ROCKPRÄST I MORGONROCK

Ljust på Hasslö. Eller?

Jag kom hem kl 03 i natt.
Det var nästan så att jag kunde ana morgongryningen och Kristi Förklarings ljus...

Hasslöfestivalens lördag innehöll flera artister från "Så mycket bättre".
Men först vill jag samla mina tankar innan jag delar mina upplevelser om det.
Det är söndag, Herrens dag.

Vilodag i Garpahamnen.

Rock-prästen utan präst-rock sitter just nu i morgonrock... och har avnjutit radiogudstjänsten från Solliden i Örebro.

Det handlar om platser. Både smultronställen och platser där man inte längre hör hemma.
Och om att verkligen se det man ser, och inte bara titta...

Se den heliga platsen.

JESUS TOG MED SIG PETRUS, JAKOB OCH JOHANNES TILL ETT HÖGT BERG, DÄR DE VAR ENSAMMA.

DÄR FÖRVANDLADES HAN INFÖR DEM: HANS KLÄDER BLEV SKINANDE VITA...
                                                          Markus kap 9:1-13

Följ med! Här är fin utsikt.

Markus beskriver situationen noga.
Lärjungarna är ensamma med Jesus. De är inte på marknadsplatsen, inte heller mitt i folkvimlet på festivalen.

Det som är heligt sker ofta i stillhet, i det oväntade.

Uppe på berget fick vännerna lite större perspektiv. De lämnade vardagen nedanför.
Jesus vill förklara vem han är.
Och orden räcker inte längre till.

Det är då det händer.
Det oskapade ljuset tränger igenom hela hans varelse, i ett ljus som är så ljust att "ingen blekning i världen kan göra så med några kläder".

Att de vågade stå kvar!!
Tänk om Petrus, Jakob och Johannes hade tagit till flykten och sprungit ned, skrikande och...
Men, nej.

Jo, de var skräckslagna, men de var tillsammans med den bästa och märkligaste människan de någonsin träffat, därför vågade de stå kvar.

Går inte att fånga...

Ljuset förklarade den identitet som Jesus har:

Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern...

Den nicenska trosbekännelsen försöker fånga det ofångbara.

Detta ljus är av helt annan kvalitet än det strålkastarljus som artisterna badade i igår!

Och detta ljus har ett helt annat syfte än att boosta det egna namnet, eller öka mängden beröm och fina recensioner...
De var ju faktiskt ensamma där, utan massmedia...

Bortblåsta. Ensam.

Och så kommer rösten, den där rösten som talar så högt, men som inte hörs utifrån...

DÅ KOM ETT MOLN OCH SÄNKTE SIG ÖVER DEM,
OCH EN RÖST HÖRDES UR MOLNET:

- DETTA ÄR MIN ÄLSKADE SON.
LYSSNA TILL HONOM!

Förklaringsberget i skärgården.

Efter nästan tolv timmar på Hasslöfestivalen, med några nödvändiga tystnadspauser, har jag idag ett enormt behov av just stillhet och tystnad.

Jag vill lyssna här i min morgonrock till den röst som inte hörs, den röst som sänder på en annan våglängd, utanför våra radiofrekvenser.

Åh, så den talar!

Den säger att i detta jordeliv klarar vi inte av att leva med hela sanningen.
Vi måste vara på ytan och gå runt och spela våra roller, som en slags teater där manuset får uppfinna sig själv i stunden.

Men ibland, i vissa benådade sekunder, bryter det där totala ljuset igenom även i våra liv.

Det är då jag får syn på mitt eget mörker...
Det är då jag anar den stora styrka kraft gett mig.

I detta Gudsljus slutar jag "titta", för nu SER jag verkligen.

Jag ser andras mörker och girighet... och jag ser andras styrka under ytan, med förmånga att älska och förlåta.

Eh, vad ser jag?? Mitt slemmiga inre?

Hur länge orkar man vara i detta ljus?
Orkar jag ha hela bilden klar av mig själv? Och dig?

Jag kanske måste acceptera att leva lite på ytan i alla fall... med visshet att det döljer sig en hel värld där undertill!
Med mycket bättre utsikter. Det är en insikt.

Upp till ytan, kompis!

Mitt hjärta sjunger tysta sånger idag och framför mig ligger psalmboken, nr 715, uppslagen:

JESUS, DET SKÖNASTE, STÖRSTA OCH RENASTE NAMN SOM PÅ MÄNNISKORS LÄPPAR ÄR LAGT!

RIKT PÅ BARMHÄRTIGHET, SANNING OCH SALIGHET,
RIKT AV GUDS KÄRLEK, HANS NÅD OCH HANS MAKT.

Med rullgardinerna neddragna:
- de djupaste och ljusaste hälsningar, med foton från Garpahamnen på Hasslö.

Helene Sture Rockfelt, som längtar efter den Gyllne Morgonen!

Allt ljus på... nattugglan!

KIM LARSEN och CAJ KARLSSON på HASSLÖFESTIVALEN

Klippig skärgård med mycket rock..

Nej, festivaldöden har inte drabbat Blekinge.
Här blomstar rockmusiklivet som aldrig förr - allt ifrån Sweden Rock, till lilla Arkipelagfestivalen på Senoren, och just nu HASSLÖFESTIVALEN.

Det är något speciellt med att uppleva "bygdens son" spela på hemmaplan.
Caj Karlsson, med Dan Viktor vid sin sida, inledde sin turné "Så mycket sämre" på Hasslö - lilla Hawaii.

Härlig känsla!

Ärligt talat, det var inte särskilt bra... trevande, med ostämda gitarrer...
Men hemmapubliken förlåter den förlorade hemmasonen allt han gör - Caj Karlsson från Sinn Fenn tillhör ju hasslöborna!

Och det är något djupt mänskligt med det ostämda...

Annat var det för snickar-sonen Jesus i Nasaret. Han blev inte profet i sin hemstad.
Hans förlåtande sinnelag gjorde de rättfärdiga galna!

Man får passa sig för de rättfärdiga! De fördömer allt och alla, ja de fördömer gärna både det mänskliga och det kärleksfulla.
Det är inte lätt att vara rättfärdig... Hur skall du bli frälst?

Lev och låt leva.

De 5-6000 tusen festivalbesökarna tog emot Kim Larsen med varma applåder.

Som vanligt började han spela kl 21.
Det gjorde han nämlingen också fredagen den 27 februari 1976, då jag som tonåring åkte över Sundet för att höra Gasolin spela i Helsingörshallen:
 
Det var mitt livs 2:a rockkonsert, och jag läser med värme min egen recension:

"... till min fasa upptäckte jag att biljetterna kostade 35 Dkr, och vi hade bara 25 Dkr med oss... Men de snälla danska mänskorna sa att det gick bra med svenska också..."

"De tuffa tjejerna satt längst bak i bussen..."

"Vi hade bomull i öronen och det var tur. När vi hörde Status Quo i Malmö var volymen över smärtgränsen."

"Sångaren såg ut som Frankenstein. Utseendet spelar väl inte roll men... Jag tror han hette Kim Larsen.
Alla kunde deras texter och sjöng med.

Efter ett tag tyckte jag om honom för han presenterade sitt band på ett bra sätt..."

Kim Larsen i Sydöstran idag.

"Det var väldigt rökigt. Jag höll på att dö av rökförgiftning, kändes det som.
Vi fick inte behålla biljetterna, men vi hittade några på golvet, som vi tog med som minne..."

"Vid 23-tiden kom de sista låtarna och de gjorde sorti i ett från golvet uppvällande rökmoln och mycket hastigt blinkande ljus. Det såg ut som om man rörde sig i ultrarapid..."

Tonåringens bildcollage.

Nu, nästan 40 år senare, fick jag uppleva det "danska gemytet" igen, något mer erfaren.
Kim Larsen har fortfarande en god attityd, det är därför han behåller sin publik.

Hans mellansnack är några korta, effektiva ord om nästa sång, t ex:

- Här kommer mannens bön till kvinnan, eller kvinnans bön till mannen, eller vår gemensamma bön till Skaparen, Försynen: GÖR MIG LYCKLIG NU!

Och så drog låten igång, i den ljumma sommarkvällen på Hasslö.

Kim Larsen Band på Hasslö igår.

En och en halvtimme senare var konserten slut och solen hade gått ned. Endast rökmaskinen puffade på.
Publiken ville höra extranummer och han frågade ödmjukt:
- Er det mig ni menar? : )

Jag tror många satte ölen i halsen när bandet då stämde upp i:
- HÄRLIG ÄR JORDEN... på danska, med distade gitarrer!!

Jag ställde mig upp och lade handen på hjärtat och sjöng med.
Tid och rum upphörde, 1976 var 2013 och evigheten landade...

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG...

TIDEVARV KOMMA, TIDEVARV FÖRSVINNA
SLÄKTEN FÖLJA SLÄKTENS GÅNG...

"Härlig är jorden!"

Och jag konstaterar att i kyrkor och kapell vill man ha Evert Taube, men på rockkonsteter spelar man psalmer....
Allt är bakochfram. Dbfrmm...

Det är roligt att träffa folk.
Där var hela gänget från Saleboda och Åbyholm, och där var kyrkans folk och begravningsentreprenören...

Så gott att byta några ord om livets allvar. Och det handlade inte om döden, bara nästan.
Allt för många har gått in i väggen och vet hur det känns när hjärnan inte vill hänga med...
Tårar anandes bakom solglasögonen...

- Det blir inte som förr... Sköt om dig.
Men omtanke och vänlighet består. Det viktigaste!

Är det som förr?

Åter igen:

BÄR VARANDRAS BÖRDOR, SÅ UPPFYLLER NI KRISTI LAG.

Så mycket sämre, så mycket bättre. Allting har sin tid.
Så mycket förr, så mycket nu. Men evigheten är ständigt närvarande i den kärlek vi visar varandra.

Ikväll blir det däremot "Så mycket bättre" - då tre TV-kändisar turas om på scenen: Olle Ljungström, Maja Ivarsson och the Sounds samt Magnus Uggla.

Rapport kommer.
Efter gudstjänsten imorgon.

Säkerhet.

Jag låter tonåringen Helene få avsluta:

"DSB-färjan la till i Helsingborg klockan halv ett på natten.  Vi gick till en telefonkiosk för jag skulle ringa hem till mamma.

Hon sa att de redan gått och lagt sig och att jag fick sova över hos min kompis.
Vi låg och pratade till klockan 03. Det var en rolig kväll".

Privat-blogg från '70-talet.

Nåd och frid från Gud vår Fader och herren Jesus Kristus... som räddar oss ur den nuvarande onda tidsåldern...(ur Galaterbrevets inledning).

Kärleksfulla hälsningar från Helene F Sturefelt, rock-prästen utan präst-rock,
- som inte orkar höra allt.

BÄR VARANDRAS BÖRDOR

Tre systrar.

Tre systrar samtalar. Syskonkärleken är stark.
Uppvuxna i samma familj var ändå villkoren helt olika, med olika adresser och olika sätt att bo.

Det finns en vilja och nyfikenhet att dela varandras liv. Livshistorierna skiljer sig åt ganska mycket.
Och det är skratt och det är tillrättavisningar, som bara systrar kan ge varann!

Blodsband är ingen garanti för att man bryr sig om varandra.
Ibland är vänner, som man har gemensamma intressen med, mycket närmare än dem i familjen.

Men om kombinationen stämmer, och syskonen delar både varandras liv och intressen, ja den kombinationen är oslagbar!

- We are family! I´ve got all my sisters with me!

Kan du stå still!

BÄR VARANDRAS BÖRDOR SÅ UPPFYLLER NI KRISTI LAG.
                                    Galaterbrevet kap 6:2.
                                                 
Så skriver aposteln Paulus till församlingen i Galatien.
Vi befinner oss i norra delen av Mindre Asien, där kelterna även hade sitt område.

Den kristna församlingen är tänkt att fungera som en familj.

De blodsband som håller ihop gemenskapen, är inte de biologiska.
Det är Jesu blod... hans försoningsblod på korset, som gör att olikheter inte är hotfulla eftersom våra hjärtan har samma fokus.

Eller hur?! : )

Blodsband i spenaten.

Den blodröda kärlekens band håller ihop oss.
Men det är lika svårt att leva i en församling som i en familj. Bråk och gnabb och olika viljor drar åt motsatta håll:

BRÖDER, OCH SYSTRAR,
OM NÅGON ÄNDÅ SKULLE ERTAPPAS MED EN ÖVERTRÄDELSE, SKALL NI SOM ÄR ANDLIGA MÄNNISKOR VISA HONOM/ HENNE TILLRÄTTA,

MEN GÖR DET MED ÖDMJUKHET, OCH SE TILL ATT DU SJÄLV INTE BLIR FRESTAD.

Vem vill bli tillrättavisad, som vuxen?
Inte jag!!
Vill du?

Hur stavar du, egentligen?!

Undantaget är om det är min syster som har något att påpeka...

Hon känner mig, hon älskar mig, hon har andra perspektiv och hon vet precis hur hon skall lägga orden för att de inte ska såra, utan träffa rätt...

Syftet är att växa och mogna en liten bit.

Det spelar ingen roll om det då är min biologiska syster eller min andliga syster.
Jag vet att kärleken är grunden, i båda fallen.

Å andra sidan, om man har kebabsås ända upp till näsan, eller snorkråka som gått fel, eller en oknäppt byxgylf, ja då är det mycket tacksamt att få ett litet tips...!

Fy, vad har du i näsan? Rotsynd.

Översatt till den kristna tron, så kan det ju gälla hur man hanterar sina "rot-synder":

- vreden, högfärden, bedrägerilusten, avunden, habegäret, rädslan, omåttligheten, respektlösheten och lättjan.

Ingen kan se sig själv. Här behövs verkligen kärleksfulla syskon som varsamt kan tala i enrum om vad de ser.

Laestadianerna i norra Sverige är duktiga på det.
Deras långa, allvarliga gudstjänster innehåller en lång paus på flera timmar, då de går runt och försonar sig med varandra, under tårar.

Vänner.

Sommartider är bröllopstider. Vid vigslarna läses ofta dessa rader, att bära varandras bördor.
Det är så vackert att höra:
- Jag vill älska dig i lust och nöd...

Lust vet vi nog... men vad betyder orden när det är nöd? Riktig otäck magknipsnöd i äktenskapet?

Kanske detta:
- Jag har ingenting kvar just nu... Nu får din kärlek bära oss båda....

Ingenting kvar.

Tillbaka till Galaterbrevet.
Jag vet inte vad Paulus hade för konkret situation han tänkte på när han skrev:

DEN SOM MENAR SIG VARA NÅGOT, FAST HAN INGENTING ÄR, BEDRAR SIG SJÄLV.

VAR OCH EN SKALL PRÖVA SINA HANDLINGAR, OCH SÖKA SKÄL TILL STOLTHET ENBART HOS SIG SJÄLV, OCH INTE HOS ANDRA.

VAR OCH EN MÅSTE BÄRA SIN EGEN BÖRDA.
                                                        Gal kap 6:3-5.

Ska jag bära dem själv? Skitigt och tungt.

Bibelordet är som en vass sax, precis i skärningspunkten mellan två paradoxer kommer klippet...

Hur ska han ha det?
Ska vi bära varandras bördor, eller inte? Ska jag bara kånka på min egen, "ensam är stark"?

Första gången handlar det om att leva ut kärleksbudet.

Men andra gången handlar det om att inte skylla ifrån sig, eller ta hjälp av någon bättre inför domens dag. Då måste var och en själv stå för sina handlingar.

Att ingenting vara - vad menas med det?
Vi sjunger ju hela tiden "Du vet väl om att du är värdefull"!

Jämförelsepunkten är riktad mot Gud.
Inför Gud kan vi inte komma med någonting alls för att "förtjäna" Guds kärlek. Då är vi "intet"!
Guds kärlek är av nåd. Utan villkor. Utan gärningar och förtjänst.

Men sedan vänds blicken mot medmänniskan. Där ska Guds kärlek räckas vidare!
Också då av nåd, utan villkor. Gratis.

Och tredje riktpunkten är mot sig själv.

VAD MAN SÅR FÅR MAN SKÖRDA.

Gud gör oss var och en ansvariga för vad vi säger, hur vi reagerar och hur vi lever.
Det är stort.

Rabarberfrön. Vad man sår...

Och i slutklämmen förtydligar Paulus att vi som är andliga människor inte ska satsa på egoistiska projekt ("köttet") och skriver:

DEN SOM SÅR I SITT KÖTT (ego) SKALL SKÖRDA FÖRGÄNGELSE UR KÖTTET (egot),

MEN DEN SOM SÅR I ANDEN, SKALL SKÖRDA EVIGT LIV I ANDEN.

.. skördar syskonkärlek.

- We are family! I´ve got all my sisters with me...

Tack för att ni tillrättavisar mig när vredens smulor har fastnat i mungipan, när rädslan får ansiktsmusklerna att knyta sig och när högfärden får blixtlåsen att glida upp och brallorna att glida ned...

NÄR TIDEN ÄR INNE, FÅR VI SKÖRDA,
BARA VI INTE GER UPP!

SÅ LÄNGE DET FINNS TID, SKALL VI DÄRFÖR GÖRA GOTT MOT ALLA MÄNNISKOR,
FRAMFÖR ALLT MOT VÅRA EGNA TROSFRÄNDER.

Svalorna i ladan.

Och tack du vackra Koltrast, som sjunger för mig från bokträdets topp, från morgon till kväll!

Din sång ekar i Gullberna Park och får aktustik av de stora inlandsis-stenblocken, ja, det låter som den vackraste gregorianska mässa i katedralen när du stämmer upp din liturgi för mig.

Du är min svarta lilla syster, och en del i Guds församling!

Tack alla mänsko-vänner, att ni har tålamod med mig, och bär mina bördor.
Vilket bärarlag vi är tillsammans!

Fulltankade.

Och min afton ber jag med hjälp av Psalm 183:

Som sådden förnimmer Guds välbehag i fattig och stening mull.
Så prisa din Gud, du min kropp, idag, för vägens och bördornas skull...

Den bördas tyngd som gör ryggen rak, Du skördarnas Herre, mig giv.

Hoppfulla syskonhälsningar till er alla.
Helene på Bärvägen...

... som fotograferade på Skärva gård, nära Nättraby, där ekologiska grönsaker växer så det knakar.

Fortsättning... på ÅLDRANDET

Fortsättning på DEMENT eller BITTER.

Giftig Fingerborgsblomma.

Det är något fel på min dator...
Det går inte att spara, då hakar den upp sig, eller så publiceras inlägget utan att jag tänkt mig det...
Och det går inte att återvända för att redigera...

Är det någon som börjar bli dement här, på riktigt??

Eller har jag inte betalt min licens... eller är det de där elektroniska terroristerna som försöker hacka på mig igen?
Inte bli bitter...

Nåväl.
Tillbaka till Gråbellas besök på Hemmet, bland de gamla.

Jo, man får säga "gammal" om någon som är gammal.
Det förljugna ordet "åldring" gäller väl oss alla, eftersom vi alla åldras dag för dag?!

Tom bänk. Alla har dött.

Gråbella undrade vem som var lyckligast i korridoren - de glömska till vänster eller de bittra sanningssägarna till höger?

Medan hon sörplade på ett tunt, okokt landstingskaffe kom hon fram till följande:

- Man skulle behöva vara lite dement mitt i livet, glömma alla olyckliga ungdomsmisstag, glömma alla grodor och felsägningar på jobbet och alla dumheter man gjort...

- Fast det är just det som de bittra sitter och skriker ut från sina rum... och påminner de dementa om alla vilda fantasier, fula ord och snuskiga skämt...

Värst var de "religiösa"...
Där fanns en gammal pastor som var så förvirrad - eller? - så totalt befriad från alla Tio Guds bud så här på ålderns höst, att de tjänstgörande "flickorna" (50+) inte vågade gå in.
Att en f.d. pastor kunde så många könsord var dem en gåta...

Han var svart runt munnen när dagen var slut. Ingen tandkräm bet på den svärtan.

Gäller syndernas förlåtelse även om man inte ber om den?
Gråbella sände en god tanke till Gud, för säkerhets skull.

Här kommer en ful gubbe.

Då var det roligare att gå in till de glömska.
De kunde skratta och vara glada, men var väldigt tjatiga.
- Vad heter du? Får jag bo här till imorgon? Är det min stol?

Nu skulle det bli andakt där på Hemmet.
Gråbella knäppte sina händer för att se from ut, medan personalen körde ut de som ville lyssna, till dagrummet.

En glad tant.

TÄNK PÅ DIN SKAPARE I DIN UNGDOMSTID, FÖRRÄN DE ONDA DAGARNA KOMMER OCH DE ÅR NALKAS, OM VILKA DU SKALL SÄGA:

- JAG FINNER INTE BEHAG I DEM.

- Jag vill hem! skrek en farbror utan hår.
- Var är jag, ha ha, skrattade en tant utan tänder.

.. DÅ HÅRET ÄR SOM ETT MOLN, DÅ VÄKTARNA I HUSET DARRAR, DÅ MALERSKORNA I MUNNEN SITTER SYSSLOLÖSA...

En farbror skakade så att benen slog i bordet och en vas välte.
En tant klapprade med käkarna och vill ha in sina löständer.
- De ligger i blomvasen!

Ser du några tänder?

Andakten fortskred stilla, med läsning vidare om kroppens förfall i Predikaren:

SKÅDERSKORNA HAR DET MÖRKT I SINA FÖNSTER,
MEDAN LJUDET FRÅN KVARNEN FÖRSVAGAS...

Det tjöt i någons hörapparat så Gråbellas tinnitus gick igång.

- Blir det inte kaffe snart? sporde någon längst ned i dagrummet.

ALLA SÅNGENS TÄRNOR SÄNKER RÖSTEN, OCH MAN FRUKTAR VAR BACKE.
KAPRISKNOPPEN BLIR UTAN KRAFT OCH...

- Samlag! ropade den gamla pastorn och skrockade.

Kaprisknoppen är tydligen igång.

... NU DÅ MÄNNISKAN SKALL FARA TILL SIN EVIGA BONING OCH GRÅTARNA REDAN GÅR OCH VÄNTAR PÅ GATAN.

FÅFÄNGLIGHETERNS FÅFÄNGLIGHET!

JA, FÖRRÄN SILVERSNÖRET RYCKS BORT OCH DEN GYLLNE SKÅLEN SLÅS SÖNDER...

Plötligt fick den gamle pastorn en hjärtattack och dog.
På fläcken. Silversnöret höll inte längre. Eller var det en stoke i den gyllne skålen?

- Det var det roligaste jag hört! skrattade en tjock tant i rullstol, med rumsnummer 3.
Gråbella visste inte vart hon skulle ta vägen.

Hästskomärke på stammen.

Det var kaos på hemmet.
Fast å andra sidan är ju Gud granne med kaos, så han var nog inte långt borta...

.... SÅ TÄNK PÅ DIN SKAPARE INNAN STOFTET VÄNDER ÅTER TILL JORDEN VARIFRÅN DEN HAR KOMMIT, OCH ANDEN ÅTERVÄNDER TILL GUD, SOM HAR GIVIT DEN.

ALLT ÄR FÅFÄNGLIGHET! SÄGER PREDIKAREN.

Mot himmelen!

Väl ute i solskenet undrade Gråbella om hon fortfarande var frisk, eller om döden på allvar börjat närma sig.

Dement eller Bitter? Vänster eller höger i korridoren?
Eller Glömsk och Sanningssägare?

Den lede fule for i henne och hon tänkte:
- Det här kan jag göra en bloggidé av!
Demensbloggen, där jag hela tiden glömmer vad jag ska skriva om och vilka knappar jag ska trycka på... nej, den vill ingen läsa...

Eller: Bitterbloggen med sanningar du inte vågar läsa! Det är bättre! Det kör vi på. En riktig skitblogg.

Är det inte Fingal Olsson?

Nu tycker jag att Gråbella ska gå och lägga sig så att jag kan avsluta detta inlägg.
Om jag nu kommer ihåg hur man gör...

Åldrande hemlandshälsningar från Helene Fåfängan Sture Snedfelt,
- som inte ska äta Digitalis i salladen... Hästkastanjer är bättre, tror Predikaren.

Bittert giftig.

DEMENT eller BITTER

Gråbella var och hälsade på på Hemmet.
Det är inte lätt att se kära anhöriga åldras och tappa sina förmågor.

Ett efter ett hänger man av sig sina sinnen i den garderob som till slut omsluter hela ens kropp...

Till vänster i korridoren bodde de dementa.
De var glada och glömska.
De är sociala och trevliga när minnet av livets svårigheter äntligen är borta.

Till höger bodde de bittra.
De som inte vågat leva, de som var alltför väluppfostrade.
De har släppt alla spärrar och hänger sig nu åt bittra sanningar, som är så giftiga att personalen knappt står ut...

Gråbella kände hur gråten trängde upp i halsen.
Det var så sorgligt att se.
Men sedan snöt hon sig i armvecket och tänkte:

- Egentligen är detta Ärlighetens Boning.
På något sätt är ju både de dementa och de bittra verkligen rå-genuina, utan masker och förställningar.

MIN KLAGOLÅT o GUDS LÖFTEN

Fattar du?

Det är en lyx att bli förstådd.

Titta noga på bilderna, som förkunnar.
Nu går jag till det ärligaste jag vet för att få hjälp att häva ur mig min smärta och inre tryck.

PSALTAREN 31:

Till Dig, herre, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam.
Befria mig genom Din rättfärdighet.

Detta är inte min dagbok, därför döljer jag det som är personligt.
Att bli missförstådd och felaktigt bemött väcker min vrede.
Ibland undrar jag om kommunikation över huvud taget är möjlig.

Vem är du?

Det är en lyx att bli förstådd.

Böj Ditt öra till mig, rädda mig snarligen.
Var mig en fast klippa, en borg till min frälsning.

Ty Du är mitt bergfäste och borg, och Du skall för Ditt namns skull leda och föra mig.

Om jag skall vara här, i denna situation, så måste Du rusta mig, Herre!
Annars går jag under. Trycket blir för stort.

Jag läser en artikel om en man som byggde sin relation med Gud på det som var fel hos honom... tills han kom på att Gudsrelationen tvärtom ska bygga på det som är rätt hos Gud!

Fel fokus. Falsk "ödmjukhet". Det är Guds löften som är i centrum!

Åh! Nu fattar jag!

Gud har alltid varit min bästa vän.
Han (haka inte upp dig på det ordet) har alltid tålt mina brottningskamper.

Jag hatar dem som håller sig till fåfängliga avgudar!
Men jag förtröstar på Herren.

Att vara sin egen herre och gud... dyrka sitt ego...
Fame Factory. Idol. Avguda-fabriken.
Girighetskontot. Skövlingsbegäret.

Hårdheten som slår till, hotad av den som värnar livet.
Mannen ständigt hotad av kvinnan, därför evigt förtryckt.

Ner-mejad.

Var mig nådig, herre, ty jag är i nöd. Av sorg är ögat förmörkat, ja min själ såväl som min kropp.
Min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp är maktlösa.

 Du är min Gud.
Min tid står i Dina händer.

Låt de ogudaktiga komma på skam och bli tystade i dödsriket!

Telefonen ringer på mornarna och väcker mig.
Terrorister!
Idag hörde jag på en knastrig linje:
- Madame Fransson?
- Lägg av. Stop it!

Min dator går trögt... Nu är de här igen och försöker hacka på mig.
Men denna gången ska jag inte låta dem ta över pekaren!

Du pekar inte på mig!

Och du tar inte våra träd!

Älska Herren, alla ni fromma.
Herren bevarar de trogna, men vedergäller i fullt mått den som övar högmod.

Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan, alla ni som sätter ert hopp till Herren.

Jag övar mig i att låta Gud var Gud.
Men var går gränsen mellan mina initiativ och Guds?

Psaltaren är full av klagosång och det lättar på trycket.
Billig terapi. Och dyrbar!

Ärligare än mindfulness för jag orkar inte sitta där och andas!

Bibeln är full av goda löften om Guds närhet i livets alla situationer.
Men vet man inte om dem, kan man inte heller tillgodogöra sig dem, förstås.

- Det gör att många går omkring med en alldeles för snäv och ogenerös bild av Gud, säger en pastor i Hillsong Church i Stockholm, Andreas Nielsen.

Hur gör man för att leva i Guds löften?
- Idag ska jag, oavsett vad som händer mig, bestämma mig för att det här löftet gäller just mig, just nu, säger pastorn.

- Låt Gud stå för sina löften!

Det flyttar prestationen från oss till Gud.
För det Gud har lovat, det tar Han själv ansvar för.

Och här en del av min smärta; den bristande tron i kyrkan.
Jag kan bara dela de heliga sakramenten med dem som ger sig hän.

Hängiven.

En annan del är mannens exploateringslust, utan hänsyn till människor och skönhet.

Det tredje är åter igen:
Det är en lyx att bli förstådd.

- Det blir inte alltid som man har tänkt sig, sjunger Per Gessle.
Det är en modern tolkning av Psaltaren 31.

Käre himmelske Far, sänd då människor till mig, som tröstar, tar ansvar, uppmuntrar och förstår... vem jag är...
Tack att jag alltid vilar i Din blick.
Amen.

Speglar mig i Dig.

Gnällspikshälsningar från Helene F Sturefelt,

- som fotograferde den fantastiska stenen utanför Amiralitetskyrkan, som är som ett altare i båtform, med en naturlig dopskål, där hela livet ryms... ja, där alla synder kan dränkas!

Och nu ska jag dra ur telefonjacket... era förb... Nej. Tyst.