UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 26 mars 2017

KLÄMD I TÅGDÖRR OCH...


Unna dig ... att hinna ombord!


Vilken dag!
Det började med att jag fastnade i en tågdörr och slutade med svart brandrök vid E22:an...

Det har varit korsrutor på himlen och snurrande CD-skivor i träden.
Det har varit strida forsar och stilla bäckar, tussilago och pestskråp, avslappning och hög puls.

Denna söndag har varit röd som helgdag, blå som jungfru Marie Bebådelsedag, grön som stenmossan i skogen, svart som tåget och sotröken - och strålande gul och vit som solen på himlen.

Man får passa sig när man går från vintertid till sommartid. Det är dramatik...och allt vänds bak och fram.

Men vi tar det från början.

Vad händer?!


Vi är samlade till steg 6 i Symbol-pedagogik-utbildningen i Jämshög.

De kreativa uttrycken plockas fram mer och mer, i syfte att få fatt i hela sig själv - inte bara den överdominanta logistik-halvan som håller på att kväva oss om den får ta över mer.

Logos får nu samspela med både Epos och Mytos - och många fler språk som egentligen bor inom oss men som vi glömt.

Jag ska ta dig med genom denna dagen och berätta hur det går till.

Men vi har inte kommit längre än till tågperrongen...
Till min glädje var det ett av de snyggt lackerade Öresundstågen som kom in på stationen.
Du vet ju hur galen jag är i att fotografera... så kvickt upp med kameran! Alltså mobilen...

... så, snygg vinkel... en till... så.... Piiip - dörrarna stängs. Nej vänta nu!
Så bråttom brukar ni inte ha!

Men tre stora kliv lyckades jag få in armarna mellan dörrarna innan det var försent... Ajjj... åh... Jag bände upp dem, samtidigt som de kände av att något kommit emellan...

Vilken bra start på dagen...

Symbolpedagog klämd i tågdörr på grund av intressant fotovinkel...

Kors i taket!


Det var skönt att komma fram och få sätta sig i cirkeln med mina kurskamrater.
- Ta ett djupt andetag...

Ja, sannerligen!

Efter en stunds lugn meditation ställde vi oss framför våra stora skärmar och målade.
Bakgrund... Runt, runt... Jag visste att jag behövde umgås lite med Jesu mor Maria.

Näring. Skydd. Omsorg.


I symbolarbetet kommer många insikter fram. I kroppens rörelser träder en dold sanning fram som penseln fångar upp, bortom orden och bort den egna kontrollen.

Många kvinnor glömmer att ge sig själv näring. Vi ger vår tid och kraft till andra.
Och går hungriga genom livet.

Vi har alla roller i oss. Barnet, tonåringen, den vuxna kvinnan, den åldrande kvinnan.
Men hela tiden får vi påminna oss om att ge oss själva näring, stöd och tröst.

Och barnet i oss tar emot skydd och stöd.

Ta emot.


I skolan lär man sig många saker som passar för det mät- och väg-bara livet. Men ack så liten del av livet det är! Det är kunskap utifrån och in, i bästa fall.

Men allt äkta lärande går på andra hållet - inifrån och ut.

Vem lär oss att sätta gränser för vår integritet? Vilken lektion är det?
Vem lär oss att ta ansvar för våra känslor och inte blanda ihop allt och ta över andras? Och dra på sig skuld och otillräcklighet?

För att orka med alla intryck får jag ofta gå ut. Överbelastningen kommer snabbt och då är det bara att resa sig upp och gå... Ut.  Hjärnan måste vila. Pausa. Bearbeta.

Spirande åker.


Genom samhället rinner ett vattendrag med strida strömmar.
Jag gick till åkern utanför byn, ned mot vattnet...

Vilken kraft! Vilken fart. Vårt dyrbaraste livmedel flöt snabbt under mina fötter.
Jag gick ned och spanade in stenbrons valv. Vilken ingenjörskonst! Från forntiden... På vilken lektion i skolan får man lära sig slå valv? Vart har hantverkskunnandet tagit vägen?

Bron som symbol är stark. Övergången. Lämna det gamla och gå över till det nya.

Svart vatten.


Vi fick besök av en gäst - chissage-instruktören Johan Dahl.

Tänk dig att du kombinerar massage med chigong, det vill säga masserar lätt på olika akupunktur-punkter på kroppen, sittande på stolar.

Skulle tågdörrarnas hårdhänta klämning ge sig tillkänna i armarna? Hade jag blåmärken?
Nej, mina vältränade armmuskler påverkas inte så lätt... hrmf.. host.

Mörbultad.


Det var en mild och kärleksfull behandling, men den gjorde oss trötta och avslöjade en hel del spänningar.
Kroppen ljuger inte. Varför lyssnar vi inte mer på den?

Konstigt att den inte slår tillbaka hårdare mot oss.

I hålfoten sitter punkten "Livets källa" enligt kinesisk medicin. Den är kopplad till njurarna och dess funktion.
Gamla Testamentet talar ofta om just njurarna, som en centralpunkt, lika viktiga som hjärtat:

TY DU HAR SKAPAT MINA NJURAR
  DU SAMMANVÄVDE MIG I MIN MODERS LIV... Psaltaren 139:13

Sammanvävd.



Att lyssna inåt är inte lätt. Det är så mycket buller och störande ljud hela tid.

Vi gick ut i skogens katedral. Den är enormt mäktig här!!

Och tyst.

Inlandsisen har lämnat stora klippblock efter sig. Under seklernas gång har de spruckit av väder och vind.

"Du är halva jag" säger vår kursledare Helen Kémi. Så vackert. Så starkt! Du är halva jag!
Kan jag få vara "halva du"?!

"Du är halva jag".


Det är en speciell känsla att ställa sig med ryggen mot ett träd och lyssna. Stanna upp. Känna in.

Vara.

Kan du franska? Inte? Då förstår du inte franska. Men det finns andra som kan det!
Kan du trädspråket? Inte? Men det finns andra som kan det! Lyssna...

Jag tittade upp. Mina tre trädstammar rörde sig majestätiskt i vårvinden. Längst upp glittrade det i knopparna.

De gnisslade lite. Jag höll om dem. De tittade ned till mig... och ...

.. och sade...


Den där bäcken i skogen ser så inbjudande ut... Inte djup, men klar.
Mina fötter är varma, mycket varma. Undrar om... Jag måste pröva! Av med skor och strumpor!

Vilken underbar känsla att få stå i det kalla vattnet! Jag vaknade till liv på nytt.
Vattnet i min egen kropp svallade till av glädje av att få känna skogens vatten, som att få stå i dess eget genomskinliga "blodomlopp".

Vattenomlopp.



På eftermiddagen kom nästa gäst - Astrid Ståhlberg, ordföranden i symbolföreningen.

Hon har tagit det schweiziska foto-språket - Photo-language - hit till Sverige och utvecklat det till en samtalsform.
Detta brukar man använda med konfirmandgrupper och på ledarskapskurser.

En bild kan hjälpa en igång med att formulera det man känner.
Detta är den goda projektionen.

På bordet låg stora svartvita foton.

- Välj tre; ett som uttrycker vad du känner just nu för din utbildning, ett som uttrycker en insikt du börjar få fatt i och ett som uttrycker en tanke framåt...

Photo-language.


Nästa övning.

Skrivarlusten väcktes av små pappersark i olika former och färger. Vi behöver komma bort från prestationskrav och bedömning.

Upp och ned låg nästa foto framför oss.
- Skriv spontant en kort berättelse i jag-form och ta dig in i bilden! När du är klar, ge fotot till grannen. Ta själv emot ett foto från grannen bakom dig. Fortsätt berättelsen.

När vi sedan läste upp våra historier, gick berättelserna in i varandra på ett häftigt sätt!
Det var verkligen "individen i kollektivet"!

Kvast-musik i gummistövlar!


Nu var vi hungriga. Alla gick till pizzerian. Men inte jag.
Jag behövde vara ute i friska luften och köpte något enkelt i affären istället.

Vattnet lockade. Jag drogs igen ned mot den strida strömmen genom samhället.
Jag gick nedför slänten, lockad av solkatterna från några CD-skivor, upphängda trädet. Skulle de skrämma bort fåglar från äppelträdet?

Än har vårens knoppar inte brutit ut...

Ohörbar skrämselmusik.


Men det har de rosa pestskråpen gjort!

"Låg, medelstor, hårig, flerårig ört som trivs vid fuktiga ställen såsom vägkanter.
Blomkorgarna är borst-lika, ljusröda i klasar..."

Som vanligt kröp jag omkring på marken och fotograferade... med smuts på knäna och ett lyckligt leende på läpparna.

Leende pestskråp.


Sista övningen för dagen var en sammanfattning av vår livsvandring i cirkeldansens rörelse.

- Tripudium, Soldansen, en variant åt fel håll av Herdarnas dans (högerhänta gör gärna om danser som går i vänstervarv...), Sop-dansen, Laudate, Livsträdet med steget som tvekar, samt judisk välsignelse-dans.
I allt detta fick våra erfarenheter och känslor plats, utan ord.

Och nu var danserna fyllda med sitt innehåll, såsom "Heliga danser" skall vara, med en mittpunkt av skålen med ljuset och de fyra elementen.

En kreativ krumelur...


Så skönt att få lämna dagen bakom sig nu, och komma hem.

Men det var då vi såg brandröken... redan i Jämshög...

Vid Ryssberget.


Det var mycket obehagligt att följa den svarta rökpelaren över skogen. Kvällshimlen var blå men sotmolnet elakt svart.
Det var annat än det vita rutmönstret från charterflyget vid middagstid!

När vi svängde ut på E22:an såg vi att det var en gård som brann. I en rondell kom blåljus-hjältarna farande, över viadukten för att ta sig ut på landet. Böner, böner!

Vad vi hoppas så kom ingen till skada, men branden hade ett våldsamt förlopp.

Räddande vatten.


Det är bättre att sätta hjärtan i brand.
Hellre glöd för den kreativa kommunikationen.
Hellre eld för de varma livsinsikterna - och svalka för trötta fötter - än påtända hölador.

Undrar hur det skall gå imorgon... Skall jag missa tåget? Blir det fler symboler på himlavalvet?
Vad talar penseln och vad säger träden?

Så får vi vandra tillsammans, genom lidande till klarhet och med nyvunnen ärlighet.

Klämkäcka hälsningar från en symbolpedagog i vardande.

Helene Sture Pedagogfelt.

Tack. 


JAG TACKAR DIG ATT JAG ÄR SKAPAD  SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART.
JA, UNDERBARA ÄR DINA VERK, MIN SJÄL VET DET VÄL. Psalt 139:14


fredag 24 mars 2017

UPPENBARA, AVSLÖJA - Uppenbarelseboken


Uppenbart i Carl Gustafs kyrka.


Nu tar vi tag i ett nytt kapitel, i en ny bok.

Det kräver både mognad och mod att våga närma sig Johannes Uppenbarelses bok. Och livserfarenhet!

Bibelstudiegruppen i Karlshamn har alla dessa egenskaper, och på deras begäran börjar vi nu en långsam vandring genom Bibelns sista bok.

Vi läser hellre länge än långt... och vi lägger grunden ordentligt innan vi börjar.
Utan anspråk på en heltäckande genomgång - det är inte möjligt på en timme - ska vi ändå få med oss så mycket att hjärtat blir stärkt.

Vi inleder med bön, ur psalm 64:4

DET KÄRA ORD, DET ENKLA ORD
   SOM MÄNSKOR DOCK FÖRGÄTA
     VAR ÄR EN MÄNSKLIG VISDOM SPORD
        SOM SIG DÄRMED KAN MÄTA?

VAR GIVER VÄRLDEN OSS EN GRUND
   SÅ FAST ATT DÄRPÅ BYGGA
     SOM ORDET AV GUDS EGEN MUN
        DET EVIGA OCH TRYGGA.

- Helige Ande, öppna nu våra hjärtan så att vi ser vad Du vill säga oss. Gör de torra bokstäverna levande... Kom med tröst och uppmuntran, varning och förmaning, i Jesu namn, Amen!


Ännu inte uppenbarat...


DETTA ÄR JESU KRIST UPPENBARELSE, SOM GUD GAV HONOM FÖR ATT VISA SINA TJÄNARE VAD SOM SNART SKALL SKE. Joh Uppb kap 1:1

Johannes var ensam på den grekiska ön Patmos. Tidpunkten är runt år 95 e.Kr.
Det är ca sextio år sedan Jesus dog och uppstod. Många av de som läser hans brev har själva varit med från början, och mött Jesus.

Två svåra förföljelser av de kristna har passerat, Jerusalems tempel är ödelagt och det är svåra omvälvningar.
Romarna inser att de kristna inte längre är en "judisk sekt", utan en egen sammanslutning, och de kräver nu deras tillbedjan av kejsaren.

Vi bläddrade igenom de 22 kapitlen. Vi kommer att möta talmystik, framtidsvisioner och framför allt uppmaningar till de kristna församlingarna att inte glömma sin första kärlek.

Det här kan bli kyrkopolitiskt intressant, med tanke på det kommande kyrkovalet och hur de olika grupperingarna vill profilera sig. Då behöver de alla studera just Johannes Uppenbarelsebok, tänker jag!

Johannes gravplats, Efesos.


Vem är Johannes?
Forskarna tvivlar på att det är lärjungen Johannes, eftersom textstilen är så annorlunda.

Naturligtvis har de fel, menar jag.

Jämför själv dina egna texter från ungdomsåren med dina vuxna texter med större erfarenhet och driv.

Det är också stor skillnad hur man skriver beroende av ämnet.
En ögonvittnesskildring har en stil, ett brev har en annan stil, och en dröm.. en vision.. en uppenbarelse kräver förstås en helt annan stil!

Han skriver om sig själv i tredje person, och intygar detta:

HAN SÄNDE SIN ÄNGEL OCH LÄT SIN TJÄNARE JOHANNES VETA DET, HAN SOM HAR VITTNAT OM GUDS ORD OCH JESU KRISTI VITTNESBÖRD, ALLT HAN HAR SETT. 

Johannes inleder ju sitt evangelium med orden:
- I begynnelsen var Ordet...


Johannes evangelium i Efesos!


Men vad betyder ordet "uppenbarelse"? Vad är motsatsen?
Vi kunskapade en stund kring detta.

- Visa, vision, förutse, framtid, förseglat...

Jag hade tagit med pedagogiskt materiel från garderoben... och sa nu till mina vänner:

- Nu blir det mörkt!

Och så hängde jag över dem sjalar, som täckte hela huvudet.

Detta är en sinnebild av att inte veta, men säkert längta, att vilja få större perspektiv än det hängande tygstycket ger. Jag lyfte av sjalarna.

- Avslöjad! Av-slöjad... Nu är det uppenbart vad ni ser!!

Det var alldeles tyst. Fjäll föll från ögonen... en insikt blev uppenbarad... Att uppenbara betyder avslöja!

Beslöjad.


Uppenbarelsetanken finns också i de icke-kristna religionerna, läser vi i Illustrerat Bibellexikon, men i kristendomen får det en ny mening och ett annat innehåll.

Denna grundläggande uppenbarelse är inte en produkt av någon religionshistorisk utveckling från lägre till högre och andligare former.
Nej, nu handlar det om att få full kunskap om Gud och hans rike!

Bibeln själv är ett skriftligt bevis och uttryck för Guds uppenbarelse.

Det börjar redan i Gamla Testamentet. Gud talar genom sina profeter. Vi slår upp Jesaja, kapitel 43:


INGEN GUD HAR BLIVIT TILL FÖRE MIG
INGEN SKALL KOMMA EFTER MIG.
JAG, JAG ÄR HERREN.
INGEN ANNAN ÄN JAG KAN GE RÄDDNING.

DET VAR JAG SOM FÖRUTSADE OCH FÖRKUNNADE,
INGEN FRÄMMANDE GUD IBLAND ER.

NI ÄR MINA VITTNEN, SÄGER HERREN.
JAG ÄR GUD.
OCKSÅ I FRAMTIDEN ÄR JAG DENSAMME. Jes 43:10-13.


Gud är densamme...


Gud vill tala klarspråk, om vem hen är, om människans situation, och hur vi kan leva som kristna idag. Dessa frågor ska vi ha med i vårt studium.

Vad är motsatsen till "uppenbarelse"?

- Fakta. Det vi kan se och ta på.
- Ja, och samtidigt finns det andra nivåer i oss som är lika sanna som fysisk fakta - till exempel våra drömmar! De kan förmedla en sanning, som förändrar vår insikt.

En uppenbarelse är i linje med drömmarna, men så mycket mer! Och det är bortom vår kontroll, med syfte att stärka oss, inte kontrollera oss.

Eller uttryckt så här: En uppenbarelse är en "inre fakta" om det som komma skall.

Uppenbar beslöjning.


Denna uppenbarelse är alltså inte en produkt av någon människas tänkande eller religiösa sökande. Nej, Gud själv har tagit bort täckelset, för att vi i Kristus ska få lära känna det som tidigare var okänt.

SALIG DEN SOM LÄSER UPP
OCH SALIGA DE SOM HÖR ORDEN I DENNA PROFETIA
OCH BEVARAR DET SOM STÅR SKRIVET I DEN.
TY STUNDEN ÄR NÄRA. 1:3.

Ja, här sitter vi i Carl Gustafs kyrka och är saliga... Du med, bäste bloggläsare, du är ju en digital medlem i vårt bibelstudium! Ärligt talat, i så fall är vi över hundra personer som tar del av detta!



Nu är inledningen klar. Här kommer brevets hälsning.

FRÅN JOHANNES TILL DE SJU FÖRSAMLINGARNA I ASIEN.
NÅD OCH FRID FRÅN HONOM SOM ÄR OCH SOM VAR OCH SOM KOMMER...

Här presenterar sig Gud med sitt namn.
Den som ÄR och som VAR och som KOMMER.

Minns du berättelsen om den brinnande busken?
Gud vill sända Mose till sitt folk, som är slavar i Egypten. Men han undrar:
- Vad är ditt namn?
Han kan ju inte bara komma och tala i en okänd Guds namn, utan trovärdighet.

GUD SADE DÅ TILL MOSE:
- JAG ÄR DEN JAG ÄR. SÅ SKALL DU SÄGA TILL ISRAELS BARN: "JAG ÄR" HAR SÄNT DIG.
2 Mosebok 3:14

Det var ju ett märkligt svar. Och ett märkligt namn!

Gud "heter" Jag Är...

Alla namn bär på en egenskap. Namnet avslöjar identiteten.
Gud är alltså den som är. Själva varat.
Det är det teologerna kallar för "ontologi" (inte onkologi - obs!). Gud är. Och ingenting finns utanför detta varande.

Vi är alla inneslutna i Guds närvaro.


Kristus närvarande.



... OCH FRÅN DE SJU ANDARNA FRAMFÖR HANS TRON,

OCH FRÅN JESUS KRISTUS,
DET TROVÄRDIGA VITTNET, DEN FÖRSTFÖDDE FRÅN DE DÖDA
OCH HÄRSKAREN ÖVER JORDENS KUNGAR. 1:4.

Talet 7 = fullheten.
Dessa sju församlingar får representera samtliga församlingar i området i nuvarande Turkiet, där författaren intog en ledande ställning inom kyrkan.

Ledande ställning.



Johannes hälsar med den klassiska kristna hälsningsfrasen:
- Nåd och frid!

Det har vi hört så många gånger att vi inte längre hör vad som sägs...

Vad är motsatsen?

- Nåd - onåd... dom... fördömelse... obehag.
- Frid - ofrid... oro... ångest... obehag.

Alltså, Guds ärende till människan - genom varje sekel, genom varje tidsepok, år och dagar - är just detta: Nåd och Frid.

Det är stort! Mycket stort! Här finns inget hot, ingen kontroll, ingen styrning, utan bara på djupet en önskan om att vi ska leva i nåd och frid.

Ty det är inte självklart... Vi sitter fast...

HAN SOM ÄLSKAR OSS
OCH HAR LÖST OSS FRÅN VÅRA SYNDER MED SITT BLOD...


Med sitt blod.

Gud älskar oss.
Det är ännu mycket mer än empati och medkännande... Guds kärlek är större än medlidandet!

Gud sänder muslimerna till oss för att vi skall vakna...
Några vänner i Sankta Klara kyrka i Stockholm har berättat så här:

- Ni svenskar förstår inte vilken skatt ni har i kristendomen! Ni fattar inte hur vi får kämpa för att Allah skall vara nöjd med oss. Vi har levt ett perfekt liv, med böner och vallfärd, ändå visste vi aldrig om guden var nöjd. Det var en ständig oro.

Jag ville inte höra om Jesus, men en dag gick jag in i kyrkan för jag frös...
Den f.d. muslimen sa vidare:

- Jag såg Jesus på korset där framme, och då plötsligt förstod jag att han hade dött för mina synder, med sitt blod... Det jag inte kunde göra inför Gud, det gjorde han fullkomligt... fattar ni det!?

- Nej, vi fattar nog inte... vi är hemmablinda... svarade jag.
- Nu har Jesus gett mig sån frid! Det är den jag berättar om för mina kompisar där ute på Sergels torg. Fattar du hur underbart det är!! Han har avslöjat hela hemligheten! Det är så uppenbart!

- Hm...

Kärlek till alla!


Detta är Guds plan med Sverige:
Gud ger oss Jesus Kristus tillbaka genom muslimerna! Och vi blir alla befriade från synden och får uppleva både NÅD och FRID genom Jesus!

Integrationen är inte bara politisk. Den är lika mycket andlig.

Nu är slöjan verkligen helt av, om ni tillåter att jag fortsätter använda Bibelns bild.
Vågar vi missionera tillsammans med våra nya tros-syskon? Har vi förstått vilken djup identitet vi har fått i Kristus?

Hör dessa stor-ord:

HAN HAR GJORT OSS TILL ETT KUNGADÖME,
TILL PRÄSTER ÅT SIN GUD OCH FADER,
HONOM TILLHÖR HÄRLIGHETEN OCH VÄLDET I EVIGHETERS EVIGHET, AMEN! 1:6.


Et kungarike av präster.


Betoningen ligger på ETT kungadöme, alltså en gemenskap.
Vilken roll har vi där? Jo, vi är präster... allihop!

Både Jesaja och Petrus talar om detta:

Jesaja kapitel 61 talar om Ett Nådens År, om hur de uråldriga ruinerna skall byggas upp, rättfärdighetens träd skall planteras och de förstörda städerna skall på nytt resas upp.
I denna visionen talas det också om att främlingar skall valla hjordarna åt er och att vingårdarna skall skötas av utlänningar.

Vi skall vara Guds tjänare och HERRENS PRÄSTER.

Här kan vi ana ett samspel och en integration med fredens förtecken, redan trehundra år innan Jesus kom. Hela kapitlet 61 är mycket intressant, men det får du läsa själv.
Även 2 Mosebok 19:6 talar om hela folket:

OCH NI SKALL VARA MIG ETT RIKE AV PRÄSTER OCH ETT HELIGT FOLK. 

Guds rike.


I Petrus första brev läser vi:

NÄR NI KOMMER TILL HONOM - DEN LEVANDE STENEN, RATAD AV MÄNNISKOR MED UTVALD AV GUD - DÅ BLIR OCKSÅ NI TILL LEVANDE STENAR I ETT ANDLIGT HUSBYGGE.

NI BLIR ETT HELIGT PRÄSTERSKAP OCH KAN FRAMBÄRA ANDLIGA OFFER, SOM GUD VILL TA EMOT, TACK VARE JESUS KRISTUS... 1 Petr brev 2:4-5.

Dopet är vår prästvigning.
Detta gäller oss alla! För mig tar detta udden av debatten om vem som får vigas till präst.

Dop-grav i Efesos!


Vad är då vår uppgift i detta kungadöme, och här och nu?

Att förkunna Guds storverk....

Nu avrundar vi vårt studium.

SE, HAN KOMMER MED MOLNEN, OCH VARJE ÖGA SKALL SE HONOM, OCKSÅ DE SOM HAR GENOMBORRAT HONOM,

OCH ALLA JORDENS STAMMAR SKALL BRISTA UT I KLAGAN FÖR HANS NAMNS SKULL.

JA, AMEN.

JAG ÄR A OCH O, SÄGER HERREN GUD, HAN SOM VAR OCH SOM KOMMER, ALLHÄRSKAREN.

När Jesus kommer tillbaka, vilket också Koranen talar om, blir det både till glädje för dem som väntat på Honom, och skräck för dem som hånat och föraktat honom.

Ordet Amen betyder = sannerligen. Ja, det är sant.
Denna dagen har vi ännu inte sett, men vi vet att vi idag är en dag närmare Jesu återkomst än vad vi var igår.

Ljuset är uppenbarat!


Till sist:

Jesus är A och O, alfa och omega. Det är det grekiska alfabetets första och sista bokstav.

På svenska skulle vi säga att Jesus är A och Ö!

Han är början och slutet. Jesus fanns till före världens skapelse och hans finns till ända in i slutet.
Det är värt att lära känna honom... är väl det minsta man kan säga!

Och, som en ödmjuk slutkläm på tal om bokstäver:
Det är min tröst att Jesus också har en "bokstavskombination"... för det betyder att han på ett särskilt sätt innesluter alla som har ADHD... eller andra diagnoser! Särskild kärlek till er!!

Vi är alla omslutna av hans A och O!


Uppenbara hälsningar från eder bibelstudieledare
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade på tågstationen i Karlshamn samt i Efesos i Turkiet.
- och som en gång blev avslöjad... av Guds kärlek.


Djupt tacksam.




onsdag 22 mars 2017

MEDKÄNSLA - COMPASSION


Passion för känslor.


Känslor och passion! Med-känslor tillsammans och glödande med-passion.

Vilka vackra ord! Glädjens djupaste botten är just detta - medkänsla och passion.

Men vilken dyrköpt erfarenhet... av övergivenhet och utebliven omsorg när medkänslan är borta.

Jag vill fortsätta dela med mig av Desmond Tutu och Dalai Lamas samtal om Glädje, ur boken med samma namn - konsten att finna lycka i en osäker tid.

Deras insikter blandas med ett diktatorförsök, en mus samt ett tandläkarbesök, och bildsätts med foton från trädgårdens egen passionerade blomning.

På väg.


Vi beundrar människor som visar medkänsla med andra. Vi hyser stor respekt för självuppoffrande människor som ger av sin tid och kärlek.
Moder Theresa är vår tids vackraste förebild, liksom Dalai Lama och Sydafrikas ärkebiskop Tutu.

Man beundrar ju inte en hämndgirig person... Det väcker något mörkt inom oss som vi helst undviker.

Just nu på TV-nyheterna flimrar en rapport förbi från Turkiet. President Erdogan vill att exil-turker i Tyskland ska få rösta på honom så han kan bli diktator - eller som han hellre säger:

- Stabilisera landet.

Han låter som en arg pojke... Mamma Angela Merkel tycker inte det är någon bra idé och ger inte sin medkänsla till fördjupat förtryck.
Erdogan hamnar i underläge och slår till med härskarteknik och säger fula saker om Tyskland och Europa.

Men det är ingen framkomlig väg.

Att bara tala om "mig, mig, mig" skapar ingen lycka. Där börjar tvärtom lidandet för både personen själv och dess omgivning.

Dalai Lama säger i boken till Desmond Tutu:

- Att tänka "jag, jag" framkallar automatiskt rädsla, osäkerhet och misstro. Titta på en bild av Hitler eller Stalin och jämför den med Mahatma Gandhis ansikte, eller ditt... Ni kan se att de - som har makt men saknar medlidande - aldrig kan vara lyckliga.

Många diktatorer sover på olika ställen varje natt.

Du är fel...


Den moderna människan är misstänksam mot medkänsla eftersom vi är präglade av att djungelns lag tvingar fram konkurrens.
I detta perspektiv blir medkänsla de svagas självförgörande dårskap.

Medkänsla - svaghet - död.

Men bokens medförfattare Douglas Abrams lyfter fram att evolutionsvetenskapen har kommit fram till att samarbete och medkännande generositet gynnar vår överlevnad.
Dessa biologer kallar detta för "den ömsesidiga altruismen":

- Jag hjälper dig idag så hjälper du mig imorgon.

Vi är sociala varelser. Det är även djuren.

Jag hjälper dig.


De tog några möss som exempel:

En mus var skadad, den andra slickar dess sår. Forskare såg att den skadade musen läkte mycket fortare än den tredje försöksmusen som var ensam.

Medkänslan hjälpte den till hälsa!

Det är annat än det läkarbesök jag beskrev i förra inlägget... Där hade det varit bättre att gått till en mus och blivit slickad !!!

Kan någon ta av den här mössan!


Vi vet också att medkänsla utlöser kroppens endorfiner - "hjälparens kick"! - och hjärnans belöningscentrum ger välbefinnande tillbaka.

Idag var jag hos tandläkaren. Ett hål skulle lagas längst bak, längst upp.

Så stort kan jag inte gapa... utan att käken går ur led.
På ena sidan är käkbenet för kort - taskigt evolutionärt arvsanlag i släkten - vilket inte har gynnat oss alls... utom att vi får be tandsköterskorna att "hålla käften" på oss när vi ligger där utslagna i tandläkarstolen!

Jag ska inte berätta om bedövningssprutor, salivsug och blockeringskloss i munnen. Jag skall inte berätta om hur borren tjöt genom munnen in i öronen via huvudet håligheter.
Nej då, jag säger ingenting om hur det vibrerade och riste i tanden.

Det jag säger är istället detta:

Tandsköterskan hade en underbar medkänsla!

Med munnen full av instrument och luftstrupen stängd, andades jag intensivt genom näsan - och fick själv trycka hakan till vänster för att käken inte skulle börja vobbla... Nåväl.

När jag vågade titta, såg jag de vackraste bruna ögon le mot mig, med ett så varmt inkännande att jag blev alldeles lugn.

Tandsköterskan såg på mig med största medkänsla. Hennes blick var full av compassion!
Hon var fullkomligt närvarande - en stolthet för sin yrkeskår!

Hon gav mig sådan styrka att jag nästan glömde vad tandläkaren gjorde.

Vallmo-borr.


Jag fortsätter läsa boken om Glädje, allt medan bedövningen sakta släpper.

Psykologen Paul Gilbert fann att många människor är rädda för att visa medkänsla.
Varför?

De tror att det skall bli utnyttjade, eller att andra kommer att bli beroende av dem, eller att de helt enkelt inte ska kunna hantera andras smärta.
Rädslan kan också ligga i att man befarar att andra kommer att vilja ha något i gengäld, man kommer i skuld till andra.

Det riktigt svåra och sorgliga är när vi till och med är rädda för att hysa medkänsla med oss själva...

Jag gråter när jag läser detta:

- De är rädda för att de ska bli svaga, att det inte kommer att kunna arbeta lika hårt, eller att sorg och nedstämdhet skall överväldiga dem...

Är jag svag?


Dalai Lama blev chockad när han hörde att västerländska psykologer ofta har patienter som brottas med själv-hat.
Han trodde att självbevarelsedrift, egenkärlek och egenvård var fundamentalt i vår natur, vilket det är i buddhismen.

Den moderna västerländska kulturen gör det svårt för oss att hysa medkänsla med oss själva.

Vi klättrar upp för prestationspyramiden, vi blir ständigt utvärderade och bedömda.
Inte konstigt att medkänslan för sig själv sakta försvinner...

Självmedlidande hänger också ihop med själv-accepterande.

Att godkänna sig själv.

Detta är den livsläxa och medicin vi bör ta:

- Att ha medkänsla med våra mänskliga skröpligheter och erkänna att vi är sårbara. Ja, att vi har begränsningar, precis som alla andra!

Sårbar. Ömtålig.


Här är min diagnos:

- Patient saknar självmedkänsla. Patient har visserligen nylagad tand, men patient har inte insett att hon är behäftad med samma svagheter som resten av mänskligheten.

Ärligt talat, vårt arbetstempo och våra krav visar att vi har en mänskosyn som liknar industrin.
Maskinen behöver inte vila, den kan köra tredubbla skift...

Det här är ingenting vi "väljer". Vi är fast i ett system där arbetsplatser organiserar sin verksamhet utifrån ett icke inkännande sätt.
Även kyrkan är del i denna omänskliga mänskosyn.

En pion bland hermelinerna.


Konsekvensen blir att vi inte vilar när vi är trötta, vi struntar i de självklara behoven av mat och sömn - man tar en chokladkaka på väg till nästa möte - och driver sig hårdare och hårdare.

- Som om ni vore maskiner, sa Dalai Lama.

Vi blir oroliga och deprimerade eftersom förväntningarna är att prestera mer - nåde den som blir sjuk eller måste "vabba" för sjuka barn!

- Brist på själv-med-känsla visar sig i form av en hård och kritisk relation till sig själv.

Det är lätt att tro, att om man inte är kritisk och krävande kommer man att misslyckas, att man inte kommer vara värd erkännande och inte förtjänar kärlek.

Det är ingen imponerande världsbild precis...

Jag vill hellre vara en mus...

Hjälp.


Jag hoppas nu att alla vi som leder statistiken i sjukskrivningsrapporterna "utmattnings-syndrom"
ska få vår skada klassad som arbetsskada - och att det skall bli ett nödvändigt uppvaknande för hela samhället.

Ekonomismen är vår tids religion och den skördar alldeles för många offer på sitt altare.
Det räcker nu!

Jag avslutar detta inlägg med att låta Desmond Tutu lyfta fram det hebreiska ordet för medlidande: rachamim, vilket kommer av ordstammen livmoder: rechem.

Det är från mödrarnas omvårdnad vi lär oss medkänsla.

- Medlidande är en omtanke som vaknar när vi ställs inför en annan människas lidande och känner oss motiverade att se detta lidande lindras.

Ja, medlidande är det som förbinder empati med vänliga handlingar och generositet.

Var är livmodern?


Så, dagens stora nyhet och insikt är att även jag har mina begränsningar...!

Härmed ber jag att få lyfta fram mina svagheter och min sårbarhet, min hunger och min trötthet.

Min nya kompass (!) heter MEDKÄNSLA. Med mig själv.
Jag har gett bort till andra även det som var reserverat för mig själv. Så dumt. Vilken fruktansvärt dyrköpt erfarenhet.

Jag avslutar även ikväll med det underbara citatet från Kolosserbrevet:

SOM GUDS UTVALDA, HELIGA OCH ÄLSKADE 
SKALL NI ALLTSÅ KLÄ ER I INNERLIG MEDKÄNSLA,
VÄNLIGHET, ÖDMJUKHET, MILDHET OCH TÅLAMOD...

Undrar om Paulus lyssnat på Dalai Lama... nä... det är säkert Tibets andlige ledare som har smygläst lite i Nya Testamentet! Säkert är att Desmond Tutu lever detta bibelord fullt ut!

Mina varmaste med-kännande känslor till er alla!

Helene Sture Känslofelt,

- som särskilt tackar den irakiske tandläkaren och den latinamerikanska tandsköterskan som:
- gett mig ett kanon-bett trots glapp i käften, samt:
- en längtan efter små möss som kan skoja lite med diktators-kandidater och slicka deras själsliga sår...

Stolt medkänsla.


tisdag 21 mars 2017

ETT LÄKARBESÖK

Läkarstation?


Den välutbildade läkaren kliver med långa älgben framåt i vårdcentralens korridorer.
Det luktar steril nervositet om de vita väggarna.

Patient försöker hänga med i kölvattnet efter medicinaren.
De passerar fina kulturtavlor med tomma budskap.

Besöksrummet är kalt och opersonligt.
Läkarens sportjacka hänger slarvigt över kontorsstolen i det ogästvänliga rummet.
Patient får sitta ned.

Läkaren lägger sina älgben i kors. Patient gör ett stilla korstecken inom sig.
Samtalet kan börja.

Luften står stilla.

Kommunikationen är konstgjord.


Kropp, själ och betong.


Läkaren lyssnar tekniskt i fem minuter. Konstaterar administrativt att patient börjar känna sina känslor. Patient börjar sätta gränser.

Patient vill sätta gränser för läkarens oläkande sätt, men sätter gräns för sig själv istället, och uppför sig.

Resten av den dyrbara tiden sitter den välutbildade medicinaren framför datorn, med ryggen mot patient.

Patient sitter övergiven på sin stol.

Det luktar ännu mer steril nervositet om väggarna.

Hela livet vilar på läkarens tangentbord. Ett enda fingertryck fel och patient får inte den tid som behövs för att fortsätta läka.

Datorskärmen flimrar med digital information. Patients hjärta flimrar av oro.
Det mjuka livet håller andan.

Kontrollen är fråntagen.

Ljuset är släckt.


Den uteblivna empatin gör patient sjukare. Själen blir ännu mer oläkt.

Patient är en människa, av kött och blod. Läkaren är en tidsfixare, en pillertekniker utan känslor.

Läkaren måste lära sig av sin patient. Att känna känslor. Och att sätta gräns för sin empatilöshet.

Detta är den sjuka vården. Den behöver bli frisk. Inkännande. Läkande.

Läkare får inte lära sig bli läkande på universitet. Men de kan alla skelettdelar på latin. Det är sjukt. Sjukt bra, men det gör inte patient frisk.


Ännu mer utmattad går patient hem. Med mer tid på ett papper, men osedd.

Ointresserad läkare kliver med långa älgben tillbaka genom korridoren och hämtar in nästa offer.

Offer för ett okänsligt samhälles överkrav på effektivitet.
Läkaren är en del i spelet.

Töm. Tom. Tömd.


Medkänsla? Ja!

SOM GUDS UTVALDA, HELIGA OCH ÄLSKADE
SKALL NI ALLTSÅ KLÄ ER I INNERLIG MEDKÄNSLA...

... VÄNLIGHET, ÖDMJUKHET, MILDHET OCH TÅLAMOD.
Kolosserbrevet kap 3:12.


Medkänsla.
Innerlig medkänsla!
Compassion. With love.

En glimt från sjukvården. Vart ska den vända sig för att bli frisk?


Empatiska hälsningar från Helene Sture Älgfelt,

- som inte kunde se skillnad på vårdcentralen och sopstationen...


Tomten är bättre läkare.