GÅ I KLOSTER

Vem är utanför? Vem är innanför?

- Gå i kloster, kan det vara sunt?
- Leva i den här splittrade världen, som är så översexualiserad och fylld av våld och orättvisor, kan det vara sunt?!

Samtalet gjorde en tvärvändning.
Ja, frågan är var friheten finns...

I klosterträdgården hägrar vilan och friheten.

I alla tider har klosterrörelserna blommat upp när kyrka och samhälle har tappat fokus på frälsningen och  mänskovärdet.

Ingenstans upplever jag sådan frid och djup visdom som i Taizé, Vadstena eller Omberg.
http://www.taize.fr/sv

Solidariteten med den utsatta människan är ett barmhärtighetens ljus i klostret i franska Taizé.
Där får varje sökare söka i lugn och ro.
Gud väntar... och de sjungna bönerna bär!
Bröderna lever på många håll bland fattiga människor, för att ge dem hopp.
De lever evangeliet.

Levande evangelium i Taizé.

Och de kvinnor som känner kallade att leva som Birgittasystrar eller Mariadöttrar i Östergötland flyr inte denna världen. Nej, tvärtom väljer de det goda livet.

På nära håll har jag upplevt hur dessa nunnor vågar utsätta sig för en mycket nära gemenskap, där man blir engagerad i varandras livsöde och beroende av varandras arbete.

Detta ömsesidiga beroende skapar en enhet, mitt i olikheten, som gör att de återspeglar Guds trofasta kärlek.

Birgittasystrarnas köksfönster.

Nej, det är inte lätt att leva så nära tillsammans, även om de har varsit privat rum, eller cell, som det kallas.
Fel och brister blir tydliga, men miss-sämja tas upp med en gång för att inte bita sig fast.

Jag har hört dem berätta att de är inte rädda för konflikter, för de har en modell hur de kan lösa konflikterna.

Tänk om vi "i världen" också levde så...
Vi som lider av alla möjliga fobier. Konflikträdda - som orsakar konfliker, just därför.

Framför allt vågar vi inte syna och ifrågasätta olika sätt att leva och tänka. Allt ska vara tillåtet. Tolerant mot de intoleranta.
Både i religionssamtalet och i relationsspalterna. Då kommer vi ingen vart.

Alldeles för ofta punkteras debatten med att beskylla motparten som något med -fobi, när det istället handlar om den egna rädslan för gränssättande. Menar jag.
Lyssna färdigt!

Lyssna. Böne-antenn.

Enhet. Mono. En.

Mono-teism - En Gud.
Mono-gami - Gift med En person.

Inte poly. Många.
Poly-teism - Många gudar.
Poly-gami - gift med många.
Eller det som är "inne" alltmer: poly-amorös - vara förälskad i många och ha flera partners samtidigt.

Splittrad. Rädd för närhet. Rädd för beroende. Rädd för att ta ställning... bli avslöjad i sin brist. Kärlekslöst. Gå när det inte passar.

Gå inte. Kom!

Eller inom religionen, där vi har blivit religiösa analfabeter i vår okunskap:
- Kom och bygg ditt eget altare! Välj på det religiösa smörgåsbordet.
Nej, det fungerar inte så...

Jag blev uppriktigt beklämd när jag hörde en radiointervju i lördags med en kvinna som kallade sig just för "poly-amorös". Programledaren var politiskt korrekt och lyssnade artigt, men kunde till slut inte låta bli att undra:
- Men om du träffar någon som inte klarar av att du har flera män samtidigt?

Hon ville att hennes sexuella girighet skulle accepeteras av omgivningen som någon form av mänsklig rättighet, att leva som man vill...
Men poly-amorin var på hennes villkor - det var hon som bestämde vem hon släppte in...
Just det.
Hon ville välja, men inte själv bli bortvald.

Välj inte bort mig!

NI SKALL INGA ANDRA GUDAR HAVA JÄMT MIG.

Tio Guds bud utgår från enheten. Mono-teismen. Mono-gamin.

I Guds kärlek kan vi vila.
Hos Honom behövs inget religiöst smörgåsbord.
Guds kärlek driver ut all rädsla att bli avslöjad i sin brist, där är beroendet ett välsignat tillstånd, inte ett svaghetstecken.

I vår västerländska girighet nöjer vi oss inte med att ha en bil - vi skall ha två, inte två hus - utan tre, inte tre män - utan fyra!
Och själen förlorar sig långt bort i periferin.

Big Misstake. Själen flyr.

- Gå i kloster, kan det vara sunt?
- Ja, för oss "vanliga" är det alldeles underbart att slippa girigheten ett tag, slippa den mångfald som saknar centrum... slippa poly-fonin...

De mångahanda ljuden tystnar, och plöstligt hör jag Guds hjärta slå:
- Jag älskar er alla!

Hm, den ende som kan vara poly-amorös, utan att det blir fel, är Gud själv!
Guds kärlek väljer inte bort, utan enar.

Tack och lov finns denna underbara Gudskärlek både innanför och utanför klostermurarna!

Grundmurad tillit.

En enda hälsning, Helene
alias Sture Polyfelt