LAZARUS: BOWIE i GARDEROBEN

Öppen garderob.

Garderoben öppnas sakta, som när man går mellan världarna i sagorna.
Ut kommer David Bowie, i sin sista musikvideo, nu en gammal man, klädd i blåsvarta trikåer.

Kameran byter vinkel och nu ligger han döende i sjukhussängen, med bindlar för ögonen.
Eller, har han ögon?

Så obehagligt det ser ut!
Är det påtryckta knappar? Eller mynt till färjekarlen som snart ska ta honom över till Andra Sidan?

Det är mycket suggestivt.

- Look at me, I'm in heaven.
I've got scars that can't be seen.
I've got at drama that can't be stolen.
Everybody knows me now.

Inte Bowie.

Stor är skaran som världen över fascineras av David Bowies senaste CD Black Star, där han ytterst utstuderat tar avsked från denna värld.

Musiken släpptes två dagar före hans död.
Tajmingen var perfekt, om man kan säga så.

För att förstå hur jag nu kommer att resonera är det bra om du har sett hans musikvideo Lazaros, samt att du har tillgång till Johannes evangelium, kapitel 11, där Lasaros uppväcks från de döda.

Garderobs-liv.

En kvinnohand kommer plötsligt strykande längs sjukhussängen, där Bowie ligger och vrider sig i cancerplågor.
Det måste ha varit oerhört påfrestande att spela in detta, som ju faktiskt är på riktigt...

Vem är hon som ligger under hans säng?

En representant för alla han älskat och som nu måste ta farväl av honom?
Är det alla vi fans? Eller en symbol för själva Livet, som nu släpper taget om honom?

- Look at me, I'm in danger.
I've got nothing left to loose.
I'll drop my self on down below...

Kameran vrider sig skickligt runt så att han är helt upp och ned.
Det konstnärliga artisteriet är starkt.

Under. Kjol.

David Bowie lånar berättelsen om Lasaros från Nya Testamentet:

EN MAN SOM HETTE LASAROS LÅG SJUK.
HAN VAR FRÅN BETANIA, BYN DÄR MARIA OCH HENNES SYSTER MARTA BODDE.
Joh 11:1

Systrarna skickar bud efter Jesus, som de vet kan hjälpa.
- Den sjukdomen leder inte till döden, utan skall visa Guds härlighet, låter han hälsa, och dröjer ytterligare två dagar..

Vad händer? Allt blir försent och deras bror Lasaros dör.
Jesus inväntade tiden... men inte så som vi tycker passade bäst. Lärjungarna protesterade och systrarna var mycket ledsna.

- LASAROS ÄR DÖD. OCH FÖR ER SKULL ÄR JAG GLAD ATT JAG INTE VAR DÄR, sa Jesus.
MEN LÅT OSS NU GÅ TILL HONOM.

Böne-sjal.

Jag vet inte om David Bowie var en bönemänniska - han bar ett kors runt halsen - men Jesus använde dessa två förseningsdagar till att bedja.
Han bad om beskydd över sin vän, att Gud skulle bevara honom...

Marta är anklagande när han äntligen kommer. Nu är det ju försent!

- Om... Då!... Inte...

För David Bowie var döden en tydlig händelse som skulle ske.
Han hade burit sin sjukdom i tysthet, men arbetade mot ett mål - att bli klar med Black star.

I en av scenerna sitter han och skriver vid en pulpet, tuggar på naglarna och skriver för glatta livet... innan mörka döden kommer och sätter stopp för alltihop.

Nu  räcker det.

Jesus tar emot Martas anklagelser. Han tåler hennes sorg.
Men börjar tala teologi istället med henne:

-DIN BROR KOMMER ATT UPPSTÅ, SA JESUS.

MARTA SVARADE:
- JAG VET ATT HAN SKALL UPPSTÅ VID UPPSTÅNDELSEN PÅ DEN SISTA DAGEN.

DÅ SA JESUS TILL HENNE:
- JAG ÄR UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET. DEN SOM TROR PÅ MIG SKALL LEVA OM HAN ÄN DÖR, OCH DEN SOM LEVER OCH TROR PÅ MIG SKALL ALDRIG NÅGONSIN DÖ.
TROR DU DETTA?

HON SVARADE:
- JA, HERRE, JAG TROR ATT DU ÄR MESSIAS, GUDS SON, HAN SOM SKULLE KOMMA I VÄRLDEN. Joh 11:25

Grav-duva i Nättraby.

Det är en vacker tro. Stark!
Men nu låter Jesus detta gå i uppfyllelse, för att visa med sina gärningar vem han verkligen är.

Jesus föregriper framtiden, förflyttar den till nuet under ett ögonblick, och går till klippgraven där den döde ligger.

- Nej! Han luktar redan!
Marta vill hindra honom, hon som just bekänt sin tro... att Jesus är Guds son. Men inte kunde hon väl någonsin kunna tänka ut det som nu skedde.

- HAR JAG INTE SAGT DIG ATT OM DU TROR, SKALL DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?

Jovisst, men...
De rullade bort stenen som var för öppningen i klippgraven och Jesus ber, ja, han tackar Fadern som om det redan var klart:

- FADER, JAG TACKAR DIG FÖR ATT DU HAR HÖRT MIG. SJÄLV VISSTE JAG ATT DU ALLTID HÖR MIG, MEN JAG SÄGER DETTA MED TANKE PÅ ALLA DEM SOM STÅR HÄR, FÖR ATT DE SKALL TRO ATT DU HAR SÄNT MIG.

SEDAN ROPADE HAN MED HÖG RÖST:

- LASAROS! KOM UT!

Kom ut!

Han är inte klok! Vad gör han?
Och David Bowie står plötsligt och sjunger och minns sitt friska liv:

- By the time I got to New York, I was living like a king!

Och kameran glider över till sjuksängen igen, där han vrider sig något mer avslappnad, i sin trosbekännelse:

- I'll be free, just like a bluebird, I'll be free...

Blir han fri?

Fri?

I den fattiga byn Betania sker nu ett underverk, ett mirakel, framför judarnas ögon.
Vänner och motståndare blir nu åsyna vittnen till det som vi andra får invänta längre fram i tiden.

OCH DEN DÖDE KOM UT MED ARMAR OCH BEN INLINDADE I BINDLAR, OCH MED ANSIKTET TÄCKT AV EN DUK.

JESUS SADE ÅT DEM:
- GÖR HONOM FRI OCH LÅT HONOM GÅ.

Var det tyst? Var det skrik? Skratt och glädjegråt om vartannat?
Vi vet inte.
Vi vet bara att detta gav genklang djupt in i de judiska leden, så pass att många började tro på honom.

Jesus blev ännu farligare - han hotade makten. Med sin gudomliga kärlek.

De två dagarna av bön hade gjort sin verkan.
Lasaros var bevarad i döden. Han luktade inte. Förruttnelsen hade inte satt igång.
Han var redo att kallas tillbaka till livet.

För hur lång tid vet vi inte.
Lasaros dog så småningom efter ett färdiglevt liv, men detta lät Gud ske för att vi skall förstå vem Jesus är.
Och att vi inte behöver vara rädda.

En gång tar det slut.

Garderobsdörrarna öppnar sig igen.

Bowie har fortfarande ögonbindlarna på sig i sjukbädden, och de metalliska stålknappar-ögonen tittar ingenstans.

I den sista scenen backar den ännu friske, påklädde Bowie sakta bakåt in i klädskåpet.
Dörrarna stängs.

Slut.

Musikvideon är slut. Liksom hans liv. Den 11 januari i år.

Slut.

Själv tänkte han sig att han faktiskt blev fri.
I nästa musikvideo - Black Star - återkommer han som Lasaros med ögonblindlar, men klädd i kavaj.
I en av scenerna är han i himmelen... men håller en konstig bok i sin hand.

Det tar vi en annan gång.

Den kristna kyrkan har ofta använt bilden av garderoben vid livets slut.

Det är där vi får hänga av oss vår uttjänta syn, vår utslitna hörsel, vårt avtrubbade smak- och luktsinne samt hudens skrynkliga känsel som en avnött kostym.

Men det är inte slut där!

Även om huset är rivet finns fastighetsbeteckningen kvar.
Vår identitet går inte förlorad, den finns kvar. Eller som det står i en av bönerna i psalmbokens bönbok, sid 1703:

Behöver dig inte mer.

- Herre Jesus, jag vet inte vad det är att dö. 

Jag kan inte fatta vad som skall ske med mig när min kropp inte längre har någon betydelse för livet,
och mina sinnen inte längre behövs för att iakttaga den värld vi lever i.

Men ett vet jag: i dödens stund behöver jag din närhet.

Vissheten om att du då kommer att ta emot mig, och följa mig på den okända vägen, är det enda som ger mig trygghet och skänker mina tankar ro.
Bön nr 175.

Glas-gravsten, den vackraste! 

David Bowie blev 69 år. Han arbetade in i det sista.
Sällan har vi sett någon i artistvärlden göra en sådan sortie!

Han låg på ett Lasa-rett... Det är Marta och Marias bror Lasaros som har gett namn åt denna sjukvårdsinrättning som vi kallar Lasarett.

Jag hoppas att hans sista dagar var fyllda av närhet och kärlek.
Tänk att kunna leva så in i det sista...

Ännu en bön från bönboken får avsluta:

- Herre, vare sig mitt liv slutar tidigt eller sent, låt mig inte tyngas av allt det som blivit olevt i mitt liv.

Låt ingen stå tröstlös när jag dör.
Hjälp oss alla tro att det vi sådde här i möda och ofullkomlighet, det skall få växa upp till fullbordan hos dig.

Tag oss in i din glädje. Amen.

Gallring. Ser mellan raderna.

Bibliska musikhälsningar från Helene Sture Sinnesfelt,

- garderobsresenär och klädstädare,
- som varken ser, hör, smakar eller känner. Men luktar...