#DEJTINGSÅNGEN

Femtio, Frånskild & Förvånad.

FEMTIO, FRÅNSKILD & FÖRVÅNAD.
- en humoristisk föreställning om livet i medelåldern.

Sölvesborgs riksteaterförening bjöd i lördags på en härlig kväll med Martin Svensson, en alldeles vanlig man som överraskats av livet.

Scala biografsalong var fullsatt.
Medelålders män och kvinnor satt sida vid sida, och fick sitt liv beskrivet av denne skånske stand-up-komiker.

Scala Biograf, Sölvesborg.

En kvinna skulle inte skrivit en sådan rubrik... Vi blir nämligen inte förvånade över att det går som det går...
Men det blir kanske mannen, som inte uppfattat "signalerna"...

Jag delar med mig av några goda ögonblick från föreställningen, och bildsätter efter eget behag, med hjälp av dagens post, "Homeshoping" - med kraftig tant- och farbrorvarning!

Hm. Varför fick jag den tidningen? - - -

Bekvämt = kan inte längre böja sig ned...

Inte skrivs det många böcker om skilsmässa, sade Martin, men här är några:

- Kvinnorna skriver om sin lättnad och att nu börjar livet.
Den enda manliga författaren har skrivit en praktisk handbok... med instruktioner...

Konsten att ta sig ur ett förhållande.

Det är ingen rolig konst att kunna. Men ibland nödvändig, som när man fastnat i sätet, baktung av alla okommunicerade förväntningar och krav:

 How to kliva ur... Endast 199.90 kr.

- Det ordnas ju bröllopsmässor på många håll.
Men inga skilmässo-mässor.... sa Martin.

Det kanske skulle behövas?

Kärlek. Eller inte.

Vad gör man åt sin facebook-status när man står där, femtio år och frånskild?

- Ska jag skriva singel? Nej det är jag ju inte. Jag har ju varit gift hela mitt liv och känner mig verkligen inte "singel"!
Facebook lade till ett rosa hjärta.
Ogift? Nej, snarare "efter-gift..."

Men facebook ger inte det som något alternativ. Det får väl bli "skild" då.
Och facebook lade till ett grått hjärta...

Det kan tyckas trivialt att Fb är så viktigt, men jag har själv suttit där och bläddrat bland alternativen... "i ett förhållande..." ... "komplicerat"....
Ja sannerligen!

Men jag såg varken rosa eller gråa hjärtan. Och det var inte möjligt att inte göra någonting...

Ingenting...

Hur ska man klä sig som 50-åring? undrade herr Svensson.

- Goddag, jag vill ha ett par jeans.
Den unge expediten räckte tvärsäkert över en modell.
- Men jag vill prova...
- Behövs inte. De passar.

Jaha, det var stretch-jeans... som töjer sig... efter den medelålders kroppsformen.

Och alla bantningstips - varför skriver de inte som det är:
- Skilj dig och gå ned 15 kg! Så är det.

Men det säljer kanske inte så bra.

Stretchjeans för gubbmagen.

Märkligt, man är ju ung i sinnet fortfarande, men kroppen är inte det.
Hur gick det till?
Schwoosh! Så var man medelålders... Nu går det bara utför den där ålderstrappan.


I salongen hade jag sällskap med min dotter och ett litet krypande barnbarn...

- Man börjar livet med blöja och utan hår, sade Martin, och slutar likadant....

Småbarnsmamman skrattade snett, väl medveten om att hon även denna sommaren ska jobba inom äldrevården.

Ingen avkoppling alls...

....

- Mina kompisar dunkade mig i ryggen, sa Martin, och de tyckte att nu börjar ju livet med dejting på nytt!
Lycka till grabben.

Men hur gör man?

Hur träffar man en ny?

Dejtingsajter, sociala medier, informationsteknik...
Och vad är IRL?

Till och med språket har sprungit förbi en!
In Real Life. IRL.

Träffas på riktigt, alltså, i verkliga livet.

Overkligt.

Han har skrivit en dejtingsång, som han mycket sympatiskt framförde på ukulele!
Hans kompanjon Arja Jantunen spelade dragspel.

Den måste du lyssna på: #dejtingsången:

https://www.youtube.com/watch?v=6Rlmu2GyTjY

Dejta mig!

Under tiden letar jag upp Sara Paborns fina lilla diktbok "Vilken tur att vi träffades innan vi dog", och citerar just den dikten:

"Vilken tur vi träffades innan vi dog,
mer kan man knappast begära.
Folk föds och försvinner och missar varandra,
men vi fick en stund vara nära.

Du lever en sekund, jag en annan,
vi möttes i mitten av den.
Det ser ut som en tanke, en mästarplan,
en gest av en okänd vän.

Somligt förstod vi, annat inte,
Vi gjorde så gott vi förmådde.

Vi var blindskrift för varandras fumliga fingrar,
Vi anade, gissade, spådde.

Kan man någonsin göra något annat?
Man får lära sig ett sätt att finnas.

Det vi aldrig nånsin förstod av varann,
är det som är värt att minnas."

Kärleken är svaret.

Så gick vi glada hem i den kyliga februarikvällen, ivrigt pratande om de relationer vi själva lever i.

Martin Svensson hjälper säkert många män att med sin show ge ord så att man vågar prata om det som blev fel.

Men privatlivet ska levas just - privat.
Inte på Facebook, Twitter eller Instagram.

Så just när jag kommit igång här på bloggen, slutar jag tvärt, för att inte lägga fälleben för mig själv.

Det kan bli onödiga eftergifter...

Odejtade hälsningar från
Helene Fri Giftfelt,

- närbo, kärbo, hembo, hambo...

Lägg hellre näsan i blöt!