KVINNANS HÄL, FOTRIKTIG SJÄLAVÅRD - Helig Dans

Dans på gång.

Medan vi var inomhus och dansade, slog kastanjerna ut sina knoppar under vårens varmaste dag i Malmö.

Hur kan några steg framåt och kryss bakåt, med tå- och hälsteg i olika riktningar vara själavårdande?
Kan fötterna tala?

Sensus studieförbund inbjöd till en fördjupningsdag i cirkeldans, det som också kallas Helig Dans eller Sacred Dances.

Vår i Malmö, 11 april.

Följ med i dansens virvlar under Pia Lamberths ledning!

Du får väl sitta och stäppa lite med dina fötter under skrivbordet... annars är det omöjligt för mig att beskriva det hela.

Let's dance! Fast i cirkel. Och bara med kvinnor.
Utan poängbedömning.

Studieförbundet Sensus.

Danserna är mycket gamla och förlorar sig bort i tidlös historia.

Balkan blev vår dansplats, fast vi var i Malmö.
Den Makedonska bergskedjan Sar Planina har sett många befrielsekrig mellan olika folkgrupper.
Dansen hade ett dolt budskap.

Tänk dig nu att du rör dig i cirkeln åt höger. Sätt ned vänsterfoten med hälen lätt i golvet, gör sedan likadant med högerfoten.
Denna rörelse är en "stopp-markering".

Framför mig ser jag kvinnor som med sin dans protesterade mot krigen.
Det räcker nu. Vi vill ha våra män levande.

Och min tanke flög iväg till alla kvinnor i dagens höga arbetstempo, där vi inte vågar sätta ned foten och säja NEJ mot för hög arbetsbelastning...

Foten hänger kvar i luften. Nejet blir bara en suck - "det är lika bra jag gör allt själv...".
Då vi tar av vårt eget energikapital, och det klarar inte kroppen hur länge som helst.

Hälen i marken!
Säj "nej" på riktig.
Själavård för den tveksamma.

Danscirkeln startar sakta. Kom nu!

En annan dans, KORDITSA, hade också något att berätta.

Stegen fram mot mitten, med en fot i sänder, gav en känsla av att först hämta energi för sig själv.
Hur många kvinnor gör det?

Utgivandet av den egna kraften börjar för en del innan de ens knappt har hunnit vakna...

Alltså, först energi till de egna depåerna.
Åh, så skönt!
Fyll på, fyll på!

Sedan fortsatte dansen med sidosteg "kryss bakom och kryss framför".
Höfterna kom i rörelse.
Energi kunde ges ut, till glädje för alla andra.

Sen pulserade Kordista-dansen in och ut mot cirkelns mitt, runt i utgivandet och tillbaka in igen.

Själavård på fötter.
Genom fötter och svettiga händer.
Och själen ropade - JA! Så är det. Det är så det skall vara.

Dansens mittpunkt, ljuset på mattan.

Det lustiga grekiska danssteget "Syrtos" är en rolig variant på tre-steg.
- Lååång, kort kort, låååång, kort kort.
Fast man räknar till fyra... för den intresserade.

Vi var uppmärksamma vad som hände i kroppen när vi använde detta steg.
Börja med att vila på det långa steget, och sedan gå framåt, på de två korta.

Pia utmanade oss i dansen att sedan vända på det:
- Kort kort, låång....

Nä... det klarade inte jag.
Det blev tillbaka till det sönderstressade arbetslivet, som alltid började med springsteg, kort kort, innan vilan kom, lååång....

Om den kom.
Vilan uteblev ofta.

Kort, kort, kort, kort, jag har kommit bort... tappat bort mig själv, min kropp, min själ, min lust och glädje...
Bort, bort, bort...
Jag är en timme kort, alltid på språng... Längtan är lång efter en lååång vila...

Längtar...

Vattenpaus.
Bytte svettiga strumpor och torkade en torr tår...

Cirkeldansen drog verkligen igång alla mina erfarenheter!


Vi förflyttade oss med tankens hjälp till Thessalien.
ZVARNIKA är en traditionell grekisk par-cirkeldans.

Pia Lamberth förklarade att själva ordet betyder "harv" = riva upp, slita sönder och plåga, alltså allt som en harv kan göra med jorden.

Det är mycket intressant att låta sina egna fötter gå in i urgamla steg.

- Fram, fram, sida intill, fram, fram, sida intill...

Dansen talade. Det går inte att bara stanna till ibland, vi måste verkligen samla ihop oss också!
Fötterna intill.
Inte vara på väg någonstans.

Och plötsligt rätade ryggen upp sig.

Vilan som förutsättning för kraften.
Kroppen tog ett djupt andetag, av sig själv.

Ser livets mönster.

Det är någonting med hälen...
Den måste skyddas.

Vi dansade en dans där ena steget var "vänster fot bakom höger häl"...
Rör inte min kompis.
Akta min ömtålighet.

Genast associerade jag till 1 Mosebok.
Människans syndafall orsakar en rad konsekvenser.
Bland annat blir det en strid mellan Ormen och Kvinnan.

Kvinnorna dansar.

DÅ SADE HERREN GUD TILL ORMEN:

- EFTERSOM DU HAR GJORT DETTA, MÅ DU VARA FÖRBANNAD BLAND ALLA DJUR...
PÅ DIN BUK SKALL DU GÅ /.../ 

OCH JAG SKALL SÄTTA FIENDSKAP MELLAN DIG OCH KVINNAN, OCH MELLAN DIN SÄD OCH HENNES SÄD.

DENNA SKALL TRAMPA SÖNDER DITT HUVUD OCH DU SKALL STINGA DEN I HÄLEN.
1 Mosebok kap 3:14.


"Kvinnans säd" har i kyrkans tradition tolkats som Marias son Jesus Kristus.

När Israels folk stred, höll Mose upp en kopparorm på en stång, och den som såg ormen blev räddad ur striden.

När Jesus lät sig korsfästas, så var det en kodad händelse, på två sätt:
- ondskan, i form av ormens list, krossade Guds plan och Jesus dömdes till döden.

Samtidigt vände Gud denna händelse till en seger över döden:

- Jesus hängdes upp på träpålen likt den här ormen, och blev till räddning för alla folk.
Han krossade till slut den ondskefulla ormens huvud.

Teologin flödade tyst genom dansens rörelser.

Se upp med hälen!

Orkar du med en dans till?
Det gjorde knappt vi... Fötterna pulserade och knäna värkte...

Bak, bak, bak, bak, bak, fram, fram...

MORAVSKO KOLO är en dans från Serbien och floden Morava.

Att dansa baklänges är också en märklig upplevelse.
Vi håller varandra i händerna och ser inte vart vi går. Litar på att cirkeln bär.

Och jag gjorde ännu en upptäckt:
- det var lättare att gå baklänges än framåt... Mitt liv har varit så alldeles för länge... Hm.

Alltid följa någon annan.

Men för att kunna gå framåt måste man själv se sina egna mål, och de försvann under för  hårt arbetstryck.

Hur är man följsam mot sig själv?

Vem är jag?

Vi avslutar med en vibrerande lustfylld dans, där sången tillhör skämtvisorna.

ZAJKO KOKORAJKO är känd i hela Makedonien och handlar om en tupp (eller var det en kanin?) som begav sig på friarfärd till en räv-änka.

Dansen beskriver ett tabu:
- att gifta sig över gränserna, mellan folkslag och religioner i dessa trakter.

Det lilla "tå-häl"-steget blev plötsligt mycket intressant...

Mannens tecken i dansen är - Tå.
Kvinnans tecken är - Häl.

Det korta steget "in-och-ut" mot mitten fick sin betydelse så att vi rodnade... för att inte tala om det lilla "vibrato-steget"... !
Här händer det saker! Ha ha!

Pia berättade att när ängeln Gabriel besökte Maria trampade han henne på foten, lätt med sin tå... och så var hon gravid...!
Lätt och enkelt.

Danscirklen rör sig.

Åter igen flög mina tankar iväg, nu till St Nicolai kyrka i Sölvesborg.

Där finns en takmålning föreställande Marias föräldrar Joakim och Anna.
De står framför översteprästen med önskan om att få gifta sig.
Nästa scen ser man hur Joakim rör vid Annas fot...

- En tåflirt? föreslog guiden i kyrkan, men nej, det är mer än så!

Pia har just avslöjat hur konceptionen kan gå till, via dansteologin.
Maria blev till då hennes far Joakim tåpetade på blivande mamman Anna!

Välkomna till Sölvesborg att bekräfta detta!!

Någonstans uppe i taket flirtas det...

Nu orkar varken du eller jag mer.

Men en sak är klar - helig dans är sannerligen fotriktig själavård!
Och kvinnans häl är en stark punkt i frälsningshistorien.

Så var rädd om dina fötter.
Gud talar genom dem.
Till dig.

Fotriktigt.

Tack Pia Lamberth för ännu en härlig dansdag med viktiga insikter.
Och tack alla meddansare som lät energin flöda genom handflatorna och vänliga blickar.

En extra tanke till alla oss vänsterfotade, som ofta får dansa mot vår egen genetiska riktning...

Fotriktiga HÄL-sningar från
Helene F Sturefelt,

- dansant tant-teolog med höga fotoambitioner.

Kryss bakom var det ja...