Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 6 september 2025

BLEKINGES KULTUR-SPEGLING

Sölvesborgsbron. Kultur-arkitektur.

Oj, så många känslor denna lista med "kulturkanon" har orsakat! Debatterna är fyllda med argument för och emot.
I förra inlägget skrev jag om betydelsen av själva ordet "kánon" - ett rättesnöre.

Och det är ju inte det som är fallet i detta fall. Snarare en spegling av den kultur som finns på en viss plats.

Jag har i många år hävdat faran med att plocka bort allt som påminner om det gamla enhetssamhället. Kvar blir ingenting - utom en förtvivlad individualism som inte orkar skapa sin egen mening. Än mindre sammanhållning.

Eller som Stig-Björn Ljunggren skriver på lokaltidningens ledarsida:

- En kulturkanon är en del av en självförståelse av den typ som kriser brukar framkalla. och givetvis nödvändigt nu när den gemensamma berättelsen är länge stått på svag sändning, och fragmentiseringen i samhället drivits så långt.

Sölvesborgsbron i blå timmen.

Därför har jag roat mig med att göra min egen lista över kulturella företeelser i det län där jag levt och arbetat i halva mitt liv. 
Sturella kommer göra allt för att trycka in sig själv, med stort ego.

Psalmförfattare:

Alice Tegnér, Oscar Ahnfeldt och Christer Hultgren.
Och undertecknad med ett tjugotal opublicerade visor, sånger och ja, psalmer...

Natur:

Hanö! Ryssberget. Gudahagen i Näsum där vikingamarknaden brukar gå av stapeln, samt Kaninholmen där Sturella knipsar de buskar som kommunen inte orkar sköta... 
Hälleviks havsbad, Sandviken och Tredenborg, samt sköna skärgårdsöar, ek- och bokskogar med vilda djur där fästingarna är värstingarna.

Kaninholmen, kulturholmen.

Dansplatser:

Gamla anrika "Masten" i Kristianopel, Bredajön i Holmsjö, Valjeviken och Hanöhus beachbar som påminner om gamla tider.

Författare:

Margareta Skantze, Kim Kimselius, Katarina Mazetti, Johanne Hildebrandt, Patrik Lundberg, Sara Paborn, Per Nilsson och lilla Helene Sturefelt förstås. 
Och från förr: Sven Edvin Salje, Ragnar Jändel, Fabian Månsson och Jan Öjvind Swahn.

Politisk händelse:

U-båt 137.

Arkitektur:

Sölvesborgsbron och de gamla radiomasterna i Sillenäs.

Färgade brobågar.

Musik:

Tommy Körberg, Shellback, Mikael Strömqvist som var basist i Donnez, samt en massa glömda dansband från 70-talet: Ticknis, Zontex, Yvonne med Lalla's. Torrumz och de nutida Briggen Tre Bröder samt Ukkefellow'z där Sturella är musikalisk ledare!

Arbetsplatser:

Sportfiskerullarna i Svängsta liksom deras skrivmaskiner, Volvo i Olofström och fettfabriken i Karlshamn - vet du hur illa det luktar där ibland?

Tecknare:

Bror "Borre" Carlström och Helene Sturefelts fult snygga Aulawaablar och Fulfinkar.
Mer märkvärdigt är de mäktiga kyrkmålningarna som i vissa fall också kan upplevas som tecknade figurer.

Borres teckningar.

Kyrkofolk:

Haquin Spegel 1645; präst, diktare, psalmförfattare och Ärkebiskop. Gunnar Olén, "kavajprästen", pappa till en av våra första kvinnliga präster. H B Hammar i Mjällby.
Den självutnämnde prosten Ove Johnsson, och det strävsamma prästparet Patrik och Marie Carlsson, samt många, många, många fler.

Och som jag skrev i all hast igår:

- Harry Martinssons författarskap, St Nikolai kyrkas märkliga medeltida målningar, Mjällbys fotbollslag, Olof Lannefeldts akvareller, alla små EFS-kapell i skärgården, Gunnar Asplunds arkitektur, Gott-gotti-gott-Gott, kroppkakor med ål, det utdöda minkfarmandet, Sweden Rock, Hälleviks tradjazzfestival och F17 flygflottilj i Kallinge, för att göra ett enkelt snabb-svep.

Skrev jag MJÄLLBY, MAIF?!!

Du går aldrig själv. Mjällby gul och svart.

Och idag, 6 september 2025, har Sölvesborg fått en ny liten festival: Countrylife! Howdy!

Det finns ingen anledning att hålla på att skämmas för sitt eget land och den kultur vi har format. Varför skulle vi det?
För tio år sedan tillrättavisades vi av de syriska flyktingarna:
- Ni måste väl vara stolta över ett så fantastiskt land där FRIHETEN är störst!?

Nu är det din tur att fylla på din kulturlista. Detta är kanonbra.

Speglingshälsningar från Helene Sture Blekfelt, 
- amatörfotograf.

Den mäktigaste bron - så nära himlen.




fredag 5 september 2025

KULTURKANON - ETT RÄTTESNÖRE?

Kanonen på Hanö.

En kulturkanon - kanon-bra!

Om jag skulle åka till Grekland, Turkiet eller Kosova, och de hade presenterat sin kulturkanon för mig, då hade det varit mycket intressant!
Deras kulturspegling skulle hjälpa mig fokusera på det som detta land tycker är viktig. Ja, jag hade fått en första inblick i ländernas uppfattning om sig själva.

Innan vi går vidare, låt mig markera igen att all partipolitik är ointressant för mig. Jag ger mig på detta ämne snarare som någon slags "religionssociolog" och håller mig till själva sakfrågan.

Som sagt, just nu svämmas vi över av kommentarer till detta nya påfund. Jag vill veta mer.

Ask och Embla i Sölvesborg.

Nåväl, vad betyder själva ordet "kánon"? Betoningen ligger på detta substantivs första stavelse, på a:et - inte på o:et.
I språkförbistringens tider kan ju ordet "kanón" både vara ett adjektiv som betyder "jättebra" och ett substantiv som är ett vapen.

Vi som teologer fick tidigt i utbildningen lära oss ordet "kánon" när det gäller bibeltexternas tillkomst.
Kanon betyder RÄTTESNÖRE.

Från början betydde detta grekiska ord "rör", "käpp" och "mätsticka".
Sedan i överförd bemärkelse blev ordet ett uttryck för "måttstock", "mätsticka" och i litteraturforskningen "normerande förteckning".

Pilgrimsstav - en måttstock på tempot.

Vad var beställarna ute efter när de utfärdade detta uppdrag under det år då kejsar, nej, jag menar då Ulf Kristersson var statsminister?

Skulle denna kulturkanon med sina tio-elva rubriker uppfattas som en mätsticka? Eller en stödkäpp för ett land i stor splittring?
Eller skulle det rent av handla om en normerande förteckning?

Därom tvistar de lärde, och kommer så att göra, tills kejsar Augustus hör av sig igen.

Jag vill inte kalla denna kulturlista för "kánon" överhuvudtaget! Ta inte i så! Det är en samtids-spegel, inget annat. 

Gunnar Asplunds speglingar i arkitekturen.

Tänk så roligt det skulle vara att få höra Danmark, Norge, Finland, Island och Grönland göra sina samtidsspeglingar!
Jag skulle uppskatta mycket att få höra hur de uppfattar sig själva. 

Vad skulle våra nordiska grannländer säga om sin litteratur, bild & form, musik, film & scenkonst, lärdom, lag & rätt, religion, ekonomi, uppfinningar och offentlighet?
Låt oss göra långa listor och visa dem för varann!

Sedan skulle varje län och varje kommun får göra likadant!

Hanö välkomnar sina turister.

På "Ring P1" idag föreslog en man från Strömstad att det hade de redan gjort där... 
Är det inte det som redan finns i våra turistbroschyrer - vår självuppfattning där vi bor och varför andra skall komma hit och besöka oss?!

Här i Blekinge skulle jag vilja lyfta fram:

- Harry Martinssons författarskap, St Nikolai kyrkas märkliga medeltida målningar, Mjällbys fotbollslag, Olof Lannefeldts akvareller, alla små EFS-kapell i skärgården, Gunnar Asplunds arkitektur, Gott-gotti-gott-Gott, kroppkakor med ål, det utdöda minkfarmandet, Sweden Rock, Hälleviks tradjazzfestival och F17 flygflottilj i Kallinge, för att göra ett enkelt snabb-svep.

Gud Fader håller Sonen...

Den kulturkanon som sett dagens ljus denna vecka skall inte på något sätt upphöjas till ett rättesnöre.
Låt oss istället se detta som en "All of Fame" som vi listar varje år, berömvärda verk värda att ta del av.

Precis som "årets nyord" kommer i januari, så kan vi väl göra fina listor på årets kulturgärningar - där varje kommun säkert har något lokalt pris för "en person vars framträdande gynnat kultur, samförstånd och identitet"...

Aulawaabeln vill ha kulturpris.

Överkurs:

När Bibelns skrifter skulle samlas till en större enhet, var det oerhört viktigt att ha ett rättesnöre att följa. Flera skrivare ville vara med och uttrycka vad de tänkte kring händelserna med Guds handlande med det judiska folket och sedan Jesus Kristus som Messias.

Men allt kunde inte godtagas.

Rättesnöret var att texten skulle tillhöra en av kyrkan "auktorativ och helig tradition". Så tidigt som på 100-talet efter Kr var kyrkan tvungen att precisera sig vad man menade med "helig skrift" och vad som inte skulle tas med.
Den äldsta kända kanonförteckningen heter Kanon Muratori.

Museet i Jerusalem. Urgamla, heliga handskrifter.

Både judekristna och hednakristna brukade Gamla Testamentets texter och betraktade dem som Guds ord, med sin lagtext från dåtiden, uppmuntran i samtiden och profetiska tilltal in i framtiden.

Den högsta auktoriteten var och är Kristus. Han brukade själv Gamla Testamentets texter OCH visade hur de gick i uppfyllelse i hans liv och gärning. 
Därför sammanfattas hela Nya Testamentet i honom; Jesus som är sann gud och sann människa, och genom honom är varje människa försonad med Gud.

Nano-teknik i modern bibelforskning.

Så, den som reducerar kristendomen till allmän medmänsklighet har inte läst din Bibeln. Man bygger inga kyrkor för det... och Jesus behövde inte lida korsdöden för en så allmänt hållen punkt.

Nej, kanon, rättesnöret, är att den synd vi människor utsätter varandra för, måste sonas och brytas. Den förbannelsen tog Jesus i vårt ställe, av nåd, och därför är Jesus vår kanon.

Kanon-Jesus!

Synd är även att bråka med varandra om oviktiga saker.
Nu kan vi väl låta det här första försöket med en kulturkanon bli riktigt kul!
Och tona ned allt partipolitiskt käbbel - särskilt inför kyrkovalet... där kyrkan är den riktigt stora kulturbäraren av läskunnighet till folket och sjukvård till alla.




Kanonhälsningar från Helene F Sturefelt,
- teolog och skrivare.