DET VAR EN GÅNG EN KVINNA

Långskuggad kvinna.

Det var en gång en kvinna...
Hon vandrade i de långa skuggorna och hennes perspektiv var oändligt.

Ingenting kunde skymma ljuset som föll över henne. Det målade hennes varelse i långsträckta staplar.

Hon gick vart hon ville.
Sikten var fri och hennes ande svävade över vattnet...

I vattnet var liv och livet bodde i hennes kropp.

Hon svävade över vattnet.

Men så kom mannen.
Hennes motsats.

Hans skuggor var korta och perspektivet endast näslångt.
Han stod själv i vägen för ljuset och han trampade sig själv i hälarna.

Visst, han gick också vart han ville.
Men sikten var inte fri och anden hade han inte tid med...

I vattnet fanns bara död och industriernas vinstkapital bodde i hans kropp.

Hårt kapital.

Jag skriver en saga i efterdyningarna av Internationella kvinnodagen...

Inte kan det vara så att det är 364 mansdagar om året och bara 1 kvinnodag?

Kvinnor sköter människor.
Män sköter maskiner.

Båda sliter ut sig men mannen dör rikare. Och tidigare... Är det det som är jämställdhet?

Kvinnomänniskor. Mansmaskiner.
Hur kunde de bli så separerade och åtskilda?

Adam och Eva, en är i skugga.

Politik:

- De kvinnodominerade yrkena är de stressigaste och tyngsta.
Samtidigt är det de yrken som har besparingskraven hängande över sig, trots att det just är dessa yrken som vår välfärd vilar på.

Kvinnorna uppfostrar pojkar som ska arbeta med teknik.
Kvinnor vårdar barn till män som blivit pappor, som jobbar med maskiner.. som ska hjälpa kvinnorna i hemmet så det inte blir så tungt...

... för dem att sedan gå till jobbet och sköta männens gamla mammor, som slitit ut sig då de vårdade sin man... och sina pojkbarn...

Kvinnorna orkar inte jobba heltid för då går de sönder och har inget liv.
De väljer helst deltid för att få tid att andas också...

.. och sväva lite över vattnet, då och då.

Sväva lite.

Mansmänniskorna kan inte sväva, bara räkna pengar, och de räknar ut att det är mest lönsamt att arbeta med maskiner, som är hårda och förutsägbara.

Därför ska deras lön vara högre.

Det hör man ju att mjukvaror är billigare...


En gång bestämde sig de mjuka svävande kvinnomänskorna att sluta sitt arbete varje dag kl 15.56.
Männen fick sitta kvar till kl 17.00.

Lönen var ju inte lika för dem, därför blev det kvarsittning, ibland ända till kl 18.00.
Männen satt insnärjda i sin digitaltekniska maskinteknik.

De hade makten, men den gick inte att äta.

Och när de kom hem till sina kvinnofruar, hade de ätit upp maten!
Männen började bli maktlösa.
Och hungriga.

De sjönk allt djupare i sin mörka skugga.

Adam sjunker.

Teologi:

Gud klöv människan i två delar.
Mansmänniskan Adam visste inte innan att han var ensam.
Han hade gått som en jämlike med Gud i paradiset.

Men Gud satte igång sitt förmänskligande av Adam genom att göra honom beroende av en annan del av mänskligheten;
Eva - hon som kan ge Liv.

Adam blev tvungen att möta sig själv i Eva.
Hon representerar drömmen om hans fullkomning.

Samtidigt är Hon den ständiga påminnelsen om hans klyvnad och splittring.
Utan Henne är han utelämnad till den stora Bristen.

Och med Henne påminns han hela tiden om sin ofullkomlighet.

Adam är ambivalent i sin inställning till denna andra halva.
Han måste gå i dialog.

Gud drar sig diskret tillbaka... och låter dramat ha sin gång....

Den andra halvan.

När kvinnan börjar förstå sitt värde igen, sin nyckelroll och sin makt, då sker ett uppvaknande som får hela planeten att rotera ett varv extra.

Djupt i sitt innersta vet både mannen och kvinnan att de kan bli Ett igen, genom den kärleksfulla kroppsföreningen.

Men sedan de snubblade ut ur paradiset har det vackraste blivit förtryckt och skändat.

Där kvinnan ville ge - där tog mannen.
När Hon vill få ta emot - där svek mannen. Eller slog.

Hukar sig i skuggan.

Men den här dagen, kl 15.56, bestämde sig alla jordens Evor att nu fick det vara nog.

Mannens råhet var så grym att till och med deras skuggor hade flytt...
Inget ljus kunde längre avbilda dem på marken - de var inte värda det.

Kvinnorna fullbordade Guds klyvnad genom att inte ge honom någon näring alls.
Varken via matbordet eller sängen.

De lät det gå 30 år.

Kvinnorna tog hand om varandra, men männen blev allt svagare.
Könssjukdomarna tog slut.
Krigen minskade.

De män som fanns kvar hade en outhärdlig pina där det borttagna revbenet satt...

Korta revbensskuggor.

I BEGYNNELSEN SKAPADE GUD HIMMEL OCH JORD.

OCH JORDEN VAR ÖDE OCH TOM
OCH MÖRKER VAR ÖVER DJUPET
OCH GUDS ANDE SVÄVADE ÖVER VATTNET.

OCH GUD SADE: VARDE LJUS!
OCH DET VART LJUS.

GUD SÅG ATT LJUSET VAR GOTT OCH SKILDE LJUSET FRÅN MÖRKRET.

Det är ju gott!

Nu låter jag min internationella kvinnodags-saga få ett vackert slut, annars står vi inte ut!

När den revbensbrutne Adam vaknade upp ur sin långa mardröm, som han själv skapat, mötte han sitt eget mörker och kom till insikt.

Han kom ihåg att han faktiskt hade varit en pojke en gång, som älskade sin mamma.
Nu såg han på sin Eva och kärleken till henne växte.

Det var bara genom Henne som livet var möjligt.

Han var alltid nr 2... den "andre". Hon var först.. och främst, ja nr 1.

- Vänta på mig! ropade han när hon gav sig ut över vattnet igen.

Han ville ha med sig sin lilla skugga, som försiktigt återvänt, men den hängde rätt löst... tvekande över om den skulle få något ljus att bada i...

Bada i Guds ljus!

Snipp, snapp slut, nu var sagan slut.
Endast verkligheten återstår.

Men kom ihåg, flickor, att gå hem kl 15.56!

Mänskliga helhetshälsningar från
sagoförfattaren Helene Sture SnödroppsVitsnippa,

- som lånade politik från Anders Englesson, MP i Karlhamn,
- och teologi från Ludvig Igra "På liv och död" - en bok som jag skall återkomma till.

- och som fotograferade i Sölvesborgs hamn, denna vackra marsdag 2015.

Vackra snödropp.vits(n)ippa(n).