SÅ OCK PÅ JORDEN - FILM

Kay Pollaks uppföljare.

Lena satt och skrev i sin dagbok, några dagar före sin förlossning.
Hon längtade efter mannen hon älskat i 187 dagar, den döde dirigenten, det väntade barnets pappa.

Kay Pollaks uppföljning till "Såsom i himlen" heter förstås "Så ock på jorden" och hämtar sin titel från bönen Fader Vår.

Filmen är ett stycke svensk tidshistoria där en norrländsk by, Ljusåker, är handlingens geografiska plats.

Det är alltid intressant när någon som inte kan koderna ger sig in och tolkar det som han inte riktigt har kläm på...

Hur går man här?

Kay Pollak tycker nämligen inte om att kristendomen talar om lidande och synd, utan han vill hellre "välja glädje", som ju är hans motto.

Men Kay, det är ett slag i ansiktet mot den som är i djupaste mörker... "Välj glädjen".. ?!

Vi som är kristna och arbetar i kyrkan vet att det inte går att blunda för lidandet.
Glädjen kommer först när vi tagit tag i det svåra.
Uppståndelsen kommer efter korset.

Ja, målet är glädje! Och den går genom försoningen.

Men Kay Pollak låter Lena tycka synd om Jesus på korset, och på slutet så händer det att...
Nej, det väntar jag lite med att avslöja.

Jesus, kom ned!

Ljusåker tycks vara högborgen för hur jantelagen förstör människor.

- Du skall inte tro att du är något, får Lena höra både av grabbarna som hånar henne, och av sin religiösa mormor.
Dubbelfel.

Men hon väljer (!) att inte lyssna på den rösten utan tar sig an uppgiften att skapa en Halleluja-kör av Händels musik, med hjälp av byinvånarna.

Mäktig liten bykyrka.

Kay Pollak väljer (!) att göra både prästrollen, organistrollen och rollen som kyrkorådets ordförande till tre idioter.

- prästen är försupen,
- organisten är arrogant,
- kyrkorådets ordförande skriker och svär...

Dåligt, Kay Pollak!

Riktigt dåligt.

Din film kunde blivit mycket mer trovärdig om du låtit dessa karaktärer vara mer verklighetsnära.
För vi känner inte igen oss.

Och du låter prästen inleda med ord som inte längre finns:
 ... " i synd avlad..."

Lever du kvar i dåtiden?
I nutiden sjunger vi "Du vet väl om att du är värdefull"!

Du hade kunnat låta prästen tillrättavisa grabbgänget med hjälp av denna psalm, istället för att putta kyrkan hundra år tillbaka.

Putta inte tillbaka tiden.

"Så ock på jorden" är en film som vill vara politiskt korrekt i andra avseenden.

En ung, afrikansk kvinna spelar banjo i Halleluja-kören, den söte förståndshandikappade Tore har en speciell roll och det blir förstås dans i kyrkan, samt några kyssar...

Ja, låt oss bryta konventionerna!

Men håll då inte kyrkans eget folk kvar i en ställning där vi inte står.
Det ger inga poänger.

Låt oss alla få komma till Jesus.

Så, nu ska jag inte kritisera mera.
Filmen är väl värd att se.

Kay Pollak sparar inte på de känslosamma uttrycken, och ibland blir filmen rent av själavårdande.

Och kamerasvepen över de norrländska vidderna är oändligt vackra.


Låt mig nu få avrunda med att ge ett större allvar till själva filmtiteln.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMLEN,
  HELGAT VARDE DITT NAMN,
     TILLKOMME DITT RIKE,

SKE DIN VILJA,
   SÅSOM I HIMLEN,
      SÅ OCK PÅ JORDEN...

Bönealtare.

Herrens bön är be att Guds vilja måtte ske här på jorden - vilket den inte gör - såsom den sker i himlen - vilket den alltid gör!

I det tillstånd vi kallar för "himmel" eller Guds rike, där är det endast Guds vilja som sker.
Där finns ingen ondska, inget svek och inte heller några val-möjligheter att välja bort det goda.

Men det finns här på jorden...

Människans fria vilja är den stora riskfaktorn för Gud.
Men just det är kärlekens enda möjlighet - att låta den älskade vara fri att välja att älska tillbaka...

Krig och konflikter tvingar oss ständigt på knä i bön för en värld som lider... under människans destruktiva val att kriga.

Soldaten väljer (!) krig. Men många tvingas till det, att döda, eller dödas.

Såsom i himlen...

Så låt oss fortsätta bedja att Guds goda vilja skall ske här på jorden.

Jag ropar på Guds rike, kom!

Lyssna till vad prästerna faktiskt säger vid altaret i kyrkan:

GUD SKAPADE MÄNNISKAN TILL SIN AVBILD.
OCH GUD SÅG PÅ ALLT SOM HAN HADE GJORT
OCH SE, DET VAR MYCKET GOTT.

Eller:

NÄR ONDSKA OCH NÖD OMGER OSS OCH UPPFYLLER OSS,
LÅT OSS DÅ BESINNA ATT VI HAR VÅRT URSPRUNG I GUD,

ATT HAN HAR SKAPAT OSS TILL ATT ÄLSKA SOM HAN HAR ÄLSKAT,
OCH ATT HANS KÄRLEK KOMMIT TILL OSS GENOM JESUS KRISTUS.

Eller:

NÄR VI MISSLYCKAS, DÅ VILL GUD UPPRÄTTA OSS.

NÄR VI FÖRNEKAR VÅRT URSPRUNG OCH GLÖMMER VEM VI TILLHÖR, 
DÅ VILL GUD ÅTERFÖRA OSS.

NÄR VI INTE LÄNGRE ORKAR, DÅ VILL GUD GE OSS KRAFT.

LÅT OSS DÄRFÖR VÄNDA OSS TILL DEN ALLGODE OCH BARMHÄRTIGE OCH BE...

... så ock i kyrkan.

Nästa film, Kay Pollak, kan du göra med utgångspunkt från denna verklighet, så att vi känner igen oss.

Den kan väl få heta "Fräls oss från ondo"... där du låter hjältarna vara just en präst, en kantor och en förtroendevald i kyrkan.

För det finns många sådana.

Till sist.
Har du hört om ateisten som bad till Gud?
Jag saxar ur Sydöstran den 9 sept:

- Jag tackar gud för att han gjorde mig till ateist så att jag tvingas ta demokratiskt ansvar för mitt eget samvete.

Öh!?

Han kan väl få en statist-roll i Pollaks 3:a?!

Mina foton var från den lilla bykyrkan i Sillhövda en vacker vinterdag.

Sillhövda kyrka.

Jordiska hälsningar från
Helene Film Bönefelt,

- cinemateolog...

P.S. När Halleluja-ropet ljuder i kyrkan från Händels mäktiga musik, ja då står Jesus själv i kören och lyssnar... Ty det är ju till hans ära kyrkan är byggd, och till vår räddning. Fint!