Pilgrimscentrum i Vadstena.
Pilgrimsvandring, det skall väl vara vackert och tilltalande?
Nej, inte tvunget.
Man kan göra en pilgrimsvandring där man befinner sig, precis i det väder som infinner sig och med de förutsättningar man har just då.
Följ med till Vadstena! Du behöver inte ta på dig dina kängor, bara läs och titta på bilderna, men vi hade bitvis behövt sjöstövlar... Det var så högt vattenstånd i Vättern att vattnet kröp inpå oss.
Vandring i smörja.
Jag reste till Östergötland för att deltaga i pilgrimskommunitetens vårmöte, där en dagsvandring ingår på lördagen. Men på tisdagen föll det stora mängder snö över södra Sverige, så pass att vår vandringsled på Omberg inte ville låta sig vandras... med 30 cm snö att forcera.
Det var bara att gilla läget och tänka om.
I Vadstenas utkant finns en udde som kallas Tycklinge, med kolonilotter, betesängar och en liten sandstrand. Där har Pilgrimscentrum satt upp ett antal skyltar med de sju nyckelorden som följeslagare längs vandringen.
Det fick bli vår vandringsled, 4,5 km lång.
Visa mig, Herre, din väg.
Väl påklädda samlades tre tappra vänner med stav i hand, och bad heliga Birgittas bön:
VISA MIG HERRE DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.
Kolonilotterna var översnöade, men på ett ställe såg vi färgglada stenar sticka upp. Vad var detta?
Det visade sig att här har Pilgrimscentrum en liten plats där man kan sitta och vila och reflektera med hjälp av de sju nyckelorden:
- frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.
Begynnelsebokstäverna bildar ett nytt ord: f - e - t - b - l- a -d.
Nyckelordsstenar på kolonilotten.
Snön var djup men det var plusgrader. Vi stannade till och tittade.
Vilken rolig idé att använda stenar till att likna det armband som bär nyckelorden:
- vit för frihet, violett för enkelhet, blå för tystnad, grön för bekymmerslöshet, gul för långsamhet, orange för andlighet och röd för delandet.
Orden tål att upprepas. De är liksom motsatsord till hela vårt samhälles galna puls.
Om frihet stod det skrivet på en av skyltarna:
- Längtar de efter frihet? Det är ett gott tecken. Det betyder att du inser att du är bunden...
Men sedan blev jag förskräckt... Vad har de gjort? Vad har hänt med pileträden som ramade in vandringsstigen med sina svängande grenar?
Vem har varit här och skövlat?
Rotvältor låg uppvända och grenar var avslagna med kedjor, sådana som traktorerna använder för att träden inte skall kunna skjuta nya skott.
Jag upplevde det som ren skändning av naturen. Det såg så illavuret ut!
Och fågeltornet stod övergivet halvvägs ute i vattnet. Vrede och tårar var det som ville ut. Detta är inte ett "hållbart sätt" att ta hand om naturen! Det är bara dåligt, stressigt och helt okänsligt.
VISA MIG, HERRE DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN...
... inte mänskornas förfulade vägar!
Naturvård??
Betesängarna var också översvämmade. Det såg ut som om de unga björkarna var nån slags nordiskt risfält.
Det yttre landskapet talar även om det inre.
Vi översvämmas av marknadens reklam kring en köpfest som för länge sedan borde vara slut.
Vi översvämmas av ord utan täckning och prat utan mening. Bedrägerier på internet är den senaste tidens värsta mentala översvämning, där bankernas säkerhetssystem är för svaga och den vanliga människan ges skulden för att inte ha varit försiktig nog...
Banken renoverar, men bara fasaden, inte sina system...
Visa mig, Herre, din väg och lär mig simma med flytväst så att jag inte drunknar i dessa överdrifter!
Harry Månsus skriver i sin bok "Sången om skapelsen" att vi lever i berusningens tid.
"Allt skall bli effektivare, lönsammare och snabbare. Men vi kan inte speeda upp livets processer mer. Vi mår allt sämre och psykisk press gör oss sjuka.
Men det finns människor som sänder ut febersignaler från ett sjukt samhälle.
Ett av de bästa sätten att varva ned och påbörja avgiftningen är att ge sig ut på en pilgrimsvandring i den vackra nordiska naturen"... skriver Harry Månsus på sid 49.
Jodå... men gå inte här längs Tyckingerundan!
Översvämningsnervositet.
Det blev inte bättre när vi rundande Tycklinge gård. Bitar av bästa åkermarken har börjat styckas av för att bebyggas med villor. Har planerarna inte förstått vad "sankmark" betyder? Dränering kommer inte att hjälpa.
Jag tittade bort mot ett annat håll och tänkte:
- Den viktigaste yrkesutövningen i ett land är att vara jordbrukare. Utan mat, ingen annan verksamhet.
Vad var det här för en bedrövlig pilgrimsvandring?
Och borta vid Vätterngården har tre stora huskomplex byggts upp - på mark som knappt är en meter ovanför vattenlinjen.
Jag ser framför mig rubriker om "fuktproblem i nybygge vid Vätterstranden"...
Men där kan de väl inte bygga??
Nu behövde vi tre vänner gå en stund i tystnad och i bön. Att behålla sinnesfriden i den här bedrövelsen var inte lätt.
Jag var bara ledsen.
Människan är dum. Och girig.
VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, inte människornas,
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.
Jag drog mig till minnes hur det såg ut här för några år sedan, med gröna ängar och betande hästar.
Fridfullt betande hästar.
Det är inte lätt att få stopp på alla tankar av samhällskritik. När man är tyst får de plats och det finns inget annat att göra än att lyssna. Eftersom det är sant.
Harry Månsus skriver:
"Det är smärtsamt att inse hur vilse vi gått, att vi som den förlorade sonen är på väg att föröda vårt arv - himlajorden.
Men smärtsamma insikter kan även leda till besinning, som det gjorde för sonen i Lukas kapitel 15.
Enligt Skaparen är det nämligen inte konstruktivt för någon - allra minst för vår utsatta jord - om vi släpar på vår skuldbörda en enda dag till. Därför inbjuds vi till förlåtelsens bord"... (sid 52).
Vi kom fram till Saxtorpsviken och satte oss på en bänk.
Dagen var fylld av gråa nyanser där vatten och himmel smälte ihop i en enda otydlig enhet.
Men detta foto är från en dag av klarhet!
Tolvstegsprogrammet kan visa oss vägen till tillfrisknande från en överhettad livsstil. Så här kan det låta då:
"Vi erkände att vi var maktlösa inför konsumtions- och fossilberoendet (= alkoholen) och att våra liv hade blivit ohanterliga.
Vi kom till tro på att en högre Kraft, större än oss själva, kunde återge oss mental hälsa".
(sid 52).
Harry Månsus skriver att de Tolv Stegen används för tillfrisknande från många missbruk och dysfunktionella beteenden.
"Allt fler börjar inse att det är fråga om samma mentala berusning, tvångsmässiga beroende och djupa förnekelse bakom konsumismen och det ödesdigra fossilberoendet som alkoholisten har av spriten."
(sid 53).
Den fula Tyckligevandringen.
Vi började närma oss slutet av vår runda, en märklig pilgrimsvandring i sörja och smörja, där naturen hanterats lika ovarsamt som våra själar.
Det som dock skiljer en pilgrimsvandring från en vanlig promenad är tre ting:
- utrymme för tystnad, för bön och för delande.
Dessa tre ord definierar insidan av denna typ av vandring.
Vi är inte ensamma. Vi är tysta tillsammans, vi går i tyst bön tillsammans och sedan kan vi dela tillsammans det vi upplevt.
Det ger en fördjupning till det vi tänkt och känt.
Ord om Långsamhet vid Saxtorp.
Vårt långsamma pilgrimstempo gjorde gott för kroppen. Tiden kommer till oss, och med den kommer även tålamodet - även om det just då kändes som en bristvara.
Sista biten gick vi lite fel... Istället för att gena över den sörjiga fotbollsplanen gick vi längs staketet runt Rättspsyk och dess kraftiga inhägnader. Det kändes väldigt typiskt...
Rätts-psyk. Haveri. Mänskospillror. Som dock kan läkas!! Herre, hjälpe oss alla.
Skönt att vi var på rätt sida.
Suck.
Gode Gud, visa oss vägen!
Ta oss förbi alla översvämningar och taggtrådsstaket.
Förlåt oss våra felsteg.
Hjälp oss att rätta till våra misstag.
Helige Ande, ta tag i oss! Amen.
Vandrande hälsningar från Helene F Sturefelt.
- som nu skall byta skor... och vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar