BLIND, BLIND, BLINDBOCK

Jag ser inget.

Kommer du ihåg den där hemska gamla leken, när en skall stå i mitten med förbundna ögon och de andra i ring? Blindbocken skall försöka fånga någon, men det är omöjligt, ända tills någon förbarmar sig och kommer lite för nära, medvetet.

Så känns det när jag läser denna söndags evangelietext.

Det är Fastlagssöndagen och rubriken är "Kärlekens väg". Man säger ibland att "kärleken är blind" men det håller inte jag med om.

Det är den romantiska försköningen som är blind. 

Och dumheten är blind. Även okunskapen är blind, för att inte tala om våldet som ofta har en besinningslös blindhet.

Hur länge skall vi gå där utan att se, blinda för sakernas tillstånd?

Vem ser hur det är ställt?

Redan tidigt, när jag började gå i kyrkan som tonåring, lade jag märke till ett ord som ofta återkom i gudstjänsten. Det var ganska tunga ord, men något fick mig att lystra:

GUD, VÅR FRÄLSARE, VILL ATT ALLA MÄNNISKOR SKALL RÄDDAS OCH KOMMA TILL INSIKT OM SANNINGEN.

1 Tim 2:4.

Så inleddes varje dop och jag var imponerad över att  den ena familjen efter den andra fick höra denna inbjudan. Även just de var föremål för Guds omsorg, om att räddas - från vad då? 

Lögnen förstås, eftersom insikten handlade om att komma till Sanningen.

Nu för tiden vågar inte kyrkan ställa dessa bibliska anspråk på sanning. Dopets inledningsord har förminskats till: 

"I dopet möter Gud oss för att vi skall leva i gemenskap med Jesus Kristus."

Det är fint med gemenskap, men det kan vi finna i många sammanhang!

Finns här en blindhet som gör att vi inte vågar tala om sanning?

Sanningen om Gud.

Dagens gudstjänst i Mjällby kyrka inleddes med Psalm 135: "Se, vi går upp till Jerusalem, i heliga fastetider", den lite svårmodiga psalmen om det lidande som Jesus var på väg emot.

- Men kärlekens väg handlar väl inte om lidande? hörde jag någon viska.

Så här i Melodifestivaltider så infaller vår kristna fastetid just i tonartshöjningarnas tid är, med glättiga melodier som ofta har kärleken som tema.

Men "Kärlekens väg" i evangeliet handlar inte om det, utan om att gå i Guds Sanning - som ofta orsakar smärta och lidande.

Eftersom världen hellre lockas till bekväma lögner i sin omedvetna blindhet.

Plötsligt ser du suddigt...

Lukas läkaren återger i sitt kapitel 18 om hur Jesus förklarade för sina tolv att de nu skulle gå upp till Jerusalem för att Mänskosonen där skulle bli hånad, pryglad, dödad och på tredje dagen uppstå igen.

Han beskriver deras reaktion på följande vis:

AV DETTA BEGREP LÄRJUNGARNA INGENTING.

VAD JESUS MENADE VAR FÖRDOLT FÖR DEM, OCH DE KUNDE INTE FÖRSTÅ VAD HAN SADE.

Lukas 18:34.

Om inte lärjungarna begrep vad Jesus menade med hela sitt uppdrag här på jorden, så är det inte så konstigt om inte vi heller begriper... Vi är i gott sällskap!

Jesus, som är så snäll och god och vill alla väl, varför säger han så dramatiska saker om att han skall dö och uppstå? Söker han problem, eller?

I vår okunskap är vi blinda. Det kan också handla om omognad, eller rädsla för att våga förstå. 

Blindheten kan vara andlig:

- Inte kan väl Gud vilja något så våldsamt?

Ser du? Ser du klart?

Texten fortsatte. På sin vandring från Galiléen till Jerusalem passerade de Jeriko. Där satt en blind vid vägkanten och tiggde. När han fick höra att Jesus från Nasaret var på väg förbi, ropade han:

- Davids son, förbarma dig över mig!

Nu leker vi inte längre, nu är "blindbocken" på riktigt. 

Blindheten är fysisk. Ögonen är öppna, men inget ljus kommer in och hjärnan registrerar inga synintryck.

Mannen har inte en chans att överleva, om inte andra förbarmar sig över hans tiggande hand.

Många går förbi, det har vi också gjort, man orkar inte bry sig om eländet. Den mentala blindheten är lika allvarlig som den fysiska.

När mannen börjar ropa, så är inte bara i hopp om att få en peng, kanske en större peng, nej, den blinde har hört ryktena om Jesus.

Han vet att Jesus kan bota.

Vem kan bota min blindhet?

Det vet Jesus också. Men för att ge mannen ett respektfullt bemötande ställer Jesus en fråga, som kan verka överraskande:

- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

Lukas 18:41.

Den blinde får själv formulera sitt svar:

- HERRE, GÖR SÅ ATT JAG KAN SE IGEN.

Han, som verkligen är "blindbocken", är så pass seende att han förstår vad Jesus har makt att göra!

Den blinde är inte blind! Inte i hjärtat i alla fall, och inte andligt sett heller.

Jesus bekräftar honom dubbelt när han säger:

- DU KAN SE IGEN.

DIN TRO HAR HJÄLPT DIG.

Lukas 18:42.

Jesus botar helt! Inte halvt.

Nu finns det folk som ibland misstolkar detta och menar:

- Det spelar ingen roll vad man tror på, bara man tror!

Det är den religiösa analfabetismens tomma credo...

Och det är så dumt att det kan jämställas med liknande uttryck:

- Det spelar ingen roll vad man tankar bilen med, bara man tankar den med nåt!

Eller:

- Det spelar ingen roll vad man äter, bara man stoppar nåt i munnen...

Vad tankar du med?

Den religiöst blinde upptäcker sakta att hans/ hennes bön inte blir besvarad när man ber till kristallerna att bli frisk igen, eller till Buddha eller till Allah eller Kali Durga. Det finns många avgudar, men bara en enda levande GUD som är av SANNING och som leder oss på KÄRLEKENS VÄG.

Igenom lidandet.

Inte förbi. 

Inte i förnekelse att det inte finns. 

Inte genom att meditera oss bort från svårigheterna eller upprepa positiva ord som till slut blir toxiska.

Det leder inte hela vägen fram.

Ställ frågor. Sök svaren.

Det är inte länge sedan jag lekte den där dumma leken "Blindbock". Men jag tyckte det var så obehagligt att se barnet famla med bindel runt ögonen, att jag såg till att själv bli fångad - och bytte plats med "blindbocken". 

Nu fick barnen skratta åt mig istället.

När jag satt där i kyrkan idag insåg jag vad jag hade gjort...

Prästen predikade mycket bra och knöt samman Lukas återgivande av dessa olika sorters blindhet. Såsom läkare var han ju särskilt intresserad av de läkedomsunder Jesus gjorde. 

Men poängen handlar ju om att Jesus går in i vårt ställe på korset och tar syndens konsekvenser på sig... Det är han som blir slagen, inte vi. Det är han som går in i försoningen i vårt ställe...

Jesus på korset givit sitt liv.

Jesus gör sig till BLINDBOCK för att vi skall slippa irra runt, oseende.

Samtidigt - samtidigt! - är det Jesus som är den som förbarmar sig över den verkligt blinde och löser honom/ henne ur förbannelsen.

Så stort!

Blind, blind, blindbock - och synen kom åter!!!

Synen kom tillbaka!

Kärleken SER:

- sitt eget tillstånd.

- medmänniskans behov.

- vem Gud ÄR.

Jag ber med orden i psalm 217:

"Gud, för Dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.

Mörkret är ej mörkt för Dig, och i dunklet ser Du mig.

Läk mitt öga att jag ser hur Du är i det som sker.

Där jag bäst behöver Dig är Du allra närmast mig.

Sv Ps 217.

Läk mina ögon!

Jag knyter ihop detta blogginlägg med att lyfta fram ett nyskrivet inledningsord till dopgudstjänsten, där formuleringen är riktigt fin - dock utan att vara ett citerat bibelord som i den gamla handboken:

   Dopet ger glädje, skapelsens Gud är nära.

   Dopet ger upprättelse, vi får förlåtelse.

   Dopet ger välsignelse, vi får Helig Ande.

   Dopet ger hopp, vi vår leva, dö och uppstå med Jesus Kristus.

Blindstyriga hälsningar från 

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- med tack till Paul Henriksson för inspiration, och

- med tack till Mjällby kyrkokör för underbara sånger under gudstjänsten,

- och ännu ett tack till er som bjöd på fastlagsbullar!

Är jag seende?

EVOLUTIONEN FÖRVIRRAR MIG

Hur har livet uppkommit?

Jag försöker och försöker, men jag får inte ihop det. 
Evolutionsteorien lägger till den ena årmiljonen efter den andra för att få sina antaganden att gå ihop. 

Teori? 

Ja, alla seriösa vetenskapsmän och -kvinnor vet att allt vi vet är teorier - och det vi påstår nu, är det vi vet just nu. Men vi är aldrig helt framme vid den stora kunskapens källa, den äger vi inte!

Även om vi en gång åt av Kunskapens Träd...

Nu skall jag dela min frågor med dig. Du vet säkert mer än jag, men följande frågor gällande evolutionsteorin har ingen förklarat för mig.

Pang! Varifrån kom Någonting?

      1. Big Bang.

Skapelsens utgångspunkt är ju "Ingenting". Det finns ingenting. Det är tomt. Noll. Nada.

Hur gick det till att gå från Ingenting till Någonting, från "noll till ett"?

Varifrån kom då energin? 

Varifrån kom de partiklar som slungades ut och sedan organiserades i naturlagarnas kraft?

Redan här visar evolutionsteorin sin första intellektuella ohederlighet.

Den utgår från att Någonting redan finns... 

Egentligen är det ingen idé att fortsätta. Om inte detta antagande blir besvarat blir alla andra frågor hängande i luften.

Nåväl, låt oss hänga där en stund tillsammans, i orimlighetens namn.

Ursoppa? Eller fläderbärssaft?

       2. Urslammet.

Det finns inget liv på jorden. Men så "uppstår" ett urslam ur vilken aminosyror och proteiner börjar forma något som är livets start.

Men, varifrån kom detta urslam?

Någonting kan inte bli till ur Ingenting av sig själv.

Tror du det?

Ja ja, jag böjer mig. Nu tittar vi på urslemmet i slampölen. Två olika sorters liv skall bli till; växtlivet och djurlivet.

Hur visste de första livsformerna vilket de skulle bli? Vem hade lagt den informationen i DNA-strängarna?

Eller, kom informationen dit av sig själv? Hur då?

Nåväl, nu tänker vi oss att växtlivet tar fart först. Hur skall pollinering gå till utan insekter?

Växternas fortlevnad är beroende av att deras frömjöl förs vidare. Då borde ju växter och insekter "uppstått" samtidigt... Har de gjort det?

Djur och växt förutsätter varandra.

        3. Skapelse utan skapare

När Darwin och andra forskare i hans anda söker efter evidens, bevis, av evolutionen så är utgångspunkten att inte kräva att det finns en "Skapare" som man inte kan se eller förstå.

Det är den s k "naturalismen" - eller materialismen - som är utgångspunkten.

Utan Gud.

Men ända sedan jag var barn har jag funderat på hur man kan tänka sig att någonting kan komma till av sig själv. Ingenstans i naturen ser vi det. Inte heller i fabriker eller tillverkningsindustri.

Allt som finns har en tillverkare. 

Evolutionen undviker och förnekar det. 

Det är sannerligen en ohederlighet som är mycket störande.

Det finns en formgivare.

       4. Slumpen

Evolutionen talar om "slumpen" såsom det vore en skapande kraft. Men alla matematiker vet att "slumpen" bara är en ordningsmekanism, utan förmåga att skapa. Slumpen sorterar företeelser utan lagbundenhet. Det är definitionen av "slumpen".

Hur kan man då seriöst använda detta begrepp som en skapelsekraft?

Ohederligheterna börjar bli många nu.

Men det är säkert jag som missat något väsentligt - - -

Slumpen sorterar, men skapar inget.

         5. Mutationer

Evolutionen påstår att ur enkelt liv har allt mer komplicerat liv "uppstått". 

Hur då?

Ja, ett svar är att det skett mutationer i arvsmassan som drivit utvecklingen framåt.

Det är bara det att idag vet alla att en mutation alltid är till det sämre. En förändring i DNA-strängen ger en variation, men information går förlorad och livsdugligheten blir lite sämre.

Mutation är alltså en de-generation.

DNA har sin inprogrammerade information.

       6. Förändring inom arterna

Vi kan alla se att det inom varje djurart finns stora variationer, men det är fortfarande ett "kattdjur" eller ett "hunddjur". Benen är olika långa, pälsarna olika mönstrade och käkarna olika formade. 

Men inom varje art kan man få avkomma med varandra - det är kännetecknet på att det är samma art.

En sådan variation inom själva arten är ingen evolution.

Mutation är inte heller en utveckling, det är också en variation inom arten.

Alltså, var finns alla mellanformer som skulle kunna bevisa den gradvisa utvecklingen?

Och varför måste man hela tiden lägga till nya årmiljoner för att teorin skall gå ihop?

Jo, för att teorin inte går ihop...

Det finns inga mellanformer - inte ens bland fossilerna.

Nej. Inga mellanformer är hittade.

          7. Fossiler

Darwin sa att det är "geologin som kommer att fälla mig".

Mycket riktigt. Geologer av idag visar att "enkla" fossiler återfinns i alla sedimentära lager - inte bara längst ned som evolutionsteorin kräver.

Enkla fossiler finns sida vid sida med större och mer komplicerade djurarter - därför att de alltid har funnits tillsammans. 

Liksom skapade samtidigt...

Nej, stopp! Inget skapande här inte. Det vill vi inte veta av. Det måste går att förklara utan Gud!

Materialisten har det svårt.

Fossiler. Stelnat liv.

Har du tänkt på vad som kan ha hänt eftersom djur och växter "stelnat" i de sedimentära lagren?

Om de hade dött på vanligt sätt, skulle de blivit uppätna eller ruttnat bort. Men nu ligger de intakta, ja så till den milda grad att man funnit djur som varit födande, och små dinosaurier med nyss svald fågelmat.

De har helt enkelt blivit överraskade av en naturkatastrof - en våldsam tsunami över hela världen, som dödat livet i ett enda ögonblick. Det är detta vi ser i de sedimentära berglagren. 

Naturkatastrof bevarade livet.

           8. Tumme på foten

Hej alla mänskoapor! Hur har ni det med tummen på foten?

Titta på din fot, stortån är rakt fram och har inte den komplicerade uppbyggnad som handens tumme.

Men på aporna har fötterna en tumme eftersom dessa djur skall kunna klättra i träd.

Varför ser vi ingenstans mellanting av apor och människor... små tumstumpar på fötterna, på väg att tillbakabildas?

Därför att det inte finns några mellanformer!

Eller för att tala med förra årets Nobelpristagare: 

- DNA kan bara upprepa den information som är inprogrammerad. Den kan inte skapa något nytt.

Alltså, det finns ingen DNA som skulle kunna orsaka en så stor förändring som att "ta bort en tumme".

Överhuvudtaget är denne forskares upptäckt spiken i kistan för hela evolutionsteorin.

Sorry!

Tummen - en komplicerad skapelse.

       9. Utan mening och mål

Evolutionisten, som utgår från slumpen, kan därmed inte erkänna att det finns någon mening med livet.

Inte heller något ändamål.

Livet är meningslöst, utan syfte och utan mål.

Är det rimligt?

Inget annat runtomkring oss finns till av en slump, utan tanke på tillämpning och ändamålsenlighet.

Hur kan vi då tro att något så avancerat som själva livet i universum skulle vara utan ändamål och mening?

Nu är den intellektuella ohederligheten desperat. Det är rent löjeväckande!

Det finns ingenting i naturen som uppvisar meningslöshet. Tvärtom! Vi ser hur alla naturlagar samverkar i sköna mönster. Livet gynnas av samarbete, inte av motstånd.

Även här måste jag ifrågasätta tanken på "starkast överlever". Visst, den som springer långsammast faller offer för rovdjuret. Men det är de som samarbetar som överlever i långa loppet - och där kan även svagare individer finnas med.

Variation inom arten.

       10. Mänskosynen

Materialistens mänskosyn är motsatsen till den bibliska mänskosynen, där Gud är skapare av allt liv, från universums början till dess slut.

Evolutionisten tänker att människan kommer från aporna. Vi är alltså bara ett "djur". Det finns inget "rätt eller fel" - bara ett meningslöst liv.

Gratulerar.

Detta är en förklaring till varför vår tids människor upplever så mycket ångest just nu - materialisterna har berövat er all mening! 

Men samvetet ropar på att man vill vara ansvarig för sina handlingar utifrån absoluta begrepp, som har med rätt och fel att göra.

Gud är livets ankare. Gud är livets etiska kompass.

Gud är livets etiska kompass.

Jag är ledsen, men inte en enda av dessa tvivelsamma frågor har fått någon rimlig förklaring av er som kallar er evolutionister. Och då har jag ändå läst många vetenskapliga forskningsrapporter.

Men du kanske kan upplysa mig? Hör av dig iså fall.

Jorden var inte platt...

Människan var ingen apa... 

Det kommer att komma en framtid då man tar sig för pannan och undrar hur vi kunde tro något så obevisat och hopklistrat som utvecklingsläran.

Konstruktion utan verklighet.

Jag är kreationist, alltså skapelsetroende och Gudstroende.

Det kommer jag förresten att vara ändå, även om du skulle kunna ge mig evidensspäckade svar, eftersom jag lever i gemenskap med Gud - det är inte bara en "så mycket bättre teori" än evolutionsteorin!

Med Gud OCH utvecklingsläran?

Eller.

Med Gud UTAN utvecklingsläran?

Allt är skapat skönt och ändamålsenligt av en Skapare, som vår lilla hjärna omöjligt kan förstå - ty då vore vi själva Gud. Och det är vi inte.

Och definitionen på "Gud" är - den som själv är oskapad och evig.

Där är utgångspunkten. 

Från den nollpunkten börjar sedan Gud sitt skapelseverk - från noll... till allt detta fantastiska liv som vi ser!

Inte svarslösa hälsningar,

Helene F Sturefelt.

- som fotograferade utanför Kreativum i Göteborg, och

- som lånade några bilder från Fredrik Lindströms föreläsning "Den oförnuftiga människan".

För att utmana dig till att tänka nya tankar - läs GENESIS.

www.genesis.se

Genesis utmanar.

JAG DANSADE 2 MIL

Dans i cirkel.

Vänster, höger, kryss bakom och ett steg fram... Dansens cirkel rörde sig i tre och en halvtimme effektiv tid, med paus för mat och vila.

SENSUS i Malmö bjöd in till en dag av cirkeldans med danssteg ur den nyare danstraditionen. 

Det kallades för "sacred dances" när detta kom till Sverige på 70-talet, översatt till "helig dans".

Tyvärr har mycket av andakten förlorats i takt med att allt fler icke-troende, eller med en annan livssyn, kommit med och inte kunnat bära upp den djupare dimensionen.

Det är en tråkig utveckling, eller rättare sagt avveckling, eftersom dans på detta sätt i cirkel är en andlig upplevelse. För mig har "helig dans" alltid varit en gudstjänst, där kroppen är med i tillbedjan och glädje, men också förtvivlan och sorg.

Nu är det mest "steg..."

Nej, inte sådana steg!

... och den som gillar att räkna steg så går man ca 1 km på 10 minuter. Det är 6 km i timmen. 

Om man dansar i tre timmar så blir det 18 km. Och en halvtimme till...

Jag dansade 2 mil.

Knät med artros höll. Fotens hälsporre vilade lugnt i sin specialgjutna formsula.

Men skinkmuskeln vid höften, som tog emot smällen då cykeln vek sig i vinterns första blixthalka, den värkte och protesterade mot alla dessa steg "kryss framför, ett tillbaka och två steg fram..." Aj!

Ofullkomliga dansskor.

Den första dansen handlade om att komma hem. 

På ett intrikat och spännande sätt dansade vi ett hus i en rörelse där vi turades om att "komma hem". 

Det var inte lätt att förstå, tills händerna greppade rätt och dansen flödade.

Vilken härlig känsla, att bli välkomnad hem!

Tolv kvinnor dansade tak och väggar i ett flöde som hela tiden rörde sig och byggde nya hus.

Vackert!

Ute regnade det.

Och på gamla kyrkogården intill räfsade kyrkogårdsarbetarna fint på gravarna som till slut blir vår sista boning på jorden.

Bussar, Vallgatan och en kyrkogård till höger.

Men livet är levande!

En dans tolkade en kärleksrelation där händerna först visade en öppenhet, men sedan markerade ett stopptecken och avvisande.

Efter en stund blev dansen på riktigt. Var och en tolkade in sin livssituation där kärleken blommat men nu krävde ett stopp.

Sista steget var ett ofullbordat steg in mot mitten...

... att nu går man vidare. 

Ibland får man gå undan och snyta sig. 

Kroppen minns och vet, medan tankarna har förträngt det mesta.

Cirkeldansen förlöser mycket som inte fått plats, men som ordlöst pockar på uppmärksamhet.

Med tacksamhet tänkte jag på alla de år då jag i Karlskrona stadsförsamling ledde "helig dans" i Trefaldighetskyrkan där både skratt och tårar förlöstes.

Som präst och själavårdare är dans en oslagbar form av hur sanning och kärlek möts. Kropp, själ och ande får plats i en helhet som kanske bara cirkeldansen kan ge?

Vila. Sitt ned.

Men en dans avstod jag ifrån. Att gestalta den indiska gudavärlden passar inte mig.

Jag har gjort upp med hela det österländska tänkandet och vill inte ha med det att göra.

Illusionen, kastväsenden, rädsla för gudamakterna och ett ständigt offrande tillhör människans förtvivlade religiösa sökande.

När man funnit Gud - blivit funnen av Kristus - då har friden tagit sin boning i hjärtat och inget annat får plats där. 

Den lilla råttan i cirkelns mitt störde mig. 

- Det är elefantguden Ganeshas riddjur, fick vi veta.

Den lilla råttan. Ganeshas riddjur.

Jaha, varför skall jag dansa runt den??

- Så gullig!

Nej, de hinduiska uttrycken är inte "gulliga". Det är människors ofullbordade längtan som inte når fram till levande Gud. 

Överallt, i Indien, Norden och Afrika, gör människan gudar av sina psykologiska aspekter. De gamla grekerna gjorde det också, och även romarna; gestaltade känslor dramer med stora insikter.

Det är mycket intressant ur ett psykologiskt och kulturellt perspektiv. Men när det övergår till religion då blir det fel...

Mycket fel. 

Betänksam. Psykologi är inte religion.

Kali Durga.

Till henne offras getter varje fredag.

Kali är den kvinnliga aspekten med våldsam kraft. Hon avbildas med en blå, uträckt tunga, och hennes sexuella kraft är så våldsam att hon... ja, hm... tröttar ut guden Shiva.

Ur ett psykologiskt perspektiv måste både kvinna och man ha tillgång till alla sidor för att inte förträngda aggressioner skall dyka upp och ta över obehärskat.

Men att dansa till hennes ära - nej, tack.

Kali övermannar Shiva.

Kali Durga - durga är det sammanfattande namnet på alla de hinduiska gudinnorna.

Överallt i Indien finns det tempel, till en mångfald gudar. Men när man kommer ur på landsbygden är det oftast bara ett mindre tempel till Durga - de kvinnliga gudinnorna.

Ur ett genusperspektiv kan detta vara intressant, vi som i västerlandet talar om "Gud Fader".

Men om man kombinerar det med religiös analfabetism, eller bara ointresse, då missar man helt vad hindun menar med sin tillbedjan.

Och man ser inte heller att levande Gud har kommit in i vår värld och satt stopp för allt offerväsende.

Hur då?

Genom att Jesus är det sista offerlammet på korset.

Den hindu som blir kristen förstår detta i djupet av sitt hjärta - och jublar!

Men jag jublade inte i cirkeldansen utan gick ut från lokalen. 

Kali Durga tillhör inte mig. 

Jesus, Guds offerlamm. Hässleholm.

Ännu en dans från en annan tradition fick våra fötters uppmärksamhet.

Vi dansade små intrikata cirklar som formade "tomheten". Tåspetsarna gjorden en "tå-dutt" i den lilla cirkelns och mitt markerade att nu är jag i tomheten.

Dansen hade japanska rötter. 

Tomheten? Varför skall jag vara i tomheten?

Åter igen gjorde sig den österländska livstolkningen hörd. Ta bort, stäng av, töm dig själv, hör inte, slockna ut...

När det är bullrigt runt omkring uppmanas man i österländsk meditation att "söka den inre stillheten" inom sig själv. då kan det tuta och tjuta hur mycket som helst runt omkring!

- Icke!! säger jag.

Det är en destruktiv uppmaning till kvinnan att inte vara politiskt aktiv, menar jag, och utåt verka för en lugnare miljö. 

Varför skall jag göra mig avtrubbad för allt oväsen??

Det är andra som skall lugna ned sig och visa större respekt. Inte jag som skall låstas att det är tyst i mitt inre!!

- Var tystare, prata inte så högt, skruva ned musiken, bullra inte så fruktansvärt!

Visa andra respekt.

Icke! F'låt...

För mig är detta en uppmaning som smakar tvåfaldig lögn.

Om det skall vara "tomt i mitt inre" hur skall jag där kunna finna "inre frid"?

Tro mig, jag har suttit i meditationer och på kuddar och blundat och upprepat mantra och sökt och sökt... Det blev bara värre och värre med en tomhet full av frånvaro.

När jag blev kristen vände allt. 

Då fick jag både intellektuell och känslomässig erfarenhet att Jesus Kristus är Guds "pléroma" - alltså Guds FULLHET.

Dessa ord har fyllt mitt liv till brädden med kärlek, nåd och sanning:

TY I HONOM, JESUS KRISTUS, HAR HELA DEN GUDOMLIGA FULLHETEN FÖRKROPPSLIGATS OCH TAGIT SIN BONING!

Kolosserbrevet 2:9.

Käre Gud, så underbart!

Efter långt sökande kom jag hem!

Medan många stannar kvar i sitt sökande, för det är ofarligt... 

- Jag är sökare... 

Så fint!

- jag är kristen...

Så hotfullt! Vilka anspråk! Usch. 

Jesus fyller tomheten totalt!

Innan vi gick hem dansade vi "Coming Home"-dansen en gång till. 

Och denna gång blev "huset" Kristus och stegens cirklar inte tomhet, utan fullhet!

Det var härligt.

Ute gjorde regnet Malmös gator svartblöta, men rosa skyltar lyste upp i halvdagern.

Nu börjar Melodifestivalens svenska uttagningar för att sedan kora en vinnare som skall deltaga 11 maj här i Lilla Palestinien, jag menar Malmö. Jag kommer inte att vara där, men dansa skall jag!

2 mil.

Till Guds ära.

Melodifestival. Blir det fest?

Cirklande hälsningar från 

Helene Sture Stegfelt,

- som delade sina upplevelse av en god dansdag, med danslärare som jag tycker om.

- Men... jag vill ha tillbaka "helig dans" till sitt kyrkliga och kristna sammanhang. 

En bärande cirkel.

INTE KOSMISK VISHET

Inte kosmisk vishet.

Vad är vishet? Var är vishetens källa? Kan man finna dess rötter?
Detta är en vädjan till dig som söker svar i nyandligheten och spiritism. Vi är alla andligt hungriga, men inte all vishet mättar.

En jämförelse: om du är van vid "skräpmat" så vet du inte att det finns en underbar middag som mättar!

Dina "andliga guider" kan inte leda dig annat än till de meditationsfaser som varken värderar liv eller död särskilt högt.

Jag skriver detta eftersom allt fler larmar om självmord efter KALLA FAKTAS granskning av nyandligheten (11 jan 2024). 

Lär mer här:

Sturellas Fotoblogg: REINKARNATION och SJÄLVMORD (helenesturefelt.blogspot.com)

Gå inte under bron!

Det är så märkligt, men många söker efter vishet överallt utom hos Gud...

Varför?

Många läser, mediterar och tillber änglar - men går inte direkt till Jesus och Bibeln.

Varför?

Om du känner igen dig i detta vädjar jag åter igen till dig - kom nu till källan!

Åtminstone en enda gång!

Redan profeten Jeremia på 600-talet före Kristus skriver så här:

"Så säger Herren:

- Den vise skall inte vara stolt över sin vishet,

- den starke inte över sin styrka,

- den rike inte över sin rikedom.

Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta:

- att han har insikt och kunskap om Mig,

- om att Jag, Herren, verkar i rätt och rättfärdighet på jorden,

ty däri har jag min glädje, säger Herren."

Visheten finns hos Gud, vår Skapare.

Ta fram din Bibel och leta upp Jeremia, kapitel 9 vers 23:24.

Dina andliga guider vill ha dig under kontroll, men Herren Gud talar för att det är hans GLÄDJE!

Vilken skillnad!

Och ditt liv har absolut värde, liksom döden. Det är inte några flytande existenser...

Igår rapporterade TV4 om en ung kvinna, Lova 29 år, som tog sitt liv, uppmuntrad av ett medium på DuTuben... !!! Sorgen och vreden hos hennes familj är oändlig.

Och kritiken massiv - hur kan dessa hitte-på-helare undkomma sitt ansvar??? Deras "rådgivning" måste vara kriminell!

Guiderna lurar ut dig på isen, som inte bär.

Bibeln är inte främmande för detta.

Samma läror florerade i Mindre Asien på den tiden då Jesus var verksam.

Paulus skriver några årtionden senare till den kristna församlingen i Kolosse, som lockas av denkosmiska makterna och föraktet för det jordiska.

Om du vill, slå nu upp Nya Testamentet och läs med mig:

Paulus inleder så här:

"Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i Honom, med rot och grund i Honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet flöda."

Och fortsätter, liksom rakt in i vår tid:

"Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter, och inte på Kristus.

Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning."

Läs det igen! Nu är vi långt bort från halv-messyren att anse Jesus vara bara en "god mästare".

Våga närma dig honom som Guds son, Guds utflöde med makt att rädda och befria! 

Då får du ett helt annat perspektiv.

Byt perspektiv...

"Och i Honom, som är huvudet för alla härskare och makter har ni nått er fullhet.

"I dopet har ni begravts med honom också uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud, som uppväckte honom från de döda."

Här finns ingen romantisering av döden, inte eller något förhärligande att självmord skulle vara ett sätt att "gå över till nästa existens". 

Nej, död = död och begraven. Men vi är i själen redan levande med Jesus som identitet, både här och nu i tiden, och sedan i evighet - utan kretslopp!!

Vi är döda genom vår synd; vår upproriskhet att själva försöka sona vår karma, allt utom att kapitulera inför Skaparen själv...

Men vad gör Gud? Kräver det omöjliga av oss?

... innan det brister för dig.

Nej, jag läser vidare i Kolosserbrevet kapitel 2:

"I Kristus har Gud dragit ett streck över vårt skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Gud har utplånat det genom att spika det på korset.

Herren avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus".,

De demoner som du möter, men ingen erkänner eller förstår sig på, de blir bekräftade i Bibeln.

Du kan inte kämpa mot dem själv, det är destruktivt! 

Det finns bara en enda väg till att slippa dem och det är gå igenom korset...

Demonerna är de mest troende - de erkänner Jesus som herre, och är därför rasande när kristna människor kommer nära... Det är en kamp, och den kampen ska vi låta den helige ANDE utför åt oss, i oss!!

Kämpa inte själv! Det bär inte!

Paulus fortsätter:

"Om ni med Kristus har dött bort från de kosmiska makterna, varför beter ni er då som om ni levde i världen och underkastar er påbud som:

- Låt bli! Smaka inte! Rör inte!

Det gäller ju saker som skall förbrukas och upplösas och är bara människors bud och läror. Låt vara att det kallas 'vishet' eftersom det ser ut som fromhetsövningar men är i själva verket självförnekelse och späkningar, med förakt för kroppens behov."

Kolosserbrevet 2:20.

Ät inte gammal is.

Så, kära läsare, sök visheten där vishetens källa rinner upp - hos Jesus Kristus, den kosmiske och jordiske Guds son, utflödet av Guds härlighet, den ende som kan beröra dig på djupet och göra dig FRI.

Detta skriver jag med största allvar - och med största glädje eftersom jag vet vilken underbar händelse frälsningen är - här på jorden i respekt för kroppens behov, och sedan när Gud vill. i himmelriket.

Kolossala hälsningar från en bibelläsare som lämnat allt vad österländsk fromhet heter!

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade den dramatiska Sölvesborgsbron,

- och om mina ord inte var begripliga så hoppas jag att bilderna talade tydligt nog.

Jesus bär dig som en bro över mörka vatten.

Kristen brovandrare.