Ska dörren stängas eller öppnas?
Vad gör jag här igen??
Bloggvila är anbefallen och bokstavs-fastan är nödvändig för att mitt arma huvud ska få vila.
Jo, så är det, men nu vill jag bearbeta detta hemska med att hamna i statistiken för sjukskrivna som jobbat för mycket - "Utmattnings-syndrom" - genom att erkänna:
- Jag kan inte delegera...
Eller fanns det ingen att delegera till?
Sanningsklotter.
Jag lyssnar till texten i 2 Mosebok kap 4:10-17 där Mose fick sin kallelse att bli ledare.
Han kom med undanflykter och förklarade sin olämplighet för Gud.
- FÖRLÅT MIG HERRE, MEN JAG HAR INTE ORDET I MIN MAKT.
Pedagogiskt förklarar Gud att han står fast vid sitt beslut att vilja ha Mose till ledare - trots hans uppenbara brister som usel talare.
- GÅ NU, JAG SKALL SJÄLV VARA MED DIG NÄR DU TALAR OCH LÄRA DIG VAD DU SKALL SÄGA.
När Mose vädjade att få slippa, blev Gud vred på honom och visade honom hur han skulle ta hjälp av sin bror Aron.
- HAN KAN TALA, HAN ÄR REDAN PÅ VÄG FÖR ATT MÖTA DIG, OCH HAN BLIR GLAD ATT SE DIG!
Så här skall ju ett arbetslag fungera, eller en familj eller klubb. Ta hjälp av varandra. Att bli ett i hjärta och tanke.
Ett sådant lag besegrar alla sina motståndare.
Inväntar siste man. Brant stig vid Vättern.
Hur kunde jag ramla så illa i diket?
Jag har inte haft förmåga att tänka eller analysera på länge, men en krypande oro gnager, med känsla av skuld, skam och annat fult.
Även vänner inom skola och i vården säger med tårar:
- Det finns ingen att delegera till!
Alltså väljer man att gå på knäna hellre än att se andra fara illa.
Vi är många som "betalar" med vår egen hälsa i gott syfte att finnas för andra.
En kvinnofälla. Ett samhällsproblem! En personlig knäck med allvarlig eftersmak.
Att säga "nej" till arbetsuppgifter känns omöjligt! Eller?
Känner du igen det?
Aron, var finns du? Var finns du broder/syster som vill träda in och rädda ledaren som dignar under sin arbetsbörda?
Kramp i vaderna - hjälp mig!
Jag övar mig i att försöka se det från Guds perspektiv:
- varken undanflykter eller övertro på sin egen förmåga fungerar.
Herren håller fast vid sitt beslut att kalla den han har bestämt.
Och utrusta den som han kallar!
Gud lämnar ingen av oss i sticket - hjälparen finns.
Kan det lilla ordet "Nej" vara det som är hjälpen?... Suck, jag kan inte! Än.
Nej! Jag går inte ett steg till!
Jag väljer att ta mig själv som dåligt exempel. Det är ingen merit precis att i sitt CV avslöja att man vara borta från arbete p g a dålig hushållning av sin arbetskraft...
Men vi är så många!!!
Det är snarare en majoritet av svenska kvinnor i medelåldern som har denna erfarenhet.
Och i kyrkan har vi våra snällhets-komplex.
I församlingen får vi träna oss i att utbilda våra församlingsbor. Många i frivilliggrupperna kanske bara längtar till att få ta större ansvar.
Det är helt i linje med vad Gud säger till Mose i slutet av texten:
- TALA MED HONOM. LÄGG ORDEN I HANS MUN.
Ibland ska trädgårdsmästaren låta sina plantor vara ifred... Och när trädgårdsmästaren kommer tillbaka, ser hen att det är Gud som giver växten!
Vi vilar. Andra växer.
En andlig lag.
Men Gud tar inte ledarskapet ifrån Mose, det skall han behålla! Den andliga auktoriteten delegeras inte...
De behöver inte ens ha en handlingsplan, inte en församlingsinstruktion i sikte eller nåt tjusigt policydokument. Inte en pärm i sikte! Brustet halleluja...
- JAG SKALL SJÄLV VARA MED BÅDE DIG OCH HONOM NÄR NI TALAR, OCH VISA ER VAD NI SKALL GÖRA. HAN SKALL TALA TILL FOLKET, FÖR DIN RÄKNING.
Sura inte Mose! Aron får sköta snacket.
Herre, till vem skulle jag ha delegerat... ?
Förlåt min iver, som ville väl, men som skadade mig själv...
Hjälp mig att vara så stilla och lyhörd att jag gör bara det som Du vill - oavsett andras förväntningar...
Jag tackar Gud för de miljöer som skänker vila och kraft, allt ifrån Vadstena till Taizé.
Jag tackar Gud för de korta texter jag orkar läsa, allt ifrån Bibelord till rocktexter.
Och jag tackar Gud, trots allt, för att han fört mig dit jag inte vill... och just här gett mig den vila som jag längtat efter i många, många år.
- OCH STAVEN SKALL DU HA I HANDEN, DET ÄR MED DEN DU SKALL UTFÖRA TECKNEN...
Pilgrimsstaven väntar.
Helene Sturefelt,
- med eftertankens kranka blekhet.
P.S. Och Gud har sänt mig många Aron och Aronitor!
Det kommer ordna sig Helene!
SvaraRaderaStor kram där du Är!