LJUSTAGGEN I ÖGAT

Jag ser inte.

Plötsligt blev texten suddig.
Vänsterkanten gick i zic-zac, precis som när datorn börjar hacka.
Fast nu var det inuti ögat...

Ahhh... Jag tog händerna för ögonen, och såg då ännu tydligare en zic-zac-svans som svängde runt där inne.
Den dansade, vred och vände på sig.

Jag blev rädd.

Den senaste tiden har varit obehaglig med sina tuffa sanningar från Försäkringskassans rapport om kvinnliga prästers utsatthet.

Utsatthet.

Dessutom har vi i hyreshuset fått en nyinflyttad ung kille, som utan hänsyn eller respekt spelar sin "bas-baserade musik", smäller med köksluckorna och klampar runt på hälarna.

Jag vill inte ha en annans människas liv i min soffa, genom golvet!
Min integritet kränks genom hans själviskhet.

Ouppfostrad.

Tre gånger har vi talat med honom, och en gång har Securitas fått stävja hans ungdomsgårds-fasoner.

Jag har fått starka adrenalinpåslag och hög puls - ett farligt tillstånd för mig.

Blixten fortsatte härja i ögat.

Jag blir galen!! Måste ringa 1177. Tid på ögonkliniken dagen efter.
Tack svenska välfärdssystemet.

Ögonkliniken väntar.

På kvällen läste jag i min andaktsbok; Wilfrid Stinissens "Idag är Guds dag", den 19/1:

"Vi lär inte känna Gud genom att se på Honom,
    utan genom att låta Honom se på oss,
       och genom att uthärda inför hans blick.

Solen lär man inte känna genom att se rakt in i ljuset,
   utan genom att slå ned  ögonen
     och utsätta sig för solens strålar.

Det är Guds blick som gör oss till vad vi är.
   Han är alltid först."

Gud är alltid först.

Det är alltid obehagligt med närgångna läkarbesök.
Peta inte i mitt öga!

De droppade droppar som förstorade upp min pupill - hm, nu ser jag ut som David Bowie...

Ytterligare några bedövningsdroppar gjorde att de kunde sätta ett slags förstoringsglas direkt på linsen, och lysa rakt in med ett skarpt ljus.

- Aj! Åh, sluta!

Instinktivt vred jag undan huvudet ur ställningen där hakan vilade, och blinkade ur grejen ur ögat.

Akta er barn för att titta rakt in i solen...
Men då ska väl inte läkaren lysa så skarpt rakt in i ögat!?

- Vi ser syn-nerven... den ser fin ut. Vi ser glaskroppen... den ser också hel och fin ut, inga kanter har lossnat...

Jag var bländad och kände mig helt förblindad.
Var jag mer skadad nu än när jag kom?

Genomskådad.

Av en polsk AT-läkare som gått en 4 månaders snabbkurs i svenska (hon pratade imponerande bra!) och en ögonöversteläkare från Irak.

En katolsk kvinna och en muslimsk man såg till att allt såg bra ut.
Ljustaggen hade lugnat sig men synskärpan var tillfälligt borta.

Hjälp, jag ser inget...

Jag tänkte på vad Stinissen skriver:

"Om vi, när vi ser på Gud,
    inte möter en kärleksfull blick,
       då möter vi inte Gud."

Bibeln erkänner ju att det finns många gudar. Avgudar.

"Du skall inga andra gudar hava jämte mig".

Men bara En Sann Gud som är Kärlek och som kan förändra en människa.

Det är inte bara en teori, det är en praktisk handling:

Jesus botade människor som var mer angelägna att bli friska än goda...
Han mättade hungriga som var mer intresserade av det materiella än det andliga...
Jesus upprättade dem  som senare skulle kräva hans blod på korset...

Varför gjorde han allt detta?

För att hans kärlek är av Gud.

Jesus, Guds son, jag ger dig min tacksamhet!

Tacksamhetens trappa.

Jag lämnade ögonkliniken i Karlskrona och gick ut i det bländvita snöljuset.
Tack också till all personal som bemötte mig fint på alla sätt.

Stinissen skriver:

"Varje människa bär inom sig en djup längtan att med kärlek bli sedd och känd av någon annan.
Hör inte det till kärleken att man inte vill dölja något för den älskade?

Man vill bli fullständigt genomskådad - både i sitt ljus och i sitt mörker - och bli kärleksfullt bejakad just såsom man är."

Eller hur? Eller inte?

Fast mörkret behåller man helst för sig själv. Förpassar det ned i källaren.
Trycker ned de onda tankarna till förnekelsens skrymslen.

Och så poppar det upp som mardrömmar istället... där man skriker på sin granne och kör med en ångvält genom hans vardagsrum...

Zic-zac, tic-tac, hick hack... det hackar i systemet och ögat rinner, liksom tårarna.

Kan man dölja sina taggar?

Trots att jag känner mig halvblind, ser mitt inre att det inte står så bra till - med någon av oss.
Vi inbjuder kaos och kvinnofientlighet.
Vi tror att alla är lika, men upptäcker förskräckliga värdegrundsskillnader.

Missriktad snällhet far som sotflagor inne i glasögonkroppen.

Oförmåga att sätta gränser blir som damm på linsen; det har vi inte behövt göra innan.

Taggtråden i ögat är en varningssignal.
Inte bara för mig utan för oss alla.
Vi är fartblinda av vårt behov av att vara hjälpsamma.

Varje ja innebär ett nej till något annat.
Varje nej innebär ett ja till någon annan.

Ett gigantiskt behov av utbildning i mänskosyn, kvinnosyn och sexualitet ligger framför oss.

Demokrati, kritiskt tänkande och öppenhet kan inte bevaras om vi har solglasögonen på.
Vi måste se detta klart.

Öppna grinden, och stäng.

I Bergspredikan säger Jesus:

KROPPENS LAMPA ÄR ÖGAT.
   OM DITT ÖGA ÄR OGRUMLAT
      FÅR HELA DIN KROPP LJUS.

MEN OM DITT ÖGA ÄR FÖRDÄRVAT
   BLIR DET MÖRKT I HELA DIN KROPP.

OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER,
   HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKRET? Matteus kap 6:22.

Kroppens ögon.

Ur allt detta som nu sker, med den enorma flyktingströmmen, kan något gott komma.

För människor, som inte mött Guds kärlek tidigare, kan detta nu bli en livsavgörande upplevelse.
Är vi redo att vara det redskap som vår Herre behöver?

Kyrkor runt om i Sverige med troende kristna utmanas till att söka sig ännu närmare Jesus.
När vi i bön och tillbedjan ger upp allt motstånd mot Guds ljus, då kan vi bli helt transparenta.

Inget orent kan bestå inför Guds kärleksfulla blick, skriver Stinissen.

Alla orena tankar dras fram, alla syndatroll avslöjas och all hemlig förtvivlan möts istället av Guds värme och förlåtelse.

"Om du låter Gud se ned i ditt innersta djup,
    då renas du utan att du själv vet hur.
       Men det hela hänger på att du verkligen låter honom se allt...."

Rena mig, så blir jag ren.

Det är mycket lättare att låta sotflagor, ögondamm och zig-zag-blixtar fara runt i hemlighet...
Varför skulle jag utsätta mig för allt detta genomskådande ljus?

Det är mycket lättare att fortsätta leva sitt grumliga, välbekanta liv.
Ledsyn är också en syn...

Nej, mina vänner, livet är inte lätt och det är svårt att vara ärlig.

GUD, FÖR DIG ÄR ALLTING KLART
ALLT DET DOLDA UPPENBART.

MÖRKRET ÄR EJ MÖRKT FÖR DIG
OCH I DUNKLET SER DU MIG.


   LÄK MITT ÖGA ATT JAG SER
   HUR DU ÄR I DET SOM SKER.

   DÄR JAG BÄST BEHÖVER DIG 
   ÄR DU ALLRA NÄRMAST MIG. Sv Psalm 217

Jag ser inte...

Otydliga seende-hälsningar från
Helene Ögon-Sture Taggfelt,

- som fotograferade lasarettsmiljön i Bergåsa, Karlskrona,
- och som undrar hur länge välfärden kommer att räcka?
- och som ber om Guds beskydd för alla på våra flyktingboenden, både för er som arbetar där och er som vistas där, i väntan...

Vi får väl se.