Bönpall.
Det handlar om en riktig bönpall - ett enkelt stycke trä att sitta på vid bönestunderna.
2012 begav sig en medelålders teolog iväg på cykel från hotellet i Cluny för att deltaga i kvällsbönen, medan övriga bussresenärer packade upp sina väskor.
Hon längtade efter den plats där så många funnit frid och lämnat sina bördor bakom sig.
Redo för bön.
1940 begav sig en ung teolog in i Frankrike från Genève, också på cykel. Han sökte efter ett hus att bo i, i gemenskap med dem som hade det svårt.
Runt broder Roger växte sig gemenskapen stark. De tog sig an judiska flyktingar, tyska krigsfångar och föräldralösa barn.
Idag är klostret i Taizé en internationell mötesplats för unga människor från världens alla hörn.
De möts i de sjungna bönernas gemenskap och blir lyssnade till i respekt.
Frère Roger, saligen insomnad.
Min färd fick ett abrupt slut. Fotbroms saknades.. och handbromsen högg så tvärt att jag kastades av, rakt i gatan, med hjälmen före...
En ung, fransk medicine studerande mötte en bedrövlig syn där jag kom släpandes på mördarcykeln i Taizés branta backe.
Här hjälpte inte bönpallen - nu var det sjukstugan som gällde, snabbt.
Någon timme senare satt jag omplåstrad på kvällsgudstjänsten och försökte andas ut. Men smältvattnet från ispåsen rann, liksom snor och tårar på sångpappret...
- Halleluja...
Mörkret är inte mörkt för dig, Gud.
Nej, det här går inte. Jag tog pallen och gick ut.
Vad hände?
Huvudet helt, nåja det som ännu är kvar, utan hjälmen hade jag inte suttit här.
Glasögonen hela, bara skärsår på kinden. Handen smällde i, men skyddshandskarna tog allt skrapet...
Jo, ett litet halleluja vill jag nog kosta på mig.
En sådan tvärniit hade kunnat gå mycket värre.
Änglavakt. Alldeles säkert!
Så övar jag på livsläxan att tacka Gud för att bli förd dit jag inte vill... för att Han skall kunna förbereda nästa fas, som ligger bortom min kontroll.
Nu ska vi inte överdriva... overdrive...
Jag instämmer också i den kören! Tack Gud för dessa trofasta bröder, som låter solidaritet gå hand i hand med bönen.
Den tillit som bröderna sprider har sin källa i Guds kärlek. Den är lika konkret uttryckt som när Jesus själv gick på jorden.
Och längst fram i Försoningskyrkan fladdrar de oranga gardinerna som ett tecken på att Guds helige Ande är levande och verksam.
Textil eld.
Tack Gud för din tuktan.
Allting har sin tid.
ALLTING HAR SIN TID OCH VARJE FÖRETAG UNDER HIMLEN HAR SIN TID.
BRYTA NED HAR SIN TID OCH BYGGA UPP HAR SIN TID.
GRÅTA HAR SIN TID OCH LE HAR SIN TID.
CYKLA HAR SIN TID OCH SITTA PÅ AKUTEN HAR SIN STUND...
KLAGA HAR SIN TID OCH DANSA SITT BRUSTNA HELLELUJA HAR SIN STUND...
SITTA PÅ BÖNPALLEN HAR SIN TID OCH BLI GIPSAD HAR SIN STUND...
... men nu syns det ialla fall att nåt är fel!
Tacksam. Inga pekpinnar, tack.
Det finns fler teorier...
Jag inväntar min egen utveckling, eller åtminstone någon sorts intelligent mutation, som gör att jag kan återvända till arbetslivet innan jag blivit pensionär...
Vi får väl se.
Bestörta hälsningar, bönecyklisten Helene Sturefelt
Våra vägar tycks korsas ibland... jag har skrivit lite på en "cykelblogg"; - och nu är jag i apparnas förlovade land twittrar tweets från både pc o mobb. Igårkväll laddade jag ner en app för Tidegärden!! Gack du och gör sammalunda *ett tips från mig* Visdom - klokhet och ursprunglig.
SvaraRaderaHjärtlig Kram till Dig och stort Tack till din Skyddsängel!
SvaraRaderaSå fick du i alla fall din synliga omplåstring.
Har också erfarenhet av att handbromsad cykel är livsfarligt, lyckades dock hålla mig kvar på pallen.
Jag är glad att du har börjat blogga lite igen, fortsätt att hålla det på en lagom nivå.
Snigelfart är tålamodsprövande när man är van vid BMW-turbo, eller hur.
Att ditt hjärta rör vid mitt är helt klart, tack för att du är den du är.
Kram från Eva J