ANDLIG KLARSYN på svenska

Bygg på berget.

Hjälper det en människa med moraliska reformer?
Så här i sommarens semestertider finns det tid för eftertanke. Förbättringar. Kanske.
Om man inte planerar sönder hela sin lediga tid...

Ni är många som har läst mitt inlägg om "svenska värderingar" utifrån ett arabiskt perspektiv.
Jag ska snart fylla på med två punkter till.

Detta inlägg har rubriken Andlig klarsyn. Vem är väl jag att kunna skriva om detta?
Vi är vårt eget rå-materiel som ständigt behöver slipas.

Jag bildsätter med några suddiga regnfoton från HANÖ.

Bönsäcken.

Att bli "människa" är inget som sker automatiskt genom den kroppsliga födseln. Det är ett hårt och medvetet arbete, genom fostran och egen medvetenhet.

Till min inspiration har jag framför mig Wilfrid Stinissens bok "Idag är Guds dag".

Andlig klarsyn är att genomskåda sig själv och sina motiv.

- Men att försöka ta bort all förmåga att känna bördan av sin sanna skuld, är att göra människan en björntjänst, skriver Stinissen och fortsätter:

- Det är ett tecken på hennes sanna mänskovärde; att hon får ta konsekvenserna av sitt eget handlande. (sid 234).

Hållbarhets-konsekvens?

Moraliska reformer - det är väl bra!?
Att helt enkelt försöka skärpa sig och ta sig i kragen.
Nej, det är som att gå till vårdcentralen och få smärtstillande piller utan att de hittat orsaken till det onda.

Det hjälper inte. Problemet kvarstår.

- Upplyft edra kragar...
- Dragen eder i skärpet...
- Var så god och svälj.

I våra försök till integration blir det många kulturkrockar. En del är nyttiga, för det hjälper oss att få syn på oss själva. Det är lätt att bli hemmablind.

Kulturblind. Moralblind. Oklar och oandlig.

Båten till Hanö.

Nu kommer ännu en punkt i "svenska värderingar" (från 18 juli) såsom mina muslimska vänner har berättat för mig:

8. TRAFIKEN - Ni håller hastigheten och följer trafikreglerna; det är mycket svenskt!

Vi är vana vid att köra så fort vi vill. Bara om polisen är nära saktar vi ned. Och om de ändå tar oss, betalar vi. Men det går inte här... Konstigt.
Här måste alla gå i trafikskola. Det är dyrt. I Syrien kan man köpa sitt körkort, om man har kontakter.

Jaha. Det förklarar ju en hel del trafikbeteenden...

- Har du aldrig kört för fort Helene?
Jodå....

Moraliska reformer? Knappast. Något helt annat måste till. Andlig klarsyn att hitta roten till det onda.

Kör inte för fort!

Jesus talar om huset som byggdes på det stadiga berget.

DEN SOM HÖR DESSA MINA ORD - OCH HANDLAR EFTER DEM - ÄR SOM EN KLOK MAN SOM BYGGDE SITT HUS PÅ BERGGRUND.

REGNET ÖSTE NED, FLODEN KOM, VINDARNA BLÅSTE OCH KASTADE SIG MOT HUSET, MEN DET RASADE INTE EFTERSOM DET VAR BYGGT PÅ BERGGRUND. Matteus kap 7:22-29.

Att veta men inte göra.
Skenhelig ögontjänare. Lat hycklare. Går det så går det...

Tills man drabbas. Av eld!

Berget står emot floden.

Wilfrid Stinissen skriver:

- Varje människa har en medfödd längtan efter en inre eld.
Så länge denna eld inte brinner, är livet tomt och glädjelöst. Livlöshetens ro behöver bytas till en inre eld, även som den skapar oro.

Denna eld är den Helige Ande. Guds presens. Själva livsgnistan som får kroppens vandrande kött av muskler och nerver att bli levande - inifrån.

- När Andens eld börjar brinna i oss, drivs denna gamla människans alla dåliga vanor succesivt ut.
Därför åstadkommer elden konflikt.

Karmerlitermunken Stinissen fortsätter:
- Det är inte meningen att vi själva ska skapa konflikt, men det kommer, som en följd av Andens eld i oss. Och det är ett hälsotecken!

Hur då?

- Fortsätt inte leva i den döda ro som kanske hittills präglat ditt liv. Låt dig omskakas av Anden.
Den frid som Jesus lovat förutsätter en total omorganisering av ditt liv.

Omorganisering... Inte moraliska reformer.

- Var inte rädd att avstå gamla vanor, även om du kommer att känna dig otrygg och osäker i början. Var inte rädd för sanningen, även om den är obekväm.

Och sanningen, detta höga pretentiösa ord, nöjer sig inte med smärtdämpande piller.
Den andliga klarsyn Jesus vill ge, handlar om att våga se sin skam, skuld, bristfullhet och dödlighet... och erkänna att detta är människans villkor.

Omorganisering.

Andens heliga eld bränner till.
Renar hjärtat från detta andliga och mentala smuts. Inte ytlig fernissa och nylackerade naglar.

I bönekammaren bakom stängda dörrar blir jag helt avklädd... Avslöjad av den Gud som ser mitt verkliga jag.

Skammen botas genom en kärlek, som fullständigt överflödar från Gud!
Skulden får vi erkänna och den dränks sedan i förlåtelsens hav.
Bristfullheten får vi leva med, men med fokus på Jesus som är fullkomligheten själv.
Och dödligheten... ja...

... Helig Ande i mig har tänt uppståndelses hopp, med löftet att "leva med mig när jag dör"... (Psalm 766).

Karnas lilla pest-grav.

Vi var ute och promenerade vid asylboendet när passerade två ursnygga muslimska tjejer, täckta med huvudsjalar.
Mina muslimska vänner råkade höra några meningar och översatte:

- De talar om att försöka träffa två unga män, i smyg.
- Varför i smyg? Vi lever i ett fritt land! Ni också.
- Nej, våra lagar säger att det är förbjudet. Vi måste göra allt i smyg. Islam driver fram två olika beteenden, en fin framsida och en helt annan baksida. Vi har "two faces", annars klarar vi oss inte.

- Det påminner hur det var i Sverige för hundra år sedan, sa jag, och hur påpassade unga människor har varit i kristna sammanhang.
- Du måste förstå Helene att islam är ett beteende. Det tvingar fram ett lögnaktigt liv. Vi kan inte bara ändra oss. Vi har en hederskultur. Det har inte ni.

Napoleons krigskultur.

Här kommer nästa punkt i "svenska värderingar":

9. FRIHET ATT UMGÅS - Män och kvinnor kan vara vänner. Vi kan umgås och ha trevligt tillsammans. Vi får välja själva vår äktenskapspartner. Det är mycket svenskt.

Sett med arabiska, muslimska manliga ögon är detta verkligen mycket annorlunda!
Men det har inte alltid varit så i vårt blågula land...

Vår frihet är dyrköpt.

Låt mig få skjuta in ett gott exempel från ett annat asylboende, i Blekinges norra skogar i Fur.
Där har platschefen, Jesper Dagsberg, och Kholoud från Libanon startat ett projekt att låta kvinnorna få egen tid, utan män och barn.

- Allt är så trist, vi har inget att göra. Männen får träffas för att fiska, simma och spela fotboll. Vi bara sitter här.
- Och många av oss får inte gå ut för våra män.

De är starkt kontrollerade. Men hos många finns nu en nyväckt vilja att att leva på ett annat sätt.
Det är dessa strömningar som de svenska volontärerna tar tag i, skriver Sydöstran.

Bra! Heja! Fortsätt. Det här kan bli riktigt bra.

Rullande rullstenar.

Andlig klarsyn är att med Guds Andes hjälp genomskåda de "falska profeterna" - de som lägger på bördor på redan tyngda axlar.
Det är de som anklagar, eller de som friar falskt med motiveringen att "allt går bra".

INTE ALLA SOM SÄGER "HERRE, HERRE" TILL MIG SKALL KOMMA IN I HIMMELRIKET,
UTAN BARA DE SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA. Matt 7:21

Gör mer. Prata mindre.

Vilken integration det kan bli när vi lär oss av varandra. Vilka perspektiv!
Men vi ger inte bort vår frihet.

Frihetskrigare på Engelska kyrkogården.

Stinissen skriver:

- Så snart människan överger Guds ord som norm för sitt liv, avtar också hennes självrespekt.
Det blir särskilt tydligt i vår sekulariserade värld. Vem tror längre på människans frihet och hennes förmåga att ta ansvar?

Guds ord:

* inte lägga extra bördor på någon, men förlåta den skuld som är uppenbar.
* inte låta allt passera, utan låta var och en vara ansvarig för sitt liv.
* inte driva fram en lögnaktig livsstil, utan tvärtom avslöja lögnen.

När Andens eld drabbade mig var syftet detta:

- Upprättelse! Räta upp det krokiga. Befria från förtrycket.

Jesus bjuder in sina åhörare till ett sätt att leva som är så nytt och annorlunda att det kräver en inre förändring, ja en genomgripande förvandling av personligheten.

Inte för att bli någon annan. Utan för att bli sig själv. Äntligen.

Jesus går före...

Att lyssna till Guds ord, men inte handla efter dem, är som att strunta i vilken grund man har för sitt livs husbygge.
Att vara ögontjänare, köra för fort, muta sig fram, kritisera andra men inte sig själv o s v, det är att bygga i lös sand.

DEN SOM HÖR DESSA ORD, MEN INTE HANDLAR EFTER DEM,
ÄR SOM EN DÅRE SOM BYGGDE SITT HUS PÅ SAND.

REGNET ÖSTE NED, FLODEN KOM, VINDARNA BLÅSTE OCH STÖRTADE  SIG MOT HANS HUS,
OCH DET RASADE OCH RASET BLEV STORT.

På väg att rasa.

Jag sörjer över att kristendomen har blivit lika med moralism för många.
Man känner inte Jesus Kristus men har blivit fostrade att "uppföra sig och göra rätt för sig".
Det är väl gott och väl, men det är ju också bara ett beteende.

Jag har sett människor gå till gudstjänst men inte tagit till sig orden. Kyrkogången har bara varit ett beteende som "hörde till".

Blir inte det ett slags andlig blindhet då? Man utbildar sig själv i andlig dövhet när gudstjänsten inte intresserar.
Då är det bättre att stanna hemma.

Hanös fina missionshus.

Många av de muslimer jag möter menar sig ha en mycket tydlig andlig klarsyn.
Europa och Sverige är dekadent och moraliskt förfallet.
De är här för att upprätta det sanna sättet att leva - efter sharia-lagarna.

- But not all of us, Helene, the open-minded persons really want to leave the old way of living.
It's the closed-minded that want to take over all of your country, becease Allah give it to them.

Frågan är nu vem som är blind och vem som är seende...

To be continued.

Jag avslutar med slavskepparens ord, han som blev frälst någon gång på det amerikanska 1831-talet:

OÄNDLIG NÅD MIG HERREN GAV
   OCH ÄN IDAG MIG GER
      JAG KOMMIT HEM, JAG VILSEN VAR
         VAR BLIND, MEN NU JAG SER. Sv Psalm 231.

Förblindad av vinden.

Bländande blinda klarhetshälsningar från

Helene Sture Eldfelt,

- som nu ska lyssna på radions P1 där Sara Mohammad ska berätta som sin flykt från hedersrelaterat våld bland kurderna - hennes klarsyn!

- jag, som är ett "motsägelsens tecken", en annorlunda människa och en främling här på jorden,
- och som kör lite för fort ibland... på cykel!!

FÖTTER PÅ HANÖKLIPPA - Psaltaren 71

Mellan himmel och jord.

Marken är fast och berget under mig hårt.
Det är stadig mark och livet bär mig framåt.

Annat är det när man trampar i lösan sand och stegen är sega och glider undan.

Följ med mig ut till den mytomspunna sagoön HANÖ.
Vi gör en liten pilgrimsvandring tillsammans. Jag läser ur Psaltaren 71 och delar några stenhårda foton...

Det var vindstilla på havet... Det händer aldrig! Hanö är enligt SMHI's väderstation ett av de blåsigaste platserna i landet.
Desto större känsla av helighet.

TILL DIG, HERRE, TAR JAG MIN TILLFLYKT,
   LÅT MIG ALDRIG KOMMA PÅ SKAM.

RÄDDA MIG OCH BEFRIA MIG GENOM DIN RÄTTFÄRDIGHET,
   BÖJ DITT ÖRA TILL MIG OCH FRÄLS MIG.

Vindstilla mot Hanö.

I vår tid av självfrälsningsläror och självutnämnda coacher är det så skönt att erkänna sin egen begränsning.
Jag är en liten människa på jorden och havet under mig är så djupt så djupt...
Och himmelen ovanför mitt huvud förlorar sig utåt i universums oändlighet.

VAR MIG EN KLIPPA DÄR JAG KAN BO
    OCH DIT JAG ALLTID KAN FLY
       DU SOM SKÄNKER MIG FRÄLSNING.

TY DU ÄR MITT BERGFÄSTE OCH MIN BORG.

Gud, min klippa.

Min Gudsrelation är ingen löst hopsnickrad åsikt från det religiösa smörgåsbordet.
Det går inte att plocka så. Motsägelserna äter till slut upp varann.

I Psaltaren - Bibelns stora bönbok, den som Jesus också läste ur - ger mig ord när jag är pressad...

MIN GUD, BEFRIA MIG UR DEN OGUDAKTIGES VÅLD, 
   UR DEN ORÄTTFÄRDIGES OCH FÖRTRYCKARENS HAND.

TY DU ÄR MITT HOPP, O HERRE, DU ÄR MIN FÖRTRÖSTAN
    ALLT IFRÅN MIN UNGDOM.

DU HAR VARIT MITT STÖD ALLTIFRÅN MODERLIVET,
   JA DU HAR FÖRLÖST MIG UR MIN MODERS LIV,
     DIG GÄLLER STÄNDIGT MITT LOV.

Hanö sporre. Född ur havet.

Alla vill veta sanningen, men ingen vill höra den...
Den som är före sin tid möts av misstro och förlöjligande.

Man slår på budbäraren och fängslar visselblåsaren. Men sakfrågan orkar man inte ta itu med.
Ord och mod saknas.

JAG HAR BLIVIT SOM ETT VIDUNDER FÖR MÅNGA,
   MEN DU ÄR MIN STARKA TILLFLYKT.

LÅT MIN MUN VAR FULL AV DITT LOV,
   HELA DAGEN AV DIN ÄRA!

Vidunder.

Så går tiden och åren likaså.
Om det finns tid för reflektion kan åldrandet bli den bästa tiden för klokhet och visdom.

Men det sker inte automatiskt med almanackans datum. Det är ett hårt arbete.
Och det är lidandet som dirigerar visheten.

FÖRKASTA MIG INTE I MIN ÅLDERDOMS TID,
   ÖVERGE MIG INTE NÄR MIN KRAFT FÖRSVINNER.

TY MINA FIENDER SÄGER SÅ OM MIG,
    OCH DE SOM VAKTAR PÅ MIN SJÄL RÅDSLÅR MED 
        VARANDRA.

"GUD HAR ÖVERGIVIT HONOM, FÖRFÖLJ OCH GRIP HONOM,
   TY DET FINNS INGEN SOM RÄDDAR."

Göm dig.

Jag vet inte hur många gånger jag har upplevt Guds ingripande i mitt liv!
Du får inga konkreta exempel - jag har mött alltför många som velat dissekera min erfarenhet och reducera den till tillfälligheter.

Så talar bara den som är utan perspektiv. Och som inte vågar se Guds mönster och de röda trådar han lägger ut för oss... för att knyta oss samman.

GUD, VAR INTE LÅNGT IFRÅN MIG,
    MIN GUD, SKYNDA TILL MIN HJÄLP.

MÅ DE KOMMA PÅ SKAM OCH FÖRGÅS 
     SOM STÅR EMOT MIN SJÄL.
MÅ DE HÖLJAS MED SMÄLEK OCH SKAM 
     SOM SÖKER MIN OFÄRD.

Låt stenarna ligga.

Jag sitter på en klippa på Hanö och andas in molnen och vågskvalpet.
Mitt hjärta sjunger tysta sånger och själen jublar över Guds skapelse!

Men vem skall ateisten lovsjunga?

MEN JAG SKALL ALLTID HOPPAS
   OCH ÄN MER FÖRÖKA DITT LOV.

MIN MUN SKALL FÖRKUNNA DIN RÄTTFÄRDIGHET
   HELA DAGEN DIN FRÄLSNING,
     TY JAG KÄNNER INGET MÅTT PÅ DEN!

Stilla vågor.

Visserligen kan jag med mitt "ja" och "nej" forma mitt liv, men alla de gånger livet svängt av vägen har Gud fått lägga ett nytt pussel för att dra upp mig på banan igen.

Känner du igen det?

Ända från ungdomstiden har jag blivit lärd att se hur Gud ger sina fingervisningar till mig, i naturen, genom andra människor och genom sitt Ord.

JAG SKALL FRAMBÄRA HERRENS, HERRENS VÄLDIGA GÄRNINGAR, 
   JAG SKALL PRISA DIN RÄTTFÄRDIGHET,
     JA, ENDAST DIN.

GUD, DU HAR UNDERVISAT MIG ALLTIFRÅN MIN UNGDOM,
   OCH INTILL NU FÖRKUNNA JAG DINA UNDER.

Så klart!

Rutin och erfarenhet gör livet allt lättare att leva. Det gör att min tacksamhet ökar för varje dag.

Nu är jag välsignad med barnbarn och inser vilken livsuppgift som nu har blivit mig given.
Jag förstår hur min egen farmor och mormor bad för oss barnbarn.

Nu är det min tur att får sjunga "Jesus älskar alla barnen" och visa på naturens förunderliga skönhet.
Och låta dem ana Skaparen...

SÅ ÖVERGE MIG EJ HELLER, O GUD, I MIN ÅLDERDOM
   NÄR JAG BLIR GRÅ,
     TILL DESS JAG FÅR BERÄTTA OM DIN ARM 
         FÖR ETT ANNAT SLÄKTE
OM DIN MAKT FÖR ALLA DEM SOM SKALL KOMMA.

DIN RÄTTFÄRDIGHET NÄR TILL HIMMELEN, O GUD.
   DU SOM HAR GJORT SÅ STORA TING, O GUD,
     VEM ÄR DIG LIK?

Vem är dig lik?!

Men precis som jag snubblade på stenbumlingarna och höll på att halka ned på de slippriga stenarna, så har livet knuffat ordentligt på mig, många gånger.

Vi drabbas av den ena skilsmässan efter den andra... Ska det aldrig ta slut?
Ett samhällsproblem. Minsta enheten får inte gå sönder.

Ärlighetens tid.
Brustenheten som inte vill läka. Sveken som maler sönder tilliten. Tystnaden som inte välsignar utan äter sönder den andre.

Gud, ge oss nytt liv! Nytt hopp! Nya relationer som bär och frågar:

- Vad kan jag göra för Dig?

DU SOM HAR LÅTIT OSS PRÖVA SÅ MYCKEN NÖD OCH OLYCKA,
   DU SKALL ÅTER GÖRA OSS LEVANDE 
      OCH FÖRA OSS UPP IGEN UR JORDENS DJUP.

JA, LÅT MIG VÄXA TILL ALLTMER
   OCH TRÖSTA MIG IGEN...

Trösta mig.

Det gör ont att växa. Jag vet inte om jag orkar växa så mycket mer... Gör du?

Finns det själsliga plåster?
Compede runt fötterna, hälarna, själarna...

SÅ VILL JAG TACKA DIG MED PSALTARSPEL 
   FÖR DIN TROFASTHET MIN GUD.
      JAG VILL LOVSJUNGA DIG TILL HARPA
         DU ISRAELS HELIGE.

MINA LÄPPAR SKALL JUBLA, TY JAG VILL LOVSJUNGA DIG.
   JA, JUBLA SKALL MIN SJÄL
      SOM DU HAR RÄDDAT.

Herren är min klippa.

Underbara Hanö!
Gud ställer mina fötter på en stadig klippa så att livet kan levas framåt.
Men bara förstås bakåt.

Herrens gärningar är min andliga föda.
Men bada vågade jag inte denna gången... Och några ovänner såg jag inte till här... Åh! Nu går båten snart, hejdå!

OCH MIN TUNGA SKALL HELA DAGEN TALA 
    OM DIN RÄTTFÄRDIGHET
       TY DE SOM SÖKTE MIN OFÄRD HAR KOMMIT PÅ SKAM
          OCH MÅST BLYGAS.

Visa mig din väg... Avenbokskogen.

Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den.
Ännu ett år.

Helene Sture Hanöfelt,

- pilgrimsvandrare genom Hanös avenbokskogar, genom heden ut på Vindhalla,
- som går med små steg på fast mark.

Men, vem har tillåtit någon att göra "installationer" av konst med politiska budskap på heden, bland stenarna på bönsäcken (såg ut som en rituell plats med eldstenar) och satt upp fula tygtrasor till flaggor här och där?!

Ett naturreservat skall vara vad det är - NATUR - och inget annat!
Denna delen av Hanö är till salu för 4 miljoner... kanske jag ska köpa den och göra det rent och orört igen?!

Magisk skönhet.

"SVENSKA VÄRDERINGAR"

Vad är svenskt?

Överallt i debatterna hörs detta uttryck, att måna om "de svenska värderingarna".

Det kommer från kulturhotade människor, främlingsrädda människor, kloka människor, svenska människor och  - arabiska flyktingar...

Det sista är lite oväntat, eller hur?

Vad menar vi med "svenska värderingar"?

Nu tänker jag skrapa lite på ytan och visa vad som ligger bakom detta uttryck.
Jag har gjort en vetenskaplig studie... och frågat ett par av mina muslimska vänner på flyktingboendet hur de upplever vad svenska värderingar innebär.

Blågult.

Först några punkter, sedan lite längre resonemang. Så här svarade mina arabiska vänner, i översättning:

1. NATUREN.
  2. ALLEMANSRÄTTEN
    3. SKRÄP
      4. DEMOKRATIN
        5. MÄNSKOSYN
          6. KVINNOSYN
             7. BIDRAGSSYSTEMET


1. Naturen - Ni är ute och vandrar och promenerar i naturen. Det gör inte vi, vi har inte den relationen till skog, sjö och mark. Ni vårdar och sköter om den, och alla tycks ta sitt ansvar. Hos oss finns inget som kallas "friluftsliv". Det är typiskt svenskt.

2. Allemansrätten - Det är helt otroligt att alla får gå ute i naturen. Hos oss är det mesta privat. Staket. Därför har vi inte lärt oss vara ute på ert sätt. Detta är mycket svenskt! Vi uppskattar det verkligen, men behöver lära oss.

3. Skräp - Ni plockar upp och sorterar. Visst har vi sett folk som slänger, men oftast är det fåglarna som skräpar ner mer än mänskorna här... he he.

Ni till och med sorterar ert skräp - äckligt tycker vi! Fast det blir ju rent och fint... Förlåt att vi har skräpat ned i början när vi kom, vi förstod inte systemet med soptunnor och papperskorgar. Detta är för oss verkligen svenska värderingar!

Håll Sverige Rent.

4. Demokratin - Ni löser problem med samtal och förhandlingar. I vår kultur är vi vana vid att göra upp fysiskt... och vi glömmer aldrig en oförrätt!

Hur orkar ni vara så demokratiska? Vi vill gärna lära oss detta, för vi har ju flytt från diktatorns grymheter... men det tar ju sån tid att prata...

- Förstår ni hur vackert det är med demokrati? Detta är mycket svenskt.
- Det vill jag ta med mig tillbaka, om jag kan återvända till mitt hemland...

Gammal kultur contra ny?

5. Mänskosyn - Ni accepterar alla som är konstiga; funktionshindrade... män som arbetar med barn... (Äckligt! de är omanliga! Pedofiler!). Och vi avskyr homosexuella!
Hur kan ni acceptera alla dessa?? Det är svenska värderingar som vi inte förstår oss på.

- Ni pratar om "lika värde" men sjuka människor kan vi inte acceptera.


6. Kvinnosyn - Ni kvinnor är jämställda och fria (lössläppta sa de inte direkt till mig, men jag förstod ju det på sammanhanget...).
I vår kultur tar vi hand om kvinnan och skyddar henne så hon slipper gå ut så mycket.
Vi gör allt för henne, servar henne och ger henne vad hon vill ha. Men det är säkrast för henne att hon stannar inne.
Er kvinnosyn är mycket svensk!

En del av mina vänner kunde inte tänka sig att lämna sitt "rätta" sätt att tänka, andra var tysta och gav ett stilla medgivande att de hellre accepterade våra svenska värderingar. Frågan var känslig, förstås.

Ändå pratade de med mig!
Situationen var egentligen ganska storartad. Jag är stolt över den vänskap jag lyckats bygga, med förtroende.

Inte täckta. Det "täcka könet"....

7. Bidrag - Det här är "typiskt svenskt" säger mina vänner. Många, för att inte säga alla, flyktingar som kommer till Sverige, lyfter fram vårt svenska bidragssystem som en bidragande orsak till varför de är här - och inte valde att stanna närmre sitt hemland.

- Det är mycket som är gratis här; skolan, sjukhusen, vara hemma med barnen, vi får hjälp med allt!
Era bidrag till oss är verkligen "svenska värderingar"!

Lämna företräde - för vem? Vad?

Så. Slut på min vetenskapliga undersökning... men det jag vill komma fram till är följande:

Jag är mycket kritisk till er politiskt korrekta som nedvärderar detta uttryck "svenska värderingar" och tror att det luktar unken nationalism.

Denna er "godhets-kör" blickar bakåt, oförmögna att se den samtid vi befinner oss i.
Så upplever jag det, gång på gång.

Vi blockerar våra demokratiska rättigheter att diskutera våra olika ståndpunkter genom att kasta glåpord, såsom:

- Rasist! Nationalist! Fascist! Och annat fult, men ni ser själva inte klart.

Jag vägrar låta mig mutas in i dessa hörn. Jag vet för mycket... Jag lever mitt ibland de människor många andra "pratar om" och "har åsikter om".

Det jag skriver är inga åsikter. Det är ögonvittnesskildringar från muslimer på svensk mark, som är tacksamma människor och de älskar vårt land och våra värderingar!!

Alltmedan de präktiga klappar varandra på ryggen och säger att detta ord får vi inte säga.

S V E N S K A   V Ä R D E R I N G A R . . .

Himmel och raps.

Denna förmenta "godhet" är blindhet.

Detta nedtystande av det fria ordet är att undergräva den demokrati som vi bygger vårt land med.
Skäms på er!

Dessutom bidrar ni, politiskt korrekta, till att driva denna fråga till ett visst parti... Vilken skuld ni har!
Ta tag i dessa svenska värderingar istället och återta hela diskussionen!
Jag väntar...


I våra kyrkor denna vecka lever vi med temat Andlig klarsyn.
Jag skall återkomma mer till det senare, men konstaterar att det är endast i mötet med människor som frågor kan klarna och få ett tydligare svar.

Det är med stor sorg jag konstaterar att vi i Sverige lider av det man kallar för OIKOFOBI - förakt för det egna...

Det är en mycket märklig mental sjuka... ett slags nationalistisk anorexi... Spotta ut allt det du stoppat i dig... kräks upp allt det goda...

Nationalistisk anorexi... ja, det är mitt uttryck!

Men jag vill inte vara med och förakta vår natursyn, allemansrätt, vår skräpideolgi "Håll Sverige rent", demokratin, mänskosyn och kvinnosyn och vårt fantastiska bidragssystem av välfärd...

Tvärtom!

Tack gode Gud för dessa svenska värderingar som vi bygger vårt land med!
Välkomna ni som kommer hit att fortsätta bygga dessa värderingar!
Men då måste ni släppa det som inte rimmar med dessa 7 punkter.

Vad kan ni bidraga med?
Vi lyssnar och lär av varandra. Och jag älskar den kollektiva känslan ni delar med er av, in i vårt alltför individcentrerade samhälle.

Individen i kollektivet.

Till sist:

Skulle bagaren förakta sina bullar?
Skulle busschauffören tycka illa om sin buss?
Skulle prästen vara generad för sitt evangelium?

Nej, nej och åter nej.

Så, varför skall svenskar förakta sitt Sverige? Varför skall vi tycka illa om svenska värderingar?
Varför skall vi vara generade över vår svenska flagga?

Nu har jag motiverat detta så klart jag kunnat.

Nej! Häng inte flaggan så galet!!

Otroligt blågula hälsningar från Helene Sture Svenskfelt,

- politiskt obunden,
- som fotograferade i Kullabygden
- och som sjunger i en annan kör...

TUNGAN ÄR EN ELD

Frankrike gråter igen. Peit de Boer, Nice.

Hur många gånger kan ett land hamna i landssorg inom ett år?
Nu har det hänt igen. Tredje gången gillt i Frankrike...

Jag skriver i skuggan av terrordådet nr 3 på fransk mark, och har ingenting att säga.

Igår, 14 juli på Frankrikes nationaldag, körde en galning ut på strandpromenaden i Nice och mejade ned och dödade över 80 människor...

Varför??

Vi måste alla leva med flera perspektiv samtidigt - det lilla runt köksbordet med ostmacka och kaffe, och det stora med världspolitiska omskakande händelser.

Det enda jag kan säga, medan vi väntar på svar om strandattentatet, är att tungan är en eld och mot ondskan hjälper inte hämnden.

Medan jag försöker tygla min vanmakt, ilska och vrede får jag låna kloka ord från andra, mindre upprörda.

Lastbilen kommer.

             SKRIVAREN

MIN HAND ÄR TRÖTT AV ATT SKRIVA
   MIN VASSA FJÄDERPENNA ÄR INTE STADIG;

DESS TUNNA SPETS SPOTTAR UT SIN MÖRKBLÅ STRÖM
    ORDEN SOM FORMAS PÅ SIDAN
        ÄR TAGGIGA OCH OSÄKRA.

Det är från den keltiskt kristna traditionen.

Vardagslivet för en munk på denna tiden varierade mellan fysiskt arbete, studier, tjänst bland sjuka och fattiga, bön och gudstjänst med kontemplation i stillhet.

Den store missionspionjären S:t Columbanus vandrade över hela Europa, där han upprättade en rad kloster för att sedan dra sig tillbaka till ensamheten och meditationen inför Guds ansikte i en grotta.

Lugn och ro.

HERRE, LÅT DET VARA DIN VISDOM
    OCH INTE MIN DUMHET
        SOM PASSERAR GENOM MIN ARM OCH HAND.

MÅ DINA ORD TA FORM PÅ SIDAN.

FÖR NÄR JAG ÄR RIKTIGT TROGEN MOT DIN DIKTAMEN
   ÄR MIN HAND FAST OCH STARK.

Han skriver vad jag känner. Och jag darrar på manschetten just nu.

I Nice blev den underbara strandpromenaden en livsfarlig plats att vistas på.
På ett ögonblick förvandlades nationaldagsfyrverkerierna till skrik av ångest när lastbilen kom farande med sitt dödliga uppsåt.

Dagens nyheter.

Jag har också varit på stranden idag.
På Hanö.

Bland stenar och inlands-is-bumlingar.

Där finns inte en bil, inte ett motordrivet fordom över huvud taget. Bara dragkärror och cyklar.
Hanö skulle kunna vara en lossdriven och ivägfluten ö från Storbritannien... Dess natur liknar "de keltiska hedarna" med sin torra kärvhet.

På denna mytomspunna ö - med sina drakklippor och vindhällar - har jag pendlat mellan skönhet och odjurstankar.

Ser Listerlandet från Hanö.

En lokal poet och skriftställare; Ove Johnsson i Sölvesborg, har skrivit cirka 2000 dikter, med sköna ord kring Listerlandet och Hanö.
Men det går inte att fånga näktergalarnas sång:

"JAG VILL EFTERLIKNA NÄKTERGALSSÅNGEN
    MEN SPRÖD ÄR PENNAN
       OCH JAG BLIR BLOTT I MITT EGET FÅNGEN."
 Ove Johnsson.

Spröd är pennan och skör är den känsla av godhet, som åter igen fått sig en törn av ondskan.

Frankrikes president.

En av lärjungarna, aposteln JAKOB, skriver i sitt brev i Nya Testamentet om att tungan är en eld:

MEN TUNGAN KAN INGEN MÄNNISKA BETVINGA
OREGERLIG OCH OND SOM DEN ÄR
FULL AV DÖDLIGT GIFT.

MED DEN TACKAR OCH LOVAR VI VÅR HERRE OCH FADER
MED DEN FÖRBANNAR VI MÄNNISKORNA
SOM ÄR SKAPADE TILL GUDS AVBILDER.

FRÅN SAMMA MUN KOMMER LOVSÅNG OCH FÖRBANNELSE.
SÅ FÅR DET INTE VARA, MINA BRÖDER.

INTE KAN SAMMA KÄLLSPRÅNG GE BÅDE SÖTT OCH BITTERT VATTTEN?
OCH INTE KAN ETT FIKONTRÄD BÄRA OLIVER
    ELLER EN VINSTOCK FIKON
        ELLER EN SALTKÄLLA GE SÖTVATTEN?

Vattenpuss. Söt eller salt?

Attentat och terrordåd plockar fram de värsta sidorna hos oss. Vi blir rädda. Arga.
Måste få skydda oss. Vill hämnas.

Rädda - ja. Arga - ja. Skydda oss - ja!
Men inte hämnas... Inte låta tungan ta fyr och bli en eldspruta. Inte låta pennan skena.
Och inte låta fingrarna flyga över tangenterna så bokstäverna blir svarta.

På Instagram fladdrade det förbi en bild på en ung flicka med ett plakat, med texten:

     WHEN THE POWER OF LOVE
            OVERCOMES
     THE LOVE OF POWER
            THE WORLD
     WILL KNOW PEACE.

När kärlekens makt övervinner kärleken till makt, skall världen känna fred.

Stenarna ropar efter fred.

Rapport rapporterar att gärningsmannen i Nice troligen var "en ensamvarg", känd av polisen för våldsbrott och vapeninnehav.

Alltså en potentiellt livsfarlig person.

Denne Muhammed hade uppehållstillstånd i Frankrike men kom från Tunisien.
Om ett land inte kan skydda sina invånare - vem eller vad är det då fel på?!

Tandlösa lagar måste få tänder!

Och i munnen brinner det en eld som vill spruta drakflammor över djävulskapet.

Jag är mycket långt bort från den fridsamme munken i forntidens Keltland.

Dödsbilen stoppad.

S:t Columbanus mötte stora skaror av människor. Men han drog sig alltid tillbaka, som sagt, för reflektion och eftertanke.
Hinner dagens politiker göra det? Och i så fall utan navelskåderi? - - -

LÅT MIG ALDRIG SKRIVA ORD
   SOM ÄR HÅRDA ELLER VÄRLDSIGA;

LÅT DINA OVÄRDERLIGA JUVELER
    LYSA ÖVER DESSA SIDOR.

Du läser just nu ord som är mer än tusen år gamla... Vad skall morgondagens löpsedlar berätta?

Och här kommer fortsättningen från aposteln Jakob, ytterligare tusen år tillbaka:

OM NÅGON AV ER ÄR VIS OCH ERFAREN
SKALL HAN MED SIN GODA VANDEL GE PROV PÅ DEN MILDHET SOM HÖR VISHETEN TILL.

MEN HAR NI BITTER AVUND OCH SJÄLVHÄVDELSE I ERA HJÄRTAN
SKALL  NI INTE SKRYTA OCH TALA OSANNING.

SÅDAN VISHET KOMMER INTE IFRÅN OVAN,
UTAN ÄR JORDISK, OANDLIG OCH DEMONISK.

Gud, ge oss vishet!

DÄR DET FINNS AVUND OCH SJÄLVHÄVDELSE
DÄR FINNS OCKSÅ OORDNING OCH ALLSKÖNS USELHET.

VISHETEN FRÅN OVAN DÄREMOT ÄR REN
MEN DESSUTOM FRIDSAM, FÖRSYNT OCH FOGLIG,
RIK PÅ BARMHÄRTIGHET OCH GODA GÄRNINGAR,
OMUTLIG OCH UPPRIKTIG.

RÄTTFÄRDIGHETEN UTSÅS I FRID
OCH BÄR FRUKT FÖR DEM SOM HÅLLER FRID.
Jakobs brev kapitel 2. Läs hela själv.

Lys! Led oss med ditt ljus.

Vi kan inte förutse ondskan, men vi kan förbereda våra egna reaktioner.
Det är lätt att hamna i flykt, cynism och likgiltighet för det finns gränser för hur mycket elände vi orkar ta in.

Så, för att hjälpa mig själv - och kanske också dig - att inte tappa medkänsla och förmåga till konkreta gränssättningar, delar jag ännu en keltisk bön med smak från högtidligheterna på Hanö där fyrens 110 årsdag uppmärksammades.

SOM EN LYKTA SPRIDER SITT LJUS
    I ETT MÖRKT HUS

SÅ GENOMLYSER SANNINGEN TRON
    I EN MÄNNISKAS HJÄRTA.

FYRA FORMER AV MÖRKER
    DRIVER SANNINGEN UT NÄR DEN VÄXER DÄR:

- HEDENDOMENS MÖRKER
- OKUNNIGHETENS MÖRKER
- TVIVLETS MÖRKER
- SYNDENS MÖRKER

SÅ ATT INGEN AV DEM KAN FINNA UTRYMME DÄR IGEN.

Solen i moln.

Tunga, eldsflammande hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- med en spröd penna och stukat stift.
- och som hellre hade varit på Hasslöfestivalen och sett mina ungdomsidoler Sweet, Slade och Smokie istället för att sitta här och vanmäktas vid tangenterna.
- Böner, böner för en värld som gråter...

NAVEL-LUDDETS LOV

Min älskling du är som en rallar-ros...

Hum hum hum... Här sitter jag böjd över mig själv och skådar djupt mitt inre öga.

Äh, det är bara naveln...

Så besviken jag blev! Jag trodde jag var på gång med en stor meditation.
Man ska ju betrakta sig själv, låta tankar och känslor komma och gå... och se om det vaknar nån kraft där inne.

Så var det bara ett helt vanligt, själviskt navelskåderi...!

Glas-torso.

Men jag hittade något där, längst in i gropen.

En liten tuss...

Nu lämnar vi de stora djupsinniga teologiteterna och så bjuder jag på en liten ullig kärlekssaga.

          NAVELLUDDETS LOV

Det var en gång en liten grop som var så ensam.
En gång hade hon hört ihop med den stora livsnerven, men den kontakten var för länge sedan bruten.

Där låg hon intorkad, bakom byxlinningen, och genomlevde sina dagar.
Till ingen nytta.

Livet var meningslöst och hela tillvaron var en enda stor illusion.
Med tankens kraft försökte hon tänka positivt, men hon blev bara trött.

Är det illa så är det illa. Tristessen var hennes arvedel. Det var bara att acceptera.

Gullrisets fröludd.

Men en dag hände det något.
Några fibrer från byxlinningen hade lossnat och krupit in och lagt sig i navelgropen.

Hon var inte längre ensam!
Kontakt med yttervärlden!

Det finns kanske en mening med livet trots allt, hoppades hon nu när hon fått sällskap.

Inte nog med detta. Allt fler byxfibrer samlades i den varma gropen, ty ryktet spred sig att de hade en sån go' gemenskap där.

- Se hur de älskar varandra! sades det i garderoben.

Till slut var det en hel liten församling. Navelluddets Tabernakel, kallade de sig.

Klockorna ringer...

Den lilla fibersamlingen i gropen växte sig allt starkare och allt större.
Till slut fick inte alla fibrer plats.
Det blev krismöte innanför byxlinningen.

Några måste ge sig av... Andra tyckte att de skulle hålla ihop som grupp. Så att en ny navelludds-församling kunde ta sin början.

Allt detta intrikata resonerande hade mänskofolket ingen aning om.

Mannen i huset tyckte det hade blivit dammigare på sista tiden.
Men kvinnan såg något annat...

Luddiga ståndare mot himlen.

ÅH!
HANS NAVELLUDD LIGGER KVAR PÅ LAKANET
     NÄR HON SKALL BÄDDA...

DÄR LIGGER EN LITEN KÄRLEKSGÅVA
     AV VECKANS KLÄDBYTEN.


ÅH!
HANS NAVELLUDD GÖMMER SIG I BADRUMSMATTAN
    NÄR HON SKALL DUSCHA...

DÄR LIGGER EN LITEN TUSS AV MÄNSKLIG NÄRVARO
    NÄR MAN MINST ANAR DET.

Närvaro.

Det var en gång en navelskådare som satt och hummade. Ingenting hände mer än att ryggen kröktes värre och värre.

När näsan nådde navelgropen var frälsningen nära.

En djup inandning - och kontakten var upprättad! Krafter i djupet började röra sig...

Andas uuut... Atjhooo!!

Nysningen kom från ett inre universum som ingen ännu skådat.
Urladdningen var så djup att en hel svärm byxlinningsfibrer lossnade och sökte sin boning.

Endast en grop fanns tillgänglig - men där satt näsan fast.

Snipp snapp snut - nu är sagan slut!

Inkrökt.

Men.
Så lyfte hon ansiktet upp från sig själv, och fick ett helt annat perspektiv.

Dammet lade sig till rätta igen, bakom sängen, under duschkabinen, och ordningen var återställd.

Det sjöngs och jublades, från norr och till söder, urgamla böner och lovsånger till den Gud som skapat vartenda frö och fiber!

LYCKLIGT DET FOLK SOM VET ATT HYLLA DIG.

HERRE, DE FÅR VANDRA I DITT ANSIKTES LJUS.

DE GLÄDER SIG STÄNDIGT ÖVER DITT NAMN,
OCH JUBLAR ÖVER DIN RÄTTFÄRDIGHET,

TY DU ÄR DERAS STYRKA OCH GLANS. Psaltaren 89:17-18.

Styrka och glans.

Sagolika hälsningar i sommarkvällen,

Fru Frö, alias Helene Sturef Navelfelt,

- fröställnings-fotograf i Holmsjös norra skogar,
- åskådare av navlar och avnavlad insiktsmakare,
- åsiktsgrävande av fiberkablar med luddiga avsikter.

P.S. Lägg aldrig näsan i blöt.
Eller gör det, förresten, så fastnar du inte i gropen... D.S.

Hjälp.