FÄRGGLAD MAT i HELSINGBORG

Färgglad mat i Helsingborg.

Det finns så många matdieter och olika påbud vad vi bör äta för att må bra.
Vårt dagliga bröd är en bön som splittrats upp i vitaminer och kalorier, utan en tanke på tacksamhet mot Skaparen.

Fader vår som är i restaurangköket, har du tänkt på alla allergier?

Helgat varde den heliga dieten som leder mig till hälsa, där jag finner ro.

Tillkomme den meny som tillfredsställer flest sinnen. Det skall vara gott, smaka gott och se gott ut. Och helst med ett innehåll utan E-ämnen och tillsatser. 

Följ med till Helsingborg och restaurant "Ginger" på torget intill det mäktiga rådhuset.

Där är temat FÄRG...

Restaurant "Ginger".

Sällan har jag sett en så färgglad mat som här!

Blått matvete, rosa glasnudlar och mintgrön kornröra...

Det var humus på morot och humus på jordnötter och en chockrosa variant på rödbetor.

Man betalade 125 kr för sin tallrik och fick lasta på en gång.

Ge oss vårt dagliga bröd och förlåt mig för att jag fyllde tallriken alldeles för mycket.

Sallad, rödkål och inlagda äpplen. 

Inled mig icke i frestelse, och jag tog både pasta, potatis i senapssås och couscousröra med paprikabitar.

Käre Gud, inled mig gärna i frestelse... och jag fortsatte fylla tallriken med bönor, skruvar och grön koriander, host! Kikärtor, bönor och vanliga gröna ärtor, såser och röror och ännu mera röror...

Min giriga tallrik.

Förlåt oss våra skulder, särskilt till tredje världen som hungrar medan vi äter oss övermätta.

Käre Gud, utsätt oss gärna för andra prövningar, ty vi är inte längre hungriga - mer än på mening med livet - för så här bra kan man inte ha det.

Meningen med livet - kan det vara färgglad mat? Serverad på färgglada tallrikar.

Ditt är riket, affären, åkrarna och bondens plog, i evigheters evighet. 

Amen.

Men vad var det i glasen? Spolarvätska?

Nej, någon slags Spirulina från havet...

Färgglada hälsningar från Helene Sture Mättfält,

- som ber Herrens bön på riktigt ikväll.

Oj lite kyckling bland groddarna... Förlåt igen.

 

LIEMANNEN OCH JAG

Lie-utbildning.

Liemannen och jag. Eller, jag är Liekvinnan.

Vad är nu detta? Är döden nära förestående? Nej, inte alls. Eller jo, alltid.

Men det handlar om ett gammalt hantverk och om skördetid.

Det är dags att "hösta" som man sa i Småland inför skörden.

Ordet "höst" är alltså egentligen inte namnet på en årstid, utan ett verb, något man gör, alltså skördar.

Dansken talar om "för-år" och "efter-år", däremellan kommer sommaren. Och nu är det tid att hösta!

Men Liemannen skall också få sin plats i detta inlägg.

Det kommer en tid då Guds skördeman kommer över oss alla.

Mandelfrukterna är inte mogna än.

Du som känner mig vet att min själ är grön och mitt hjärta är en en trädherde. 

Mina gener från bondesamhället i Småland är mycket starka. Som barn fick jag vara med och åka hölass, även hässja hö när jag hade längden inne. Jag såg Farfar Sture slå med lie - en färdighet som var viktig.

Som vuxen lärde jag mig slå med lie av Pappa Lennart, men vinkeln mellan skärbladet och skaftet, orvet, var inte anpassat till mig, så jag slet utan så mycket resultat.

Men igår ändrades det.

Det kunde varit min farfars far.

Naturskyddsföreningen hade bjudit in "Slåttermannen" som åker runt och utbildar folk i landet, så att vi kan behålla ängsmarker levande. En enkel liten gård i Norremark bjöd in oss till en heldag.

Och det här var på riktigt, vill jag lova! Vi började med att "knacka stål"...

Följ med och träffa Liemannen Olof och Liekvinnan Ty. 

Vi satte oss vid varsin stubbe där vi lärde oss banka ut stål, som sedan skulle slipas.

Vartenda handgrepp visades med yttersta noggrannhet. Ett enda misstag och lien kunde skära upp armen...

Hammare och slagstål.

Det var obehagligt varmt ute, men jag svettades av en annan anledning. Det gällde att inte göra fel.

Vi var oerhört fokuserade. 

Tänk om vi var lika noggranna i livet för övrigt, med våra relationer, vad vi säger och gör. Så vi inte skär oss i hjärtat och börjar blöda...

Olof och Ty visade sedan hur liebladet fästes på orvet, skaftet, och att vinkeln mot gräset blev rätt.

Svingrörelsen från höften fick vi träna i luften, så att ryggen inte skulle krokna.

Efter lunch i den grönskande trädgården fick vi äntligen pröva våra (o)färdigheter. En äng av högt gräs väntade på att bli slådd.

Swisch, swosch, swisch...

Är träningen tillräcklig?

Om skördetiden på jorden skriver Johannes i sin Uppenbarelsebok:

OCH JAG SÅG, OCH SE: OCH PÅ MOLNET SATT EN SOM VAR LIK EN MÄNNISKOSON OCH HADE EN KRANS AV GULD RUNT HUVUDET, OCH I HANDEN EN VASS SKÄRA.

Joh Uppb 14:14.

Den här varelsen liknar inte alls det arma skelett som ranglar runt med en lie, i jakt efter nästa dödsoffer att skörda. I folktron är liemannen en personifiering av döden, som ofta allegoriskt framställs som ett benrangel.

Denna figur uppkom efter digerdöden i Europa, där miljoner människor dog i den värsta pandemin någonsin (Covid-19 är inte i närheten av det).

Liemannen i Domkyrkan, Trier.

Du kan säkert se framför dig Ingmar Bergmans berömda scen i filmen "Det sjunde inseglet" från 1957 där en riddare från medeltidens pesthärjningar spelar schack med döden - Liemannen.

Bergmans filmtitel är hämtad just från Uppenbarelseboken.

Riddaren spelar schack med Liemannen.

OCH EN ANNAN ÄNGEL KOM UT FRÅN TEMPLET OCH ROPADE MED HÖG RÖST TILL HONOM SOM SATT PÅ MOLNET:

- TAG DIN SKÄRA OCH SKÖRDA, TY SKÖRDETIDEN ÄR INNE, JORDENS GRÖDA ÄR MOGEN. Joh Uppb 14:15.

Allvaret, det allvar som kommer att rädda oss från lögnen, är att Herren Gud ser och vet allt vi gör. 

Varenda människa finns i Guds blick. Varje ord är hört av Skaparen själv. Varenda tanke är uppenbar för honom som format oss. 

Varje ondskefullt samhälle är synligt inför Gud. Varje girigt företag och våldsgalen krigare gör allt inför Guds ögon - utan att fatta det.

Varje grymhet är känd av Gud.

Guds ängel. Altaret i Trefaldighetskyrkan Kristianstad.

Varenda gråten tår har Herren samlat upp i en särskild lägel, märkt med ordet "förtvivlad smärta".

Det kommer en dag när denna Guds vassa lie sträcks ned över oss alla. Varje gång det är nymåne kan du tänka på det... Månens begynnande skära är en påminnelse om domens dag.

Alla människornas gärningar har nått sitt mått.

Nu ville Herren se om axen är fulla av korn eller bara är tomma skal.

Det som är oätligt och utan värde skall skiljas ut från det ätbara och värdefulla.

Johannes Döparen talar om Jesus och säger:

HAN HAR KASTSKOVELN I HANDEN OCH SKALL RENSA DEN TRÖSKADE SÄDEN OCH SAMLA VETET I SIN LADA, MEN AGNARNA SKALL HAN BRÄNNA I EN ELD SOM ALDRIG SLOCKNAR.

Matteus 3:12

Sädesfälten i Augerum, Lyckeby.

Detta är sant. Så måste det vara. 

Vi vill inte ha en påse mjöl malt på tomma agnar, eller hur?

Men när det kommer till vårt mänskoliv, blir det betydligt mer hotfullt. Allt i mig skall separeras i två högar - det värdelösa och det värdefulla.

Hur det skall gå till vet inte jag.

Bara att det är Herren själv som håller i skäran, tröskar säden och samlar ihop det som det är liv i.

Det andra är ju redan dött. Det kan lika gärna brinna upp.

Liefolket förbereder sig.

När vi satt där vid stubbarna i Norremark med "Slåttergubbens" ledare Olof och Ty, bankade vi ut stålet med en hammare. Den del av lien  som vid skärpningen bildar eggen måste vara av hårt stål. Men på båda sidor är det omgivet av mjukare stål, där smeden smitt en "rygg" i överkanten som skydd uppåt.

Vi tränade som sagt noga även med brynjärnet så att eggen var jämn och inte fnasig.

När eggen rispade mot naglarna, då var den färdig...

Jag hoppades att det inte skulle vara några djur som gömde sig i det höga ängsgräset.

Det var det.

En av mina nyvunna slåttervänner råkade dela en padda i två delar...

Liemannen är här.

Liekvinnan vände sin blick bort.

www.slåttermannen.se

Jag fortsätter läsa i Johannes Uppenbarelsebok, kapitel 14:

OCH EN ANNAN ÄNGEL KOM UT FRÅN TEMPLET I HIMLEN, OCKSÅ HAN MED EN VASS SKÄRA.

OCH EN ANNNAN ÄNGEL KOM UT FRÅN ALTARET, EN SOM HADE MAKT ÖVER ELDEN.

OCH HAN ROPADE MED HÖG RÖST TILL HONOM SOM HADE DEN VASSA SKÄRAN.

- TAG DIN VASSA SKÄRA OCH SKÖRDA KLASARNA PÅ JORDENS VINSTOCK; DESS DRUVOR ÄR MOGNA.

Herrens druvor är vi.

OCH ÄNGELN SÄNKTE SIN SKÄRA NER ÖVER JORDEN OCH SKÖRDADE DRUVORNA PÅ JORDENS VINSTOCK OCH KASTADE DEM I GUDS VREDES  STORA VINPRESS.

OCH VINPESSEN TRAMPADES UTANFÖR STADEN, OCH BLOD KOM FRÅN PRESSEN OCH SEXTONHUNDRA STADIER DÄRIFRÅN STOD DET UPP TILL BETSLET PÅ HÄSTARNA.

Uppb 14:17-20.

Om denna heliga vrede över människans synd skall jag inte kommentera här.

Nu får själv leta upp bibelkommentarer, och fortsätta söka kunskap om Guds sannings vrede över vår upproriskhet.

Liar och orv - skaft.

Till sist.

Varför har du ödslat tid på att lära dig något så totalt gammaldags och oanvändbart som att slå med lie, Helene? De stora skördetröskorna kör ju så det ryker dessa dagar, på så kallad "nolltid"!

Varför? Därför!

Därför att när människan mister kontakten med jorden, då mister hon kontakten med livet.

Och med Gud.

Det går inte att skövla med en lie... bara skörda.

Men skövla, det kan de stora maskinerna, om man missbrukar dem. Skövlemaskiner. 

Nu är det skövletid! Ja, så blir det i det storskaliga lantbruket.

Lie med mejbåge. Inte går det fort...

Nu skall jag gå inåt, och se om själens frukter har några surkart eller halvruttna plommon på grenen.

Finns det någon vänlighet, tålamod och självbehärskning att tala om? (Galaterbrevet 5:22).

Helskarpa hälsningar från

Helene Sture Liefelt, 

- som hävdar att lantbrukarna är landets viktigaste yrkesfolk. Ge dem skattelättnader, omedelbart!

Utan mat, ingen vård, omsorg eller skola. Jag hjälper gärna till och skär bort alla ekonomiska bördor från dessa markbrukare.

Och alla sjöng "Skära, skära havre..."

Bilder hämtade jag bland annat ur Svensk uppslagsbok samt från Wikipedia.

JAZZENS FRIHET

Hälleviks tradjazzfestival 2024.

Så har det lilla fiskesamhället Hällevik åter igen förvandlats till ett litet New Orleans - för tjugonde gången!

Denna populära tradjazzfestival startade år 2004, med uppehåll under de två nervösa pandemiåren 2020-2021. Så egentligen är det bara aderton år, men tjugo känns sannare.

- Jazz är frihet, sa den nye prästen i Listerkyrkan, Thomas Larsson. 

Jag skall kolla det!

Uno Hellgren i jazz-cadillacken.

Följ med på den glada paraden genom byn! 

Cadillacen var redo med chaufför, trumpetare och banjoist. Men två gånger ställdes paraden in under morgonen - regnet hotade. Skulle det gå att genomföra?

Jag bad till vår himmelske Fader - inte till några allmänna "vädergudar" (vilka är de?) om en fördröjning på nederbörden, och se! Regnet kom inte förrän kl 16. 

Men då öste det ned, snett...

Bandkontrollören får skydd i volontärboden.

I år var det inte alls lika många musiker som deltog i paraden, och det var inte lika trångt på bygatan. Men stämningen var hög liksom alltid. Alla kan låtarna. Så måste det vara. Det enda som anges är tonarten.

Och då är det inte bra att blanda ihop Bb med Eb-dur...

Väl framme vid fiskemuseet hälsades alla välkomna och sparbankschefen Stefan Ohlsson höll ett tal som var skickligt upplagt:

- När man läser serietidningar och de njuter av något, då står det fem bokstäver: Mmmmm... Det måste de ha hämtat från Hälleviks jazzfestival! Här här vi Musiken, Människorna, Miljön, Magin - och ? Mjällby AIF förstås!

Mmmmm - bankchefen Stefan.

Återväxten är god vad gäller unga jazzmusiker. 

Bromölla musikskola hade haft sitt årliga jazzläger dessa dagar och till allas glädje framförde de några enkla låtar, med full orkestersättning.

Vilken lycka för dessa unga att få spela inför en så mogen publik!

Om några år står de kanske på de större scenerna, som gänget från Karlskrona - "Kvarteret" - där en av medlemmarna, Rasmus, var med i Idol förra året.

Bromölla musikkår.

Tradjazzen bygger i princip på den gamla bluestolvan, med variationer. Trummor, bas och banjo håller tempot och gör det möjligt för de andra att glänsa och spela solo.

Det gäller att veta sin plats i bandet.

Och känna in när improvisationerna drar igång!

Det visste inte jag när jag tog plats med min ukebanjo i Listerkyrkans husband. Jag trodde att jag också fick skoja till det med kompet, men då fick jag en blick... 

- Stomp, stomp, stomp... Ja ja, jag fattar.

Skoja inte till det.

Jag har njutit av band såsom Carling Sisters, Mönsterås Blues Band och Second Line från Göteborg.

De sistnämnda gjorde misstaget att även i år utbrista:

- Heja GAIS!

Det blev tyst i publiksorlet. Nästa konsert fick de be om ursäkt. 

- Här säger vi förstås Heja Mjällby! Men ni är välkomna till Göteborg och se GAIS spöa Hammarby. Okej då, vi förlät dem.

Man måste veta var man är. Respektera värdskapet. Och inte improvisera utanför skalorna.

Carling Sisters - så skickliga, så roliga! Och snygga!

Det finns mycket tro i tradjazzen. 

Det kristna hoppet fyller varje text. I New Orleans gick bandet framför begravningsföljet och spelade den döde ända in i himlen!

På Dagmars restaurant hörde jag årets pristagare Adrian Cox tolka "Oh When the Saints. Det är inte så att han bara river av den. Nej - han tolkar den med en sådan själslig närvaro att alla har tårar i ögonen.

- I love to play in churches. I love to play the Gospel...

Adrian Cox på Dagmars.

På den avslutande jazzgudstjänsten i Listerkyrkan spelade Adrian Cox "Abide with me" - Bliv kvar hos mig - på sin klarinett med en så total inlevelse att vi lämnade tid och rum. 

Tonen var så spröd, så innerlig och så fylld av Jesus att det inte fanns en enda ateist kvar i kyrkan!

När Gud fyller en människas själ, kommer det en djupare dimension till musiken. Tonen rymmer en närvaro större än alla tonarter tillsammans.

Längst bak.

Grundklangen ligger där, som en viskning då Herren viskar i varje öra "Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig".

Sedan kommer friheten till improvisation, och varje människa får sitt unika tilltal i hjärtat.

"Abide" - förbli, stanna kvar, bida sin tid hos. 

Bönen i psalm 189 är lärjungarnas vädjan till Jesus, när de just mött honom på väg till Emmaus, efter korsfästelsen. De förstår inte att det är den levande och uppståndne Herren, men de tycker om honom och han förklarar Skriften så bra för dem.

- Snälla, stanna kvar hos oss, du okände mästare, dagen är snart slut. 

Emmaus utanför Jerusalem.

DÅ ALLTING ANNAT SVIKER OCH BEDRAR

DU ENDE TROGNE TRÖSTARE BLIV KVAR.

Sv ps 189.

Musiken är skriven av William Henry Monk (1823-1889) som var kyrkomusiker och kompositör i London.

Texten kommer från Henry Francis Lyte (1793-1847) som var engelsk präst och lyriker.

I alla tider har människor längtat efter Guds närhet och att bli berörd av hans kärlek.

DU ENSAM KAN BETVINGA MÖRKRETS HOT

OCH GIVA STYRKA ATT STÅ FRESTARN MOT.

VAR STUND DIN NÄRHET JAG AV NÖDEN HAR KVAR

I KÖLD, I SOL BLIV HERRE HOS MIG KVAR.

Sv Ps 189:4

Korset lyser där framme.

Adrian Cox dröjde sig kvar hos oss i Listerkyrkan, där jag satt längst bak i husbandet med min ukebanjo. 

Som enda kvinna. Varför är det inte fler?

Tio man, och alltså en kvinna, var det i orkestern framme på podiet och 350 personer i kyrksalen samt 100 utanför på gräset. Fullsatt med den allra bästa stämning. EFS i Hällevik har via SVT's TV-gudstjänster satt sitt namn på kartan. Här klingar glädjesångerna.

Glädjesånger vid havet.

- Jazzmusikern är den friaste av alla musiker!

Ja, om man spelar saxofon, dragbasun eller trumpet, men kompinstrumenten bör inte röra till det och trixa. Men lyhördheten och samspelet kräver lite extra i detta sammanhang.

Och där satt jag bland storheter som Preben Nissen, Jerker Lindström och Uno Hellgren.

Gud är stor och jag är liten. Och glad!

Till Guds ära.

EFS Listerkyrkan.

Friheten i det bibliska perspektivet är att vi slipper att själva vara Gud.

Och friheten tar sig in i själens mörka mollgarderober och städar ut misstag, felsteg och synder i felklingande ackord. 

Jesus förlåter och försonar och lämnar över ett helt rent notblad.

Själens strängar stäms i harmoni när varje människa ställer sig i linje med Jesus.

Det är min erfarenhet.

Nu längtar vi till nästa år då Hällevik åter skall förvandlas till Sveriges lilla New Orleans!

Jazzen.nu

Himmelska och havsnära hälsningar,

Helene Sture Banjofelt,

- amatörmusiker, volontär och jazzteolog. Kom med du också!

Mönsterås Blues Band - mina nya favoriter.

OS - PRESTATION, BRA ELLER INTE?

Hårt slit för medaljerna.

De har slitit och kämpat, avstått och slitit. Tidigt och sent, år efter år med uppoffringar som har ett enda mål - att bli bäst i sin idrottsgren.

Svetten har lackat och adrenalinet pumpat.

Prestationen är livet.

Livet är att tävla.

De olympiska spelen är över för denna gång. OS i Paris har fått människor att sitta stilla i sina TV-soffor och titta på folk som gör allt annat än sitta still.

Parsmo har tecknat idrottsnörden som har fem olympiska ringögon i pannan, som avslöjar hans intresse...

Parsmos tecknande penna.

Vad är det som driver en människa att lämna det vanliga livet (vad är det?) och istället viga dygnets alla timmar till att träna?

Hur kan prestation bli så viktigt?

Förutom att man kan ha en inbyggd tävlingsinstinkt som inre motor finns det en annan grund till att vilja prestera.

Och det är att inte ha blivit sedd för den man är.

- Ingen brydde sig om mig.

- Det var ingen som såg mig, varken mamma eller pappa - om han nu var hemma.

- Men jag märkte att när jag sprang fortast i klassen då fick jag kompisar.

- Och mina simresultat gjorde mig intressant, jag som annars var en blek mus.

Hej då, Paris. Vem såg den lille pojken?

Ofta läser jag om människor som berättar att prestationen är en kompensation för kärlek. 

I brist på att vara villkorslöst älskad börjar man prestera istället, i hopp om att någon skall bry sig om en.

Om detta synsätt inte bryts, eller kompletteras med acceptans över vem man är, och lite vilsam kärlek, då är risken att man tar det med sig in även i en relation.

Här skall presteras kärlek!

- Jag är snabbast, starkas och hoppar längst!

- Jag är helt enkelt bäst.

Men det har ingenting med en relation att göra.

Bakom denna uppblåsta självuppfattning står en ensam pojke och en ensam flicka.

Som inte vet hur man gör när man är tillsammans. Och skall älska någon villkorslöst. 

Att det handlar om känslor som man delar, ger och tar.

Men istället kanske det blir så här:

- Om jag diskar så dammsuger du.

- Om jag gör det för dig, så gör du något annat för mig.

- Så blir det rättvist...

Men... Det är inte kärlek!

Ryslig kross.

Jag är på min vakt mot allt som heter prestation. Tidigt i tonåren såg jag hur tävlingsinstinkten förstörde allt jag gjorde. 

- Ska vi spela pingis?

- Ja, om vi räknar!

- Vi kan väl gå ut och kasta frisbee?

- Ja, om vi mäter längden på kastet...

Inget fick vara lekfullt. Inget blev roligt. Allt tävlande dödade kreativiteten och lekfullheten.

Jag bytte vänner. Och umgicks med min bror istället.

Ordet prestation och tävling vänder jag mig bort ifrån. Liksom allt mätande och räknande som skall uppfylla millimeterrättvisan.

Det finns ingen kärlek i rättvisan. Knappt någon glädje heller.

- Jag ville ju hellre vinna än att du vann...

Måste ni tävla?

I många religioner har detta tänkande blivit grunden för gemenskap med den gud man tror på.

- Om jag sköter mig, så uppfyller du mina önskningar, gud...

Det blir en slags religiös terrorbalans där människan alltid är i underläge och aldrig vet om guden är på gott humör eller inte.

I kristendomen är det tvärtom.

Där utgår man från att alla är skapade oändligt älskade, men att alla vänt sig bort från Gud i upproriskhet. De har skapat sina egna lagar och satt egot som mål för livet.

Bibeln talar om en total förlust där alla blev förlorare med det sättet att leva.

Alla missade målet.

Prestationen räckte inte till.

Det är där Gud bryter in, innan människan knäcker sig själv.

Gud, rädda mig.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN...

... ATT HAN SÄNDE SIN ENDE SON...

... FÖR ATT DEN SOM TROR PÅ HONOM INTE SKALL GÅ UNDER,

UTAN HA EVIGT LIV.

Joh 3:16.

Denna Guds kärlek genom Jesus Kristus har räddat miljoner människor från döden.

Att upptäcka att man är villkorslöst älskad av Gud själv får all prestationsångest att rinna av.

Denna kärlek har hjälpt till att  man lär känna sig själv, vem man verkligen är, utan att vara duktig på någonting.

AV NÅD ÄR NI FRÄLSTA.

Romarbrevet.

Jesus älskar dig.

Att bli kristen vänder på steken. 

Det är kärleken som gör att jag vill "prestera" i betydelsen göra gott för andra. Inte "göra gott" för att bli älskad! 

Det är en enorm skillnad!

Så, jag har inte suttit i TV-soffan och tittat på OS när andra springer och hoppar. Jag har själv cyklat och badat, och plockat vinbär. Utan poängräkning.

Jag har förstått spänningen med spänningen i bordtennismatcherna liksom i volleyboll i sand (jag vägrar säga "beachvolleyboll"...), men det är lika spännande att se barnbarnen våga ta sina första simtag!

Av ren livsglädje!

Inte prestation.

Johan Hesselstrand teckar.

Tänk, att hästen kastade av ryttaren... Antalet steg var fel, medaljen försvann och hästen gick därifrån.

Men Duplantis, han kan, han! Stegen är rätt, kraften är rätt - och jag tror det har med kärlek att göra.

Och kanske drömmer hästen att han hoppar lika högt som stavhopparen!

Johan Hesselstrand illustrerar skickligt OS-tävlingarna i Paris.

Nu skall jag kolla att jag säkert inte har fem OS-ringar i pannan.

Det räcker med ett kors.

Försoningens tecken, som ger hopp och livsmod åter till oss alla, särskilt när det formas av brända tändstickor.

Kors-stickor.

Prestationslösa hälsningar, i Jesu namn!

Helene Sture Tävlingsfelt,

- som gratulerar brodern som fortfarande tar SM-medaljer i frisbee!

Läs mer om Svenska Frisbeesportförbundet här:

Hem - Svenska Frisbeesportförbundet

ANDLIGA SÅNGER nr 112 - LP-STIFTELSEN

LP-stiftelsens rehabilitering på kristen grund.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från närradion i Sölvesborg, 92,0 MHz. 

Jag tar dig med till livets skuggsida, där jag tillägnar LP-stiftelsens fantastiska drogrehabilitering dessa 59 minuter!

Sångerna är skrivna av f.d. alkoholister som nu är frälsta och fria, och lever ett upprättat liv tillsammans med Jesus. 

Klicka på den blå noten så startar detta avsnitt nr 112.

                           MUSIKLISTA

CD'n "BEFRIAD" från 2013 med sånger och texter skrivna av folk knutna till LP-verksamheten:

- En kort sekund - Jan-Erik Sandelin

- Hon har sår, Gud som haver - Carina Nyman

- Led mig till ovan där - Lennart Ohlsson

- Varje Dag - Carina Nyman och Janmarcus Kligge

- Vid korsets Fot - Andreas Palmqvist

- Nyckeln - Dan Nilsson, "Säffle-Jesus"

www.lp-verksamheten.se

- med tillåtelse.

DAVIDMEDIA:

- Nu kommer jag till Dig igen - Stockholm Vinyard

- Förunderlig Nåd - Claes Vårdstedt och Ann Alinder

- Oändlig Nåd - Jeanette Alfredsson

- Du vet vem jag är - Maria Gustin Bergström

- Men Din Nåd - Bengt Johansson

BLOMMANZ - Thomas och Caroline Broström:

- Jag har beslutat att följa Jesus.

Kontaktuppgifter till LP's verksamhet.

Glada hälsningar,

Helene F Sturefelt, programkreatör.

P.S. Det var pastorn Lewi Petrus som 1959 fick ge sitt namn till denna livräddande verksamhet, med start av Erik Edin.

Om du har problem med droger - tveka inte att höra av dig!

Guds kärlek är starkare än allt annat.

DET FINNS INGA HOPPLÖSA FALL!

Det finns inga hopplösa fall.

SKYNDA DIG ATT VARA LEDIG

Skynda sig? Nej.

Det finns inget ord som stressar mig så mycket som ordet "semester". 

Vi arbetar och strävar för de där magiska veckorna som skall göra underverk i våra liv.

Då.

Då skall allt det goda och fina hända, det man har sparat sig för under hela året.

Det är nu det gäller...

WORK WORK, BUSY BUSY, BANG BANG

TWENTYFIVE HOURS A DAY

FELLS LIKE WORKING ON A CHAIN GANG

I NEVER SEEM TO GET AWAY.

MONEY TO EARN, MONEY TO BURN

A PLATINUM CARD FOR SHOW

WHERE DOES IT GO, HOW SHOULD I KNOW?

Francis Rossi, "Quid Pro Quo"

Det känns som om man går fastkedjad på led för att pengarna skall gå runt, förtjänas och förbrännas, skriver Francis Rossi i Status Quo.

Det lilla plastkortet med pengasiffror på, styr hela vårt liv.

Och nu skall vi vara lediga.

Eller, har varit lediga. Det är ju redan augusti och många blickar tillbaka och undrar vart semestern tog vägen.

Ångesten smyger sig på.

Jag är inte färdig!

Ekorrhjulet väntar. Det är som en livsfarlig trafiksituation där bilar kör i båda riktningar på enkelriktad väg.

IT'S TWO WAY TRAFFIC ON A ONE WAY STREET

ALL THE VOICES IN THE AIR ARE STUCK ON REPEAT

IT'S A TWO HORSE RACE IN A ONE HORSE TOWN

LIKA A HOUSE OF CARDS IT'S GONNA FALL.

Ingen trafikriktning alls.

Semester - göra eller vara? Fixa eller vila?

Det viktigaste först. Men vad är det?

Att gå på konserter och festivaler hör sommaren till. Men de som ordnar detta, är inte lediga.

Status Quo rullar på vägarna och spelar i Motala ikväll. Kreativ glädje är både arbete och vila.

Dessa brittiska boogierockare ger allt de har av sina riff, men också av texter som biter lite i rockärmen:

SURVIVAL OF THE FITTEST, THE LAW OF THE JUNGLE

FOLDBACK, HOLDBACK. GET YOUR SELF A SEAT

FOR TWO WAY TRAFFIC ON A ONE WAY SEAT.

Världens bästa boogierockare!

Vi vet att samhällsmaskineriet måste gå runt, men vi betalar ett alldeles för högt pris.

Och längst nere på lönebeskedet står det hur många semesterdagar man har arbetat ihop...

Vi är utmattade.

Vi behöver inte lite semester.

Vi behöver återhämtning!! På riktigt. 

Den första veckan går åt till att lära sig sova igen.

Den andra veckan kanske man orkar göra något litet.

Den tredje veckan börjar man känna sig som människa igen.

Den fjärde veckan räknar man ned dagarna tills det sköna är slut, och så kan man inte sova igen...

Känner du igen det?

Tredje veckans människa.

SUPERMAN WHERE ARE YOU?

WE NEED YOU TO PAVE THE WAY

FEELS LIKE AN ALIEN INVASION

TROUBLE COMING EVERY DAY.

Superman, var är du? Vi behöver dig så att du kan bana väg. Det känns som om vi är invaderade av främmande varelser och problemen hopar sig varje dag.

Men det finns inga superhjältar vad gäller att jobba dag ut och natt in, utan återhämtning.

Vi har blivit främlingar i den värld vi har skapat. Vad håller vi på med?

Det går inte. Längre.

Jag flydde till en sommarstuga på landet. Den var liten och enkel och hade bara det nödvändigaste.

Andningen gick ned. 

Hörseln skärptes för där var alldeles tyst... Bara en liten gärdsmyg hördes ibland.

Vinbären plockades, hängmattan utnyttjades, badet badades och innan gräsmattan klipptes saltade vi ihjäl de sniglar som kröp fram i kvällsfukten.

Så hemskt. 

Så hemskt bra, att använda sig av det osmotiska trycket och ta livet av dessa invasiva kryp. På morgonen låg bara ett blekt slem kvar.

Usch.

En sinnebild av en överarbetad människa som inte hoppat av ekorrhjulet i tid.

WORK WORK, BUSY BUSY, BANG BANG

TWENTYFIVE HOURS A DAY

MONEY TO EARN, MONEY TO BURN

TWO WAY TRAFFIC.

Läge för liv.

Nej, jag skyndar mig inte längre. Jag gjorde allvar av att hoppa av höghastighetståget i arbetslivet.

Det tog flera år att kvickna till och nu går livet - jag höll på att skriva i snigeltakt, men dem tog jag ju död på - lagom fort.

Och jag knäpper mina händer och tackar Gud för alla textförfattare, poeter och teologer som formulerar det jag känner. 

Min favoritgrupp får avslutningsvis möta min favoritpsalmförfattare; professorn i ekonomisk historia i Uppsala: Karl Gustav Hildebrand, född 1911. Han var även författare och lyriker.

Så här diktar Hildebrand i psalm 418:

Karl Gustav Hildebrand, psalm 418.

DÖDENS HÄRSMAKT ÄR ÖVERVUNNEN.

VÄLSIGNA HANDEN SOM GRÄVER BRUNNEN.

GUD, GE SVALKA OCH NEDERBÖRD

FÖD DE HUNGRANDE, LÄK DE SLITNA

LÅT FÄLTEN VITNA

O GUD, TILL SKÖRD.

Sv Ps 418 vers 2.

Det spelar ingen roll om det är rock & roll eller psalmer i tre-takt - bara innehållet berättar om livet så att jag känner igen det.

Östergyllen.

Nej, vi skall inte skynda oss att vara lediga. 

I min värld är Skalman borgmästare och bestämmer att det är mat- och sovklockan som gäller alla dagar. Där finns inga sjukskrivningar och inga utmattningar.

I den lugna världen har alla dessutom lyssnat till Jesusorden när han inbjuder:

KOM TILL MIG ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR BETUNGADE, 

JAG SKALL SKÄNKA ER VILA. 

Matt 11:28.

Kan vi få ett snyggt riff på det i D-dur!

Lediga hälsningar,

Helene Sture Snigelfelt, 

- vilare och badrockare.

Och musikälskare.