EN O-KÄRLEKSSÅNG

DE LÄTTADE VARANDRAS BÖRDOR

AV ENSAMHET

MEN DE KÄNDE INTE VARANDRAS NAMN

DE VAR TVÅ INDIVIDER

SOM LÄNGTADE SIG FRAM

MEN DE KÄNDE INTE VARANDRAS PERSONLIGHET

refr:

ONÄMND, ONAMNAD

EJ NÄMND VID NAMN

GÖR ENSAMHETEN STÖRRE

- FAST MAN ÄR TVÅ.

DE DELADE VARANDRAS TANKAR

AV ERFARENHETER

MEN DE KÄNDE INTE VARANDRAS HJÄRTSLAG

DE VAR TVÅ MÄNNISKOR SOM SÖKTE SIG FRAM

MEN GAMLA UPPLEVELSER

HINDRADE NYA

refr:

ONÄMND, ONAMNAD

EJ NÄMND VID NAMN

GÖR TVÅSAMHETEN TOM

- ENSAMHET ÄR BÄTTRE.

I PRINCIP LEVDE DE TILLSAMMANS

MEN BARA SIDA VID SIDA

UTAN GEMENSAM PULS

DE VAR OLIKA MÄNNISKOR

SOM BORDE FÖRBLIVIT BARA VÄNNER

DE KÄNDE INTE VARANDRAS PASSION.

refr.

ONÄMND, ONAMNAD

EJ NÄMND VID NAMN

SÅ SLOCKNAR RELATIONEN

- SÅ UTEBLIR KÄRLEKEN.

Helene Sturefelt

SMÄLTANDE ISIG KÄRLEK

"I RÄTT MANS HÄNDER

SMÄLTER KVINNAN SOM EN GLASS

MEN I FEL MANS HÄNDER

BLIR HON TILL ETT ISBLOCK..."

FÖRÄLSKELSE:

- MAN FÖRSTÄRKER VARANDRAS GODAS SIDOR, SOM MAN SER

KÄRLEK:

- MAN LÄR SIG ÄLSKA DE ANDRA SIDORNA...

"JAG ÄLSKAR DIG

MED MIG

DU ÄLSKAR MIG

MED DIG

VI ÄLSKAR OSS

MED VARANDRA!"

"DET SOM MÄNNISKAN HAR FOGAT SAMMAN

MÅSTE GUD SKILJA ÅT

MEN DET GUD HAR FOGAT SAMMAN

SKA VI INTE ÅTSKILJA"!

Kära läsare, vi är många som skriver dikter för byrålådan.

Men nu får det vara nog!

Jag delar frikostigt med mig.

Citera gärna.

Snart är det Valentindagen.

Helene Sturefelt

OROA INTE KÄRLEKEN

Att leva i ofrivillig ensamhet är en tyst plåga. Nu när det är bröllopsmässor på flera hål,l kan det bli en riktig plåga. Alla andra har någon, men inte jag...
Jag vill gärna tro att det finns en kärlek för alla, det finns ett körsbär att plocka - som här i Figgamåla - men vi måste invänta Rätt Tid...

Denna sång, som jag nu publicerar, är skriven utifrån Bibelns HÖGA VISA, där ordet om att inte oroa kärleken påminner oss om att invänta Guds Tid.
Vi kan inte ta oss kärlek. Men vi kan hålla oss själva öppna.
Jag trodde ett tag att jag skulle gå i kloster, och det skulle jag lite... men sedan hände något...
Texten är en profetia, jag skrev om det som skulle komma till mig... och till dig?

Det finns en fin melodi till, skriven av gospelpedagog Mari Sjöberg.
Här kommer min text till alla er som längtar...

Min vän är min, vi vänder oss mot varandra

Jag sökte Dig, och Du fann mig

Vi vänder oss till varandra

REFR

Oroa inte kärleken, stör den inte

förrän den själv så vill

Oroa inte kärleken, stör den inte

förrän den själv så vill.

Vad Du är skön, min älskade, min utvalde

Jag ger dig löftet och du ger ringen

Min älskade, min utvalde

REFR

Din röst är ljuv, Du fyller min kropp med livet

Jag lovar trohet i all vår tid

Gud fyller din kropp med livet

REFR

Så blir vi Ett; två människor Gud välsignar

Berusad av kärlek, ja fylld av Ande

Två människor Gud förenar

Oroa inte kärleken!

Hälsningar från författaren

Helene Sturefelt

OS-BIBELN ?

En kvällstidning annonserar att här kan man läsa allt om vinter-OS. Ja, läsningen är så bra att den är en riktig "bibel"...

Får man använda det ordet så slarvigt?

Bibeln är ju en helig bok för oss kristna. Det är väl att missbruka och dra ned ordet i sporthetsen. Eller man kan säga att det är att upphöja sig själv till sådana höjder att i denna kvällsblaska finns verkligen Allt: 

Tio Guds Bud för OS-fantaster...

Profetior om hur det kommer att gå i alla tävlingar...

Domslut som visar vad som kan hända om inte laget tränar bättre...

Evangelium för den som förlorat, men är lika värdefull ändå...

Nåd, tröst, barmhärtighet - ja, det behövs det mycket av i idrottssammanhang!

Ja, idrotten lånar av oss. Det kristna språket är kraftfullt. Men det blir lite löjligt när sportfantasterna talar om en spelare som "frälste laget" ur måltorkan...

Eller är det tvärtom? Har kanske sportreportern verkligen fattat vem Jesus är?! Han som frälser oss ur synd och skam...

Men att upphöja en idrottsmänniska till den nivån... det gillar inte jag!

Teologin lånar av sporten på andra hållet:

- ordet "synd" betyder "att missa målet". Det vill ingen bandyspelare göra!

Och jag vill inte missa målet med mitt liv - att få leva i Guds närhet, indragen i hans underbara ljus, som håller mörkrets makter borta.

Om jag ska se OS? Hm, det vore väl synd... att missa det...

Fantastiska sporthälsningar

Helene Sturefelt

BRUDPARET SKA GÅ...

Titta på den här vackra mannen. Han står rödglänsande i morgonsolen på Stumholmen. Marinmuseet ligger strax intill, där bröllopsmässan ska gå av stapeln.

Vid sin sida har han en lika vacker kvinna. Mjuka former i hård sten. Lite kantigt, lite rundslipat. Precis så som Livet gör med oss.

Brudparet ska gå in tillsammans, sida vid sida.

Jag tycker inte om de amerikanska TV-serierna som för oss tillbaka till den tid då kvinnan var omyndig OCH INTE FICK GÅ IN SJÄLV. Hör ni det, tjejer!

Anledningen till att pappan då förde in sin dotter var att han skulle överlämna henne till nästa förmyndare, som är hennes man.

DET FINNS INGEN ROMANTIK I DETTA!

Vi kvinnor har haft rösträtt i knappt hundra år... Vi lever ännu i skuggan av ojämlikheten. Att gå in sida vid sida till sitt bröllop är en kraftfull markering av att här kommer "vi", jämbördiga parter, som ska stötta varandra genom livet.

Nu kanske någon blir ledsen, men jag tänker fortsätta vara ärlig och berätta ur min 20-åriga erfarenhet som vigselpräst.

Jag samtalar alltid med brudparet och övar noga i god tid. I de flesta fall avstyr jag dessa amerikanska doku-såpa-olater och uppmuntrar bruden att förstå sin självklara plats bredvid sin blivande man.

De gånger jag ändå inte lyckats avstyra detta, har jag tänkt:

- hu så hemskt att utsätta sin man att stå där framme, ensam... med alla blickarna på sig...

- åh så konstigt att gå in med sin far... har inte dottern gjort slut och frigjort sig från sin pappa? 

Någon gång hittade vi en kompromiss:

- pappan förde fram sin dotter till kyrktrappan där brudgummen väntade, och så gick brudparet tillsammans in i kyrkan.

Det står ju i vigselritualet:

- Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru...

Detta måste gälla kvinnan lika mycket, tänker jag. Även vi ska väl lämna vår gamla familj för att hålla oss till vår man? Jag skulle ju kunna läsa texten lite fel....

- "... därför skall man lämna sin far och sin mor.... redan utanför kyrkan... så att man kan gå in själva...."

Det gäller att veta vad man gör.

Och fastnar brudslöjan för att tärnorna trampar på den, då är det bara att böja sig bakåt... och vänta på att de ska sluta trampa... : )

Glödröda hälsningar

Helene Sturefelt

KYRKBRÖLLOP

Så skrider brudparet in... nedför trappan i Galjonshallen... nej det är nog får svårt... men in kommer de, vackert klädda och väl förberedda!

Vad är ett kyrkbröllop, egentligen?

Måste man inte vara i kyrkan då?

Nej, det är själva ordningen som är "kyrklig" till skillnad från den borgerliga vigseln (som alltså inte är en politisk beteckning som någon trodde... !).

Det är inte heller så att det handlar om att "kyrkbröllop är stora" och "borgerliga vigslar är små" - nej, det har med innehållet att göra.

Svenska kyrkan har juridisk vigselrätt sedan 1734. Frågorna och Löftena som brudparet ger varann är omgärdat av bibelläsning, förbön OCH välsignelsen! Det är "inför Gud" som vi är samlade - oavsett om man är ute i naturen eller på Marinmuseet. Och brudparet får sin kärlek indragen i Guds stora kärlek, som är källan till allt liv. Äktenskapet är ingen privatsak utan ett offentligt ställningstagande, där man också vill be om Guds välsignelse.

Kyrkbröllopet är lika ofta en liten tillställning med bara några familjemedlemmar närvarande. Det går mycket bra! Man kanske är enkelt klädd, men fint, och lägger inte ut några pengar på det yttre. Det går också mycket bra! Som brudbukett har man ett knippe morötter från torget - nej förlåt, nu skojade jag!!

Och man kanske nöjer sig med en kopp kaffe efteråt med de närmaste - fint!

I den borgerliga - ickekyrkliga - vigseln har man bara med Frågorna och en välgångshälsning, det tar 2 minuter. Det går kvickt, det gäller att vara med, och detta är också fint. Men annorlunda för mig som präst och som är van vid vår ordning. Festen efteråt kan vara stor och pampig med många gäster.

På tal om att skrida in... För mig är det oerhört viktigt att brudparet kommer in sida vid sida...och inte att bruden förs in av sin far....

Varför?

Läs nästa blogginlägg....

Kyrkliga hälsningar

vigselprästen Helene Sturefelt

BRÖLLOPSMÄSSAN

Nu är det snart dags för bröllopsmässa på Marinmuseet igen. Centrumföreningen är verkligen aktiv. Och vi i Svenska Kyrkan är en självklar del av detta!

Jag har haft glädjen att få träffa brudparet som ska gifta sig "live" i galjonshallen på lördag. (är inte alla bröllop "live"...? hm..)

Marinmuseet är en fantastisk miljö att vara i. Vi från Karlskrona Stadsförsamling kommer att ha en monter i galjonshallen precis under "ÄRAN" - nej det är inte Jesus - med segerkransen.

Vår brudkrona kommer att visas - tyvärr är det inte många som kan bära den nu för tiden, eftersom den har ett symbolspråk som vi inte längre uppfyller...

Passa på att prata lite historia med vår suveräne kyrkvaktmästare Inge!

Vi kommer också ta med oss vigselbevis, lathund för vad du ska tänka på inför vigseln i kyrkan, inträdesblanketter för er som åter vill bli medlemmar...

För det är ju så att det är bara om man är medlem i Svenska Kyrkan som man får gifta sig där.

- Orättvist!

- Inte alls, kära du, var och en tar konsekvenserna av sitt beslut. Och man kan ju alltid ändra sig, som sagt. Det välkomnar vi.

Vi kommer att ha en kyrklig vigsel på Marinmuseet. Det betyder att kyrkan kommer dit där folket är. Vi bygger ett enkelt altare med krucifix och vit duk. Kantorn kommer att vara på plats vid flygeln.

Tänk att få blicka ut över skärgården och sjunga dessa två fina psalmer:

- Guds kärlek är som stranden...

- Vi lyfter våra hjärtan till Dig, O Fader vår..."

Jag önskar Ola och Anja mycket lycka och välsignelse på livsresan!

Vi ses.
Helene Sturefelt