Fortsättning... på ÅLDRANDET

Fortsättning på DEMENT eller BITTER.

Giftig Fingerborgsblomma.

Det är något fel på min dator...
Det går inte att spara, då hakar den upp sig, eller så publiceras inlägget utan att jag tänkt mig det...
Och det går inte att återvända för att redigera...

Är det någon som börjar bli dement här, på riktigt??

Eller har jag inte betalt min licens... eller är det de där elektroniska terroristerna som försöker hacka på mig igen?
Inte bli bitter...

Nåväl.
Tillbaka till Gråbellas besök på Hemmet, bland de gamla.

Jo, man får säga "gammal" om någon som är gammal.
Det förljugna ordet "åldring" gäller väl oss alla, eftersom vi alla åldras dag för dag?!

Tom bänk. Alla har dött.

Gråbella undrade vem som var lyckligast i korridoren - de glömska till vänster eller de bittra sanningssägarna till höger?

Medan hon sörplade på ett tunt, okokt landstingskaffe kom hon fram till följande:

- Man skulle behöva vara lite dement mitt i livet, glömma alla olyckliga ungdomsmisstag, glömma alla grodor och felsägningar på jobbet och alla dumheter man gjort...

- Fast det är just det som de bittra sitter och skriker ut från sina rum... och påminner de dementa om alla vilda fantasier, fula ord och snuskiga skämt...

Värst var de "religiösa"...
Där fanns en gammal pastor som var så förvirrad - eller? - så totalt befriad från alla Tio Guds bud så här på ålderns höst, att de tjänstgörande "flickorna" (50+) inte vågade gå in.
Att en f.d. pastor kunde så många könsord var dem en gåta...

Han var svart runt munnen när dagen var slut. Ingen tandkräm bet på den svärtan.

Gäller syndernas förlåtelse även om man inte ber om den?
Gråbella sände en god tanke till Gud, för säkerhets skull.

Här kommer en ful gubbe.

Då var det roligare att gå in till de glömska.
De kunde skratta och vara glada, men var väldigt tjatiga.
- Vad heter du? Får jag bo här till imorgon? Är det min stol?

Nu skulle det bli andakt där på Hemmet.
Gråbella knäppte sina händer för att se from ut, medan personalen körde ut de som ville lyssna, till dagrummet.

En glad tant.

TÄNK PÅ DIN SKAPARE I DIN UNGDOMSTID, FÖRRÄN DE ONDA DAGARNA KOMMER OCH DE ÅR NALKAS, OM VILKA DU SKALL SÄGA:

- JAG FINNER INTE BEHAG I DEM.

- Jag vill hem! skrek en farbror utan hår.
- Var är jag, ha ha, skrattade en tant utan tänder.

.. DÅ HÅRET ÄR SOM ETT MOLN, DÅ VÄKTARNA I HUSET DARRAR, DÅ MALERSKORNA I MUNNEN SITTER SYSSLOLÖSA...

En farbror skakade så att benen slog i bordet och en vas välte.
En tant klapprade med käkarna och vill ha in sina löständer.
- De ligger i blomvasen!

Ser du några tänder?

Andakten fortskred stilla, med läsning vidare om kroppens förfall i Predikaren:

SKÅDERSKORNA HAR DET MÖRKT I SINA FÖNSTER,
MEDAN LJUDET FRÅN KVARNEN FÖRSVAGAS...

Det tjöt i någons hörapparat så Gråbellas tinnitus gick igång.

- Blir det inte kaffe snart? sporde någon längst ned i dagrummet.

ALLA SÅNGENS TÄRNOR SÄNKER RÖSTEN, OCH MAN FRUKTAR VAR BACKE.
KAPRISKNOPPEN BLIR UTAN KRAFT OCH...

- Samlag! ropade den gamla pastorn och skrockade.

Kaprisknoppen är tydligen igång.

... NU DÅ MÄNNISKAN SKALL FARA TILL SIN EVIGA BONING OCH GRÅTARNA REDAN GÅR OCH VÄNTAR PÅ GATAN.

FÅFÄNGLIGHETERNS FÅFÄNGLIGHET!

JA, FÖRRÄN SILVERSNÖRET RYCKS BORT OCH DEN GYLLNE SKÅLEN SLÅS SÖNDER...

Plötligt fick den gamle pastorn en hjärtattack och dog.
På fläcken. Silversnöret höll inte längre. Eller var det en stoke i den gyllne skålen?

- Det var det roligaste jag hört! skrattade en tjock tant i rullstol, med rumsnummer 3.
Gråbella visste inte vart hon skulle ta vägen.

Hästskomärke på stammen.

Det var kaos på hemmet.
Fast å andra sidan är ju Gud granne med kaos, så han var nog inte långt borta...

.... SÅ TÄNK PÅ DIN SKAPARE INNAN STOFTET VÄNDER ÅTER TILL JORDEN VARIFRÅN DEN HAR KOMMIT, OCH ANDEN ÅTERVÄNDER TILL GUD, SOM HAR GIVIT DEN.

ALLT ÄR FÅFÄNGLIGHET! SÄGER PREDIKAREN.

Mot himmelen!

Väl ute i solskenet undrade Gråbella om hon fortfarande var frisk, eller om döden på allvar börjat närma sig.

Dement eller Bitter? Vänster eller höger i korridoren?
Eller Glömsk och Sanningssägare?

Den lede fule for i henne och hon tänkte:
- Det här kan jag göra en bloggidé av!
Demensbloggen, där jag hela tiden glömmer vad jag ska skriva om och vilka knappar jag ska trycka på... nej, den vill ingen läsa...

Eller: Bitterbloggen med sanningar du inte vågar läsa! Det är bättre! Det kör vi på. En riktig skitblogg.

Är det inte Fingal Olsson?

Nu tycker jag att Gråbella ska gå och lägga sig så att jag kan avsluta detta inlägg.
Om jag nu kommer ihåg hur man gör...

Åldrande hemlandshälsningar från Helene Fåfängan Sture Snedfelt,
- som inte ska äta Digitalis i salladen... Hästkastanjer är bättre, tror Predikaren.

Bittert giftig.