Det jag nu skall skriva, undervisas det sällan om i vår kyrka.
Anledningen är att det tack och lov är så pass sällsynt att det inte behövs.
Men under de senaste 20 (?) åren har lockelsen till den mörka andevärlden, medium, guider och demoner lurat allt fler.
Denna söndags evangelietext handlar om en demonutdrivning.
Ni som har varit i närheten av detta, vet vilket allvar det handlar om.
Jag återger texten, ger sedan en förklaring och avslutar med ett personligt vittnesbörd från "Ruth" som gav sitt liv till satan, men blev befriad i Jesu namn.
Vi ska varken övertolka eller "under-tolka", men ta det på allvar.
Om du har en psalmbok, slå upp 3:e söndagen i Fastan, eller i din Bibel; Lukas 11:14-27:
EN GÅNG DREV JESUS UT EN DEMON SOM VAR STUM.
NÄR DEMONEN FOR UT BÖRJADE DEN STUMME TALA OCH FOLKET HÄPNADE.
MEN NÅGRA SADE.
DET ÄR MED DEMONERNAS FURSTE BEELSEBUL SOM HAN DRIVER UT DEMONERNA.
Både Gamla och Nya Testamentet räknar med att det finns en andemakt som står Gud emot.
Deras syfte är att binda och skada, medan Guds syfte med oss är att befria och läka.
En oren ande kan göra stum och beröva talets gåva.
En annan kan sätta självbehärskningen ur spel och göra personen gapig och oanständig.
En tredje kan rent kroppsligen få en människa att kasta sig in i livsfarliga situationer.
Gud varnade sitt folk att beblanda sig med ockulta sammanhang där mänskooffer förekom.
Det berättas om den ogudaktige kung Jerobeam som lät anställa präster för offerkulten åt onda andar (se 1 Krön 11:15).
Behovet av övernaturlig vägledning förledde Guds folk att vända sig till andebesvärjare, medier för onda andar och spåmän.
Gud förbjöd allt sådant och ville att folket skulle rådfråga den Gud som skapat dem, och älskade dem...
Därför sände Gud profeterna genom tid efter annan, och präster från Levi stam.
Den yttersta vägledaren är Messias, den Smorde, som kom i en tid där folkets egensinnighet höll på att driva dem i fördärvet.
Kännetecken på att ha lämnat Guds väg är att orenhet, lögn och splittring blir allt vanligare.
Trolöshet, förvirring och tveksamhet om det moraliska i "rätt och fel" är också ett kännetecken på att ha lämnat Guds kärleks väg.
Kanske är vi där, vi i vår tid, 2015?
ANDRA VILLE SÄTTA HONOM PÅ PROV OCH KRÄVDE ATT FÅ SE ETT TECKEN FRÅN HIMLEN.
MEN HAN VISSTE VAD DE HADE I TANKARNA OCH SADE:
- VARJE RIKE SOM RÅKAR I STRID MED SIG SJÄLVT BLIR ÖDELAGT, OCH HUS FALLER ÖVER HUS.
OCH OM NU SATAN RÅKAR I STRID MED SIG SJÄLV, HUR SKALL HANS RIKE DÅ KUNNA BESTÅ?
NI SÄGER JU ATT DET ÄR MED BEELSEBUL SOM JAG DRIVER UT DEMONERNA.
MEN OM JAG DRIVER UT DEMONERNA MED BEELSEBUL, MED VEMS HJÄLP DRIVER DÅ ERA ANHÄNGARE UT DEM?
DE KOMMER ALLTSÅ ATT BLI ER DOM.
MEN OM DET ÄR MED GUDS FINGER JAG DRIVER UT DEMONERNA, DÅ HAR GUDS RIKE NÅTT ER.
Att anklaga Jesus för att driva ut de onda andarna med satans hjälp, är en mycket grov anklagelse.
Det säger mer om avsändare än om Jesus...
Jesus argumenterar skickligt och ifrågasätter varför satan skulle driva ut sig själv...
Men det är ju just det vi ser inom alla grova våldsideologier - när de väl slaktat sina fiender, ger de sig på sina egna... tills allt är slut...
Vem är Beelsebul?
Du har säkert hört namnet förut. Det kommer från arameiskans "Beelzeboúl" och är de onda andarnas furste, satan själv.
Ordet kan vara en omskrivning av Baal-Sebub, vilken var en läkedomens gud i den filisteiska staden Ekron.
Genom att byta ut bokstaven "b" mot "l" får namnet istället betydelsen "dynghögens herre" där flugorna bodde... alltså "flugornas herre"...
"Guds finger" leder tanken till Guds skapande makt.
Jesus antyder därmed vem han är, och varifrån han kommer - sänd från Gud själv.
Och då är ju Guds rike nära!
Klaga inte! Jubla istället!
DEN SOM INTE ÄR MED MIG ÄR EMOT MIG,
OCH DEN SOM INTE SAMLAR MED MIG, HAN SKINGRAR.
Nu kommer den riktigt svåra delen av texten:
NÄR DEN ORENA ANDEN LÄMNAR EN MÄNNISKA VANDRAR DEN GENOM VATTENLÖSA TRAKTER OCH LETAR EFTER EN PLATS ATT VILA PÅ.
HITTAR DEN INGEN, SÄGER DEN:
- JAG VÄNDER TILLBAKA TILL MITT HUS SOM JAG LÄMNADE.
NÄR DEN SÅ KOMMER OCH FINNER DET STÄDAT OCH SNYGGT, GÅR DEN BORT OCH HÄMTAR SJU ANDRA TILL, SOM ÄR VÄRRE ÄN DEN SJÄLV , OCH DE FÖLJER MED IN OCH SLÅR SIG NED DÄR.
FÖR DEN MÄNNISKAN BLIR SLUTET VÄRRE ÄN BÖRJAN.
Det syns i ögonen om man är besatt. Blicken är stel, inga blinkningar, och en total hårdhet möter en.
Det är inget att leka med...
Gå undan. Och bed! I Jesu namn.
De onda andarna vet nämligen att Jesus är den som har övervunnit dem.
Jesus är herre över flugornas dyngherre...
I fredags fick ungdomsgruppen i kyrkan besök av några män, stelsvarta i ögonen, med en aura av ondska.
De gick när de fick de det stora korset i kyrkan...
Gud bevare oss alla..
NÄR HAN SADE DETTA HÖRDES EN KVINNA I MÄNGDEN ROPA:
- SALIGT DET MODERLIV SOM HAR BURIT DIG, OCH SALIGA DE BRÖST SOM DU HAR DIAT.
MEN HAN SVARADE:
- SÄG HELLRE; SALIGA DE SOM HÖR GUDS ORD OCH TAR VARA PÅ DET.
Det är så typiskt oss att göra personkult av den som är extra ordinär...
Jesus ville inte vara med om det.
Han är ingen idol.
Jesus hjälper henne att fokusera på det väsentliga:
- att Guds Ord är här och att det är det hon ska ta vara på.
Så bör vi också göra.
Nu ska jag återge "Ruths" berättelse hur hon befriades ur HÄXKRAFT OCH SATANISM.
Det är Anita Barker som i sin bok "Sökaren" visar vägen ur detta.
Ruth växte upp i en kristen familj men tog avstånd ifrån den kristna tron, p g a en rad olyckliga omständigheter.
Hennes besvikelse växte till hat och i tonåren kom hon i kontakt med en grupp som sysslade med satanism.
Hon blev invigd "med blod" att bli översteprästinna, med mål att förgöra de kristna.
Hennes andliga gåvor utvecklades.
Ruth förbannade människor som stod henne emot, speciellt andliga ledare, och genom häxkraft skickade hon sjukdomar på dem, ekonomiska och äktenskapliga problem och otrohet.
Efter några år började hon må dåligt av alla de fenomen hon tagit del av.
- Jag började med vit magi för att hjälpa människor genom healing, kristaller och kanalisering - d v s att i sitt inre ta emot information till andra människor.
Jag ägnade mig också åt meditation och lärde ut detta till andra.
Ruth berättar själv:
- Mitt andliga sökande gick från satanismen, "det mörka", till New Age, "det ljusa".
Jag såg inte att det var samma mörker, men med olika täckmantel.
Jag letade efter en kosmisk andlig helhet. Jag sökte i astrologi, genom tarotkort och åkte även till Asien och försökte finna ro i hinduismen.
Istället för inre frihet blev jag bara ännu mer bunden i mörkret. Satan hade mig helt under sin kontroll.
- För ca 15 år sedan kom jag i kontakt med en kristen kvinna, som började förstå hur det var fatt med mig.
Hon var den första trovärdiga kristna som jag mött, och jag såg att hon hade den frid jag hela tiden sökt efter.
Efter en tid började hon be för mig, men det blev en så svår andlig kamp att jag en tid hamnade på sjukhus.
Satan ville inte släppa sitt grepp om mig.
Vid många tillfällen manifesterade sig demonerna, och jag vet att om inte denna kvinna hade haft Jesus inom sig, så hade hon inte överlevt.
Efter år av förbön och undervisning (märk väl!) kunde jag konstatera att jag var helt fri.
Men kampen var oerhört hård, eftersom jag gått så djupt in i olika former av nyandlighet, häxkraft och satanism.
Ruths livsberättelse är ett exempel på det som Jesus varnar för i Lukas evangelium.
Att tömma sitt inre och "städa rent" - utan att fylla på med Jesu kärlek - gör att ännu värre saker kan ske.
Hon berättar om ett tillfälle då hon och den kristna kvinnan åkte ut till landet under några dagar.
- På kvällen innan vi skulle gå och lägga oss bad hon att Gud skulle sätta ut änglar runt huset, som skydd mot mörkret. Därefter somnade hon.
Men jag upplevde hur demonerna den kvällen gjorde allt för att dra mig tillbaka till mitt tidigare liv.
Det var ju det jag trots allt kände igen bäst...
Kampen hårdnade.
Ruth berättar hur hon den kvällen beslöt sig för att ge upp och försvinna därifrån.
Hon klädde på sig och gick tyst ut genom dörren. Sedan började hon springa bort från huset.
Men efter bara ett par steg sprang hon rakt in i en osynlig vägg och ramlade omkull.
Hon försökte igen, men gång på gång stötte hon emot den osynliga väggen som fanns runt hela huset.
- Jag blev irriterad och undrade om jag höll på att bli tokig...
Plötsligt kom jag ihåg den kristna kvinnans bön om änglavakt runt huset under natten.
Då satte jag mig ned på trappan och grät...
Jesus var starkare än allt annat jag tidigare hade mött, berättar Ruth.
Trots att "den andra sidan" inte ville lämna mig ifred, var jag nu Guds tillhörighet genom det kristna dopet.
Jag hade gett mitt liv till Jesus, och han förde mig så tydligt från mörker till ljus!
Kanske du, bästa läsare, avfärdar allt detta.
I så fall kan du vara glad att du inte upplevt detta, eller kommit i närheten av det.
Men jag ber dig att inte negligera det, eller förminska en annan människas upplevelser.
Det heter kropp, själ (psyke) och ande.
Vi har tre sorts läkare till detta: - den somatiska sjukvården, psykiatrin och vi präster som är andliga själavårdare.
Var sak ska ha sin bedömning och sitt botemedel. Mixa inte ihop det.
Kyrkan har del i skulden till att nyandligheten har fått så stort fäste, då vi själva inte förmedlat kraften hos Jesus Kristus tillräckligt tydligt.
Vi ska dela med oss av våra berättelser och hjälpa varann att finna vägledning hos Gud själv.
Ruth avslutar med att säga:
- Jag vet att det inte finns något mörker som ljuset, d v s Jesus, inte kan rå på!
OM NU SONEN GÖR ER FRIA
SÅ BLIR NI VERKLIGEN FRIA! Jesus i Johannes 8:36.
Den orena anden hör inte hemma någonstans.
Tyvärr.
Hemlösheten är dess arvedel.
Men vi är barn till en älskande Fader som kallar oss att vara Hemma i hans famn!
Kärleksfulla hälsningar från
Helene F Sturefelt,
- som tackar kära vännen Karin för den ljuvliga buketten tulpaner från Genarp!
Underbart!!! Vilken gåva du har att förmedla budskap! Då glad för denna Ruths skull! :-).
SvaraRaderaJesus är bäst! <3