Gråbella var och hälsade på på Hemmet.
Det är inte lätt att se kära anhöriga åldras och tappa sina förmågor.
Ett efter ett hänger man av sig sina sinnen i den garderob som till slut omsluter hela ens kropp...
Till vänster i korridoren bodde de dementa.
De var glada och glömska.
De är sociala och trevliga när minnet av livets svårigheter äntligen är borta.
Till höger bodde de bittra.
De som inte vågat leva, de som var alltför väluppfostrade.
De har släppt alla spärrar och hänger sig nu åt bittra sanningar, som är så giftiga att personalen knappt står ut...
Gråbella kände hur gråten trängde upp i halsen.
Det var så sorgligt att se.
Men sedan snöt hon sig i armvecket och tänkte:
- Egentligen är detta Ärlighetens Boning.
På något sätt är ju både de dementa och de bittra verkligen rå-genuina, utan masker och förställningar.
tisdag 9 juli 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar