VÅR HERRE TÄNKER

Trädet ser dig.

Det är skönt att städa skrivbord och lådor.
Hittade ett litet urklipp, en gulnad dikt publicerad i Sydöstran den 1 december 2008.

Det är John Hagström, 87 år, som skrivit en underfundig text om Guds skapelse och vår s k miljövård; Vår Herre sitter och tänker.

Hans välformulerade ord har jag bildsatt med egna foton från en skog som har ögon...

Full rulle i skogen. Inte.

VÅR HERRE SITTER OCH TÄNKER:

"Jag skapade jorden, jag skapade djuren.
Jag skapade människan att skydda naturen.

Men något gick snett, jag vet inte hur.
Kanske var det smolk i leran vid Ur.

Kanske var det fikonlöv och äppelkart,
som gjorde felet uppenbart.

Ingen lustiger gård.

Jag gav dem lustgård att däri vandra,
i fred med djuren och varandra.

Jag blåste förnuft och sans
i det lilla tomrum som fanns.

Men någon läcka det blev,
så tanken gick skev.

Nu har deras energi rubbat min ekologi.
Nej, nu stänger jag pärleporten,
jag tål ej längre se på lorten."

Man blir mållös.

Tack John för skarpa ord, dolda i poetisk skönhet med biblisk stringens.

Till dig, kära läsare, dela gärna denna dikt, ty hela jorden har fått gikt.
Nä, jag ska inte dikta idag...

Men skräpigt är det i naturen, engångsgrillar, hamburgerpåsar och chokladpapper överallt i dikena.
Jag brukar ha en plastpåse i fickan och plocka upp ibland.
En gång kom kommunens bil bakom mig på cykelstigen, med fyra gubbar...

De blev sysslolösa...

Jag sparade lite.

Till sist:

Vi behöver naturen.
Men naturen behöver inte oss.

De bästa hälsningar från
Helene F Sturefelt,

- som skäms inför vår Herre att det släkte jag tillhör är så vårdslösa och ointresserade av den natur som föder oss.

Mest tomrum. Utan sans.