OROA INTE KÄRLEKEN

Heliga Birgittas klosterkyrka.

OROA INTE KÄRLEKEN
STÖR DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL!

Höga Visan 3:5.

För tjugo år sedan, den 30 september 2005, förändrades mitt liv för alltid.

Då tog jag ett sabbatsår från en dålig arbetsmiljö med icke-fungerande arbetsledning och sökte ett vikariat i Östergötland.

Där mötte jag människor som visade kärlek och hade Kristus i hjärtat. 

Det var särskilt en person som rörde vid alla mina sinnen... och ett år senare var vi gifta. Hans 50-årsfest fick hjärtat att skutta som gaseller och hindar, allt enligt den bibliska poesin!

Fåren skuttar efter hästen.

Livet för oss ibland ner i dödsskuggans dal där hoppet håller på att duka under.

Det är svårt att tro att det finns någon förändring till det bättre, men det är just det vi behöver räcka till varandra!

Denna vecka lever vi med uppmuntran från Matteus evangelium, där Jesus säger:

KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR,

JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.

Matt 11:28.

Jag läser en andaktstext skriven av Sebastian Stakset, där han säger:

- Är du trött? Är ditt liv ohållbart? Gå till Herren med dina bekymmer. Stanna kvar i hans närvaro tillräckligt länge för att du skall höra vad han vill säga dig.

Herren vill inte bara ge dig tröst för stunden. Han vill ta bort de saker som gör att du hela tiden blir trött, sliten och trasig.

Tack, Sebastian!

Från det brutna till det hela.

Men jag undrar, gäller detta alla situationer?

Gäller det dåliga chefer, att Herren vill ta bort dem ur våra liv? Gäller det tunga relationer, där vi blir klämda och skadade? Vill Herren lyfta oss ur dåliga äktenskap som knäcker tilliten?

Vad säger Herren om svåra barn och föräldraskap som inte fungerar?

Ja, vi går till Jesus i bön för att vila ut och hämta nu kraft.

Det fick jag i Vadstena.

Men kan Gud Fader i himmelen verkligen lyfta oss ut ur alla svåra relationer?

Svårt läge.

Sebastian Stakset fortsätter:

- Herren vill ge dig strategi för att ha ett rikt liv, ett liv i välsignelse.

Det är hans tankar, hans goda tankar för dig. Herren har hopp för dig.

Gå till Gud och stanna där. Då kommer han ge dig nycklar som öppnar dörrar som länge varit låsta.

OROA INTE KÄRLEKEN.

STÖR DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL.

H V 3:5.

Jag umgås med Guds kärlek. Jag utsätter mig för hans ledning i vardagen. Ändå kommer prövningarna och jag undrar varför.

- Använd min kärlek, hör jag den stilla rösten viska.

Guds röst viskar.

Och jag tänker på tonårspojken som hade en hemsk tid i högstadiet och led under tre års tid. Fnittertjejerna skrattade ut allt och alla, och lärarna missade hela tiden varifrån bråket kom, och gav fel person skulden.

Men nu i gymnasiet har det vänt. Nu är det han som är nyckelperson i klassen och lyckas få ihop även de tysta till att bli ett enda gäng!

Kärleken inväntade sin tid och nu har det vänt för honom.

Kärleken inväntade sin tid.

När det gäller arbetslivet är lösningen enklare - byt jobb! Nåja, det är inte det lättaste... Men det är värre med äktenskapet och föräldraskapet. Det byter man inte lika lätt - det sista inte alls.

JESUS SADE:

TA PÅ ER MITT OK OCH LÄR AV MIG, SOM HAR ETT MILT OCH ÖDMJUKT HJÄRTA,

SÅ SKALL NI FINNA VILA FÖR ER SJÄL.

MITT OK ÄR SKONSAMT OCH MIN BÖRDA ÄR LÄTT.

Matteus 11:29-30.

Att gå i ok med någon (ok, alltså inte = okej... utan arbetsredskapet ok som oxarna har!) innebär att man inte är ensam. Oket läggs över axlarna och man går två och två, bredvid varandra.

Det är det Jesus menar, att vi skall gå två och två med Honom.

Då blir våra bördor lättare, oavsett om det är problem i församlingen, på jobbet eller där hemma.

Nej, jag sa inte att det var lätt. Bara att det är möjligt.

Två och två.

När jag för tjugo år sedan gjorde min radikala förändring, var det mot allt sunt förnuft.

Men runt hörnet väntade ett helt nytt liv - och en kärlek i stor ödmjukhet.

Detta firar jag idag, samtidigt som jag sänder en tanke upp till himmelen, där han nu är...

Tack, Kärleken, för att Du äntligen ville bli störd 2005 och uppfylla hela mitt liv!

Med hopp för alla.

O-oroliga hälsningar,

Helene Fransson Sturefelt,

Fornåsa, den 30 september 2005.

 

KRISTINA LUGNS KÄNSLOR

Vad känner du?

Vad tänkte Kristina Lugn? Vilka känslor rörde sig inom denna originella poet?
Jag lånar hennes ord en stund.

"Inte alls dåligt" blev hennes sista diktsamling, utgiven postumt. Hennes språk är alldeles galet, som om hon klippt ihop rubriker som inte alls hör ihop. Och ändå gör de det...

Bildsättningen är min egen.

Jag citerar:

SÅ FORT NÅGON SER PÅ MIG

TAPPAR JAG ANSIKTET.

SÅ FORT JAG ÖPPNAR MUNNEN

BLIR DET DÅLIGT VÄDER.

SNART SKA ÄNNU EN MINNESBILD TÄNDAS.

DEN VINDPINADE BULLERRIDÅN I DET LILLA HUSET VID SMÄRTGRÄNSEN.

ENSTAKA SOLGLIMTAR.

RESKLÄDDA ÅLDRINGAR.

MOLLSTÄMDA BARN.

MOR HÄNGER LAKANEN PÅ TORK I FUR OCH SKOG.

FAR ÄR PÅ VINTERBETE.

JAG TROR ATT GUD HAR SLAGIT SIG PÅ KORSSTYGNEN.

(sid 55).

Treenigheten i melonen.

Det är inte "Det lilla huset på prärien", det är huset vid smärtgränsen, den jag känner i min egen kropp.

Bullret är för högt och ingen når längre igenom det massiva bruset på internetet.

"Så fort jag öppnar munnen blir det dåligt väder".

Så är det för alla profeter som säger sanningar.

Och ingen förstår längre det kristna språkbruket, utan delar in oss i antingen "extremvänster" eller "konservativhöger". 

Allt blir falskt och jag känner inte igen mig. Journalisterna har verkligen låtit Gud sticka sig på korsstygnen.

Smärtornas man.

Kristina Lugn skriver:

STRUMPORNA KLIBBAR FAST VID MINA FÖTTER.

SOFFAN KLIBBAR FAST VID MIN KROPP.

HÅRET KLIBBAR FAST VID SVÅLEN.

TANKARNA KLIBBAR FAST VID TANKEBANORNA.

KÄNSLOLIVET ÄR VATTENSKADAT.

MEN DET KONSTIGA ÄR ATT JAG ÄR SÅ UTBILDAD.

VAR SMÄRTAN SÅ STARK ATT INGENTING KUNDE TRÄNGA IGENOM DEN?

JAG HAR UNNAT MIG EN DAG UTAN KONTAKT MED TVÅL OCH VATTEN.

DET ÄR SÅ JOBBIGT ATT BLI BLÖT.

Rosornas smärta.

DET FINNS INGET SOM TYDER PÅ ATT JAG SKALL GÖRA NÅGOT SEXUELLT FÖRE JUL.

MIN KROPP ÄR EN IDIOT.

KROPPEN LYSTRAR TILL MITT NAMN.

OM JAG SKULLE KOMMA IN I RUMMET SOM EN STORM, SOM EN STORMVARNING

SÅ SKULLE KROPPEN VÄCKA MITT JAG.

DET VORE SOM ATT SNUBBLA PÅ EN HINK OCH SLÅ IHJÄL SIG HEMMA I VARDAGSRUMMET

NÄR MAN BARA HADE TÄNKT STÄDA.

(sid 56).

Ja, allting klibbar fast. Dåtiden är som klibbigt klister och framtiden fastnar i för mycket tänkande.

Känslor är som vatten. Blir det för mycket så blir själen vattenskadad.

Kristina Lugn lider då rakt inte av "känslofobi" som jag skrev om i förra inlägget!

Och snubblar på hinkar gör man hela tiden...

Hink full av vissna rosor.

Fortsatt citat:

KROPPEN SPRICKER I SÖMMARNA.

DEN HÅLLER INTE IHOP MIG.

JAG ÄR KANSKE BARA EN PROMENAD

SOM NÅGON TAR I EN TRASIG KLÄNNING.

DEN ÄR KANSKE EN OBEMANNAD KROPPSHYDDA.

DET KANSKE ÄR EN SMÄRTA SOM BEHÖVER MOTION.

MÅSTE JAG VERKLIGEN GÅ?

DE NERVÖSA BARNEN BEKYMRAR MIG SÅ.

SKA MIN KROPP AV VETEBRÖD SAKNA MIG NÄR JAG ÄR DÖD?

DET ÄR JAG SOM ÄR HUSTOMTEN.

JAG HÅLLER HUVUDET PÅ SKAFT.

JAG ÄR ALLTID GRAVID PÅ DET ENA ELLER ANDRA SÄTTET.

(sid 58).

Innehållet är tomt. 

Vi ber i vår bön Fader Vår att inte utsättas för prövning, att slippa frestelser som får oss att falla.

Ändå drabbas vi hela tiden av ojämna plågor som får kroppen att spricka. Tankarna far åt alla håll och slåss med moralister och hedningar.

Man måste acceptera sitt öde.

Jaha. Vem har sagt det?

Min smärta behöver också motion. Barnen bekymrar mig, de älskade barnen, som inte längre är särskilt uppfostrade och inte kan äta med kniv och gaffel. De skriker och gapar och kräver... och är inte alls gulliga längre.

Och jag är ständigt havande med nya idéer som tar mig långt in i framtiden och tillbaka igen - bara för att finna att tiden inte fanns till att skriva allt jag ville.

Havande - med mig själv?

Sista citatet ur Kristina Lugns efterlämnade dikter:

JAG KASTADE GLÅPORD PÅ MIG SJÄLV

FÖR ATT FÅ DEL AV GEMENSKAPEN.

MEDKÄNSLANS SPARV STRÖK MED PÅ HEMKUNSKAPSLEKTIONEN.

SEDAN VAR UNIVERSUM ALDRIG MERA MIN PLATS I EXISTENSEN.

VEM SOM HELST HAR RÄTT ATT BESKRIVA MIG FEL.

MEN INTE SÅ SÄRSKILT MÅNGA KÄNNER BEHOVET ATT SÄGA NÅGOT ALLS.

ALLRA MINST TACK.

DET VAR VAD JAG TILLFÖRDE ERA LIV.

DET VAR INTE MYCKET ATT TACKA FÖR.

OM JAG HADE BRERÄTTAT ATT JAG ÄR LEDSEN 

SKULLE NI HAR FÖRSÖKT ETT ELLER ANNAT.

"JAG TROR DU ÄR SÅ UTSATT".

ENSAMHETEN SKRÄMMER MIG FORTFARANDE.

DET SVÅRA ÄR INTE ATT RESA

UTAN ATT STÅ SIG SJÄLV NÄRMAST

OCH LOKALISERA DÖDEN

OCH STANNA KVAR. 

(sid 61).

Utsatt för andras ihåliga åsikter.

Hur gör de som lyckas undgå att bli utsatta för livets omständigheter? 

Det är inte mycket vi väljer. Det mesta händer av sig själv, och det enda vi kan göra är att tacka ja eller nej.

Poeten skriver om rädslan att hamna utanför, att inte komma in i gemenskapen.

En gång kritiserade jag ett sammanhang som missbrukade sina befogenheter. Jag hade rätt men de portade mig. Jag var inte välkommen längre.

Det var ogudliga korsstygn i ryggen.

Ömsesidigt sårande.

Vad tillför vi i varandras liv? Lagom doser av uppmuntran och förmaning, tröst och varning, som Paulus skulle ha sagt.

Hedningen menar att Ödesgudinnan hjälper oss att lokalisera döden, och ger oss en föraning innan dess. Något om att ta in tvätten... Jag vet inte. 

Men jag vet att det är onödigt svårt att tvingas stå sig själv närmast när vi är skapade för att vara tillsammans.

Skapade för att vara tillsammans.

Tack, Kristina Lugn, för dina ocensurerade sanningar som hjälper mig att se klart.

Du var nog också högkänslig. Eller?

Djärv var du!

Lugna hälsningar, 

Helene Sture Känslofelt.

Inte alls dåligt.

MÅLA BORT KÄNSLOFOBIER

"Konsthändigt" på Olofströms marknad.

Ännu en rolig eftermiddag med symbolpedagogiken lägger sig i avdelningen Rika Minnen.

Olofström bjöd på skördemarknad och vi fick plats mellan pumpor och honungsburkar, handgjorda kort och keltisk hednakonst...

Föreningen KONSTHÄNDIGT hade flera bord där barn och vuxna kunde sitta ned en stund och teckna.

- Nej, jag kan inte...

- Nä, det blir bara fult...

Just det! Här tecknar vi "fult snyggt" som ju är mitt signum.

Kom på kurs!

Jag funderar på varför vi tänker för mycket och känner för lite?

- Känslofobi är något som kan hämma oss i vardagen och det påverkar våra relationer, säger psykoterapeuten Deborah Mühlrad i en artikel som ligger här på skrivbordet.

Redan i barndomen kan vi få våra känslor så förtryckta att vi gömt dem långt in i själens garderob.

Det är bara huvudet som gäller. 

- Tänk efter före, skärp dig, var inte så känslig...

Att då sätta sig ned och försöka teckna kan vara en stor utmaning.

- Vad ska det föreställa?

- Ingenting!

Suck. Ännu jobbigare.

"Känslofobi" - Debora Mühlrad.

Men sakta visar vi pedagogiken hur linjerna lossnar från förnuftets övervakningssystem.

- Ta den tjocka blyertskritan och gör några enkla mönster på den här gamla tidningen... Bara runt, runt eller taggigt eller fyrkantiga streck...

- Rita dit några ögon, gärna flera stycken, sju åtta stycken.

- Nej, det kan man inte!

- Just det. Det kan man ju inte... eller så gör du det bara.... för att det är roligt, och för att se vad som händer.

En bra början!

Jag läser att Deborah säger att varje barn behöver få utforska sina känslor och känna dem.

- Annars kan det bli så att känslor kan ses som farliga, ja de kallas för irrationella och står lägre än våra tankar.

Känslor är sanna, men de skall passera förnuftet som sorterar känslorna i "lämpliga" och "olämpliga".

- Känslor är inte farliga, säger psykoteraeuten i artikeln, men många av oss känner igen oss i att våra känslor inte har varit accepterade. 

Att trycka undan känslor kan ge upphov till självkritik, oro och ångest. Många har lärt sig att undvika obehagliga känslor genom att anpassa sig, hittar vägar runt en situation eller att göra annat, såsom att träna eller jobba hårt.

Skördemarknad i Olofström.

Solen sken över Olofström och många människor strosade runt och trivdes. Under Konsthändigts tältduk började krumelurerna bli fler och fler.

- Nu får du ett vitt papper där du kan föra över din figur, med många ögon och många öron, händer och fötter...

Ingen kommentar. Nu började det lossna. Huvudet fick ledigt, och känslorna i mage och hjärta tog sig ut genom handens ritande.

Andäktigt såg vi vad som hände, gång på gång.

Starka bilder, kraftfulla figurer och ärligt kladd blev ett uttryck för den sanning som bodde hos tecknaren.

Arg? Eller hungrig? "Han äter aubergin". 

Känslofobi, det är ett bra ord, men sorgligt eftersom det är sant. Att vara rädd för sina känslor, att nästan känna skräck för att erkänna hur det verkligen är fatt.

- Många hoppas att andra skall kunna läsa våra tankar, särskilt när vi är irriterade eller besvikna, säger Mühlrad i artikeln.

Ofta handlar det om att vi har svårt att känna igen och uttrycka vår ilska.

Istället tar man fram den känsla som är mer tillåten i sammanhanget, och kanske säger:

- Jag är trött... jag är ledsen... jag vill vara ifred... Allt utom att erkänna JAG ÄR ARG.

Och så anpassar man sig istället för att stå upp för sin äkta känsla.

- På jobbet kanske vi säger 'ja' till allt, trots att vi inte orkar. Många vill inte vara till besvär (typiskt kvinnligt?) och går därför över sina egna gränser. 

Relationerna påverkas och när man kommer hem släpper man ut all samlad frustration över familjen... som inte förstår varför de får så mycket ovett.

Deborahs tips. Lite suddigt...

En pojken som satte sig hos oss för att rita hade en mycket säker stil. Han fattade med en gång hur han skulle göra. Sedan fick han syn på en tokig bild som jag och min kollega tecknat vid ett annat tillfälle.

- Den vill jag rita av!

- Javisst, Gör din version!

Snabbt och lätt blev den oformliga gulgröna varelsen mycket mer konkret. 

- Får jag behålla den?

Han hade lånat vår bild för att kunna uttrycka det han kände. Glad gick han där ifrån och vi var mycket nöjda.

En människa mindre med känslofobi!

Titta på ögat...

Sedan kom det några vuxna som vi fick en fin pratstund med. Men där gick det inte alls att bryta igenom tankens rationalitet. Kreativiteten var helt låst i "hur det skall vara". Vi försökte utmana för att väcka fantasin, där många känslor bor, men det gick inte.

- Vågar du rita dit fyra armar istället för två? Vågar du ge dem en annan färg än "hudfärg"?

- Nej, så ser det inte ut.

- Det har du rätt i. Men om vi leker lite, vad händer då?

Sakta, sakta vågade hon försöka. Och det som då hände var att hon förstod att vi som människor har "många armar" för att kunna gripa - be-gripa - tillvaron.

Ett stilla leende spreds i hennes ansikte och vi jublade tyst. 

Ännu en människa som bröt sin känslofobi! 

Det var stort.

Min Aulawaabel med många griparmar.

Det är så symbolpedagogiken fungerar.

Det finns en teknik där vi kan komma åt den stängda garderoben och låta känslorna få ta plats igen.

När vi bjuder in till gruppverksamhet kan vi arbeta långsiktigt och med samtal och skrivande för att ge ord åt det som händer.

Vill du ha kontakt med oss?

www.symbolonviaunna.se eller helen.kemi@symbolonviaunna.se

Att utvecklas med symbolernas hjälp har gett mig livet tillbaka från ett yrkesliv som missade människans välmående. 

Om du bor i närheten så kommer det att hållas två kurser nu i oktober, med samling vid Metallstugan i Olofström. Hör av dig!

Symbolpedagogik.

Så låt oss tillsammans fortsätta måla bort alla känslofobier!

Färgglada hälsningar, 

Helene F Sturefelt, symbolpedagog, tecknare och författare.

- med stort tack till min fina vän Helen Kemi,

- och till Deborah Mühlrads tips, 

- med tack till Martin Wingrens artikel i Sydöstran, 27/9-25.

Psykoterapeut Deborah Mühlrad.

ANDLIGA SÅNGER nr 124 - HÄMND & NÅD

Musik om hämnd & nåd.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0.

Inte anfall, inte försvar, men tankar om HÄMND... och NÅD, att låta hämnden tillhöra Herren och inte ta den i egna händer.

Det blir musik från hednisk tid, krigsskildringar och den underbara, gudomliga nåden som löser allt.

Klicka på noten så startar 59 minuters musik och reflektioner.

Befriande nåd.

                             MUSIKLISTA

Signatur "Det sjunger i själen och hjärtat" - Ciccie Pernveden Malm.

VIKINGTONES - Vasteby horn och Wooden Lur.

CD'n BEFRIANDE NÅD - I Nådens Tid: Peter Bergstrand, Kärlekssång: Erik Tilling och Millan Holm, Förunderlig nåd: Claes Vårdstedt och Ann Alinder, Invid Golgata kors: Charlotte Nordin.

Folkmusikgruppen MEDVIND från CD'n Drakens huvud - Drakens huvud, Döden på heden, Vargen.

De har besökt vikingamarknaden i Näsum vid flera tillfällen. 

Medvind - Drakens huvud.

Den danska folkmusikgruppen PÖBEL - om att vara belägrad: The Siege, och Lux Luminum; en Mariahymn från 1470.

SABATON besjunger krigets galenskap i samarbete med historikern Bengt Liljegren:

Cd'n - The Art of War: Sun Tzu Says, the art of war.

Cd'n - Heroes: the Ballad of Leslie Bull

Cd'n - Carolus Rex: en livstid i krig

Läsning ur Romarbrevet kapitel 12 och Filipperbrevet kap 2 samt ur boken "Sköldmön" av Birgitta Thulin, när vikingatid övergick till kristendomen försoning och förlåtelse. Nu var vendettorna brutna.

Sköldmön av Birigtta Thulin.

Snälla hälsningar med Guds frid, från

- Helene F Sturefelt, programkreatör,
- Jörgen Hjärtenflo, ljudtekniker.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: MEDVIND för VIKINGAMARKNADEN

Sköldmön. 

POLITIK I KYRKOVALET

"Så fick partierna makten i Svenska kyrkan".

Jag är trött på att höra mig själv gnälla över den partipolitiska närvaron i kyrkovalet.

Jag är trött på att de är där över huvud taget, eftersom deras argument inte håller - demokrati kan vara en representation av helt andra grupper än de partipolitiska.

Därför har jag till min glädje kommit över en god artikel i tidningen Dagen, 19 sept 2025, där deras reporter, Johannes Ottestig, har läst tre kyrkohistorikers böcker. Jag citerar ur hans sammanfattande artikel, där hans frågor är mina frågor.

"Svenska kyrkans valsystem är unikt i kristenheten. Ingen annan kyrka har ett sådant partipolitiskt system som Sverige.

Det slår kyrkohistorikern och den tidigare biskopen Sven Thidevall fast.

Men hur gick det egentligen till när de politiska partierna fick makten i kyrkan?

Tack Johannes Ottestig och Sven Thidevall.

Vi är ju många som tänker att "i och med socialdemokratins långa maktinnehav, så har de fått bära skott för partipolitiseringen av kyrkan. Men det var en högerregering som lade fram förslaget - och alla partier var för det".

Detta visste inte jag.

Men jag visste att det var de utbrytande frikyrkogrupperna som drev på demokratins framväxt vid 1800-talets senare hälft, då det inom de första baptistförsamlingarna hade kvinnor med i styrelsen - vilket var banbrytande på den tiden.

"1862 fattade riksdagen två avgörande beslut för svenska kyrkans fortsatta utveckling.

Dels inrättades ett allmänt kyrkomöte, dels beslutades att de existerande kyrksocknarna runt om i landet skulle ersättas av två sorters kommuner:

- en civil (borgerlig)

- en kyrklig.

Svenska kyrkans flagga.

Sven Thidevall betonar vilken avgörande förändring detta blev. 

- Den lokala nivån var för första gången inte längre enbart kyrklig. 

Ännu en stor förändring kom då riksdagen 1862 beslutade att inrätta ett allmänt kyrkomöte där "läroståndets och församlingarnas gemensamma tanke skulle komma till uttryck".

Oloph Bexell skriver i Sveriges kyrkohistoria del 7 att "de kyrkliga frågorna vid den tidpunkten uppfattades som 'icke-politiska vilket innebar att varje ombud skulle agera och rösta efter personlig övertygelse.'

Drygt 60 år senare är bilden en annan.

- Vad jag funnit är att det i kyrkomötet 1929 fanns aktiva högermän, men inga socialdemokrater, inga frisinnade bondeförbundare och inte heller några liberaler, säger förre biskopen Sven Thidevall.

Förklaringen till detta är enkel:

- Övriga partiers företrädare engagerade sig inte i valet till kyrkomötet.

Kyrkomötet lånar riksdagens lokaler, 1989.

1930 fattade riksdagen ett nytt beslut som fick avgörande betydelse för Svenska kyrkan; då antogs en lag som reglerade den kyrkliga kommunens organisation och styrelse. 

Framför allt innebar det att kyrkofullmäktige infördes i de större församlingarna.

Jag är inte särskilt intresserad av organisationsstrukturer, men jag vet att det är viktigt. Så jag försöker förstå lite till... och fortsätter citera ur Dagen:

"Det som hände 1930 var att en kommunal valordning infördes i kyrkan, vilket medförde att det blev partierna som kom att sätta upp listor till valet.

Dessförinnan var partierna inte en del av kyrkopolitiken."

Jag tror att jag hänger med. Gör du?

St Petri kyrka, Malmö.

Biskoparna ville ha det på annat sätt. De skissade på ett reformprogram för kyrkan, där en av punkterna handlade om att få in folkkyrkorörelserna i den kyrkliga strukturen. 

De skickade in denna gemensamma motion till kyrkomötet 1929.

Här har vi den springande punkten som jag sökt. 

De kristna styresmännen sökte demokratin i folkrörelserna - inte inom partipolitiken! Det är ju detta många av oss efterlyser i vår tid!

Varför gick inte denna motion igenom?

Jag läser att kyrkomötet ställde sig bakom stora delar av biskoparnas motion. 

"Men i slutändan spelade det ingen roll. Kyrkan var nämligen bakbunden av rådande lagstiftning som innebar att kyrkomötet inte kunde lämna egna förslag till regeringen".

Vad är detta?

Herrens väg blockerades.

Kyrkohistorikern Sven Thidevall svarar:

- Kyrkomötet kunde bara svara på sådant som kom från regeringen. Dock hade kyrkomötet vetorätt i frågor gällande kyrkolagstiftningen".

Ja, men då så. Eller?

Det är bara det att församlingarna var kyrkliga kommuner. Och då var det kommunallagstiftningen som gällde - inte kyrkolagstiftningen...! Alltså kunde de inte tillämpa sin vetorätt.

Det är 1930 det händer. Och den dåvarande ecklesiastikministern Claes Lindskog kom med det förslag som än idag ställer till det för oss - men alla var med på det:

Ministerns plan var inte kyrkans plan...

Ecklesiastikministern representerade högern i riksdagens andra kammare, något som är "jätteviktigt att komma ihåg" säger biskop emeritus Thidevall:

- I och med socialdemokratins långa maktinnehav i svensk politik så har de (S) fått bära skott för partipolitiseringen av kyrkan, vilket är fruktansvärt orättvist.

- Det var en högerregering som lade fram förslaget, och alla partier var med på det, utom kommunisterna.

Riksdagspolitikerna var medvetna om kyrkomötets negativa inställning. Samtidigt fanns det alltså en bred politisk enighet om att de föreslagna förändringarna skulle kunna innebära en risk att "kyrkliga angelägenheter i högre grad än tidigare skulle behandlas efter partipolitiska grunder".

Förslaget kom från - höger.

Fanns det verkligen inte några andra intressegrupper som kunde ha fyllt den plats som partierna började ta?

Tjugo år senare, under kyrkomötet 1948, uttalade sig Bo Giertz (senare biskop i Göteborg) att det i så fall skulle kunna vara EFS eller BV - Bibeltrogna Vänner, alltså kristna grupper inom kyrkan.

Tyvärr blev det inte så.

Vi kliver 50 år framåt i tiden. Nu blir det ännu värre. Prästplatser började försvinna.

1982 kom ett riksdagsbeslut att kyrkomötet utökades till 251 ledamöter, samtidigt som den fasta representationen av präster och biskopar togs bort.

Detta är mycket allvarligt. 

Kyrkans högsta ledare får inte deltaga i kyrkans egen riksdag, där beslut fattas om dess lära och innehåll!!

Det är som att bagaren inte får vara med och bestämma bullreceptets innehåll, dirigenten får inte välja noter eller flygtrafiken sköts inte längre av piloter...

Konsekvensen blir att de politiska partierna på allvar fick makten på nationell nivå i kyrkan. 

Kyrkomötet behöver sina präster och biskopar.

Så, där står vi nu.

Det hjälpte inte att staten skilde sig från kyrkan - de politiska partierna biter sig fast i alla fall.

Och jag avslutar som jag inledde:

- Det finns ingen annan kristen kyrka i världen som har ett så politiserat system för kyrkan som Sverige.

Då är det inte konstigt att kyrkans inre tro har så svårt att få plats. Sekulariseringen är cementerad i systemet. 

Endast den kyrka som läser Bibeln är levande.

Endast den kyrka som är missionerande är på riktigt, och växer.

Låt oss göra det.

Kyrkomötet 1979, ÄB Olof Sundby i mitten.

Opolitiska hälsningar, med tack till reportern Johannes Ottestig för en mycket god överblick i denna krångliga historik, som till och med jag sakta börjar förstå...

Helene F Sturefelt, röstare.

P.S. Valdeltagandet i landet blev 19%, en svag uppgång.

I Blekinge är (S) störst liksom ett antal lokala icke-politiska grupperingar (tack och lov!).

Käre, älskade Jesus,

- hjälp oss. Amen.

Jesus, varken vänsterliberal eller sosse! Basta.

MEDVIND för VIKINGAMARKNADEN

Vikingamarknaden i Näsum, 2025.

Vikingamarknaden i Gudahagen, Näsum, Blekinge, blir allt viktigare för allt fler.

Tälten som slås upp får finare ornament och tjockare ylletyger. Hantverken blir allt skickligare. 

Doften av rök och grillat kött får alla "livsandarna" att vakna - ty de sover när människan vistas bland asfalt och betong.

Jag älskar att gå in under skylten av skinn där det står VIKINGATID! Äntligen hemma igen, i tid och rum.

Och är man tidsenligt klädd så räcker det att man swischar halva inträdet... Jodå, den digitala tekniken hänger med även till forntiden.

Tillbaka till vikingatid.

Genom våra förfäder och förmödrar har vi ju kontakt med alla sekler. Men någonting hände med min mormors-mormor-morsmoromorsmor... Jag har nämligen ett kraftigt genomslag i både kropp och sinne från vikingatiden, särskilt i brytningstid då de första kristna missionärerna kom till Norden.

Mina gener minns, och vet... Därför går jag klädd som prästinnan Kristina, mitt alter ego, med stort silverkors på bröstet. I handen håller jag min blockflöjt och spelar medeltida melodier medan jag vandrar runt.

En gammal psalm från Erfurt 1400-tal låter jag gärna ljuda. Det är ingen som vet att det är en tysk nattvardspsalm... Det är som att marken hör och tar emot orden:

    JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA

      HAN OSS ALLA VILLE FRÄLSA

       MED SIN PLÅGA OCH SIN DÖD

        HAN OSS FRÄLST UR DÖDENS NÖD.

        sV pS 387.

Det är så oändligt vackert!

Jag pratar gärna med folk och lyssnar till vad andra tror hände när vikingarna lämnade asatron.

Denna gången var det jag som fick frågan, tack vare mitt pilgrimsmärke på ryggsäcken!

Jag fick höra många berättelser... mycket tyckande, några åsikter, ett par historiker och en hemmateolog ge sin syn.

Min fråga var:

- Vad är Tors hammare? Vad betyder den för dig?

Tors hammare och vargkorset.

- Tors hammare är ett skydd. Tor skyddade människorna från jättarna. Han var inte bara åskans naturkraft, han kan också kopplas ihop med fruktbarhet.

- Jasså, det trodde jag var Frej...

- Jo, men det kan vara allt i ett... en enda gudom... med många namn... precis som Fadern, Sonen och den helige Ande...

- Jasså, jaha, det var nytt!

- Att lägga en hammare under brudsängen var en vanlig sed ända fram till 1800-talet. Tors hammare Mjöllner lever än!

- Men det var väl en symbol för att krossa...?

Inget medhåll.

Tors krigare med träsvärd.

- Tor var ju en krigsgud.

- Nej, han anföll inte, bara försvarade.

- Jasså, men alla sjöfarande vikingar som rövade och brände i Tors namn?

- Nä, det var klanens hövding som drev ut bönderna på rövartåg, de var inte själva särskilt krigiska...

- Jasså, det var nåt nytt.

- Tors hammare är ett beskydd.

- Jaha, jag upplever det mer som en grov, manlig symbol där våld är macho...

Men inte många ville erkänna att det smycke de bar runt halsen skulle ha smak av gammeldags terrorism...

Lekfulla sammandrabbningar.

Hm, det är lätt att klä ut sig till viking och lämna sitt viktiga kontor med kavaj och slips, för att under en helg ta fram sin riktiga manlighet... Jag lät mig inte övertygas av det jag hörde.

- Jag nöjde mig inte med en fjärdedelskraft, sa jag till en hantverkare och visade mitt silverkors. Här är den fulla kraften! Vite Krist är den som inte mördar och slåss men som kommer med försoning på allvar.

Nej, inte många ville höra om krigströtta vikingar, stumma avgudar som inte svarar och djuroffer som inte blidkade någon, annat än människans egen rädsla.

Och när slagsmålslekarna i dagens kohage orsakat alla kämpars död, sa lekledaren till publiken att nu fick vi ropa på Oden, som kan uppväcka de döda...

- Oden, Oden, Oden....!

Jag fingrade stilla på mitt silverkors...

Oden, Oden, väck upp de fallna!

- Men jag tror att dessa djuroffer är en direkt fortsättning på det judiska offrandet, sa en nyfunnen vän.

- Jasså.

- Ja, det är ju tio stammar av Israels folk som är försvunna. Det finns belägg för folkgrupper därifrån som vandrade norrut. Jag tror att vikingarnas djuroffer hör ihop med en av dessa judiska stammar.

- Ojdå.

- Likaså kan man se likheter med samernas kultur och det gamlatestamentliga sättet att leva.

Nu var jag tyst. 

Något så vilt har jag aldrig hört förut. Men jag vet ju inte allt. Än...

- Många skånska ortsnamn är präglade av Snorres Edda och vikingatid. Frosta härdad, till exempel, det skulle kunna vara Frostens rike...

Snorres taverna.

Så småningom lärde sig vikingarna bedriva handel, och inte bara stjäla. Man har funnit märkliga ringar i åkrarna här, med röda glasbitar i silverinfattning, någon till och med med arabisk inskription. 

Jag fick se en häftig kopia, och ångrar att jag inte tog något foto...

Och i Frankrike ansåg man att vikingarna var goda jordbrukare, så där var det inga problem.

Värre var det med klostret i Lindisfarne, där de slaktade munkarna å det gruvligaste.

- Men det hade säkert sina orsaker, sade en klok man, Karl den store hade troligen en munk som rådgivare, något gick fel, vikingarna gjorde en attack på hans kloster...

Det är inte bra att veta halva saker.

Döden ger kraft.

Kristnandet var en lång process. Men ingen av dem jag talade med hade bemödat sig att gå närmare hjärtats innehåll.

- Det var kungarna som bestämde...

- Nej, en människa måste övertygas själv, inte bara lyda order uppifrån, sa jag, och berättade om mitt Alter Ego prästinnan Kristina som lade ifrån sig slaktkniven och sa "Nu räcker det!" Nu tar vi emot Vite Krist, istället. Han är ordentligt uppspikad, helt död, men sedan levande igen. Det där med förlåtelse är det enda som kan rädda oss från de oändliga vendettorna. Nu räcker det!

Det ingår inte i det manliga idealet att tala om barmhärtighet, förlåtelse och försoning. Är det bara kvinnans sak att värna livet?

Prästinnan Kristina tog emot Vite Krist.

Vi är några stycken som gärna skulle vilja se en enkel kyrka finnas på marknaden nästa år, några tältdukar av ylle och en skylt: 

- Vi ber gärna för dig!

- Personliga vittnesbörd om Vite Krist.

Och tänk så roligt om vi finge stå bredvid tältet med spådamen...!

Min fråga till Svenska kyrkan i Näsum, Bromölla pastorat, är varför de inte är på plats på vikingamarknaden - hela missionsfältet ligger ju öppet!

Näsums kyrka.

Jag vill lyfta fram folkmusikgruppen Medvind som skriver musik och text med tonspråk från förr. Med hjälp av vevlira och luta, trumma och flöjt, säckpipa och en gammal gitarr skapar det en drama då de besjunger denna vilda tid.

De är mycket trovärdiga! Så pass att jag backar lite...

Folkmusikgruppen Medvind.

En nyetablerad konstnär visade sina tavlor för första gången. Carina Sjögren har en egen stil där hon inte väjer för det fula och råa. Jag blev stående länge och beundrade hennes porträtt av härjade vikingar, med drag av van Goghs teknik. 

Hennes tavlor hoppas jag ska få en allt större publik.

Hon finns på Instagram Tavlor_Hantverk. Mailadress carina.sjogren@live.se

Dessutom gör hon äkthetsintyg till köparen så att inte AI ska ge sig på och kopiera.

Carina Sjögrens vikingaporträtt.

Sist men inte minst, jo, minst - är barnen som lär sig hantverk! Vilken gläjde!

Här finns varken mobiler eller skärmar, bara flitiga händer som formar vackra arbeten.

Tack till arrangörerna som ger oss denna upplevelse, år från år! 

Vikingamarknaden är en av årets viktigaste dagar för mig. Då får jag vara mig själv och röra mig i en miljö som är märkligt hemtam...

Och det är lika svårt varje år att återgå till den nutid som är mer främmande för mig, än den gamla tiden.

Forntidshälsningar,

Helene Sture Vikingafelt.

Ung hantverkare.