UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 11 januari 2014

INFANTILISERINGEN


Ingen ko(n) på isen.

- När vi gick i 1:an på 90-talet var vi rädda för dem i 6:an. När vi själva gick i 6:an hade något hänt, då var vi rädda för de nya ungarna som börjat 1:an!

- Ja, och när vi sa till lärarna, födda på 40-talet, sa de att det inte var möjligt att ettorna gjorde så dumma saker, och att vi skulle sluta tjalla på småbarnen...

- ... som skrattade bakom ryggen på lärarna och fortsatte sin barnsliga terrorrism på skolgården.

Så är kan mina ungdomar berätta om sin skolgång.

Någonting har hänt. Unga vuxna har inte lärt sig gränssättning utan tror att det hindrar barnets utveckling.

Följ med på en blåsig runda rund Saltö. Vi klev runt bland tåg och hukade för salta stänk.
Samtalet gick i höga vågor.
Skolan och infantiliseringen av samhället är en fråga som engagerar.

Kon i vattnet...

Jag hörde en mamma som sa:
- Jag säger inte till Olle för då kan han känna sig kränkt. Han får göra som han vill...

Va??

I vår släkt finns flera lärare och själv läste jag pedagogik i Lund med syfte att arbeta i skolan.
Nu blev det inte så, men jag har många åsikter när skolan kommer upp till debatt.

PISA-rapporten om europeiska skolbarns resultat visar att Sverige har hamnat allt längre på efterkälken.

- Det stämmer inte med vår självbild, säger biskopen i en intervju, vi som är fostrade i den lutherska andan där bildning och läskunnighet stått högt på listan.

Det var ju kyrkan som från början drev skolväsendet, med bibelkunskapen som utgångspunkt.

Då var det inte tal om att komma försent eller skolka, det fick konsekvenser.

Och jag är så gammal att jag kan ta fram ett gammalt betyg där "Ordning och Uppförande" var två viktiga punkter!
Tidigt 60-tal, innan "frigörelsen" hade börjat.

Jag slänger min gran var jag vill!

Hur ska man kunna undervisa om det inte är ordning?
Och hur skall lärare skapa ordning om barnen inte fått lära sig det hemma??

Det har länge varit likadant när man går på bio.
Unga mänskor kommenterar filmen högt och prasslar med sina påsar, som om de vore hemma i sitt eget vardagsrum.
Den respektlösa Zapp-generationen.

Säj inte till lille Olle, han blir verkligen stött! Och du kan få en snyting.
En gång var det nära...

Aldrig mer bio.
Blåste nästan omkull idag.

Författaren och chefsläkaren David Eberhard har skrivit två böcker:
- I de lättkränktas land
- Hur barnen tog makten.

Det här inlägget blir ganska gnälligt märker jag, men det är viktigt att lyfta fram kritiken runt skolan, eftersom det har med hela samhällets framtid att göra!

Eberhard ser en enkel förklaring till varför vi idag halkar efter.
Jag citerar:

- Det är en naturlig konsekvens av en kultur där man inte är tillåten att gränssätta för barnen.
Föräldrar kan uppenbarligen inte stå emot sina barn.

- För att skolan skall kunna sköta sitt uppdrag, måste den få auktoriteten som krävs.
Men det har blivit fult att säga att läraren skall ha makt, när det är fullkomligt självklart.

Vem har makten?

David Eberhard fick stor internationell uppmärksamhet när han sa:
- Svensk uppfostran har skapat en nation av snorungar (Daily Telegrah).

Han menar:
- Svag studiedisciplin ger också svaga provresultat.
Och bakom varje barn finns som bekant föräldrar med ansvar.

Eberhard fortsätter.
- Vi sviker våra barn. Det är de som är offren för den "snälla" och kravlösa attityden.
Det måste man få folk att förstå - det är inte snällt att vara kravlös.

Det gror igen...

Vid några tillfällen har norske Skavlans talk-show på TV haft gäster som kommenterat barnuppfostran.

Felix Herngren var ett lysande exempel på den släpphänta generationen.

- Vad gör du om ditt barn tjatar om en glass?
- Säger nej. Fast de fortsätter att tjata... och då är det lika bra att de får en glass! Så är det tyst.
- Men det är väl du som bestämmer?
- Jo, men...

Jag har glömt vad den paranta damen hette som också var kvällens gäst, men hon satte slutklämmen:

- Om du har gett dem ditt svar "nej", då ska du hålla fast vid det. Du har svarat. Bra.
Prata inte mer om det. Visa dig själv den respekten!

Felix såg mycket liten ut...


Hallå där!

Igår var Norges förra statsminister Gro Harlem Bruntland gäst hos Fredrik Skavlan.

Hon berättade om en situation där de fyra barnen bråkade bak i bilen.
Trots att hon sa till äldste sonen Knut flera gånger att sluta bråka, blev det inte lugnare.

Till slut stannade hon bilen, släppte av honom vid tågstationen och gav honom pengar att ta tåget hem...

- Jag var ju tvungen att stationera exempel för de andra barnen, sa hon, han visade mig ingen respekt.
Visst hade jag lite fjärilar i magen att sätta av en 10-åring vid tåget, men han kom lyckligt hem och alla fick en lektion i vad disciplin är.

Sade Norges f.d. ledare, som med fast hand ledde sitt land.

Du får ro hem själv.

Det är inte lätt att fostra barn, det skall alla veta!
De fem-sex första åren går åt till att säja nej, nej och åter nej.
Samtidigt skall man vara glad och visa vad som går bra och är rätt att göra.

Det kan ju barnet inte veta av sig själv!

Dessa ständiga gränssättningar under de första åren innebär också dagliga konflikter.
Men genom att visa sig själv respekt för det man säger, kan man behålla lugnet (inte jag!) och inte spela med i tjatet.

Belöningen kommer senare, när barnet vet att det själv får hänga upp sina kläder och torkar upp efter sig när det spiller - utan hårda ord!

Det går.

Plocka genast upp granen! Annars...
Jag menar, snälla du, skulle du inte kunna....

En sak till:

En vän berättade om ett problem till i skolan som ingen vågar tala om:

- Eftersom kraven även har sänkts på dem som blir lärare, sjunker nivån alltmer, både vad gäller pedagogisk kunskap och faktamässigt...
Det har blivit ett ond cirkel.

- Och vad ska man tro när en reklamkille har högre lön än en lärare? sa kompisen.

Vi sätter ju ut på dörren "nej tack till reklam" - det är inget vi vill ha, men lönar dem högre.
Gör vi likadant med lärarna? "Nej tack till lärare!"?
Nej, det gör vi inte.

Det krävs en hel by för att fostra ett barn.
Låt oss hjälpa till då!
Jag är redan den Besvärliga Tantan, på bussen, i stan, som försvarare av den som blir utsatt.

Infantiliseringen är ett problem.
Barnen skall inte ha makt att styra över vuxna.
Föräldrar får inte detronisera sig själva från sitt ansvar.

Så, ja tack till gränssättning, i lugn ton, först och främst hemma, därefter i skolan.

Tack alla stränga lärare som orkade hålla ordning i klassen!
Tack till er som kunde låta oss flickor få egen plats - utan att sitta som buffert mellan pojkarna.
Tack alla obekväma vuxna som vågade sätta emot låt-gå-mentaliteten.

Höghusen på Saltö speglas.

ERT NEJ SKALL VARA NEJ
OCH ERT JA SKALL VARA JA, sade Jesus.

Och:

HUR SKALL NÅGON SOM INTE KAN STYRA SITT EGET HUS KUNNA TA HAND OM GUDS FÖRSAMLING? undrar Paulus i 1 Tim 3:5

... eller skolan, mitt tillägg.

Det här blev kanske tråkigt präktigt, men det får vara så.
Också.

Nu ska jag borsta tången ur luggen och putsa glasögonen fria från havssalt.

Barnvänliga hälsningar, med makt att bestämma i mitt eget hus...
Helene F Sturefelt,

- som är mycket rädd för 30-åringar...

Saltö, Karlskronas Manhattan!

2 kommentarer:

  1. Du har så rätt Helene, vi måste faktiskt visa vem som bestämmer, och barn behöver regler först hemma, sen i skolan. Många skyller på skolan när inte barnen fungerar i samhället, men som sagt, man börjar hemma!

    SvaraRadera
  2. Hej Anonym, ja innerst inne är många barn tacksamma över fasta regler som de kan förhålla sig till. Men utåt ska attityden vara kaxig.. tröttsamt! Från 60-talet ville de vuxna vara eviga tonåringar och nu kommer resultatet.
    Svenska skolbarn kommer ofta försent. Hur ska vi få tacksamheten tillbaka över Kunskapen?
    Jag vill inte ha hårdhet utan jag vill ha respekt, och det vet jag att barnen också vill ha.
    Lugna hälsningar HS:

    SvaraRadera