BORGERLIG VIGSEL

På knä i gräset - då ser du himmelen!

Vet du hur en borgerlig vigsel går till?

Vi som är vigselförrättare får höra många roliga och egendomliga frågor och förslag:

- Nej jag vill inte ha en borgerlig vigsel! Jag är socialdemokrat! Vart ska jag vända mig??
Hm... "borgerlig" betyder = civil, inte partipolitik, ha ha!

- Kan du som är "borgerlig vigselförrättare" viga oss i kyrkan?
Hm... nej. Varför tar ni inte en präst då?

Kyrkan kan aldrig vara en tjusig kuliss där "det religiösa" tonas ned.
Jag gråter...
Jesus Kristus på korset, en kuliss... är hans lidande inte stort nog?

Tvärtom är det alldeles underbart att vigas inför det altare där våld och ondska besegrades med Guds livskraft - det om något är väl välsignande ända in i ett äktenskap!

Ser du den utdragna blodiga spiken?

Gustav Vasas Slottskyrka

Torpa Stenhus.

Eller det här:
- Kan du, som är en så trevlig präst, viga oss borgerligt utan religion?
Nej det kan jag inte. Mitt ämbete är vigt åt den kristna kyrkan.

Den civila äktenskapsceremonin tar bara någon minut, men kan vara stor och pampig vad gäller antalet gäster och festligheterna efteråt.

Det kyrkliga bröllopet kan vara mycket litet, med bara två vittnen, och en kopp kaffe efteråt - men där Guds välsignelse och bön och bibelläsning är viktigt.

På gång.

Så här låter de goda orden ur den borgerliga vigselakten:

ÄKTENSKAPETS ÄNDAMÅL ÄR ENSKILDAS VÄL OCH SAMHÄLLETS BESTÅND.
NI HAR FÖRKLARAT ATT NI VILL INGÅ ÄKTENSKAP MED VARANDRA.

TAR ALLTSÅ DU, .... DENNA .... TILL DIN HUSTRU,
ATT ÄLSKA HENNE I NÖD OCH LUST?
(Svar: ja)

TAR DU .... DENNE .... TILL DIN MAN,
ATT ÄLSKA HONOM I NÖD OCH LUST?
(Svar: ja).

GE VARANDRA HANDEN TILL BEKRÄFTELSE PÅ DETTA.
(FÖRE HANDSLAGET KAN MANNEN LÄMNA KVINNAN EN RING).

JAG FÖRKLARAR ER NU FÖR ÄKTA MAKAR.

GLÖM ALDRIG DET LÖFTE OM TROHET FÖR LIVET, SOM NI NU HAR AVLAGT.
LEV MED VARANDRA I INBÖRDES AKTNING,
KÄRLEK OCH FÖRTROENDE, OCH BESINNA ERT ANSVAR MOT KOMMANDE SLÄKTEN.

MÅ ENDRÄKT OCH LYCKA RÅDA I ERT ÄKTENSKAP OCH I ERT HEM.

Du och Jag.

När man hämtar ut hindersprövningen på Lokala skattekontoret visar man sin vilja att dela livet i äktenskapets form.

Ofta försöker den civila vigselförrättaren träffa paret för att gå igenom detaljerna, men det är inte nödvändigt.
Det kan också vara så att man träffas i kommunhuset - eller någon annan plats man har kommit överens om - och så sägs följande:
Den förkortade versionen tar bara 30 sekunder (det gäller att vara beredd!):

NI HAR FÖRKLARAT ATT NI VILL INGÅ ÄKTENSKAP MED VARANDRA.
TAR ALLTSÅ DU .... DENNA .... TILL DIN HUSTRU?
Ja.
TAR DU ... DENNE ... TILL DIN MAN?
Ja.
JAG FÖRKLARAR ER NU FÖR ÄKTA MAKAR.

Tappa inte huvudet.

När jag samtalade med Eva-Karin Haglund på Torpa Stenhus bröllopsmässa i söndags, fick vi en idé.
Så spännande det skulle vara om alla vigselförrättare i kommunen träffades - kyrkliga som borgerliga - och utbytte erfarenheter!

Vi präster är ju utbildade själavårdare och samtalsledare, men de som kommunen utser har ingen som helst utbildning i att leda par in i det äkta ståndet - mer än just detta att deras fråga och registrering blir juridiskt giltig.

För mig är det mycket viktigt att prata igenom med brudparet hur de ser på sitt kommande äktenskap.
- vad förväntar du dig av din blivande?
- vad behöver du av honom/henne?
- vad vill du ge?
- vad är styrkan/ svagheten i er gemenskap?
- hur kan äktenskapet föra er närmare varandra?

Dessa frågor hjälper paret att lyssna in den andres svar.

Sturefelts vinkel: underifrån - så man ser himlen!

På bröllopsmässan träffade jag den pensionerade, och passionerade, prästen Sven Esselius.
Han hade en rolig och bra idé, att inte bara ställa frågan till brudparet, utan även till föräldrarna och församlingen!

När brudparet har sagt sitt ja och gett ringarna, då vänder han sig till föräldrarna och frågar:

- VILL NI RESPEKTERA DETTA BRUDPAR, N:N och N:N, I DERAS ÄKTENSKAP OCH LÄGGA I DERAS HÄNDER ATT SJÄLVSTÄNDIGT FORMA SIN FRAMTID?

Föräldrarna svarar JA.

Naturligtvis har prästen förberett dem på frågan (liksom att de finns i livet, och är närvarande...).

Sedan vänder sig Sven Esselius till församlingen och frågar:

- VILL NI MOTTAGA DETTA BRUDPAR SOM ÄKTA MAKAR, OCH SE DEM TILLSAMMANS SOM EN DEL I ER GEMENSKAP?

Församlingen svarar: JA.

Visst är det fint!
Det blir ett levande engagemang, med respekt och samhörighet.

Staket-kors.

Nu avslutar jag detta inlägg med att vända på steken.
Alla relationer kräver ett ställningstagande.
Så även med GUD.

GUD - vår himmelske Fader, livets gudomliga Moder - ställer hela tiden denna fråga till oss:
- Vill du ta emot mig? Vill du leva med mig?

Och vi vacklar, tvekar, krånglar och talar om hur fint det är att vara Sökare...
- Men jag är ju här! Jag har redan funnit Dig! ropar Gud. Jag behöver inte leta efter dig längre.

Det är lika underbart varje morgon och kväll, att få säga detta JA till Gud - oavsett hur jobbigt livet är.
Eller just därför.
JA, käre älskade Gud, jag vill leva Funnen av Dig.
Jag vilar i din famn, från vaggan till graven, salig av din närhet.

Den som söker, finner....

Helene Sturefelt
- kyrklig vigselförrättare, i trädgårdar och partytält men helst i kyrkor och kapell.
Välsignelse till dig, kära bloggläsare.

TORPA STENHUS BRÖLLOPSMÄSSA

Gustav Vasa´s boning.

Galopp, galopp... jag kunde nästan höra hästarna från medeltiden komma farande bakom mig.
Alleér med stora ekar kantade den smala väg som ledde till Torpa Stenhus.

Här har Gustav Vasa bott och förlovat sig med sin andra hustru.
Vi befinner oss i Tranemo kommun, Länghems pastorat.
Historisk mark.

Kungssalen, dukad till bröllopsfest.

Bröllopskoordinatör Malin Holmström ordnat en bröllopsmässa - eller som det bättre heter: utställning...
(Mässa är ju = nattvard på kyrkiska).

Platsen var en omgjord ladugård... man fick sig ett bås tilldelat.... Nej, så var det inte riktigt.
Men från en som är van vid Marinmuseets mäktiga lokaler i Karlskrona blev detta en spännande kontrast.

På gården stod en tjusig limousin - Borås Taxi.
Den kommer att vara med på TV 4´s nästa satsning: Fyra bröllop.
Ok, jag får väl offra en kväll framför TV´n och kolla.

Limo limo limousin

Förra året, mitt under rasande lågkonjunktur, gifte sig 42.662 par. Det är en stor ökning!
Statistiska centralbyrån berättar att bröllop bland unga, 20-24 år, har ökat med 25 %.

Varför?
- Vi två vet hur det känns att ha skilda föräldrar och vill inte utsätta våra egna barn för det.
- Vi har haft våra roliga ungdomsår och längtar nu bara efter trygghet.

Det finns hopp för Sverige!
Att satsa på sig själv och leva singelliv i storstan lockar tydligen inte lika många längre.
Alltfler väljer traditionellt familjeliv.
Bristen ska åtgärdas.

Gärna En gång i livet.

Men varför används ordet "trygghet" som ett skällsuttryck för det gammaldags och ogenomtänkta?
Man ska liksom alltid vara utmanande och på väg. Inte trygg.

Trygghet är inget som skapar sig själv.
I en värld som vacklar så mycket som den gör just nu, är det Nödvändigt att skapa trygghet  - hur ska vi annars orka överleva?
Den stora världen är inte lätt att påverka, då får vi göra något åt den lilla.
Och det kan vi!

Tillbaka till mässan. Nattvarden? Nej, utställningen!
Här får modellerna håret fixat. Men... är det inte... från Aspö och Karlskrona?
Så liten världen är!

Brudmodell Emma Tell från Aspö, Karlskrona!

Blev full i skratt när jag tänkte på att de tjusiga brudparen gick på en "cat-walk" som tidigare varit en "cow-walk".... och där kalvarna dansat ystra när de äntligen skulle släppas ut på vårbete!

Kärleks-bete.

Minsann var inte, vad heter hon nu...Sinclare,  från Let´s Dance där också!

Måste man kunna dansa för att få gifta sig?

Men att göra kommers av bröllopet känns ändå inte helt rätt...

På bröllopsutställningen här på Torpa Stengård fanns allt från ringar och stringtrosor till blomsterarrangemang och glada Matilda med sin fotostudio (vilka snygga foton!)

Fotot tryckt på fyra slittåliga plankor!

Jag och min "monter-kompis" Eva-Karin Haglund, borgerlig vigselförrättare från Tranemo, såg flera par med trötta blickar.
I ögonen kunde man läsa:
- Det går inte... jag orkar inte med alla dessa krav på att ha rätt blommor, rätt servetter, rätt allting...
- Och vi har inte råd, älskling...

Vi konstaterade att egentligen behövs ingen av utställarna för att det ska bli en vigsel.
De enda som behövs - är vi...
Borgerlig eller kyrklig vigselförrättare!
Och vi är GRATIS.

Halv åtta hela dagen.

Kärleken är gratis. Den är en Nåd. Inte något man kan förtjäna.
Bara ge, och ta emot. Alldeles underbart.

Så egentligen, detta är både bra och inte bra.
Utställningar behövs och människor behöver få träffas och prata om gemensamma intressen.

Men som några unga kvinnor sa vid caféborden:
- Vi ska göra det enkelt.
- Vem orkar hålla på att styla varenda stolspinne med glitter i matchande färger?
- Jag vill ha fokus på min älskade.

Amen!
Helene Sturefelt.

Det roliga är slut. Men kärleken består.

KNÄCKEBRÖDPRÄSTEN TURNERAR

Turné-brud.

Det är lördagkväll.
Kyrkklockorna har ringt in till helgsmål och jag är på turné.

Jag har ingen aning om vad som väntar mig.
Jag hoppade av tåget i Limmared.
Inbjuden som gäst.
Resväskan är full med böcker och "lathund för vigsel."

Världsmetropol.

Imorgon är bröllopsmässa på Torpa Stenhus, som ligger mellan Borås och Ulricehamn.
Svenska kyrkan kommer att vara på plats bland utställare som visar hur man på bästa sätt kan göra sitt bröllop fruktansvärt dyrt...
och vackert förståss... men  - dyrt.

Jag kommer väl att vara som katten bland hermeliner igen, det brukar jag ju vara.
Det är inte nödvändigt att offra en bankbok på bröllopsfesten - då har man ju ingenting att leva av resten av livsdagarna - då blir det knäckebröd!

Och jag har knäckebröd med mig...
Tror du jag får prata om Livets Bröd imorgon?
Vi får väl se.

Under tiden har jag gått runt i samhället och sett mig omkring.

Limmareds glassiga glas.

Hurra, en glass-fabrik!
Nej, glas-farbrik är det Helene, det står på engelska...
Jaha, så synd. Min man hade gillat den här platsen annars.

Jag vandrar runt i ett stycke trött Sverige.
Alla är hemma och tittar på TV och undrar om de är smartare än en femte-klassare... nej, inte många är smartare. Det är standarden på oss alla.... vi kommer inte längre.

Behöver kanske inte veta mer än en tolvåring.

Jesus var ju bara 12 år när han undervisade de skriftlärda i templet!
Han var smartare än de.
Och de förundrade sig över den insikt Jesus hade.

De vuxna glömmer fort. Och framför allt tappar de kontakten med Gud.
Gudskontakten har barnet kvar, så länge det är barn.
Varför gör vi allt vi kan för att socialisera bort barnets naturliga andlighet?

Hjälp, en kyrka! Ta bort!

Det var full fart i Limmared denna lördagkväll.
Tre grabbar satt och hängde på pisserian.... fullt!

Party, party.

Video och godis. Lördagskväll. Jättekul.

Nä, jag går hem till vandrarhemmet och läser ett Guds ord istället och ber för morgondagen.
Det är Palmsöndag imorgon och vi går in i påskveckan på allvar.

"Hoppet sviker oss inte.
Guds kärlek har gjutits in i våra hjärtan, genom den helige Ande."
Rom 5:5

Alla har påsk.
Men vi är inte många som firar påsk.
Om du vill: kolla förrförra året (2009) hur jag beskrev påskfirandet.
Det är så fint!

Och medan världen tynger sig själv med sina bördor, får vi fortsätta sprida ljus från Gud och hopp från Jesus Kristus.

Hm, vilka skor ska jag ta på mig imorgon?
Det måste vara några som passar in, några som är användbara föratt bära budskapet om Guds Nåd, Gratis till Alla.

Kärleks-sko.

Ja, dessa tar jag!

Västgötahälsningar,
Helene Sturefelt

BYX-MYNDIG

Videung har vaknat.

Havsvikarna låg morgonblå och badade i solljus.
Sälgen lyste som solar längs kanten.

Det blå och gula omslöt mig. Mina sinnen väcktes, där jag satt på cykelsadeln.
Så vackert!
Jag har en fantastisk cykelväg till "jobbet".

Dagen vaknar.

Videkvistarna blommar och släpper sitt frömjöl - vi borde inte vara allergiska mot naturens eget vegetariska fortplantningssystem - vi borde vara allergiska mot smutsiga utsläpp... men det är vi inte.
Konstigt.

Det växer och spirar och saven stiger.
Livet är gratis!
Eller vad tänkte denna spray-klottrare på?

Är det inte det?

Jag har många ungdomar i min närhet. En av dem fyllde 15 år och fick en tavla av sina klasskompisar.
Det handlade om att bli "byx-myndig".
Jag vågar inte återge det ord som stod där.... något med att .... hm - pip!... "lugnt"...

- Man kan behålla byxorna på fastän man har fyllt 15! försökte jag.
Man behöver inte sprida sitt pollen och frömjöl så fort femtonårsdagen har inträtt.

Hela ungdomsvärlden är upp-o-ned.

Inte många råd eller stöd handlar om att "vänta", "mogna", "vara trogen".
Nej, sätt igång, gärna kompis-sex, det kan vara trevligt...

Stackars tonåringar vilka krav de ställs inför!
De ska skaffa preventivmedel för att kunna "pröva sig fram"...

Vem vill bli föremål för någon annans trevande - ofta utan kärlek och ofta med alkohol i kroppen.
Tror jag det!
Vår kultur erbjuder så usla förhållanden kring sexualdebuten att det är bäst att droga ned sig så att man inte vet... förrän man vaknar till, dagen efter... och då...
... skamkänslor som man bär med sig, mer eller mindre medvetet, långt upp i åldrarna.

Jodå, det är Tant Helene som talar.
Det är ett öra som har fått lyssna på många berättelser.

Dra inte ned blomman i smutsen!

En del tonåringar har missuppfattat 15-årsgränsen och tror att de SKA begå sin sexuella debut.
De har missat att det handlar om straffmyndighet.
Det är lika konstigt det också - straffmyndig... En vuxen som har samlag med en fjortonåring kan straffas, men inte om tonåringen har fyllt 15...

Samtidigt ökar könssjukdomarna och den själsliga vilsenheten.
Depressioner och meningslösheten griper omkring sig.
Nån som ser sammanhangen? - - -

Varför är det inte 18-årsgräns?
Varför skyddar vi inte den ömtåligaste sidan vi har?

Jag är allergisk mot vår vulgärkultur.
Hela min själ svullnar igen och jag har ingen nässpray... att klottra ned min protest med.

Protest mot hetsen.

Vuxenvärlden brister i både närvaro och gränssättning.
Eller har jag missat nåt?

Skyll på mig!
- Den gammaldagsa prästen sa att man skulle vänta lite... tills man var mogen, ville vara trogen och kärleken skapat tillit.

Håll ihop! Troget.

Morgonsolen värmde det ännu vinterfrusna vattnet.
Mjukbollarna speglade sig i havet och det gula dunet väntade... väntar på rätta vindar.
Och rätt värme...

Videkvistarna viskade sin hemlighet:
- Det gör ont när knoppar brister...
Låt barndom- och tonårstid få vara naiv, mjuk och vit.
Tids nog är det dags.

Myndiga mjukhälsningar,
Helene Sturefelt

RELIGIÖSA SYMBOLER BORT?

Muslimska kvinnor i Nordstan, Göteborg.

I förra veckan beslöts i Frankrike att muslimska kvinnor inte längre får bära slöja som täcker ansiktet, på offentlig plats.
Så skönt! Hälsa din frihet!
Nu kan ingen man tvinga detta plagg på dig i det offentliga livet.

Men jag förstår dig om du bär din slöja i moskén, på bönen.
Då vill även jag vara ifred och slippa blickar.
Det värsta jag vet är nakna axlar och små linnen på flickor och kvinnor som besöker kyrkan - de drar uppmärksamheten till sig och stör bönen.

Var sak på rätt plats. Rätt kläder vi rätt tillfälle.
Och ansikte och händer alltid synliga.

Frågan är om religiösa symboler får finnas över huvudtaget.
Låt oss vrida och vända på detta, för och emot.

Om alla kors, judestjärnor och halvmånar försvann liksom Tors hammare, pentagram och Buddhastatyer samt dansande Shivafigurer på restauranter - då skulle en renhet skapas.

Man skulle inte bedöma människor utifrån dessa symboler utan istället betrakta varandra som - människor.
Fördomar skulle säkert också försvinna.

Jag tappar aptiten.

Om en människa vill signalera sin religiösa tillhörighet, då skulle det bara få märkas i själva beteendet.

Det är en sann utmaning för oss som kristna!
Om jag inte bär ett kors runt halsen, hur skall det då synas att jag är kristen...
Detta skulle vara välgörande för många - - -
Kristus ska nämligen lysa i våra ögon i kärlek och fasthet.
Kristus skall märkas i hjälpsamma händer, lyssnande öron och tröstande armar.

Jakob skriver ju i sitt brev i Nya Testamentet:
- Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro! Kap 2:18.

Vad kännetecknar de andra religionernas livsstil och mänskosyn?

Keltiskt kors, Monaster Boice, Irland.

Europadomstolen stoppade 2009 krucifixen i italienska skolor och orsakade ett ramaskri i landet.
I ren protest skaffade fler italienska skolor krucifx att hänga på väggarna.
Flera juridikprofessorer från elva länder protesterade.
De menade att många länder i förlängningen skulle kunna tvingas ta bort korset ur sin flagga...

Vad är detta för dumheter??
Då får vi faktiskt bygga om de flesta fönster i våra äldre hus, ty där kan vi ana ett kors i fönsterspröjsarna...

Ett kors bakom gardinen...

Stigbergs vandrarhem i Göteborg.

Jag jagar fler religiösa symboler runt om i stan...
Kolla röret i marken!
Oanständigt! Ett kristet avlopp!
Eller?

Korsmärkt avloppsrör.

Hjälp - det lyser en halvmåne ute i mörkret ikväll!
Muslimerna anfaller från rymden!
Sluta nu, det är bara en himlakropp.

Nej, jag tror inte på att ta bort de religiösa symbolerna.
Det försvårar både förståelse och kommunikation.
Som t ex den här byggnaden, kan du se något tecken på vad detta hus har för funktion:

En silo? Lagerbyggnad?

Nej, det är Fredrikskyrkan i Karlskrona.
Den blev aldrig färdigbyggd och saknar både spiror och kors.

Ikväll kom det in två besökare i kyrkan, och undrade vad det var för ett hus...
- Åh, det är verkligen en kyrka!

Hm, ibland kanske vi låter Gud vara anonym, tänker jag, eftersom vi fortfarande inte har byggt färdigt detta Guds hus efter 300 år...
Undrar om det lockar fler att gå in, eller om byggnaden ser alltför ointressant ut?

Och här ser du Tyska kyrkan i miniatyr på Dragsö minigolfbana.
Tänk om jag är ateist - då kan jag inte spela golf där...

Minikyrka på minigolfbana - hu... ?

Biskop Esbjörn i Karlstad har besökt den koptiska kyrkan i Egypten.
På sin blogg (!) skriver han om en symbol han fick syn på där. Det var den muslimska månskäran, med ett kors i.
Han tolkade den som ett hoppfullt tecken på dialog och fredlig samexistens.
Jag önskar så att han har rätt!

Men jag ser månskäran med ett kors i som en maktdemonstration: Islam äter upp kristendomen och erövrar världen.

Mötet med de två besökarna i kyrkan ikväll förstärker den farhågan.
- Alla sammanslagningar av frikyrkor och försök till religionslikhet - "alla religioner har samma Gud" - leder bara längre bort från sanningen, sa en av dem.

Jag vill inte kompromissa om vem Jesus Kristus är, eller vad han säger om människans synd och befrielse.
Det är utifrån den tydligheten jag bedriver min religionsdialog.
Så, vilken slutsats drar jag?

Helene Sturefelt,
komminister i stadsförsamlingen.

P.S. Jag när var ny i Karlskrona, trodde jag faktiskt att Fredrikskyrkan var ett sädesmagasin... och gick förbi det...
Min slutsats är: Religions-markörer? Ja, tack!

Oj oj oj! Två korsflaggor! Heja Kristianopel.

SÖKARE - AV VAD?

Vad söker du? Kunskap? Gud? Ett dopp?

Det är accepterat att kalla sig "sökare".
Då visar man att man inte tillhör den etablerade religiositeten, utan tänker självständigt.
Sökaren är både intellektuell och andligt inriktad.

Men när jag skrapar på ytan och börjar ställa frågor till "sökaren" upptäcker jag att man ofta har kastat ut den kristendom som byggt vårt land.

Den är alltför etablerad, stelnad och utan liv.
Tror man.

Det är betydligt "finare" att vara buddhist - som erbjuder en andlighet utan Gud - och där kroppen får plats i yogaövningar.
Det är intressant!

Om jag får skrapa lite till på ytan och frågar:
- Vad är det du söker?
.. så blir det först tyst.... orden tryter... vi har inga ord längre för andlighet.
Men efter en stund kommer:
- Lugn, harmoni, en kraft... större än mig själv...

Jag vet inte vad jag vill ha...

Vi är biologiska analfabeter och vet knappt vad blommor och träd heter längre.
Vi är religiösa/ andliga analfabeter och har inte fått tillgång till "djuporden".

Men vi är väldigt duktiga till att beskriva olika dator system!
Vi kan berätta om bankens olika fonder och räntepapper med ansvarsfulla ord.

Varje tid har sina språk.

Jag utmanar sökaren att sätta ord på sitt sökande.
- Hur vet du annars vad du söker?? Hur vet du när du har funnit det?

När jag var i Israel fick vi i uppgift att gå och köpa en pomelo på torget.
Jaha...? Vi hittade inga... och kom tomhänta tillbaka...
- Men fruktstånden är fulla med pomelo ju!
- Vi vet inte hur en sån ser ut...
- Det liknar en stor gulgrön grapefrukt.
- Aha! Nu ser vi! Hur många ska vi köpa?!

Nej det inte detta jag söker!

Om jag söker Gud och inte vet vem Gud är, då finner jag kanske något annat.

Exempel:
Om jag med "Gud" menar ordning och reda, då söker jag efter lagiska uttryck.
Om jag menar "Gud" såsom kärlek, då är det det jag inriktar mig på.
O s v.

När jag upptäckte att Gud definierar sig själv i Bibeln, tyckte jag det var mycket intressant.
Framför allt fastnade jag för det ord som sammanfattar hela Bibeln:
Johannes 3:16:

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN
ATT HAN SÄNDE SIN ENDE SON
FÖR ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM
INTE SKALL GÅ UNDER UTAN HA EVIGT LIV.

Jag fann hela trädet!

Jag är ingen sökare längre. Jag är en "finnare".
Och det provocerar!
Då väljer jag bort alla andra.
Ja, det gör jag, men inte i betydelsen "kastar bort" eller föraktar, utan nu har jag hittat var jag kan borra djupare...

Ok, i viss mening är man alltid sökare, men nu har jag hittat plattformen hos Jesus Kristus.
Där blir jag "mätt" till både kropp, själ och ande.

Stackars dig Helene... har du gått på det etablerade...

Nej, men att upptäcka hur kyrkans liturgi har överlevt tvåtusen år och är bärare av både mystik, historia, andlighet, ritualer, böner, sammanhang och lovsång - och är fullt av liv, det är att upptäcka en skatt!

När jag gifter mig, är jag inte heller längre sökare, utan finnare, eller hur!
Men jag förkastar inte andra, tvärt om kan vänskapen öka när gränserna blir tydliga.

Kropp, själ och ande.

Till sist:
När man säger:
- Det spelar ingen roll vad man tror på, bara man tror!
... då vill jag gråta!

Så slarvig skulle man aldrig vara med sin ekonomi!
- Det spelar ingen roll hur jag placerar mina pengar, bara jag placerar dem (hm, kanske funkar, trots allt?)
Eller:
- Det spelar ingen roll vad jag äter, bara jag äter!
- Det spelar ingen roll vem jag är ihop med, bara jag är ihop (jo, jag vet att i tonårsvärlden drivs man desperat i fel armar gång på gång..)

Nej, nej, det går inte!
Ställ högre krav.
Ställ så höga krav att du kan leva för din tro. Och dö på den...

Så gjorde Gud.
Gud lever för sin "tro på oss". Och dör för oss... på korset...
På tredje dagen uppstod han igen.

Wow! Vilken tro, vilken livsåskådning, nej bättre: vilken underbar relation till Levande Gud.

Våga finn! Kom fram nån gång.
Jag menar, man  bygger inte en väg om den inte leder någon vart.

De bästa finn-sökarhälsningar, i Jesu namn,
Helene Sturefelt

RELIGIONS-SOCIOLOGI

Ta bort, jag är allergisk.

Ska vi ta bort religionen?

Gagarin såg ju inte Gud i rymden när han var där, för 50 år sedan...
Då finns han inte.
Det är att ha hög tilltro till sina ögon...

Vi kommer inte åt religionens innersta kärna med våra trubbiga mätinstrument.
Men det yttre beteendet och religionens funktion i samhället kan vi studera.
Religionssociologi.

Jag läser om norskt biståndsarbete i tidningen DAGEN.
Många politiker vill ta bort religionen, men inte Norges utvecklingsminister Erik Solheim.
Tvärtom säger han:
- Alla biståndsorganisationer måste ta med religionen i beräkningen om de vill ha statliga anslag.

Varför?

Man måste förstå de människor som man kommer till.
Religionen är ofta den inre drivkraften hos många människor.
Biståndsarbetare bör lära sig hur man ska samverka med de olika religionerna för att utvecklingen ska gå framåt.

Vem förstår tulpanens innersta?

Jag har roat mig med att plocka fram mina gamla anteckningar i religionssociologi från 1985.
Curt Dahlgren föreläste i Lund.

Sociologens infallsvinkel är att hitta ett system att tolka erfarenheter man ser.
Man studerar hur religion och samhälle påverkar varann, ömsesidigt.

När denna vetenskap formades på 1800-talet, så präglades all forskning av den naturvetenskapliga utvecklingsläran:
- från magi till religion till vetenskap, som var målet.

Denna reduktionistiska syn förminskade människan till endast biologi.
Det fanns ingen plats för det vi idag kalllar andlighet, eftersom andlighet i sig inte går att mäta eller väga.
De förväxlade religionens roll som meningsskapande med sin egen roll att förklara hur allt kommit till.

Om jag inte begriper dig, vill jag inte ha dig.

Sociologen Durkheim skilde på heligt och profant.
Han menade att det heliga har sin grund i samhällets behov att bekräfta det som ger samhället enhet.
Det heliga uttrycktes i kulten.

Weber menade att religionen följer sina egna lagar.
Visserligen har religionen sina yttre betingelser som påverkar människans rationella handlande, men om man tar bort "frälsningen" går det inte att förstå religionen över huvud taget...

Ibland blir jag trött när jag blir förminskad till "ett beteende".
Många religioner är bara ett beteende, i syfte att blidka den vrede guden....

Men att vara kristen är något helt annat!

Det är att bli drabbad av Guds kärlek, som rör vid hjärtat så att tårarna kommer...
Inte sorgens tårar, utan just kärlekens tårar.

Det inre rummet öppnas.
Guds Ande tar plats och fyller detta tomrum såsom bara Gud själv kan göra...

Detta är inte åtkomligt för vetenskapens kameror.
Tack och lov går detta inte att fånga in!

Otillräckligt.

Men man kan se en förändring hos den människa som får möta Levande Gud.

Här kommer Helenes Kristna Religionssociologi - HKRs...

1. Man blir mer människa... i betydelsen att det bara är Gud som är fullkomlig.
2. Fokus flyttas från den egna tillfredsställelsen till den andres väl.
3. Kärleken driver ut all rädsla.
4. Guds kärlek löser upp knutar av skam, skuld och död...
5. Gud blir synlig i Jesus Kristus och människan mognar alltmer till hans likhet.

Detta går att se.

Jag är mycket glad att Erik Solheim förstår religionens betydelse.
Det är dock inte meningen att man ska bygga nya kyrkor med biståndspengar, men man måste se religionens betydelse och funktion.
De är övertygade att religionens roll kommer att öka i betydelse världen över.
Om man inte ser det, kommer man att hämma utvecklingen.

Smaka på den!

Aha! Du är till för att glädja andra!

Hm, undrar om vi kunde få några missionärer i retur...
Vi är så andligt svultna att vi sväljer vad som helst... och vi är så religiöst okunniga att vi drar allt och alla över en kam...
Utvecklingshämmare - eller befrämjare?

Kan man få några tulpaner, tack.
HKRs.

Helene Sturefelt