DEMOKRATI UTAN POLITIK

Tydliga affischer.

Kyrkovalet närmar sig. Det är gott om affischer på busskurerna. Lokaltidningarna skriver en hel del, liksom kyrkopolitiker som vill förklara sig.

Det är bra.

Men jag tror inte på det.

Vad är det vi väljer mellan?
- Allas lika värde contra solpaneler på kyrktaket?
- Lyhördhet och omsorg contra diakoni och ungdomar?

Det är väl inget att välja mellan? Allt detta ingår i kyrkans arbete!

Jag vill ha demokrati utan politik.

Nu får ni ursäkta alla som är engagerade - jag uppskattar er insats! - men hela apparaten med kyrkovalet upplever jag som förfelad. Inte er som personer.

Min studentkamrat Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, skriver i Dagen:

- Skilsmässan från staten var ofullkomlig och den partipolitiska ordningen blev kvar, på bekostnad av det egna budskapet.

Inget bra äktenskap.

Jag har arbetat i Svenska kyrkan i hela mitt vuxna liv.
Men kraften som föder tro på Gud min skapare, Jesus min försonare och Helig Andes pånyttfödelse har inte legat hos de förtroendevalda...

Tvärtom har jag sett alldeles för många konflikter p g a okunskap i vad kyrkan står för, samt för stora maktanspråk.

En del tror att "demokrati" bara kan finnas om politik är inblandad.
Men i de allra flesta föreningar kan medlemmarna föra fram sina kandidater utan att enda partipolitisk färg är inblandad!

Välj din kyrka utan partifärg.

Varför kan vi inte det i kyrkan?
Är den partipolitiska bundenheten ett sätt för ateister och agnostiker att behålla sitt grepp om den kyrka de inte tror på?

Förr styrde kyrkan folket.
Idag styrs kyrkan delvis av dem som inte är troende, allstå kristna.

Jag vet inte om jag vågar fortsätta skriva mina åsikter... och det känns allvarligt.

Du ska inte tycka som jag.
Och jag talar inte för någon annan än mig själv, vilket också måste vara fullt möjligt även (!) om jag är präst i Svenska kyrkan och bör vara ett föredöme för dem jag möter.

Syftet är gott - jag vill arbeta i en kyrka som bekänner sin tro med en missionsiver bland både "ljumma sökare" och människor med annan religion.

För att slippa bli feltolkad eller missförstådd fick jag en artikel i min hand "som ett brev på posten" av min Kompis.
Marcus Birro har redan skrivit precis det jag vill säga.

Jag citerar honom ur Expressen onsdagen den 4 sept 2013.

Det är min egen bildsättning, och jag skriver med det efterlängtade regnet som rinner i strida strömmar över gatorna.

Skölj bort, tvätta rent.

MARCUS BIRRO:

"Om kyrkan gör sig av med Gud och Jesus och låter människor snickra ihop sin egen tro, då är slaget förlorat.

När jag läser Bibeln så är det Guds ord jag läser.
För alla er sekulariserade ateister kanske det framstår som rätt självklart, men en märklig sak har inträffat i svensk kristenhet;
Gud har blivit ett lapptäcke.

Allting går bra. Allt är upphöjt till flummigt. Det besvärliga kasseras.
Det uppfordrande är det ingen som vill ta i.

Det spelar ingen roll hur du lever eller vad du gör, allt är okej, kärleken kommer inte med ett enda krav...

Vi daltar med vuxna människor i det här landet på ett sätt som vi aldrig skulle dalta med våra barn.

Vi tror att sökande människor är rädda för omvändelse, för krav, för nystart, för Guds mirakel.

Det är kyrkoval den 15 september. De politiska partierna, som inte en enda gång i sina kyrkopolitiska program talar om Jesus eller Gud, slåss nu om de stackars själar som fortfarande bryr sig.

De bryr sig ingenting om tro eller Jesus. De bryr sig bara om makt, vilket i mångt och mycket går på tvärs mot allt det Jesus står för."

Visst, men...

Här drar Marcus Birro alla kyrkopolitiker över en kam.
Han är naturligtvis övertydlig för att väcka debatt. Jag vet att det finns människor som har lyckats kombinera en ärlig kristen tro med gott förtroendearbete i kyrkan.

Men det är själva saken som inte längre stämmer - "kyrkoval". Den har överlevt sig själv, med pengar som snart inte finns längre.

Marcus Birro fortsätter med att ge en känga till den sekularisering som smugit sig in i kyrkan (även tyvärr bland präster):

Det finns friska källor!

"I dessa tider väljer alltså stora delar av svensk kristenhet att avsäga sig sitt eget budskap.

Det övernaturliga plockas bort.
Hela tanken med synd och omvändelse rullas undan och täcks över av en hurtig men hysterisk desperation efter att få tag i nutidsmänniskan."

Varför har det blivit så här? tänker jag.
Från Expressen till Dagen:

Stefan Gustavsson lyfter fram vad religionshistorikern Rodney Stark menar i sin bok "The triumph of Christianity" - och nu lämnar vi dagens kyrkopolitik för ett ögonblick:

- I Europa fanns ett religiöst statsmonopol som producerade en slapp och lat prästkår.
Eftersom staten försåg kyrkan med dess medlemmar fanns det ingen anledning för prästerna att försöka vinna själarna.

Här står jag och latar mig. Eller?

Skilsmässan från staten år 2000 var ofullkomlig.

Statsvetaren Magnus Hagevi vid Linnéuniversitetet har dömt ut de kyrkor som tonar ned både det egna budskapet och behovet av omvändelse.
Marcus Birro igen:

"Det har talats om att kyrkan behöver slipa trösklarna för att locka folk. Det är helt fel väg att gå, både teologiskt och andligt, dessutom lögnaktigt.
Nu har man slipat golvet och därmed öppnat ett stort hål rakt ned."

Vi gör vad som helst, bara du kommer..

Jag håller med herr Birro att det är svårt att se värdet med en hemmasnickrad Gud.

Eller att Jesus, som vi ständigt inbillas av frisinnade liberaler, ska vara öppen för tolkning.
Vi har inte den rätten att förändra det som står i Bibeln.

Han fortsätter:

"Omvändelse handlar för mig om att våga be om någon annans vilja med mitt liv.
Det går på tvärs med vår samtid. Övertygelsen att vår egen vilja är den godaste kraften i hela universum är mycket stark.

Men min egen vilja är bedräglig, lögnaktig. Den leder mig i fördärvet.
Men det finns en kraft som är starkare, och helt full av kärlek."

Guds kärlek speglas i dopet.

Du har säkert också läst lokala kyrkopolitikers valmanifest 2013:

* Jesus är sosse, enligt en reklamfilm som SSU producerat.
Han var "grym på fördelningspolitik" men inget nämns om Gud, Jesus eller helig Ande. En kidnappad tro...

* Moderaterna har ju börjat förstå att paritpolitik inte hör hemma i kyrkan, och ställer inte upp med egna listor, dock finns de med "i smyg" på borgerliga samlingslistor.

* Centern vill se till att det bli solpaneler på kyrktaken, men inte heller här nämns den treenige guden vid namn.

* Och Sverigedemokraterna har gjort bort sig när de tycker det vara "omöjligt att skilja det kristna från det svenska, och det svenska från det kristna".

Jag tänker på när vi var i Antiokia för 2 år sedan, den turkiska staden där de Jesustroende först blev kallade kristianer, eller "kristna."
Ledarskapet där bestod av två judar, en från Cypern och en från Turkiet, det var två afrikaner och en från romarrikets politiska elit.

- Mer mångkulturell kan en kristen församling knappast bli! skriver Stefan Gustavsson. Men inte heller SD nämner Jesus vid namn...

Gud gillar alla.

Marcus Birro om att överlåta sig:

"När jag ber om Guds vilja med mitt liv, utför jag den mest revolutionära handling man kan göra i Sverige 2013. Jag säger upp mig själv.
För det betraktas jag som en dåre i den sekulariserade världen.

Det nya är att jag snart också betraktas som en dåre i svensk kristenhet."

Detta är något av det starkaste och ärligaste jag har läst på mycket länge - och dessutom i en kvällstidning!! Det finns hopp!

Stefan Gustavsson får avrunda:

"Det är hög tid för Jesu egna berömda ord om åtskillnaden mellan kyrka och stat att få genomslag i Svenska kyrkan:
- Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."

Jag har tagit ställning.

Jodå, jag har röstat. Demokratin är viktig!
Jag tog de lappar med inga bokstäver.

Nu ska jag titta på TV... "Halvvägs till himmelen" med komikerparet Johan Glans och Anders Jansson, om jag vågar... Det handlar om rivaliserande präster på den skånska landsbygden...

Tack Birro, katolik, och Gustavsson, Svenska Evangeliska Alliansen, för utomståendeperspektiv som väcker till eftertanke.

Demokratiska men opolitiska hälsningar från en enskild församlingsmedlem,
(H)elene (F) (S)turefelt, lagom förvirrande... Gå och rösta!

Plats för tvivel på politik i kyrkan.