LANDET MITTEMELLAN

Stark kvinna.

Så lätt det är att hamna mitt emellan.

Inga tydliga åsikter, ingen tydlig tro. Svag predikan.
Och relationer som glider.

Starka kvinnor och starka män hamnar i tveksamheter.

- Hur lever vi som kristna? Finns det något speciellt sätt?

Jag går gärna till olika kyrkor för att lyssna till olika sorters förkunnelse.

Ibland är predikan bara palestinsk hembygdskunskap med upprepning av texten, utan teologisk analys eller existentiellt tilltal.
Och ibland är förkunnelsen så stark att den förändrar liv!
Power from Jesus Christ!

Folkkyrkan.

Jag vill dela med mig av en sådan predikan, av den kontroversielle pingstpastorn Tommy Lilja, i Sölvesborg.

Han talade om hur svårt det var för Israels folk när de flydde från förtrycket i den egyptiska fångenskapen.

- De lämnade Egypten, men hade Egypten kvar i sitt hjärta...
De längtade tillbaka till köttgrytorna. Ökenvandringen var för svår, friheten alltför krävande.

Likaså i Nya Testamentet:
- Jesus tar oss ut ur världen, men det tar tid att få "världen" ut ur vårt sätt att tänka!

Ansvar och respekt.

Två bibelord:

JAG HAR GETT DEM DITT ORD, OCH VÄRLDEN HAR HATAT DEM EFTERSOM DE INTE TILLHÖR VÄRLDEN...

JAG BER INTE ATT DU SKALL TA DEM UT UR VÄRLDEN, 
UTAN ATT DU SKALL BEVARA DEM FÖR DET ONDA...
Jesus ber för oss i Johannes evangelium kap 17:14-15.

Och.

ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDEN,
UTAN LÅT ER FÖRVANDLAS GENOM FÖRNYELSEN AV ERA TANKAR,
SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR GUDS VILJA;

DET SOM ÄR GOTT, BEHAGAR HONOM OCH ÄR FULLKOMLIGT.
Paulus i Romarbrevet kap 12:2

Endast Gud är fullkomlig.

Pastor Tommy Lilja sa:

- Vi predikar ofta om omvändelse och frälsning - och vi är frälsta!
Men sedan då? Hur är fortsättningen?
Alldeles för sällan talar vi om vad som händer efter frälsningen, hur vi ska leva, eller hur?

Jag satt längst ned och tänkte;  - precis så!
Svårigheterna börjar ju på allvar när vi lämnar mörkret och dras in i ljuset...
Många gånger kan det vara lättare att stanna kvar i mörkret, vid de egyptiska köttgrytorna, vid girigheten och omoralen.

Att vara kristen är ett arbete. Att genomskåda sig själv. Med Guds kärlek som lampa.

Inte så. Inte slå. Inte!

Sedan följde en oerhört ärlig förkunnelse om hur vi som kristna bygger fina fasader kring vårt liv, som inte fungerar så bra:

- Vi är på ett sätt i kyrkan på söndag förmiddag, men bakom kulisserna vet vi att det kan vara helt annorlunda.
Mannen slår sin hustru...
Varför?

Själv slagen som barn, vet inget annat sätt än att lösa konflikter med knytnävarna, orden räcker inte till...
Mannen är frälst, men lever inte ut den kristna kärleken.
Han har hamnat i Landet Mitt Emellan...

- Det gäller oss pastorer också.
Vi är människor, med fel och brister, men svårigheter i barndomen, liksom alla andra, och vi gör fel.

Macho-dominans.

Det var alldeles tyst i kyrksalen.

Sällan har jag hört något så ärligt predikas!

- Det är det slagna barnet i mannen som slår... Det är det "egyptiska sinnelaget" som spökar! Fångenskapen i förtryck!

Det är dags att avslöja det nu. Du har fastnat mitt emellan, men det är inte där du skall vara!
Du skall in i det förlovade landet, där Guds försoning har gjort dig fri.


Även jag ropade "Halleluja", om än tyst och ohörbart för min bänkgranne.

- Ska vi ha det så här i vår församling? Fina fasader med lögner och bedrägeri?
Nej! Vi ska vara ärliga för varann, men det kostar på! Och jag, som er pastor, har inte alltid varit det bästa föredömet...

Nu var vi mycket långt bort från "palestinsk hembygdskunskap" utan beröringspunkter med vårt ömtåliga liv.
Det här var på riktigt.

Brustna relationer.

En annan person, som lever lite grann "mitt emellan" är Let's Dance-stjärnan Alexander Hermansson, barnprogramledaren som tyvärr åkte ut ur tävlingen i fredags.

Visste du att han är kristen?

Som barn besökte Alex olika kyrkor i Stockholm. När han fyllt 18 år fick han en personlig relation till Gud.

Tidningen Dagen berättar hur han besökte Agapeförsamlingen i Solna tillsammans med sin bror.
Där träffade han en kvinnlig pastor som bad frälsningsbönen för honom.

- Det var en underlig känsla. Hon lade handen på mig, och det kändes som det glittrade ut i hela kroppen. Från och med då visste jag att Jesus var på riktigt.

Men som ny-frälst kom en ny utmaning.

De som känner Alexander vet att han gillar extremsport, humor och underhållning.
De gjorde filmklipp på YouTube under namnet "Rackarungarna" och det spred sig.

- Ett kändisliv började smyga sig på mig, berättar Alex, och det ledde mig bort från tron.
Jag kämpade och slets mellan viljan att kändislivet mitt fokus, och Jesus.

Alex åkte ut i kvartsfinalen.

Den här kampen genomgår vi alla, tänker jag.
Vi lever i världen, men vill helst inte bli besmittade med världens sätt att tänka med Egot i centrum och utnyttjande av andra för den egna profitens skull.

Men kärleken till Jesus drev Alex Hermansson till Hillsong Church i Stockholm:

- Till slut brast det för mig och jag bröt ihop, säger Alex i tidningsintervjun.
Under varje gudstjänst bröt jag ihop, för att sedan byggas upp, på nytt.
Jag blev extremt berörd varje gång jag hörde en predikan och grät när jag lyssnade på kristen pod.

Gud ville förbereda honom med djupare rötter, innan han kastades in i nöjesbranschen igen.

Med fokus på Jesus och hans rättfärdighet fick Alex plötsligt nya projekterbjudanden.

- Alla drömmar slog in. Allt det jag kämpat med på egen hand bara löste sig.

Att vara med i Let's Dance var en sådan dröm.

Alex, med fokus på Jesus.

Jag läser och tänker att Alex också hamnade i landet mitt emellan, då ingenting fungerade.
Men när han tog steget mot Ljuset, mot försoningen och friden, då kom det där Flödet som bara Gud kan ge.

Alex säger till Dagen:

- Jesus sa själv att det inte skulle vara enkelt. Att leva som kristen är en kamp.
Jag försöker tänka att han redan har vunnit.
Vi kan bara vila i det och låta Honom göra miraklet i oss, vilket är en skönare inställning i livet, än att tänka att man måste prestera hela tiden.

Gud välsigne dig, Alex!
Hoppas du kan få förkunna Guds ära med din dans och din värme!

Rätt fokus.

Tillbaka till Folkkyrkan i Sölvesborg.

Nu är pastor Lilja i rampljuset av en annan anledning.
22 pingstpastorer har nämligen skrivit under ett debattinlägg i Dagen, där de klargör att praktiserande homosexualitet är synd.

För mig har han gått från ljus, tillbaka in i mörkret...

Agerar sexualpolis.

Jag blir så trött.

Varför agerar Kyrkan, med stort K, genom alla tider, så gärna sängkammarpolis?

Vad är det som gör att så många kristna ledare gärna talar om sexualitet i fördömande ordalag?
Är det egen oförlöst sexualitet?

Säkert.

Allt medan man säger:
- Inte så, inte så, och inte så heller... och inte kondom, och inte med den, och inte den heller, och absolut inte med någon från samma kön.

Min egen brottningskamp med fundamentalister av alla de slag har lett fram till denna fråga:

- Varför tar du bara den ena texten bokstavligt men inte den andra?

Varför hugger ni inte av er era händer och river ut ert öga? Det säger ju Jesus alldeles tydligt!

"Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det på sophögen.
Det är bättre att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet"
Jesus i Bergspredikan, Matteus kap 5:27-29.

Men det kan ju vara så att Jesus måste ha denna skarpa ton för att vi ska fatta allvaret med att se på en redan gift människa med åtrå, och så bryta det äktenskapet.

Andemeningen går förlorad om vi läser efter bokstaven.
Det är också att hamna i landet mitt emellan, tänker jag.

Hugg av!

Romarbrevets fördömelse av homosexualitet handlade om de grekiska männens behov av en yngre sådan... i ett ojämlikt utnyttjande.

Allt utnyttjande är synd.
Inte den trofasta homosexuella kärlek som vi idag gör möjlig, med ansvar och respekt som grund.

Trofasta.

Alla normer fungerar bäst när livet är normalt. Norm-alt...

Men när är livet det?
Och efter vems måttstock?
Undantagen tycks vara regel.

Jag vill inte använda det "egyptiska bokstavsförtryckar-tänkandet" utan snabbt över till andra sidan, det "förlovade landets andliga frihetstänkande".

Nej, homosexualitet är inte synd i sig, menar jag. Då är det betydligt värre med de heterosexuella män som utnyttjar kvinnor, och barn, i eller utanför äktenskapet!

Eller inte ens älskar den kvinna de gift sig med!

Ömsesidighet?

Så, bästa bloggläsare, låt oss inte bli hängande mitt emellan olika system, eller tveka i vår tro.

Låt oss våga vara tydliga med den brist vi själva lever i, OCH tydliga med den upprättade och ansvarstagande livshållning som Jesus ger oss i frälsningen.

Dra inte ned byxorna på din granne.
Var inte sexualpolis.
Döm inte.

Och när vi en gång står inför himlaporten är det inte en pingstpastor vi möter!!
Utan sankte Per.
Eller ännu bättre, Jesus själv.

Guds frid till er alla.

Inte "gate-keeper" vid Pärleporten.

Medel-lagom hälsning från teolog-mormor
Helene Barbie Mesfelt,

- som fotograferade dockorna i barnbarnens lekrum, jag som borde varit helt armlös med tanke på det jag misslyckats med... Men är hel igen - tack gode Gud!

Tack Gud!