UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 2 december 2016

ANIMA och ANIMUS - Symbolpedagogik 5

Symbol-pedagogik steg 5.


Vad är det som händer på pappret?
Kolkritan far hit och dit. Färgerna åker berg-och-dalbana.

En bild tar form. Ett mönster börjar skönjas. Sakta träder figurer fram och ger sig till känna.

Varifrån kommer ni?

Huvudet har ledigt och förnuftet sitter på avbytarbänken.
Logistik-hjärnhalvan pausar.

Äntligen.

Det undermedvetna får långsamt sippra fram och min kreativa andra hjärnhalva får sin rättmätiga plats.

Att det ska vara så svårt att låta denna halva få tala!

Gult möter grönt.


Följ med på en inre resa där jag häpet tagit del av mina inre landskap.

Vi befinner oss i Jämshög, på SYMBOL-PEDAGOG-UTBILDNINGEN, steg 5.

Kursledare är Helen Kemi och idag har vi fått mycket fint besök av självaste Åke Högberg, psykologen som utvecklade denna metod med symboler som grund, vilket jag skrivit om flera gånger.

Förra inlägget handlade översiktligt om nödvändigheten att icke fungerande delar inom oss bör avslöjas och detroniseras.

Det falska jaget måste genomgå en symbolisk död - en Ego-cid.
Jag vet inte om jag orkar arbeta med det nu... Får se vad som händer.


Vi ställde oss framför våra masonitskivor, riggade med stora pappersark.
Det var tyst och lugnt i rummet.

Närvaro.

Är det någon färg som kommer till dig? Vad tycker du om?
Känner du någon rörelse... som handen kan fortplanta på pappret?

Alla hade längtat så efter att få vara där igen.
Ja! Det finns något där inuti som vill ut!

Det gäller att ta sats och våga börja... bara ge sig hän, ut på det vita, oskrivna bladet.

Brottningskamp.



De bilder du nu ska få se är en kamp mellan grönt och gult... mellan manligt och kvinnligt.
Anima möter Animus.

Vill de förenas?

Dras de till varann? Eller konkurrerar de?

Kvinnan behöver ha kontakt med sin manliga sida. Mannen behöver ha kontakt med sin kvinnliga sida. Yin och yang.

För att bli en hel människa behöver vi förena våra motsatta sidor och sluta fred med oss själva.

Men hur ser det här ut, egentligen?

Titta vilken plats den gröna manliga figuren tar!
Min Animus är mycket stark, ser det ut som. Han går till och med utanför linjerna!

Och hur många armar har han?
En, två, tre, fyra... med tydliga fingrar.


Många armar och ett argt öga.


Kolkritan for runt över pappret och sen följde färgerna efter.

Lilla söta fröken Anima, hur ser hon ut? Vad säger du?

Men titta, hon når ju inte ända ut till kanten! Så blygsam, så förkrympt. Eller fick hon inte tid och plats att växa?

Och vad har hänt med hennes armar?
Anima saknar ju fingrar... och hon har bara hälften så många som den maskulina figuren.


Hon tar inte plats..


Det går kvickt att måla.
Jag sa ju att huvudet inte var påkopplat. Den intuitiva känslan är den som styr.
Det gäller att hänga med i svängarna!

Den kreativa hjärnhalvan arbetade på högtryck.

När bilden var klar ställde jag mig på avstånd och tittade.

Funderade. Kände efter.

Tog loss pappret och vred och vände på det.

Och plötsligt såg vi ett ansikte... ett grönt, vilsamt ansikte med slutna ögon, inneslutet i Animas varmgula famn.

Åh! Som en sfinx... med en luftig omålad yta under hakan där hon kan breda ut sig och växa till!

Jo, nu omsluter hon honom!


Från den här synvinkeln har det feminina och maskulina slutit fred.

Animas öga ligger i fosterställning i botten och ser världen underifrån.

Många, många som har gått i samtalsterapi har kommit en bit på väg, men sedan stannar processen av, därför att orden räcker inte till och huvudet stör med sina försvarsmekanismer.

Men bilderna ljuger inte lika lätt.
Här finns en omedelbarhet som träder fram, inifrån vårt eget djup.

Och med god handledning kan känslan lockas fram och synliggöras.

Varsamt frågar vi:

- Vad vill mitt omedvetna säga till mig?

Färgen flagnar...


Vad sa bilden till dig?

To be continued...

De varmaste gul-gröna hälsningar!

Helene Sture Symbolfelt,
- på jakt efter fred och frid mellan män och kvinnor, Anima och Animus!

torsdag 1 december 2016

"EGO-CID" - JAGET DÖR


Ego-cid.


Det är mörkt och regnblött ute. Det kan kännas svart både i själen, lokalt och globalt.
Låt oss då våga tala om det.
Går det att hitta en väg ut ur mörkret?

Ja, det gör det.

Jag vill dela med mig av några kraftfulla tankar från boken DEPRESSION OCH SKAPANDE av David H Rosén.

Han är professor i analytisk psykologi i Texas och har utvecklat en positiv syn på depression.
!!
Han har utvecklat kreativa vägar att använda - och vända - det inre mörkret till att komma åt sin inre ljusa kärna.

Nej det är inte New Age, jag är ledsen men jag behöver dyka djupare, och det gör David H Rosén tillsammans med Jung, Freud, Erikson, Buber och Viktor Frankl.

Deras banbrytande forskning att försöka sätta ord på vad som orsakar depressioner inom oss är en fantastisk läsning.
Och närgången...

Jag pyntar med några suddiga foton från en höstdag i Kalmar.

Bronsstatyer i Vallparken, Kalmar.


Nu ger vi oss in i grottan.

För en depression kan jämföras just med en grotta: vi går in där för att ta skydd från rovdjuren.

"En depression är en naturlig reaktion på en nedbrytande situation, nödvändig för att psyket skall anpassa sig och orka genomleva situationen" (sid 46)-

- Är du deppig?
- Ja, stör mig inte! Jag jobbar...

"Denna mekanism tjänar till att skydda individen genom tillbakadragande och inaktivitet, när stimuli blir alltför häftig och inte aktivt kan undvikas".

Hänger du med?
Tänk på larven som förpuppas för att kunna bli det den är ämnad till; en fjäril.

David H Rosén skriver:

"Depressionen är en tillfällig period av inaktivitet, liknande den inkubationstid som föregår en kreativ idé".

- Är du fortfarande deppig?
- Ja, sa jag ju! Stör mig inte! Är du rädd eller?
- Ja...

Också en grotta.



Det går inte att tända ett ljus och tro att det ska skingra mörkret, trots att adventsvisan uppmanar oss till det.

TÄND ETT LJUS OCH LÅT DET BRINNA...

Nej, för om du sätter ljuset i grottans öppning, då ser du ändå ingenting vad som döljer sig där inne...
Tyvärr är det så att vi måste gå längre in, djupare och djupare i mörkret för att komma åt vad som döljer sig där inne.

Gammalt skräp som negativa föräldrabilder, fula projiceringar och andras kvävande förväntningar får grottans väggar att drypa av falska egon...


Det här verkar livsfarligt.
Tänk om man fastnar i sin depression när man börjar studera den.

Ja, risken finns.
Därför bör man ha en följeslagare; en själavårdare eller terapeut - och inte då någon som gått och köpt sig en prästskjorta i Stockholm för att verka med seriös vid sina påhittade hembesök! (Det kan vi skriva om en annan gång).

"Depressionen blir patologisk när individen förblir låst i detta tillstånd, istället för att fortskrida bortom det" (sid 47).

Stelna inte!



Många människor som blir sjukskrivna behöver dra sig in i sin grotta, för att vila ut från arbetslivets faror.
Den "positiva depressionen" kan då bli en tid av eftertanke och reflektion, där en ny riktning kan tas ut.
Men gode Gud så jobbigt det är!

Det gamla livsmönstret måste dö - och det är inget "quick fix" som vår tid gärna vill ha.
Nej, detta är ett mödosamt arbete och motverkas tyvärr av vår "positivt-tänkande-hysteri".

David H Rosén förklarar:

"Historiskt betraktade katolska kyrkan 'sorgsenhet' som en kardinal-synd - 'tristitia'.
Det sekulära samhället idag har optimism som sin kardinal-dygd.

Men Bibelns ord från Predikaren ger plats åt livets alla tillstånd - och så gör författaren en parafras:

DET FINNS EN TID FÖR MÖRKER OCH DEPRESSION
OCH DET FINNS EN TID FÖR LJUS OCH GLÄDJE.

DET FINNS EN TID FÖR SÖMN OCH TILLBAKADRAGANDE
OCH EN TID FÖR AKTIVITET OCH ENGAGEMANG."


Det finns tid. Att gå upp. Eller ned.


Hans idé om psyket är att allt hör ihop, att vi inte ska dela upp det.

På ytan kan vi ha en viss sinnesstämning, emotion, som kan leta sig djupare och vara en affekt.

"När en människa har en explosiv känsloutlevelse beror det på att vi drabbats av vår varelses innersta.
Det är inte alltid vi ska ge uttryck för detta, men om vi lever livet med att aldrig ta våra känslor på allvar, ja då kan en maskerad depression etablera sig" (sid 49).

Det är detta som är farligt... och som kan leda till desperata handlingar när man inte orkar längre.
Men det finns vägar ut!


Vredesutbrott.


"Gemensamt drag för depressionen är förlust av livsmod.
Det blir synligt i vardagsmoralen och i upplevelse av mening och lojalitet".

Mänskokännaren Rosén fortsätter:

"Personens anda och vilja kollapsar - medveten om att att de misslyckats uppnå egna eller andras förväntningar, oförmögna att ändra situationen där själva livsrummet är begränsat."


Sagt på ett annat sätt:

Ångesten är vår vän. Den står på vår sida och signalerar att någonting är fel.
Att våga lyssna på den rösten och bryta mot alla konventioner och hitta sin sanning - det är början till befrielse ur mörkret.

"Sårbara känslor uppstår i regel från påfrestningar i omgivningen, likaväl som sårbarhet är inbyggd i individens psyke.
Vi behöver bygga upp ett nytt självförtroende och en ny framtidstro".

Bygg nytt. Omvändelse.



Detta tillstånd har beskrivits i klassisk litteratur, i grekiska dramer och fornnordisk mytologi.
Den store mystikern på 1500-talet talade om "Själens dunkla natt" och kung David ropar i Psaltarpsalmerna om skydd i dödsskuggans dal.

Sedan går denne psykiatriker igenom olika terapeutiska modeller där många olika behandlingar samverkar (sid 98), observera att de ska samverka, inte motverka varandra:

- biologisk behandling (somatisk terapi),
- farmakologisk behandling,
- ljusperapi och diet-terapi,
- psykologisk behandling (beteende och kognitiva)
- existentiell behandling,

... där det sistnämnda har fått en avgörande betydelse genom Viktor Frankls erfarenhet från koncentrationslägret:

Livet har mening, och när lidandet inryms i den meningen då överlever man.


Ge inte upp. Det finns en trappa i muren...



Sedan kommer långa kapitel i boken "Depression och skapande" där vi får följa ett antal människor och deras kamp med falsk självbild och förstörd självkänsla, som orsakar hopplöshet och benägenhet till självmord.

Det är här David H Rosén visar hur nödvändigt det är att det falska jaget - egot - måste dö, inte hela människan!

Det handlar om en EGO-CID, inte sui-cid!!

Jag kan inte redogöra för alla varianter av hur föräldrar kan förstöra sitt barn.... dominans, förtryck, svaghet, underlåtenhet att skydda... och så vidare.

Men i terapin kommer detta fram.

Alla bortträngda upplevelser samlas i det begrepp som kallas "skuggan".

Grottan är full av skuggor... som lever rövare på nätterna och anfaller i nattens mörker och orsakar mardrömmar och fasansfulla fasor.

- Deppar du fortfarande?
- Gå din väg, du satans förklädda ljusängel! Stör mig inte med ditt falska ljus. Jag håller på att avslöja dig och dina förbannade smådjävlar som håller mig kvar här!


Den välsignade grottan!


När terapeuten/ själavårdaren byggt upp en trygg relation med patienten, kan arbetet börja.

Terapins första stadium är kapitulering inför sina falska uppfattningar om sitt jag.
Alla negativa projektioner på andra hör hemma i den egna skuggvärlden.
Det är dags att konfronteras med detta...

... och känslan av död är överhängande.

Åter igen betonar han hur skammen vill driva oss till att ta död på hela vår varelse, men han visar bestämt hur det är Egot som ska dö - och omvandlas.

Till sin hjälp använder han alla kreativa uttryck vi har:
- musik, rörelse och bild, särskilt när orden inte längre räcker till att beskriva mörkret.

Jag önskar jag kunde visa de teckningar hans patienter målat - de är pinsamt avslöjande... och ett kraftfullt redskap att komma åt sin inre sanning.

Sitt äkta Själv.

Tag emot din Anima.


Andra stadiet.
När patienten kapitulerat och fallit igenom det omedvetnas tomrum, har en EGO-CID ägt rum.

"Den tidigare ego-identiteten har brutit samman och nu ska kontakten etableras med Självet" (sid 185).

Personen går från död till liv.

Psykologen ger ord åt det som de grekiska dramerna för länge sedan gestaltade och det som Jesus gör genomgripande i kristendomens budskap.

"När personen får kontakt med Självet genomgår hon en omvandling genom en upplevelse av död och pånyttfödelse, och kan så fortsätta på sin individuationsväg".

Livsmodet kommer tillbaka.
Insikten att ego-cidens symboliska död är bättre än självförintelse är en avgörande framgång.

Egots död.



Tredje stadiet.

Personen har avslöjat vad som döljer sig i skuggorna.
Kvinnan har funnit sin manliga del (animus) och mannen sin kvinnliga del (anima) och dessa förenas nu till en helhet inom personen.

Denna nya livskraft ger möjlighet att omarbeta trauman i det förflutna.
Mindervärdeskomplex - eller uppblåst och storslagen uppfattning om sig själv - har ersatts av mild realism.

Sanning har skapat Frihet.
Och friheten ger Frid.

Frid vid lugna vatten.


Jag stannar här.

Boken är utgiven på Natur och Kulturs förlag, Borås 1999. Läs den.

Framför mig väntar en långhelg med mina "systrar" i Symbol-pedagog-utbildningen.

Han som utvecklat den kreativa metoden vidare i Sverige - Åke Högberg - kommer på besök.
Det ska bli mycket spännande att få träffa honom!

Och jag är lite rädd... för när han sätter igång med "aktivt visualiserande" då går skuggorna inte säkra,,,
Nattens drömmar avslöjar att det finns en hel del att brottas med.

Jag tänker vara kvar i grottan tills faran är över - men nu med färgpenslar och målarburkar.

Kanske är de urgamla grottmålningarna ren terapi?!
Tänk om vi bevittnar människans första försök att få bukt med sin rädsla och sina skuggor genom att måla de vilda oxarna på väggen!?

För att sedan lämna mörkret och möta solens ljus, med förnyad livskraft och nytt mod.


Grottmålningar?


Kung Salomo i Predikaren får sista ordet, där vi faktiskt kan ana en brottning och en ego-cid, där freden till slut kommer.

ALLTING HAR SIN TID OCH VARJE FÖRETAG UNDER HIMMELEN HAR SIN STUND.

FÖRVARA HAR SIN TID OCH KASTA BORT HAR SIN TID.
RIVA SÖNDER HAR SIN TID OCH SY IHOP HAR SIN TID.

TIGA HAR SIN TID OCH TALA HAR SIN TID.
ÄLSKA HAR SIN TID OCH HATA HAR SIN TID.
KRIGA HAR SIN TID OCH FRED HAR SIN TID. Predikaren kap 3:7


Möt din Animus.


Livet är vackert och meningsfullt.
I sanning, jag sluter fred med mig själv. Du också?

Skicka nu denne Texas-doktor till Mr D Trump och hjälp honom begå ego-cid, så han inte orsakar nations-cid...!

Varma hälsningar från grottmänniskan Helene Sture-Själv Egofelt,

- som såg bronsfigurerna tala i Vallparken, där stelnat liv fick ny betydelse,
- och där symbolerna blir högst levande och meningsfulla.


Tid för livets mogna höst.




måndag 28 november 2016

HERR GURKA PÅ HUMLESCENEN

Ucke Fellowz i Bromölla.



Ucke Fellowz är i farten igen.
Denna måndag morgon var vi tvungna att gå upp i ottan för att hålla jämn takt med skolbarnen.
Herr Gurka var inbjuden att dansa på Humlescenen i Bromölla!

Äntligen har vi fått tända alla adventsljusen, som nu lyser upp våra mörka fönster, det gjorde det lättare att vakna.

Mitt i julhysterin bryter vår ukuleleorkester av allt tal om pepparkaksgubbar och luciasånger.
Här är det Lennart Hellsings sånger som gäller!

Hemmagjorda grönsaksmössor prydde vår eminenta orkester och förvandlade oss till jordgubbar, morötter och ärtor.

Grönsaksorkester.


Fast någon av oss måste vara den trekantiga gubben...

Jag stod i kulisserna och såg hundra barn tåga in i aulan.
Läpparna var smorda med Niveafett och munspelet låg i fickan - det är väl rätt tonart nu bara?!
Var det G eller D?

Det här är så roligt!
Jag älskar läget - samspelet, musiken, kontakten och spelvinkeriet... och att någon annan håller i taktpinnen!

Jag behöver bara hålla koll på korvarna...

.. som gled ned ibland över hattbrättet.

Håll er i skinnet!



DET VAR SÅ ROLIGT JAG MÅSTE SKRATTA
DET KOM EN TREKANTIG GUBBE IN

HAN HADE TRÄSKOR OCH NÄVERJACKA
OCH HATTEN KANTAD AV KORVASKINN!

HAN SATTE SIG PÅ EN PALL I KÖKET
OCH TOG UR FICKAN SITT MUNSPEL OPP

OCH BÖRJA' SPELA SÅ ALLTING DANSA'
MED SKRIM OCH SKRAMMEL OCH TJO OCH HOPP!


Barnen kommer!



Jo, ibland känner man sig lite trekantig...
Originell och egen, utan lust eller vilja att passa in.

Men vem gör det?

Blicken svepte ut över alla de många barnen. Där sitter små fina flickor och pojkar och är unika och originella. Men alltför snart börjar de härma varandra, först för att det är roligt att likna varann, men sedan för att man blir rädd att hamna utanför...

Till alla underbara barn - fortsätt vara trekantiga!
Försök inte trycka in din personlighet i ett runt hål när du har andra spännande former!

En el-bas bland hermelinerna.



Det var så tråkigt jag måste gråta
För alla vuxna har blivit skinn.

De äter skräpmat o för mycket tårta
Och bara några som passar in...

Vi sätter oss på en stol i soffan
och drar ur fickan vår kaffekopp

Och börjar dricka och högljutt tjoffa
om ditt och datt och när sol'n går opp.


Koncentration på stolarna.



När skolan är som bäst låter den fantasi och fakta finnas sida vid sida.
Människan är nämligen gjord för båda.
Vi har ju två hjärnhalvor... fast det kan man inte tro.

Därför gillar jag att få sjunga om en rymdfärd - efter att ha räknat upp alla planeter med mina barnbarn - och på ett ögonblick är jag där!

OCH NICKO TICKO TIN OCH JAG
VI FOR TILL STJÄRNORNA EN DAG

NICKO TICKO TIN TIRALLA....


VI TRÄFFADE EN BRYLLING DÄR
HAN STOD I EN TRUMPETAFFÄR

NICKO TICKO TIN TIRALLA...


Nu ramlade prinskorvarna ned i ansiktet igen. Jag tappade takten med mina klaves-pinnar, men lyckades vara rätt i takten och blåsa i trumpeten - tuut tuut tuuuut!

Mitt barnsliga jag blir så kolossalt tillfredsställt av det här!
Tydligen också lågstadiebarnen i Bromölla också, för ty de skrattade och klappade i händerna.

Men ingen vet vad en brylling är.

Brylling?


Egentligen skulle jag vilja att barnen stod opp och dansade... för inte kan man sitta still när herr Gurka bjuder upp till både vals och mazurka!

Det är roliga ord och ordlekar som Lennart Hellsing lekte fram en gång med sina sånger.
Ja, han skulle ju fyllt 100 år i år, det är därför vi lyfter upp hans sångskatt nu igen.


Det är kallt ute, nattfrost även i Blekinge. Då är det inte lätt att vara en liten rädisa... och orkestern var inte överens när eller hur eller varför eller hur ofta vi skulle börja...

Vi satt där på Humlescenen och surrade om vi skulle göra omstart eller fortsätta eller starta om eller....

Men jag fick barnen till att hålla takten genom att slå på knäna, medan vi trummade på baksidan av våra ukulelear (plural?).


Nej en flugsvampsrädisa!


TRE SMÅ RÄDISOR STOD I ETT LAND
STÖRRE OCH STÖRRE DE BLEV EFTER HAND

- EN BLEV STOR SOM EN HASSELNÖT
DEN LA KUNGEN SJÄLV I SIN GRÖT.

- EN BLEV STOR SOM EN PÄRONFRUKT
DEN FLÖT BORT PÅ MEXIKOS BUKT.

- EN BLEV STOR SOM ETT HUS ELLER TVÅ
ORKAR DU MED DEN SÅ TA DEN OCH GÅ!


Allt är möjligt. Fantasin känner inga gränser. Där bor oanade möjligheter till nya lösningar.
Fantasin öppnar upp alla sinnen.

Tänk att bo i en rädisa... eller försöka ta den under armen och gå om den är stor som ett hus.
Kom igen alla tråkiga vuxna! Eller gör som kungen och lägg den i gröten!


Lägg den i gröten, sa jag!


Undrar hur många av barnen som har ätit palsternacka?
Det är så gott till fiskgratäng. Eller selleri. Kanske de som har Linas vegetariska Matkasse..
Här kommer de!

TICKE TACK TICKE TACK
HÄR KOMMER PETER PALSTERNACK

TICKE TACK TICKE TACK
DANSANDE PÅ TÅ OCH KLACK
I SIN GULA FRACK, TICK TACK.


DUDDELDI DUDDELDI
HÄR KOMMER SELMA SELLERI

DUDDELDI DUDDELDI
I EN KJOL MED BRODERI
DANSAR HON FÖRBI DUDDI.


TRIMMEL TRAM TRIMMEL TRAM
HÄR TITTAR GABRIEL GRÄSLÖK FRAM

TRIMMEL TRAM TRIMMEL TRAM
MÖSSAN RÖD SOM TUPPENS KAM
BYXAN GRÅ AV DAMM TRIMM TRAMM.


Är det Bo Tomat, eller?



Mat och tjat, mat och tjat
ät upp lilla Bo Tomat!
Mat och tjat, mat och tjat
Ligger där på stora fat
i sin röda säng, tjat tjat!


Gurgelgul, gurgelgul
Moroten är inte ful
Gurgelgul, gurgelgul
Krafter ger och skratt och kul
Ögon ser ett gurgeldjur!


Ja, ja... jag vill också försöka!
Det här är roligt, sa jag ju.

Bästa moroten och pumpan!


Sen kom regnet med Petronella i Plaskeby och vi öste på med kazoo i mellanspelet.
Blockflöjten ledsagade i Önskevisa och finalen stod självaste Trollkarlen för - han som drack upp sig själv...

Redan som 8-åring började mina filosofiska funderingar... Vi hoppar rakt in i handlingarna, i vers 4 och 5:

OCH KEJSAR'N AV KINA HAN SA: JAG SLÅR VAD,
ATT INGEN FÖRVANDLAR SIG TILL LEMONAD!
- HA HA! ROPTE TROLLKARL'N, SE DÅ PÅ MIN KRAFT!
OCH SIMSALABIM BLEV HAN TILL ETT GLAS SAFT.

MIN SOLEN SKEN HET ÖVER RISFÄLT OCH ÄLV
OCH TROLLKARL'N BLEV TÖRSTIG OCH DRACK OPP SIG SJÄLV
DET SKEDDE I MISSHUGG SOM NI NOG FÖRSTÅR
MEN DET HAR HAN ÅNGRAT I SJUHUNDRA ÅR!


Se på min kraft.



Tänk att förvandla sig själv till ett glas saft... vem är man då? Är man kvar i sin ursprungliga existens men tillfälligt transformerad till dryck?

Och om man är ett glas saft, hur gör man då för att dricka upp sig själv? Vart ska saften ta vägen?
Poff!
Allt borta.

Vilken otur han hade i sin törst! Ja, det skedde minsann i misshugg, det förstår vi!
Eller?

Det låter ju nästan som vår bibliska historia.
Gud förvandlar sig till människa i en transformation (inkarnation på kyrkiska).
Gud blir Jesus.
Döden måste dödas och synden besegras. Det kan bara den göra som själv är odödlig och syndfri,
Alltså ger Jesus sitt liv och dödar döden inifrån dödsriket.

Och drack opp sig själv...

Drack opp sig själv.


Men. Men!!

På tredje dagen uppstod han igen och återvände till livet, ur saftglaset i dödsriket, tillbaka till normallivet på risfält och älv.

Och det var sannerligen inget misshugg!
Det Gud gjorde genom sig själv som Jesus för oss alla är helt enastående!!
Outstanding.

Och som minne fick vi inte en flaska saft, men väl en storståtlig nattvardskalk med vinet, som hans blod, för att aldrig glömma att han redan druckit ur ondskans bägare - i vårt ställe.

Det har han inte ångrat, men jag vet inte om den kommunistiske kejsaren i Kina fortfarande känner till kristendomens förvandlingsnummer?

Det gör han nog... Kejsaren är livrädd för kristendomens kraft för han har förbjudit all mission.
Det, där emot, är ett stort misshugg vill jag lova!

Ty kraften i den saften som Jesus ger än idag släcker den andliga törsten som den lilla människan har efter att komma tillbaka till Gudsgemenskapen.



Livets kalk.



DET VAR SÅ ROLIGT JAG MÅSTE SKRATTA
FÖR PRÄSTEN DANSAR MED KORVASKINN!

HON ÄR SÅ LYCKLIG, NI KAN EJ FATTA
HUR ALLTIHOPA ÄR GLÄDJEN MIN!

JAG SATTE MIG UTI KYRKANS BÄNKAR
OCH TOG UR FICKAN MITT MUNSPEL OPP

OCH BÖRJA SPELA' SÅ ALLTING DANSA'
MED KÄRLEKSFRÖJD OCH MED TRO OCH HOPP!


Också en kyrka.


Fru Gurka hälsar eder alla med ett stort Amen och Halleluja i grönsakslandet!

Ukulene Sture Hellsingfelt,

- friskvårdstränare i musikens läkande värld.

fredag 25 november 2016

FÖRBUND MED GUD - Hebreerbrevet kap 6a


Vilken föda behöver vi?


Ska det vara mjölk eller fast föda?
Är du ett spädbarn i tron eller har du kommit en bit på väg?

Vi har tappat mycket kunskap om vår kristna tro, både inom kyrkan och ännu mer utanför kyrkan.
Därför är jag så glad att vi kan samlas ännu en gång kring ett bibelstudium från Hebreerbrevet i Carl Gustafs kyrka, i Karlshamn.

Slutet på kapitel 5 talade ju om den andliga mjölken, som jag tror att vi fortfarande behöver dricka av:

OCH DEN SOM LEVER  PÅ MJÖLK ÄR ETT SPÄDBARN 
OCH KAN INTE FATTA EN UNDERVISNING OM RÄTTFÄRDIGHET.

DEN FASTA FÖDAN ÄR TILL FÖR VUXNA, 
FÖR DEM SOM TRÄGET HAR ÖVAT UPP SINA SINNEN TILL ATT SKILJA MELLAN GOTT OCH ONT. Hebr 5:13.

Hm... vem något alls av vad "rättfärdighet" är?
Vad betyder det? Ordet finns inte med längre i vår vardag.
Vi ska strax återkomma till det! Det handlar om att vara i ett förbund...

Vem är med i förbundet?



LÅT OSS DÄRFÖR INTE UPPEHÅLLA OSS  VID DET MAN FÖRST FÅR LÄRA SIG OM KRISTUS, UTAN GÅ VIDARE TILL DET SOM ÄR AVSETT FÖR VUXNA.

VI KAN INTE BÖRJA OM MED GRUNDERNA:

- OMVÄNDELSEN FRÅN DÖDA GÄRNINGAR, 
- TRON PÅ GUD, 
- OCH LÄRAN OM DOP OCH HANDPÅLÄGGNING, 
- OM DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE 
- OCH EVIG DOM.

NEJ, MED GUDS TILLÅTELSE GÅR VI VIDARE. Hebr 6:1-3.

Nej, med er tillåtelse stannar vi kvar här en stund... Vi är inte redo att gå vidare!
Så mogna är vi inte. Än.

Redo att gå vidare?


Omvändelse

När senaste hörde du en predikan om omvändelse?
Det är inte ofta prästerna "stör" församlingen med att påpeka omvändelsens nödvändighet.

Vi kan beskriva omvändelsen som när vi når en punkt där det inte går längre.
Livet har fört oss till en återvändsgränd.

Vår livsstil, våra livsval och allt det vi tänker och känner fungerar inte längre.
Kapitulationen är ett faktum och det känns som om man ska dö...

Inom psykologin kallas denna själsliga död för "egocid" (David H Rosén "Depression och skapande" - oerhört intressant!).
Det falska jaget måste dö. En omvändelse är helt nödvändig.

Och innan man vågar ta det steget är ångesten vår följeslagare och pådrivare - mot nytt liv!


Utan denna första grund i vår kristna tro, kommer vi inte vidare.

Omvändelse från vad?

Döda gärningar... alltså allt det vi gör för att ställa oss själva i bättre dager, blidka, fjäska, skaffa oss fördelar med mindre bra metoder och köpslå med Gud:

- Gud, om du bara gör så att... så lovar jag att... men...


Om jag bara slipper att..,



Tro på Gud

Många kan berätta om denna kritiska punkt då de som ett sista halmstrå på allvar ropat till Gud:
- Om du finns.. rädda mig!

Och räddningen är där.

Vi måste ha ett alternativ till mörkret för att kunna begå "egocid" - låta egot dö, som styrt oss på fel vägar.

Psykiatrikern David H Rosén skriver fantastiskt om omvändelsen, som det allra bästa alternativet till det värsta alternativet - att ta sitt fysiska liv av daga; självmordet/ suicid.


Eller som vi sjöng på det danska mötet om keltisk tro; John Bells sång:

I owe my Lord a morningsong
for God has meant this day!
Through fears of night and hidden light
God moves and wills my way.

I owe my Lord a morningsong
for Jesus rose at dawn!
He made death die and would not lie
that others might live on.


Han går bort... Eller hem?


De dödas uppståndelse

Dop och handpåläggning är väl det som är mest levande i våra församlingar.
Och i det finns kopplingen till det vi inte vågar prata så frimodigt om;

- de dödas uppståndelse.

Det är ju det vi bekänner i Trosbekännelsen också.

Har ni tänkt på när vi tänder ljus för avlidna i våra gudstjänster så säger vi:

- Vi ber för XX som genom döden har tagits ifrån oss.

Nej! Gud tar inte någon ifrån oss! Detta är inte kyrkans tro. Detta är ett allt för mänskligt perspektiv.
Jag brukar istället säga:

- Vi tackar för XX som nu fått komma hem till Dig, i en ålder av....

Det ger hopp, det lyfter blicken mot Gud som genom Jesus bröt dödens makt, eller hur!

- Har du hört att han har gått bort?
- Har han gått bort? Vart gick han då?
- Nej han har inte gått bort! Han har gått bort....
- Tyvärr... jag ska gå bort.. på middag nu... Hejdå!


Det kommer en ny tid.


Och den sista delen i "grunden", det som missbrukats och skrämt så många:

Evig dom

Denna veckan lever vi just med Domsöndagens texter, innan Advent bryter in.

Domen har ju två utslag - fria eller fälla.

Nu predikas det tydligare utifrån Guds ord att det handlar om en dom över all ondska, förtryck och orättfärdighet - inte att jaga små människor med fingrarna i syltburken...

... och en upprättelse för alla orättvist behandlade, alla feldömda, alla förtryckta och illa hanterade.

Kanske skulle det istället heta "Upprättelsens söndag"?

För mig ger det hopp att vi tror på en Gud som en dag skall skipa rättvisa, med kärlekens mått mätt.


Som ni märker kommer vi inte särskilt långt i texten idag...
Men en god regel när man läser Bibeln är att inte läsa långt, utan länge... och alltså borra på djupet!

Kristen konst på Emmaus center, Haslev. 


Kan vi inte fortsätta nu?
Nej, ni har inte min tillåtelse...  ; )

Vi måste säga något om det storståtliga ordet "rättfärdighet" - detta centrala kyrkiska ord som är en nyckel till förståelse av Gamla och Nya Testamentet.

Längst bak i våra Biblar finns ordförklaringar - tyvärr är Cordias upplaga dålig i detta fallet.


Rättfärdighet

Detta ord ger en känsla av perfektion, att vara duktig, moraliskt korrekt och lite som de skriftlärda och fariséerna.

Men det är fel.

Att vara rättfärdig enligt Bibelns betydelse är att stå solidarisk med förbundet.

Står fast i förbundet.


Till vardags lever vi i många olika slags förbund:

- äktenskapet är ett förbund, vi är i förbund med vårt försäkringsbolag och så vidare.
Då gäller det att båda parter uppfyller sin del, att man är pålitlig och trofast - även om man skulle göra fel.


När Israels folk knorrade i öknen mot Moses och anklagade både honom och Gud för alla svårigheter, då var folket orättfärdigt, ja de var både onda och ogudaktiga - och ställde sig själva utanför förbundet.


Men det är inte så att man är fri från tvivel eller problem.
Poängen är att man vänder sig till varandra, t ex i äktenskapet, och frågar:

- Hur löser vi det här? Har du någon bättre idé?

Men så snart man börjar anklaga varandra och ifrågasätta på ett negativt sätt, då han man ställt sig utanför sitt äktenskapliga förbund.


Vänder ryggen till.



Skrift ska med skrift tolkas.
Låt oss slå upp ett av de många parallellställena och läsa vad som står där:

Psaltaren 34:

HERRENS ÖGON ÄR VÄNDA TILL DE RÄTTFÄRDIGA
OCH HANS ÖRON TILL DERAS ROP.

MEN HERRENS ANSIKTE ÄR EMOT DEM SOM GÖR DET ONDA, 
HAN VILL UTROTA MINNET AV DEM FRÅN JORDEN.

NÄR DE RÄTTFÄRDIGA ROPAR, DÅ HÖR HERREN
OCH RÄDDAR DEM UR ALL DERAS NÖD.

HERREN ÄR NÄRA DEM SOM HAR ETT FÖRKROSSAT HJÄRTA
OCH FRÄLSER DEM SOM HAR EN BEDRÖVAD ANDE.

DEN RÄTTFÄRDIGE MÅSTE LIDA MYCKET 
MEN HERREN RÄDDAR HONOM UR ALLT. Psalt 34:16-19


Det är samma sak som vi sa innan, när den förtvivlade människan vänder sig mot Gud... det är att vara rättfärdig!
Man visar Gud förtroende med sitt rop och hoppas på räddning.

Och räddningen kommer... ta emot den! Men den kräver omvändelse från alla falska förhoppningar och livslögner...
I ropet finns sinnesfriden. Håll ut!

Håll ut i skuggan.


Kanske några av er känner igen orden?

Detta uttryck finns med i högmässans inledning:

Herren är i sitt heliga tempel.
Hans tron är i himmelen.

Men han är också nära dem som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta...

Det är ett praktfullt exempel hur förbundstanken lever kvar i våra gudstjänster!

Det får arbetet med den nya handboken inte reducera bort...


Nu, mina vänner, är vi redo att gå vidare i texten!

Det handlar om risken att avfalla från sin tro och bli förbittrad... Bär vårt hjärtas åker god skörd eller tistlar och törnen?

Hebreerbrevet kapitel 6, från vers 4 till 12:


TY MÄNNISKOR SOM HAR AVFALLIT FAST DE EN GÅNG HAR BLIVIT UPPLYSTA
OCH SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, 
FÅTT DEL AV HELIG ANDE OCH SMAKAT GUDS GODA ORD
OCH DEN KOMMANDE VÄRLDENS KRAFTER,

DEM ÄR DET OMÖJLIGT ATT PÅ NYTT FÖRA TILL OMVÄNDELSE, 
EFTERSOM DE KORSFÄSTER GUDS SON EN ANDRA GÅNG OCH GÖR HONOM TILL ÅTLÖJE.


EN ÅKER SOM FÅR RIKLIGT MED REGN HAR GUDS VÄLSIGNELSE
OM DEN SUGER UPP VATTNET OCH SKÄNKER ODLAREN HANS GRÖDA.

MEN BÄR DEN TISTLAR OCH TÖRNEN ÄR DEN VÄRDELÖS.
FÖRBANNELSEN ÄR INTE LÅNGT BORTA, 
OCH SLUTET BLIR ATT ÅKERN BRÄNNS AV.


Stubbåker.



Vid den här tiden var det stora diskussioner vad man skulle göra med "avfällingarna" i församlingarna.

Kan man ta tillbaka en person som först blivit omvänd, döpt och kristen men sedan förnekar alltihop... och ångrar sig igen?

I förnekelsen så "korsfästs Kristus igen" - ett oerhört starkt ord som det ligger mycket sanning i.
Även i våra dagar finns det människor som av olika skäl fallit ur förbundet och istället blivit förnekare.
Det är dubbel smärta - för personen själv, för den kristna församlingen och för Kristus... som i så fall dött förgäves för honom eller henne.

Tistlarna har kvävt den goda skörden.


MEN VAD ER SAK BETRÄFFAR, MINA KÄRA, ÄR JAG TROTS DESSA ORD ÖVERTYGAD OM ATT DEN LIGGER BÄTTRE TILL OCH ATT NI ÄR NÄRA FRÄLSNINGEN.

GUD ÄR INTE ORÄTTVIS OCH GLÖMMER INTE VAD NI HAR GJORT
 OCH VILKEN KÄRLEK NI HAR VISAT HANS NAMN
 GENOM ATT NU SOM FÖRUT TJÄNA HANS HELIGA.

JAG ÖNSKAR ATT NI ALLA ÄNDA TILL SLUTET MÅTTE VISA SAMMA IVER ATT FÅ SE ERT HOPP UPPFYLLT.

FÖRSLÖAS INTE, UTAN STRÄVA EFTER ATT LIKNA DEM SOM GENOM TRO OCH TÅLAMOD FÅR SIN DEL AV VAD GUD HAR LOVAT.

Kärlekens skörd.



Vi avrundar vårt bibelstudium med att lyfta upp Guds namn:

Kärlek till Guds namn

Hur ofta hör vi inte i dagligt tal det slarviga uttrycket:

- Oh herregud!

Vi vet ju i bönen Fader Vår att vi ständigt ber om hjälp med:

- Helgat varde ditt namn / Låt ditt namn bli helgat.

Men varför säger vi då så här?

Ja, det kommer ju av att vi förr hade litanians ord levande:


Evige allsmäktige Gud
Förbarma dig över oss. Hör vår bön.

Herre Gud Fader i himmelen, Herre Guds Son världens frälsare, Herre Gud du helige Ande!


Denna herregud-bön var levande i medvetandet och detta bönerop användes spontant när det var någon fara å färde:

- Åh, herregud!

Men när vi tappar bort betydelsen, och glömmer att uttrycket faktiskt riktar sig till Gud, i en bön, då blir det ett missbruk.

Hur kan vi komma ifrån det? Kan vi återföra medvetandet till vad vi faktiskt säger, utan att moralisera?
Ge svar på tal, med glimten i ögat:

- Ja, Han är också här...

Gud fyller vår korg...



Till vår tro hör att vi håller Guds namn heligt, med kärlek.
Gud är ju den som leder oss på rätta vägar, för sitt namns skull. Psaltaren 23.

Och att hedra Guds namn är att tjäna "de heliga".
Om du har din Bibel framför dig så ser du att det står en * där.
Det betyder att ordet finns med i ordförklaringarna längst bak. Slå upp och läs där.


Den människa som har tagit emot Kristus i sitt hjärta har blivit hel och helig genom hans närvaro.

Åter igen, det handlar inte om egen förträfflighet!

Gud har lyft oss in i sitt förbund och gjort oss rättfärdiga, genom det Jesus har gjort för oss.
Därför har vi gott hopp, även i tider av bekymmer och mörker.

Genom nattens fasor och gömda ljus rör sig Gud framåt och vill ge dag åt vår natt.

Jesus fick döden att dö och ljuger inte då han säger att även vi skall få leva.

Jesus gör hål i döden!


De varmaste hälsningar "i rättfärdighet" till er alla,

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade bland äppellådor, veteax och betongstolar.