MAKABER VANDRING

Vad är det som händer?!

Är vi på väg till Emmaus, Damaskus, Lesbos eller Amerika?
Flyende människor lämnar det land som bara kan erbjuda sorg, krig och hunger.

Det blåser mycket kallt över havet.

Sol, snö, sol, snö, blåst och yrsnö. Och sol. Med vita flingor.

Det är tredje dag Påsk och vädret här hemma i trygghetslandet Sverige gäckar oss.
Det gör också en provocerande utställning på Ljungavikssbron.

Adrenalin-kick, eller?

Av frigolit, stål och keramik har Sölvesborgs riksteaterförening tillsammans med Postkodlotteriets kulturstiftelse och Vuxenutbildningen skapat en "interaktiv teater" som vill lämna spår efter sig...

Jo... Det gör den.

Men frågan är om det är bra konst, god kultur med en fin upplevelse, eller om det bara är osmakligt och mycket makabert.

Syftet.

Följ med över bron!
Först tvekade vi... det såg nämligen obehagligt ut på långt håll.

- Hänger det människor över bron?
- Har tonåringarna klättrat upp på stagen?
- Gode Gud är det ett barn som håller på att ramla i??

Ska vi ringa kommunen, polisen, migrationsverket... ???

Mina syriska vänner reagerade inte positivt, kan jag säga.
Inte jag heller, som hört deras historier hur de överlevde båtresan över havet.

Som sagt, inte jag heller, som varit på plats på Lesbos och dragit upp människor på land ur båtarna...

Lesbos i Sölvesborg.

Jag är upprörd.

För vem är denna "konstutställning" gjord?

Av välmående medelklass-svennar som behöver väcka sig själva ur sin avtrubbning?
Av distanserade skulptörer som fått en mycket bra idé.

Men glömt att den skall ses av dem, som själva riskerat sitt liv i denna förbannade flykt från ett land som bombas sönder av ondskefulla män.

Är det på riktigt, eller??

Jag lovar, inga syrier har lust att längre promenera på denna bro över Sölvesborgsviken!!

De vill glömma, se något annat, njuta av vår vackra natur.
Men inte bli påmind om sitt helvete!

Inte jag heller. Det stjäl all min kraft.

Men är du avtrubbad så skall du besöka bron! Du vaknar, jag lovar.

                           Det ligger ju någon där...

Flyktingkrisen är inget som bara sker på TV. Visst, loja svennar behöver säkert bli påminda. Ingen fjärrkontroll kan stänga av de här frigolitklättrarna.

Men hur tänkte de??
Utställningen skapar oro och ångest. Ska det väcka vårt dåliga samvete? För vad då?

Titta där, där är ju Karl Oskar och Kristina och klättrar i stativen!
- Är det fin utsikt tycker ni? Ser ni Amerika? Är ni hungriga...?

                                                      Påsk-kärringar? Nej, det är ju Karl Oskar och Kristina!

Flyktingutställningen är mycket snygg. Tjusiga keramikplattor med fotavtryck. Snygga färger. Läckert mönster.
Rätt vinkel på dockornas knän och fötter. Lånerockarna fladdrar i vinden.

Minsann, en har blågula sockar... lockad av löften om det förlovade landet.

Det förlorade landet, landet som förlorat sin oskuld på grund av naivitet och okunskap.
Det har statsministern själv erkänt.

Jag vill bara gråta.

                              De har tagit sig upp på land.

Några lärjungar lämnade Jerusalem och den bedrövliga påskhelgen då deras mästare gisslades, torterades och korsfästes. De går mot Emmaus, en by som låg en mil utanför stan.

En smärtsam pilgrimsvandring, utan kaffetermos och utan frälsarkrans.

Jag tror jag slår följe med dem och smyglyssnar till samtalet.

DE TALADE MED VARANDRA OM ALLT DET SOM HADE HÄNT.
MEDAN DE GICK DÄR OCH DISKUTERADE KOM JESUS SJÄLV OCH SLOG FÖLJE MED DEM.

MEN DERAS ÖGON VAR FÖRBLINDADE OCH DE KÄNDE INTE IGEN HONOM. Lukas kap 24:13.

Medvandrare.

Jag ser hur Jesus ler för sig själv, men han vill inte avslöja sig. Än.
Som den goda pedagog och själavårdare han är, börjar han ställa frågor till dem.

- Vad är det som har hänt?

DU MÅSTE VARA DEN ENDE SOM HAR VARIT I JERUSALEM OCH INTE VET VAD SOM HAR HÄNT DÄR UNDER DESSA DAGAR!

Jesus får dem att börja berätta och ge ord för sin upplevelse och besvikelse. Ett sant sorgearbete börjar nu på vandringen.

- MEN NU HAR NÅGRA KVINNOR BLAND OSS GJORT OSS UPPSKAKADE.
DE VAR VID GRAVEN TIDIGT I MORSE MEN FANN INTE HANS KROPP... 

Var är ni?

Då kan Jesus inte hålla sig längre.

- FÖRSTÅR NI SÅ LITE, ÄR NI SÅ TRÖGA TILL ATT TRO PÅ DET SOM PROFETERNA HAR SAGT?
SKULLE INTE MESSIAS LIDA DETTA OCH GÅ IN I SIN HÄRLIGHET?

Och så börjar Jesus reda ut allt vad Gamla Testamentet har sagt om honom...
Vilket fantastiskt bibelstudium det måste ha varit!

De var nästan framme vid Emmaus och Jesus ville gå vidare, men de bad honom stanna och fika med dem.

NÄR DE LÅG TILL BORDS TOG HAN BRÖDET, LÄSTE TACKBÖNEN, BRÖT DET OCH GAV DET ÅT DEM.
DÅ ÖPPNADES DERAS ÖGON OCH DE KÄNDE IGEN HONOM, MEN HAN FÖRSVANN UR DERAS ÅSYN.

Läs själv Lukas intressanta evangelium kapitel 24.

Försvann ur deras åsyn.

Alla vandrare, skogsströvare, friluftsmänniskor och flyktingar vet vad ett stycke bröd betyder.
En torr brödkant räddar livet den dagen.
Att dela det med varandra är det vackraste vi kan göra.

Vår kristna tro är inte bara en berättelse. Det är också en handling.
Det är inte bara en handling. Det är en djup erfarenhet också, med hälsning från Gud själv, såsom en av oss på denna jord.

Skrift och sakrament. Ord och helig handling.

Är du där?

Allting upprepar sig, och skall så göra. Nattvardens brödsbrytande i den lilla oblaten är för mig en direkt hälsning från Jesus i Emmaus!

Han rör vid mig... vid mitt hjärta, och mättar min andliga hunger.

Men vad skall jag mata frigolitgubbarna på bron med?

Mitt medlidande? Mina tårar?

Du är i  säkerhet nu.

Det svåra i vår tid med den enorma flyktingkatastrofen är att vi inte tillåts tänka och fundera på hur vi ska bygga det här samhället tillsammans.
Vi Måste ta emot Alla. Vi matas med mantra som "alla likas värde" så fort vi vill ställa en klargörande fråga.

- Varför måste vi ta emot alla?
- Vill alla detsamma som vi vill?
- Hej, vad kan du bidraga med?
- Jasså, du har hört att vårt land delar ut pengar till alla som kommer. Jodå, men du måste arbeta för det också. Annars sjunker hela vår stora samhällsbåt.

Sjunker?

Utställningen på Ljungaviksbron ger mig ett dåligt samvete som inte är mitt.

Vi är många som har gjort mer än vad vi trodde oss förmögna till att göra.
Jag har också mött dem som efter räddningen pustat ut och inte velat göra mer. Bara ta emot. Och bli servade. Utnyttja.

- Avslag. Ut ur landet. Vill du ha några veckor på dig att packa ihop alla dina saker? Visst, var så god. Oj, är du försvunnen. Hallå! Du fick ju avslag! Då ska du ju åka tillbaka! Ställ dig i kön. Åk nu.

Borta.

Hur tänker vi??

                                   Hur tänker du? Är du med postkodlotteriet?

Jag delar gärna mitt bröd med dig, men då vill jag inte se ditt sneda leende eller ana ditt förakt över vår snällhet. Och du får inga special-jurister! Svensk lag gäller.

Förresten undrar jag hur många identiteter jag själv skulle kunna fixa?
Jobba under ett namn, bo under ett annat, gifta mig under ett tredje namn...

Nä, det här är inte roligt.

Jesus, vill du gå med mig över bron?
Du brukar ju ta folk över mörka vatten... Like a bridge over troubled water...

Upprört vatten.

Övergångshälsningar på Annandagen "Möte med den uppståndne" - vilket lär vara den dagen jag en gång föddes. Min ständiga rubrik över livet.

Tacksam.

Sturemarie Frida Helenefelt,

- makaber amatörfotograf utan hängsele,
- som inte matar ankorna utan hellre delar mitt bröd med dem som behöver det bättre.

Sturella förfasar sig.

OCKUPERAD PÅSKDAG

Uppstånden från de döda.

Det är inte lätt att se klart när sinnet är ockuperat av sorg.

Ett svep över de senaste dagarna visar ett enormt blomsterhav på Sergels torgs trappa efter terrordådet.
Misslyckad integrationspolitik.
Turkiets president tycker sig ha vunnit 51% av rösterna för att få bli diktator. Men folket i städerna vill ha demokrati. Farlig splittring!

Två oerfarna presidentmän leker med bomber, i USA och Nord-Korea. Risken är att gravarna blir fulla om deras prestige tillåts ta över.

                                   Lek inte med prestigen.

Lärjungarna den första påskdagsmorgonen var ockuperade av sorg över ett misslyckat livsprojekt med Jesus.
Hela Israel var då ockuperat av romarna, idag står kampen mot sionismen och palestinierna.

Sverige är ockuperat av sorg över de döda i terrorattacken i Stockholm. Vår naivitet och snällhet dog då lastbilden rände in Åhléns och tog fyra mänskoliv med sig i döden. Humanism utan kunskap och gränssättning är förödande.

Mitt lilla liv är ockuperat av en respektlös och ouppfostrad granne som leker fritidsgård, tjuter, bullrar och tar sig in i min lägenhet med sin technomusik och oljud.

Från det stora till det lilla, till det stora igen.

Ockuperad.

Ockuperad.

Vem ser klart?

Våra förväntningar kan göra oss lika blinda som vår okunskap.

- Jag trodde inte att... visste inte... alla var ju så...

Vi lever i påsktiden och jag vill ge mina reflektioner utifrån evangeliet, sida vid sida av vår nyhetsrapportering.

Jag skrev ju för några dagar sedan att nästa steg i feg avidentifiering av våra högtider och kultur är att säga "den Gula helgen" istället för påsk.
Men TV 4's nyhetsankare Anders var inte rädd att stå för upp för vad det handlar om:

- Påsken är vårt största kristna högtid. Här är ett inslag om påven i Rom när...

Bra! Tack. Då finns det hopp.

                         Gul helg. Lyser igenom.

Nu dyker jag ned i Markus evangelium och läser om rädslan.
Det är dagen efter sabbaten, alltså lördag, och kvinnorna går till graven för att förbereda Jesu döda kropp inför gravläggningen, så den inte skall lukta för mycket när förruttnelsen börjar.

DE GICK IN I GRAVEN OCH SÅG EN UNG MAN I LÅNG VIT DRÄKT SITTA DÄR TILL HÖGER, OCH DE BLEV FÖRSKRÄCKTA.

MEN HAN SADE TILL DEM:
- VAR INTE RÄDDA. NI SÖKER EFTER JESUS FRÅN NASARET, HAN SOM BLEV KORSFÄST. 
HAN HAR UPPSTÅTT. HAN ÄR INTE HÄR.

Det var också en nyhetsrapportering... utanför medias kameravinklar...

                                Tårt-rapport. Jesus i mitten.

Men om det verkar alltför osannolikt?

Hur skulle man veta vad som var sant?
Ögonvittnen är alltid det som har störst trovärdighet.

Att ett kärnkraftverk i Harrisburg skulle kunna haverera var helt osannolikt. Ändå hände det.
Att terror skulle kunna skada så lätt i Stockholm var inte heller tänkbart. Och inte heller att Palme och Anna Lindh skulle möta döden så oskyldigt brutalt. Ändå hände det också.

Att Jesus skulle uppstå från de döda fanns det inte heller någon förväntan på, trots att han gång på gång hade förklarat att det skulle ske.
Det gick inte att tro.

Men många saker händer, bortom vårt förnuft och våra föreställningar. Vi har inte kontroll på tillvaron.
Vi vill gärna tro det, fostrade i upplysningsandan som vi är.
Men tyvärr... livet är mycket större än våra förhoppningar.

Ondskan är större. Och godheten. För att inte tala om livet som Gud ger oss!!

Starkast!

Kvinnorna var inte vittnesgilla på Nya Testamentets tid. Det krävdes två kvinnor mot en man för att ett ord skulle gälla...

Men ängeln i graven brydde sig inte om genusperspektiv. Han/ hen/ hon/ den ser bara människor, som är förtvivlade, och ger dem ett uppdrag bortom sorgens bittra tårar:

MEN GÅ OCH SÄG TILL PETRUS OCH DE ANDRA LÄRJUNGARNA:
- HAN GÅR FÖRE ER TILL GALILEEN. DÄR SKALL NI FÅ SE HONOM, SOM HAN HAR SAGT.

Gå och berätta vad ni ser.
Berätta om vad ängeln sa. Berätta om den tomma graven!
Berätta om blomsterhavet på Sergels torg. Berätta om förtrycket i Nord-Korea. Avslöja IS terror.

Vad skulle kvinnorna tro? Det såg ju ingen död kropp inne i klippgraven.
Och att möta en ängel i långa vita kläder tillhör ju inte heller vardagen. Det måste ha blivit alldeles kolossalt för mycket...

Påskdag i Listerkyrkan.

De sprang därifrån. Fort! Utan tanke på värdighet eller vuxet uppträdande. Absolut livrädda.
För döden. Livet. Graven. Uppståndelsen. Undret. Ängeln. Gud. Vad.. vad... hur, hur.... ?

DÅ LÄMNADE DE GRAVEN OCH SPRANG DÄR IFRÅN, DARRANDE OCH UTOM SIG.
OCH DE SADE INGENTING TILL NÅGON, FÖR DE VAR RÄDDA.

Här slutar Markus evangelium mycket abrupt.
Många bibelläsare har vänt bladet och tittat om något kapitel saknas. Det känns så.

Har manuskriptsidor gått förlorade? Är de bortrivna för att budskapet var för kontroversiellt?
Eller var de första handskrifterna sönderlästa av iver? Ingen vet.

Men Matteus har 28 kapitel, Lukas 24 och Johannes 21. Markus har bara 16 kapitel. Det verkar mystiskt... milt sagt!

Dock finns det ett tillägg; kap 16:9-19, men det är en annan stil med annan berättarform som inte liknar Markus, och det saknas i de äldsta handskrifterna.

                 Han är inte där.

Men en sak är klar: kvinnorna var inte rädda och tysta resten av sitt liv!

De berättade. Annars hade de elva lärjungarna inte heller kunnat gått från sin förtvivlan till frimodighet.
De hade aldrig vågat trotsa både romersk och judisk myndighet med en galen berättelse att Jesus skulle ha uppstått...

... om inte kvinnorna hade berättat... och om de inte själva hade mött den uppståndne Jesus!

               Mötet med den uppståndne.

Petrus nämndes ju vid namn. Varför? Kanske för att ge honom en särskild hälsning att han inte var förlorad, trots den grova förnekelsen han gjorde då Jesus var i förhör.
Dessutom finns två av hans brev bevarade i Nya Testamentet! Skrift skall med skrift tolkas.

Jag läser min bästa teolog Tom Wright, präst inom anglikanska kyrkan och professor vid University of St Andrews i Scotland.

Han tänker högt i sin Markus-kommentar att kan det ha funnits en poäng att låta detta evangelium stå oavslutat?
Texterna lästes ju högt för de församlade åhörarna. Kan tomrummet ha varit ett sätt att lämna plats för andra ögonvittnen?

Men nej... det verkar inte troligt eftersom Markus bygger upp hela sin ögonvittnesskildring till att nu komma fram till höjdpunkten, att Jesus har uppstått, och så är de sista kapitlena borta!

Kapade kapitel.

Inte kapade kapitel.

När Markus berättar om vad som hände på Förklaringsberget finns samma upplevelse av rädsla och förskräckelse. Han skriver i sitt 9:e kapitel:

NÄR DE GICK NED FRÅN BERGET, FÖRBJÖD HAN DEM ATT BERÄTTA FÖR NÅGON VAD DE SETT, INNAN MÄNSKOSONEN HADE UPPSTÅTT FRÅN DE DÖDA. Mark 9:9.

Markus har återgett händelser som visar att Jesus inte bara är en sann profet, utan verkligen sänd av Gud som den väntade Messias, mänskosonen.
Han visar hur de förutsägelser som Jesus säger sedan går i uppfyllelse.

Därför är det så konstigt att själva huvudgärningen och målet är borta - när de mötte den uppståndne Jesus.

Eller hur!?

Var är den andra delen? Markus, vad har de gjort med ditt evangelium?

Var?

Vi lämnar text-forskningen och fokuserar framåt.

Tom Wright skriver:

- Men kanske kan vi ändå göra en teologisk dygd av nödvändigheten. Det förlorade slutet av Markus evangelium kan genom Guds försyn inspirera oss  att undersöka vår egen tro, inte bara fornkyrkans.

Det slutar med en tom sida - vi måste skriva den själv... med vår egen erfarenhet.

Ändå håller Gud allt i sin hand. Gud vet. Gud har kontroll. Gång på gång möte människor genom alla tider och på alla platser den Levande Herren.

Det är inte så att allt nu beror på oss... Nej! Då har vi glömt Gud själv.

Det finns ett uttryck som jag tycker mycket illa om, och som ibland predikas på ett felaktigt sätt:

- Gud har inga andra händer än våra...

Jasså?? Inte??

                                   Beroende av min vas?

Tom Wright skriver skarpt:

- Det är rena struntpratet! Vems händer fick solen att gå upp i morse? Vems andetag fick oss att tänka, be, älska och hoppas?
Varken kyrkan som institution eller dess enskilda medlemmar kan stjäla uppmärksamheten från detta faktum att det är Guds händer som ännu upprätthåller livet!

Han fortsätter:

- Det är klart att vi måste arbeta hårt, vara organiserade och kloka. Det finns inga ursäkter för lathet, slarv och ljumhet i Guds rike. Om det är Guds arbete vi skall utföra ska vi göra allt vi förmår, förstås.

Men låt oss lämna struntpratet om att det är upp till oss om att Jesus, den stackaren, inte kan lyfta ett finger om inte vi lyfter det åt honom...

Att arbeta under Jesu ledning är något helt annat än att arbeta på egen hand. Jesus har sina händer i behåll, om än korsmärkta, och dem använder han när Han fortfarande rör vid oss....

                  Rör vid oss.

På Påskdagen dukade jag fint, med bästa porslinet och finaste dukarna. Ljusen var tända och maten framdukad. Jag hade en dejt - med Jesus.
Osynlig satt han mitt emot mig, med full närvaro att det är Han som är den levande... bland oss halvdöda... misstroende, trötta, förvirrade...

Den uppståndne Herren fyllde rummet med sin närvaro, bortom alla föreställningar, förväntningar och förnuft.
Men mitt hjärta jublade.
Den där motstats-glädjen tog över, och jag kände att jag log, mot middagen och mina bokhyllor.

Jesus behöver inte oss och våra ansträngningar, våra berättelser och våra kapitel - han klarar sig själv... och förblir den högste av alla!

Men om det är så att vi ändå vill öppna oss, se och skriva, då är Han redan där... och fyller upp allt med sin Helige Ande.

Fylld av Guds Ande.

Käre himmelske Far,
Tack för att Du fyller oss med glädje över uppståndelsen!
Vi gläds och jublar inför Dig, som har uppväckt Kristus från de döda.

Tack för att Du förnyar världen och ger oss del av det liv som aldrig dör.

Jesus Kristus, bryt ockupationens handlingsförlamning. Tack för att Du är den som gör oss  fria.

Herre, kom med hopp till dem som sorger i Stockholm.
Kom med besinning till presidenter i Turkiet, USA och Nord-Korea. Fräls dessas män från dödens prestigefyllda vapenskrammel.

Och hjälp mig med min granne... Amen!

                        Uppstånden till det nya livet.

Livsbejakande påskhälsningar! Ockupationen är över.

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN.
JA! HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN.

Helene F Sturefelt.

PÅSKAFTON I DIALOG

Kul dialog.

Strålande sol över Blekinge på Långfredagen.
Kallt regn med snö idag, denna påsklördag.

Den kristna kyrkan håller andan och väntar. Ingenting händer. Allt är stängt. Altaret är avklätt och de fem röda rosorna vid krucifixet nickar också med sina huvuden.

Ingen spelar kula i parken.

Men religionsdialogen fortsätter.

Det är påskafton.

Ingen kulpark.

En muslimsk vän förklarade för mig hur de anser att det gick till när Jesus slapp lida på korset. Han berättade så här:

- Enligt den muslimska traditionen gick Jesus ut ur staden när ledarna ville döda honom. Han kom ut på landet bland fåren, och när ingen såg på lyftes Jesus upp till himmelen.
Men en av herdarna gjorde Allah så att han liknade Jesus. När ledarna kom ut ur staden tog de fatt den här herden, som de trodde var Jesus, och korsfäste honom.

Medan Jesus slapp lidandets förnedring.

- Men då kvarstår ju problemet med döden, sa jag. Den har fortfarande sin makt. Döden är inte besegrad.

Det såg ut som om min vän aldrig tänkt den tanken.
Bara att uppståndelsen "finns"... så där utan ett genombrott.

Hur uppstår man?

- Men du måste förstå att Allah älskade profeten Jesus så mycket att han inte ville utsätta honom för all denna våldsamma smärta!

Ja... Det här kan vi verkligen samtala om... Vi kan ana olika modeller i uppfostran också.
"Jag älskar dig så mycket att":

a) - jag skyddar dig från allt lidande.
b) - styrker dig så att du klarar av att ta dig igenom.

Min muslimske vän ger mig känslan av att Allah nästan "gullar" med Jesus.
Men Jesus i den kristna traditionen var så tydlig med att kommunicera varför han var här:

- För att tjäna och ge sitt liv till lösen för oss.

Tjäna.

Lärjungarna förstod inte helt vad det innebar, trots att de mycket väl kände till profeten Jesajas förutsägelse om Herrens lidande tjänare:

VEM TRODDE PÅ DET VI HÖRDE, FÖR VEM VAR HERRENS ARM UPPENBAR?

HAN VAR FÖRAKTAD OCH ÖVERGIVEN AV ALLA, EN PLÅGAD MAN, VAN VID SJUKDOM.

MEN DET VAR VÅRA SJUKDOMAR HAN BAR, VÅRA PLÅGOR HAN LED.

HAN TUKTADES FÖR ATT VI SKULLE HELAS, HANS SÅR GAV OSS BOT.
Jesaja kapitel 53:1-12.

Hans sår ger oss bot.

Min muslimske vän lyfte fram samhörigheten med Abraham:

- Först kom Mose, sedan Jesus och därefter Muhammed. Det är en utveckling, från judendom till kristendom och sedan islam, som är den fullkomliga religionen.

Vi har en mycket god relation, så jag tog mod till mig och sa:

- Vill inte såra dig, men jag upplever att islam är tillbaka förbi gamla testamentet. Dessutom är kapitlen redigerade utan sammanhang. 

Han medgav svårigheterna med att texterna från Mekka och Media är blandade, utan kronologisk ordning.

Vilken ordning?

Kommer du ihåg att Abraham sattes på prov att offra sin son ?(GT: Isak, Koranen: Ismael). Detta offerväsende var genom alla sekler det sätt som Guds folk levde i förbund med Gud. Det var ständiga djuroffer, som tecken på ödmjukhet och bön om förlåtelse för alla överträdelser.

När Jesus gav sitt liv på korset så var han det sista offret, har du tänkt på det?

Det hade han naturligtvis inte, eftersom korsfästelsen inte räknas...
Men det blev också en tankeställare, att Jesus bröt ännu tydligare med hämndens modell "öga för öga".  

Det räcker nu.

Ska jag verkligen offra dig?!

Påskäggen låg gömda i min bokhylla. De var fyllda med puttekulor... som barnbarnet glatt brukar leka med.
Det är bättre än godis! Glaskulorna finns ju alltid kvar.

Jag tog fram min Koran, den stora med alla understrykningar, och den stora familjebibeln från 1894, samt mitt Novum Testamentum på grekiska.

- Se här, sa jag, här har du grundtexten som Bibeln är översatt ifrån (NT). Vilka handskrifter man använt är redovisat i de krypterade noterna längst ned.

- Jo, men de är ju ändrade...

- Nej, detta är det original som varje tid utgår ifrån, i översättningen till sin tids språk.

Han tyckte inte om att höra detta. Det stämde inte med föreställningen muslimen lever med att Bibeln är förvanskad till stora felaktigheter, där sedan Koranen kom ned från himlen som den korrekta heliga Skriften.

Släktbibeln.

- Men Koranen har mycket bra levnadsregler, berättade min vän. Där finns bra fostran med stor styrka.
När Muhammed samlade folket så var de våldsamma och dödade varandra. Därför måste han hota med att Allah skulle straffa dem ännu värre om de inte slutade.

- Jo, jag vet... sa jag. Jag är ledsen att säga det, men hot om straff är det som genomsyrar Koranen.

- Men det måste vara så! sa min vän, människorna måste vara rädda för Gud för att inte göra dåliga saker mot varann... Det arabiska folket på den tiden behövde det! En del verser är skrivna bara för den tiden, andra är skrivna för alla tider.

Det där vill jag samtala mer om, en annan gång.

                           Kärleken driver ut rädslan för straff.

Jag tog fram ett krucifix.

- Kristendomen berättar hur Jesus fullkomnade allt detta våld då han sa: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör". Han visade en oerhörd kärlek då han tog på sig våra synder och dog i vårt ställe...

Det var tyst.

- När en människa blir kristen, kapitulerar hon inför Gud och får förlåtelsen genom Jesu kärlek. Det förändrar hjärtat. Sinnet blir annorlunda. Det är inte så att vi ska skärpa oss i rädsla för att Gud inte ska vara nöjd...

Det var fortfarande tyst.

- När Jesus sedan uppstod och visade sig för många - - -
- Ja, jag vet att Jesus är levande, de tror alla muslimer! av bröt han mig.
- Jo, men det speciella är ju att han gick via dödsriket...

Ifrån köket hördes bubbel från spisen där äggen kokades, invirade i rödlöksskal för att bli marmorerade. Invirade i dödssvepningen inför gravläggningen...

- I denna frälsning får vi en relation med Gud, fortsatte jag.
- Som i en dröm?
- Nej, en riktig relation i hjärtat, genom Jesus.

Levande relation.

- Maten är klar! hördes från köket.
Skönt. Vi behövde verkligen en paus!

Vilket fint samtal! Öppet, sökande, lyssnande, berättande.
Likheterna fanns där, men också skillnaderna. Men det är bara i vänskap och kärlek som religionsdialogen fungerar!

- Men har ni rätt och alla andra fel?

- Nej, det handlar inte om "att ha rätt", svarade jag, på väg ut i köket. Det är ingen tävling vem som vinner...
Det handlar om hur Gud visar mig vägen genom sjukdom, synd, död och livet efter detta.

Och det har jag funnit hos honom, som ikväll är i dödsriket... och utför sin mission.

- - - 

Jesu fötter vandrade på vägarnas damm, villiga att nå ut till människorna.
På korset är dessa tjänande fötter söndertrasade av grova spikar.
I graven ligger de, sargade.

Jesu händer räcktes fram till dem som bad om hans hjälp.
Nu är de blodiga på korset, med nerverna djävulskt genomborrade.
I klippgraven vilar händerna livlösa.

Jesu hjärta slog av livskraft från Gud, med oändlig kärlek till dem han mötte och med skarp sanning till dem som ansatte honom.
Nu är detta hjärta uppstucket och har slutat slå.
I graven torkar blodet inne i svepningen.

Jesu ögon, som genomskådade varje människas längtan eller svekfulla motiv, är nu slutna, med brusten blick.
Runt hans huvud syns ännu spåren av törnetaggarna, i klippgraven.

Ögon. Törnetagg.

Herre, 
i påskaftonens mörka övergivenhet svävar vi i det svarta hål som vill implodera allt liv.

I Gudsövergivenheten bärs Du ändå igenom dödens fasa, tillsammans med alla i dödsriket.

Inte ens i döden slutar Du arbeta, Jesus...


JESUS, DU MITT LIV, MIN HÄLSA
  DU FÖR MIG ÄR DÖD.
    FÖR ATT MIG FRÅN MÖRKRET FRÄLSA
      GICK DU UT I NATT OCH NÖD.

INTET KAN MIG NU FÖRDÄRVA
   LIV OCH GLÄDJE FÅR JAG ÄRVA! Sv Ps 138.

Nu vilar vi.
Stillsamma hälsningar från kulspelaren i aprilsnön,

Helene F Sturefelt, påskfirare i dialog.

Jag kommer!

MUSLIMENS LÅNGFREDAG

                    Korset, det röda, det brutna.

Långfredagens psalmer har en djup klangbotten i mitt inre:

O HUVUD BLODIGT SÅRAT, AV HÅN OCH SMÄLEK HÖLJT.

Av fri vilja går Jesus Kristus in i det stora lidandet. I sin kropp bär han världens alla synder, åt oss, för att vi skall gå fria.

Även muslimen.

I Koranen kan man faktiskt ana långfredagens kors.

Jag tvärläser både Bibeln och muslimernas heliga skrift. Sexhundra år efter dessa dramatiska händelser i Jerusalem finns ännu minnen kvar, i de trakter där Muhammed befann sig.

Jesus är Isa bin Maryam, Marias son.

           Blodröda.

SURA 3:40:

"Änglarna sade:
- Maria, Gud bebådar dig ett ord ifrån sig. Hans namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad både i detta och i det tillkommande livet, en av dem som får komma Gud nära."

Detta stämmer med Johannes evangelium som så tydligt lyfter fram att Jesus är Guds ord förkroppsligat.

Muslimer hedrar Jesus både i denna och den tillkommande världen!
De vet att det är Jesus som skall komma tillbaka - inte Muhammed.

           Våga se klart.

Men sedan slapp Jesus den förfärliga korsdöden, det var en annan man som korsfästes i hans ställe, tänker de sig. Men det är en övertolkning av Markus kapitel 15:21:

EN MAN SOM JUST KOM FÖRBI PÅ VÄG IN FRÅN LANDET, SIMON FRÅN KYRENE, FAR TILL ALEXANDROS OCH RUFUS, TVINGADE DE ATT BÄRA HANS KORS.
DE FÖRDE JESUS TILL DET STÄLLE SOM KALLAS GOLGATA... 

För att Jesus inte redan skulle dö av korsbördan, fick han alltså en lättnad i att bära... men bara för att förlänga plågan.
Soldaterna var naturligtvis noga med vem de sedan korsfäste...

                        Evangelium för muslimen.

Jag läser en intressant artikel i Dagen, skriven av Emmanuel Luther Ratiq, författare och journalist, som arbetar med religionsdialog mellan kristna och muslimer.
Han poängterar att det är romarna som korsfäste Jesus, inte judarna.

Det här tror jag är lika viktigt för oss som för vem som helst, att inte fortsätta anklaga judarna för att ha "dödat Jesus", vilket vi kan läsa i ett av evangelierna.

Snarare är det så att det är "människans ondska" som driver Jesus mot döden, utfört av romerska händer.
Judarna hade inte något mandat att varken utfärda eller utföra ett dödsstraff. Det ålåg den romerska ockupationsmakten.

Vanära.

Det är en enorm vanära i korset.

Petrus ville förhindra detta när Jesu,s förutspådde vad som skulle hända.
Muslimerna delar den uppfattningen och det gör vi säkert alla.

Men poängen är ju att döden skall dödas och synden besegras. Det gör man inte utan att blodet rinner och smärtan ekar i kropp och själ, genom himlarymderna.

Att hindra Jesus från att dö är lika fel som att säga att han blev avrättad...

JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV
ÖPPNADE ÖGON HERRE MIG GIV... Sv Ps 45.

                      Golgatas tre kors. Förlåt oss...

Det är ju detta som är så oerhört stort, att Jesus ger sitt liv! Av fri vilja. Detta är Guds plan att själv förinta dödens makt genom att bryta den inifrån, inifrån dödsriket.

Muslimen hävdar det som Muhammed tecknade ned, att Gud tog Jesus direkt upp till himmelen.

SURA 3:48:

"Gud sade: Jesus, jag skall förvisso taga dig hädan, upphöja dig till mig och befria dig från dem som är otrogna..."

Men märkligt nog finns det ett annat Koran-citat som säger motsatsen:

SURA 19:34-35

"Frid över mig den dag jag föddes, den dag jag dör och den dag jag varder uppväckt till liv!"

"Detta är Jesus, Marias son, sanningens ord, han, som de tvivlar på."

Jesus är Guds ord.

Här erkänns det tydligt att Jesus säger om sig själv att han skall dö och att han skall uppväckas igen!

Detta kan muslimen också välja att lyfta fram.

Problemet är att det finns så många motstridiga uppgifter i Koranen, att man som läsare lätt blir förvirrad.

Men när muslimen väljer att komma till ett kristet land, kan han alltså med frimodighet hålla fast vid denna vers, utan att vara otrogen mot sitt sammanhang.

                      Långfredagsblommor.

Författaren Emmanuel Luther Ratiq känner till flera muslimska teologer som medger att Jesus blivit korsfäst, dog på korset och förblev död en kortare tid och därefter återuppväcktes av Gud/Allah.

Bland dessa muslimska lärare återfinns Syed Ahmed, grundare av Aligarh-universitet i Indien, och Maulive Chiragh Din Jamvi, författare till boken Minartul Masih, på urdu.

Imam Ahab och Muhammad Ibn Ishaq hade också uppfattningen att Jesus var död några timmar, skriver Emmanuel i sin artikel.

O HUVUD, SLAGET, FÅRAT, I KAMP OCH ÅNGEST BÖJT.

O HUVUD SOM SKALL SIRAS MED ÄRANS KRANS EN DAG,
MEN NU MED TÖRNE VIRAS, DIG ÖDMJUKT HÄLSAR JAG.
Sv Ps 144.

Kristen tro bygger inte på filosofiska läror, inte heller på spekulationer eller människors påstådda uppenbarelser eller himmelska hallucinationer.

Nej, kristen tro bygger enbart - enbart! - på den konkreta händelsen för ca tvåtusen år sedan, då Jesus gav sitt liv OCH uppstod igen.

Utan denna historiska händelse hade lärjungarna försvunnit tillbaka till sina fiskebåtar och judendomen hade blivit kvitt ännu en "upprorsmakare".

               Ser bakom händelsen.

Men i och med påskdagens uppståndelse vände allt.

Jag tycker detta är så fantastiskt!

Jag behöver inte "tänka mig fram" till en lära.
Jag behöver inte anstränga mig till att uppfylla alla plikter och leva perfekt för att undgå gudens straff.
Jag behöver inte känna något särskilt...

Det enda jag gör är att låta vittnesbördet från evangelierna drabba mitt hjärta.

Det är där det händer.

För varje människa, en efter en efter en...

En efter en...

Jesus, välsignad är din död på korset!
Högt ärad är Du som gick hela vägen igenom, för mig, för varje hedning, för muslimen, hindun, buddhisten och ateisten.

Välsignad är Du!

JAG VILL HOS DIG FÖRBLIVA, SOM ÅTERLÖSTE MIG.
OCH DIG MITT HJÄRTA GIVA, OCH ALLTID ÄLSKA DIG.

NÄR HERRE DU MIG SLUTER UTI DIN KÄRLEKS FAMN
JAG LUGN OCH TRYGGHET NJUTER I DENNA SÄLLA FAMN.

                 Röda korset...

Välsignat långa hälsningar, med stor kärlek till alla sökare och finnare!

Helene F Sturefelt, V.D.M,

- som ber dig kolla versindelningen i den Koran-översättningen du har, det kan nämligen skifta...

- som ser en djupare innebörd i det lånade namnet "Röda korset"...
- och som älskar röda tulpaner!

              Den röda korsvägen.