PUNK-ULELE PÅ PUBEN - Staffan Hellstrand i Kalmar

Staffan Hellstrand i Kalmar.

Vad händer om man kombinerar en punk-rockare med en ukulele-spelare?
Det blir PUNK-ULELE!

Det jag nu ska berätta om känns helt osannolikt. Fredagen den 27 mars blev en ovanligt minnesrik dag, vill jag lova!

Vi lirade bara lite på skoj här hemma, och ur detta växte en galen idé.

Min vän punkrockaren Matz Arnström skulle vara förband till Staffan Hellstrand igår.
Och före Matz var det ett pyttelitet för-förband, i form av den härlige Richard Borg.
Samt.

- Du ska också vara med, Helene.
- Jag ??

Ukulele redo!

Sagt och gjort, den röda ukulelen packades ned och tåget gick mot Karlskrona.
Förstärkare packades in i bilen, gitarrer, sladdar och mikrofon.

Hur ska jag våga det här?

Bilen genom Småland i duggregnet.
Turnén hade börjat.

Rökpaus i bortglömd by.

Restaurant Söderport vid Kalmar slott inbjuder till goá pubkvällar med jämna mellanrum.
Arrangör var Hempo Hildén.
Staffan Hellstrand ("Fågel Blå") var gästartist och huvudattraktion.

Men vi, vi! skulle värma upp publiken och få dem i stämning...

Matz har en mycket bra scennärvaro, och självdistans.

- Var den här låten bra? Tja, det kan ju bara bli bättre...

Med en punkrockares intensitet körde han sina egna låtar.
En av dem har jag fått tillåtelse till att publicera delar av:

Matz Arnström.

SOM OM INGENTING HAR HÄNT
DU TAR MIN KÄRLEK PÅ SKÄMT

DU VET JAG HATAR FALSKA RIM
- HÅLLA HAND, NÄRA LÄPPAR SOM VISKAR: FÖRSVINN!


DU SPELAR ETT FARLIGT SPEL
NÄR DU HÅLLER MIN HAND

FÖR DET KÄNNS SOM EN ANNAN DEL
- DET ÄR MITT HJÄRTA DU HAR I DIN HAND!

HEY HEY HEY!
ÄLSKAR DU MIG?
ÄR DU FARLIG FÖR MIG ?  - - - -

Driv inte med kärleken.

Matz Arnström låter som Thåström. De är förvillande lika.
Och har en del gemensamt.

Strax innan hans fem uppvärmarlåtar var över, sa han:

- Nä, nu behöver jag lite förstärkning! Kan man få upp en ukulele på scen!

Och upp snubblade jag.

Det var skönt att publiken var ätande och drickande, för det var svårt nog att fokusera på de punk-ackord som krävdes i låten "Det är aldrig försent att börja om, bara man gör det i tid..." på min lilla röda.

Medvetet stod jag en bit i från micken... ukulelen är ofta en aning ostämd...

Punk-ulele på puben.

Men sen kom min revansch.
Matz tackade för sig och låtsades plocka ihop sina instrument, medan jag började klinka på James Mraz "I'm yours", fast med den intelligenta texten:

- Nu har vi varit förband till en som kommer efter oss... Alla väntar på Staffan och vi är bara ett förbaaaand, ett fööörband...

Plötsligt tystnade besticken.

Vad i allsin da'r? Vad är det som låter?

Glada leenden spred sig. Och vi sjöng i stämmor. Föööörbaaaand.

Lampa. Slott. Förband.

Staffan Hellstrand låg på hotellet och tittade på fotboll, Sverige - Moldavien.
Hur kan man boka in en spelning när det är fin fotboll??
Febrig var han också.

Men han gjorde en kanonspelning!

Den uppvärmda publiken var både mätt och varmt välkomnande.

Tror jag det, med ett sådant förband som hela tiden pekade på honom som skulle komma efter dem...

Nattsudd med Staffan.

Det här påminner mig om Johannes Döparen som också var ett förband - till Jesus.

Någon måste gå före, röja vägen, förbereda de andra på vad som komma skall.
Annars riskerar budskapet att inte tas emot, och gå förlorat.

För att man vet för lite.

Intressanta samtal utspann sig vid borden.
Jag tyckte jag klätt ut mig bra till musiker, men avslöjades strax i min profession.

Here we go again.

Religion. Politik. Gud. Invandring. Kyrka. Gemenskap.

Det var ingen idé att ta nå'n öl. Det blev två coca cola istället... och delande av mänskliga erfarenheter.

Delar mig.

Just okunskapen om vår egen religion är ett stort hålrum av tomhet för många.

Det är först när vi åker utomlands som vi inser vad vi har. Eller inte har.
Och tror på.

Är Gud kärlek? En tanke? Ett ord utan innehåll.

Och man kan fundera på vad som hänt med religionerna om man måste lämna dem för att uppleva kärlek...

Då har förelöparna fullständigt missförstått sin uppgift.

Scen och filmad scen.

Staffan Hellstrand Band blev inklappade igen. Timmen var slagen midnatt.

- Tänk er att man går in på ett sånt där nymodigt Medicin Drug Store i stan för att fixa febernedsättande. Och frågar efter var Apoteket ligger...

Applåder och mer musik.
Det är strongt att gå till jobbet kl 23 med feber.

Förbandet övar.

Tänk om Gud själv skulle framföra Matz Arnströms låt, som en kritik till oss människor när vi driver med det gudomliga... och utnyttjar Gud för våra egna syften:

"Som om ingenting har hänt, du tar min kärlek på skämt...
Du vet jag hatar falska rim..."

Det passar att hålla min hand när det är farligt, sjunger Gud, "hålla handen".
Men när jag, din Skapare, kommer nära, viskar dina läppar:
- Försvinn!

Vi tänker oss att Gud är den arga punkaren, trött på att inte bli tagen på allvar:

"Du spelar ett farligt spel när du håller min hand.
För det känns nämligen som en annan del av mig - det är mitt hjärta du har i din hand".

Gud är helig.

Blå fågel på torget i Kalmar.

Vad skulle hända om Gud på allvar övergav det liv han skapat?
Om Gud slutade söka oss?

Då skulle Fågel Blå flyga sin väg och mörkret skulle bli totalt.
Mer än under Earth Hour.
Mer än under en solförmörkelse.

Så, kära bloggläsare, låt oss lyssna på dem som är "förband" och bereder väg till vårt hjärta, för den Gud som vill komma oss nära.

På en pub. I en kyrka. På slottet. I glädje. På allvar.

Slott. Café. Pub.

Så var denna miniturné över.
Men kanske har jag lyckats ordna en spelning för hela Ucke Fellows till sommaren.
Då ses vi till hawaii-toner på Söderports café!

Kanske har jag även kunna bereda trons mark i ditt hjärta.

Röda hälsningar från punk-ulelaren
Helene F Sturefelt,

- slottsvandrare.

Titta noga! Slottsvandrare.