UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 11 oktober 2017

BLOGGVILA - VADSTENA


Anemon, vänd mot ljuset.


Jag skriver - alltså finns jag.
Du läser - alltså finns du!

Hm, jag vet inte om Descartes skulle hålla med mig i min omformulering av hans bevingade uttryck:

"Je pense, donc je suis" = Jag tänker, alltså finns jag.

Nu är hösten här med nya uppdrag. Jag behöver vila från min närvaro här på bloggen. Fingrarna protesterar, kameralinsen också - men det är nödvändigt.

Jag läser och ber ur bönboken:

- Herre, ge mig ljus då jag nu skall fortsätta min vandring, så att jag klart kan se vad Du vill att jag skall göra, eller lämna ogjort...

Vi gör för många saker. Vill för mycket. Pressas av andra. Livet trycker på.
Foten trycker på bromspedalen och hjärnan säger stopp - inte fler intryck!

Paus. Jag finns ändå.


Jag drog mig undan till Vadstena i helgen för att fira heliga Birgitta, den 7 oktober.

Det var så fint att få samlas i Birgitta-systrarnas samlingssal inne i klostret och få ett samtal med syster Monika. Vi var en stor grupp samlade och vi lyssnade med andakt:

- Gud har gett oss tid till bön. Här lever vi i rytmen av bönen. Tidegärden är ett skydd runt tiden. Inget annat får ta dess plats.

Det är inte lika enkelt för er som lever ute i världen, fortsatte hon. Vi känner stor respekt för er som frivilligt söker till bönens gemenskap!

Någon i gruppen ställde en fråga:

- Vad tänker ni att heliga Birgitta kan betyda idag?

Syster Monika svarade:

- Heliga Birgitta visar hela tiden på Guds närvaro och Guds vilja.
Hon är ett föredöme i att inte vara rädd för att göra vad man anser vara rätt, särskilt inte vad gäller att förmana maktens män!

Birgitta var kritisk mot kyrkan - men lojal. Man får acceptera vissa saker som man inte är nöjd med, sa syster Monika.

Samling vid skrinet i Klosterkyrkan.


En annan fråga hamnade lite snett, men fick ett rakt svar:

- Vad kan heliga Birgitta betyda i klimatfrågan?

- Hm... det var ju inte aktuellt på den tiden, på 1300-talet... Möjligen kan jag svara kort: "Du är inte världens centrum..."

Upplys natten... Birgittas bön.


Det var en vacker dag i Vadstena. Maschaller var tända från Birgittasystrarnas kloster till den stora mäktiga Klosterkykran. Det glimmade i höstlöven, även från Pilgrimscentrum.

Snart skulle den högtidliga processionen till skrinet börja, där vi tillsammans skulle få sjunga Completorium - aftonbönen.

Heliga Birgitta levde nära jungfru Maria i bibelläsning och bön. Hon såg Jesus och hans liv genom hennes ögon. Det ger en alldeles speciell infallsvinkel, av moderlighet och ömhet.

Sveriges största lärjunge till Jesus.


Det var ett lyckligt sammanträffande i Vadstena denna helg att även Symbolföreningen var samlad här.
Det var årsmöte med delande av goda symbolövningar - allt ifrån hur man använder denna kunskap i samarbete med Arbetsförmedling och Försäkringskassa, till fotovernissage och rituell dans utifrån Psaltaren 23.

Nu är jag påfylld och välsignad rikligen och går nu in i bloggvila.

Jag behöver krafterna till att fokusera på predikan och själavård i Karlskrona - och om Gud vill - göra några närradioprogram i Sölvesborg, med kyrkans företrädare! 92,0 mHz.

Hornvingar på fötter.


Till nya läsare; ni hittar säkert några äldre guldkorn att läsa! Eller bara spana in bilderna.
Till er andra; vi möts i bloggosfären längre fram!

Jag skriver inte - men finns ändå!
Du läser inte - här - men finns fullt ut ändå!

Gud syns inte - men... det gör inte havet heller för fisken som simmar i det.

Lyssna nu till vad Herren säger att du skall låta vara ogjort... och ta emot höstens glödande färger.

Vilsamma hälsningar från Helene Sture Bloggfelt,

- vilande, tänkande, sovande, vakande...

... skrattande!


lördag 30 september 2017

YOM KIPPUR och NAZZAR

Vad händer i Göteborg??


Det är mycket med Göteborg nu.
Bokmässa, Yom Kippur-firande och extremistiska marscher.

Ett nödrop hörs genom tiderna, till Gud:

- Vi ville bara leva. Vi ville inte bli som de. Men de hotade oss till livet, så... Vi ville inte förändra oss och göra ett löfte vi inte kunde hålla...
Förlåt oss, Gud! Du känner oss, du vet att vi är ditt folk!

Idag är det den stora judiska FÖRSONINGSDAGEN - Yom Kippur - högtiden då alla judar världen över ber Kol Nidrei, förlåtelsebönen över att ha blivit det de inte ville.

Medeltid möter nutid.

- De kristna tvingade oss att konvertera, sedan även muslimerna. Men vi ville inte, Herre!

Och vi kristna har en gammal skuld som behöver förlåtas...

Förlåtelse i evighet!


Och just nu, i denna skrivande stund, marscherar nazister av alla slag på Göteborgs gator.

Varför väljer de lördagen den 30 september?
Säkert för att provocera det judiska folket!!

Hat och våldsideologi utnyttjar yttrandefriheten,för att uttrycka sitt förakt för andra människor.

Det kan tyckas bra att motdemonstranter är på plats, men är det inte just ett sådant lockbete nazzarna vill ha? Att kunna säga:
-  Vi bara försvarade oss och vår fria åsikt...

Måtte alla fredliga motdemonstranter hålla sig på långt avstånd så att inte konfrontation sker. Annars har de lika stor skuld som skurkarna.

Himlen gråter över Göteborg.


Vår kristna tro vilar på hebreisk grund. Vårt judiska arv är nödvändigt att förstå och respektera.

Så låt oss blicka bakåt i tiden och hämta upp lite biblisk kunskap kring det här med Försoning.

Templet i Jerusalem förstördes tidigt, ca 70 e Kr.
För att minnas detta, samlas man till gudstjänster i bön och fasta.

Fokus ligger på att under stort allvar tänka igenom det som blev fel under året, och be alla människor om förlåtelse. Klädseln kan vara enkel och vit.

Själva ordet "försoning" är det viktigaste i hela Bibeln. Allt börjar och slutar med detta.

I ett personligt och etiskt gudsförhållande utlöser vår skuld en konflikt, som ropar på sin lösning.
Syndarens försoning med Gud är frälsningsfrågans centralproblem.

Hur mycket skuld drar nazisterna över sig idag...?

Hånskrattet?



Ett djupt mänskligt drag att lösa konflikter är att ge gåvor eller offer.

- Var så god, ta det här så är allt bra igen! Jag lovar att jag aldrig mer skall...  om du då bara....

Men varje tendens i Israel att med hjälp av offerkulten försöka ta sig Guds nåd - utan syndabekännelse OCH omvändelse - bekämpas å det kraftigaste av Bibelns alla profeter.

Det går inte. Det har aldrig gått. Inte i någon religion. Eller relation heller, för den delen.

Hela Gamla Testamentet är fullt av historiska berättelser om hur folket avfaller från Guds vilja, och som konsekvens råkar illa ut.

De som försöker bemästra sig Guds nåd genom falsk sakramentalism är illa ute.
Ett sådant offer har ingen som helst verkan, säger profeterna, gång på gång. Du kan inte lura Gud med oärligt sinne!

Det offer som behagar Gud är först och främst ett "förkrossat hjärta", som fruktar Guds rättfärdiga domsord, och som tar emot förlåtelsen med öppna händer.

Synagogan i Ashdod, Israel. 


Hur många "förkrossade hjärtan" går idag i extremisternas marsch i Göteborg?
Hur många hjärtan kommer de att krossa?
Hur mycket tillit kommer de att rasera med sin grova mänskosyn?

Högermarsch, vänstermarsch och motmarsch - det spelar ingen roll vilka marscherarna är, så länge de är ute efter att slåss och "vara emot"!

Dock.

Jag gläder mig åt Svenska kyrkan i Göteborg som anordnar evenemang för att manifestera mot nazisterna.

Flera författare kommer att läsa antinazistiska texter på Domkyrkoplan, under parollen "Ord för motstånd och medmänsklighet".

Vår kulturminister Alice Bah Kunke sade vid invigningen av bokmässan här om dagen:

- Nazismen är ett brott mot mänskligheten, ingen åsikt!

Ingen åsikt.


Och jag tänker att våra lagar om yttrandefrihet skapades vid en tid då det var självklart att respektera människans värde.
Därför måste vi införa tydliga restriktioner mot att uttrycka mänskoförakt, och inte vara så undfallande som vi svenskar är.

Bokmässans tema i år är "Bildning". Svenska kyrkan står som medarrangör i flera av dessa seminarier.

Jag citerar:

"Ärkebiskop Antje gladdes åt årets tema i ett tal, där hon samtidigt indirekt berörde ett Göteborg där nazister har fått demonstrationstillstånd, samtidigt som synagogan firar Jom Kippur.

- En teknisk lagtillämpning, utan förankring i humanistiska bildningsideal, leder till ett samhälle i gungning, framhöll Antje Jackelén."

Ärkebiskopen kritiserade vår lagstiftning som reducerar religion till en symbolfråga, men släpper igenom förakt för människor.
Jag citerar igen:

- På förekommen anledning kan man med fog undra; vad händer med ett samhälle när viktiga och djupt meningsbärande riter blir degraderade till en symbolfråga, som lagtillämpningen skall ignorera?

Och fortsätter:

- Där stora högtidsdagar, som bär på ett flertusenårigt arv, reduceras till känslor... som den offentliga ordningen inte skall ta hänsyn till ?!

Sluta citat av ärkebiskopens tal på bibliotekmässans invigning i Göteborg här om dagen.

Judiska skrifter.


Mitt hjärta är hos det judiska folket.
Min själ är Ett med Guds egendomsfolk Israel, som Gud har gett all välsignelse. Varför då?
Jo, för att det är från och genom Israel som Gud välsignar alla andra folk!!

Gud börjar hela sin försoningsplan med en enda människa, då han kallar Abram att bli Abra-ha-am = fader till många folk.

DETTA ÄR MITT FÖRBUND MED DIG: DU SKALL BLI FADER TILL MÅNGA FOLK. 
1 Mosebok 17.

Därför skall också vi välsigna Israel tillbaka!

Varenda göteborgare, hallänning, skåning och norrbottning ska tacka Gud för det judiska folket, och be för dem.

Precis som de lyser frid och fred över oss på sina gator under Yom Kippur, skall vi välsigna dem med frid och fred.

Kippa. Kippur. Försoning.


När nazzarna promenerat färdigt, önskar jag att de går in på biblioteksmässan och sätter sig på ett av våra seminarium, som handlar om historia.

Om denna bildning inte når deras hjärta eller hjärna, föreslår jag att vi skickar dem allihop, med poliseskort, till Auswitchz.
Där kan de bland skosulorna få koncentrera sig på att studera vad deras ideologi utsatte judarna för.

De kommer inte få se några krossade hjärtan, men väl krossade benpipor, och i luften kan de andas in det livshopp som deras företrädare dödade.
Och känna på sin egen "medicin".

Extrem livsideologi skall inte mötas med våld. Den skall mötas med ännu bättre ideologi.

Dödens idéer skall mötas med Livets idéer. Det gäller både nazister, islamister och andra mordiska grupperingar.

Förakt ska ersättas med respekt.

Överträdelser med syndabekännelser.

Ännu bättre ideologi.


Gud har behag till sanningen. Ingen av oss är perfekt och kan inte uppvisa något som imponerar på Gud, vår Skapare.

Men Herren ser vårt öppna hjärta. Han ser vår ärliga intention, vårt uppriktiga sökande efter försoning.

Att bekänna heter på grekiska "homo-logeio" = alltså, att säga "samma sak" som Gud redan vet!

När Petrus får frågan av Jesus om han älskar honom, svarar han:
 - Du vet att jag har dig kär...

Jesus visste redan, men han ville att Petrus själv skulle uttrycka sin tro.

Gud vet hur varje människa har det ställt i hjärtegrunden.

Det är min starka och innerliga bön att varje nazze som marscherar idag, och varje motdemonstrant, skall mötas av ett par ögon som lyser av Guds välsignelse.
Det är min bön att de tillsammans med varje troende jude skall kunna böja knä och bekänna:

- Jag ville inte bli som de... Jag ville bara ha en gemenskap... kompisar... något att leva och kämpa för. Förlåt mig Gud, jag har blivit min egen motsats... något jag inte ville... och som DU inte vill!
Finns det någon försoning för mig?

Erkänn det Gud redan vet.

Tag sedan emot förlåtelsen. Och vänd om. Upprätta dem du sårat. Lev i försoningen.

Marscherar inte längre.


Jag är hungrig. Egentligen skulle jag vilja fasta hela dagen, tillsammans med alla som firar Yom Kippur.

Men jag sitter här vid datorn och ger av min tid och kärlek genom fingrarnas dans över tangenterna.

Jag vet för lite, men det jag snappat upp, det delar jag med dig.
Har jag missat något, får du rätta mig.

Nu har min plommonsylt kokat färdigt, och jag hoppas att polis och andra goda krafter kan hålla tumultet stången.

Marsch för egoister.


Till sist.
Igår dansade St Nicolai dansare enbart judiska danser, i glädje och gemenskap med vårt ursprung. Det blev fötternas bön.

Tips 1:

Läs mer om den judiska bönen Kol Nidrei, som är skriven på arameiska (inte hebreiska) och som inleder helgen Yom Kippur.
Dessa ord upphäver varje personlig ed, eller förbud och löfte till Gud, inför det kommande året.
Genom denna "förköpsrätt" vill man undvika att den synd som det är, att bryta ett högtidligt löfte/ ed, som man inte kan vidmakthålla.

Tips 2.

Dansföreningen Psalto håller årsmöte med dans i Huskvarna 13-15 oktober.
Dansa för Guds skull, för fred och vänskap! www.psalto.se

Bygg ny ideologi.


Våra högtider är inga känslomässiga tillställningar. Det är firande av historiska händelser, där Gud gripit in i historien - och fortfarande gör!

SHALOM!

"Känn ingen sorg, Göteborg"... JO! Mycket stor sorg, att något så bedrövligt kan inträffa som brunkängornas marscherande. Gå hem nu! Så att fotbollsmatchen kan spelas i lugn och ro och att synagogan kan få avsluta sitt försoningsfirande med shalom.

Bistra hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- kristen på hebreisk grund, svensk, men mycket osvensk,
- som fotograferade i Göteborg, en höstdag för några veckor sedan.

Shalom. Shärlek...!



torsdag 28 september 2017

CENTRERANDE BÖN - Marta och Maria

Jag vill se himlen.


Från scouterna in i köket, ned på bönpallen. Från barnets perspektiv till de vuxna nivåerna, och tillbaka till barnet igen... Kan vi centrera oss lite?

Det här inlägget handlar om bön och meditation. Jag vill möta skillnaden mellan ny-andlighet och kristen tro. Det är lätt att hamna i stora upplevelser och "tambur-andlighet" istället för att gå vidare in mot själva källan.

Jag ska ta hjälp av systrarna Marta och Maria få ta plats, med sina olika livshållningar.
Och naturligtvis är Jesus med! Helt och hållet - inte bara som energi.

- Kom och hjälp till! Sitt inte bara där! Jag vill inte fixa allt själv.
- Låt henne vara. Hon behöver sitta och lyssna lite och har valt det som är bäst...

Vill du följa med in i den centrerande bönen?

Centrerande bön.


Det finns en grundläggande konflikt mellan gammeltro och nyandlighet, mellan Old Age och New Age.

Kort sagt:

- Bibelns mänskosyn säger att människan är bara människa.
- Nyandligheten talar om att människan är gudomlig.

- Bibeln visar hur människan behöver bli frälst från ondska, mörker och synd.
- Nyandligheten talar om att det kan människan göra själv, genom meditation och olika övningar, framför allt genom yoga.

Det ena är att ta emot vad Gud har gjort genom Jesus Kristus.
Det andra är att själv prestera harmoni.

- Old Age (alltså Bibeln) har som mål Fullkomligheten hos Gud.
- New Age har österländskt påbrå med utsläckande av tankar och känslor, där uppgåendet i Nirvanas tomhet är det yttersta målet.

Kanske har du inte tänkt på att så ser de yttersta konsekvenserna ut?

Tomhet eller Fullhet?


Framför mig har jag en bok som vi köpte i Betlehemskyrkan i Göteborg.

Nu ska jag låta Cynthia Bourgeault få tala från "Hjärtats uppmärksamhet - centrerande bön och inre uppvaknande".

Eftersom jag varit nära att fastna i TM - Transcendental Meditation - ringer mina varningsklockor inför vissa begrepp och uttryck. För dig kanske det öppnar upp förståelsen.

Nåväl, då går vi halva vägen var...

Bloggar om Hjärtats Uppmärksamhet.


Cythia Bourgeault är präst i Episcopalkyrkan i USA, där hon är en välkänd retreatledare och föreläsare.
Hon har studerat och undervisat vid ett antal benediktinerkloster i USA och Kanada.

Boken är översatt till svenska av Johan Öqvist 2017 med hjälp av Thomas Keating, där han skriver i förordet:

"Det arbete jag har gjort riktas i första hand mot nybörjare som söker seriös kristen praktik... i kontemplativ bön"... (sid 6).

... som har ett större djup än det österländska "mindfulness".

"Tystnad är Guds primära språk" säger 1500-talsmystikern Johannes av Korset.

Det finns yttre tystnad och det finns den inre tystnaden, som är mer utmanande.

Cynthia beskriver den yttre tystnaden som en "fri tystnad" där vi tar en paus från det vanliga livets snurr, till retreater och lugna dagar.
Det ges tid till att dra sig inåt och låta sinnet vila och vandra fritt.

Sinnets fria associationer ger nyckel till förnyelse och den yttre tystnaden ger möjlighet till detta arbete.

Yttre tystnad.


Den andra sortens tystnad - inre tystnad - är mer "avsiktlig tystnad".
Då hindrar man sinnet med avsikt från att vandra hit och dit.

I österländsk terminologi kallas det "meditation", men här väljer vi alltså ett annat ord.

- Så du menar att jag bara ska sitta här och tömma sinnet? Vart tar "jag" vägen? Är detta verkligen tryggt?

Cynthia Bourgeault skriver:

"Vare sig det är meditation från yogiska och buddhistiska traditioner, zikr från sufier, devkut från judendomens mystik eller den kontemplativa kristna bönen, så finns en universell försäkran om att den form av andlig praktik är avgörande för andligt uppvaknande." (sid 8).

Stopp, stopp... nu är jag inte med!

Precis som om hon hörde min fråga, svarar hon:

"När jag talar om 'uppvaknande' eller 'transformation' vill jag klargöra att jag inte använder New Age-terminologi.
Jag talar utifrån Nya Testamentet:

NI MÅSTE FÖDAS PÅ NYTT. Johannes 3:7

Födas på nytt.


OM INTE VETEKORNET FALLER I JORDEN OCH DÖR
FÖRBLIR DET ETT ENSAMT KORN.
MEN OM DET DÖR, GER DET RIK SKÖRD. Joh 12:24 

Eller ännu mer tillspetsat:

TY DEN SOM VILL RÄDDA SITT LIV SKALL MISTA DET,
OCH DEN SOM MISTER SITT LIV FÖR MIN SKULL
SKALL FINNA DET. Matt 16:25.

Cynthia skriver:

"Bland de globala religionerna är kristendomen säkerligen en av de som är mest angelägen om den totala transformationen av människan.

Jesus lärde ut att vi människor är offer för ett tragiskt fall av falsk identitet.

Den person som jag normalt tycker att jag är - det upptagna och ängsliga lilla 'jag', så frånvarande med sina mål, rädslor, begär och problem - är inte hela jag.

Att söka fullbordandet på denna nivå, innebär att gå miste om 'det större livet'.

Det är därför, menar Cynthia Bourgeault, enligt Jesu undervisning, som den som försöker behålla sitt 'lilla liv' kommer att mista det, medan den som är beredd att förlora detta, hittar den äkta varan.

Alltså, under ytan finns ett djupare och mer autentiskt jag, men det är dolt av ropen från det 'mindre jaget" med dess omättliga behov och krav." (sid 9).

Se mig.


- Varför kommer du inte, Maria? Du är både lat och slö, helt ointresserad av hushållet! Men maten vill du äta... jo jo...

- Snälla Marta, ta det lugnt. En sak i taget. Först vila, sedan arbete. Sedan vila igen, och mer arbete. Tjata inte!

De två systrarna representerar två helt olika livshållningar. Jesus besöker dem båda, och gör sin undervisning utifrån det här mycket vardagliga exemplet.

Jag, Helene, tycker inte om när man försöker göra för stora system av vårt inre, man kommer lätt fel, men så här ser modellen ut inom Centrerande bön:

Hm. Kanske.



Den yttre cirkeln kallas vårt "vanliga medvetande". Vår självkänsla är knuten till det vanliga sättet att tänka. Det kretsar kring egot och din uppfattning om dig själv är beroende av yttre omständigheter och andras bedömning.

Nästa cirkel kalls "vårt andliga medvetande".

Kanske du reagerar för detta begrepp? Det gör jag.

Men "det handlar om den där känslan när man tittar på en solnedgång och blir alldeles tårögd, eller när man tar emot nattvarden och tiden stannar..."

"Vårt andliga medvetande är den inre kompassen vars magnetiska nordpol alltid är fixerad vid Gud." (sid 12).

Det är ingen nostalgi inför det gudomliga. Det är en verklig upplevelse av att bli berörd inför en närvaro av ett Mysterium, mer levande och vackrare än vi kan uthärda.

Men det vanliga livet uppmuntrar inte till sådana stunder, därför behöver vi träna oss och avsätta tid för det.

Andäktigt.


Jag tar ett djupt andetag och fortsätter läsa.
Denna erfarenhet är också min, men orden får allt att krympa, liksom.

Det får inte heller bli en särskild sorts hemlig kunskap - gnosis - bara för vissa invigda.
Vår gudsgemenskap måste vara så enkel att ett barn kan ta emot den...

JESUS SA:
- LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG... Markus 10. 

Eller hur!?
 
Låt barnen komma till mig.


I det yttre delar vi upp tillvaron. I den inre cirkeln upplever vi helheten, odelad.
Boken "Hjärtats Uppmärksamhet" förklarar vidare:

"Den stora skillnaden mellan 'vanligt' och 'andligt medvetande' är;

- att medan det förra uppfattar världen genom självreflekterande medvetande där världen är uppdelad i subjekt och objekt, så uppfattar det andliga medvetandet helheten, genom en intuitiv och medfödd känsla av tillhörighet." (sid 13).

Självreflekterande.


Nu kommer vi till nästa springande punkt som är en stor skiljelinje:

Är Gud inom oss, eller utom oss?

"Om vi har inom oss en kompass vars magnetiska nordpol pekar mot Gud, betyder det att Gud bor i oss, som centrum för vår existens?
Är det det som är den innersta cirkeln i diagrammet - det "'gudomliga medvetandet'?"

Bokens författare svarar sig själv:

"Svaret på denna fråga är försiktigtvis 'ja'.
Jag säger 'försiktigtvis' eftersom den kristna teologin gör det mycket tydligt att människan inte är Gud, och att den innersta kärnan inte är gudomlig."

Nu protesterar Helenes vänner inom nyandligheten.
Ni har ju lärt er tvärtom - att människan verkligen är gudomlig.

Och då frågar jag er:

- Varför löser ni då inte era problem? Varför måste ni ständigt tillföra nya meditationer, nya yogasittningar, nya uppstigningar i medvetandegraden?
Varför behöver ni ständigt nya healing-sessioner?

Varför blir inte er person helad och helt upprättad, om ni är gudomliga, som ni påstår?!

Här ligger en falsk beskrivning som sätter människan på piedestal, där allt hänger på den egna prestationen i meditation och tömmande tankar och känslor på innehåll.

Till slut orkar man inte. Ni är bara människor... på gott och ont.
Då finns vi här, och tar emot er. Och Gud Fader själv!!

Kom!


Det där med att "tömma sig" vill jag kommentera.

Det finns också i vår kristna tradition, men då är inte själva Tomheten målet, utan medlet!
Det är en enorm skillnad!!

Inom den kristna teologin kallas det för bönens "kenotiska karaktär", av grekiskans kenos = tomhet.

Eller som Thomas Keaton skriver:

"Centrerande bön deltar i kärlekens ursprungliga rörelse i Treenigheten, som uttrycks genom Fadern som tömmer sig själv i Sonen, och Sonen som tömmer sig själv i hela skapelsen, genom inkarnationen." (sid 6).

Precis som jag tömmer mig själv för att ge plats för min älskade, tänker jag.

Tomhetens mål är alltså Fullheten!!

Detta är den stora skillnaden mellan österländsk religiositet och kristen tro, mellan New Age och Old Age.

Som du märker är detta ett långt inlägg, men svåra saker kan man inte twittra om eller göra ett quick fix-inlägg på Facebook... Så, håll ut!

Tomhetens mål är Fullheten.


Gud har lagt evigheten i våra hjärtan så att vi kan längta efter den.
Men Gud är Gud och människa är människa.

ALLT HAR GUD GJORT SKÖNT FÖR SIN TID, 
JA, HAN HAR OCKSÅ LAGT EVIGHETEN I MÄNNISKORNAS HJÄRTAN.

DOCK SÅ, ATT DE INTE FÖRMÅR TILL FULLO, FRÅN BÖRJAN TILL SLUT, FATTA DET VERK SOM GUD HAR GJORT. Predikaren 3:11

I mitten av vårt existens finns en innersta punkt av sanning som hör ihop med Gud.
"Tillgången till detta centrum har vi inte kontroll över. Vi kommer bara dit genom porten till vår totala fattigdom och intighet". (sid 14).

Eller som Jesus säger om barnen, igen:

OM NI INTE BLIR SOM BARN, KOMMER NI ALDRIG IN I GUDS RIKE.

Det lilla barnet har inte delat upp tillvaron i "objekt och subjekt". Det är fortfarande Ett med tillvaron.
Sedan splittras vi upp mer och mer, tills "synden" tagit över.

Det som händer då i den kristna själavården är att vi måste kapitulera inför vår ofullkomlighet - och inför Guds totala fullkomlighet - och be om frälsningens nåd.

Jesus kallar oss ut ur vårt Ego och städar ut det ockuperade inre rummet, som är reserverat för Honom. Det är där Helig Ande ska bo.

Välkommen!

Om ni inte blir som barn...


- Är inte maten klar någon gång? Hjälp till och duka, åtminstone!

Nu låter vi Marta och Maria avsluta detta inlägg. Du minns säkert att Jesus blev hembjuden till Marta. Hon hade en syster som genast satte sig vid hans fötter för att lyssna till hans ord.

MEN MARTA TÄNKTE PÅ ALLT HON HADE ATT ORDNA MED.

HON KOM OCH STÄLLDE SIG FRAMFÖR JESUS OCH SADE:

- HERRE, BRYR DU DIG INTE OM ATT MIN SYSTER LÅTER MIG ENSAM ORDNA MED ALLT? SÄG TILL HENNE ATT HJÄLPA TILL!

HERREN SVARADE HENNE:

- MARTA, MARTA, DU GÖR  DIG BEKYMMER OCH OROAR DIG FÖR SÅ MYCKET, FAST BARA EN SAK BEHÖVS. 
MARIA HAR VALT DET SOM ÄR BÄST, OCH DET SKALL INTE TAS IFRÅN HENNE. 
Lukas evangelium 10:38-42.

Fixa allt själv?


Om man vill, så kan man se dessa tre medvetandenivåer - som Cynthia Bourgeault talar om - i denna evangelitext, som för övrigt lästes i söndags i våra kyrkor (15:e sön e Tref).

1. Marta står för den vanliga, ytliga medvetandenivån.

Hon är upptagen, effektiv och får de nödvändiga sakerna gjorda.
Men hon är också stressad, dömande, självrättfärdig och manipulerande för att hennes egna behov skall bli tillgodosedda.

Marta har den anklagande och självömkande rösten:
- Bryr du dig inte om... Varför visar du mig inte uppskattning? Måste jag göra allt själv?

2. Maria har den djupare, andliga medvetandenivån.

Hon sitter i hänförd enighet med Jesus.
Maria låter sig inte störas av de yttre impulserna. Hon har vänt blicken till sina inre behov och låter dem mättas av av Honom, som är utstrålningen av Gud själv.

"För Maria är inte middagsförberedelserna ett problem, hon sitter redan vid det dukade bordet". (sid 15).

3. Jesus har den fullkomliga gudomliga medvetandenivån, eftersom han är Gud själv, i mänsklig gestalt.

Han agerar alltid inifrån och ut.

Inifrån och ut.



Poängen är inte att Marta skulle ha fel och Maria rätt.
Nej, båda typerna av medvetande är nödvändiga för att vi skall fungera här i världen.

Men, skriver författaren, "idén i andlig transformation är att integrera dessa nivåer så att vårt vanliga medvetande tjänar det andliga - som i sin tur tjänar det gudomliga medvetadet". (sid 15).

Då kan resultatet bli att våra handlingar inte längre fokuserar på att dra uppmärksamhet till oss själva.
Istället kan vårt andliga medvetande agera genom att ge av det gudomliga flödet som vi fått av Jesus.

Jag hoppas att alla Martor ska låta grytorna stå en stund, och nu gå och sätta sig vid hans fötter.
Gå från yttre tystnad till den djupare, inre tystnaden.

Men jag sitter inte hos Buddha, inte hos rökelsekaren eller kristallerna, utan hos Jesus - sann Gud och sann Människa.

Den gemenskapen med Jesus kan ingen ta ifrån dig. Inte mig heller.

Klart!


Mycket centrala hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i renoveringscontainrarna,
- frälst från österlandets illusioner, i glädje att älska dig och den värld jag lever i,
- med särskild värme till mina systrar.

P.S. Boken finns på centrerandebon@gmail.com
ISBN 978-91-639-3092-8

Jag är vaken. Du?


onsdag 27 september 2017

EN GLAD SCOUT


Präntat på skinn står scoutlagen.


Hur gudligt är det att gå på scouterna?
Är det bara knopar och sniglar, eller finns Gudstron också med?

Det beror på... Det finns de scoutkårer som har tagit bort Gud, för att inte genera någon...
Utan att tänka på hur mycket det generar Gud.

Jag är dock lyckligt lottad. Tänk att vid min aktningsvärda ålder få lov att ta vid där jag en gång slutade, som sjuåring!

Blåvingarna i Kållered var plågsamma möten. Vi skulle rita svenska flaggan in i ett perfekt rutmönster, och att sedan göra en massa dumma knutar utan nytta...
Det passade inte kreativa lilla Helene.

Många flaggor. En utan land.


Fem decennier senare är jag i ett helt annat sammanhang, där kamratskap, lekfullhet och utevistelse är det normala - och att scoutlagen inte viker för vår Skapare.

Följ med ut på sakletarpromenad på stranden! Barnbarnet fick vara sökmotor och hjälpledare.
Vi fyllde cykelkorgen med skräp och svamp, burkar och bär, plast och plommon, nej krikon eller slånbär var det nog.

Den här träffen handlade om kretslopp och hållbarhet.

Sancta Garbish dök plötsligt upp bland barnen, med en grön plastpåse på huvudet.

Jag hällde ut våra "strandfynd..." på gräset. Nu skulle barnen hjälpas åt att källsortera allt.

- Vad är den där frigolitlådan som man har kebabmat i? Är det papp eller plast?
- Var slänger man sitt tuggummi? Och gammal medicin?
- Och den där oöppnade burken med sill, hur ska den sopsorteras?

Sill i dill. 


Kommer ni ihåg den knasiga lägervisan, där man härmar?

MORS LILLA OLLE /.... / I SKOGEN GICK / ... /
ROSOR PÅ KINDEN / ... / OCH SOLSKEN I BLICK / .... /
MEN BLICKEN GICK SÖNDER / .... / I SLAGSMÅL MED BÖNDER / ... /
OM EN SÄCK POTATIS / ... / OCH EN TUNNA SILL! / ... /

SILL I DILL, SILL I DILL, SILL I DILL DILL DILL!

Det var mycket roligt att se hur lätt det gick för dem att lägga soporna i rätt högar.

Svårast var cigarrettfimpen och tuggummit.

- Det är ju från naturen liksom, då kan väl naturen ta hand om det, och bryta ned det? funderade en av scouterna.
- Nä... det tar för lång tid, svarade en annan.
- Ja, och om en fågel äter det, då klibbar näbben ihop och den dör!
- Eller så får den tuggummit i halsen och dör i alla fall!

Fimparna då? De skadar oss tre gångar!

- Tre gånger? Hur då?
- Först är det rökaren som får giftet ned i lungorna. Sedan är det vi andra som tvingas andas in den giftiga röken. Det tredje är när man slänger fimpen på marken, för de giftiga ämnena stannar kvar där.

Svampfimp? Fimpig svamp.


Sancta Garbish frågade varför folk över huvud taget slänger skräp i naturen.

- För att det är coolt, svarade en av killarna i mellanstadiet.
- Just det, det är inte coolt att stoppa kladdiga godispapper tillbaka i fickan!
- Det är äckligt!

- Så det är bättre att slänga det framför fötterna?
- - -  Nä... men det är coolare...

En scout lovar att "lära känna och vårda naturen". Regel nr 6.

Hur ska man då göra för att vara ännu coolare än de som skräpar ned?

Hur cool är du?


Jag försökte visa dem hur jag brukar göra.

Om någon slänger sin tågbiljett eller cigarrettask framför fötterna på mig, då böjer jag mig ned och plockar upp den, knackar personen på armen och säger med ett leende:

- Du tappade den här!

Man ska inte vara arg. Det hjälper inte. En scout är en god kamrat även mot okända, och då gäller det att vara snäll på rösten, men ta ansvar för det som är fel.

Regel nr 7: "En scout känner ansvar för sig själv och andra."

- Men jag kan slänga den åt dig! Fast nästa gång får du göra det själv.

Och så går man därifrån med rak rygg.

Scoutskjorta.


Jag visste inte att Sancta Garbish var scout... men det är hon!
Nästa vecka ska hon till och med bli invigd, med skjorta och slips!!

Så var det det här med Gud...

Jag minns hur oerhört viktig Gud blev för mig som barn när jag brottades med rymdens oändlighet. Att somna var en fasa, för universum fick mig att drunkna i ett enda stort mörker...

... tills en kväll då jag hade bländat mina ögon med nattlampans ljus, för att driva bort rädslan, då aftonbönens ord blev på riktigt:

- Gud som haver barnen kär...

Gud... Gud! GUD! Gud, du finns ju! Det är ju DU som håller hela universum i din hand! Till och med oändligheten är innanför din oändlighet!!

Detta räddade min barnasjäl. Därifrån växte sedan Gudsgemenskapen, bit för bit, sakta men säkert.

Tack Gud att Du är där.


När jag ser att Gud finns med som första regel blir jag glad.
Utan Gud faller allt.

Men med Gud får mitt lilla jag ett större Du att samspela med. Vilken trygghet! Vilken kraft i en sådan välsignad dialog.

Regel 1: "En scout visar vördnad för Gud och hans bud".

Detta tar sig uttryck i vår scoutkår att varje kväll avslutas med andakt. Förstås.

Men hur gick det med den gamla medicinen? Hur skulle den källsorteras?
Skulle tabletterna gå till "brännbart" eller kompost? Eller rent av spolas ned i toaletten?

- Nej! Då kommer det ju ut i vattnet.
- Och om fisken dricker det, då får den i sig medicinen...
- Men den slipper huvudvärk, ha ha!

- Fast nu är det så illa med vattnet i våra hav att det börjar bli svårt för en del fiskar att föda nya fiskar...


Naturens under i korgen.


När skräpet var sorterat ville jag fokusera lite på de andra goda sakerna.

På vår strandpromenad plockade vi med oss några svampar, bär och lite mossa.

- Kan man äta alla svampar?
- Ja, en gång... Hm!

- Kan man äta de här röda bären då?
- Ja... eller nej... eller, vi vet inte.

Jag var noga med att visa hur viktigt det är att ha kunskap om naturen, annars kan det gå illa.
De flesta barn vet att de inte ska äta okänd svamp. Då var det svårare med de röda bären.

Det var inte röda vinbär. Inte heller rönnbär. Men vad är det då?

- Titta på bladen... Plötsligt blev jag själv osäker. Är det "fågelbär"?
Det där måste vi ta reda på ordentligt.

Osäker säkerhet.



Kvisten med slånbär var lättare.

- Kan man äta dem?
- Ja, fast de är jättejättesura. Bäst är om man kokar saft eller sylt på dem.
- Får jag pröva?
- Visst, men ditt ansikte kommer att knyta ihop sig, så här...

Jag visade en ful grimas.
Han tuggade och höll masken. I en hel minut... Sen fick han gå ut och spotta, så strävt var detta lilla lila slånbär!

Slånbär. Sura som...


Sista naturfyndet var en kvist med svarta bär.

- Usch, de ser giftiga ut.
- Titta på bladen igen. De är flikiga. Och på våren har de vita väldoftande blommor som ni säkert har gjort saft på!
- Aha, det är fläder!

- Just det. Och om de får mogna, då blir det sådana här svarta bär, fyllda av vitaminer och solsken! Det blir världens bästa mörkröda saft.

Barnen tittade förundrade på allt som låg uppdukat på det röda sittunderlaget.

Än så länge är det bättre på att sortera skräp än benämna naturens svampar och bär.

Det tar tid att bli en scout.

Tar tid.


Jag tog fram ukulelen och vi sjöng "Bygg inte hus på en sandig strand", barnsången om Guds rike.

- Men vad hände med den där sillburken då? Och de gamla tabletterna?

- Tja, man får väl öppna burken och hälla ut innehållet... eller äta upp det, och sen slänga den i metallinsamlingen.
- Bra! Men just den här burken tar jag hem till mitt kylskåp igen, sa jag och log. Annars får jag ingen mat imorgon...

- Vi vet att man ska lämna gammal Alvedon på apoteket, sa en förståndig mellanstadie-scout.

Ordning och reda. Och mycket skratt.

Skrattsvamp?



Detta är ett mycket vackert arbete i kyrkan - att låta naturen berätta om Guds skaparunder och livskraft.
Och sedan tacka Gud för det.

Vi släckte lampan i taket, ledaren tände böneljuset och andaktsfull tystnad kom till alla barnen.

KÄRE FAR I HIMLEN,
  TACK ATT JAG FINNS TILL
     HJÄLP MIG LEVA RIKTIGT
       GÖRA DET DU VILL.

LÄR OSS HÄR PÅ JORDEN
  TYCKA OM VARANN
    LÅT OSS FÅ EN FRAMTID
      SKYDDAD AV DIN HAND.

          AMEN.

Käre Far i himlen.


Den gröna plastpåsen åkte i soporna och kvällen var slut.

Patrull Nyckelpigorna, Falkarna och Vargarna hälsade varandra med scouternas credo:

- Alltid redo!

Glada cyklade vi hem, med Guds närvaro i sinne och hjärta.
Bara en vecka tills nästa träff...

Naturliga hälsningar från Sancta Garbish,

- alias Helene Sture Scoutfelt, strandpatrulllerare.

Patrull Vargen. Grrr...