Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 20 mars 2010

TAIZÉMÖTE I VADSTENA


Bed och Arbeta

En klosterkyrka och en arbetsbod - en perfekt bild av det kristna livet!
Ora et Labora, bed och arbeta.
Bed och Bod. Bodbön.. bön i boden också? Kanske det. Bordsbön.

Under några dagar samlas ca 150 ungdomar och vuxna från hela landet till möte i Taizéanda.
Goda bibelsamtal, workshops och tre tillfällen till bön varje dag - och det är ju bönen som är så speciell.
Ingen vill rabbla böner, men sätt lite musik till, och sjung istället! Då kan hjärtat be hur länge som helst!
Enkelt.

Tystnaden i mitten är svår för den ovane. Provocerande tyst... någon skramlar, någon försöker hosta igång ljuden igen... men inget händer... Har ledarna glömt vad de ska säga? Har strömmen gått? Efter ett tag inser den ovane att det skall vara så här...
Umgås i tystnad.
Några ungdomar sa:
- tystnaden är skön
- tystnaden är inte som hemma...

Gud talar i tystnaden. Gud är närvarande. Det är förtätat. Om man kunde mäta tystnaden, så skulle densiteten vara tjockare än vanligt!
tjock is på Vättern

Andlighet får inte vara sentimental, inte uppdriven och inte oengagerat innantillläsande. Denna typ av andlighet från Taizé innebär både personliga möten och gemensamma upplevelser.

Maten är också enkel, men vällagad - vegetarisk.
Bönor, stora vita bondbönor, röda kidneybönor, kaffebönor - bryggda förståss och ännu mera bönEr i kyrkan... Det mullrade i magarna framåt kvällen.

Det fina är att många kan vara med och hjälpa till. När man är behövd, försvinner meningslösheten... Underbart är det att höra några tonåringar leda förbönen medan försångaren stämmer in i CHRISTE ELEISON - Kristus, förbarma dig.
Tänk om vi kunde få igång detta även i Karlskrona...
Bedja och arbeta för detta vill jag!

Er böna
Helene Sturefelt

torsdag 18 mars 2010

FÖRNEKA - ELLER?

Petrus - klippan

- Du är väl också med den mannen?
- Jag förstår inte vad du menar...
- Jo, visst har vi sett dig tillsammans med Jesus!
- Nej, jag känner honom inte.
- Men jag känner igen dig på dialekten...
- Jag känner inte Den Mannen!

Kuckeliku.
Tuppen gol och Petrus hade tre gånger förnekat sin Herre.

FÖRNEKELSE är en obehaglig upplevelse.
Man går på gatan, hälsar på den man möter, som viker bort blicken... Avsändare okänd.
Pinsamt. Bortgjord. Förnekad.

I Sverige får vi inte vara för religiösa.
Vi tar bort religionsyttringarna i samhället och i skolan.

Det KOSTAR att vara BEKÄNNARE.
Det kostar mod. Frimodighet.
Vem står ut med att bli hånad? Vem orkar med att bli utpekad?
Petrus gjorde det inte. Och han var en av lärjungarna!
Då är vi ju i gott sällskap...

Profeten Jesaja skriver vad som ska hända med dem som hånar:
"Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras smädelser. Malen skall äta upp dem som kläder, larverna ska äta dem som ylle...
Men min hjälp varar i evighet, släkte efter släkte... "
Jesaja 51:7-8

Den som hånar är rädd. Säkert en energitjuv som livnär sig på andras styrka. Den som hånar tar den andres tro och kraft genom att försöka knäcka honom eller henne.
Känner du igen det?

Men det man sår får man skörda... Den som hånar har en mal innanför skinnet som sakta äter upp honom... tills han kommer till insikt.

Hur drivs förnekelsen ut?
Genom att man istället blir bemött med respekt.

Jesus ger Petrus en fantastisk revansch efter uppståndelsen.

- Petrus, älskar du mig mer än de andra gör?
- Ja Herre, du vet att jag har dig kär.
Nu var första förnekelsen botad.
- Simon Johannes son, älskar du mig?
- Ja Herre, du vet att jag har dig kär.
Andra förnekelsen är botad. Men vid tredje gången frågan kommer, blir Simon Petrus bedrövad:
- Älskar du mig?
- Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär.
       (Johannes evangelium 21:15-17)

Han fick bekänna lika många gånger som han förnekat.

När han bearbetat detta, skriver han själv i sitt första brev:
- "Vem kan göra er något ont när ni arbetar för det goda? Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Var inte rädda. Låt dem inte skrämma er. Men Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan.
 Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt... "
1 Petr 3:13

Har du förnekat dig själv och din tro?
Bed att Gud sänder dig situationer där du får visa din tro i glädje för någon annan, utan att skämmas.
Jesus upprättar hela tiden.
Invänta nästa chans.

Grattis alla som heter Peter, Per, Pelle, Pernilla, Petronella, Pella eller Pierre! Ni bär namnet Klippa och som döpt är du en del av det stora husbygget, som är Kristi församling på jorden.

Stenhårda hälsningar
Helene Sturefelt


tisdag 16 mars 2010

EN ÄNGEL !?

Glädjedans!

Kvinnorna var på väg mot graven. De var förtvivlade. Allt hopp var krossat. Den som de hade trott på, var död och lagd i en klippgrav.
Nu var de på väg för att sörja och smörja hans döda kropp med väldoftande kryddor. Det skulle åtminstone ge honom en sista kärleksgärning.
Så berättar ögonvittnen i evangelierna.

Men vad händer på andra sidan? Efter döden?

"Jag känner hur jag dras mot ljuset. Kärleken och ljuset söker mig och jag sugs dit, jag måste dit, jag har lockats dit och nu finns det ingen återvändo.
Jag sugs in i en ljustunnel och det går med svindlande fart.
Snabbt, snabbt färdas jag och det blir allt ljusare... jag bländas... jag får svindel..."

Så beskriver Benny Rosenqvist sin färd på "andra sidan" i boken LJUSFOLKET.

Vad hände med Jesus i graven?
Linnebindlarna låg kvar. Han hade "dunstat" ur tyget. Teleporterats på något vis. Vem vet?

Med ett våldsamt brak flyttades stenen undan som täckt öppningen till klippgraven.
En budbärare - angelos, ängel - en ljusgestalt, stod plötsligt där:
- Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här! Han har uppstått.

Här börjar kristendomen.
Här börjar den stora glädjen!
Här börjar DANSEN!

De första kristna dansade på gravarna i glädje över att broder/syster nu hade kommit hem till Gud.

Se på det fantastiska fotot i början.
Är det en ängel? En budbärare från andra sidan? En ljusgestalt där energin rör sig lätt, lätt...
Eller är det en av våra konfirmander?

Det guldgula ljuset lyser välsignande in genom kyrkporten.

"Jag närmar mig mynningen, ser slutet på tunneln och fylls av kärlek. Det känns som om jag är på väg att möta en kär gammal vän, någon som jag träffat tidigare..."

Virvlande glada hälsningar
Helene Sturefelt - diplomerad dansledare "Helig Dans"

måndag 15 mars 2010

CELEBRERA KÄRLEKEN

Nattvardskärl från Taizé

VI CELEBRERAR
KÄRLEKEN
GENOM VÅRA KROPPAR
TILL VARANN

- TAG MIG!
JAG ÄR DITT BRÖD

- DRICK MIG!
JAG ÄR DIN KALK

KÄRLEKENS BLOD
UTGJUTET.


Helene Sturefelt,
- som älskar sin man, med teologins djupa Kristusspråk
- som låter den jordiska kärleken göra den himmmelska lite mer begriplig...

söndag 14 mars 2010

SKRATTA ÅT DJÄVULEN

Looser

Här ser du en förlorare.
Det är synd om djävulen. Han (hon!?) är den ständiga förloraren. Djävulen måste invänta att Gud först har skapat, sedan kan han börja sitt förstörelseverk och sätta igång och riva...

"Diábolos" = grekiska för Den som splittrar. Djävla Diabol!

Natan Söderblom skrev 1919 en avhandling om LUTHER: "Humor och Melankoli". Vår reformator pendlade mellan helvetets alla kval och en befriande humor som förlöste många spänningar.
För några år sedan besökte jag borgen i Wartburg där han satt skyddad/ inspärrad och översatte hela bibeln, från hebreiska och grekiska till det tyska folkspråket - en makalös livsgärning!


Luther kämpade med att finna en nådig Gud. Vi kämpar med att acceptera oss själva, att slippa vara KRAV-märkta... (!)
Det är samma kamp, samma ondskefulla pest i tankesystemet som ansätter oss.
En del skär sig i armarna för att lindra ångesten. En del tatuerar sig för att den psykiska smärtan ska ta sig hanterbara fysiska uttryck... Håller du med?

- Fördjupa dig icke i anfäktelsen, ty då får djävulen makt, skriver Natan Söderblom på sid 145. Därför bör ensamhet undvikas och sällskap och förströelse uppsökas.

Vår bild av Luther är snedvriden av den lutherska ortodoxin på 1600-talet. Luther själv hade en frisk inställning till livet:
- Var ska jag söka hjälp i tungsinnet? Främst hos Gud i bönen och ordet, men också i musiken och arbetet.
Mat och dryck var också bra - man ska reta djävulen genom att slå sig lös! - men andra kan tvärtom behöva i dess ställe fasta.

Den frihet Luther till slut fann, står i Galaterbrevet 5:16:
- Därför har vi också satt vår tro till Jesus Kristus för att bli rättfärdiga genom TRON och inte genom laggärningar.

Det finns så mycket andlig kamp och kramp som inte släpper förrän vi själva släpper greppet.
Djävulen skrattar åt oss och ger sig på våra svaga punkter. Han anklagar, drar upp gamla oförrätter, punkterar självförtroendet, viskar fula ord.. driver oss till vansinne...

PANG! Där for bläckhornet in i väggen! Jag har själv sett märkena i Luhters arbetsrum...

För turisterna har man gjort djävulen lite tydligare...
När Mäster Martin finner befrielsen, kan han inte annat än börja skratta.
Ha-ha-le-lu-ja!

Förstår vi i vår tid vad JESUS har gjort för oss? Förstår vi vad som hände på korset?
Många har plågats ihjäl... men bara en har gått ned i dödsriket, i tre dagar, och besegrat dess makt genom att uppstå.
Nu är vi långt ifrån vår tids operationsbord där patienten för ett ögonblick kan lämna sin kropp, sväva mellan liv och död, ana ljuset i tunneln...

Vi är långt ifrån buddhisternas förbannelse då de själva ska sona sina synder, genom att återfödas.
Det Jesus gör, är att han bringar försoning med sin död, men stannar inte där, utan bryter dess makt.
SYNDERNAS FÖRLÅTELSE är grunden för Martin Luthers glädje!
Det är därför han skrattar åt djävulen!

Befriad från skuld och älskad tillbaka till Gud.
Vilket fantastiskt budskap!
Nu har den onde inget grepp längre...

Och ju mer den röde djävulen ansätter dig, desto närmare är du Gud...

Trösterika hälsningar
Helene Sturefelt, som vill att du går tillbaka och läser inlägget 22 febr om Humor och Allvar

SKRATT-PEDAGOGEN



   Ha-ha-le-lu-ja!

- Välkomna till "Musik med Längtan"! Denna kvällsgudstjänst för "ovana" har temat längtan efter att få vara glad, glad i livet och glad i sin tro.

Finns det skratt-psalmer?
Hade Luther humor?
Får man skratta i kyrkan?
Vi var alla förväntansfulla vad den närmsta timmen skulle innebära.

Många har en bild av böjda nackar och tyngda sinnen i kyrkan. Är det begravning så är det ju inte så konstigt, men vanliga gudstjänster ska inte vara så!
Jesu lidandes historia är djupt allvarlig, men den slutar inte med korset - det är bara halvvägs.
Poängen är ju Uppståndelsen!

För att mjuka upp, berättade jag om Petrus brev:
- Längta efter den rena andliga mjölken, ni har ju fått smaka Herrens godhet.
Själen behöver näring. Som kristen behöver jag gemenskap med Kristus och dela den med andra.

Hemma hade mina grabbar spekulerat kring detta med mjölk, och en gåt-gissar-tävling utspann sig:
- Vad får man om man mjölkar en ko i skymningen?
- Skummjölk...
- Vad får man om man mjölkar en ko som är rädd?
- Milkshake...
- Vad får man om man mjölkar en galen ko?
- En Pucko...

Nu var det dags för SKRATT-PEDAGOG Eva Franksson Colliander!
Vi fick komma fram allihop och stå i en cirkel och "skratt-hälsa" på varann:
- Hej! Ha ha ha ha!
Det smittade...
Sätt tungan framför tänderna och gå runt och presentera dig...
Vi skrattade mer och mer och kyrkans takkronor svajade, nästan.
Prova "mobiltelefon-skrattet": låtsas att du pratar med någon rolig person och dra till med:
- Nä det menar du inte!?! Ha ha ha!
Svårt att återge, men roligt var det!

Eva skrattade med oss, med alla änglar, med prästen, Gud till ära.

Kyrkfönster i Bjälbo kyrka

SKRATTPSALMER - finns det?
Javisst!
875 i den nya, oranga psalmboken "Psalmer i 2000-talet":
- Släpp loss spratten, smitta skratten, lossa bojor, frigör sång. Öppna dörrar, blås ut dammet, andas frihet, gång på gång!

766 i den röda psalmboken med "Tillägg":
- Jag tror på en Gud som gråter med mig... En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör..

153 - en påskpsalm, där man faktiskt skrattar åt djävulen...
- Livet vann dess namn är Jesus, ha-ha-le-luja! Han var död men se han lever, ha-ha-le-luja! Dödens portar öppnar han, ha-ha-le-luja!...

Kantorn spelade ett underbart postludium till sist. Det var härligt att se leendena spricka upp när alla förstod vilken melodi det var... först i moll... sedan i dur:
- Och då sa mamma: Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min! Munnen den ska skratta och va´ ..glad!
Till sist:
Den lille pojken hade aldrig varit i kyrkan förut. Han tittade med stora ögon på kollekthåven som kom närmare. När de kom hem, uttryckte han sin stora glädje:
- Va´ snälla de va´ i kyrkan pappa! Hur mycket tog du?!
- - -  : )

Glatta hälsningar
Helene Sturefelt

lördag 13 mars 2010

KONFIRMANDDAG I RÖDEBY



Det finns mycket bra i Rödeby. Också. Som t ex denna dag för konfirmander!
Över hundra ungdomar var samlade denna soliga lördag för att bli uppmuntrade både i sin självuppfattning och i sin kristna tro.
Det är inte lätt att vara tonåring... Jag minns med fasa åren av osäkerhet, gliringar och meningslöshet.
Alla dessa krav, de enkelspråriga rollerna - antingen den Tuffa, eller Svansen till de tuffa, eller Mesarna...
Man började skolan som ett original men gick ut som en dålig kopia av någon som en gång varit en själv...

- Du vet väl om att du är värdelös... fet, ful och dum... sjöng en av konfirmandledarna och tittade sig i en spegel.
- Nej! ropade hennes inre röst, du vet väl om att du är Värdefull, för ingen annan är som du!
Den ständiga kampen.
Det är väldigt skönt att vara vuxen. Varje gång jag fyller år, firar jag att jag är längre och längre bort från den finniga tonårsångesten.

Varifrån ska man få sin självkänsla? Den grundläggs genom att någon ser mig och ler mot mig - mamma och pappa.
Prästen berättade en fantastisk historia om en stenbumling i skogen. Den hade alltid varit där men ingen hade brytt sig om den.. tills den dag då en konstnär kom förbi och ville köpa den.
Köpa en sten?
Hon lyckades förvandla den till ett konstverk genom att frigöra den, ge den rätt belysning i en kaskad med vatten. Alla förundrades av stenens skönhet...

Den dagen då jag förstod att Guds kärlek omslöt mig, då förvandlades min rädsla och något mjukt började växa inom mig... min tro...
Åh vad jag önskar att alla våra ungdomar ska sluta lyssna på dåliga förebilder och förljugna reklambilder!

Det var så härligt att få läsa med i nattvardstexterna att Gud genomskådar våra masker och vill ha oss alla med i sin stora gemenskap!

Tänk, en vanlig gymnastik hall förvandlas och blir till kyrka! Världarna möts. Det finns hopp.
Det är så underbart att se unga människor sträcka fram sina händer och ta emot Kristusbrödet:
- För dig utgiven...
Det betyder ju att varje människa har ett enormt människovärde!
När kompisar inte ens kan hålla en hemlighet utan sviker, så finns det EN som har gett sitt liv för dig, och mig, för att vi inte skulle fastna i det destruktiva. Otroligt.

Sen gick vi alla över till Rödeby kyrka.

I rasande tempo, i 45 min, fick vi lyssna till ett mänskoöde med smak av helvetet...
Tommy Deogan, som skrivit "BLODSBRÖDER" (http://www.bbb.se/) berättade hur han som 13-åring fastnade i heroin och kriminalitet. Ingen brydde sig. De var stökiga i skolan, hoppade på bänkarna, ingen brydde sig. De drogade och gjorde inbrott, ingen brydde sig.
Pappan alkoholist och mamman favoriserade bara storebror.. Tommy blev aldrig sedd och älskad för den han var.
Då återstod bara en roll: att vara den som slog hårdast, och vågade göra de värsta sakerna...

En dag blev hans storebror påhoppad av ett gäng huliganer. Dödad. De krossade bröstkorgen.
Hata, hämnas!
Eller?

Nej, Tommy bestämde sig för att sluta droga. Och han bestämde sig för att förlåta, samma dag som han fick veta att han själv skulle bli pappa...
Alternativet med hämnd skulle bara leda till tiodubbelt värre våld.
- Pojkar slåss. Men en man förlåter. Du ska vara en Man, hade hans storebror sagt.

Den här starka konfirmandkontraktsdagen slutade med en konsert där tre lokala ungdomsband levererade stor spelglädje.

Vid utgången stod tre killar och viskade.
- Kan jag hjälpa er ? frågade jag.
- Öhh... Fick en föraktfull blick. Ehh... har du en cigg, eller?
- Har du inte hört nåt alls om drogerna i kyrkan?
- Cigarretter är ingen drog! mopsade han. Jo, alltså vi får inte röka, lagligt, men det är ingen drog!
- Jo. Sa jag och satte emot. Jag hoppas det kommer en dag när du inte behöver det där nikotinet.
- Öh, du vi ska inte bli 70 år! Det räcker att leva till 17! Vi ska f-n inte bla bla bla..

Jag tittade med sorgsen blick på dessa små tonårspojkar... Har inte de en mamma som älskar dem? Har inte de en pappa som kramar om dem när de kommer hem?

Dagens tema SJÄLVKÄNSLA kändes plötsligt mycket lång bort. Och fruktansvärt nödvändigt.
Moderliga hälsningar
Helene Sturefelt