KÄRLEKSSMÄRTA

Heliga Birgitta vinkar.

Regnet vräker ned över Listerlandet.
Höstens första stor-regn är här. Skönt.
Sitter uppkrupen i min nya, röda soffa och läser heliga Birgittas himmelska uppenbarelser.

Det är den 7 oktober och hennes dag.
Då vill jag umgås med henne och hamnar rakt in i kärlekssmärtan i kapitel 35, Band III.

Vi förflyttar oss till 1300-talet och den stora Kristus-kärleken.

Den extatiska Birgitta.

Birgitta är försjunken i djup kontemplation. Maria kommer till henne och talar:

- Min dotter, betrakta min Sons lidande, han vars lemmar för mig var såsom mina lemmar och såsom mitt hjärta.

Ty såsom andra barn är i moderlivet, så var han i mig.

Men han blev avlad i den gudomliga kärlekens brinnande älskog.
Andra barn däremot av köttets begärelse.

Därför säger träffande Johannes, evangelisten, hans kusin:
- Ordet blev kött.

Birgitta i bön.

Tidigare idag var det svart-vit matiné på TV. "Ogift fader sökes". Svenskt drama från 1953 med  Bengt Logardt och Eva Stiberg.

Man fick följa ett antal kvinnor som blivit förälskade och fallit i mannens armar.
Midsommarens älskog var vackert filmat i ett Sverige där landsbygden ännu var dominerande.

Temat var detsamma för dem alla: de blev övergivna, och nio månader senare föddes kärleksbarnen.
På mödrahemmet bubblade politiska åsikter, blandat med längtan efter den man som omfamnat dem en gång...

För flera av dem krävde skammen och ekonomin att barnen adopterades bort.
Det var lätt att känna tårarna komma krypande...

Jungfru Maria hade det inte heller lätt när hon "blev med Jesus" utanför äktenskapet.
Vem i all sin dar kunde ana att det var den "gudomliga brinnande älskogen" som fyllt henne med liv?!

Tar emot gudomlig kärlek.

Samtidigt läser jag i tidningen att påven Franciskus I har inlett ett historiskt möte angående den katolska kyrkans syn på familjefrågor - äktenskap, skilsmässor och samboskap.

Den argentinske påven har markerat att han vill se förändringar (!).
Inför mötet manade han församlingen att "låna ett öra till den nya tidens rytm", skriver nyhetsbyrån AFP.

Fantastiskt! Det är på tiden...
Denna nya rytm har liksom pågått ganska länge...

Och själv är han ju avlad av sina föräldras älskog.
Vilket vi alla är!
Det är en vacker tanke att tänka på när det regnar mycket där ute.

Det regnar gull.

Tillbaka till heliga Birgittas kontemplation.
Maria fortsätter att tala till henne:

- Ty genom kärlek kom Kristus och var i mig.

Ordet och kärleken danade honom i mig.
Han var ju för mig såsom mitt hjärta.

När han därför föddes av mig, kände jag det som om halva mitt hjärta föddes och utginge ur mig.

Hjärtat rinner ur...

I den svart-vita matinéfilmen blev huvudpersonen förlöst på BB av den läkare som gjort henne med barn...
Det var spänning, romantik - och mycket allvar.

Hur skulle det gå?
Skulle han bryta upp sin förlovning med "den andra kvinnan" och ta till sig henne, hon som just fött hans barn?

Kärlekssmärta.

Vad är rätt? Vad är fel?
Är det de yttre formerna som är de viktiga?
Eller är det insidan?
Ska vi följa den ärliga, pulserande blodröda kärleken?

Påven har lagt örat till marken, och kanske också tittat på någon film... och börjat tänka.

Tidsandan från 1953 finns inte kvar, mer än samma längtan efter trohet och ärlighet.
Fast den djärvaste flickan i filmen menade att hon aldrig skulle gifta sig.
- Jag vill hellre älska á lá carte...

Dåtidens filmpublik satte säkert popcornen i halsen.
Idag är det liksom så det flesta gör...
Eller?

Gift åttabarns-mor.

Kärlekssmärta.

Liksom alla mödrar var Maria innerligt förbundet med sitt barn.
När han led, led hon.
Men det tas till en annan nivå eftersom hon nu talar om Kristus, som världens Frälsare:

- Och när han led, kände jag det som om mitt hjärta lede.

Ty det förhåller sig så med det, som till hälften är utanför och till hälften är innanför, att det inre känner samma smärta som det yttre.

Om det såras,  så var det med mig då min Son gisslades och sargades, då liksom gisslades och sargades mitt hjärta.

Krucifix i brödrakoret, Vadstena.

- Jag stod närmast hans kors, och liksom det stinger värre som är närmare hjärtat, så var hans pina svårare för mig än för andra.

När han såg mig från korset, och jag på honom, då strömmade tårar ur mina ögon liksom ur blodsådror.

Och när han såg mig vara uppfylld av lidande, då kände han sådan smärta över mitt kval att all värken i hans sår liksom domnade för min smärtas skull....

Kärlekssmärta.

Ordet blev kött. Kroppen blev Ord.

Denna kärlekssmärta är djupast sett en beskrivning av Guds kärlek till oss människor.

Varje gång vi vänder Gud ryggen, är det som att en olycklig kärlek blossar upp hos Herren.
Den känslan minns vi också.

Och Herren Gud ger sig inte!
Samtidigt kan han ingenting göra... för all kärlek lever av frihet, annars är det inte kärlek.

Gud kan bara vänta. Vänta.

Eller som Eva Stiberg sa i filmen, á pro på barnbidrag till de ogifta mödrarna från de ogifta fäderna:

- Jag vill inte tigga om det som han inte ger mig frivilligt!

Tiggarlucka.

Kapitel 35 avrundas med Marias ord:

- Ty liksom Adam och Eva sålde världen för ett äpple, så återlöste min Son och jag världen, liksom med ett hjärta.

Betänk därför, min dotter, hurudan jag var vid min Sons död, och det skall då icke bliva dig svårt att lämna världen.

Brödrakoret, bakom altaret.

Nu har blåsten lugnat sig lite utanför fönstret.

Det är riskfullt att älska. Att bli försmådd och lämnad sätter djupa spår.
Men alternativet är värre - att inte våga älska alls. Då lever man ju inte...

Så skapade Herren Gud Jesus Kristus genom sin brinnande, gudomliga älskog, genom universums svindlande galaxer.

Sedan lät han oss vara med och göra halva jobbet... men förbehöll sig själv rätten att blåsa livsande in i oss, och gav oss det själfyllda inre rummet, där han vill bo.

Välkommen.

Innerliga hälsningar till er alla,
Helene Sture Birgittadotter,
- som fotograferade i Vadstena och Klosterkyrkan.

P.S. Filmen slutade lyckligt. Alla barnen blev döpta på mödrahemmet och läkaren gifte sig med sina barns mor. Hurra.

Ha det bra!