MASKROSENS VÄXTKRAFT

Hur är det möjligt?

Har du också förundrats över hur den lilla maskrosen kan ta sig igenom det kompakta täcket av svart asfalt?
När jag fick frågan:
- Beskriv din tro!
Svarade jag:
- Min kristna tro är som maskrosen; genom död till liv! Jesus är maskrosen... och vår synd är den tunga asfalten. Men ingenting kan hindra Guds kraft att ta sig igenom.

Följ med på ännu en liten vandring i Karlskrona, till Glömda Parken, igen.
Mitt i staden kan vi ana en naturens katedral.
Som en del i projektet Existentiell Hälsa använder vi pilgrimsprästen Hans-Erik Lindströms bok med just det namnet.

Naturens katedral.

Naturens katedral. Libris förlag.

Vi stannade till i Amiralitetsparken och tittade efter de små gula solarna i gräsmattan...

- Vem har sagt att maskrosen är ett ogräs? Bladen kan vi äta i salladen och blommorna kan vi brygga vin på! Det är annat än den fina tulpanerna där borta i rabatten - de är stiliga men giftiga! Varför kallas inte de för ogräs?
Maskrosen har djupa rötter, tulpanen har bara en lök...

- Det är många som känner igen sig i uttrycket att vara ett "maskrosbarn" - att mot alla odds ändå växa upp och klara sig. Och till slut vara den som smakar bäst!

Vilken skönhet du är!

Vi gick vidare, förbi Klockstapeln ner mot Örlogsbasen, in på Varvsgatan.

Överallt klänger små växter på stenmurarna och större klängväxter på träplanken.
Väl inne i Glömda Parken mötte vi två parkarbetare som var i full färd med att nyplantera två gullregnsträd - vilken tajming för oss med tanke på eftermiddagens tema;

Växtkraft.

Vi fick nu lyssna till Hans-Erik Lindströms berättelse. Jag citerar:

Och hur är detta möjligt?

"Den svarta asfalterade vägen ringlar sig som en orm genom det kuperade landskapet och försvinner bakom en brant backe.
På ena sidan av krönets topp sticker ett gult huvud upp ur den svarta vägytan.
En blomma har med obändig kraft trängt sig igenom asfaltens hårda mark och slagit ut i blom.

En maskros.

Som en gul sol lyser den upp det svarta. Kontrasten är stark. Blomman kallas ogräs men är vacker i sin ensamhet mitt i den omgivande svarta massan.

Den har tagit sats långt ner i jorden, och med hjälp av sina vittgrenade rötter brutit sig igenom med stor växtkraft - som ett obstinat hopp om att det mjuka och svaga kan rå på det hårda och starka."

Upplysande.

Jag lyfte blicken upp mot den kraftfulla stenmuren, skyddad av Kungliga majestätet.
Mitt på, var en kant. Där växte stora sjok av maskrosor...

Var fick de rotfäste??

Men långa, smala hals-stjälkar sträckte de sig mot ljuset. Den stora kastanjen skuggar nästan allt i Glömda Parken.

Nästa stycke i Naturens Katedral handlar om vår Gudsbild:

Du är fantastisk.

"Skaparen:

Jag ÄR som en maskros. Jag kan tränga igenom det som hindrar växt och mognad. Jag kan bryta mig igenom det som är instängt och svårforcerat. Jag vill som maskrosen tränga tyst igenom det som hindrar dig att växa upp.

Jag vill frigöra dig att få bli den du är ämnad att vara. Att känna tro och tillit.
Att våga vara den du innerst inne är.

Jag är som maskrosen - stark och obändig."

Så glad jag blev för dessa ord! Det är ju så jag känt i alla tider!
Även Gud är en maskros...

Alla behöver vi skydd.

Hans-Erik Lindström har formulerat en bön till detta stycke:

"Bön:

Tack för din växtkraft. Och för min egen. Tack att du likt en maskros vill lysa upp våra liv.

Tack att du har givit oss kraft att bryta igenom det som stänger till.

Tack att vi får ha vårt rotsystem i dig och där hämta näring och stryka att växa som människor.

Tack att också vi kan få hjälpa andra att hitta sig själva och sin egen förmåga att ta hand om sitt liv."

Obändig kraft!

Innan vi gick vidare frågade jag parkarbetarna om jag fick vara deras medarbetare och plantera en näve frön vid husväggen...
- Mer än gärna!

Glada gick vi tillbaka, fyllda av känslor, tankar och insikter.
I tystnad fick var och en fortsätta fundera på vad "asfalten" symboliserar i ens liv.

Vad är det som täpper till?
Är det sorg och saknad? Svek och förlust? Gamla oförrätter eller bitterhet?

Först när vi sätter namn på det som hindrar, kan vi vet hur vi ska lyfta av det där locket.

Nyplantering i Gömda Parken idag.

Det bestående intrycket är att växtkraften kommer underifrån.
Gud verkar i det tysta, under marken - inte bara i himmelen...


Rosiga hälsningar från eder promenadledare,

Helene F Sturefelt,

- med hälsning till att Kristin skall bli återställd igen!
- och med tack till Hans-Erik för dina blommande texter.

"JAG BER FÖR ER" -Vandringsgudstjänst

Jesus ber för oss.

- Jag ber för er.

Så inleddes vår fjärde vandringsgudstjänst denna vår. Orden från Jesus blev mycket personliga.
Direkt lade vi fokus på Honom, och inte på våra egna krampaktiga försök att bedja...

Behovet att vara Buren är extra stort - inte bara av varandra, utan av Gud Fader själv.
Vi är rädda för smittspridningen, inte på ett förlamande sätt, men försiktigheten tär på krafterna. Och vi längtar efter varandra och vår församlingsgemenskap.

Följ med till södra Långö!

Nu. Det gör vi.

Men först gick jag in i Möllebackskyrkan och förberedde mig. Jesus samtalar med sin himmelske Fader om lärjungarna:

JESUS SA:
- JAG BER FÖR DEM. JAG BER INTE FÖR VÄRLDEN, UTAN FÖR DEM SOM DU HAR GETT MIG, EFTERSOM DE ÄR DINA.

ALLT MITT ÄR DITT, OCH ALLT DITT ÄR MITT.
JAG HAR FÖRHÄRLIGATS GENOM DEM.

JAG ÄR INTE LÄNGRE KVAR I VÄRLDEN, MEN DE ÄR KVAR... OCH JAG KOMMER TILL DIG.
HELIGE FADER, BEVARA DEM I DITT NAMN...
... SÅ ATT DE BLIR ETT, LIKSOM VI ÄR ETT.

Jag hoppas att länken går att öppna:

Johannes kapitel 17.

Vi började med den obligatoriska "fot-fotograferingen"...
Så märkligt, även denna söndagskväll var vi tolv personer, fast andra personer än förra gången... och min pilgrimsstav blev symbol för att Kristus gick först.

Sedan stämde vi upp i årstidspsalmen 517:

VÄRLDEN SOM NU FÖDS PÅ NYTT, PÅNYTTFÖDER GLÄDJEN.
HÄR PÅ JORDEN VANDRAR NU, DEN UPPSTÅNDNE HERREN.

ÖST OCH VÄST OCH SYD OCH NORD,
ELD OCH VATTEN, LUFT OCH JORD, SJUNGER PÅSKENS PSALMER.

24 fötter!

Det var lugnt och skönt där vi stod. Ingen trafik, bara en och annan flanör, och  några koltrastar.

HÖR HUR FÅGELROPEN HÖJS! HAV OCH STRAND SIG GLÄDER.
SE HUR MARK OCH TRÄD TAR PÅ SINA SOMMARKLÄDER.

GENOM TJÄLE, KÖLD OCH DÖD,
TRÄNGER SOLENS ELD OCH GLÖD. DET ÄR PÅSK PÅ JORDEN.


Temat är "Att växa i tro" - genom bön.
Vad är bön? Vad betyder bön för dig?

Vandringsgudstjänsten började med att vi fick gå två och två och samtala i enkelhet om detta.
Men gott avstånd mellan varandra.

Tack. Det gör vi.

Det är fantastiskt fint att vandra i Karlskrona! Staden är ju byggd på 33 öar, så överallt är det vikar och vatten.
Infartsleden - stadens baksida - har en stadsdel som nu är riven och bebyggs helt på nytt.
Framsidan är vattenvägen, där residenset ligger.

Nåväl, denna stadsdel formas nu om helt och hållet. Vi gick mellan de stora huskropparna, förbi Antonios nyöppnade restaurant, och ställde oss på byggarbetsplatsen, där grindarna var öppna.

Nya Pottholmen växer fram.

Marken ska saneras innan man bygger vidare.
Vi bad en stilla bön att platsen skall bli ren och att kommande boende ska bli god. Må Guds renande solglöd hjälpa till.

Det är verkligen stora förändringar i Karlskrona - gamla brandstationen är riven och denna nya stadsdel växer fram, samt den stora renoveringen av Fredrikskyrkan. Det är lätt hänt att man känner sig lite främmande överallt i sin stad.

Jesus bad för sina lärjungar att de måtte hålla sams och vara Ett.
Nu stod vi här, tolv nutida efterföljare till Jesus, med längtan efter att få leva i hans fotspår.

Snyggt. Faktiskt.

Enheten kristna emellan skall vara ett kännetecken, menade Jesus, på att vi älskar varandra, och vill varandra väl.
Då kan vi inte tala illa om varandra i våra olika samfund. Det är bättre att besöka varandra och lära känna varandra, så att vi får förståelse för de olika sätten att fira gudstjänst och vara i tillbedjan.

Förr fick man inte gå till någon annan församling än den man tillhörde. Det fanns en "kyrklig otrohet" som inte gillades, minns ni?
Det känns mycket främmande idag.
Jag vill uppmuntra alla - när pandemin är över - att gå till andra samfunds gudstjänster och skapa nya vänner där. Vi har inte råd att inte känna varann.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Nävan växer i mager grus.

Från grus till asfalt, förbi bilparkeringar och vattenkrusningar på Borgmästarfjärden.
Det var nästan inget väder alls ikväll - molnigt med en svag solskiva och inte mycket vind. Åtminstone inte på det hållet...

På gångbron till södra Långö stannade vi och fick lyssna till orden om "världen". Vad menade Jesus med det?

JAG HAR GETT DEM DITT ORD, OCH VÄRLDEN HAR HATAT DEM DÄRFÖR ATT DE TILLHÖR INTE VÄRLDEN, LIKSOM INTE HELLER JAG TILLHÖR VÄRLDEN.

JAG BER INTE ATT DU SKALL TA DEM UR VÄRLDEN, UTAN ATT DU SKALL BEVARA DEM FÖR DET ONDA.

S Långö.

I Nya Testamentet är "världen" ett samlingsbegrepp för allt det som är upproriskt mot Gud.

"Världen" är den organiserade ondskan, alla som föredrar mörkret framför ljuset.
Det är allt det som vill förneka Gudsrelationen och bekämpa Skaparen.
Sett ur världens ögon, kommer Jesus någon annanstans ifrån. Det anar vi att även lärjungarna gör.

Han skapar ett helt nytt folk genom de Ord han gav dem. Den självutgivande kärleken är den ständiga livsmodellen; så svår att utföra själv...
Kristendomen är bara en generation bort från att dö ut. Det har den varit hela tiden! Men Gud bevarar sitt folk.
Det är kraft i Guds Ord.

Vi lämnar världen bakom oss.

Vi tittade bakom oss, på staden som vi nu skulle lämna för en liten stund.
Om den får symbolisera "världen" - vad är det då vi vill lämna?
Känner du igen känslan av att vara som en främling i den här världen?

Hat, hämnd, rädsla, oro...

Nu gick vi in i tystnaden och lät orden sjunka in.
Pantarholmen var till höger och Brändahall till vänster, med Saltö och Ekholmen i bakgrunden.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Glädje, helt och fullt.

Södra Långö är ingen stor ö. Två gator och inga bilar. Vattuvägen är en återvändsgränd som leder fram till vattnet, med en liten grön gräsplätt och några bryggor.
Alla fick slå sig ned och njuta av sitt medhavda fika.

Solen gick ned över Dragsö och skäggdoppingarna försvann under ytan.
Jag tog av strumpor och skor för att umgås med havet en stund....

Det var så stilla och skönt.

Var och en fick sitta i sina tankar, känna sina känslor och vara i bön till Gud, vår Skapare.

Gode Gud så skönt!

Efter en stund läste jag hela texten igen, så vi fick den i ett sammanhang.
Johannes skriver filosofiskt omständigt, därför behöver man dela upp hans meningar, i små stycken.

DETTA SÄGER JAG MEDAN JAG ÄR I VÄRLDEN, FÖR ATT DE SKALL FÅ MIN GLÄJDE HELT OCH FULLT.

HELGA DEM GENOM SANNINGEN. DITT ORD ÄR SANNING.

Vi gjorde ett enkelt "delande" där alla fick komma till tals och ge en tanke kring vad de uppfattat av texten.
Den är svår, det är en paradox, det finns en sanning, en gemenskap.

Jesus ber inte för världen, utan för oss.
Han skall inte vara kvar i den destruktiva världen, men det skall vi, trots att vi inte tillhör världen.
Vad skall vi göra här då?
Jesus ger oss glädjen, inte bara lite, utan helt och fullt!
Och han ger oss sanningen, att vi skall bli helgade - avskilda - till att leva med sanningen i den värld som hatar allt vad ljus och sanning heter...

Syster Katarina.

Jag berättade när jag besökte Mariadöttrarna i Heliga Hjärtas Kloster på Omberg.
De lever avskilt från världen, med uppgift att be för oss alla.
Syster Gertrud brukar ställa en fråga till alla som kommer dit:

- Var tror ni det är lättast att leva; här i klostret eller där ute i världen där ni är?

Alla brukar vara beredda att svara "i världen" förstås, men efter att ha lyssnat till hur systrarna lever, blir folk ofta tysta...
... och inser att de har ett mindre komplicerat liv som inte är så splittrat, och att de lever med bönen regelbundet under dagens timmar.
Jag kan längta dit ibland.

Bönen hos Mariadöttrarna.

Jag tog på mig skorna igen och vi stämde upp i sång, psalm 517, vers 3-4:

UR ETT OUTTÖMLIGT DJUP SKAPARKRAFTEN FLÖDAR.
LIV GER LIV OCH SKÖRD GER SÅDD, SÅDDEN NYA SKÖRDAR.

DÖDEN FRÅNTOGS ALL SIN MAKT, KRISTI KROPP I GRAVEN LAGD,
UPPSTÅR OCH FÖRVANDLAS.

VI I HONOM ÅTERFÅR ALLT SOM GICK FÖRLORAT.
PARADISET NU FÖR OSS ÖPPNAR SINA PORTAR.

INGET SVÄRD! FRÅN DÖD TILL LIV, KALLAS VI ATT LEVA I
ALLA SOMRARS SOMMAR.

Alla somrars sommar.

Vi bad tillsammans med ord ur Bönboken, nr 84:

Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram.
Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skall stappla.
(Profeten Jeremia 31:9).

Herre, Din hand har rört vid mig och Ditt ansikte har lyst över mig, och jag har fått erfara att Du vandrat vid min sida.
När jag tvivlar - hjälp mig att hålla fast vid Dig.
När jag är ensam och vilsen - sök mig, Du som är Herden.

När jag inte längre orkar bedja - bed för mig, Du.

Djupet av Din kärlek kan jag aldrig fatta, men som ett barn självklart öppnar sig för sina föräldrars kärlek, så öppnar jag mig för Dig, min Herre och min Gud.
(Caroline Krook).

Denna bön har jag bett hela våren, under allt det som gjort mitt liv så svårt.
Vissheten att Jesus själv ber för oss, har varit oerhört viktig för mig.
Vi behöver alla vara burna - även den lilla församlingsherden...

Buren.

I tyst begrundan vandrade vi tillbaka till stan, in i världen... varma i hjärtat.

Vid järnvägsstationen har kommunen planterat fyra vackra körsbärsträd, som just nu blommade med vitaste vitt. Där fanns några bänkar och vi tog en liten vilopaus, mitt i trafikbruset.

En bit bort satt tågvärden som snart skulle gå på sitt pass. Hon satte cigarettröken nästan i halsen då hon plötsligt hörde milda toner:

JAG LYFTER ÖGAT MOT HIMMELEN, OCH KNÄPPER HOP MINA HÄNDER,
TILL DIG, O GUD, SOM ÄR BARNENS VÄN, MIN HÅG OCH TANKE JAG VÄNDER...
Sv Ps 210.

Jag lyfter ögat mot himmelen.

På Hoglands Parks grönskande gräsmattor ställde vi oss, för sista gången i cirkeln, för att be vandringsgudstjänstens sista böner.
En cyklist susade förbi och plingade glatt:
- Hej Helene!

Tja, efter fjorton år i Karlskrona Stadsförsamling är jag inte precis anonym...
- Hej hej!

Med ett leende bad vi Fader Vår och även Välsignelsen, på pilgrimsvis, med höger hand in i mitten som ett mottagande, och vänster hand utåt, som ett givande.

HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS...

Så vackert det är!

Sista biten gick vi i samspråk.
Kyrkan är på fötter, gudstjänsten är synlig bland folket.

Denna omställning i "corona-tider" har vissa positiva effekter, trots allt.
Men för dig som inte har haft möjlighet att deltaga, har jag nu gjort denna gudstjänst digital.

Backen upp till Möllebackskyrkan var ovanligt seg. Flera mindes hur det såg ut för några år sedan, innan höghuset Nordstjärnan byggdes; då var det en liten park där söndagsskolebarnen hade snickrat bänkar att vila på...

Fina sittbänkar! Finns inte längre...

Kommande lördag, den 16 maj, bjuder vi in till en längre pilgrimsvandring på Wämöleden.
Den ersätter den retreat vi inte kunde genomföra.
Håll utkik på hemsidor och predikoturer.

Det är det nästsista jag gör i min tjänst i Karlskrona.
Framtiden vilar trygg i Herrens händer.

De varmaste hälsningar, er Helene F Sturefelt, V.D.M,

- som fotograferade en timme före vandringen, för att kolla vilka passager som var framkomliga...
Pax et bonum. Frid och allt gott.

Sånt är livet.

GÅ I TYSTNAD - Frälsarkransen

Tyst vandring.

Det är en helt vanlig eftermiddag i stan och det är relativt lugnt. Ovanligt lite buller, faktiskt.
Vårt diakonala arbete har förlagts delvis utomhus, i dessa tider.
Flera dagar i veckan går vi korta vandringar och lugna promenader med smak av stillsam retreat.

Kravlöst, enkelt och vilsamt.

Följ med till Gömda Parken! Eller hette den Glömda Parken?

Frälsarkransens pärlor leder oss in i bönen. Först i sin helhet, sedan fokuserade jag på Tystandspärlorna och Hemlighetspärlorna.

Bön med alla pärlorna. Så slitna...

Låt oss be:

Käre himmelske Far,
Jag tar den guldskimrande Gudspärlan först, och tackar Dig för att Du är det gyllene stråket i varje människas liv. Tack för att du är all godhets källa.

Med den första Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Jag-pärlan hjälper mig att tacka Dig för livet. Tack att Du har gett mig en egen identitet. Hjälp mig vårda min kropp, själ och ande.

Herre, med Dop-pärlan vill jag överlåta hela mitt liv till dig! Både tankar, känslor och begär. Hjälp mig se helheten med Dina ögon.

Med den andra Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Herre, Ökenpärlan är så svår att ta sig förbi... Tack ändå för ärligheten att vi får erkänna allt som inte längre är fruktbart, det som är utan liv, knastertorrt och överhettat. Hjälp oss igenom! Led oss till nya oaser!

Med den tredje Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Äntligen kommer Bekymmerslöshetspärlan. Tack Jesus för att Du sa att vi inte skulle göra oss bekymmer eller skapa oss nya orosmoment. Hjälp oss att våga ha tillit till Din omsorg om oss alla.

Se på liljorna...

Med den fjärde pärlan av tystnad kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Herre, hjälp oss med kärleken. De två röda pärlorna påminner mig om att jag först måste ta emot kärlek, innan jag ger. Förlåt oss när vi ger trots att vi passerat marginalerna... Jesus, tack för att Du gav ditt liv för att vi skulle få leva...

Med den lilla gröna pärlan ber vi för naturen, klimatet, skogarna, luften och vattnet.

De tre hemlighetspärlorna hjälper mig att...

Tack Herre för nattens svarta pärla. Vi ber för alla som idag lever sin sista dag... Sänd Dina änglar, sitt på sängkanten, var nära, öppna himlaporten... i Jesu namn.

Med den femte Tystnadspärlan kommer vi inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Uppståndelsepärlan ger oss hopp! Tack Jesus för Din seger på korset. Tack för vårens seger över vintern. Tack för det kommande livet som väntar...

Vi kommer inför Dig med vår tysta tillbedjan...

... och sluter vår bönecirkel med den gyllene pärlan. Du, Gud, är alltings början och alltings slut. Din är äran, i evighet, amen.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Vi ska strax gå i tystnad.

Pilgrimsstaven markerade att vi som nu gick på gågatan över torget inte bara var på väg från punkt A till punkt B. Vi tog bönens atmosfär med oss.
I tystnad.

Vid Karl XI's staty fick var och fundera på följande:

- Är det skillnad mellan tystnad och tigande? Varför är det så många tystnadspärlor i Frälsarkransen? Vilken betydelse har tystnaden i ditt liv?

Vi gick över Trossö's torg till den lilla Amiralitetsparken.
Mitt arbetsrum i Nordenskjöldska Gården hade fönster mot denna grönska i staden. Ofta vilade min blick på alla hundägare som passerade, allt medan jag lät tankarna formulera ett griftetal eller predikan.

Passerar Tyska kyrkan.

Nästa reflektion:

- Hur är det med Gud? Är Gud en tyst Gud, tigande och frånvarande?
Eller talar Gud i tystnaden?

Vi lyssnade till fåglarna i parken, någon buss passerade och en renoveringsarbete skramlade.

Man kan jämföra med en radio. Gud sänder på en viss frekvens. Om jag då har ställt in min radio på ett annat program, då hör jag inte...
Jag inser hur gammaldags den liknelsen är i dessa tider med poddar och andra digitala kanaler...

Likväl kan vi fundera på hur och var vi lyssnar efter Guds röst, om vi söker på rätt kanaler.
Hur ska man kunna känna igen Guds röst?

- Det som ger frid, glädje och ro i magen, det är av Gud.
Men allt som triggar vrede, hämnd eller oro är av en annan avsändare.

Gud kan bara ge Frid.

Uppe vid klockstapeln stannade vi till och tittade nedåt på den tunnel som är utgrävd under Trossö, från Örlogsbasen till Hoglands Park.

- Om vi låter det yttre landskapet bli en sinnebild av vårt inre, vad ser vi då?
Finns det en hemlig underjordisk gång till vårt hjärta?
Eller är vi som träden, som växer på gränsen till ett stup?

Är tystnaden ett villkor för att vi skall kunna höra Gud tala? Är Gud den som kommunicerar bäst när det är tyst?

Tystnaden gör oss gott, när den är självvald.
Men vi vill inte ha det sura tigandet, att bli åthutad eller tvingad till tystnad.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG,
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Klockan som inte klämtar.

Vi svängde in på Varvsgatan och tog höger igen, in på Konstapelsgatan.
Där!
Mitt bland husen finns en liten avlång markbit med en stor kastanj, en alm och några fruktträd intill en kraftfull mur.
Förr var det en plank här, och när det revs så upptäcktes denna gömda och glömda lilla park!

Det var lummig grönska, redan, och gott om syre. Här slog vi oss ned en stund och drog in atmosfären.
Murgrönan klängde på träden.

Precis sådana är vi människor, tänkte jag, vi måste ha något att klänga på... ett stöd är i livet.
Gud är som almen, eller körsbärsträdet - stabilt växande upp mot ljuset, och jag får klänga mig fast på den resan uppåt.

Murgrönan klänger uppåt.

Hur var det nu med Hemlighetspärlorna?
I kombination med Tystnadspärlorna blev tanken helt klar att nämna något om den tystnadsplikt vi alla har, i någon mån.

Att få ett förtroende från en medmänniska är något mycket fint.
- Tack för ditt förtroende!
Samtidigt kan det trigga en elak lust att berätta...
- Kom ska ni få höra något jag just fick veta...
Och så stiger man i de sociala graderna att vara Den Som Vet...

... men som svek.

Så gick det med den förmågan att bevara en hemlighet.

Tiger som muren.

Den medmänskliga tystnadsplikten behöver vi hjälpa varann att träna upp.

Både diakon och präst har tystnadsplikt, med en skillnad:
- Diakonen har anmälningsplikt att rapportera pågående misshälligheter.
- Prästen har absolut tystnadsplikt, och får inte ens inför domstol yppa ett enda ord av det som är sagt i själavård. Den är total.

Det är en stor börda att bära.

Och jag tänkte i mitt stilla sinne på Fader Gunnar som ville skapa ett särskilt boende för åldrande och dementa präster... så att inte de i sin förvirring skulle börja prata bredvid mun...
Detta är jag livrädd för!
Finns det något sådant boende någonstans, så bokar jag gärna rum, i god tid!

Tystnadsboende?!

Käre gode Gud!
Hjälp oss alla att tiga och vara tysta om alla de förtroenden vi fått!
Amen amen amen...

I stillhet lämnade vi många tankar och känslor kvar här i Gömda Parken.
Sakta vandrade vi tillbaka.

I amiralitetsparken ställde vi oss i en stor cirkel, höll höger hand i mitten i en mottagande gest, och vänster hand utåt, mot stan, och bad tillsammans välsignelsen:

HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER OSS
OCH VARE OSS NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL OSS
OCH GIVE OSS FRID.

I GUDS; FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.

Undergång, genomgång.

Det var en helt vanlig dag, men ändå helt annorlunda.
Vi blev ett levande vittnesbörd för dem som såg oss, att tid för eftertanke är till för alla. Bönen är på fötter.
Nästa gång kanske vi vågar säga:
- Följ med oss!

Så skulle nog Jesus ha gjort...

Hälsningar till er alla, i tysthet,

Helene F Sturefelt, pilgrimsvandringsledare med slitna sandaler,

- med tack till Ulla som hjälpte mig hitta rätt bland gatorna, och till er som vandrade med!

Hemlighetsfull.

ANDLIGA SÅNGER - Frid

Sånger om frid.

Den röda tråden i detta avsnitt (nr 18) av Andliga sånger, radio Sölvesborg, är FRID.
Hur finner vi sinnesro?
Hör frid ihop med att älska? Hur ska jag klara det? Många är inne i sin tysta kammare och ber just nu. Det är viktigt!

Malin Boqvist sjunger Erik Tillings text:

"Det finns så mycket sorg som ingen vet om, så många böner som tycks vara utan svar, men ändå vill jag tro att Du, Gud, vet varför. Mitt inre andas frid...."

Välkommen att lyssna!



                               MUSIKLISTA

Ciccie Pernveden Malm, CD'n Gudslängtan - "Det sjunger i hjärtat".

Erik Tilling, CD'n Hymn för sökare - "Du vet varför".
Kontakt: www.eriktilling.com

Roland Utbult - "Ingen som Du", "Fly inte", Du som ger havet" samt "Solen skall lysa".

Ulf Christiansson - "Hur ljuvligt det är att möta" (psalm 301) och "Jesus det skönaste" (psalm 715).

Héléne Goussebayle från CD'n Si j'oblie Jerusalem (Om jag skulle glömma Jerusalem) - "Shema' Israel" och "Yeshua ton Nom".
Denna skiva köpte jag i Emmaus, Israel för några år sedan. Mycket genuin musik i modern tappning.
Kontakt: helenegoussebayle@gmail.com

Tomas Boström, Gotland, från CD'n där han tolkar Charles Wesley - "I tystnaden".

Cilla Hector, CD'n Andliga sånger - Nåd över allt förnuft.

Himlen sjuder, Iona Community - "Må friden från jorden". Kör; spontankör på stiftsgården i Rättvik.
Kontakt: Verbums förlag; 08 743 65 00.

Börje Ring CD'n Så enkelt är det - "Lugnare vatten"

Radiogitarr.

Emellanåt hör ni mig spela med på min gitarr... jag kunde inte låta bli!
Och andakten är en tonsättning av Psaltaren 4 - "I frid vill jag lägga mig ned".

SINNESROBÖNEN:
Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Vid mikrofonen: Helene Fransson Sturefelt.
Ljudtekniker: Jörgen Hjärtenflo.
Ansvarig utgivare: Bosse Ohlsson.

Programmet sänd tis, tors och sönd kl 10 och kl 22, på 92,0 MHz.
Nu har vi utökat med några tidiga morgontider, på begäran: mån, ons, fre kl 07.

Vi vill ha dina synpunkter! Ring oss! 0456 157 10.
076 77 87 030.

Hör av dig.

GRÄNSLÖSA GRÄNSER?

Obegränsat.

Gränser - det ordet väcker känslor.
Finns det gränslösa gränser? Eller begränsad gränslöshet?

Det hör ihop med normer och lagar.
Alla unga vill bryta sin tids gränser, det hör liksom till.
Men den nya normen är normlöshet... Vad händer då när ni har brutit alla gränser? Då måste ni ju bryta mot själva normlösheten om cirka en generation... Går det?

Och vad har ni då vunnit?

Detta inlägg vill vrida och vända på begreppet gränslöshet. Det har sina sidor...

Var går gränsen?

Om vi levde i en värld enbart av godhet, då skulle vi aldrig behöva tala om gränser.
I ett Paradis där tar alla ansvar och respekterar varandra. Den medmänskliga kärleken flödar och alla drivs av Guds kärlek i sitt hjärta.

I Paradiset behöver inga gränser!

Likväl visste Herren Gud att när han skapade människan och gav henne full frihet, då skulle hon inte klara av det...
Människan har alltid haft sina begränsningar. Inte på grund av sin frihet, utan för att hon inte kan hantera den.

Människan är bristfull.

Endast Gud är fullkomlig.

Obegränsad frihet?

Jag älskar träd. Åh vad jag hade älskat att få vandra i Edens lustgård!

HERREN GUD LÄT ALLA SLAGS TRÄD SOM VAR LJUVLIGA ATT SE PÅ, OCH GODA ATT ÄTA AV, VÄXA UPP UR MARKEN, OCH LIVETS TRÄD MITT I LUSTGÅRDEN, LIKASÅ KUNSKAPENS TRÄD, PÅ GOTT OCH ONT.
1 Mosebok kap 2:9.

Men där fanns en begränsning:

AV ALLA ANDRA TRÄD I LUSTGÅRDEN MÅ DU FRITT ÄTA, MEN AV KUNSKAPENS TRÄD PÅ GOTT OCH ONT SKALL DU INTE ÄTA, TY NÄR DU ÄTER AV DET, SKALL DU DÖDEN DÖ.
1 Mos 2:16-17.

Varför begränsar Gud människans kunskapshunger?
Skulle inte människan få lov äta bit för bit av all den kunskap som väntar på att bli upptäckt?
Vad menade Skaparen?

Det intressanta är att vi fick äta av Alla Frukter! Varför fokuserade vi inte på det då? Varför njöt inte mannen och kvinnan av allt det goda?

Alla! Utom...

Allt, utom...

Det lilla ordet "utom" väcker upptäckarlustan och rebellen i oss.

- Du får äta av allt godis i butiken, verkligen allt, säger pappan till barnen, utom... de salt-sura turkiska ormarna med socker på...

Vad väljer barnen? Genast dras deras blickar till de förbjudna godisbitarna. De bara Måste smaka på dem! Om pappan inget sagt, hade de inte blivit lockade.

Så, är det pappans fel att det blir som det blir?
Är det Skaparens fel att Adam och Eva lockades att äta av Kunskapens frukt?
Hur mycket ansvar har barnen själva?
Hur mycket ansvar har vi?

Så börjar alla skylla ifrån sig när det blir fel...

Ormen lockar Eva som lockar Adam som lockar pappan som lockar barnen som lockar sig själv och hela den förb... sockerindustrin.

Tillåtet godis...

Det är tydligt att människan inte klarar av gränser.
Och det vet Gud.
Därför utmanar han oss. Det ingår i valfriheten. Att välja rätt.

Och fel.

Gode Gud så fel vi valde!!

Äppelbiten sitter fortfarande i vrångstrupen!

Vi har blivit nästan som Gud själv, men utan fullkomligheten och kärleken.
Det är mycket livsfarligt, så pass att Skaparen var tvungen att sätta upp en gräns till...

OCH HERREN GUD SADE:
- SE MANNEN HAR BLIVIT SOM EN AV OSS, SÅ ATT HAN FÖRSTÅR VAD GOTT OCH ONT ÄR.
MÅ HAN NU INTE RÄCKA UT SIN HAND OCH TRAOCKSÅ AV LIVETS TRÄD OCH ÄTA, OCH SÅ LEVA I EVIGHET.

OCH HERREN GUD FÖRVISADE MÄNNISKAN UT UR EDENS LUSTGÅRD, FÖR ATT HAN SKULLE BRUKA JORDEN, VARAV HAN VAR TAGEN.
OCH KERUBERNA BEVAKADE VÄGEN TILL LIVETS TRÄD MED DET FLAMMANDE SVÄRDETS LÅGOR.
1 Mosebok 3:22-24.

Äpple faller från himlen.

Istället för att leva i evighet blev sexualiteten den form genom vilket allt liv nu skulle överleva.
Och den klarar vi ju inte heller av...

På sinnesromässan här om veckan talade jag just över detta ämne - Gränser.

I en värld full av svek, våld, knarkhandel och virus så är GRÄNSER något mycket gott.
Det har väl även den gränslösa generationen tvingats inse...

I det lilla sammanhanget kan vi se gräns/gränslöshet på två sätt. Vi börjar med det negativa:

* En gränslös personlighet är mycket obehaglig att ha i sin närhet.
Han eller hon tar vad han vill ha, gör som hon vill, säger vad han vill, pratar hur högt hon vill, ligger med vem han vill... helt utan respekt för sin medmänniska. Det är mycket skadligt.

* En begränsad person kan vara kuvad av sina föräldrar; kontrollerad och uppfostrad att lyda och behaga, eller dominerad av sin partner. Det är mycket skadligt.

Skydda mig.

Om vi vänder på det, så blir det så här, med en positiv smak:

* Den gränslöse lär sig respektera gränser vad gäller "ditt och mitt".
* Den begränsade får friheten som gåva att själv tänka och känna...


Det här känns ju som Tio Guds Bud!

Det dröjde inte länge i mänsklighetens historia förrän dessa goda levnadsregler formades.
Moses vad den som fick ta emot av Herren Gud det som de innerst inne redan visste:

1. Du skall inte ha några andra gudar vid sidan om mig - därför att det är så lätt hänt!
Människans värsta avgudar är Makt, Sex och Pengar.

"Du blir som den gud du tillber" - - -

2. Du skall inte missbruka Herren din Guds namn - och ingen annans namn heller - så att du utnyttjar det till onda önskningar, svordomar, vidskepelse, lögn och bedrägeri.
Hälsningar Luther.

3. Tänk på vilodagen så att du inte arbetar ihjäl dig... Skaparen själv vilade den sjunde dagen, då var skapelsen komplett. Fyll på med Guds ord och bön.

4. Hedra far och mor - i dessa tider av virussmitta får vi umgås på ett annat sätt med hjälp av sociala medier. Det går också bra. Det är inte synd om oss.
Det finns värre problem. Som att hata dem som misslyckats med att vara föräldrar... Gud hjälpe oss...

5. Du skall inte döda - den begränsningen kan man tycka är den mest självklara. Men även ord kan döda en människas själ...

I frestelsens tjänst.

6. Nu kommer det; Du skall icke begå äktenskapsbrott. Var det ormen som sköt in allt detta sexuella begär som är så svårbemästrat?
Och i en tid som hyllar otrohet och att vara poly-amorös, allt enligt normlösheten, så har vi bara sett början på alla relationsproblem som kommer...
Relations-anarki är att vänta, precis som i romarriket innan det gick under.

7. Du skall icke stjäla - varken min tid, mitt förtroende eller min cykel!

8. Du skall inte sprida falska rykten - det kan döda en människas framtid! Sociala medier är perfekt för den saltsura ormen att sprida sin galla.

9 och 10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller gräsklippare. Var nöjd med det du har och respektera de gränser vi alla måste ha i vårt umgänge med varandra.

Buden skyddar och begränsar.

Tio Guds Bud är ju helt perfekt för den normlöse att bryta emot! Gör som du vill! Låt friheten ta sig de friheter den vill!
Och då blir du svaret skyldig, du som har gränslösheten som livsmodell:

- Vad skall du göra när du tillbett alla gudar, missbrukat Skaparens namn för dina egna syften, tagit bort alla helgdagar och gjort hela almanackan svart, föraktat dina föräldrar, gått över lik, legat med alla och stulit allt som stått framme, snackat skit om allt och alla och varit otrogen samt blivit sjuk av avund över att andra kanske har det bättre än du...

Du behöver ett kräkmedel mot din synd. Och det är när du själv drabbas av dina gärningar.

Tack Gode Gud för alla de gränser som Du av godhet har gett oss - för att skydda oss mot ondska och allsköns utnyttjande!

En infallsvinkel till:

* den som är extrovert och utåtriktad vill inte ha några begränsningar. All stimulans man kan få ska man ha!
* men den som är introvert förstår poängen med att kunna stänga sin dörr om sig, att ett land har sina gränser och att allt inte är tillåtet.

Så, kombinationen mellan en normlös, utåtriktad och extrovert person blir i mina ögon livsfarlig!

Lugna dig!

Hurdan är då Gud? Är Gud begränsad eller gränslös?
Tja, Gud som begrepp och företeelse kan inte vara begränsad... då är det inte GUD.

Till sitt väsen är Gud evig, oföränderlig och i sin kärlek totalt gränslös... och det är vårt hopp!!

Jag öppnar psalmboken och sjunger Sv Psalm 226, William Booths text, han som grundade Frälsningsarmén och hade sett nog av elände i samhället... han skrev:

O GRÄNSLÖSA FRÄLSNING, O DJUPASTE HAV
AV NÅD OCH AV KÄRLEK SOM KRISTUS OSS GAV.

FÖR VÄLRDENS FÖRSONING DIN VÅG VÄLLER FRAM
DU FLÖDAR FÖR ALLA, DU FLÖDAR FÖR ALLA,
DU FLÖDAR FÖR ALLA, O KOM ÖVER MIG!

Kom över mig, Herre!

MIN SYND DEN VAR MYCKEN, MOT BUDEN JAG BRÖT
HUR BITTRA DE TÅRAR AV ÅNGER JAG GÖT!

MEN FÅFÄNGT JAG GRÅTER, BLOTT GOLGATAS VÅG
FULLKOMLIGT KAN RENA, FULLKOMLIGT KAN RENA
FULLKOMLIGT KAN RENA, O KOM ÖVER MIG!

William jämför Guds kärlek med en våg som väller fram, av förlåtande kärlek.
Det är en underbar text med en stark verklighetsförankring hos dem som sårat sina medmänniskor - och föraktat Gud - men nu är nära döden, både den sociala och den andliga.

När hjärtat öppnar sig, då kan Guds kärlek strömma in:

O GRÄNSLÖSA KÄRLEK! HUR OFTA JAG STOD
I LÄNGTAN PÅ STRANDEN MED UPPGIVET MOD.

PÅ NYTT JAG NU STÅR VID DITT SVALLANDE HAV
JAG VÄNDER EJ ÅTER, JAG VÄNDER EJ ÅTER
JAG VÄNDER EJ ÅTER FÖRR'N RENAD JAG ÄR.
Sv Ps 226.

Tvätta ren människan!

Käre himmelske Far,

Hjälp oss var och en att finna sinnesro och balans mellan gränslöshet och gränser.
Förlåt att vi förväxlar oss med dig...
Hjälp vår arma värld att respektera de goda gränserna och att hantera kunskapens frukt utan att sätta i halsen.

Jag ber att Din gränslösa kärlek skall rädda oss tillbaka till Dig, bort från normlöshet till att älska Dig tillbaka.
Amen.
P.S. Och förlåt oss att vi äter så mycket socker... D.S.

Mycket begränsade hälsningar,
Helene Sture Gränsfelt,

- som fotograferade gränslöst överallt i hela världen.