KYRKOVALET - "HERRE GUD!" - JÄMLIKA?

Rösta i kyrkovalet!

Det snurrar. Världen är orolig. Det är svårt att skriva.

Vad ska man fokusera på? Det stora världsläget? Sverige? Lokala händelser?

En sak i taget...

Så jag samlar mina tankar kring kyrkovalet - och utropar:

- Herre Gud!

Nej, jag skändar inte Guds heliga namn, jag ropar ut det i förtvivlad bön över vad kyrkan håller på med.

I brevlådorna får vi politiska reklamblad varför vi skall rösta just på dem. För rösta ska vi.

Ett gäng stod föredömligt utanför en affär och gjorde sig tillgängliga för samtal.

På min fråga:

- Är du kristen? svarade flera "ja". 

Det var ju bra. 

Nej, rösta blårutigt.

Men att då hålla fast vid partipolitik blir egendomligt för mig. Särskilt sättet man argumenterar på:

- Det stärker demokratin!

- Stärker det demokratin att vi har partipolitiska grupperingar i kyrkan? 

Inte alls! Det enda det betyder är att - vi har partipolitiken närvarande...

Om det handlar om demokrati så måste väl Humanisterna får kandidera? Kennelklubben måste också få vara representerad eftersom man får ta hunden med sig in i himlen.

Motormännens Riksförbund bör vara med för att säkerställa bra vägar till kyrkorna...

Och alla blomsteraffärer bör ha plats i omröstningen - de är ju stora leverantörer av blommor till altaret, vigslar och begravningar.

Nu hör jag även ett förslag att Visas Vänner vill ha lappar till omröstning på söndag - de vill vara säkra på att det inte bara är Lutherpsalmer som sjunges på söndagarna - mer visor till folket!

Nä, ni hör ju hur dumt det låter.

Kyrkliga bilägarförbundet skall väl vara med?

I tidningen läser jag desperata insändare av företrädare som aldrig gå i kyrkan, men oj vad vi bör rösta på dem!

Tack och lov finns det några opolitiska grupper som jag gärna ser tar ännu mer plats.

Statistiken säger att ca 20 % röstar. Antalet medlemmar i landet är ca 50%.

Kom igen, alla soffliggare, gör din röst hörd!

Om det nu spelar någon roll... 

För det är ju den känslan många har. Det går så bra ändå.

Kyrkan i Kyrkhult.

På tal om demokrati, låt oss vända på argumentet.

Jag tycker att moderaterna måste få vara valbara till vänsterns styrelse. Är det inte rimligt att liberalerna tar sig in i sammanträdesrummet hos socialdemokraterna - det är väl ändå demokrati vi vill ha?

Nej, detta blir bara dummare och dummare.

Herre Gud, skulle man kunna utbrista lite stillsamt.

Det känns som om vi skulle behöva börja om från noll. 

Det är 25 år sedan staten skilde sig från kyrkan. Ändå biter hen sig fast... Är det en olycklig skilsmässa, eller hur skall vi tolka detta?

Samhället vill kanske inte vara utan den kristendom som byggt vår mänskosyn och vårt land (obs, inget politiskt uttryck)

Herre Gud Fader i himlen, vad säger DU?

Jesus, har vi gjort dig till en disktrasa?!

I söndags den 14 sept 2025 sändes TV-gudstjänsten från Katolska kyrkan i Stockholm. Med stor behållning njöt jag av den sköna liturgin, så djupt förankrad i bibelordet.

Alla var fokuserade på Ordet och Kristus. Inga solosånger, inga applåder, inga förmildrande omständigheter - allt vara bara så innerligt seriöst och fokuserat på Herren.

Tron fick näring.

Och vid epistelläsningen fick vi höra en av de äldsta trosbekännelserna till Jesus Kristus, den som Paulus förmedlar i brevet till Filipperna:

Jesus ödmjukade sig och var lydig.

LÅT DET SINNELAG RÅDA HOS ER SOM OCKSÅ FANNS HOS KRISTUS JESUS.

HAN ÄGDE GUDS GESTALT MEN VAKADE INTE ÖVER SIN JÄMLIKHET MED GUD,

UTAN AVSTOD FRÅN ALLT,

OCH ANTOG EN TJÄNARENS GESTALT DÅ HAN BLEV SÅSOM EN AV OSS.

NÄR HAN TILL DET YTTRE HADE BLIVIT MÄNNISKA, GJORDE HAN SIG ÖDMJUK OCH VAR LYDIG INTILL DÖDEN, DÖDEN PÅ ETT KORS.

DÄRFÖR HAR GUD UPPHÖJT HONOM ÖVER ALLT ANNAT OCH GETT HONOM DET NAMN SOM STÅR ÖVER ALLA ANDRAS NAMN,

FÖR ATT ALLA KNÄN SKALL BÖJAS FÖR JESU NAMN, 

I HIMLEN, PÅ JORDEN OCH UNDER JORDEN,

OCH ALLT TUNGOR BEKÄNNA ATT JESUS KRISTUS ÄR HERRE,

GUD FADERN TILL ÄRA!

Filipperbrevet kap 2:5-11.

Gud har upphöjt Jesus.

- O, Herre Gud, så underbart!!

Förlåt mitt uttryck, så säger jag aldrig i slarvigt tal, men nu skall jag tala allvar:

När man gör en politisk poäng av att "alla ska vara jämlika" så har det letat sig in i självaste handboken som reglerar gudstjänsterna i Svenska kyrkan.

Vi är inte jämlika med Gud.

Jesus var jämlik med Gud - men avstod sin jämlikhet. Varför då? För att komma oss mänskligt nära.

Och inte nog med det.

Jesus nöjde sig inte med att avstå denna den mest gudomliga jämlikhet vi anat, och han blev inte bara människa - han blev vår tjänare...

Vem av oss uttrycker sig så? Den kristna mänskosynen är just detta att tjäna varandra i det sinnelag som Jesus hade.

Det lever kvar i uttrycket:

- Tjänare!

Jesus var varken vänster eller höger, liberal eller konservativ.

Men vi mänskliga människor är jämlika med varann i betydelsen att vi alla är syndare, och därmed inte har tillträde till Guds himmelska tillvaro.

Nu börjar det bli jobbigt.

Den vänsterröda retoriken faller här, säkert de andra också.

Skulle någon stå över oss?? Är det en hierarki? Ja, så är det. Jesus är vår HERRE i den betjäningen han gjorde i försoningsdöden på korset.

Men i genusperspektivet har man tagit bort ordet "herre". Du hör det knappt i gudstjänsten längre, för det är stötande. Istället säger man "Gud", och det är ju bra, men vilken gud?

Själva ordet HERRE heter på grekiska KYRIOS - det betyder... Herre!

Av detta grekiska ord har vi fått ordet KYRKA - det är de som tillhör Herren!

- O, herre Gud så fint!! Eller?

Kyrka, de som tillhör Herren, kyrios, genom dopet.

Predikan i Katolska kyrkan, Stockholm, handlade om korset - så svårt, så centralt, så viktigt - och Kristus fick lysa.

Vi vet att alltfler konverterar till katolicismen, bland annat beroende på att man längtar efter seriöst kristusgemenskap, i full tillbedjan där man får böja knä inför universums Herre.

Och med sorg ser jag hur man i våra kyrkor tagit bort altarringen... Varför?

Inga möjligheter till knäfall finns längre och symboliken med att "de på andra sidan är med oss" är borta. Men den kanske bara är på reparation?

I Filipperbrevet står det också om att vara ödmjuk och lydig - ack så vackra ord som själen längtar efter, men ack så omoderna i vårt kommande kyrkoval!

Korset, korset, korset.

Sedan kommer finalen med höjden av ojämlikhet - att vi skall böja knä inför denne Jesus!!

Nä nu... 

Hm, vad gjorde du själv inför korset?

DÄRFÖR, MINA KÄRA, NI SOM ALLTID HAR VARIT LYDIGA:

ARBETA MED FRUKTAN OCH BÄVAN PÅ ER FRÄLSNING...

Fil 2:12.

Detta vill jag se nästa gång i programbladen för kyrkovalet:

"Vi vill arbeta på vår frälsning tillsamman med er... Vi vill att alla barngrupper, kyrkokörer och sammanträden skall ha frälsningen i centrum som mål. Vi strävar efter att ha Jesu sinnelag hos oss, där han och ingen annan är HERRE."

Då tror jag att fler skulle gå och rösta...

Spelar kyrkovalet roll?

Mycket ojämlika hälsningar, med största kärlek till min herre och frälsare Jesus Kristus, och till medmänniskan.

Helene Sture Kyrkofelt,

- som tipsar om att lyssna på uttrycket "O herre Gud" i detta avsnitt av Andliga sånger, 92,0:

Sturellas Fotoblogg: "O, HERRE GUD!" Andliga sånger nr 70

SÅNGEN PÅ ÄLDREBOENDET

Kära, älskade...

Jag cyklade över bron med ukulelen på ryggen. Svanarna simmade två och två i havsviken och i väskan låg notpärmen och och mina munspel.

Vi skulle samlas på äldreboendet och spela glada låtar från förr för "di gamle".

Det berör mig så djupt att se alla dessa äldre som sitter och vissnar på dessa nybyggda boenden. 

Hos vissa är ryggarna ännu raka och hos några kan benen ännu gå själva.

Men många är redan inne i demensdimman och jag tänker att gränsen mellan dem och oss är hårfin...

Sölvesborgsbron över till Ljungaviken.

En vacker dag, då löven faller, sitter man där själv. Jag fruktar den dagen. Men ännu är det inte min tur, så jag stämmer ukulelen och hälsar på mina vänner i orkestern.

JAG HAR BOTT VID EN LANDSVÄG I HELA MITT LIV

OCH SETT MÄNNISKOR KOMMA OCH GÅ.

JAG SETT SKÖRDARNA GRO PÅ MIN TORVA I RO

MEDAN STORKARNA REDDE SITT BO.

Vi sjunger den gamla skånska slagdängan på blekingedialekt, i swingtakt. Vi kan alla för vår inre blick så årens årstider swischa förbi.

JAG SETT VÅRARNA GRY, JAG HÖRT HÖSTSTORMAR GNY

JAG SETT VILDGÄSSENS STRÄCK UNDER KVÄLLANDE SKY.

Dimma längs landsvägen på Listerlandet.

 

Vi turas om att leda sången och sjunga solo. Våra röstlägen är olika och ackorden stämmer inte alltid till den egna förmågan.

Originaltexten till "Landsvägen" skrevs av Charles Henry och musiken av Alvar Kraft, och sjöngs på svenska av Edvard Persson 1939 i filmen om "Kalle på Spången".

I "sticket" kommer relationsorden:

DET ÄR MINNENAS KVÄLL, DET ÄR RO I ETT TJÄLL

BORTOM VÄGEN DET SKYMMER ALLTMER

EFTER ORO OCH STRID TVENNE MÄNSKOR FÅTT FRID

DET ÄR BARA VARANDRA DE SER.

Svanarna håller ihop. 

Jag fäste min blick på en äldre farbror och såg hur han såg, för sin inre blick, den relation han levt i, i hela sitt vuxna liv. Nu är hon borta, och saknaden efter frun är oändlig.

Kanske tänkte han på de gräl de utkämpat men kommit igenom.

Kanske sanningen fick prestigen att brista så kärleken kunde bryta igenom. 

Efter oro och strid tvenne mänskor fått frid.

Och bredvid honom satt damen i rummet intill, och log så varmt emot honom. 

Trots att det skymmer allt mer kan vänskap och kärlek spira även i det gamla trädet.

VEM SOM ÄN DRAR FÖRBI, ETT SKALL EVIGT FÖRBLI 

OCH DET ÄR KÄRLEKENS LIVSMELODI.

NÄR BÖJDA AV ÅR MOT DET OKÄNDA GÅR, 

FÖLJA KOMMANDE SLÄKTEN VÄL I VÅRA SPÅR.

Vi förbereder inför konserten.

G-dur ackord klingade ut i lokalen, med ett A7, D7, C-moll 6 och ett G-dur igen.

Att kunna spela tillsammans i en musikgrupp är också som ett slags äktenskap längs vägen.

Det gäller att vara överens för att hitta samspelet.

I bland blir det fel, fingrarna halkar på strängarna och man tappar bort sig. Men då fyller de andra i och man får försöka spela i kapp... eller pausa tills man hittar rätt igen.

Det blev en mycket fin förmiddag.

Publiken på äldreboendet klappade händerna och fick oss att spela bättre än vi kunde.

Flera rörde på läpparna då och då, och genom glömskans töcken blev minnet klart, och de gamla sångerna fick liv.

Tänk att få vara en del av en "liveakt"...

Vänliga ord utbyttes med varma handslag, och notställ och instrument packades ned.

Sakta gick jag över Sölvesborgsbron och hörde vildgässens sång under himmelen.

Det blåste kraftigt från sydväst, men septembersolen var ännu varm.

Baddräkten låg beredd i cykelkorgen och jag letade upp den lilla viken på Kaninholmen.

Trötta öronmaneter låg uppspolade i sanden och jag klev försiktigt ut i vattnet.

Efter oro och strid får allt liv åter frid.

Bortom vägen skymmer det, men en ny soluppgång väntar.

En dag äldre.

En ny soluppgång väntar.

Vänskapliga hälsningar från en i UKKEFELLOW'Z,

Helene Sture Äldrefelt,

- badare och spelbaddare.

Ukkefellow'z på Gerbogården.

FÅR MAN LOV ATT MISSLYCKAS?

Vid denna galenskap får du absolut inte stanna.

Är man fri om man tror sig vara perfekt?

Är man låst när man strävar efter att inte misslyckas?

 Eller.

Är den fri som vet sig misslyckas då och då?

Är den bunden vid för låga ambitioner, som inser att han/hon inte alltid lyckas?

Finns befrielsen i att vara felfri, eller i att erkänna sina fel?

Ska man inte hålla fanan högt och alltid bevisa sin duglighet?

Detta inlägg hämtar inspiration från TV-gudstjänsten i söndags, från Storkyrkan i Stockholm.

Jag lyfter också fram sångtexter som handlar om relationer, de som blomstrar, men lika mycket de som har vissnat.

Får man misslyckas i kärlek?

Kyrkoåret ger mig en stabil rytm. Så här på höstkanten kommer alltid temat "Friheten i Kristus".

Evangeliet handlar om en kvinna som varit sjuk i aderton år. Hon hade plågats av en sjukdomsande.

HON VAR KROKRYGGIG OCH KUNDE INTE RÄTA PÅ SIG.

Lukas 13:11.

Lukas lyfter fram att felet var att Jesus botade henne på fel dag. Inte att det var något konstigt med att ha en "sjukdomsande"... vilket vi har stora problem med.

Det finns en andlig verklighet som kan binda oss inifrån. Ibland manifesteras det rent kroppsligt, ibland själsligt och i en personlighet som kan bli "förbytt".

Den vilande Diana, Stockholm.

Den plågade kvinnan hade kanske levt med att försöka hålla fasaden uppe i många år? Att vara sjuk tydde på att man syndat... En del tänker så fortfarande. Blev det en låsning för henne?

Var hon krokryggig för att hon dolt sitt misslyckande med att vara frisk?

Hon kunde inte längre presentera sin duglighet - ryggens böjda läge avslöjade henne. Hon var fast både i förnekandet, rädslan och smärtan.

Men Jesus får syn på henne och säger:

KVINNA, DU ÄR FRI FRÅN DIN SJUKDOM.

OCH SÅ LADE HAN SINA HÄNDER PÅ HENNE. 

GENAST KUNDE HON RÄTA PÅ SIG, OCH HON PRISADE GUD.

Luk 13:13.

Upprätad. Upprättad.

I Storkyrkan inledde prästen Sabina Koij med att säga:

- Vi är både syndare och rättfärdiga. På samma gång. Det var Luther som satte ord på denna paradox. Vi klarar det inte...

Hon fortsatte:

- Det finns ingen frihet i att tro sig vara perfekt, att vara låst vid strävan att inte misslyckas... att ständigt jaga bevis på sin duktighet.

Men det är heller ingen frihet i att trycka ned sig själv, att tro att man inte duger. Båda inställningarna blir en självupptagenhet - - -

Och församlingen i Storkyrkan och hemma i TV-sofforna sjöng vi psalm 590:

SOM KÄLLOR UTAN VATTEN OCH MOLN SOM DRIVS OMKRING

ÄR DE SOM AV SIN FRIHET BLOTT VID SIG SJÄLVA BINDS

OCH ÖVERFÖR TILL ANDRA SIN EGEN FÅNGENSKAP,

EN ÖDSLIGHET UR HÄNDER SOM TOG, MEN ALDRIG GAV.

Sv Ps 590:1

Drivs omkring i Stockholm bakom planket.

Prästen predikade om att frihet aldrig kan vara ett ensamprojekt. Frihet är något vi skapar tillsammans och som påverkar alla. 

Att använda sin frihet bara till sig själv blir en falsk frihet, man binds av sitt ego och överför sin fångenskap till andra, som Anders Frostensson skrev i sin psalm.

I det radioprogram vi spelade in igår, lyfte jag fram några tankar om relationer:

Sturellas Fotoblogg: ANDLIGA SÅNGER nr 121 - FRIHET, BUNDENHET

I en relation har friheten två riktningar: 

- frihet från, och frihet till. 

Frihet från ensamhet och frihet till gemenskap. I min bok "Den Långsamma Kärleken" reflekterar jag kring hur lätt den goda friheten kan övergå till bundenhet. Det gick för fort att bli ett par. Man hann inte lära känna varann - kan man förresten någonsin det?

Jag föreläste i Stockholm 2011. Den Långsamma kärleken.

"Det var inte bra att bota sin ensamhet med någon som bara var trevlig" skriver jag. "Du luktar så gott i din festskjorta, men hur luktar du när du är svettig? De mänskliga doftsignalerna försvinner i ett moln av deodorant".

Jag vet inte vad det luktade eller doftade den gången i synagogan när Jesus botade den krokryggiga kvinnan. Men den sura föreståndaren stank av moralism, som gjorde honom till en hycklare.

FINNS DET NÅGON AV ER SOM INTE LÖSER SIN OXE ELLER ÅSNA OCH LEDER UT DEN TILL VATTENKÄLLORNA ÄVEN PÅ SABBATEN?

MEN HÄR ÄR EN ABRAHAMS DOTTER SOM SATAN HÅLLIT FÅNGEN I ARTON ÅR. SKULLE INTE HON FÅ LÖSAS FRÅN SIN BOJA PÅ SABBATEN?

DESSA ORD FICK ALLA HANS MOTSTÅNDARE ATT SKÄMMAS.

Luk 13:16-17.

Vem tar på sig skulden?

Är lagen till för människan eller människan till för lagen?

Är äktenskapet till för människan eller människan till för äktenskapet?

Vem är till för vem?

Vem binder vem och var är friheten??

Lisa Ekdahl har skrivit en stark text om en relation som inte längre höll. Innan det gick för illa fattade hon ett beslut:

   DE BAND SOM BINDER MIG HÄR

   SKA JAG LÅNGSAMT LÖSA UPP.

   JAG VET ATT JAG HAR GJORT ALLT JAG KAN.

   JAG GER MIG RÄTTEN ATT GE UPP.

   DET BLIR ALDRIG BÄTTRE.

   VI KOMMER ALDRIG NÄRMRE.

   JAG VILL INTE VARA NÅGOT TUNGT FÖR DIG.

   JAG KYSSER DIG MED ETT TACK.

Hur går det?

Så, frågan är:

- Får man lov att misslyckas? Är det tillåtet att inte orka, att komma till slutet av sin förmåga att hantera en relation?

Det sägs att man är så välkommen till kyrkan och olika kristna församlingar. Många gånger kan ett nytt liv börja blomstra där, men lika ofta slår fördömelsen till, särskilt mot dem sedan länge kristna, när de inte orkar med varandra längre.

Måste man bli misstänkliggjord och fördömd?!

Ta bort de hemska "kärlekslåsen!"

Skilsmässa är förhatligt! Det får inte ske!

Men tänk om de skilda vägarna räddade själva vänskapen?

Vilket är viktigast - en människas hjärta eller den yttre formen?

Åter igen tycker jag mig känna lukten av den stinkande moralismen. Hur många döda äktenskap finns det inte inom kristna gemenskaper?

Det är inte människan som är till för äktenskapet. Det är tvärtom - äktenskapet är till för att styrka människan och hjälpa henne till fördjupad samhörighet.

Och när det inte gör det, då är det Lisa Ekdahls smärtfulla ord som gäller:

- Jag skall långsamt lösa upp de band som binder... för att jag inte vill vara något tungt för dig. 

Det är kärlek!

Rädda åtminstone vänskapen!

Att ge sig rätten att ge upp. Att erkänna sitt misslyckande - det är kärlek!

Det finns ingen frihet i att tro sig vara perfekt, varken i arbetslivet eller i relationer. 

Ryggen, magen, benen, ja allt hade låst sig i den krampaktiga jakten på att hålla ihop det som redan spruckit inifrån.

Att ständigt jaga bevis hur duglig man är som samhällsmedborgare och maka/make gör en till slut grym, och alldeles slutkörd. 

Att vara grym mot varandra, med ringar på fingret - det är inte kärlek!!

Jesus, kom med befrielse!

Och kyrkokören sjöng i Storkyrkan:

"I've been in the storm so long" - - -

GUDS ORD BÄR INTE BOJOR MEN LYFTER BÖRDAN AV

OCH KALLAR OSS ATT BO I HANS STORA SKAPARDAG,

ATT RÅDA ÖVER TINGEN SOM HERRENS TECKEN BÄR

OCH HÖRA HUR I TILLIT DE SVARAR: "VI ÄR HÄR".

Sv Ps 590:2.

"Jag har varit i stormen så länge".

Jesus säger:

- Håll fred med varandra så länge det kommer an på er (Romarbrevet 12:18).

Varför kan en del hålla ihop hela livet? Varför klarar inte alla det?

En del har tur, andra har otur.

Barnbarnet sa:

- När Clara och jag är bästisar, då bråkar vi hela tiden.

Men när vi är vänner, då leker vi jättebra!

Håll fred med varann... Om det inte går att vara "bästis" eller gift, lös då upp banden och behåll vänskapen, för då leker vi mycket bättre! Kär-leker. 

Och det måste vara det som är meningen, annars har jag inte förstått någonting.

Förlåt.

VÅR FRIHET ÄR I KRISTUS SOM FÖR OSS ALLA DÖTT

I HANS FÖRSONINGSGÄRNING EN VÄRLD ÄR ÅTERLÖST.

DEN SOM HANS RÖST VILL FÖLJA ÄR INTE BUNDEN MER

KAN GÅ DIT HAN OSS SÄNDER, OCH GE SOM HAN OSS GER.

Sv Ps 590:3.

Hur löser man upp banden på ett värdigt sätt?

I samförstånd.

I tacksamhet över det som varit.

I respekt för det ömtåliga hjärtat som inte skall dumpas, utan nu få mer utrymme att vara sig själv, utan krav.

Banden löses upp med den försoning som bara Kristus kan ge.

Två ofullkomliga människor erkänner sitt misslyckande, och jagar inte längre perfektion eller yttre fasadbygge.

Banden löses upp med frihetens suck, nu behöver man inte låtsas längre.

De löses upp med ord av fred och frid.

Det är ord av värdighet.

Inte längre ett par.

Men ett par vänner!

Förlusten blev ändå till vinst.

Herre, låt Ditt ansikte lysa över våra torkade tårar, med förlåtelse, försoning och frid. Amen.

Släpp ringen.

Tack till er i Storkyrkan för en mycket givande gudstjänst!

Miss Lyckade hälsningar från Helene F Sturefelt,

- pilgrimsförfattare, amatörfotograf, radioprogrammakare och andra märkvärdigheter,

- men framför allt en alldeles vanlig människa som misslyckas med det jag inte vill,

- och en kristen syndare som Jesus gjort rättfärdig. Otroligt.

Simul justus et peccator.

 

ANDLIGA SÅNGER nr 121 - FRIHET, BUNDENHET

Sånger om frihet och rymd i relationerna.

Välkommen till Andliga sånger utsänt från radio Sölvesborg på 92,0 MHz.

Detta avsnitt nr 121 handlar om relationer, där pilgrimens nyckelord FRIHET belyser det goda livet tillsammans. 

Men dess motsats - bundenhet - får också ta plats, där man till slut inte orkar mer. Vad gör man då?

Musiken är hämtad både ur den äldre kristna musikskatten och den nyare lovsångstraditionen.

Reflektionerna är delvis hämtad ur min novellsamling "Den Långsamma Kärleken".

Klicka på noten så startar programmet.

MUSIKLISTA

Signatur "Det sjunger i själen och hjärtat" - Ciccie Pernveden Malm

Ingmar Johansson, CD'n "Collection" - "Du är min" med text ur Höga Visan, och  "Längtan" efter samhörighet.

Egon och Gråsparvarna, vänkören från Kinnekulle - "Jag tycker om dig" och "Små små ord av kärlek".

Irma Schultz - "Vad hände med oss två".

Så Mycket Bättre, säsong 7 - Magnus Carlsson tolkar Lisa Ekdahls låt "Band som binder mig".

Bengt Johansson - "Du ger oss rum" och "Ett ögonkast från dig".

Alf Lax - "Vi skall aldrig skiljas mer".

Kjell Lönnå och Sundsvalls kammarkör - Psalm 212 "Lång bortom rymder vida".

Charlotte - "Endast kärleken segrar".

Kärlekslås. Frihet eller bundenhet?

I andakten spelar jag psalm 289 på munspel "Vi vill den frihet där vi är oss själva" - men vad händer om man blir förkvävd och ens jag förtvinar?

Bön:

"Herre, hjälp oss att ge varandra rymd och plats i våra mänskliga gemenskaper.

Tack, Herre, för att Ditt hjärta alltid rymmer varenda en av oss!

Herre, hjälp oss att se att vi både är fria och bundna, både syndare och rättfärdiga.

Hjälp oss att hantera denna paradox. Vi klarar inte allt.

Herre, det finns ju ingen frihet i att tro sig vara perfekt, att vara låst vid strävan att inte misslyckas... och ständigt jaga bevis på sin duktighet.

Herre, inte heller finns det någon frihet i att trycka ned sig själv. 

Förlåt oss denna självupptagenhet.

Jesus, din förlåtelse är det som gör oss mänskliga.

Herre, låt Ditt ansikte lysa över oss, med förlåtelse, försoning och frid". Amen.

Sölvesborgsbron. Himmelskt hopp.

Varma hälsningar.

Vid mikrofonen: Helene F Sturefelt, programkreatör

Ljudtekniker och redigerare: Jörgen Hjärtenflo.

P.S. 

Sabbaten är till för människan, inte människan för sabbaten.

Likaså är äktenskapet till för människan, inte människan för äktenskapet.

Ett hjärta är alltid viktigare än den yttre formen. Eller?

HÅLL FRED MED VARANDRA, SÅ LÄNGE DET KOMMER AN PÅ ER.

Den Långsamma kärleken - i nöd och lust.

BLEKINGES KULTUR-SPEGLING

Sölvesborgsbron. Kultur-arkitektur.

Oj, så många känslor denna lista med "kulturkanon" har orsakat! Debatterna är fyllda med argument för och emot.

I förra inlägget skrev jag om betydelsen av själva ordet "kánon" - ett rättesnöre.

Och det är ju inte det som är fallet i detta fall. Snarare en spegling av den kultur som finns på en viss plats.

Jag har i många år hävdat faran med att plocka bort allt som påminner om det gamla enhetssamhället. Kvar blir ingenting - utom en förtvivlad individualism som inte orkar skapa sin egen mening. Än mindre sammanhållning.

Eller som Stig-Björn Ljunggren skriver på lokaltidningens ledarsida:

- En kulturkanon är en del av en självförståelse av den typ som kriser brukar framkalla. och givetvis nödvändigt nu när den gemensamma berättelsen är länge stått på svag sändning, och fragmentiseringen i samhället drivits så långt.

Sölvesborgsbron i blå timmen.

Därför har jag roat mig med att göra min egen lista över kulturella företeelser i det län där jag levt och arbetat i halva mitt liv. 

Sturella kommer göra allt för att trycka in sig själv, med stort ego.

Psalmförfattare:

Alice Tegnér, Oscar Ahnfeldt och Christer Hultgren.

Och undertecknad med ett tjugotal opublicerade visor, sånger och ja, psalmer...

Natur:

Hanö! Ryssberget. Gudahagen i Näsum där vikingamarknaden brukar gå av stapeln, samt Kaninholmen där Sturella knipsar de buskar som kommunen inte orkar sköta... 

Hälleviks havsbad, Sandviken och Tredenborg, samt sköna skärgårdsöar, ek- och bokskogar med vilda djur där fästingarna är värstingarna.

Kaninholmen, kulturholmen.

Dansplatser:

Gamla anrika "Masten" i Kristianopel, Bredajön i Holmsjö, Valjeviken och Hanöhus beachbar som påminner om gamla tider.

Författare:

Margareta Skantze, Kim Kimselius, Katarina Mazetti, Johanne Hildebrandt, Patrik Lundberg, Sara Paborn, Per Nilsson och lilla Helene Sturefelt förstås. 

Och från förr: Sven Edvin Salje, Ragnar Jändel, Fabian Månsson och Jan Öjvind Swahn.

Politisk händelse:

U-båt 137.

Arkitektur:

Sölvesborgsbron och de gamla radiomasterna i Sillenäs.

Färgade brobågar.

Musik:

Tommy Körberg, Shellback, Mikael Strömqvist som var basist i Donnez, samt en massa glömda dansband från 70-talet: Ticknis, Zontex, Yvonne med Lalla's. Torrumz och de nutida Briggen Tre Bröder samt Ukkefellow'z där Sturella är musikalisk ledare!

Arbetsplatser:

Sportfiskerullarna i Svängsta liksom deras skrivmaskiner, Volvo i Olofström och fettfabriken i Karlshamn - vet du hur illa det luktar där ibland?

Tecknare:

Bror "Borre" Carlström och Helene Sturefelts fult snygga Aulawaablar och Fulfinkar.

Mer märkvärdigt är de mäktiga kyrkmålningarna som i vissa fall också kan upplevas som tecknade figurer.

Borres teckningar.

Kyrkofolk:

Haquin Spegel 1645; präst, diktare, psalmförfattare och Ärkebiskop. Gunnar Olén, "kavajprästen", pappa till en av våra första kvinnliga präster. H B Hammar i Mjällby.

Den självutnämnde prosten Ove Johnsson, och det strävsamma prästparet Patrik och Marie Carlsson, samt många, många, många fler.

Och som jag skrev i all hast igår:

- Harry Martinssons författarskap, St Nikolai kyrkas märkliga medeltida målningar, Mjällbys fotbollslag, Olof Lannefeldts akvareller, alla små EFS-kapell i skärgården, Gunnar Asplunds arkitektur, Gott-gotti-gott-Gott, kroppkakor med ål, det utdöda minkfarmandet, Sweden Rock, Hälleviks tradjazzfestival och F17 flygflottilj i Kallinge, för att göra ett enkelt snabb-svep.

Skrev jag MJÄLLBY, MAIF?!!

Du går aldrig själv. Mjällby gul och svart.

Och idag, 6 september 2025, har Sölvesborg fått en ny liten festival: Countrylife! Howdy!

Det finns ingen anledning att hålla på att skämmas för sitt eget land och den kultur vi har format. Varför skulle vi det?

För tio år sedan tillrättavisades vi av de syriska flyktingarna:

- Ni måste väl vara stolta över ett så fantastiskt land där FRIHETEN är störst!?

Nu är det din tur att fylla på din kulturlista. Detta är kanonbra.

Speglingshälsningar från Helene Sture Blekfelt, 

- amatörfotograf.

Den mäktigaste bron - så nära himlen.

KULTURKANON - ETT RÄTTESNÖRE?

Kanonen på Hanö.

En kulturkanon - kanon-bra!

Om jag skulle åka till Grekland, Turkiet eller Kosova, och de hade presenterat sin kulturkanon för mig, då hade det varit mycket intressant!

Deras kulturspegling skulle hjälpa mig fokusera på det som detta land tycker är viktig. Ja, jag hade fått en första inblick i ländernas uppfattning om sig själva.

Innan vi går vidare, låt mig markera igen att all partipolitik är ointressant för mig. Jag ger mig på detta ämne snarare som någon slags "religionssociolog" och håller mig till själva sakfrågan.

Som sagt, just nu svämmas vi över av kommentarer till detta nya påfund. Jag vill veta mer.

Ask och Embla i Sölvesborg.

Nåväl, vad betyder själva ordet "kánon"? Betoningen ligger på detta substantivs första stavelse, på a:et - inte på o:et.

I språkförbistringens tider kan ju ordet "kanón" både vara ett adjektiv som betyder "jättebra" och ett substantiv som är ett vapen.

Vi som teologer fick tidigt i utbildningen lära oss ordet "kánon" när det gäller bibeltexternas tillkomst.

Kanon betyder RÄTTESNÖRE.

Från början betydde detta grekiska ord "rör", "käpp" och "mätsticka".

Sedan i överförd bemärkelse blev ordet ett uttryck för "måttstock", "mätsticka" och i litteraturforskningen "normerande förteckning".

Pilgrimsstav - en måttstock på tempot.

Vad var beställarna ute efter när de utfärdade detta uppdrag under det år då kejsar, nej, jag menar då Ulf Kristersson var statsminister?

Skulle denna kulturkanon med sina tio-elva rubriker uppfattas som en mätsticka? Eller en stödkäpp för ett land i stor splittring?

Eller skulle det rent av handla om en normerande förteckning?

Därom tvistar de lärde, och kommer så att göra, tills kejsar Augustus hör av sig igen.

Jag vill inte kalla denna kulturlista för "kánon" överhuvudtaget! Ta inte i så! Det är en samtids-spegel, inget annat. 

Gunnar Asplunds speglingar i arkitekturen.

Tänk så roligt det skulle vara att få höra Danmark, Norge, Finland, Island och Grönland göra sina samtidsspeglingar!

Jag skulle uppskatta mycket att få höra hur de uppfattar sig själva. 

Vad skulle våra nordiska grannländer säga om sin litteratur, bild & form, musik, film & scenkonst, lärdom, lag & rätt, religion, ekonomi, uppfinningar och offentlighet?

Låt oss göra långa listor och visa dem för varann!

Sedan skulle varje län och varje kommun får göra likadant!

Hanö välkomnar sina turister.

På "Ring P1" idag föreslog en man från Strömstad att det hade de redan gjort där... 

Är det inte det som redan finns i våra turistbroschyrer - vår självuppfattning där vi bor och varför andra skall komma hit och besöka oss?!

Här i Blekinge skulle jag vilja lyfta fram:

- Harry Martinssons författarskap, St Nikolai kyrkas märkliga medeltida målningar, Mjällbys fotbollslag, Olof Lannefeldts akvareller, alla små EFS-kapell i skärgården, Gunnar Asplunds arkitektur, Gott-gotti-gott-Gott, kroppkakor med ål, det utdöda minkfarmandet, Sweden Rock, Hälleviks tradjazzfestival och F17 flygflottilj i Kallinge, för att göra ett enkelt snabb-svep.

Gud Fader håller Sonen...

Den kulturkanon som sett dagens ljus denna vecka skall inte på något sätt upphöjas till ett rättesnöre.

Låt oss istället se detta som en "All of Fame" som vi listar varje år, berömvärda verk värda att ta del av.

Precis som "årets nyord" kommer i januari, så kan vi väl göra fina listor på årets kulturgärningar - där varje kommun säkert har något lokalt pris för "en person vars framträdande gynnat kultur, samförstånd och identitet"...

Aulawaabeln vill ha kulturpris.

Överkurs:

När Bibelns skrifter skulle samlas till en större enhet, var det oerhört viktigt att ha ett rättesnöre att följa. Flera skrivare ville vara med och uttrycka vad de tänkte kring händelserna med Guds handlande med det judiska folket och sedan Jesus Kristus som Messias.

Men allt kunde inte godtagas.

Rättesnöret var att texten skulle tillhöra en av kyrkan "auktorativ och helig tradition". Så tidigt som på 100-talet efter Kr var kyrkan tvungen att precisera sig vad man menade med "helig skrift" och vad som inte skulle tas med.

Den äldsta kända kanonförteckningen heter Kanon Muratori.

Museet i Jerusalem. Urgamla, heliga handskrifter.

Både judekristna och hednakristna brukade Gamla Testamentets texter och betraktade dem som Guds ord, med sin lagtext från dåtiden, uppmuntran i samtiden och profetiska tilltal in i framtiden.

Den högsta auktoriteten var och är Kristus. Han brukade själv Gamla Testamentets texter OCH visade hur de gick i uppfyllelse i hans liv och gärning. 

Därför sammanfattas hela Nya Testamentet i honom; Jesus som är sann gud och sann människa, och genom honom är varje människa försonad med Gud.

Nano-teknik i modern bibelforskning.

Så, den som reducerar kristendomen till allmän medmänsklighet har inte läst din Bibeln. Man bygger inga kyrkor för det... och Jesus behövde inte lida korsdöden för en så allmänt hållen punkt.

Nej, kanon, rättesnöret, är att den synd vi människor utsätter varandra för, måste sonas och brytas. Den förbannelsen tog Jesus i vårt ställe, av nåd, och därför är Jesus vår kanon.

Kanon-Jesus!

Synd är även att bråka med varandra om oviktiga saker.

Nu kan vi väl låta det här första försöket med en kulturkanon bli riktigt kul!

Och tona ned allt partipolitiskt käbbel - särskilt inför kyrkovalet... där kyrkan är den riktigt stora kulturbäraren av läskunnighet till folket och sjukvård till alla.

Kanonhälsningar från Helene F Sturefelt,

- teolog och skrivare.