STENAR ROPAR, VIBRERAR

Mina ropstenar.

- Hallå, hallååå!
Visst hör jag stenarna ropa. Jag håller en vid örat och den talar, nästan som en smart-phone, eller snarare som en stone-phone!

Men vi tar det från början.

Det handlar om underverk. Och om att tiga om det som är stort i livet.

Det handlar om dem som försöker tysta oss, skrämma oss till rädsla och att inte längre våga tala.
Men då skall stenarna ropa.
 

Bönsäcken på Hanö.

DÅ JESUS NÄRMADE SIG STADEN, OCH VAR PÅ VÄG NED FRÅN OLIVBERGET, BÖRJADE HELA SKARAN AV LÄRJUNGAR I SIN GLÄDJE LJUDLIGT PRISA GUD FÖR ALLA DE UNDERVERK DE HADE SETT.

- VÄLSIGNAD ÄR HAN SOM KOMMER, KONUNGEN, I HERRENS NAMN.
- FRED I HIMLEN OCH ÄRA I HÖJDEN!

NÅGRA FARISÉER I FOLKMASSAN SADE DÅ TILL HONOM:

- MÄSTARE, SÄG ÅT DINA LÄRJUNGAR ATT SLUTA.

HAN SVARADE:
- JAG SÄGER ER ATT OM DE TIGER KOMMER STENARNA ATT ROPA.
Lukas 19:37-40.
 

Talar om Guds underverk.

Igår var jag på "Gränslös Gemenskap" i Listerkyrkan.  PRO-kören från Mjällby var ditbjudna och jag hade glädjen att få leda andakten.

Med mig i fickan hade jag mina ropstenar.

Även idag vår vi vara med om underverk, men vi talar sällan om det.
Vi vågar inte.
Orkar inte höra dumma kommentarer som "mindre vetande" eller "överspänd och religiös".
Då är det bättre att vara tyst om de dyrbara händelser vi upplevt.

Men jag tror att vi ska bryta den tystnaden.
Vi ska välja ut några vi har förtroende för och börja berätta om alla de gånger då Gud så förunderligt har lett oss igenom svårigheter.

Bönestenar.

Och underverk handlar inte bara om övernaturliga ting, det "naturliga" livet är minst lika förunderligt!

Gå och ställ dig framför spegeln och betrakta ett rikigt underverk som Gud skapat!

Begriper du hur ditt öga fungerar? Hur örat kan omvandla ljud till meddelanden?
Detta är också underverk, mitt i vardagen.

Se sig själv. Sedd av Gud.

Vilka är då dessa som vill tysta ned vår tro och gläjde?

På Jesu tid var det de religiösa ledarna, som tyckte sig veta bättre.

- Ge inte Jesus någon hyllning! Det är han inte värd!
Sluta ropa. Annars är ni nära hädelsen.
Jesus är varken kung eller Gud! Det räcker nu.

Men när relationen med Jesus blivit personlig så vet man att det är just det han är:
- både kung över hjärtat och Gud, i enhet med Skaparen.
 

Fotspår i sten. Hanö.

I mitt stilla sinne tänker jag på den religionsdialog vi för med de nyanlända.
Den är mycket värdefull! Och mycket rakt på sak, vad gäller både Bibel och Koran.

Vågar vi tala om vem Jesus är?

Finns det några dolda hot? Vad säger våra "religiösa ledare"?
Nu hör jag hur stenarna börjar ropa igen... ty vår feghet och undfallenhet är påtaglig.
Dock inte hos alla.

Tydlig förkunnelse.

Tillbaka till den härliga PRO-kören.
Deras sånger var vackra och fyllda av skönhet och tillit.

Jag fick vara med och spela Pärleporten på min lilla ukulele! Glädjen stod högt i tak och det svängde ordentligt. Pensionärsrock med himmelsk glädje!

På tal om att svänga.

Den senaste naturvetenskapliga forskningen kring materiens minsta beståndsdel talar inte längre om atomer, utan om "strängar".

Denna sträng-teori skulle då kunna innebära att all materia vibrerar... ja, att hela universum är musik!

Men våra små öron förmår inte uppfatta alla dessa förunderliga frekvenser.

Det är ju det som de tretusen år gamla Psaltarpsalmerna uttrycker i att "hela skapelsen sjunger Guds lov"!

Klang och jubel.

Jag tittade på gitarrerna som PRO-körens musiker höll i.
- Nu får det här med sträng-musik plötsligt en annan innebörd... sa jag.

Här möts teologi och fysik i en sträng teori om strängarnas svängningar i universum, och så även här i kyrkan!

Strängat.

Stenarna hade ropat färdigt och nu tog jag fram en kristall, stenarnas sten.

- Det är som om Guds närvaro fokuseras allra klarast i Jesus Kristus. Han mättade de hungriga, läkte de sjuka och upprättade de förkrossade.

Guds ljus bröts i hans prisma på ett sätt som gjorde att mänskorna som mött honom inte kunde håll tyst.
Det gick inte att tiga om denna kristallklara närvaro av gudomlighet på jorden.

Stenglädje på Listerlandet.

I Värmland taldes det förr på bönemötena att man skulle sjunga en "lysare" - alltså en ljus och glad sång om Jesus - och det är den ljusa och glada kristendom som vi vill förmedla.


Det var så tacksamt att få höra det hopp som hade förmedlats denna eftermiddag.

Det är inte "vi och ni" eller "vi och de". Vi svänger alla av dessa innersta beståndsdelar som Gud lagt ned i oss.

Sedan får vi växa tillsammans och lära oss upptäcka Guds underfundiga röst, i allt som sker.

Vibrato.

Stenhårda hälsningar från den ukulele-spelande predikanten, med den röda hårdrockspimpade lilla spel-lådan!

Helene F Sturefelt, inte en tig-er...