UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 19 maj 2017

ÖPPNA DÖRRAR I FILADELFIA - Uppenbarelsb 3 b)


Blå Port. Blå timmen.


Varför är det så många församlingar som vill heta Filadelfia?
Hur är det med kraften i kyrkan? Och vilket fokus har vi?

Välkommen till kvällens bibelstudium i Carl Gustavs kyrka i Karlshamn. Vi blir fler och fler... bord och stolar räcker snart inte till!

Det handlar om nycklar, dörrar, pelare och spikar...

- Käre himmelske Far, tack för att vi öppet och fritt får läsa Ditt ord och samtala om det.
Helige Ande, tala till oss nu, såsom var och en behöver - ord av tröst och uppmuntran, men också av förmaning och varning. Din är äran. Amen. 

OCH SKRIV TILL ÄNGELN FÖR FÖRSAMLINGEN I FILADELFIA:

SÅ SÄGER DEN HELIGE, DEN SANNFÄRDIGE, HAN SOM HAR DAVIDS NYCKEL...


Hur öppnar man?


Det är viktigt att ha en Bibel med fotnoter och parallellhänvisningar, annars är det svårt att studera och finna bakgrunden.

Davids nyckel är ett uttryck som återfinns hos Jesaja. För oss blir det många kodade meddelanden i Johannes Uppenbarelsebok, men vi avkodar dem, en efter en.
Vi slår upp Jesaja kapitel 22.

Bakgrunden är en väpnad konflikt där de styrande inte tog sitt ansvar. De flydde, och de gjorde inte vad Gud hade befallt.
Den dålige förvaltaren Shevna blir fråntagen sitt ämbete. Hans dräkt ges istället åt den trofaste Eljakim:

HAN SKALL BLI EN FADER FÖR JERUSALEMS INVÅNARE OCH JUDAS FOLK.
I HANS VÅRD SKALL JAG LÄMNA NYCKELN TILL DAVIDS KUNGAHUS.

DÄR HAN ÖPPNAR SKALL INGEN STÄNGA,
DÄR HAN STÄNGER SKALL INGEN ÖPPNA. Jesaja kap 22:22.


Herren öppnar...


I vår gränslösa och allt mer självupptagna tid känns det långt bort att tala om gränssättning och allvar.
Men Bibeln är full av situationer där människan är ansvarig för vad hon gör!
Och hon får ta konsekvenser av sina handlingar.

Vi lider brist på både ansvar, allvar och konsekvens...

Gud ger den gode förvaltaren ett oerhört stort förtroende: att ingen skall kunna öppna där han stänger, eller stänga där han öppnar.
Vilka situationer som avses vet jag inte, men jag tänker mig att det gäller både politiskt och mellanmänskligt.

Sedan kommer spiken...

Häng upp dig på den du!


... inte i kistan - utan i väggen!

JAG SKALL DRIVA IN HONOM SOM EN SPIK SOM SITTER STADIGT PÅ SIN PLATS,
OCH HANS ÄMBETES TYNGD SKALL SPRIDA GLANS ÖVER HANS SLÄKT... Jes 22:23.

Gud utsåg Eljakim och han blev välsignad.

Allt vad som hängdes på denna spik, skulle bäras upp av hans goda kvaliteter. Bildspråket är härligt!

Alldeles nu i dagarna har vi här i församlingen också fått en utmärkelse - vår kyrkoherde Henrik Lindén har av biskop Johan blivit utsedd till kontraktsprost!

Vi gläder oss åt detta och betraktar nu Henrik som "en spik i väggen"! Vi ber att den inte skall lossna... och att bördan skall vara rimlig... Vi är många som står runt omkring dig!

Omgiven.


Tillbaka till Johannes Uppenbarelse. Nu känner vi igen orden:

... HAN SOM ÖPPNAR SÅ ATT INGEN KAN STÄNGA OCH STÄNGER SÅ ATT INGEN KAN ÖPPNA.

På engelska heter detta "Open Doors". Det är en organisation som rapporterar om förföljelser av kristna och påtalar brott mot religionsfriheten.

Det finns många kristna organisationer som arbetar med bibelmission till stängda länder.
I Ryssland tillåter Putin att den ortodoxa kyrkan existerar, men inte expanderar.
Mission från andra länder är inte tillåtet. Inga andra kristna samfund får ta sig in i Putinland.

Stängt. Återvändsgränd.


Även Migrationsverket (MV) i Sverige har en otrolig makt att stänga eller öppna dörrar...

Just nu har vi många afghanska unga män i vår närhet. Flera av dem lämnar nu sin muslimska bakgrund när de börjar förstå vad kristendomen innehåller av nåd, frihet och förlåtelse, i relationen med Jesus.

Men de frågor som MV ställer i förhöret är inte på något sätt relevanta för en ung kille, som börjat upptäcka kärleken från Jesus...

Jag testade att ställa samma frågor till bibelstudiegruppen:

- Är du kristen?
- Kan du berätta om innehållet i Romarbrevet?
- Vad säger kristendomen om skärselden?
- Hur ser kristendomen på äktenskap?
- Kan du sakramenten?

Det är ingen religionshistorisk examen att vara kristen!

Kan du tidtabellen? Annars är du ingen riktig tågåkare...


Nej, ingen kunde redogöra för Romarbrevet... hur i all sin dar skall då en ung afghan kunna göra det???

Och vad har den medeltida katolska idén om skärselden här att göra?? Vet de inte att Sverige har en evangelisk luthersk kyrka?

Vi var upprörda. Kan handläggarna själva svara på sina frågor?

Det som verkligen är relevant - även för oss - är att fundera på:

- Tror du på Gud? Men följdfrågan:
- Vem är Jesus? Vad betyder han för dig? Hur har du mött honom...?

Helig Ande öppnar vårt hjärtas dörr i en längtan att få komma honom nära!
Jag skulle gärna vilja ha ett par bibelstudium med Migrationsverkets handläggare!

Urspårat.


Så är det idag, och så var det även i Filadelfia, den lilla handelsstaden 5 mil sydost om Sardes i Mindre Asien.

JAG KÄNNER DINA GÄRNINGAR.

SE, JAG HAR STÄLLT EN DÖRR ÖPPEN FÖR DIG SOM INGEN KAN STÄNGA.

I ett själavårdande perspektiv kan vi också tänka oss detta som något gott.
När dåtiden är bearbetad, så får vi lov att lämna den bakom oss - och stänga dörren.

Vi bär alla våra smärtor och sorger. Gud vill öppna en dörr för oss mot framtiden, till befrielse och nytt liv.

Öppna inte det Gud stänger.

I Kolosserbrevet läser vi:

VAR UTHÅLLIGA I BÖNEN, VAKA OCH BED UNDER TACKSÄGELSE.

BE DÅ OCKSÅ FÖR OSS ATT GUD ÖPPNAR EN DÖRR FÖR ORDET, SÅ ATT JAG KAN PREDIKA HEMLIGHETEN MED KRISTUS - DET ÄR FÖR DEN JAG ÄR FÄNGSLAD - OCH GÖRA DEN KÄND, OCH TALA SOM JAG BÖR. 
Kolosserbrevet kap 4:2-6.

När Guds Ande går före oss, då är ingenting omöjligt!

Nu riktar jag den bönen till vår Svenska kyrka...

Vi har alldeles för mycket fokus på vad vi vill, vad vi kan, vad vi tycker...
Men kyrkan är inte vår... Kyrkan tillhör Kristus.

kyrios = herre. Det är det ordet som ger vårt svenska ord "kyrka" - de som tillhör Kristus!

Kraften kommer inte från oss, inte från kyrkoråden och inte från de förtroendevalda eller kyrkomötet.
Kraften kommer från Gud Fader, Jesus Kristus och den Helige Ande!

Det visste de i Filadelfia:

Kraften är Herrens.


DIN KRAFT ÄR RINGA, MEN DU HAR BEVARAT MITT ORD OCH INTE FÖRNEKAT MITT NAMN.

Här får vi en programförklaring.
Ska jag skicka den till Malmö och handläggarna på MV?

- att läsa Bibeln
- att inte förneka Jesus.

That's it!

Det är många som försöker få oss på fall. Grupptrycket gör det lätt att förneka sin tro.
Inre stridigheter och konflikter sargar oss och falska profeter luras.

Under det första århundradet var konflikten stor mellan de ursprungliga judarna och nykomlingarna, de kristna.
Självförståelsen vid den här tiden, 90-talet e Kr, var att de kristna uppfattade sig själva som "de rätta judarna":

SE, JAG SKALL LÅTA NÅGRA KOMMA FRÅN SATANS SYNAGOGA, NÅGRA SOM KALLAR SIG JUDAR, MEN INTE ÄR DET.

Här hittar vi en hänvisning till Romarbrevet - hå hå! Det måste vi läsa extra noga...

Varifrån kommer du?


Det handlar om omskärelsen... Handlar det om skinnet eller sinnet?
Paulus skriver:

TY JUDE ÄR MAN INTE TILL DET YTTRE, OCH OMSKÄRELSEN ÄR INTE DET SOM SYNS UTANPÅ KROPPEN.

JUDE ÄR MAN I SITT INRE, OCH OMSKUREN ÄR DEN SOM ÄR DET I SITT HJÄRTA, I ANDE, OCH INTE EFTER BOKSTAVEN.
Romarbrevet 2:28.

Undrar om Migrationsverket hade gett rätt för det svaret... De hade väl fått hicka!

Vem släpper MV igenom?


Sedan kommer en profetia om vad som Herren vill ska hända med alla "utifrån kommande":

SE, JAG SKALL FÅ DEM ATT KOMMA OCH KASTA SIG INFÖR DINA FÖTTER, OCH DE SKALL FÖRSTÅ ATT JAG ÄLSKAR DIG.

Lägg märke till vad det är dessa människor ska se hos församlingen:

- De skall förstå att jag älskar dig...!!

Det står inget om hur förträffliga de är, att de kan redogöra för skärselden eller har all kunskap...
Nej, det handlar om kärleken, om relationen mellan Gud och människa.


Vi återvänder till profeten Jesaja, kapitel 45:14, där han beskriver Herrens överhöghet över alla folk.
Hedningarna från Egypten skall upptäcka att det är Gud som är Gud, inte deras avgudar, och de skall falla ned och be med orden:

BARA HOS DIG FINNS GUD, INGEN ANNAN FINNS, INGEN ANNAN GUD. 
Jesaja 45:14

Det är denna kärlek som många dagens muslimer upptäcker, en efter en.
Låt oss då inte stänga dörrarna när Gud öppnar dem!

Gud öppnar. Vi stänger.


Vi går vidare i texten.

DU HAR BEVARAT ORDET OM MIN UTHÅLLIGHET, OCH DÄRFÖR SKALL JAG BEVARA DIG FRÅN PRÖVNINGENS STUND, SOM SKALL KOMMA ÖVER HELA VÄRLDEN FÖR ATT PRÖVA JORDENS INVÅNARE.

JAG KOMMER SNART.

Den sista tidens svåra prövningar är ett så stort ämne att vi får återkomma till det.
Det behöver egen tid och uppmärksamhet. Därför lämnar vi det just nu.

Men uthålligheten har två riktningar:

- dels att Herren har tålamod med den mänsklighet som håller på att föröda allt liv,
- dels vår uthållighet att inte ge upp det goda, inte ge upp vår tro och relation till Jesus, som gett sitt liv för oss, för att vi skall leva, både här och nu, och där och sedan.

Prövningar och uthållighet.


Församlingen i Filadelfia uppmuntras att hålla sig till källorna och inte införa några nya läror om Kristus:

HÅLL FAST VID DET DU HAR, SÅ ATT INGEN TAR IFRÅN DIG SEGERKRANSEN.

DEN SOM SEGRAR SKALL JAG GÖRA TILL EN PELARE I MIN GUDS TEMPEL, OCH HAN SKALL ALDRIG LÄMNA DET.

Vi vände oss om i kyrkorummet och tittade på det mäktiga altaret.
Där finns två utsnidade pelare med målningar runt om, som ger en känsla av att vara i en pelargång.

Två pelare.

Vi slår upp parallellstället i Galaterbrevet 2:9, som handlar om mötet med apostlarna i Jerusalem.
Paulus tillhörde ju inte den ursprungliga skaran, han som dessutom förföljt den kristna församlingen innan han blev frälst.
Hur är deras relation nu?

GUD TAR INTE HÄNSYN TILL PERSON.
DE SÅG ATT JAG ÄR BETRODD ATT FÖRA EVANGELIET TILL DE O-OMSKURNA, PÅ SAMMA SÄTT SOM PETRUS TILL DE OMSKURNA.

OCH NÄR DE FÖRSTOD VILKEN NÅD JAG HADE FÅTT - DET VAR JAKOB, KEFAS OCH JOHANNES, DESSA SOM ANSÅGS VARA PELARNA - RÄCKTE DE MIG OCH BARNABBAS HANDEN SOM TECKEN PÅ VÅR SAMHÖRIGHET.
Galaterbrevet 2:6-9.

De gjorde en god arbetsfördelning och litade på varandra, med Jerusalem som mittpunkt.

Kyrkans pelare. En kefas.


I denna nya samhörighet runt Kristus fick de ett nytt namn.
Simon fick namnet Petrus - Kefas - som betyder klippa, vilket betecknade den funktion han hade.

PÅ HONOM SKALL JAG SKRIVA MIN GUDS NAMN OCH NAMNET PÅ GUDS STAD, DET NYA JERUSALEM SOM KOMMER NED FRÅN HIMLEN, FRÅN MIN GUD, OCH MITT NYA NAMN.

Att nämna sitt namn över något är att proklamera tillhörighet över saken eller personen.

Det är därför som vi i dopet säger:
- Helene... jag döper dig i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn - och från och med den dagen tillhör jag Herren!

Kommer ni ihåg när man som barn "paxade" en leksak? Då satte man sitt "namn" på den och sa:
- Den är min!

Gud "heter" ingenting... JHWH är en språklig beteckning för "fenomenet gud", precis som det på arabiska "heter" Allah - ordet för Gud - eller på franska "Dieu" och på engelska "God".

Gud "heter alltså inte" Jehova. Gud "heter" ingenting men, Gud är den Som Är.
Gud är Ande och Sanning. Guds väsen är Kärlek.

Det är detta som förmedlas till Filadelfia. Inte konstigt att så många församlingar har velat ta detta namn på sin församling!

Fantastisk vy!


Staden som kommer ned från himlen får vi också återkomma till längre fram.
Men jag tror jag skall ta och besöka den nuvarande staden, det gamla Jerusalem...

Nu tar vi paus en vecka och firar Kristi Himmelsfärd!

DU SOM HAR ÖRON, HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!

Eder bibelstudieledare, Helene F (som i Filadelfia!) Sturefelt,

- som fotograferade i Karlskrona, vid Blå Port och längst ute på Verköbanan,
- och som hoppas att vi kan skilja på vilka dörrar Gud stänger, och vilka Gud öppnar...

Pax et bonum! Frid och allt gott.

Pax et bonum.

onsdag 17 maj 2017

VITA KLÄDER I SARDES Uppenbarelseboken 3 a


Mystery of Life.

Först måste vi bädda - men inte med vita lakan utan med kärleksfull omsorg.
Vi förbereder oss och ställer in våglängden, annars fattar vi inte.

Och jag har klätt mig i vita kläder...

Välkomna till ännu ett bibelstudium i Carl Gustavs kyrka i Karlshamn.
Vi har kommit till den femte församlingen i Mindre Asien, dit Anden riktar sina ord, genom den fängslade Johannes.

Tidsmässigt befinner vi oss i slutet av det första århundradet, ca år 90 e Kr.

Sardes var en gång huvudstad i det gamla riket Lydien, men på nytestamentlig tid reducerad till en handelsstad bland många andra.

Dagens Turkiet.


Men först Psaltaren 139, annars orkar vi inte ta emot det Anden säger till den här församlingen.

HERRE, DU RANNSAKAR MIG OCH KÄNNER MIG.
OM JAG STÅR ELLER SITTER VET DU DET.

INNAN ORDET ÄR PÅ MIN TUNGA VET DU, HERRE, ALLT JAG VILL SÄGA.

DU OMGER MIG PÅ ALLA SIDOR, JAG ÄR HELT I DIN HAND. 
Psalt 139;1, 4, 5.

Helt i Guds hand.


Gud är Ande och sanning. Gud är den som vet allt. Och älskar alla.
Detta är själva bäddningen... Med smärta säger nu Guds Ande till de kristna i Sardes:

OCH SKRIV TILL ÄNGELS FÖR FÖRSAMLINGEN I SARDES:

- SÅ SÄGER HAN SOM HAR GUDS SJU ANDAR OCH DE SJU STJÄRNORNA:

JAG KÄNNER DINA GÄRNINGAR, DET HETER OM DIG ATT DU LEVER, MEN DU ÄR DÖD... Joh Uppb 3:1

Är du död?


Talet 7 är heligt.
Jordens tal är fyra och Guds tal är tre. När den judiska talmystiken ska uttrycka "helhet" så är det 4+3 = 7.

Jord och himmel är förenade. Gud och människa möts.

Orden från Guds Ande riktas till "alla" - alla människor i alla tider, kristna i alla länder, människor i alla sammanhang, men särskilt i kyrkan eftersom vi har ett ansvar att föra ut evangeliet till alla folk.

I detta kodade meddelande är avsändaren himmelska väsen som representerar var sin församling inför Guds tron.
Församlingarna är symboliserade av lampställ (Uppb 1:20) och de har sin himmelska motsvarighet i änglar, som i sin tur är symboliserade av änglar.

Holk-ställ. Himmelsk boning.

Omdömet om de kristna i Sardes är att de tror att de är andligt levande, men de är döda...
Det går inte att lura Gud med en from fasad eller fina ord.

Låt oss se vad aposteln Jakob skriver om detta:

VAD HJÄLPER DET OM NÅGON SÄGER SIG HA TRO MEN INTE HAR GÄRNINGAR?
INTE KAN VÄL TRON RÄDDA HONOM?

OM EN BRODER ELLER SYSTER ÄR UTAN KLÄDER OCH SAKNAR MAT FÖR DAGEN, VAD HJÄLPER DET DÅ OM NÅGON AV ER SÄGER:
"GÅ I FRID, HÅLL ER VARMA OCH ÅT ER MÄTTA" MEN INTE GER DEM VAD KROPPEN BEHÖVER?

SÅ ÄR DET OCKSÅ MED TRON:
- I SIG SJÄLV UTAN GÄRNINGAR ÄR DEN DÖD.

Tänk positivt. Tänk dig varm...


Låt mig säga några ord om det här med gärningar.

Inför korset har vi ingenting att komma med... bara våra tomma händer, i förkrossad längtan att få sinnesfrid.

I den tomheten kan Gud fylla oss, och gör så också!

Det är det som är frälsningen.
- Herre, tag emot mig... förlåt mig allt ont jag gjort... jag vill leva i din kärlek. Amen.

Den bönen kan vi alla be med varandra!

Och efter frälsningen, kommer ett flöde av goda gärningar genom oss! Jesu kärlek rensar ut och läker oss, inifrån och ut. Det är hans omsorg som strömmar genom oss - och det är också han som skall ha äran...

... inte jag... eller du eller du... eller...

Eller att frälsningens flöde inte alls finns. Namn-kristen. Kultur-kristen.
Kristen av gammal tradition eller oreflekterad vana.

Det verkar som om det är detta som har hänt i Sardes.  
Mycket snack och lite verkstad, alltså...


VAKNA UPP OCH STÄRK DET SOM FINNS KVAR OCH SOM VAR NÄRA ATT DÖ.
TY JAG HAR FUNNIT ATT DINA GÄRNINGAR INTE HÅLLER MÅTTET INFÖR MIN GUD.

Stärk det som finns kvar.



Om vi rannsakar oss själva, här och nu, kan vi se vår egen kyrkas "döda gärningar"?

Kan det vara tunna predikningar utan innehåll ("fånga dagen och var snälla")?
Kan det vara profan musik som tränger ut lovsång och psalmer?
Eller okunskap om vad det innebär att vara kristen? Att inte känna till vår egen heliga Skrift?
Att missa stadens alla lidande och strunta i den misär vi har runt omkring oss?

Vi vet nog var och en var skon klämmer.

Och Gud vet detta och påtalar det - inte för att sätta dit någon! Utan för att uppmärksamma ett problem och hjälpa församlingen att växa.

Stärk det som finns kvar!

Lys. Styrk och stärk.


Allt är inte borttappat i ytlighet eller nonchalans. Det finns goda kärnor att bygga vidare på. Men, hur då?

KOM IHÅG VAD DU HAR HÖRT OCH TAGIT EMOT, OCH BEVARA DET, OCH VÄND OM.

Varför är vi här? Vad är det som gör att vi söker oss till kyrkan och till och med vill lägga tid på att läsa Bibeln tillsammans?

Någon gång har vi ju mött någon som inspirerade oss. Eller att vi i en krissituation knäppte våra händer och ropade till Gud i bön, och blev bönhörda.

Det kan vara en gudstjänst som var så andefylld i musiken att tårarna bara började strömma nedför kinderna...

... eller en predikan som träffade rakt i hjärtat, eller en nattvardsgång där Jesus rörde vid oss...

Kom ihåg detta! Glöm inte vad du har tagit emot.

Idag, när jag skriver detta, är det min dopdag - den 17 maj!
"Glad jag städse vill bekänna jag är döpt i Jesu namn!"

Vi behöver inte kittla våra sinnen med nya andliga upplevelser, men gå tillbaka till källan, hitta ursprunget igen. Och det är bönen och bibelläsningen, nattvarden och församlingsgemenskapen, som ser till allas behov.

Stärk varandra ekumeniskt också!


TY OM DU INTE VAKNAR, SKALL JAG KOMMA SOM EN TJUV, OCH DU SKALL INTE VETA VILKEN STUND JAG KOMMER ÖVER DIG.

Suck. Inte fler tjuvar! Vi har nog av villa-inbrott! Just det. För att vi inte varit vaksamma...
Fast nu är Gud ingen "tjuv" utan snarare husets ägare som kommer hem sent i natten och finner att du och jag festar runt där... om jämförelsen tillåts.

Det går inte att lura Gud. Vi lurar bara oss själva. Vi smutsar våra kläder. Vår själ.

Min själ!


MEN DU HAR NÅGRA FÅ I SARDES SOM INTE HAR FLÄCKAT SINA KLÄDER, OCH DE SKALL VANDRA MED MIG I VITA KLÄDER, EFTERSOM DE HAR FÖRTJÄNAT DET...

Vad betyder de vita kläderna? När kan vi se dem i vår kyrka idag?

Det vita står naturligtvis för renhet, helhet, helighet och rättfärdighet - inte min utan Guds.

Prästen skrudar sig i den rättfärdighet som Jesus har vunnit åt oss, genom sin seger på korset.

I dopet kläder vi människan i vita kläder = omsluter henne/honom med denna Guds rättfärdighet

Den återkommer i konfirmationen och egentligen också som svepning runt den döde i kistan.
Nu när vi kläder den avlidne i dess egna kläder kan denna symbolik försvinna.
Fast å andra sidan är det ju "bäddat" med vita lakan även i denna sista boning...

Kom med renhet och frihet.


Jag visade min tröja, köpt på en torgmarknad, med fjärilar och små nitar.

- Ingen är fläckfri, här kan vi låta mönstret symbolisera de "nitar" jag har gått på... de synder jag begått. Men också låta fjärilen bli den förlåtelse som flyger iväg med eländet och ger frihet och renhet...!

DEN SOM SEGRAR SKALL ALLTSÅ KLÄS I VITA KLÄDER...

Det påminner oss om allhelgona-psalmen 170 om "Den stora vita skaran"!
Läs den gärna ikväll.

I ordboken längst bak i Bibeln kan man läsa att:

- En människas personlighet präglar hela hennes framträdande, även kläderna.
Att ta på sig nya kläder är därför en naturlig bild både för omvändelsen och för det nya livet i himlen.

Synd kan beskrivas som fläckar på kläderna och själva döden som ett "avklädande".

Syndens nitar. Nitad synd.


 ... OCH JAG SKALL INTE STRYKA HANS NAMN UR LIVETS BOK, OCH JAG SKALL KÄNNAS VID HANS NAMN INFÖR MIN FADER OCH INFÖR HANS ÄNGLAR.

Livets bok är ett klassiskt uttryck som vi har hört många gånger.

I dopet sägs i en bön "skriv hennes/ hans namn i livets bok"...

I en av doppsalmerna "Gud har en famn" nr 381:2 sjunger vi:

"Gud har en bok, en stor, stor bok
  och där Han skriver in
  vart barn som döps i Jesu namn
  Där står det "Du är min"!

Tillhörighet. Dop och nattvard!


Någon kanske associerar till julafton och Disneys tomte som sitter och läser i "livets bok"... och kollar om vi har ätit vår spenat - annars får vi ingen julklapp...

Men tomten är inte Gud!
Och Disneys tjocka bok är inte det samma som vår Herres Livets Bok!

Livets bok handlar om tillhörighet, inte gärningar.

Vi återvänder till Psaltaren 139:16:

DU SÅG MIG INNAN JAG FÖDDES,
  I DIN BOK VAR DE REDAN SKRIVNA
    DE DAGAR SOM HADE FORMATS
      INNAN NÅGON AV DEM HADE GRYTT...

Tomtens färg. Men inte Guds!


Så avslutar vi vårt bibelstudium med att påminna oss om att kristendom handlar om Relation - inte Religion...

Den som har en relation till Gud lär sig sakta att känna igen Guds omsorg OCH Guds vilja att vi skall växa ur våra döda gärningar, och så bli levande igen.

DU SOM HAR ÖRON, HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!.

- Tack käre himmelske Far för att vi får samlas fritt till att läsa Ditt Ord.
Hjälp oss att ta vara på det vi har hört idag. 
Tack för att Ditt Ord inte vänder tillbaka fåfängt förrän det har verkat det Du vill.
Vi lägger denna stunden i dina goda och välsignande händer, amen.

Inga problem!


Er bibelstudieledare,

Helene F Sturefelt, präst och amatörfotograf i Karlshamn.

onsdag 10 maj 2017

BEHÖVS DJÄVULEN?

Hjälp!


- Gud, kom till min räddning!
- Herre, skynda till min hjälp.

Morgonbönen ur tidegärden ger ord åt en dold erfarenhet.

- Vi ber inte om att bli förskonade från det svåra i livet, men vi ber om kraft att möta mörkret inom oss, och utom oss, med insikten att vi får vandra i ditt ljus.
Tack Gud för att Du ger oss en ny dag på vår hisnande livsvandring.

Amen.

Våga möta motståndet.


Mörker, negativa tankar och ondska har vi rationaliserat bort. Vi är uppfostrade till att vara samhällsdugliga, inte rebelliska eller upproriska. Nåja, inte den senaste curling-generationen...

Vi ska tänka positivt och vara glada, gärna rika och snygga också. Vi putsar våra skor och polerar den yta som andra kan se, medan det trasiga och fula förpassas in i skuggan, där det lever sitt eget liv...

Utan erkännande. Ofta på natten.

Behöver vi djävulen?

Svar: Ja!

Frusen kraft.


Med hjälp av Rollo Mays bok "Ropet efter myten" skall jag visa med psykologins hjälp hur viktig Bibeln är med sina starka uttryckssätt.

Kom inte dragande med den där religionen igen... tänker någon. Vi har avskaffat allt vad vidskepelse och religion heter! Nu är det förnuftet som gäller.

Visst, det har gällt hela tiden, åtminstone till 50%. Andra halvan tillhör den icke mätbara tillvaron, men sin förmåga till kreativitet, inkännande och Gudsgemenskap.

Och då kan djävulen spela en oväntat viktig roll...

Det klumpar sig i magen.


Förra bibelstudiet (Uppenbarelseboken 2:18-29) stannade mitt i ett besvärlig resonemang just om satans plats i församlingen, där många i Thyatira blev förledda på farliga avvägar.

Människor i alla tider - utom vår - har haft förmåga att förstå dessa djupt meningsbärande berättelser.

De har skapat en personlig identitet - i detta fallet som kristen. Berättelserna utgör grunden för en världsvid gemenskap.
De stora mytologiska dramerna stöttar de moraliska värdena och för det fjärde, skriver Rollo May (sid 35) så är det bara myterna som kan hantera det outgrundliga skapelsemysteriet med dess stora fråga om meningen med livet.

Vad är meningen?


Rollo May beskriver en terapisituation där satan kom att spela en mycket viktig roll.

En konstkritiker, som led av prestationsångest och skrivhämningar, kom till hans mottagning. Denne "Charles" hade levt i djup förtvivlan i många år. Han var inte särskilt religiös och tidigare terapi hade inte hjälpt eftersom det stannade på "talets nivå" - och han kunde prata bort både sig själv och terapeuten.

Det tog tid att komma igenom försvarsmurarna. Men under en stund av fritt associerande sa Charles:
- Jag är skribenten som inte skriver... Jag är mannen som inte betalar sina räkningar, jag är den hjälpbehövande.

Vid ett senare tillfälle sa Charles:
- Min neuros skyddar min själ... det dyrbaraste jag har. Om jag blev frisk, skulle det vara ett nederlag för mig.

Han avskydde de populärt formulerade terapeutiska målen att bli produktiv, lycklig och välanpassad.

Plötslig dök denna tanke upp:
- Satan var en rebell inför Gud!

Charles tycktes få fatt i en djup rollgestaltning som äntligen talade hans sanning:
- Satan, frälsaren! Satan, rebellen!

Förkrossande rebell.


Terapin tog fasta vid detta som väckte hans gömda känslor vid liv.

Charles betonade satan i Lucifers gestalt, han som hade fördrivits från himlen och existerade bara i kraft av vad han revolterade emot.

Inte konstigt att hans neuros skyddade hans själ, skriver Rollo May; i själva verket utgjorde neurosen hans själ!
Nu blev det tydligt hur satan sammanfattade Charles svårgripbara karaktärsstruktur; hans upproriskhet, hans negativism men också den fjättrade förmågan att skriva.

Jag vill inte tina upp.


Denna veckas evangelietext berättar om Judas och Jesus, på ett dramatiskt sätt:

NÄR JUDAS HADE GÅTT SADE JESUS:

- NU HAR MÄNNISKOSONEN FÖRHÄRLIGATS OCH GUD HAR FÖRHÄRLIGATS I HONOM. Johannes kap 13:31

Vänta lite... Det kan väl inte stämma?
Judas går ju för att förråda Jesus! Situationen är mycket nära världshistoriens största nederlag och förnedring: döden på korset.

Och så talar Jesus om förhärligande!?

Judas, förrädaren, hade sannerligen ingen tanke på att ära och förhärliga den mästare han följt i tre år.
Blind av pengapåsens makt sålde han sin själ.
Han sa inte:
- Hejdå! Nu ska jag förhärliga dig, Jesus! Du ska få en puss i Getsemane och sedan får jag sköna penningar!

Nej, Judas blev den nödvändiga ondskefulla brickan i Guds stora plan, att vända förnedring till förhärligande genom död till liv.

Judas, en satans son? En fallen ängel? Hu... orden känns för hårda.
Likväl använder Gud synden i sin tjänst.

Vad döljer du?


Sett med psykologen Rollo Mays ögon, så utgör dessa båda "roller" i världshistorien alldeles nödvändiga motpoler. En som förråder, en som frälser.
Precis som Tomas tvivlaren som också är så viktig i lärjungaskaran - en som tvivlar och de andra som tror.

Där emellan befinner vi oss alla.

Här erkänns både ont och gott. Här finns fula avsikter sida vid sida med de ädlaste motiv.

- Jag ber om kraft att möta mörkret inom och utom mig...

Mörkret inom mig...


Den skrivkrampande kulturjournalisten "Charles" fick hjälp hos Rollo May, eftersom hans terapi inte var låst vid det rationella tänkandet.
Medvetet prat kunde som sagt Charles producera i oändlighet... det kan undertecknad också...

För att terapin skulle bli framgångsrik var det nödvändigt att komma åt känslorna, de som låg gömda i skuggan, nedfrusna i mörkret, bortrationaliserade som vidskepelse...

Ack, vilket farligt sätt att leva!

Rollo May har arbetat aktivt med myternas kraft i sin terapi. Nu blev det satan som kom till undsättning...
Äntligen blev de djupare känslonivåerna berörda.

Berättelsen om att vara en "rebell inför Gud" mildrade hans neurotiska skuldkänsla som tillkommer varje människa.
Charles kunde sakta börja acceptera sig själv. Han blev befriad från behovet att förstora sig själv och han fick lov att vara en konstruktiv rebell.

Myten om satan var ett koncentrerat sätt att gå till grunden med Charles trots och negativism, skriver Rollo May, och den var väsentlig för att terapin skulle lyckas.

Erkänd. Nedfrusna känslor.

Åter igen ett klargörande; Vårt naturvetenskapliga tänkande ställer till problem när det klampar in på humanioras område. Det reducerar vår högra hjärnhalva till "bara något jag känner" och "det är bara en myt".

Ordet "bara" är vår olycka. Det förkrymper våra viktigaste upplevelser och erfarenheter.

Vi behöver ta bort "bara" och uppvärdera våra känslor och våra djupt existentiella berättelser/ myter, som bär möjlighet till både identifikation och förståelse av det mänskliga livet.

Bara lite is..


Jesus väjer inte för det svåra.

Han delade bröd både med svikare och trofasta. Han valde ut både Judas och Johannes.
I lärjungaskaran finns hela spännvidden av mänskliga framtoningar:

- den djärve, den dumdristige, den högfärdige, den tvivlande, den filosofiske, den älskande, den girige och den ekonomiske... och så vidare.

Bibeln innehåller brinnande böner om fördärv åt de ogudaktiga samtidigt med ömsinta böner för de förtryckta.

Gud låter satan/ åklagaren pröva Job i Gamla Testamentet.

Nu är vi mycket långt bort från dagens coacher ,som propagerar "positivt tänkande" så till den milda grad att de bygger upp ett helt nytt sorts skuldkomplex - att inte vara tillräckligt lycklig...

Det är den moderna människans nya synd.

Skalan är "lycklig - olycklig". Inte "ond - god".
Fokus ligger på individens tillfredsställelse, inte förmågan att hjälpa sin medmänniska.

I can't get no satisfaction, sjunger Rolling Stones i vårt narcissistiska credo.

Ingen tillfredsställelse...


Rollo May menar att vårt medvetande blir djupare när det omfattar de s k "destruktiva myterna" såsom satan.
Paul Tillich skrev i sin bok "Modet att vara till":
- Självbejakelsen hos en varelse blir desto starkare ju mer icke-vara den kan uppta i sig.

Det finns faktiskt en ny trend just nu som heter "negativt tänkande - en väg till sanningen".

Jag har länge kallat mig själv för en "nej-sägande ja-sägare" d v s jag utgår från att scanna av bristerna, åtgärda dem om jag kan, och sedan glädja mig åt resultatet och bejaka det.

Varje gång jag möter någon som talar om "positivt tänkande" funderar jag på hur mycket som är undantryckt till skuggornas värld...

Att utelämna satan, säger Rollo May, innebär i praktiken att utelämna också våra positiva och yttersta intressen (sid 38).

Jesus förnekade inte satan. Han accepterade hans roll som den som dödar livet, med den yttersta övergivenheten som konsekvens.
Men det alldeles makalöst fantastiska är ju de ord Jesus möter honom med på korset:

- Fader, förlåt dem...

Och så låter Gud satan ta Jesus med ned i dödsriket och genomgå helvetet åt oss alla.

Det går inte att betona detta nog mycket, vilket oerhörd kraft evangeliet har i sin berättelse om Jesus!

När jag identifierar mig med Jesus hjälper han mig igenom mina dödsriken...

Eller som boogierockarna i Status Quo sjunger:
- Let the devil do his work, but don't take any debts!

Låt djävulen göra sitt verk, men sätt dig inte i skuld till honom.

Gör vad du ska.


Vi lämnar Charles och låter en annan kulturskribent avrunda detta djävulska inlägg, nämligen John Sjögren på Svenska Dagbladet:

- I hjärtat av kristendomen finns ett genialt förvandlingsnummer, där begreppen makt och våld omförhandlas och vänds upp och ned.
Jesus tillintetgör inte ondskan på dess egna falska premisser, han besegrar inte ondskan med våld, utan går in i dess smärtsamma epicentrum för att förinta den på det enda möjliga sättet - genom att låta den uppslukas av den gudomliga kärleken.

Satan satte skrattet i halsen. Och ramlade i gatan.

Satan är inte huvudled.


Judas stängde dörren och gick.

Förnedring och upphöjelse.
Dödsskuggans dal och paradisängar.

Vi behöver både djävul och Gud. I den ordningen. Amen.

- Käre himmelske Far,
hjälp mig att acceptera det mörker jag inte kan förändra,
förändra det mörker jag kan,
och förstånd att inse skillnaden på ljus och mörker... Amen.

Välsignade hälsningar från Helene Sture Deville

- som fotograferade en vinterdag vid Verköbanan i Karlskrona, där isen fick ta rollen som djävulen... fast is är det vackraste som finns!

Gissa hur jag tog detta foto...




lördag 6 maj 2017

ASKEN I LUND - en keltisk meditation

Herr och Fru.


Lund har visat sitt vackraste ansikte denna majdag!
17 plusgrader har fått träden att veckla ut sina blad så det nästan varit synligt för ögat!
Alla - utom ett...

Följ med mig på en vandring i min universitetsstad Lund.

Jag tittar inte på hus, inte heller på människor, jag tittar på träd - våra närmsta släktingar.

Jag ser!


DU KONUNG AV LIVETS TRÄD
  BLOMMORNA PÅ GRENARNA ÄR DITT FOLK.

DE SJUNGANDE FÅGLARNA ÄR DINA ÄNGLAR
DEN VISKANDE VINDEN ÄR DIN ANDE.
(ur Keltisk andlighet, Harald Olsen, sid 79).

Jag tillhör inte Darwins anhängare, jag är fornnordiskt kristen med djupa rötter i den keltiska tankevärlden.

Apor och gorillor är inte mina förfäder, men det är däremot träden!

Anmoder.


Snorre återger i den gamla Eddan berättelsen om det första mänskoparet Ask och Embla. Från början var de träd som gudarna sedan skapade om till människor.

Jag visste det! Jag vet det...

Men de tar tid på sig att utvecklas...

Björken är det första trädet som får gröna "musöron", sedan kommer boken medan linden och lönnen bjuder sina blommor först.
Näst sist är eken, och allra sist kommer kungen - asken.

Man tror att den är död där den står med fjolårets luddiga fröhängen... Men det är den inte. Den väntar.

Asken bidar sin tid. Låter alla andra först ta sin plats. Utan konkurrens.
Så gör en god ledare.

Skapad ur ett träd.


Har du tänkt på vilken intelligent skönhet det är i ordningen som träden går i blom?
De vet turordningen... precis som sommarens bärbuskar,där de har två veckor var - jordgubbar, hallon, körsbär, blåbär, plommon och krusbär.

Allt har sin tid.

Medan människan vill ha "allt nu" som ett otillfredsställt barn.
Nu vill jag lyssna till träden. Låt asken tala!

Tal-träd.


DU KONUNG AV LIVETS TRÄD,

MÅ BLOMMORNA FRAMBRINGA DE SÖTASTE FRUKTER,
MÅ FÅGLARNA SJUNGA UT DEN MÄKTIGASTE LOVSÅNG,

MÅ DIN ANDE OMSLUTA ALLT
    MED SIN MILDA VIND.

De sötaste frukter.


Asken tillhör släktet olivväxter med sina flikiga blad, Fraxinus excelior.

Världens största träd är just ett olivträd på Korsika, medan väldens äldsta träd finns i den svenska fjällvärlden - en gran.

Dess rötter är 9500 år enligt den dendrokronologiska mätningen, och grönskade för första gången efter inlandsisen bortsmältande. Old Tjikko står som en torr gammal gubbe på snöheden...

Gröna fingrar.


Jag promenerar längs banvallen vid Stadsparken i Lund.
Kastanjerna håller just på att veckla ut sina gröna fingrar i en klorofyllmättad skönhet som fullständig får mig att tappa andan!

Hon är en drottning med en självklar plats. Redan kan man ana hennes kandelabrar - blomställningarna där kastanjenötterna så småningom växer fram.

Kanske är det hon som är Embla?

Ordet "embla" kommer från fornnordiskans ord för "ranka".
En del språkforskare kan tänka sig att det finns samband med det grekiska ordet "ampelos", vårt svenska "ampel".

Men kastanjen är inte precis någon ampel.. Nej, jag lämnar mina gissningar i skuggan.

Motsatser.


Mitt emot henne står asken, kal och tom.
Plötsligt blir det en sinnebild av hur olika vi uppfattar livet. På grusvägen mellan dem går människor, lunkande eller joggande.

En del blommar fort och övertygande. Andra tvekar. En del bär livet och uppståndelsen som en självklarhet i sin kropp. Andra får kämpa. Ingenting är självklart. Ska det nå'nsin bli en sommar igen?

Men asken vet. Han kommer sist och går först på hösten.

Askens jätterot.


Just denna ask har en enorm trädbas. Roten är nästan lika stor som jag...
Jag känner med handen över den starka stammen. Det är som att vidröra något heligt...

Vem är du?

Jag ber med den keltiska bönetraditionen:

VÅR GUD ÄR ALLTINGS GUD.

GUD FÖR HIMMEL OCH JORD, FÖR HAVET OCH FLODERNA.

GUD FÖR SOLEN OCH MÅNEN OCH ALLA STJÄRNORNA.

GUD FÖR DE HÖGA BERGEN OCH DE DJUPA DALARNA.

GUD HAR SIN BONING I HIMLEN, PÅ JORDEN, I HAVET OCH I ALLT SOM ÄR I DEM.

Och i träden.

Asken blir ca 30 meter hög. Rotsystemet är lika omfattande. Åh, tänk om jag kunde blicka ned i jordens djup och se trädens undre värld?

Sällsamt skimmer.


Jag vandrar vidare i min studentstad och går upp bakom Katedralskolan.
Ett sällsamt skimmer faller över kullerstenarna.
Vad är detta?

Bakom smidesjärnstaketet växer de största avenboksträd jag sett!

Sällan får avenboken tillräckligt med plats för att utveckla sina grenar och sin trädkrona.

Ofta ser vi avenboken tuktad i häckar eller tätt växande tillsammans, som på Hanö.

Jag älskar detta ljusgröna ljus!

Avenbok som får plats.


Avenboken är ingen solitär, men det är den här.
När man går i skolan, trycks man in i grupparbeten och sammanhang som inte alltid passar personligheten.

En del människor gör sig bäst tillsammans, andra måste få större utrymme för att kunna utvecklas, i lugn och ro, i sin takt.

Som asken.

Katedralskolans skönhet!


Jag går vidare och kommer upp till Krafts Torg, bakom Domkyrkan.
Där finns nästa ask.

Det ser ut som det hänger tofsar i den... eller fjädrar eller nåt konstigt ludd. Men det är alltså de gamla fröställningarna som inte har behagat falla än.

Jag ställer mig nära... anar saven som stiger innanför barken. Och vilken bark! Så levande!
Med fingrar, händer och armar...

Trist. Är du död eller?!


I den kristna keltiska föreställningsvärlden är Gud starkt identifierad med sitt skaparverk.
Det är en levande och pågående process, varje dag.

Vi är en del av den.

Vår tids förkrympta mänskosyn är skadlig för vår andliga hälsa. Jag skrev om det i förra inlägget - homo reclamus - där vi reducerar varandra till konsumenter, med bristfokusering på det vi inte har.

Det är den ständigt olyckliga människan, som bara ser vad hon saknar, men inte vad hon har.

Naturen är tvärtom.
Här är en sådan överflödande generositet att det bara är att öppna armarna och ta emot -  i tacksamhet!

Jag får hitta på ett nytt mänsko-ord - homo dendron!

Homo Dendron!


Min träd-teologi står stadigt rotad i den bibliska myllan. Jesus säger själv i Johannesevangeliet:

JAG ÄR DEN SANNA VINSTOCKEN OCH MIN FADER ÄR VINODLAREN... NI ÄR GRENARNA.

OM NÅGON ÄR KVAR I MIG OCH JAG I HONOM, BÄR HAN RIK FRUKT. 
Johannes kap 15:5.

Jag läser i den grekiska grundtexten "ego eimi hä ámpelos..."

Ampelos!
Här dyker ordet upp igen, men inte i betydelsen "ranka" utan den mycket kraftigare "vinstocken"!

I så fall kan kastanjen mycket väl få vara det jag kände - en Embla i vinstockens nordiska klädnad!

Ampel - Embla - Vinstock...


Människan behöver berättelser som bär vår djupaste erfarenhet av att existera.
Alla goda myter är ett koncentrat av våra samlade insikter.
Dessa berättelser ligger mycket djupare än alla kemiska formler och biologiska genetiktabeller.

Vi har förlorat förmågan att förstå de stora dramerna och sagorna, och det gör oss så vilsna.

Rollo May, den amerikanske psykologen, skrev flera böcker på 1980-talet om "Ropet efter myten" och "Modet att skapa".

Han menar att människans myter är att jämföra med stommen i ett hus - den syns inte, men de bärande bjälkarna är de som håller huset uppe.
Tar man bort dem, rasar huset.

Vi har tagit bort sagorna, berättelserna och bibelläsningen och ersatt dem med socialrealistiska rapporter och förnumstiga pekpinneböcker.
Fantasin får ingen näring och själen hungrar likaså.

Vi har förminskat den kreativa högra hjärnhalvan och låtit den rationella vänstra halvan ta över hela förståelsen av livet.
Det var inte så det var tänkt... I så fall skulle väl vår Herre nöjt sig med att skapa bara den ena sidan !?

Bara en sida?!


Så, när Darwin gör sitt försök att med rationella modeller härleda människan till aporna, använder han den hjärnhalva som inte är särskilt bra på meningsfrågorna.
"Hur" och "varför" och "vadan och varthän" blandas ihop.

Hela mitt inre protesterar.

Men när jag läser den fornnordiska skapelsemyten om Ask och Embla, då är det den kreativa hjärnhalvan som är aktiv.
Och jag förstår med hela min varelse hur människan formades ur ett träd!

Bara träskallar är så dumma att de inte fattar det...!!

Mänsko-träd. Trädmänniska.


UR SKY, UR LUFT OCH LUNDER VI FÅGELSÅNGEN HÖR.
ÄN SKER GUDS SKAPARUNDER OCH ALLTING NYTT GUD GÖR.

DÅ GÅR VI SOM I DRÖMMAR PÅ STRAND OCH SKOGENS STIG
OCH UR VÅRT INRE STRÖMMAR EN LOVSÅNG, GUD, TILL DIG. Sv Ps 197:3


Låt oss ta tillbaka vår rika, inre värld som ger oss sammanhang och mening.
Vi är inte konsumenter, vi är medskapare i denna värld! Vi behöver mening och mål.

Vi har två hjärnhalvor, inte en, med hjärn-bark och stam-celler - - - och kanske lite träflis och sågspån...

Hjärn-bark.


Och för 28 år sedan körde vi denna dag upp till BB på Lunds lasarett, och under nattens mörka timmar föddes vår förstfödda...

EN FÅGEL SIG GLÄDER I HIMMELENS HÖJD
  OCH VINDARNA LYFTER HANS VINGAR.

BLAND BERGEN HAR STRÖMMARNA UPPHÄVT SIN RÖST
   PÅ STRÄNDERNA SPELAR GUDS LINDAR... Sv Ps 175:5.

Lycklig mor och student och ...


Naturen är vårt största universitet. Träden är våra böcker. Anden vår lärare.

Den keltiska knuten är huvudsymbolen för den här verklighets-uppfattningen.
Dess komplicerade mönster av hopkedjade spiraler och sammanflätade band uttrycker att allt hör samman - både himmel och jord, ande och materia, skapelse och frälsning.

Och träd och människor. Ask och Embla. Jesus och grenarna.

Jag avslutar min trädvandring i Lund med ännu en text ur den keltiska traditionen, Vishetens djup (sid 80):

SÖK INTE VIDARE FÖR ATT FÖRSTÅ GUD;

FÖR DE SOM VILL KÄNNA DE STORA DJUPEN MÅSTE FÖRST FÖRSTÅ DEN NATURLIGA VÄRLDEN.

FÖRSTÅELSEN AV TREENIGHETEN HAR ENLIGT DEN VISE MANNEN EN GRUNDLÄGGANDE SLÄKTSKAP MED HAVENS DJUP.

OCH DET STORA DJUPET, VEM KAN UTFORSKA DET?

Inte du. Inte jag.


OM EN MÄNNISKA VILL KÄNNA DEN EVIGA VISDOMENS DJUP, BÖR HON FÖRST LÄRA SIG ATT AVLÄSA DET SYNLIGA HAVET.

JU MINDRE HON FÖRSTÅR OM DE SKAPELSER SOM DÖLJER SIG UNDER VÅGORNAS YTA, DESTO MER MÅSTE HON INSE HUR LITE HON KAN VETA OM DJUPEN HOS SKAPAREN SJÄLV.


De grönaste vårhälsningar till er alla från träskallen

Helene Sture Barkfelt, homo dendron, 

- ur askan till ampeln... ur askan till elden... ur asken till lådan. Tänk utanför boxen helt enkelt.

Ask och Embla i Sölvesborg.