NEJ, ALLA ÄR INTE JESUS

Det Heliga Hjärtat.

Thomas di Levas sång "Alla är Jesus" blev utgångspunkten då min chaufför och jag träffade en nunna - syster Gertrud, en av Mariadöttrarna - utanför Vadstena.

Heliga Hjärtas Kloster ligger skönt vid Ombergs fot, med Östergyllens bördiga åkrar nedanför och Tåkerns grunda sjövatten i horisonten.

Vi hade bestämt tid för möte på klostret. Med oss hade vi asken med bönelappar. De skrevs veckan innan, bland ölglasen på uteserveringen då Matz spelade på Grevagården, till förmån för sin klosterresa.

WWJD - What Would Jesus Do.

- Egentligen skulle jag hälsa er välkomna genom att lägga mig ned på golvet! sa sr Gertrud, det är nämligen ett sätt att visa hur högt människans värde är. Vi ser Kristus i vår medmänniska. Men hade jag gjort det, skulle ni väl fått dåndimpen...

Syster Gertrud är en underbar människa, varm och glad med en kristen tro som är djup och väl förankrad.

Hon kände mycket väl till Thomas di Leva, men värjde sig för den alltför närgångna låttiteln. Han ville vända bort blicken från sig själv och menade att i så fall är alla Jesus...

Jag sa:
- För mig är det en hädelse. Det Jesus har gjort, kan ingen av oss göra. Vi kan inte bära andras synder på våra axlar, vi kan inte bringa försoning för världens uselhet... men vi kan vara hans efterföljare!

- Här i klostret lever vi i en personlig relation till denne Jesus. "Jag" är hans "Du".
Och jag tittade på hennes ring, på höger ringfinger, som visar att hon har vigt sitt liv till Kristus...

Nej, bara Jesus är Jesus...

Innan vår resa upp, fick vi många frågor med oss, inte minst vad gäller sexualitet och bön.
Jag och min man lever efter ett ord i 1 Korinterbrevet kap 7:5:

HÅLL ER INTE IFRÅN VARANDRA ANNAT ÄN FÖR EN TID,
OM NI HAR ENATS OM DET,
FÖR ATT OSTÖRT KUNNA ÄGNA ER ÅT BÖN - OCH SEDAN VARA TILLSAMMANS IGEN.

Alldeles för många gör misstaget att tro att sexualitet bara kan uttryckas kroppsligen. Nej, den kraften kan användas till inspiration i konstnärligt skapande, till att överträffa sig själv utöver de egna gränserna...
Man blir "ett med universum" kanske di Leva skulle sagt...

Sexualiteten kan även kanaliseras i bön - särskilt i den tillbedjan där hjärtat har upptäckt Guds kärlek, och kan ge sig hän i den underbaraste lovsång.

Matz och jag fick deltaga i vespern - tidegärdsbönen på eftermiddagen - i Heliga Hjärtas kloster.
Vi fick uppleva hur dessa klostersystrar sjöng med EN enda röst...

De var helt förenade i en ljudmässig enhet, som också lät oss ana en enhet med Kristus själv... så sirligt, så milt, så ljuvligt...
Ja, det var som om allt tal om "kvinnor och män" försvann. Kvar fanns bara en enda Mänsklighet...

Enhet, inte splittring - den ständiga bönen.

Många män har svårt att acceptera att kvinnor kan välja bort dem...
Gud är större än mannen.... !

Denna provokation får en del män att komma med påhopp som "hämmad" eller "rädd", när det istället handlar om integritet och en andlig längtan, större än köttets lust.

Om mannen splittrar kvinnan från Gud, då förlorar han henne.

Men om han också är hängiven Gud, då blir enheten förunderligt stark.
Kvinna, Man, i Gudsgemenskap, förenade - både till kropp, själ och ande.... åh!
Himmelen landar på jorden!

Det finns många sätt att leva.

Heliga Birgitta visar en helhetssyn där båda sidor förenas.
Hon levde i ett gott äktenskap med Ulf Gudmarsson, från 13-årsåldern till dess han dog, då hon var runt 40 år. Åtta barn födde hon.
(Nej, det finns inget tal om "sex före äktenskapet" i Bibeln, eftersom man giftes bort i tonåren och alltså var sexuellt aktiv med sin make/maka).

Men när Ulf var död, tog Birgitta av sig ringen och ägnade all sin tid åt att förverkliga Guds kärlek - både genom att ta hand om sjuka, pilgrimsvandra och att förverkliga den klosterregel som Kristus gett henne.

Kyrksalen, Heliga Hjärtas Kloster.

Vår eftermiddag på klostret var en stark upplevelse.
Vi tog fram vår böneask, tände ljus och bad tillsammans med syster Gertrud:

- för de unga relationerna... för den som lever ensam mot sin vilja... respekt för ålderdomen... om förlåtelse för dem man sårat... för lilla Alva... för skogarna...

Men vi kände skrattet bubbla när vi kom till den lapp där det stod:
- Kan du adda mig på facebook?
- Amen! Visst! Gud, vi ber för alla sociala medier att Din Närvaro skall finnas även där...

Tack. Hjälp! Förlåt. Gud, kan du adda mig?

Och jag tackar Gud för den bästa själavården som går att få - bland dessa helgjutna klostersystrar! De är mer hela till kropp och själ än många av oss andra här ute i ofriheten...

Tänk om alla, både män och kvinnor, kunde leva med denna inställning till livet: att som Mariadöttrarna tjäna dem man möter med moderlighet, styrka och ödmjukhet. Då skulle världen se annorlunda ut! Och inga skogar skövlas...

Helene Sturefelt, en "lilla-syster".

PAX - Fred, inne i klostret, och utanför...