STING's SKÖRHET: "FRAGILE"

Stark-skör.

- On and on and on and on...

Cykeln tar mig runt bland ofärdiga huskroppar. Med tanke på tidens terror kan man, om man kisar, inte veta om dessa hus har bombats eller är på väg att byggas upp.

Jag befinner mig i Lund vid det stora arenaområdet på väster.
Staden skall förtätas men inget grönområde må förfaras. Den torra ängen bakom arenan är en bra plats och jag imponeras av det jag ser. Faktiskt.

- On and on and on and on... Igen och igen. Mer och mer.
Solen speglar sig i glasfasaden.

Upp. Eller ned? Upp!

Stings låt FRAGILE spelas och jag försöker lyssna på texten:

IF BLOOD WILL FLOW
  WHEN FLESH AND STEEL ARE ONE
     DRYING IN THE COLOUR OF THE EVENING SUNSET.

När kött och stål blir ett...

Krigs-poesi? Attentats-lyrik?

Blodet som flödar när kött och stål blir ett, torkar i solnedgångens färger.

Det röda livsflödet.
Och solens röda kvällsstrålar.

Plötsligt blir den här gamla Sting-låten rykande aktuell...

Galjons-sol.

TOMORROW'S RAIN WILL WASH
   THE STAINS AWAY
     BUT SOMETHING IN OUR MINDS
       WILL ALWAYS STAY.

Morgondagens regn kommer att tvätta bort besudlingen.

Stålkulan, som vanhedrat mänskokroppen, har fläckat jorden.

Kains märke och Abels blod ropar fortfarande sitt ångestskri mot oss.

Det kommer alltid att finnas kvar i vårt sinne.
Blods-minnet.

Stål-stängsel.

ON AND ON AND ON AND ON
   THE RAIN WILL FALL
      LIKE TEARS FROM A STAR...

Om och om igen kommer regnet att falla, som tårar från en stjärna.

Hur mycket skall en stjärna behöva gråta över jorden innan allt våldsblod är borttvättat?

Den smutsiga planeten Tellus.

Den gröna arenan.

PERHAPS THIS FINAL ACT
   WAS MEANT TO CLINCH A LIFETIME'S ARGUMENT
     THAT NOTHING COMES FROM VIOLENCE
       AND NOTHING EVER COULD.

Europe sjöng "The Final Countdown". Sting sjunger "This final act...."

Kanske var det tänkt att denna sista handling skulle slå fast, med eftertryck, att inget gott kommer ur våld.

Blodigt våld kan aldrig leda till något gott.

Men mina tankar snurrar runt, likt min cykel bland Arena-områdets cementplattor, och undrar hur den rena ondskan ska stoppas?

Den islamistiska terrorn är början på det tredje världskriget - inte mellan stater och nationer utan mellan ondska och godhet - och vi måste bygga strategier, klokare än Daesh.

Är det så att vi plötsligt tvingas förstå medeltidens korståg?

Måste vi bemöta ondskans våld med godhetens våld? - - - - -

- On and on and on and on, the rain will fall...

Bygg stadigt.

FOR ALL THOSE BORN
   BENEATH AN ANGRE STAR
     LEST WE FORGOT HOW FRAGILE WE ARE.

För att alla vi, som är födda under en fallen stjärna, icke må glömma hur sköra vi är.

Född under en arg stjärna, en fallen stjärnbild som inte längre kan spegla Guds godhet.
En himmel färgad röd av rök och eld.
Ragnarök.
Yttersta tiden. Med blodsvarta tidningsrubriker.

Och Jesus säger:

OCH STRAX EFTER DEN TIDENS LIDANDEN
   SKALL  SOLEN FÖRMÖRKAS
      OCH MÅNEN INTE GE NÅGOT LJUS.

STJÄRNORNA SKALL FALLA FRÅN SKYN
  OCH HIMMELENS MAKTER SKAKAS.
    DÅ SKALL MÄNNISKOSONENS TECKEN SYNAS PÅ HIMLEN
      OCH DÅ SKALL ALLA JORDENS STAMMAR HÖJA 
        KLAGOROP.
                  Matteus kapitel 24:29-30.

Ge inte upp. Lyft.

Så sköra vi är.

Regnet försöker torka bort alla tecken på våld, men våra kroppar och själar minns.
Stjärnorna försöker lysa från sina galaxer, men de faller ur sina banor och alla naturlagar är skakade. Skadade. Av oss.

Vad ska vi göra när den existentiella ångesten kommer över oss?
I Matteus nästa kapitel 25 finns ett ord som hjälper mig fokusera:

VAR TROGEN I DET LILLA
   JAG SKALL ANFÖRTRO DIG MYCKET.

GÅ IN TILL GLÄDJEN HOS DIN HERRE. Matt 25:21.

Trogen i det lilla.. Trädet!

Och jag låter mig inspireras av den gamla proggstjärnan Joan Baez.
Hon debuterade samma år som jag föddes, tidigt en av dem som förenade musik och aktivism.

På 60-talet var Joan Baez en centralfigur i protesterna mot USA's krig mot Vietnam-kriget.
Nu är hon 75 år fyllda men fortsätter turnera med sin musik, kombinerat med kampen för mänskliga rättigheter. Hon säger:

- Världen är en enda röra. Det är katastrofer varje dag. Jag har en vän som nyligen sa "Halleluja, en dag utan skjutningar!"

Sting håller med, från sitt håll.
Kanske allt som nu har hänt är livets sista argument, att minna oss om att våld och strid vinner inga krig, som en vän sjöng.

Upprest. Klart och färdigt.

Gråt inte. Låt stjärnorna gråta sitt damm. Tears of stardust.
Låt oss aktivera oss och fortsätta bygga upp det som bomberna skadat.

England kunde, Frankrike och Tyskland kunde, Polen likaså.
Vi ska vara trogna i det lilla och bygga där vi står.

Bygga, bygga, igen och igen. I Syrien.

Trösta och snyta varandra, i vår skörhet.
Torka varandras blod, och ge nytt blod till varandra, igen och igen.
Precis som Jesus gav sitt blod på korset, till försoning.

Försoning.

Vi är starka och sköra.
Stark-sköra.

Rädda och modiga.
Mod-rädda. Räddmodiga.

Som kanin-lejon.

Huskropp, mänskokropp.

Ömtåliga hälsningar från ett stingsligt gråtande kanin-lejon,

Helene Fragile Stjärnfelt,

- byggnadsarbetare i Guds rike,
- tillika amatörfotograf runt Lunds Arena,
- och jag tackar STING för den fina låten "Fragile". Sök upp den på YouTube.