MÄNNISKA, KÄNN DIN SKAM!

Sviken kärlek?

 - Jag älskar dig!

Men man kan bli trängd av att den kärleken inte ger några fördelar.

- Jag älskar dig ju!

Men nackdelarna blir allt fler.

- Jag tror nog att jag gillar dig, men...

Plötsligt har kärlekens credo övergått till förnekelse.

Vår övertygelse har stora brister och faller lätt för grupptryck och hot om våld.

Gråt.

Det är "Dymmelonsdag" i Stilla veckan, då man förr satte ett tyg runt kläppen på kyrkklockorna så att klangen skulle dämpas.

Men det är långt ifrån "stilla" just nu!

Varken i Jesu Golgatavandring eller i världens tillstånd, med den ryska invasionen mot Ukraina.

Jesus är gripen och förd in till översteprästens hus.

Petrus följde efter på avstånd och värmde sig vid en eld på gården i den kyliga aprilkvällen.

EN TJÄNSTEFLICKA FICK SE HONOM DÄR HAN SATT I ELDSKENET OCH HON SÅG NOGA PÅ HONOM OCH SADE:

- DEN DÄR MANNEN VAR OCKSÅ MED HONOM.

MEN PETRUS FÖRNEKADE DET.

- NEJ, JAG KÄNNER HONOM INTE.

STRAX EFTERÅT FICK EN ANNAN SYN PÅ HONOM OCH SADE:

- DU HÖR OCKSÅ TILL DEM.

ETRUS SVARADE:

- NEJ, DET GÖR JAG INTE.

EN TIMME SENARE VAR DET NÅGON SOM FÖRSÄKRADE:

- VISST VAR DEN DÄR OCKSÅ MED HONOM, OCH HAN ÄR JU FRÅN GALILEEN.

MEN PETRUS SADE:

- JAG FÖRSTÅR INTE VAD DU MENAR.

OCH JUST SOM HAN SADE DET, GOL EN TUPP.

Lukas kap 22:54-60.

Kuckeliku.

Förnekelsen var ett faktum. Kärleken till Jesus höll inte. Inte i egen kraft.

Skam.

Tuppen i Torsås.

Jag läser om en kinesisk pastor, Wang Zhiming, som höll fast vid ett tydligt kristet budskap i samband med Maos kulturrevolution. Han är en av de tusentals martyrer som gett sitt liv för den kristna tron i nutid.

Människorna lade märke till att Wang Zhiming fortsatte säga sanningen, och det gjorde myndigheterna mycket upprörda. Först var det besvärligt, sedan farligt att hålla fast vid sanningen och slutligen rena självmordet...

Men han drevs av Guds kraft, inte sin egen.

Han lär finnas avbildad som en staty i fasaden ovanför den västra ingången till Westminster Abbey, medan ingen längre minns dem som anklagade honom och avrättade honom.

Sanningens pris och kärlekens konsekvens.

Skamligt.

Vad är sanning?

Vad hände med Jesus sedan?

Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom.

DE BAND FÖR ÖGONEN PÅ HONOM OCH SADE:

- VISA NU ATT DU ÄR EN PROFET! VEM VAR DET SOM SLOG DIG?

OCH DE ÖSTE GLÅPORD ÖVER HONOM.

Lukas 22:63.

De fega mobbarna. De rädda grabbarna, förklädda till plågoandar. De döljer sin rädsla genom att göra sig lustiga över andra.

Åh, vad jag hatar dessa djävlar!

Några av vakterna var brutala och råa, andra skötte bara sitt arbete men vågar inte backa när den obehagliga stämningen tar över.

Då skulle deras kompanjoner tro att de var svaga och utse dem till nästa offer för sina grymma "lekar".

Svaghet triggar en mobbare, en sadist, en diktator...

Skam! Skamligt!

Jag hatar er!

Jesus ger inte igen. Detta lidande ingår i det uppdrag han har kommit för att utföra...

Plågorna fortsatte inne i rättssalen med verbala påhopp och falska vittnesbörd som inte stämde sinsemellan.

Översteprästerna och rådets medlemmar ville bara en sak - att bli av med Jesus. De var övertygade att de då utförde Guds rättvisa sak.

DE FRÅGADE:

- ÄR DU MESSIAS, SÅ SÄG OSS DET!

JESUS SVARADE:

- OM JAG SÄGER DET, KOMMER NI INTE ATT TRO DET, OCH OM JAG BÖRJAR FRÅGA, KOMMER NI INTE ATT SVARA.

Lukas 22:66-67.

Det spelade ingen roll vad han sa eller gjorde. Han var redan dömd.

Känner du igen det?

Känn den mjuka viden!

Vi kan hamna i situationer som är en återvändsgränd. Det spelar ingen roll att vi har rätten på vår sida, säger sanningen och uppför oss väl. Domen är redan fälld. 

Du skall bort. 

Fälld och sviken av både mellanchefen och storchefen.

Obekväm. Visserligen lönsam, men allt mer obekväm och påträngande.

Avskedet kom som en utmanövrering. 

Och plötsligt hade man sagt upp sig själv, utan att veta hur det gick till.

För att överleva...

Skamligt! Skäms!

Kommer inte in. Utmanövrerad.

Men Jesus var inte i rättssalen för att överleva, utan för att föra fram sanningen - den Stora, som är av Gud Fader själv:

HÄDANEFTER SKALL MÄNNISKOSONEN SITTA PÅ DEN GUDOMLIGA MAKTENS HÖGRA SIDA.

DÅ SADE DE ALLESAMMANS:

- DU ÄR ALLTSÅ GUDS SON?

HAN SVARADE:

- NI SJÄLVA SÄGER ATT JAG ÄR DET.

DÅ SADE DE:

- BEHÖVER VI FLER VITTNESMÅL? VI HAR JU HÖRT DET UR HANS EGEN MUN!

Lukas 22:69.

Sanning till döds.

Bergfast vittnesmål. 

Jesus levde vårt liv - för att dö.

Han dog för att vi skulle få leva.

Bödlarna är andligen döda, men kroppsligen levande.

Martyrerna är kroppsligen döda, men andligen levande!

Vad betyder det att "Jesus dog för våra synder?"

Lukas besvarar den frågan genom hela texten, som återger det som skedde.

Min teologiske vän i bokhyllan, professor Tom Wright, skriver att:

- Jesus dog för Petrus förnekelse, för vår svaghet, vakternas hån, förrådets förvanskande av rättvisan.

Detta, och mer därtill, förde Jesus till korset.

- Det var inte bara en teologisk uppgörelse, det var den faktiska synden, människans dårskap och upproriskhet, den avhumaniserade mänskligheten som gått vilse och spottat Gud i ansiktet.

Vi har alla öst glåpord över Jesus och den kristna tron någon gång i livet.

- När Lukas leder oss fram till korset, vill han inte bara att vi känner sorg och medlidande, utan även - skam.

Den lidande Kristus.

Känn din skam, du människa!

Skäms över din feghet och ditt härskarförtryck!

Käre himmelske Fader,

Förlåt!

Låt skammen driva oss till Dig.

I din famn finns försoning, på allvar.

Amen.

Onsdag i Stilla veckan, 13 april 2022.

Dämpade hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- som bildsatte med graffiti från vattentornet i Örgryte, 

- den känsliga "Aulawaabeln" där ljusen inte kvävts av mörkret,

- och med några videkvistar från den arkeologiska utgrävningen i Ljungaviken, Sölvesborg (jag återkommer längre fram om det).

Herre, hjälp mig se klart.

SOMNAR, SVETTAS BLOD...

Dödens trötta.

De var så dödens trötta. Det som skulle vara en glädje hade förbytts till en alltmer tilltagande ångest.

Det osyrade brödets högtid blev till "sista natten med gänget".

Jesus hade sett så innerligt på dem, men talat de största allvarsord.

Hur kunde en vanlig bägare med vin plötsligt liknas vid blodet i ett förbund?

Hur kunde det vanliga kvällsmatsbrödet ändras och bli som hans kropp, som bröts i två delar?

Sömnen kom krypande, fastän de visste att de inte fick somna.

Precis som på samhällskunskapen på högstadiet, när solen lyste utanför och klockan var tre.

Somna inte!

Så reste sig Jesus upp och gick ut ur staden. Lärjungarna följde efter, upp till Olivberget.

Upp till Olivberget, Jerusalem.

Jag har också varit där, på turistresa. Den asfalterade backen upp är så brant att mina hälsenor tog stryk och värkte i flera veckor.

Det var det "korset" jag fick bära efter vårt besök i Getsemane... 

Smärtan var på riktigt.

Och jag var faktiskt tacksam.

Men det som nu låg framför Jesus var inte bara en hånfull och vidrig plåga där kroppen skulle blöda av pisk, nej även den själsliga och andliga plågan skulle bli total.

Och de tolv vännerna fattade ingenting.

NÄR JESUS KOM DIT, SADE HAN:

- BED ATT NI INTE UTSÄTTS FÖR PRÖVNING.

SJÄLV DROG HAN SIG UNDAN IFRÅN DEM, UNGEFÄR ETT STENKAST.

Lukas 22:39.

Påskris. Piskris.

Prövning? Vad menade Jesus med det?

Vad var det för prövning de inte fick utsättas för? Vilken frestelse låg på lur här?

När man blir nervös kan man reagera på olika sätt. Man kan bli stum, vilja fly, man kan börja storskratta, man kan bli arg - och jättetrött.

De visste att Jesus hade lärt dem att bedja Fader Vår, där bönen om att inte utsättas för prövning är en viktig del.

Men när man inte vet vad man ska se upp för, då blir man överraskad.

Av sömnen...

Pressen var så hård och ovissheten så total att när lärjungarna försökte vaka och bedja, då överrumplades de av en trötthet från avgrunden.

Och somnade.

Getsemane, med uråldriga olivträd.

Jesus stod ett stenkast bort. Han föll ned på knä och bad:

FADER, OM DU VILL DET, SÅ TA BORT DENNA BÄGARE FRÅN MIG.

MEN LÅT DIN VILJA SKE, INTE MIN.

Lukas 22:42.

Jag tänkte på den branta backen vid Getsemane. Innan den blev asfalterad måste den ha varit mycket svår att klättra uppför.

Bergsklättrare länkar ju ofta ihop sig för att hjälpa varandra upp. Om någon slinter, kan de andra stå fasta och bistå med balans. 

Men det kan lika gärna bli så att den som faller drar de andra med sig i fallet.

Var det så Jesus tänkte nu? 

Det gällde att inte dra med sig lärjungarna i "fallet"... Han visste ju att förrädarna väntade, att han skulle bli gripen, ställd inför rätta och lida döden på korset. 

Det var hans gudomliga kallelse.

Trångt och brandt.

Jesus visste också att när en upprorsmakare blev gripen blev dennes anhängare också gripna, plågade och dödade tillsammans med honom. Det fick inte ske med hans lärjungar!!

Det var livsviktigt - dödsviktigt - att ingenting hände med Petrus och de andra!

Det var ju de som skulle föra hela frälsningsberättelsen vidare, ut i hela världen!

Jesus skulle falla, men han fick inte dra dem med sig.

Detta var ingen vanlig bergsklättring.

- Bed att ni inte utsätts för prövning!

- Tag denna kalk ifrån mig!

- Men låt din vilja ske, inte min.

Till trädgårdsgraven.

EN ÄNGEL FRÅN HIMLEN VISADE SIG FÖR HONOM OCH GAV HONOM KRAFT.

I SIN ÅNGEST BAD HAN ALLT IVRIGARE, OCH SVETTEN DROPPADE SOM BLOD NED PÅ MARKEN.

Lukas 22:44.

Kanske hoppades han att det skulle ske som hände då Abraham var beredd att offra sin son Isak - en bagge fick bli offret istället, och sonen räddades.

Fanns det inte en bagge som kunde träda in för honom där i Getsemane?

Nej, Johannes Döparen hade tidigt utropat om honom:

- Se där är Guds Lamm!

Lukas, som återger händelsen, ger en medicinsk detalj, som bekräftats av den moderna forskningen: Jesus svettades blod... 

Den som upplever enorm stress och skräck kan faktiskt svettas blod.

Jesu blod...

När jag gick till nattvarden på Palmsöndagen, så råkade det droppa vin från oblaten som prästen räckte mig. För säkerhetsskulle håller jag alltid handen under, och nu föll vindroppen rakt ned i min handflata.

För ett ögonblick låg den där som en röd blodsdroppe...

Som den dyrbaraste gåva kupade jag handen över nattvardsvinsdroppen och satte mig i kyrkbänken. 

När jag öppnade handen rann "blodet"...

... och jag tog handen till munnen och tog vara på den.

Omskakad.

Klarvaken. 

- För dig utgiven...

Vindroppen. Blodsdroppen.

Jesus reste sig upp från den bön som måste ha varit världshistoriens svåraste - att oskyldig bära världens alla synder och försona dem med sitt liv - - - 

NÄR HAN STEG UPP FRÅN BÖNEN OCH KOM TILLBAKA TILL LÄRJUNGARNA, FANN HAN ATT DE HADE SOMNAT, TYNGDA AV SORG.

Lukas 22:45.

Sorgen hade knäckt dem. De orkade inte hålla sig vakna. Känslorna var för starka.

De kunde inte hålla emot.

Jag förstår dem.

Men Jesus hade behövt deras stöd! Helt ensam skulle han nu gå den sista biten, och då ville han inte veta att de låg och SOV!!

OCH JESUS SADE TILL DEM:

- HUR KAN NI SOVA?! STIG UPP OCH BED ATT NI INTE UTSÄTTS FÖR PRÖVNING!

Lukas 22:46.

Strax därefter kom Judas, en av de tolv, med översteprästerna, romerska officerare och några tempelvakter och visade dem vem som var Jesus, så att de kunde gripa honom.

DETTA ÄR ER STUND. NU HAR MÖRKRET MAKTEN.

Lukas 22:53.

Nu tar mörkret över.

Det är mycket speciellt att gå in i Stilla Veckan, och läsa dessa händelser, när ett våldsamt krig härjar i Ukraina. 

Både de ryska och de ukrainska soldaterna tillhör med största sannolikhet den ortodoxa kyrkan, där Lukas evangelium också läses.

Sannerligen jag säger: det ryska folkets ledare har fallit i förbannelse!! Han kunde inte motstå frestelsen att försöka "återta gammalt land" från ett folk som lever i demokratisk frihet, utan att hota sin granne.

Jag tycker mig höra hur Jesus riktar nu orden till Mr Putte:

- Detta är er stund. Nu har mörkret kommit! 

Men du är avslöjad på förhand av dina lögner. Motståndarna står eniga. Sanningen kommer att segra, och det går genom död, till liv - - -

Använd dina lögner och utropa den seger du inte har vunnit.

Fortsätt din desinformation och dra dig tillbaka som en låtsaskung, Mr Putte!

Men blodet från den ukrainska marken skall ropa och förfölja dig ända ned i din egen grav!

- Jag gav mitt liv för dig, men du svarade med att utrota andras liv. I ditt eget namn, dock.

Snart kommer dagen, nej natten, då du inte längre kan sova alls. 

Och sedan kommer stunden då du kommer att sova för evigt... till Domens Dag, då du och alla andra skall stå till svars för era gärningar.

Aulawaabel nr 5 talar.

Judas förrådde Jesus med en kyss - för pengar.

Putin förråder hela folket - för en lögn.

NÄR DE SOM VAR MED JESUS SÅG VAD SOM SKULLE HÄNDA, SADE DE:

- SKALL VI TA TILL VÅRA SVÄRD?

MEN DÅ SADE JESUS:

- NU RÄCKER DET.

Lukas 22:49.

Fjädrar! Inte svärd.

Nu räcker det!

Så fick Bibelordet läsas igen sida vid sida med tidningens nyhetsrapportering.

Käre himmelske Fader,

Förlåt oss när vi somnar och inte vågar vara vakna i världens natt.

Hjälp oss att orka bedja för fred och frälsning!

Herre, tack att Du kan bryta vapenmakten och stilla våldet.

Hjälp oss att falla på knä tillsammans med Dig och stå fasta i Ditt förbund.

Det räcker att Ditt blod har runnit... för oss alla.

Tack älskade Jesus för att Du kan befria oss från hat och hämnd.

Amen.

Måndag i Stilla veckan, 11 april 2022.

Svettiga hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i Örgryte Nya kyrka och ett påskris - piskris - utanför Rådhuset i Vadstena.

FÖR ATT DU NEDSTEG...

"För att Du nedsteg..."

Det blir så fruktansvärt påtagligt.

En tro som bara är teorier håller inte för verkligheten.

Och har man inte ord för ondskan, ja, då blir man en lögnare.

Förlåt att jag säger det, men "positivt tänkande" fungerar inte när kriget kommer.

Tänk om inte heller vår kristna tro gör det?

Låt mig få pröva!

På morgonmässan idag sjöng vi psalm 38b), med text av Olof Hartman, tonsatt av Börje Ring.

Nu har jag tidningens krigsbilder vid sidan om psalmboken och Bibeln, Filipperbrevet kapitel 2. Tåler de ett möte?

Kvinna lagar sönderbombat fönster.

FÖR ATT DU INTE TOG DET GUDOMLIGA

DIG TILL EN KRONA

FÖR ATT DU VALDE SMÄLEK OCH FATTIGDOM

VET VI VEM GUD ÄR.

Det vanliga är ju att den självutnämnde ledaren gärna upphöjer sig själv till ofelbara nivåer.

Presidenter och diktatorer, patriarker och påvar, imamer och profeter - alla riskerar vi att lockas lämna det futtigt mänskliga.

Medan Jesus Kristus gör tvärtom.

Han tog inte det gudomliga som en krona. Han krönte inte sig själv.

Tvärtom fick han en vass törnekrans tryckt ned över pannan... och hånfulla kommentarer.

Sådan är Guds kärlek, att Han blir en av oss.

Hur i all sin dar kan Gud välja smälek och fattigdom?? Är Herren dumdristig?

Eller är det en mycket annorlunda kärlek, som inte är rädd för den mörkaste botten?

Gud, var är du??

FÖR ATT DU LYDDE FRAM TILL DET YTTERSTA

DÖDEN PÅ KORSET

VET VI VAD SEGER, VET VI VAD VÄLDIGHET

VET VI VAD GUD ÄR.

Att lyda en högre makt gör inte den mänskliga ledaren, som själv anser sig sitta högst.

Men det gjorde Jesus, Guds son - han satt allra högst, på Gud Faders högra sida - och han utförde uppdraget.

Missionen var inte lätt - att frälsa oss arma människor från ondskans djävulska konsekvenser.

I Getsemane (som jag skrev om i gårdagens inlägg) bad han att få slippa lidandets kalk. Samtidigt bad han till sin Fader:

- Ske din vilja, inte min.

Hur skall man döda döden? Inte genom att gå ned från korset, utan genom att döden dö. 

Så besegrade Jesus döden inifrån.

Det är en seger som är oändligt långt bort ifrån allt vad vi kan tänka, eller hur!

Zelenskyj, tuff ledare, själv jude.

FÖR ATT DU NEDSTEG HIT TILL DE PLÅGADE

HIT TILL DE DÖMDA

VET VI ATT INGEN ENSAMHET FINNES MER

VET VI VAR GUD ÄR.

Var är Gud i krigets Ukraina? Har Jesus verkligen stigit ned mitt ibland de plågade, på sönderskjutna gator i Butja, Chjerkov, Mariupol...

De ryska soldaternas grymhet vill jag inte ens tänka på. Ett folkmord sker på öppen gata.

Var är Jesus då??

Gudsfrånvaron är total!!

Ja, sett till det yttre är övergivenheten stor.

Men inte på insidan... 

Vågar vi tänka tanken:

- Det är inte ATT vi dör, utan HUR vi dör som visar Gudsnärheten?

Och VARFÖR.

Den oskyldige, den flyende och vilt bedjande människan gör ju sin korsvandring, precis som Jesus gjorde. Medan de anfallande krigshetsarna dör oförsonade, precis som bödlarna runt korset och den rövare som förnekade Jesus.

Är det möjligt att tänka så?

Nej, det går inte att ha de tankarna, så länge livet är större än...

... Gud själv.

Dömas, fördömas. Du är schack-matt!!

DÄRFÖR SKALL ALLA SARGADE, DÖENDE

ALLA DE DÖMDA

SÄGA MED ALLA SALIGA, HELIGA

JESUS ÄR HERRE.

Den som på allvar har mött Jesus Kristus och fått sitt liv förvandlat av hans kärlek, vet att livet är underordnat Gud.

Det finns en försoning och en uppståndelse som är större än detta liv.

När jag ser de hemska bilderna på övergivna döda kroppar, liggandes på sönderbombade gator, tänker jag att Gud var med dem. Jag vet, det låter ytterst märkligt, men när Jesus dog på korset så var Gud också närvarande där!

Döden innebär inte att Gud är frånvarande.

Jerusalem, Förintelsens museum.

Herren är med där i döden, i allra högsta grad! Inte bara vid en sjukbädd på lasarettet då gamla mor somnar in, utan även på stridsfältet.

DÄRFÖR SKALL ALLA VÄRLDAR OCH VARELSER

ALLT SOM HAR VARIT

ÄR OCH SKALL KOMMA EN DAG BEKÄNNA DET

JESUS ÄR HERRE.

Det svåra är ju att vi inte vet. Vad händer när kroppen dör och själen lämnar?
Är det stora underbara ljuset där då direkt? Är det ett möte med Jesus i samma ögonblick?

Alla de dömda, sargade, döende skall då i full klarhet säga "Jesus är Herre".

Ovissheten är svår. Att inte veta kan skada förmågan att hålla ut.

Det finns så många åsikter, trosinriktningar och politiska linjer, men bara en visar sig vara helt trovärdig - och det är Bibelns levande Gud.

Han kommer oss så mänskligt nära att han till och med låter sig misshandlas och piskas på sin Golgatavandring.

Vilken annan ledare gör det?

Det är lite hett nu.

I triumf avslutar jag med trosbekännelsens ord:

NEDERSTIGEN TILL DÖDSRIKET

PÅ TREDJE DAGEN UPPSTÅNDEN IGEN.

Jag har döden i min närhet och varit i sorg denna vårvinter.

Att Jesus också har varit - och är - i dödsriket ger mig en så stor tröst att jag får kraft att hålla ut i bönen.

- just nu för Ukraina

- för det ryska, vilseledda folket

- för alla vaccinskadade,

- för klimatet,

- för alla som fastar,

- för Israels trädplanteringar som driver bort öknen,

- för dig, bästa bloggläsare!

"... hit till de döende..."

Tack, älskade Jesus,

för att Du nedsteg till oss levande

och till de döda,

för att komma med försoning och livsmod!

Amen.

Det här var svårt att skriva, men det går inte att undvika det svåra bara för att det är svårt... men Jesus Kristus ger oss denna mycket annorlunda kärlek, som inte väjer för döden, utan besegrar den, inifrån.

Nedstigna hälsningar,

Helne F Stueflt.

I Herrens famn.

GOLGATA UTAN LUSTGAS

Getsemane. Vägen igenom.

EN GRAVID KVINNAS SAMTAL MED JESUS KRISTUS, I PASSIONSTID.

Jag våndas inför smärtan, Herre,

  precis som Du gjorde.

  - Om det är möjligt:

     Låt mig slippa denna födslokalk!

Det nya livet föds inte smärtfritt.

  Du hade ingen lustgas till lindring.

  - Men kunde glädjen över det nya livet

    hjälpa Dig igenom?

När Du gick Din tunga väg

   upp till Golgata,

   - då började förlossningsvärkarna

     och Ditt onda tilltog.

Kunde Du då le i kärleksglädje

  över Gudslivet som väntade Dig?

  - Kände Du hur det nya sparkade 

     inom Dig?

Kyrkan i Getsemane.

FÄST DINA ÖGON PÅ JESUS

SE IN I VERKLIGHETEN SJÄLV... sjunger vi.

Se in i verkligheten, inte vekligheten... Att ge sitt liv är inte att vara vek.

En del ser Jesus som en förlorare.

Gick omkring och gav förlåtelse, utan att slåss.

Blev dödad. Gav sitt liv. En vekling!

Säger den som är rädd för smärta och svaghet.

Men den kärlek som Jesus visar är det som hjärtat längtar efter.

En upprättande kärlek, en som inte är feg, ja han är den som går rakt igenom folkets ifrågasättande och förakt.

Och den gravida kvinnan fortsätter sitt samtal med Honom.

Inuti tränger det väntande barnet på.

Smärtan är där.

Hon skriver:

Golgataklippan.

Fäst ditt sinne vid andningen.

  Våga slappna av, mitt i det onda.

   - Fäst ditt hjärta vid den trofaste Guden.

     Ditt svåra skall inte alltid bestå.

Du, liksom jag, kom till en punkt

   då natten var total.

   - Min Gud, har Du övergivit mig?

     Paniken var nära.

Du fick ingen lustgas.

  Men andra gjorde sig lustiga över Dig.

  -  Golgata kulle reste sig över staden.

      Ett dödens monument.

Golgata idag - inga kors kvar.

Bara lite till, lite till.....!

   Sedan gav Du upp andan - - -

   - Vad det då det skvalpade till och Herren Gud 

      fångade upp dig, och la Dig på sitt bröst?

Ett stilla regn föll från himlen,

  tårar från salig Gud,

  - som besegrat döden med sitt liv.

Kampen är över

  och barnet ligger vått och varmt

   - på min mage, under mitt hjärta.

Vi kom igenom passagen!

  Det hårda vidgades och blev mjukt.

  - Livet har ingen annan väg att gå.

     Inte för Gud heller.

Exit. Utgång i Getsemane.

Jag tar din hand i passionstid

  och tröstar oss med att det snart är över.

  - Vi gläds åt den skapande smärtan.

     Livet föds ur våra blödande kroppar.

JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV.

TAG MIG DÅ UPP SOM DITT BARN... sjunger vi.

Plötsligt blir jag barnet som Jesus föder.

Jesus blir det barn som jag föder...

Det blöder och blodet rinner.

Från dina händer, fötter och uppstungna hjärta.

Från mitt sköte, där moderkakan lossnar.

Underbara kvinna! Blodet, livet!

Den nyförlösta kvinnan skriver:

Mödrar i världen

  ger av sitt liv

  - till barnen, som blir till.

Jesu kropp och blod 

  för dig utgivna

  - för att anden skall få leva.

Moderns kropp och blod

  med barnet förbundet.

  - Liv av liv,

    pulserande av nattvardens vin.

Och när jag står inför döden en gång,

  låt mig då få behålla denna visdom;

  - genom död till liv.

Som att komma hem från en lång resa.

Nattvardsvinet - förbundsblodet.

En gravid kvinnas samtal med Jesus Kristus är skriven den 24 mars 1991, tio dagar innan jag skulle föda mitt andra barn.

Det var tungt att vänta, smärtan var stor, men när det väl satte igång, var förlossningsarbetet över på tre timmar.

Medan Jesus hängde på korset i nio timmar...

Att tänka på Honom, Guds son på korset, gav mig en oerhörd andlig styrka medan värkarna pågick.

Jag hade ingen annan smärtlindring än massage längs korsryggen (!!) och hårda nyp i överarmen, för att avleda smärtan.

Sedan kom han, vårt älskade barn, storasysterns lillebror... med namnet Elias - "Min Gud är min Gud" - - -

I djupaste tacksamhet.

Helene F Sturefelt.

- förlossningsarbetare med texter och bilder, från Israel och från Kristianstad...

Fantastiska kyrkan i Getsemane!

Och ett tillägg, en bibeltext som läses denna vecka, från Hebréerbrevet 9:

MEN NU HAR KRISTUS TRÄTT FRAM SOM ÖVERSTEPRÄST 

FÖR DET GODA. SOM SKALL KOMMA.

OCH MED SITT EGET BLOD, 

INTE MED BLOD AV BOCKAR OCH KALVAR, 

HAR HAN EN GÅNG FÖR ALLA TRÄTT IN I HELGEDOMEN 

OCH VUNNIT BEFRIELSE FÖR OSS, FÖR EVIGT!

Hebr 9:11-13.

Det är så stort!

Och just nu sammanfaller vår kristna fasta med den muslimska.

Därför blir denna bibeltext också min bön för alla som tar ramadan på allvar.

Guds frid till oss alla.

Stjärndörren i Heliga Trefaldighets kyrka.

BORTTAPPAD OCH VILSEN

Han går bort. Han går vilse.

En väljer att gå. En blir borttappad. En annan går vilse.
Någon blir offrad och den siste blir dödad.

En förlorad son. Ett borttappat mynt. Ett får, en pojke och vingårdsmannens egen son, som inte skonas.

Bibeln är full av berättelser om misslyckande.

Här finns inget tillrättalagt.

Det är girighet, slarv och dåligt lokalsinne. Det är en Gudslydande far och en man med otur.

Guds Ord radar upp den ena händelsen efter den andra där människor - och djur - gör fel, hamnar fel och fattar fel beslut.

Vad ska Herren Gud göra åt allt detta?

Vad tycker du?

Går så in i vassen.

Man kan vara sugen på att få ut sitt arv i förskott...

- Snälla pappa...

Man kan vara ett mynt, som är del av brudgåvan, inlindad i hårflätorna. Du glider ut på golvet och orsakar stor ekonomisk förlust för din ägarinna.

Man kan vara det aningslösa fåret som går allt längre bort där gräset är grönare. Plötsligt är du vilse.

Vem skall hjälpa dig tillbaka?

Är det skyll-dig-själ-filosofin som gäller?

Jag sa ju till dig att... !

Den blinda Gudslydnaden kan leda till att man är beredd att offra sitt barn. Felriktad fundamentalism utan kärlek.

Men det är inte Gud...

Han ville bara kolla om du var beredd att låta Honom vara Herre... vad det än kosta må.

Men det fanns ett annat offer som var lämpligare, den gången.

I lydnaden finns beskyddet.

Lydnad i förbundet.

Beskydd i förbundet, genom lydnad och kärlek till Herren.

Blind lydnad. Dumt.

Vingårdsägaren lämnade sin plantage i arrendatorernas händer. Men de tog inget ansvar. De ville bara tjäna pengar på druvorna. Och kanske smaka lite... Så de dödade alla som kom för att se till gården.

Vingårdsägaren tänkte att om han skickade sin egen son så skulle de väl inte slå ihjäl honom också.

Jo. Det gjorde de.

Det är inte intressant vad du eller jag "tycker" om det här.

Det intressanta är vad Gud anser.

Arrendatorerna skövlade skörden.

Det är 5:e söndagen i Fastan och denna veckas texter handlar om Försonaren.

Säkert känner du igen de texter som döljer sig bakom mina korta kommentarer:

- Den förlorade sonen.

- Kvinnan med det borttappade myntet.

- Det bortsprungna fåret.

Om detta kan du läsa i Lukas kapitel 15, det stycke som handlar om att vara "Förlorad".

Ingenstans står det i  Bibeln:

- Nu skärper du dig!

Eller:

- Du duger som du är...

Nej, hela tiden avslöjas människans tillkortakommande och synd. Varför?

Jo, för att visa oss vem Gud är.

Gud gräver och letar.

Vem är Gud?

Gud är den som söker upp det förlorade.

Herren är vägarbetaren som inte slutar gräva förrän han har funnit vad han söker.

Dig.

Och mig!

Jesus berättar dessa liknelser och visar att Gud inte ger sig för än Han har hittat det som är förlorat, borttappat och vilsegånget.

Det är Herren Gud som är den agerande. Gud är subjektet, du och jag som är objektet för denna oerhörda sökande kärlek!

För visst är du lite borttappad? Vilsegången och smågirig på mer pengar?

Det är jag. Ibland.

Överkörd.

Överkörd.

Eller, en annan infallsvinkel:

- Man kan lämna en församling.

- Man kan tappa bort sin präst.

- Församlingen kan gå vilse bland sina visioner.

En av de värsta bibelberättelserna är den om Abraham och Isak.

Gud testar honom - inte tvärtom! - för att se om Abraham står kvar i förbundet, även om budet är extremt tufft:

- Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som ett brännoffer på ett berg, som jag skall visa dig.

Här hade min bibelläsning som barn kunnat ta ett tvärt slut.

Särskilt eftersom teckningarna var så fruktansvärt fula och skrämmande!

Detta är absolut ingen läsning för barn!!

Fult och skrämmande.

Det är ett vuxenprov i tro som det nu handlar om.

Israel var omgivet av folk som tillämpade mänskooffer, bland annat till avguden Molok.

Var Herren Gud lika dan?

Nej och åter nej!

Jag har själv varit i situationer där mycket stått på spel - dock inte livet - där Herren prövat min vilja att välja gå hans väg. Stora offer har jag gjort, men jag har valt Herren.

Varje gång har besluten visat sig ge mycket bättre resultat än vad jag räknat ut... Men mitt offer har också varit stort, vad gäller egna beslut och tankar av förutseende och kontroll.

Vi har inte hela bilden.

Som vuxen började jag sakta ana vad Herren ville säga Abraham i 1 Mosebok kap 22:1-14.

Händelsen är till lärdom för varje läsare, genom tidsseklerna, världen över.

Abraham bad om en son, Isak, och fick det efter krångliga omständigheter. Sedan skulle han offra det dyrbaraste han fått, sonen... eftersom det tillhörde Gud!!

Klarar vi det?

Klarar du det?

Hindrar Gud min framfart?

Vi ropar på fred i krigshärjade tider.

Men freden tillhör Gud. 

Är vi beredda att låta Gud vara Gud även i detta fall? Att ge Honom vårt hjärta som "offer", i bön, tro och tillbedjan?

Vi behöver öva ständigt på den livsläxan.

Förstå-sig-påarna, besser-wissrarna, de som gärna vill tala om för andra hur Det Är - och alla maktlystna; chefer, fariséer, skriftlärda, präster, imamer och presidenter - får sig en rejäl känga av Jesus i liknelsen i Markus kap 12:1-12.

Ingen av dem visar respekt för arbetet, vingården eller folket.

Och när de alltså till slut dödar även vingårdsägarens son, tror de att de skall få ut arvet.

Efter en stund förstod översittarna vad Jesus menade.

De var beredda att slå ihjäl honom... De sökte ju ständigt tillfällen till det.

DE HADE GÄRNA VELAT GRIPA HONOM, MEN DE VAR RÄDDA FÖR FOLKET; DE FÖRSTOD ATT HANS LIKNELSE VAR RIKTAD MOT DEM.

DÄRFÖR LÄT DE HONOM VARA OCH GICK SIN VÄG.

Mark 12:12.

Översittare i återvändsgränden.

Bibeln visar gång på gång hur Gud vill bryta våldets spiral.

Till slut går han själv in i varenda situation - eftersom vi inte klarar av det.

Jesus är den förlorade sonen... i vårt ställe. Fadern kommer honom till mötes, springande i glädje!

Jesus är det dyrbara borttappade myntet. Herren letar upp honom åt oss...

PÅ SAMMA SÄTT GLÄDER SIG GUDS ÄNGLAR ÖVER EN ENDA SYNDARE SOM OMVÄNDER SIG. 

Lukas 15:10.

Jesus är den gode herden som letar upp det förlorade fåret, lägger det över sina axlar och bär hem det igen.

Abraham skulle inte offra Isak.

LYFT INTE DIN HAND MOT POJKEN! NU VET JAG ATT DU INTE VÄGRAT MIG DIN ENDE SON.

NÄR ABRAHAM SÅG UPP, FICK HAN SE EN BAGGE I ETT SNÅR, OCH OFFRADE HONOM SOM ETT BRÄNNOFFER ISTÄLLET.

1 Mosebok 22:11.

Jesus är sonen Isak, som blir offrad, på riktigt, som ett försoningsoffer för våra synder.

Jesus är baggen, Guds lamm, som ger sitt liv, för oss.

I vingården är Jesus också ägarens son som blir ihjälslagen... men det leder inte till något gott, varken i form av arv eller ära. Det är bara fel och ondskefullt av arrendatorerna.

Jesus: Jag tar det!

Ser du?

Det är hela tiden Gud som agerar. Vi kan aldrig nå Honom med vår strävan, endast genom att ge Honom vårt hjärta och våra tomma händer.

Och Herren fyller oss!! Med övermåttan fullt mått!

Jesus är Försonaren, bland dem som sprätter loss sina pengar, bland fårskallar och borttappad ekonomi.

Jesus är Försonare bland oss som går vilse, blir rädda eller försöker vara duktiga.

Jesus är Försonaren för alla som tror att de måste sona sina synder själv.

Eller leka trafikpolis.

OCH ABRAHAM GAV PLATSEN NAMNET "HERREN UTSER".

IDAG SÄGER MAN "PÅ BERGET DÄR HERREN BLIR SEDD".

1 Mos 22:14.

Där blir man sedd.

Tack käre himmelske Fader att du är vår utväg.

Du är Utvägen.

Vägen ut ur svårigheterna som vi försätter oss i.

Återfunnen och hemma.

Amen, i Jesu namn, amen igen!

Skylthälsningar,

Helene Sture Utvägsfelt,

- trafikfotograf, 

- och i bön under trettio dagar för mina muslimska grannar. 

Vi möts i Utvägen!

Här går jag. Helsingborg.