HOMO RECLAMUS - om otacksamhetens grund

Vem skor sig...?

- Passa på, passa på, skynda att fynda!
Var inte nöjd.
Du är värd mer.

Billiga priser. Rasande rea.
Reklamen finns överallt. Instoppad i tidningar så att vi nej-tackare ändå ska få del av utbudet.

Bättre schampoo, nyare bil - och nu har ju Jula etablerat sig i staun, så då blir man ju ännu mer missnöjd! Över det man inte har.
Och att man faktiskt är värd en ny slölunga.. nej snöslunga heter det.

Konsumera mera.
Låt hjulen snurra. Hoppa inte av.

Fortsätt snurra.

Vad gör all denna reklam med oss, egentligen?

Jo, den skapar en otacksamhetens grund.
Vi är aldrig nöjda.
Reklamen tvingar oss till ständigt missnöje. Vi låter oss "miss-nöjas", vi orkar inte hålla emot.

Reklampelare på stan med lättklädda modeller har skadat många unga flickors kroppsuppfattning.
Och lockat många män att titta lite för länge.

Aldrig nöjd.
Alltid mer, mer, meeer!

Mer, mer! Eller mindre och mindre..

TACK MIN GUD FÖR VAD SOM VARIT, TACK FÖR ALLT VAD DU BESKÄR!
TACK FÖR TIDERNA SOM FARIT, TACK FÖR STUND SOM INNE ÄR.

TACK FÖR LJUSA, VARMA VÅRAR, TACK FÖR MÖRK OCH KULEN HÖST,
TACK FÖR REDAN GLÖMDA TÅRAR, TACK FÖR FRIDEN I MITT BRÖST.

Vi ska låta psalm 261 ge tygnd och motvikt till reklamen.

Tacksam fuchsia.

Vaddå tacksam?
- Du går väl inte runt och är - nöjd?? När det finns så mycket mer att få!
- Har du stannat i utvecklingen?

Att vara nöjd och tacksam är ett hot mot den samhällsgemenskap som bygger på konsumtion.

Det värsta är att den smyger sig in mellan grannar, bekanta, släktingar och annan tvåbent gemenskap.

I många år hade jag den äldsta och fulaste bilen på gatan...
Det var min stolthet att  hålla emot de andras mer eller mindre nödvändiga uppgradering av det som stod i carporten.

Det var lika delar ointresse som dålig ekonomi som gjorde detta.
Och jag kunde glädja andra att de andra hade det bättre, jämfört med mig!

Nej, det är något lurt med all denna reklam.

Motorstopp igen.

TACK FÖR VAD DU UPPENBARAT, TACK FÖR VAD JAG EJ FÖRSTÅR.
TACK FÖR BÖN SOM DU BESVARAT, TACK FÖR VAD JAG ICKE FÅR.

TACK FÖR LIVETS HEMLIGHETER, TACK FÖR HJÄLP I NÖDENS STUND.
TACK FÖR NÅD SOM INGEN MÄTER, TACK FÖR BLODETS FRIDSFÖRBUND.

Fridsförbund.

Jag försöker se på TV ibland. Men den fjärde kanalen är hopplös med alla  sina reklamavbrott!
Hur kan t ex en filmskapare acceptera att få sin film sönderklippt av en massa ovidkommande konsumtionsinformation var tjugonde minut?

Ständiga avbrott. Ständiga störningar.
Interruptions.

Vi blir störda. Koncentrationen falnar.
Reklamen skadar oss mycket mer än vi tror.

Vi är inte längre Homo Erectus - den varelse som har rest sig och går på två ben.
Nej, vi är lika mycket Homo Interruptus - den avbrutna tvåbeningen, som inte längre vet vad helhet är!

Ja, jag har myntat ett begrepp där jag kallar nutidsmänniskan för HOMO RECLAMUS - den missnöjda människan, behovsstyrd av det reklamen säger till oss.

Fångad i missnöjet.

Det märkliga är att tacksamheten var mycket större på 1800-talet...
Under nöd och svältår skrivs flera av våra älskade psalmer. Hur är det möjligt!?

Förmågan till tacksamhet är en livshållning, oberoende av materiell standard.

Inom äldrevården kan man ännu möta människor som har denna vackra förnöjsamhet.
Men hur länge till?

Snart har kraven på Rättigheter kvävt allt vad Skyldigheter heter.
Då har vi ingen som bygger landet längre.
Bara suger ut det.

Avslöjar falsk frihet.

TACK FÖR HIMMEL BLÅ I LIVET, TACK FÖR MOLN DU STRÖTT DÄRPÅ.
TACK FÖR SOLLJUS AV DIG GIVET, TACK FÖR MÖRKRET LIKASÅ.

TACK FÖR PRÖVNINGAR OCH STRIDER, TACK FÖR HOPP SOM UPPFYLLTS VÄL.
TACK FÖR DAGEN SOM FRAMSKRIDER, TACK FÖR HOPP SOM SLAGIT FEL...

Hopp.

Dagens föräldrar har glömt fostra sina barn i motgångens psykologi.
Ungdomar ringer mottagningar och är förtvivlade över något som inte blivit som de tänkt sig.

Men livet är ju fullt av prövningar och svårigheter! Det behövs tålamod för att orka leva.

Vem har utlovat ständig framgång?

Jo, reklamen...
Bara du köper denna produkt så kommer välbefinnandet.

Åh så bra vi mår.

Vi var i Leningrad 1988 och såg det ena gråa kvarteret efter det andra. Inga glada färger, inte många intryck.
Det var något som saknades, men vad?

Vi blev lite snopna när vi kom på att det var just reklamen som fattades...
Överstimulansen var borta.
Det var ett grått lugn.

Grått lugn.

Jag skulle önska att vi slapp all reklam.
Den occuperar våra sinnen och skapar ständig oro över att "vara fel" och inte hänga med.
Man har alltid missat något.

Jag skulle önska att vi slapp bli avbrutna hela tiden.
Vi behöver samla ihop oss igen och få fatt i helheten. Klokheten.
Se sammanhangen, utan jakt på billiga priser.

Jag skulle önska att vi var mer nöjda. Gode Gud, har vi inte anledning till det???
Vi behöver öva oss i den förnöjsamhet som den äldre generationen var fostrad till.
Umgås mer med Baloo i Djungelboken, han som var nöjd med "aaallt som liivet ger"!

Baloo sa jag, inte Kalle.

Men han är minst lika bra!

Käre gode Gud,
- lär oss att vara tacksamma!
- förlåt oss denna synd av ständigt missnöje...
- hjälp oss att se att Du har gett oss allt vi behöver.

Och att vi är vackra.
                                       Amen.


Så, nej tack till reklam, nej tack till gratistidningar, nej tack till gemenskap som bygger på konsumtion.

Nu ska jag sjunga den sista, svåraste versen i psalm 261.

Den är skriven av en Anders Storm 1891, med ord som får fötterna att blöda och hjärtat att gråta... av smärta och glädje, men med en insikt som är nödvändig för vår andliga överlevnad:

TACK FÖR ROSORNA VID VÄGEN, TACK FÖR TÖRNET IBLAND DEM,
TACK FÖR RESTA HIMLASTEGEN, TACK FÖR EVIGT TRYGGAT HEM.

TACK FÖR KORS OCH TACK FÖR PLÅGA, TACK FÖR HIMMELSK SALIGHET,
TACK FÖR STRIDENS KLARA LÅGA, TACK FÖR ALLT, I EVIGHET!

Himmelsk salighet.

Grundligt tacksamma hälsningar, från eder
Helene Sture Reklamfelt,

- som fotograferade i skyltfönster och i Morinas trädgård, och nästan tappade andan av den skönhet Gud har lagt i dessa fantastiska fuchsior!

Dom måste jag ha!
Nej, stopp, nu sa du fel... Tack. Och adjö. Just så.