PRIDE-FESTIVALER och flaggor

Karlskrona Rådhus.

Det finns så många fördomar.

Heterosexuella är rädda för homosexuella. Homosexuella är rädda för heteronormen och trakasserier. Kyrkan har varit rädd för sexualiteten över huvud taget, och många är rädda för kyrkans fördömande.

Ingen av oss kan hjälpa hur vi är skapta. Men vi kan ta ansvar för hur vi lever ut vår sexuella läggning.

Runt om i Sverige kommer ca 50 Pride-festivaler äga rum i sommar.
Sandra Ehne, förbundsordförande för RFSL, säger i tidningen Metro 29 maj 2018, alltså idag:

- Pridefestivaler består ofta av tre saker; fest och häng, politik och debatt samt manifestation och parad.

Flaggorna vajar.

Jag har gått runt i Karlskrona och tittat på förberedelserna. Överallt vajar regnbågs-flaggan.
Men det var lite strul med att få upp dem igår, de hade fått fel nyckel till förrådet där flaggorna förvarades, men tio minuter försenat vajade de stolt på sina stänger.

Landshövdingen Sten Nordin säger till Sydöstran:

- Jag är stolt och glad att jag fick uppdraget att officiellt inviga Pride-veckan. Det är en självklarhet då vi från regeringens sida stöder arbetet för mänskliga rättigheter. Alla har rätt att vara de man är.

Men jag undrar vems ansvar det är att denna flagga verkligen hissas?
Ska varje statlig myndighet hissa regnbågsflaggan? Jag läser vad Patrik Scherman säger, hbtq-certifierad personalutbildare inom kriminalvården:

- Polisen kan hissa flaggan medan kriminalvården eventuellt inte gör det. Dessa myndigheter lyder under samma departement och bägge utgår ifrån den gemensamma statliga värdegrunden.
Men det finns en oklarhet om ansvaret för synliggörandet av hbtq-perspektivet ligger på en enskild statstjänsteperson.

Han fortsätter:

- Inom kriminalvården kan nämligen Pride-flaggan utgöra en säkerhetsrisk. Därför bör varje myndighet agera likadant så det inte blir en privatsak.

Så långt detta med flaggor.

Nu går vi över till själva relationerna.

Känsligt även för kungar.

När jag läser artiklar och intervjuer med hbtq-personer så är det en sak som hela tiden betonas; den radikala individualismen.

Normlösheten är norm, eftersom man upplevt ett så stort förtryck från samhället att inrätta sig i sexuella normer, där man inte känner sig hemma.

Jag kan förstå behovet av att slå sig fri. Jag accepterar behovet av att slippa förtryck, trakasserier och andra gliringar.
Det ska ingen människa behöva utsättas för, oavsett läggning.

Men relationer och sexualitet är det känsligaste vi har. Det är heligt... En god relation gör oss hela. Och den är ömtålig.

Detta behöver omgärdas av ansvar och trohet.

Ömtåligt.

Men ingenstans kan jag läsa om detta i regnbågs-sammanhang. Ingenstans hör jag någon tala om vikten att ta ansvar för hur man lever ut sin sexualitet, bara att den ska levas ut.

När sedan själva paraden drar genom staden med buller och bång, musik och glädje, så ser jag bara stora överdrifter - vilket det alltid är i parader - och jag får en känsla av att detta "jippo" motverkar sitt syfte.
De flesta lever sitt liv enkelt i vardagslunken, men den här normlösheten - som tycks vara både medel och mål - inger inte mig respekt.

Om alla heterosexuella skulle göra en parad på liknande sätt, skulle det också väcka min misstanke. Sexualiteten är för intim för att marknadsföras.

Ansvar och Trohet.

Homo - Bi - Trans - och  Queer = handlar det om att släppa på alla gränser så att man kan konsumera alla de sexuella varianter man har lust med?
Naturligtvis är det jag som inte förstår det här, det förstår du ju, men det finns också en mörk baksida som inte lyfts fram.

Läkaren Bengt Malmgren rapporterar om att psykisk ohälsa, droganvändning, självskadebeteende och sexuella övergrepp är överrepresenterat bland hbtq-folket.

Folkkhälsorapporten "Det färgglada mörkret" konstaterar, liksom jag, att ord som "ansvar och moral" sällan förekommer i Prideprogrammen, och då oftast i negativ kontext.

Man kan gå på seminarier som heter "Relations-anarki - relationer utan regler" där fokus alltså ligger på den radikala individualismen.

"Needle-play" och "chem-sex" är teman som Pride bejakar, alltså att skada den egna kroppen och få den att blöda, och att via kemikaliska droger skapa en starkare sexuell kick.

Mina begär riktar jag mot dig. Och du riktar dina begär mot mig. Är vi överens, då kör vi...

Vänta lite.

Läkaren Bengt Malmgren menar att #meToo kampanjen tydligt visat vad konsekvenserna blir av relationer och sexualitet utan regler. Det är rent och skärt utnyttjande.

- Pride's filosofi och innehåll inte bidrar till att minska de sexuella övergreppen.

Det vi vanligen uppfattar som ont, obehagligt och rent ut sagt fel, det kan Pride ha en bejakande attityd till. Eftersom normlösheten är norm så kan droger, sadism, smärta och prostitution vara ett normalt utlevande av sin sexualitet.

Jag menar att de som redan är en utsatt grupp, kan bli ännu mer utsatt i denna gränslöshet.

Ska jag som kristen stödja detta?

Det kan jag inte.

Är vi överens?

Med glädje stöder jag den lilla människan, den som är behov av att hitta sig själv, men det gör jag helst lågmält, i enskilda samtal.

VÅGA VARA DEN DU I KRISTUS ÄR
DEN I HANS TANKE, DEN I HANS KÄRLEK
DEN I HANS ÖGAS EVIGA LJUS DU ÄR! Sv Ps 87.

Varje dag tar jag ställning för att fortsätta vara kristen. Det som drar mig är en person - Jesus Kristus själv.
Han har förvandlat mitt liv och gett mig en inre kompass.

Om man själv har blivit utsatt, då är dessa ord "ansvar och trohet" de vackraste som finns!

Men den som utövar makt vill slippa det... och ett sådant utnyttjande av andra kan bara fördömas.

Så, vem tillhör Pride-paraden?

Den lilla utsatta hbtq-gruppen?
Eller de som vill använda andra människor för att leva ut sina begär, utan ansvar och trofasthet? Eller i en polyamorös situation där man får finna sig i att bara vara en bland många.

Nej, vårt hjärta är ömtåligt och vår kropp och själ likaså!

Ingen ska behöva känna skuld för sin sexuella läggning. Men om vi gör varandra illa, då står vi alla i skuld till varandra!
Ingen ska behöva vara rädd för att vara den hen är... Respekt är det vi ska bygga våra relationer med.

Bygg hållbart.

Jag låter Anders Frostenssons psalm få avsluta detta regnbågs-inlägg.

SKULD OCH RÄDSLA TRYCKER DIG INTE MER
NU ÄR DU FRI ATT ÄLSKA OCH TJÄNA
DEM SOM DU MÖTER, JESUS SOM BOR I DEM.

I den sanna kärleken bor tjänandet och omsorgen om den andre.

I Kristus finner jag att den som blivit slagen får bli upprättad. Den som slagit får be om förlåtelse och göra gottgörelse.
Och kyrkan i sin tur får be om förlåtelse för den rädsla och det förtryck den orsakat mot olikheter och mot oliktänkande.

Men en kristen kyrkan kan som sagt aldrig backa från dessa två huvudord; ansvar och trohet.

Motsatsen - ansvarslöshet och trolöshet kan inte bli välsignat av Gud.

Välsignar ansvar och trohet.

REDAN ÄR DU DEN DU EN GÅNG SKALL BLI
DÖMD OCH BENÅDAD, DÖD OCH UPPSTÅNDEN
ÄLSKAD OCH ETT MED HONOM SOM GJORT DIG FRI. Sv Ps 87.

Sök Guds hjärta.
Kristus söker dig - med sin kärlek.

Och vad gäller själva regnbågen så är ju den det förbundstecken Herren satte upp på himlen för att påminna oss om att ingen syndaflod mer skulle komma... Håller vi vår del av avtalet?

Färgglada hälsningar från en bristfull, grå liten människa,

Helene F Sturefelt,

- Karlskronavandrare och lyssnande medmänniska.

Guds förbundstecken.