BUBBELSEENDE - VI ÄR OLIKA

Vi är olika.

Mångfald? Det kan vi glömma!

Allt fler blir allt mer enkelriktade, där sociala medier är en bov i spelet.

Allt fler tar del endast av den åsiktsgemenskap de tillhör. Bredden har upphört. Den smalspåriga ja-sägar-vägen gör att allt fler har en all snävare verklighetsuppfattning.

Bubbelseende.

Jag lyssnade på "Spanarna" i radions P1 för ett tag sedan, och där myntades detta uttryck - bubbelseende.

Bildsättningen är foton på olaglig graffitti, sprayad på ett tåg.

Bubbelseende. Graffitti.

Var och en är in sin bubbla och tittar sällan ut ur den.

* Sportfolket ser sport.

* Mello-folket ser Melodifestivalen.

* Vaccin-förespråkare uppmanar till fler injektioner och vaccin-kritiker delar uppmaningar att inte bespruta sig ännu mer, på grund av biverkningarna.

* Vänster-mänskorna ser klasskillnader.

* Högerfolket vill gå med i Nato.

* Miljöpartister värnar klimatet men missar målet.

Här finns en rikedom av infallsvinklar som skulle kunna hjälpa en att få en bredd i sin uppfattning.

Men de flesta stänger av motståndarens åsikter, istället för att bemöta dem.

Stänger av.

* Genus-experimentet med barn pågår för fullt. Vart skall det gå hen... (hän)? Är jag pojke eller flicka, undrade fem-åringen olyckligt.

* HBTQ-rörelsen är stark och ibland påträngande.

* Abort-motståndarna ropar att värna det ofödda barnets rätt till liv.

Var och en är in sin bubbla.

Man ropar på "alla likas värde" och att var och en får sätta sina egna normer. Gamla uppfattningar kritiseras. Normlösheten är det som ska gälla och den får inte ifrågasättas.

Det är också en bubbla.

Det nya och gamla kan inte leva sida vid sida. Det är för olika, helt enkelt.

Värderingarna krockar.

Värderingarna krockar.

Det enda vi är överens om att;

* Det är bra att gatorna sopas rena från vinterns grus...

* Vi måste stötta Ukraina och demonstrera för FRED!

* Trots att vi är olika så har vi samma behov av trygghet, mat och vatten.

Många ondgör sig över att vi nu plötsligt är villiga att ta emot flyktingar från Ukraina, men var ovilliga när det gällde Syrienkonflikten i arabvärlden.

Människor är väl människor!

Ja, absolut! Och Gud älskar alla.

Men.

Det finns ett mycket stort MEN som man inte ser, om man bara är i sin egen bubbla och inte konfronteras med andra tankar.

Människor har samma värde, men Är Olika.

Det jag nu skall säga grundar sig i många samtal med flyktingar från olika håll, under flera års tid.

Frågan är så svårt och känslig att allt vad partipolitik bör hålla sig mycket ödmjuk inför detta.

Jag börjar i det lilla.

Samma behov. Men olika värderingar.

När vi söker kärleken är det viktigt att våra åsikter och värderingar är någorlunda lika. 

Om vi i relationen har helt olika mänskosyn, kvinnosyn, olika pengasyn och ansvarssyn, då klarar vår mänskliga kärlek inte av att överbrygga klyftorna - hur kär man än skulle vara!

Det är för svårt.

Likaså i våra familjer med syskon, föräldrar och barn. När olikheterna i livsstil blir för stora, då bryter man med sina föräldrar, säger tack och hej till sina syskon, som ändå aldrig förstår ens livsval, eller ger upp kontakten med de utflugna barnen som tycks leva i en helt annan verklighet.

Det är för svårt.

Vi är för olika.

Mänskovärdet påverkas inte - lika värda inför lagen och inför Gud! - med samma behov av trygghet, mat och sömn. Men vi räcker inte till.

Sammanhanget klarar inte av att bära olikheterna.

Orkar inte bära olikheterna.

Det är likadant med våra kyrkor och kristna församlingar. När uppfattningen kring ledarfrågor, äktenskapssyn och dopsyn blir för olika, då orkar den mänskliga gemenskapen inte hålla samman gruppen. 

Gud ser och älskar oss alla, men vi klarar inte av det.

Någon måste gå. 

När en människa är i sin bubbla så ser han eller hon sällan dessa olikheter, än mindre erkänner dem.

"Allas lika värde" blandas samman med att alla därmed skulle vara lika.

Olikheter är hotfullt.

Ändå tillhör det vår tids mångfald att det är just - mångfald... 

Och då borde ju olikheterna vara jättebra!

Men det är det inte.

Det är därför så många med lätthet nu välkomnar flyktingar från Ukraina, men hade så svårt med araberna från Syrien.

Vissa går bra.

Någon sa till mig:

- Ukraina är samma folk som vi med samma typ av värderingar, och där vi till och med har kvar gamla svenskbyar i Ukraina! Det är lätt att komma överens och det finns inga större kulturella klyftor att överbrygga.

- Av samma anledning var det så svårt att ta emot araberna - deras kvinnosyn, kultur och religion är ju totalt motsatsen till vår!

Och då hör det till saken att den här personen är en stor mänskoälskare, men hade nått vägs ände. 

- Jag klarar inte mer. Jag tror inte vårt land klarar mer. Det är för svårt. Det naturliga är ju att grannländerna hjälper varann, det ligger närmast till hands, men de syriska flyktingarna fick inte mycket hjälp därifrån.

Jag upprepar, partipolitik kan inte hantera dessa frågor. Det blir alltid fel.

Men med lite psykologi så går det att förstå bättre.

Folk i ett land måste dra åt samma håll, vilja dela lag och rätt och inte ha egna jurisdiktioner och domsrätt. 

Man kan inte vara kvar i sin bubbla. Seendet blir skevt.

Seendet blir skevt.

Att tillhöra en minoritet kan vara till hjälp att skapa ett tänkande där man vänjer sig vid att alltid se två sidor - majoritetens och minoritetens.

Att vara kristen är att i vårt land tillhöra en minoritet, tyvärr, men vi lever i samhället och måste förhålla oss till det.

Den som vill vara i en "kyrklig bubbla" ser att den spricker hela tiden - tack och lov! - och andra influenser sipprar in.

- Hur skall vi förhålla oss till "världen" utan att anpassa sig till den? är den stora frågan.

Gud har inte kallat oss till att leva i en isolerad bubbla, utan samspela med den tillvaro vi lever i.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN

ATT HAN SÄNDE SIN ENFÖDDE SON...

Joh 3:16.

Älska hela världen.

För egen del sätter jag stort värde i att läsa artiklar, inlägg och åsikter från alla möjliga håll och kanter, från vänster till höger, från fundamentalistisk religion till liberalteologi, från evolution till skapelsetro.

Däremellan kan jag skönja en väg...

... och förstå min meningsmotståndare.

Men olika är vi!

Och mångfald har vi - inte. 

Vi har en enfaldig tro att vi är så tillåtande, men det är vi inte. 

Bubbelseendet gör oss blinda för "den andre".

Blind i bubblan.

* Vi blir förvånade när sportfolket tittar på "Mello", när vaccinmotståndarna inte alls är militanta och vänsterfolket värnar miljön - på sina villkor.

* Vi blir förvånade när ateister värnar det ofödda livet och kristna gärna deltager i pride-parader.

Allt är inte som fördomarna vill låta påskina.

Ingen vill bli inlåst i en box.

Men det är så skönt att låsa in andra i sin boxbubbla...

Det ska vi sluta med.

Sopa undan gruset. Spräck hål på bubblan. Se olikheterna.

Klottersanering. Graffittisanningar. Kladdbubblor och olikheter. 

Sanera sanningen? Klottra bort olikheterna? 

Sannings-sanering?

TY LIKSOM KROPPEN ÄR EN OCH HAR MÅNGA DELAR

OCH ALLA DE MÅNGA KROPPSDELARNA BILDAR EN ENDA KROPP, 

SÅ ÄR DET OCKSÅ MED KRISTUS.

MED EN OCH SAMMA ANDE HAR VI ALLA DÖPTS TILL ATT HÖRA TILL EN OCH SAMMA KROPP, VARE SIG VI ÄR JUDAR, GREKER, SLAVAR ELLER FRIA...

1 Kor 12:12.

... alla är vi en enda mänsklighet, oavsett om vi är européer, asiater, afrikaner eller araber.

Men vi måste underordna oss den minsta gemensamma nämnaren, och det är inte Putin, Mello eller FHM, det är den allmänna medmänskligheten, grundad i Guds kärlek, uppenbarad i Jesus Kristus.

Jesus älskar dig.

Det här var jobbigt.

Med grus i skorna, hälsingar från 

Helene Sture Bubbelfelt,

- ofta mot strömmen, ibland... beroende på... tonarten, i rädsla att bli missförstådd, för att din bubbla hindrade dig förstå vad jag menade.