UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 2 september 2013

SLIPADE TRÄPLANKOR och prof Notto Thelle


Hur slipad är du?

Nytt eller gammalt? Väl-slipat eller väl-slitet?
Och vad sa den gamle professorn Notto Thelle, Oslo, om att möta det heliga?

Jag älskar mina ungdomar och har umgåtts mycket med dem, en och en denna sommar.
Fotona kommer från en cykelrunda vi gjorde till Hästö i Karlskrona, där höstaster och hampflockel ännu blommar.
Vi stannade på cykelbron och mediterade över samspelet mellan nytt och gammalt...

Ung och gammal, sida vid sida.

Nu följer det femte inlägget med ett av föredragen från det nordiska pilgrimsmötet i Bohuslän förra helgen.

Allt medan regnet äntligen faller över Blekinge låter jag fingrarna löpa över tangenterna för att återge norsk poesi till dig, men fram för allt Notto Thelles erfarenheter från dialogen mellan zenbuddhism och kristendom, såsom jag uppfattade det.

HUR FÅR VI IHOP DET HELIGA OCH PROFANA?

Notto Thelle har varit mycket i Kina och Japan och skrivit ett flertal böcker i ämnet.
Han har mött pilgrimer från andra traditioner, med brännmärken i pannan, följandes molnen för att finna en Mästare som skulle kunna öppna deras ögon...

Molnhimmel vid cykelbron.

Han inledde med att citera en norsk poet, Erik Bye, som jag återger i en halvsvensk översättning:

SVEP KAPPAN DIN OM SKULDRORNA OCH TA DIN VANDRINGSSTAV,
SÅ SÖKER VI DE GAMLE, GLEMTE STIGER,
SOM VISKAR MELLOM STEINER, UNDER KRATT OCH LYNG OCH LAV,
OCH KANSKE KAN VI HÖRE VAD DE SÄGER:

VI SKAPTES TILL Å SÖKE, FÖDDES TILL Å GÅ,
MOT MÅL SOM VI KAN ANE, MEN ALDRIG HELT FÖRSTÅ,
OCH STIGEN MÅ VI ALLE GÅ ALENE.

MEN ÄNNU LEVER DRÖMMEN OM ETT FJÄRNT OCH HELIGT STED (plats),
LANGT BAKOM SVARTE BERG OCH SVIDDE SLÄTTER,
DÄR HJÄRTAN KAN FÅ VISDOM OCH VAR SJÄL FINNE FRED,
OCH LÖN FÖR VÅRE SÖMNLÖSE NÄTTER.

NU DAGAS DET I DALEN, DET TINDRER ÖVER TIND,
DET GÅR EN PILEGRIMSSTIG GENOM VART MÄNSKOSINN,
OCH STIGEN MÅ VI ALLE GÅ ALENE.

Cykla inte ensam.

1. Målet.
Målet skapar ordning i tillvaron, sa den gamle professorn, det blir en "helig geografi".

I Kina finns det fyra heliga fjäll - ett i norr, i söder, i öster och väster - som är viktiga för buddhisterna.
Det är drömmen om en helig plats i fjärran...
Utmaningen är att "se Gud" utanför helgedomarna.

Här tänkte jag att vi var långt bort från den västerländska uppgivenheten, där vi inte längre tror att det finns ett "mål" utan vandrar planlöst runt... rastlöst, utan mening.

Höstaster på Hästö.

2. Vi är en kropp.
Men inte joggingens prestationskropp, utan den långsamma, sårbara kroppen som kommer till ro i vandringens rytm och andning.
Ja, vi är hud, andedräkt, sinnen och hjärta "utlevert till elementerne" - som är ett med naturens element (?).

3. Att finna sin plats.
 Människan i kosmos beskrivs kanske bäst i poesin och konsten.
I japanskt landskapsmåleri ser man storslagna naturskildringar där människan är en pytteliten prick...

Vi får överlämna oss till naturens skiftningar och årstidens rytm.

Åren, som kommer och går, är också vandringsmän...

Och åren gick. Vi gick på åren.

4. Att komma till sig själv.
Poeten Ola Paus (bra pilgrimsnamn!) skrev:
- Han drog ut i världen för att finna sig själv - men han var ikke där heller...
- Den som slipper tak i sig själv, blir en helare människa.

En zenbuddhist sa:
- Den som inte begär, har allt.

Hampflockel.

5. Att möta Gud längs pilgrimsleden: allt lever!
Bibeln är full av heliga platser, som markeras med stenar i naturen.

Patriarken Jakob sa:
- Sannerligen, Herren Gud är på denna plats - och jag visste det inte!

Den judiske tänkaren Martin Buber sa:
- Gud bor där man släpper in honom.
Var öppen i sinnet.

Ännu en norsk dikt, mycket nära den keltiska traditionen, av Hans Börli.
Kan du se de små linnea-blommorna i mossan?

Höstastern ringer till gudstjänst.

LINNEAN RINGER TILL MÄSSA
MED LJUDLÖSA KLOKKESLAG.

OCH PRÄSTEN HAR INGET ANSIKTE
OCH PREDIKAN HAR INGA ORD.

   DET HELIGA SAKRAMENTET
   ÄR ÅNGAN AV VÅRLIG JORD.

   EN LÖVSÅNGARE KVITTRAR VID REDET
   EN MYRA BESTIGER ETT STRÅ.

OCH DJUPT I DEN SIGNADE STILLHETEN
HÖRER JAG LIVSHJÄRTAT SLÅ.
DET FINNS EN TILLIT I VÄRLDEN,
ETT LJUS ÖVER STORA OCH SMÅ.

Stilla gräsbevuxen havsvik, Hästö.

Jag blir nästan gråtfärdig när jag läser dessa undersköna ord!

Nu är vi långt bort från skogsavverkning och exploatering, som är min verklighet där jag bor, just nu.
Att "ta hänsyn" tar tid. Det kostar pengar.
Män med makt har inte tid. Bara pengar. Begäret är stort.

De är som anonyma träplank i cykelbron, slätslipade, råbarkade och effektiva.

Jag känner mig mer som den gamla plankan, där knast och håligheter träder fram.
Det mjuka träet är bortslipat och plankans karaktär blir tydlig.

Och den knast som en gång var en gren, ropar till mig, där på cykelbron:
- Rädda mina systrar och bröder.

Rädd. Eller räddad?

Otto Thelle citarade en japansk vandringspoet, Santoka:

ALLA FURUTRÄDEN
SÄNKER SINA GRENAR OCH TILLBER
DEN BARMHÄRTIGE, SOM SER.

MITT I VINDEN
ROPAR JAG UT MIN LOVSÅNG
TILL DEN BARMHÄRTIGE, SOM SER.

Men om hela skogen fälls, vem skall då sjunga lovsång med doft av kåda, undrar jag?
Kan husens träpanel göra det?
Kanske.

Jag ska skriva lite ny poesi... signerat "Optimal living House" eller "Trivsamma Hushus was here".
Med läderbaggen är hemlös.

Är du en läderbagge?

6. Medvandrare.
Den norske gamle professorn, lik en reslig fura!, citerade Tomas Tranströmers välkända ord om hur turisterna blev pilgrimer inne i den stora katedralen.

.. OCH INNE I DEM ALLA ÖPPNADE SIG VALV BAKOM VALV, OÄNDLIGT.

Våra pilgrimsvandringar påverkar våra relationer.
När turisterna kom ut i den bländande solen på piazzan, var Mr och Mrs Jones inte desamma som när de gick in i kyrkan, skriver Tranströmer.

Stena Line runt hörnet, vid Verkö.

7. Att vända hem.
Det är det svåraste, att vända hem igen.
Allt är som förr - men annorlunda.

Ännu en japansk vandringspoet får ordet; Ryokan:

JAG VET IKKE HUR MÅNGA ÅR
JAG HAR BANAT MIG VÄG GENOM BUSKAR OCH GRÄS
MOT DET DOLDA DÄR FRAMME

I EN GLIMT SER JAG FRAMFÖR MIG
VANDRARNA PÅ DENNA VÄGEN
OCH VANDRAR HEM TILL MIN GAMLA PLATS.

DU LETAR OCH FINNER, OCH VÄNDER TILLBAKA.
ALLT ÄR SOM FÖRR.
SKYARNA DRIVER LÄNGS FJÄLLETS TOPP.
BÄCKEN RINNER VID DIN FOT.

Skatten, hemma.

Och jag tänker på gårdagens bärplockning i Emmaboda-skogarna, där vi följde en stig som inte var vår. Vildsvinen hade bökat upp marken runtomkring... och när det låg färsk spillning på stigen sa jag:
- Nu vänder vi!

Det är också en insikt att göra, både som pilgirmsvandrare och bärplockare, att när motståndet blir för stort, och faran lurar bland "buskas och gress", då gäller det att vända om!!

Tack Notto Thelle för ditt föredrag på Åh stiftsgård, som avslutade med att citera Eisik fra Krakow:
- Han fann skatten i sitt eget hem.

Goda talare avtackas.

Välslitna hälsningar från en gammal träplanka med mycket knast,

Helene F Sturefelt,
- som fann en hel burk lingonsylt i kylskåpet! Där var skatten, utan risk för vildsvin...
- och som tackar bland annat Carina Frykman som på ett utmärkt sätt lett oss igenom detta nordiska pilgrimsmöte:

Tack Carina Frykman!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar