LÄKEDOM UTAN HÄLSA - Martin Linds föredrag

Sjukt frisk.

Men den här rubriken måste väl vara fel?
Läkedom utan hälsa?

Nej, du läste rätt.

- Hur ska jag som kristen leva med en obotlig sjukdom?
- Tror jag inte tillräckligt mycket på Jesus eftersom jag inte blir frisk?

Följ med till Vätternkyrkan i Vadstena där Pilgrimscentrum inbjöd till pilgrimsteologidagar.

Detta är det andra föredraget jag delar, såsom jag uppfattade det.

I talarstolen står nu Martin Lind, f d biskop i Linköpings stift och just nu biskop i Lutherska kyrkan i Storbritannien.

- Det är nödvändigt med denna komplicerande faktor, sa han, att våga tänka på att det finns läkedom utan hälsa.

Vätternkyrkan i Vadstena.

Även om vi genom livet kan uppleva andlig läkedom och växt, så kan vi ändå få dras med kroppslig sjukdom.
Därför är den första punkten:

1. Kristendom är ingen mirakel-religion.

Nej, även om det har predikats så - särskilt under 1800-talet - så har kristendomen inte "mirakel" som sitt centrum.
Jag förnekar inte att det sker mirakler! Men det är inte kristendomens ärende.

På Jesu tid fanns det många så kallade "mirakel-män", det vet vi.

Visserligen gjorde Jesus också "tecken och kraftgärningar", men det pekade mot något annat.
Annars hade väl Jesus botat var enda en?!

Men det gjorde han inte.

Jag tänkte på berättelsen om Lasarus som dog - som jag skrev om i inlägget om David Bowie - men där Jesus valde att uppväcka honom från de döda.
Varför?

SÅ ATT GUDS SON BLIR FÖRHÄRLIGAD GENOM DEN.
Johannes evangelium 11:4

Det stora undret är när vi förstår vem Jesus är, att han är den som verkligen räddar till liv - inte bara gör frisk från en sjukdom - utan till evigt liv!

Han har det verkligt stora perspektivet.

Martin Lind föreläser 5/2 2016.

Martin Lind var min lärare på Pastoralinstitutet i Lund på 1980-talet.
Jag märker att min teologi har fått ord från honom...

Att få sin hälsa tillbaka är det enda den sjuke tänker på.

- Men att över huvud taget finnas till, andas, vakna, leva... det är det riktigt stora miraklet, sa han.

Ett annat felaktigt fokus från förr är när kyrkan predikade evigt liv på bekostnad av detta livet.
- Glöm inte "här och nu". Det ingår också i evighetsperspektivet.

Och idag är vi helt fokuserade på hälsa, till varje pris.

Friskendomen, tänkte jag. Vår tids religion.
I så fall borde alla friska vara lyckliga. Men det är de inte.

- Var noga med centrum och periferi i tron, påpekade min lärare.

Vad är centrum? Vad är utkant?

Ska vi inte be om hälsa då? Är det fel att be Gud om att bli frisk?

- Nej, absolut inte! poängterade Martin Lind, vi ska inte dölja vår önskan och inte cencurera vår bön.

NÄR NI ÅKALLAR OCH BER, 
TACKA DÅ GUD
OCH LÅT HONOM FÅ VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR.

DÅ SKALL GUDS FRID, SOM ÄR MERA VÄRD ÄN ALLT VID TÄNKER,
GE ERA HJÄRTAN SKYDD, I KRISTUS JESUS. 
Filipperbrevet kap 4:6

Gud är inte godtycklig.

Holistisk syn.

2. Holistisk syn: kropp, själ och ande.

Det är lätt att lyssna till Martin Lind, hans tonfall är levande och den skorrande skånskan kraftfull.
Men framför allt är han ärlig.

- Jag har alltid kämpat för en holistisk mänskosyn, att människans tre delar hänger ihop.
Men på sista tiden har jag börjat ifrågasätta min egen uppfattning, på grund av sjukdom i familjen.

Ja, det är alltid det självupplevda som är starkast. Inte teorierna.

- Vi vet alla att man kan vara 25 år i sinnet, men gammal och trött i kroppen.
Hur hänger det ihop?

Är spädbarnet bara en kropp? Och sedan kommer själen/ viljan sakta fram?

Och vid vår ålderdom då knakar allt i fogarna... Helheten spricker, även om vi bara är en enda varelse.

Hur hänger det ihop?

Jag sitter och tänker medan jag skriver.

Det är som om vi har flera klockor inuti oss som går i olika takt...

* Sinnets klocka går bara till 25, sen stannar den... ointresserad av att fortsätta. Meningslöst liksom.
I sinnet är vi evigt unga.

* Kroppens klocka går där emot mycket fortare. En del blir gråhåriga tidigt medan andra har inte en rynka vid pensionsavgången.

Åldrandet skiljer femton år framåt och bakåt, säger forskarna.
En femtioåring kan vara fräsch som en 35-åring, eller tung som en 65-åring...

Men märkligast är det med själen.

* Själens klocka går ur-fort! (!) Vissa människor har en mognad som inte alls stämmer med deras fysiska ålder. Barn kan var kloka som profeter. Och vuxna kan vara omogna som tonåringar...

Själsmognaden är verkligen ojämn!

Ojämn bild.

Tillbaka till Vätternkyrkan i Vadstena.

- Vi måste erkänna spänningarna och vara ärliga mot mänsklig erfarenhet, sa Martin Lind eftertänksamt, och lyfte fram sin teologiska förebild:

- Dietrich Bonhoeffer sa i fängelset i Berlin under Hitler-tiden att "det finns inget inre liv, det är bara påhitt!"

Det är bara något som Renässansen har hittat på, det finns inget belägg i den Heliga Skrift. En god tanke kan inte ersätta en god handling.

Här vet jag inte om jag hängde med riktigt...

Martin Lind försvarade det inre livet genom att citera Jesus Syraks bok i Bibelns Apokryfer:

GUD HAR GETT OSS ETT HJÄRTA SÅ VI KAN TÄNKA...

Hm, Bibeln förutsätter att vi tänker med - hjärtat!
Det finns visst en helhet. Men det spretar.

Tänk med hjärtat.

3. Det finns inga enkla lösningar.

- Jag satt i Svenska kyrkans läronämnd i tolv år. Vi granskade psalmboksförslaget på 1980-talet och ifrågasatte Lina Sandells Psalm 207:

EN LITEN STUND MED JESUS, OH VAD DEN JÄMNAR ALLT...

En sådan text är inte ärlig när man fokuserar på sin obotliga sjukdom. Det kan kännas som ett slag i ansiktet.
Men för andra kan orden ge tröst.
Blicken på Jesus ger en förändring i situationen.

...OCH GER ÅT HELA LIVET ETT NY OCH LJUS GESTALT.

Protest!

Det är väl klart att ingen förändring sker om jag bara tänker på hur sjuk jag är!
Men Lina Sandell var själv mycket sjuk och skrev flera av sina psalmer just under bedrövliga omständigheter.

Det hon då finner är att när hon låter sitt sinne fokusera på Jesus istället en stund, då blir det en lisa för själen och lidandet lättar en aning.

Hur kunde läronämnden ifrågasätta det?

Som om han hört mina tankar, kom den fjärde och nästsista punkten i hans föredrag "Läkedom utan hälsa":

En liten stund med Jesus.

4. Omvändelse.

Omvändelse, att vända sig om med ny livsinriktning men med fortsatta misstag, med dysfunktionella hinder och med sjukdomar...

Ordet är färgat av 1800-talets moralism, tyckte Martin Lind, som inte vill uppfatta omvändelsen som "att vända om från det omoralisk till det moraliska.

- Omvändelsen är mycket djupare än så, vi lever ju kvar i den syndiga världen! Vi måste vara ärliga.


Synoptikerna - Matteus, Markus och Lukas - använder detta ord ofta, medan det hos Johannes förekommer bara en gång:

JESUS CITERADE JESAJA OCH SA:

- GUD HAR FÖRBLINDAT DERAS ÖGON OCH FÖRSTOCKAT DERAS HJÄRTAN 
SÅ ATT DE INTE KAN SE MED SINA ÖGON OCH FÖRSTÅ MED SITT HJÄRTA,
OCH OMVÄNDA SIG OCH SÅ BLI BOTADE AV MIG... Joh 12:40

Där har vi det igen, tänker jag, att förstå med sitt hjärta... inte med förnuftet! Det leder inte ända fram.

Lukas talar om omvändelsen så här:

PÅ SAMMA SÄTT BLIR DET STÖRRE GLÄDJE I HIMLEN ÖVER EN ENDA SYNDARE SOM OMVÄNDER SIG,
ÄN ÖVER NITTIONIO RÄTTFÄRDIGA SOM INTE BEHÖVER OMVÄNDA SIG. Lukas 15:7.

- Vad betyder detta? Att vi ska gå in i ett syndfritt läge? Nej! utropade Martin Lind, vi gör våra misstag hur omvända vi än är!!

Misstag. Rödfärg i håret.

Jag tänkte på vad ordet "rättfärdig" betyder i Gamla Testamentet; det är att vara vänd mot Gud, vad som än händer!

Job var en rättfärdig man, ändå togs allt ifrån honom... för att hans hjärta skulle prövas.
Under alla olyckor var han hela tiden vänd mot Gud, i bön och inre samtal, i anklagelser och dödsklagan.

Han var inte perfekt, inte felfri, men hela tiden i kommunikation med Gud.
Det är att vara rättfärdig. Han stod kvar i Guds förbund och förneka det inte.

Då tänker jag att omvändelse betyder att "vara vänd mot Gud" - mitt i sin sjukdom, i sina misstag och felsteg.

Måste omvända mig.

Vad är fokus då i kristendomen?

Jo, det är att vända om från död till liv, sa Martin Lind.

Det tusen första åren av kyrkans existens var Påsken i centrum med detta budskap:
- FRÅN DÖD TILL LIV.

Detta lever kvar i den ortodoxa kyrkan, som fokuserar på påsken - inte på synden, märk väl, påpekade Linköpings förre biskop.

- Ortodoxa kyrkan har inga bekännelsedokument, bara trosbekännelsen "Niceanum" från 300-talet samt den gudomliga liturgin.

Från död till liv.

Mina tankar flög iväg igen hur snett det har blivit då kyrkan betonat "synd-skuld" på bekostnad av andra begrepp, såsom "befrielse-förlåtelse" och "uppståndelse- liv".

- Gud ger liv i skapelsen, och sedan liv i Kristus. Detta är kristendomens centrum.

Patriarken i Kristianopel är vår tids grönaste klimat-teolog just nu, sa Martin Lind.

Vänd om till livet. Släpp blicken på döden. Och tro inte att du undkommer omoralen...
Sök det befriande perspektivet.

- Läkedom är den process vi befinner oss i i livet, sammanfattade han, medan hälsan den når vi inte helt och fullt. Vi dras med ohälsa.

Därför blir den sista punkten följande:



5. Fortsatt bön om läkedom och hälsa.

När lärjungarna frågade Jesus hur det skulle be, lärde han dem Fader vår och berättade sedan en liknelse.
Den handlar om en påträngande människa som väcker sin vän mitt i natten om ber om hjälp... Men vännen svarade:

LÄMNA MIG I FRED! 

Men eftersom bönen är så ihärdig går han ändå upp och ger sin vän vad han behöver.
Läs hela den fina berättelsen i Lukas kap 11:5, med slutsatsen:

BED - SÅ SKALL NI FÅ.
SÖK - SÅ SKALL NI FINNA.
BULTA  -SÅ SKALL DÖRREN ÖPPNAS.

- Jag håller inte med Luther, sa Lind, som menade att det räckte att be om en sak en eller två gånger, sedan skulle man lämna det hela i Guds händer.
Nej, jag tjatar!!

Upprepningen har en pedagogisk effekt på mig - kanske är jag barnslig - men bönen är min medicin, inte bara att försöka påverka Gud Fader.

Mitt liv byggs upp av bönens upprepning.
Till slut blir bönen Ett med mig.

Varje bön är nära den stora andliga kraft som kan försätta berg.

... och klyva hav...

Så slutade föredraget om Läkedom utan hälsa...

Det är så skönt att höra att tankearbetet är levande, liksom teologin.
Det är en ständig reflektion över detta livets svårigheter.

Nu tänker jag sjunga färdigt Lina Sandells psalm 207. I hennes ord och poesi möter jag den levande Kristus...
Ibland är han hos mig om kvällen, i tankarnas plågsamma mörker, och ger åt livet ett ny och ljus gestalt...

NÄR JAG ÄR TRÖTT AV VÄGEN
    OCH ALLT SOM MÖTER MIG

EN LITEN STUND MED JESUS
    OCH ALLT FÖRÄNDRAR SIG.


Det här var sjukt bra.
Sjukt friskt, alltså.

Friska hälsningar från en sjukskriven... som skriver sjukt läkande... utan hälsa...

Nu låter jag snart som Frasse, Lars Cederlöw... men det tar vi en annan gång!

Helene F Sturefelt,
- som har Vadstena i hjärtat, ständigt!