tisdag 8 september 2015
ETT ROP OM HJÄLP, Psalt 69
Hur ska man be för en värld i nöd?
Orden är borta och tanken tyst. Bara en förtvivlan dröjer sig kvar.
Då gör jag som jag brukar, tar fram den bästa av alla bönböcker, den som Jesus själv läste ur; PSALTAREN i Bibeln.
Märkvärdigt aktuella är Davids ord, både till klimatkris och flyktingkris, där den gemensamma nämnaren är det vatten, som både tar liv, och ger liv.
Från livsfarliga smugglarbåtar över Medelhavet till vattenfyllda källare i Hallsberg...
Låt oss be.
FRÄLS MIG GUD,
TY VATTEN TRÄNGER MIG INPÅ LIVET.
JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY, DÄR INGEN BOTTEN ÄR.
JAG HAR KOMMIT I DJUPA VATTEN,
OCH SVALLET VILL FÖRDRÄNKA MIG.
JAG HAR ROPAT MIG TRÖTT,
MIN STRUPE ÄR FÖRTORKAD,
MINA ÖGON FÖRSMÄKTAR AV VÄNTAN EFTER MIG GUD.
FLERA ÄN HÅREN PÅ MITT HUVUD ÄR DE SOM HATAR MIG UTAN SAK.
MÅNGA ÄR DE SOM VILL FÖRGÖRA MIG,
DE SOM ÄR MINA FIENDER UTAN SKÄL.
VAD JAG HAR RÖVAT MÅSTE JAG BETALA.
DU, O GUD, KÄNNER MIN DÅRSKAP,
OCH MINA SKULDER ÄR INTE FÖRDOLDA FÖR DIG.
LÅT DEM INTE KOMMA PÅ SKAM, SOM HOPPAS PÅ DIG, HERRE SEBAOT.
Vi lever alla i Guds blick.
Gud vet.
Det finns hjälp ur de svåra situationerna.
Gråt, och ta emot den hand som sträcks ut till dig.
Molnen över Bredasjön i Holmsjö talade om en Närvaro bortom bergen, bortom all föreställning.
Och aluminiumekan har fiskat många kräftor.. men just nu är det människor vi behöver fiska upp.
Jag fortsätter min bön.
Ur bönboken i Psalmboken, nr 22:
Herre, ge mig ljus då jag nu skall fortsätta min vandring,
så att jag klart kan se vad Du vill att jag skall göra,
eller lämna ogjort.
Giv mig kraft att idag redligt ställa mig i din tjänst.
Välsigna mitt jordiska kall och mitt umgänge med människorna.
Jag ber inte endast att bli bevarad från att ta skada,
och från att göra skada,
utan jag ber fram för allt att Du idag ville göra mig nyttig inför någon.
Styr, O Gud, mitt levnadslopp så att det för till det himmelska målet.
För Jesu Kristi, min frälsares skull, amen.
TY HERREN LYSSNAR TILL DE FATTIGA
OCH FÖRAKTAR INTE SINA FÅNGNA.
MÅ HIMMELEN OCH JORDEN LOVA HONOM!
HAVET OCH ALLT VAD SOM RÖR SIG DÄRI.
Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då.
Bedjande hälsningar från
Helene F Sturefelt, f d Holmsjö-bo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar