TAIZÉMÖTET I VADSTENA

Det kom 3 dm snö 18 mars!

Tillit. Inte argumentation.
Upplevelse av bön och lovsång. Inte teologiska förklaringar.
Rakt på!

I torsdags åkte vi en hel busslast med konfirmander och ledare de 30 milen till Vadstena.
Karlskrona stadsförsamlings alla konfirmander var med + unga ledare, pedagoger och präster.
Kungliga Amiralitetsförsamlingen åkte tåg....
Sammanlagt 70 personer.

Heliga Birgitta åkte aldrig med Trossö Buss.

Tänk, för tio år sedan när jag var där för första gången, hade jag väl aldrig trott att jag skulle vara så lyckligt lottad att få dra med mig så många församlingsbor hit upp!

Bless the Lord, my soul!

Hur ska man göra för att lära sig vad kristen tro är?
Genom att härma.
Imitatio Christi.
Och då måste det ju finnas några att härma... inte bara prästen eller pedagogen...
Jo, det går väl det också, men man behöver komma in i en hel församling som bär tron och lovsången, för att veta vad man ska "likna".

- De ber på riktigt, kolla!
- De verkar sjunga som om Gud hörde dem...

Kristus, din ande i oss är en källa av levande vatten...

Taizé (täze) sånghäften, på riktigt.

Kyrkbänkarna var borttagna i främre delen. Vi satt på golvet och deltog allt vad vi orkade.
I ögonvrån såg vi hur några smög runt med en kamera... Nej!

Vi ogillade skarpt att några gick runt och fotograferade.
Lägg av!
Detta är privat! Låt mitt ansikte och min bön vara ifred. Särskilt vid nattvarden!
Okänsligt.
Kyrk-paparazzi.

Allt ska inte dokumenteras. I så fall får man ta det efteråt!

Som jag gjorde här och siktade snett för att dölja att jag ville ta en bild...

Birgittasystrar som böjer sig ned...

Borttagna kyrkbänkar.

Birgittasystrarna välkomnade oss in i sin kyrka, där de berättade om sitt liv.
Ett bildspel gav oss några nyckelord:

- Vad kan få en fullt frisk människa att lämna det vanliga livet och gå i kloster?
Svar: kärlek! En annorlunda kärlek...
Till Gud, som är vår första prioritering.

-Vi har också valt familj och kärlek - men på ett annat sätt, utan sexualitet.
-Vi är inte inlåsta - låset sitter på insidan... på vår sida!
- Vi gör vanliga saker och sköter vårt hem, och gästhemmet, som alla andra.
- Vårt arbete är att ... be. För världen, för er.

Utanför Birgittasystrarnas kyrka.

Alla hade fått mycket att tänka på...

Och någon frågade:
- Får ni bada på stranden? Badar ni i era klänningar?
- Ha ha, ja men vi åker hellre iväg och badar i så fall i baddräkt.
- Svär ni?
- Ja, det händer att vi blir arga på varandra. I klostret kan man inte dra sig undan från varandra eller fly från sina egna dåliga sidor... så de kommer fram och vi nöts mot varann... Men vi är snabba att reda ut problemen.

Frusen badplats vid deras gästhem.

På lördagkvällen var vi säkert 900 personer i Klosterkyrkan.
Mäktigt. Från Skövde, Göteborg, Åkersberga... och Vadstena förstås.

Vi gick fackeltåg genom samnhället på kvällen, som en symbol för "Guds ljus i världen".

I min Gud har jag funnit styrka!

Christe lux mundi. Kristusljus i snön.

Så roligt att nye biskop Martin Modeus var med på Taizémötet! Man ska tydligen heta Martin för att bli biskop...
Åtminstone i Linköpings stift.

Det var en mäktig söndagsgudstjänst, som ett enda långt musikaliskt drama.
Men tystnaden i mitten blev konstig för alla som kommit dit utan att veta hur en Taizégudstjänst går till.
De ville ha en predikan... de hade inget "att tänka på"...

I den stora knäpptystnaden hörde jag två lomhörda tanter "viska" med varann:
- Jaha... vad säger de?
Inget svar.
- Suck... när börjar det?
Jag kände skrattet börja bubbla i mig... inte skratta nu... kyrie eleison kyrie eleison!

Man måste faktiskt få motivering till att vara tyst, annars blir det meningslöst.

Glaskonst i stenhus.

Är man van vid att alltid har ljud och högt tempo omkring sig så blir tystnaden ett tecken på att strömmen har gått... eller att något är misslyckat...

Men i gemskapen med Gud är det just i tystnaden som det mesta händer!

När jag äntligen ger plats för mina egna tankar och känslor, då kan Gud börja kommunicera.

I tystnaden hör man sin längtan, och Guds Ande kan påmina om ord och verser som ger tecken och ledtrådar vart man ska gå...

Jesus Guds son, låt inte mörkret få tala till min själ.

Biskop Martin Modeus påminde oss om att Jesus inte bara ger oss kärlek, han tar emot vår kärlek också!
Evangeliet om kvinnan som smorde Jesus med dyrbar nardusbalsam är en sådan berättelse.
Den visar att Jesus tar emot det vi gör för honom, av kärlek.

Det är det som dessa dagar har gått ut på - att visa varandra kärlek i konfirmandgruppen (och försöka bryta alla små grupperingar... ), visa kärlek mot de nya okända mänskorna vi mött i grupper och samtal, och visa kärlek till Gud i bön och lovsång.

Sjung lovsång alla länder!

Martin Modeus hälsar.

Jag är stolt över Martin Modeus. När vi var studenter i Lund så var det vissa som utmärkte sig med en självklar skicklighet och fallenhet för teologi och insikt.
Martin M var en av dem...

Såg med glädje hur många kom fram och hälsade på dem.
Blev extra glad att han kände igen mig, det blir man ju!
- Gud välsigne dig och din gärning!

När jag kom hem, gick min frälsarkrans sönder...
Varför ligger det pärlor i bilens baksäte? Åh nej...
Lustigt, tre stycken pärlor satt fast... de för mig tre viktigaste... konstigt...

Tystnad - Gud - Tystnad...

I am sure I shall see the kingdom of God in the land of the living!

Tillitsfulla hälsningar
Helene Sturefelt, pendlare mellan Östergötland och Blekinge.

NEWTON VAR KRISTEN

Vad vet vi? Vad tror vi?

Religionen är en positiv drivkraft när det gäller vetenskapliga studier.
Fram till mitten av 1800-talet var de flesta vetenskapsmän kristna.

Isaac Newton lär ha sagt:
- Detta så vackra system av solen, planeter och kometer kunde bara komma från en intelligent och mäktig varelses rådslag och kontroll.

Jag läser en artikel av Sebastian Ibstedt, som skriver:

- Drivkraften bakokm Newtons forskning var att han ville att alla hans verk skulle användas till stöd för tron, för att visa på en ordning och struktur i världen och att någon måste ha givt upphov till denna ordning.
Det var alltså religionen som motiverade vetenskapen.

Varde ljus!

Idag, vem äger problemet?
Tro och Vetande:
- att Gud har skapat världen, eller
- att man inte kan fånga in Gud i naturvetenskapliga mätinstrument?

Som kristen vet jag att jag tror.
Men vetenskapsmannen/kvinnan kan bara säga: jag tror att jag vet...
... eftersom alla vetenskapsteorier är bara teorier, "detta är vad vi vet just nu".

Ödmjukhet kännetecknar den som vill bära fram sanningen.

Vad är sanning?

Idag hade jag flera fina besök på mitt arbetsrum.
Ett par gymnasiekillar kom och ställde ett antal frågor om just Tro contra Vetenskap.

Det är populärt att påstå att det råder motsättningar och "krig" mellan vetenskap och religion.
Inte från vår sida i alla fall.
Vi har inget att försvara gentemot vetenskapen, såsom jag ser det.

Men det har vetenskapen, alltså trycker de in oss i ett hörn för att slippa bli påminda om sin egen brist:
- Hur började det... alltså från Nollan....

Vetenskapen arbetar ju med sina teorier utifrån Big Bang då allt redan är skapat och sedan ska formas, från kaos till kosmos.
Medan vi troende människor börjar snäppet före - från Noll till Ett...

Gud - icke skapad. GUD, alltings början. Gud, alltings slut.
Bortom Gud finns inget, inte heller framför Gud.
Ej åtkomlig för våra sinnen.

Ej åtkomlig.

Bibeln arbetar med frågan Vem ligger bakom allt liv, och vad är Meningen.
Vetenskapen har en annan fråga, nämligen Hur gick det till.
Det är ingen motsats.
Det är två olika förhållningssätt som inte alls utesluter varandra.

Vi behöver både ock för att vara hela människor.
Vem kan leva "utan mening"?

Samarbetet mellan naturvetare och teologer är i allra högsta grad aktuellt idag.
Kvantfysik, tidsfilosofi och det teologiska evighetsbegreppet talar om samma sak, men med olika termer.

Minns ni Newtons lagar för den klassiska mekaniken?

1. T r ö g h e t s l a g en
En kropp förblir i ett tillstånd av vila såvida den inte av andra krafter tvingas ändra detta tillstånd.

Låter som när jag ska försöka vakna på morgonen...
Mitt tröghetstillstånd är det samma som Kalle Anka i husvagnen!
Z z z...

Nej inte så pigg! Otrögt.

2. A c c e l e r a t i o n s l a g e n
Ändringen av en kropps rörelsemängd är till storlek och mängd proportionerlig mot den verkande kraften.

Hm, Isaac har inte cyklat i motvind i Karlskrona...

Men jag har varit vid hans grav i Canterbury Cathedral!
Newton ligger inmurad inne i kyrkan och accelererar inte längre...

Med vördnad stod jag still en stund och tackade Gud för alla dem som vigt sitt liv att "studera Gud på ryggen" och klarlägga Guds intelligens...

Nu gäller det att rädda kärnkraftverken i Japan så att inte fler människor blir skadade.
Vetenskap och religion måste hålla varandra Hårt i Handen - teknik och hjärta sida vid sida.

Jesus, lys för oss.

Nu tar jag bloggpaus några dagar.
Jag är trött på mig själv.
Det kanske inte du är... tack i så fall.

Läs gärna äldre inlägg. Och länka mig vidare till dem du tror kan ha glädje att läsa mina rader och se mina foton.
Jag ber för dig.
Ses på måndag, 21 mars.

Helene Sturefelt

I FEEL PRETTY

I feel pretty!

Kan man bygga en gudstjänst runt sånger kring profana musikal- och filmlåtar?
Kan Kristus förkunnas med hjälp av sånger som t ex "I feel pretty"?

Nej. Om man är tveksam i tron eller inte förankrad i Kristus, då blir det platt fall.

Men jo och Ja!
Det går alldeles utmärkt om gudstjänsten tydligt pekar mot den kristna mänskosynen och att Jesus också får komma till tals.
Hur menar du?

I söndags hade vi en enkel gudstjänst för ovana, vi kallar den för "Musik med Längtan".
En härlig sångerska, Annika Jangeborn (när får hon en musikalroll på riktigt?) tolkade ett antal låtar.
Så här blev det:

Jag vill vara ovanför regnbågen.

"Somewhere over the rainbow"...
... fick leda tanken till att människan är mer än materia.
Vad finns ovanför regnbågen?
Den är ju förbundstecknet mellan Gud och människa.
Vi hör ihop. Den enheten får inte reduceras av en vetenskapstro som kapar banden till andligheten.

Kristina från Duvemålas sång "Du måste finnas, du måste"...
... är given i kyrkan!
Ropet efter Guds närhet - vem skulle jag annars vända mig till?
Och vem skulle ta hand om mig när jag dör?
Björn och Benny har fångat människans eviga Gudslängtan, tvivel och tilltro på ett underbart sätt.

Begriper inte att Björn Ulvaeus är med i den ateistiska skaran Humanisterna...
Han passar mycket bättre hos oss!
Jag menar, inte kan Christer Sturmark tralla med i denna sång? Det blir väl snarare:
- Du måste avgå, du måste...

Vem finns och vem ska avgå?

Nästa sång var "I don´t know how to love him", Maria Magdalenas fråga ur Jesus Christ Super Star.
Hon hade ett tvivelaktigt förflutet s a s med utnyttjande män.
Både längtan efter den Goda Mannen och efter Guds Närvaro sammanföll hos Jesus, tänker jag mig.

Maria Magdalena vet inte på vilket sätt hon skall älska honom...
Men inte var det fysiskt ialla fall, såsom Dan Brown hittade på i sina böcker.
Enligt de apokryfa evangelierna har hon själv mottagit undervisning av Jesus och själv lämnat skrifter efter sig...

Vad vi vet är att Jesus förändrade hennes liv.
Dåligt liv i det förflutna fick läkas och försonas, och en närvarande framtid som upprättad kvinna blev möjlig genom Jesu kärlek.

Högskolan BTH. Spring för livet..

Det var svårare att sjunga Sara Vargas låt "Spring för livet"... men det hade jag ju lovat!
Annika Jangeborn fick vila lite medan jag tog fram gitarren och harklade mig...

- Man skadar inte den man älskar, vilket du faktiskt säger att du gör.
Spring för livet om det är dig kärt, att slå tillbaka det är det inte värt..

Att höra en melodifestivallåt i kyrkan lyfter in text och musik i en annan dimension.
Man kan fantisera om detta var en modern variant av Maria Magdalenas erfarenheter?
Ialla fall är det alltför många kvinnors upplevelse, och det måste vi i kyrkan ge röst åt!

"Gabriellas sång" ur filmen "Såsom i himlen" var nästa sång.
- Jag vill känna att jag lever, att jag levt mitt liv...

Nu började det nästa bli lite jobbigt...
Så många starka känslor på en gång. Och man blev pinsamt medveten om mannens närvaro...
Männens kollektiva skuld mot oss kvinnor blev genant tydlig...
... och åter igen var det viktigt att ge röst åt det som inte alltid blir sagt...

Mannen är inte alltid normen.
Och kvinnan kan också vara en del i det destruktiva förhållandet.

Vår ständiga längtan efter Det Goda.

Vem är normen?

Sen var det skönt att få sjunga tillsammans.
Benny Andersson har tonsatt Ylva Eggehorns text "Kärlekens tid", nr 851 i den nya, oranga psalmboken.

Efter predikan och böneljusvandring slutade gudstjänsten i en sång som vi först strök - nej, här går gränsen!
Men vänta nu, hur ser Gud på oss?
I Guds ögon är varje människa en ögonsten.
Tvärs igenom den syndiga värld som vi lever i, ser Gud på oss med kärlek.
Gud älskar syndaren - men inte synden!

Och om vi i Guds ögon tvättas rena och vita i försoning och förlåtelse - då är vi ju vackra!
"I feel pretty!"
Yes! That´s my credo!
Annika sjöng så att kyrktaket sprack lite till...

Det var så härligt att vi var tvugna att göra ett glädjeskutt och en liten piruett!
Mitt på kyrkgolvet.

Jag tror Maria Magdalena hade skrattat högt av befrielse om hon hade varit med.
Det kanske hon var?
Fast under annat namn...

Jesus Kristus var där, ja hans Ande svävade under valven och berörde vårt hjärta.
Somewhere over the rainbow...

De vackraste hälsningar
Helene Sturefelt

BTH har Sveriges vackraste student-utsikt!

BESIKTNING

Ingen rost!

Känner du som jag att det är lite svårt att pendla mellan det egna lilla livet och de stora världshändelserna?

Det känns som om även jag borde stanna upp nu när Japan kämpar för sin överlevnad.
Samtidigt är det varje människas skyldighet att leva sitt liv, låta hjulen rulla och gräva där man står.
Jag gick en runda i bokskogen och lyssnade på nyhetsrapporteringen.

Reportern talade. Träden talade.

Är leken slut nu?

Det handlar om besiktning.
Besiktning av sina motiv, sina handlingar, sin bil och när man går till tandläkaren.
Men hoppsan, det blev visst lite förväxlingar idag...
Maken skulle besiktiga tänderna och jag bilen, samtidigt som risken för härdsmälta i Fukushima närmar sig...

Jag står inte ut! Jag blir galen!

- Kan ni öppna munnen och spänna fast säkerhetsbältet?
- Här ser det ut som om det har kokat torrt...

Salivsug. I ändan!

- Syster, sätt in salivsugen, ja ni kan stänga av motorn.
- Kylvätskan är slut! Varningstriangeln måste fram ifall ni kör på en älg.

- Och här sitter gummilisten lös vid topplocket, var så god och skölj.
- Nej, spotta inte på energiministern!
Det är inte hans fel att jordbävningen fick amalgamet att lossna.

Fundamenten läcker.

- Underredet är utan rost men här sitter en skruv lös...
- De betonggjutna fundamenten kan omöjligt åtgärdas bara av en tandhygienist.

- Katalysatorn får inte avgasreningen att vara tillräckligt motståndskraftig mot nästa flodvåg.
- Vänster billykta är för riktad för högt, vi måste borra bort lite tandsten här.

- Sköljer ni med fluor? Det räddar många liv i trafiken.
- Ni borstar för hårt.
Emaljen är hotad och munhålan måste rostskyddshandlas omedelbart.

TV-skrot i skogen.

- Doktorn, patienten har kraftiga efterskalv, vad ska jag göra?
- Sätt in en stötdämpare och be honom byta dubbdäcken.

Miljöhanteringsfrågan fick klart underkänt.
Men min bil gick igenom! Besiktningen godkänd.

Någon som vill köpa knäckebrödsprästens Opel Astra -96, 16.000 mil utan rost?
Klarade den detta, klarar den en jordbävning.
Kör så det ryker.

Miljöovänliga hälsningar.
Ovänliga miljöhälsningar, eller kanske
- vänliga ohälsningar? Övertryck, härdsmältan nära.

Helene Sturefelt

Nu ryker smältvattnet.

KÄRNKRAFTVERK I JAPAN

Det händer inte.
Sannolikheten att en härdsmälta i ett kärnkraftverk skulle inträffa är så osannolikt liten, att det inte händer.

Minns ni Tage Danielssons bitska sketch om kärnkraftsverksolyckan i Harrisburg?
Men, det händer.

Skit händer, som Jonas Helgesson skulle ha sagt.
Särskilt när människan är inblandad, den människa som inte kan eller vill samarbeta med naturen.

Finns Japan kvar?

Vi vill inte säga Tjernobyl, vi vill  inte lära oss fler nya namn på kärnkraftsorter, men vi måste... Fukushima och ...
Vi vill inte erkänna hur d j ä v l a farligt det är  - det som nu händer i Japan...
Nej, jag svär inte.
Jag beskriver det som händer med rätta ord.

Jordbävningar och efterskalv kan skaka sönder varenda kärnkraftverk...
Pågående leveranser av bilindustrimetaller och olja har inte några hamnar att komma till...
Petrolum-infarkt!

Man ska inte säga: "Vad var det jag sa".
Inte heller "Skyll inte på mig, jag röstade nej" som vi sa på 70-talet.
Men man kan fråga:
- Ni som vill ha kärnkraft, räck upp handen...

Eller som Leif Pagrotsky skrev på twitter:
- Jag är glad att jag stängde Barsebäck.
Det är danskarna också.

Varför är vi så kortsiktiga?
Kan inte denna katastrof i Japan få bli den vändpunkt där "världen"/bensinkunderna/oljeslukarna = vi, säger nej till energi som snabbar på döden?!

Bred är den väg som leder till fördärvet.
Highway to hell.

Jag har inte bråttom.

I Sölvesborg är det alltfler som sätter upp solcellspaneler.
Nån mer? - - -

Darrigt på - marknaden ??

Det finns en yrkesgrupp det är riktigt synd om - de stackars börshajarna... hur ska de klara sig nu när deras möjligheter att sko sig - jag menar arbeta - rycks (ha!) undan?
Tänker de någonsin på de offer, de människor som finns bakom deras förflyttande av pengasiffror?

100.000 borta, döda av jordbävningskatastrofen.
VM i konståkning i Tokyo är inställt.
Liksom hela vardagen.

Gud, hjälp oss att vara kloka och fatta beslut efter din vilja.
Hjälp oss att hjälpa.
Amen.

Nu ska jag åka och besiktiga bilen...
Helene Sturefelt
- som har lite skoskav idag. Aj.

PILGRIMSVANDRING I STAN

Söndag, Herrens dag. Vad har du gjort idag? Vårdat din själ lite?
Följ med på en vandring!
Fotona är tagna vid ett annat tillfälle, för att inte störa.

Höjd-ras.

Efter full högmässa, katekumenats-samtal (vuxen väg i tro på, vanligt språk) och en stunds vila var det dag för säsongens första pilgrimsvandring i staden.

Det var inget väder idag. Konstigt. Alldeles stilla.
I väntan på svallvågorna från Japan...?

Att gå och be är det bästa sättet att hålla undan oron, känner jag.
Be och gå.
Vi samlades fem personer i cirkel framför Fredrikskyrkan. Frälsarkransens pärlor fick ge oss ord på vägen:

Gudspärlan:
- Tack Gud för att Du är det gyllene stråket i varje människas liv...
Visa oss, Herre, din väg, och gör oss villiga att vandra den.

Stilla uppbrott.

Nere vid Stumholmen var det lämpligt att gå in i tystnaden (!).
Skön vila för alla sinnen, som blir mer skärpta när man inte pratar bort det man ser.

Det yttre landskapet fick nu bli en bild för vårt inre landskap.
Denna vindstilla, gråmulna dag i Karlskrona skärgård kommunicerade tydligt med oss.

Vid fyren ställde vi oss och blickade ut mot uppbrutna isflak och snösörja.
Plötsligt kom svallvågor in från Aspöfärjan. Det blev oro och oreda bland isflaken, som översköljdes av brunt vintervatten.
Och vi tänkte alla:
- Tack gode Gud att detta inte var tsunamin... och bad tyst för Japan med hjälp av den lilla vita jag-pärlan, men också för oss själva.

Fyren på Stumholmen.

Uppbrottsstämning!
Vad behöver brytas upp i mitt eget liv? Vad går sönder?
Mental härdsmälta?
Mitt i det oroliga stod gröna och farledsmarkeringar.
Det finns en väg igenom oroliga tider. Gud leder.
Gudsleden.

På Stumholmens söderkant var havet alldeles stilla. Bleke.
Bakom kruthuset såg vi Coast Guard komma in från fjärden.
Den märkliga runda "byggplattan" Lus-asken låg fri från is.

Med ökenpärlan i handen kom tankarna:
- Så här i fastetid, när vi talar om lidandets väg, så påminns vi om när Jesus var i öken och blev frestad av satan. Fanns det någon Coast Guard som lotsade honom förbi problemen?

Vi fastnar lätt vid Lusasken, där en hel del tankemönster behöver "avlusas"... ofruktbara tankar som kryper och inte gör någon nytta...

Hur kan havet vara så stilla här där det annars alltid blåser?
Med bekymmerslöshetspärlan sa jag:
- Det finns goda tider också, när oron har lagt sig och det är gott att leva.

Utmärkt, vid Jarramas.

Det finns fina "bryggpromenader" längs Stumholmen. Vi satte oss på en bänk och blickade ut över ABB på andra sidan, borta på Verkö.
Ännu en omgång svallvågor mötte oss.

Idag, på högmässan, satt en svart man längst ned i kyrkbänken, och fotograferade gudstjänsten...
- Vad sysslar han med? tänkte jag medan munnen predikade.
Det fick jag strax svar på.

Han var turist och "chemical engineer" på besök på ABB. Han filmade gudstjänsten för att visa, när han kom hem till North Carolina, hur det går till i en evangelisk, luthersk kyrka i Sverige.
Oanmält fick jag en snabb recension, på amerikanska, vad han hade upplevt:

- The spiruit is here! I don´t understand your language, but I really did feel the spirit inside here!
Everbybody was participating and my heart got touched...

Fantastiskt!
Jag som tycker det är svårt att vara i en maktkyrka som bär ett kunganamn - Fredrikskyrkan - och ber därför extra mycket inför gudstjänsterna.

Tänk, en man med pondus från North Carolina stod framför mig och berättade om vår sångarglädje, om orgelns vitalitet, om allas deltagande i liturgin och mässan! Inklusive de "snurrande" konfirmandkillarna som idag var kors- och ljusbärare, klädda i vita kåpor - fint!
Vi blir lätt blinda för vårt eget.

- Please, pray for me.
- We will, mr John E Moor.

Iskallt.

Och nu satt vi där på den iskalla bänken och filosoferade över de röda kärlekspärlorna.
- Kärleken är långsam, lika saktfärdig som dessa isblock som guppar i vattnet.
Kärleken lever av förlåtelse och upprättelse - storord - och de är också långsamma.
Tid.
Tid att förlåta, tid att försonas.
Gud ger oss den tiden. Då ska vi inte forcera det.

Så ställde vi oss upp i cirkel, höll vänsterhanden in mot mitten i en mottagande gest mot himmelen, och högra handen mot alla vädersträck - mot ABB... och välsignade...
... ja vi välsignade alla industrier, arbetstillfällen och tekniska ingenjörer, inklusive mr Moor!

Det grep mig starkt.
Redskap för Guds Ande.
Bön gör skillnad.

Hangaren.

Vandringsledaren gick vidare, förbi amfibieplanens hangarer bort till det egendomliga konstverket "Rollos huvud".
Varför skulle vi stanna här?

Jag blev nästan lite full i skratt...
Ett rutchkane-rör rakt in i huvudet... jaha, vad säger man för smarta saker här då?

Jag var fortfarande tagen av välsignelsen över staden.

Inte lätt att vara människa.

- Hm, vi håller de tre hemlighetspärlorna i handen..
Människan är en hemlighet för sig själv...
Vetenskapen gör sina expriment med oss... vi faller... men kan också välja att se hur ansiktet är öppet mot himmelen...

Vad är då en människa, att Du Gud, tänker på henne... !

Hoppets folk.

Förbi hopptornet finns det en mindre fyr, mot norr. Det sluttade brant ner mot vattnet men vi tog spjärn för att fascinerat titta på när lastfartyget Scandic från Norrköping passerade.
En skön skuggbild drog över vattenspegeln...

- Alla skuggbilder är tecken på att det finns något annat, mer verkligt, bakom.
Så är det med Gud också.
Gud lämnar ständigt sin skuggbild till oss på jorden. Vi anar hans närhet... och kan dra slutsatsen att om skuggan är så vacker, hur skön måtte inte själva källan vara!

Båten försvann bakom Marinmuseet och vi drog efter andan.

Fel båt, men himmelsk spegling!

Vi gick runt Marinmuseet, passerade Jarramas och krigsbåtarna.
Sista meditationen var på andra sidan, mitt emot båtarna.

Vi höll den svarta nattens pärla i handen.
När jag lyfte blicken, studsade jag till. De tre masterna på Jarramas såg precis ut som tre kors på Golgata kulle!!
Jag tappade målföret och tog några djupa andetag...

- Vi ber för Libyen... för diktaturens fall... för hela Nordafrika och de arabiska folken... som du Herre älskar, ja som Du Jesus Kristus har gett ditt liv för, på Golgata...

Ser du de tre masterna bakom?

En ensam skäggdopping kom simmande, så självsäkert att vi var tvugna att skratta...
- Ge dig inte in bland krigsfartygen!
Den dök.

- Gud, hjälp oss att vara hoppets folk mitt i en brusten värld. Låt den vita uppståndelsepärlan prägla oss med livets seger över döden.
Visa oss, Herre, din väg, och gör oss villiga att vandra den!

Vid Stumholmsbron bröt vi tystnaden och delade några tankar med varann.
Vilken bönevandring!
Vilka tilltal och beröringar! Till eftertanke och tacksamhet.

Vid Stumholms bron.

Framför Fredrikskyrkan slutförde vi vårens första pilgrimsvandring i staden.

- Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarna pilgrimssång...

Varma hälsningar
Helene Sturefelt

JONAS HELGESSON - CP OCH EN RIKTIG MÄNNISKA

Ungdomarna samlas.

- Asbra!
- Skitcoolt!

200 konfirmander har fått möta en riktig människa.
Konserthusteatern i Karlskrona tog igår emot Blondinbella, och idag Jonas Helgesson.

Han har skrivit boken "Grabben i kuvösen bredvid", om sin dramatiska födelse med navelsträngen fyra varv runt halsen... och hur han har trotsat sitt handikapp som förlossningsskadan orsakade.

Jonas Helgesson.

Jag är varm inombords och skrattgråten...
Ungdomar, pedagoger och präster från hela kommunen fick en oförglömlig timme tillsammans.
Här kommer Jonas berättelse, i de sju punkter han gav oss.

- Hej! Jag talar konstigt... Jag är från Malmö!
Jag är en äkta CP! Hur kul är det att presentera sig så? Hej jag är hjärnskadad...
Sexigt...

Med en otrolig självdistans och värme fick han oss i publiken i sin hand.

- Har ni försökt äta med pinnar? frågade Jonas. Äta med sked är för lätt, med gaffel för lätt... Vi äter med pinnar! Och med mina spasmer fick jag pinnen rakt i näsan... Det såg ut som om jag hällt ketchup på maten...

- Mobiler är inte handikappvänliga, särskilt inte T9.
Jag skulle sms'a till min blivande flickvän "jag gillar dig mycket". Men T9 skrev något annat: "jag gillar dig naken"...
Dessutom skickade jag det till fel mottagare... en nära släkting.
Den julen blev ganska stel.

7 saker jag lärt mig som CP-skadad.

1. MAN MÅSTE INTE HETA ERNST KIRSCHSTEIGER FÖR ATT VARA LYCKLIG.

- Det är inte lätt att jämföra sig med den som kan allt. Ernst kan ju allt - bygga om hus och göra laxpaté samtidigt! Stackars alla medelålders män som jämför sig med honom.
Vi tänker:
- Alla andra har det bättre. Men du duger!

- Vi ska inte vara någon annan. Det blir bara pinsamt, och det märks med en gång: "Det där tycker inte du egentligen, bara när du är med ditt gäng!"

Och när Jonas, en CP-skadad riktig människa, säger:
- Jag vill uppmuntra dig att ha ett liv som är värt att leva!
... då svalde jag, Helene, gråten, och kände skuggan av tonårs-ångestens kamp och lögner.

Tappa inte huvudet.

2. FOKUSERA PÅ DET JAG KAN.

När applåderna lagt sig, fortsatte Jonas:
- Det är lätt att räkna upp allt det jag inte kan...
Jag vill kunna åka snowboard... men jag kan inte sitta på huk...

Kan man leva ett bra liv om man inte kan sitta på huk? - - -

Man säger ju inte:
- Hej, jag heter inte Kent.
- Jaha... vad heter du inte mer då...?

Eller när man ska handla på ICA:
- Man skriver inte upp på lappen vad man inte ska ha...
Om du går runt i affären och letar efter det du inte ska ha, får du stanna där länge...
Jag ska inte ha kanelbullar... men vad ska du ha då?!

Var glad för det du kan.
Fokusera på det.

Vi kan också snurra!

3. JAG MÅSTE AKTA MIG LITE EXTRA FÖR DE SNÄLLA TANTERNA.

Om man är handikappad vill man inte ha hjälp.
Det kom fram en snäll tant en gång och sa till mig:
- Åh, jag vet preciiiis hur det känns!
Jonas tänkte många tankar, men valde att svara:
- Jaha så du är också pollenallergiker? - - -

Ibland händer det att Snälla Tanter ger mig pengar. 10 kr... Vad tänker de på?
Ska deras peng kompensera mitt handikapp?
Om man har en ledsen flickvän säger man ju inte:
- Här har du 10 kr! Va?!

Tips: Se den handikappade personen som "vem som helst".
Klappa inte på huvudet och säg:
- Duktig CP, duktig CP...

Var normal! Jag vill inte bli särbehandlad.
- Stackars dig... Nej. Eller tänk om jag sa om er:
- Stackars er som bor i Blekinge... hur känns det?

Det jag vill säga är:
- Möt med respekt, inte med "snällhet".

Snällhet. Lyft på hatten för Respekt. Rosenbom.

4. JAG ÄR INTE MIN CP-SKADA.

- Jag är Jonas. Jag är inte min CP-skada.
Sätt inte ettiketter på folk, varken på invandrare eller handikappade eller...
Vi tillhör alla Mänskligheten.

- Har ni sett "Extreme Home Makeover"?
När familjen kommer hem, vars hus är helt omgjort, då står det en buss framför.
"Move that bus!" Ta bort bussen så vi får se huset!

Precis så är det för mig - ta bort handikappet så att ni ser Mig.
Bakom finns en unik individ.
Jag. Du.

Libaneser demonstrerade för demokrati idag.

5. SKIT HÄNDER.

Någon har räknat ut att om du blir 80 år, då sitter du på toaletten i 6 månader av ditt liv...
Livet är inte alltid en dans på rosor.
Ibland när "livet suger", vad gör du då?
Ger upp?

Det är lättare att leva om man tar in det i sin budget att "skit händer".
Det är så det är.

Och jag tänkte:
Det är precis det som vår kristna tro handlar om - skiten.
Och att ta sig ur det.
Men vi använder andra ord, "kyrkiska", och säger "syndabekännelse  och förlåtelse".

Jesus visste att livet är brustet. Men han läkte det igen.

Jonas jämförde med uttrycket att "glida in på en räkmacka" om dem som har det bra förspänt i livet.
- Om man tar det rent bokstavligt så är det nog ganska geggigt...

Ibland är vi så negativa mot det negativa, sa Jonas.
(Smaka på den meningen!)
- Det finns alltid en anledning till att leva!

Det var knäpptyst i salongen.
Vi skämdes. Alla har sitt att gnälla över.
Men när den meningens sägs av någon som övervinner något så svårt som en hjärnskada - och hittar en anledning att leva - då grät många tyst...
Och någon slags trotsig livs-seger letade sig stark längs ryggraden.

Tystnaden bröts igen av applåder.

Skit händer.

Nej, det är pulkaskydd i backen.

6. OMGIVNINGEN BETYDER ALLT.

Jag vet vilken go´ familj Jonas har vuxit upp i  - jag har läst hans bok.
Men den här jämförelsen säger allt:

- Om du ska poppa popcorn, lägg dem inte i kylskåpet då, det tar så lång tid...
Det är bättre att lägga dem i ugnen, det går mycket snabbare!
Omgivningen betyder allt.

- Om du alltid är i en miljö där man dissar varann, då blir det inte bra, bara kallt.
Ta hand om dina vänner istället, där det är varmt, det är vännerna som du ska "poppa", inte de andra.

Vänner.

7. JAG FÖRSÖKER SE LIVET SOM EN FET BONUS.

När jag föddes med navelsträngen fyra varv runt halsen, sa läkarna till mina föräldrar:
- Er son kommer att dö...
Tänk er själva, 40 minuter utan syre...
Det var mitt öde: att dö samma dag som jag föddes.

Tittta, här är jag! 33 år senare! Dessutom lyckligt gift.

Man kan inte säga att man förtjänar livet. Nej, livet är en gåva.
Och eftersom jag är kristen säger jag att livet är en gåva från Gud.
Då kan man istället få en känsla av tacksamhet.

Oavsett vad du kallar dig, ateist, cyklist eller kristen, så är tacksamheten den känsla livet kan ge.

En del säger till mig:
- Vilken otur du har som fick CP.
- Nej, inte otur. Jag har tur - som lever!
- - -

Flaggar för Viktoria = seger, för livet!

Med en helt ny känsla för människans värde, samlades alla konfirmander i foajén för att mingla en stund innan vi skulle gå i procession till gudstjänst i Amiralitetskyrkan.

Jonas Helgesson tackar Gud för sitt liv.
Jag tackar Gud för Jonas Helgesson!

En del tror att man tror på Gud bara för att man har det bra...
Men Guds existens beror inte på det.
Skit händer. Gud finns ändå. Precis som att du och jag finns, oavsett vad vi gör.

Nu tågade alla igenom stan för att få be och sjunga tillsammans:

"Möt mig nu som den jag är,
håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag ska bli, och lev i mig."
             Sv psalm 767

Amiralitetskyrkan Ulrica Pia.

TACK!
Gud välsigne sig, Jonas. Och alla ungdomar.
Helene Sturefelt