BORTTAPPAD OCH VILSEN

Han går bort. Han går vilse.

En väljer att gå. En blir borttappad. En annan går vilse.
Någon blir offrad och den siste blir dödad.

En förlorad son. Ett borttappat mynt. Ett får, en pojke och vingårdsmannens egen son, som inte skonas.

Bibeln är full av berättelser om misslyckande.

Här finns inget tillrättalagt.

Det är girighet, slarv och dåligt lokalsinne. Det är en Gudslydande far och en man med otur.

Guds Ord radar upp den ena händelsen efter den andra där människor - och djur - gör fel, hamnar fel och fattar fel beslut.

Vad ska Herren Gud göra åt allt detta?

Vad tycker du?

Går så in i vassen.

Man kan vara sugen på att få ut sitt arv i förskott...

- Snälla pappa...

Man kan vara ett mynt, som är del av brudgåvan, inlindad i hårflätorna. Du glider ut på golvet och orsakar stor ekonomisk förlust för din ägarinna.

Man kan vara det aningslösa fåret som går allt längre bort där gräset är grönare. Plötsligt är du vilse.

Vem skall hjälpa dig tillbaka?

Är det skyll-dig-själ-filosofin som gäller?

Jag sa ju till dig att... !

Den blinda Gudslydnaden kan leda till att man är beredd att offra sitt barn. Felriktad fundamentalism utan kärlek.

Men det är inte Gud...

Han ville bara kolla om du var beredd att låta Honom vara Herre... vad det än kosta må.

Men det fanns ett annat offer som var lämpligare, den gången.

I lydnaden finns beskyddet.

Lydnad i förbundet.

Beskydd i förbundet, genom lydnad och kärlek till Herren.

Blind lydnad. Dumt.

Vingårdsägaren lämnade sin plantage i arrendatorernas händer. Men de tog inget ansvar. De ville bara tjäna pengar på druvorna. Och kanske smaka lite... Så de dödade alla som kom för att se till gården.

Vingårdsägaren tänkte att om han skickade sin egen son så skulle de väl inte slå ihjäl honom också.

Jo. Det gjorde de.

Det är inte intressant vad du eller jag "tycker" om det här.

Det intressanta är vad Gud anser.

Arrendatorerna skövlade skörden.

Det är 5:e söndagen i Fastan och denna veckas texter handlar om Försonaren.

Säkert känner du igen de texter som döljer sig bakom mina korta kommentarer:

- Den förlorade sonen.

- Kvinnan med det borttappade myntet.

- Det bortsprungna fåret.

Om detta kan du läsa i Lukas kapitel 15, det stycke som handlar om att vara "Förlorad".

Ingenstans står det i  Bibeln:

- Nu skärper du dig!

Eller:

- Du duger som du är...

Nej, hela tiden avslöjas människans tillkortakommande och synd. Varför?

Jo, för att visa oss vem Gud är.

Gud gräver och letar.

Vem är Gud?

Gud är den som söker upp det förlorade.

Herren är vägarbetaren som inte slutar gräva förrän han har funnit vad han söker.

Dig.

Och mig!

Jesus berättar dessa liknelser och visar att Gud inte ger sig för än Han har hittat det som är förlorat, borttappat och vilsegånget.

Det är Herren Gud som är den agerande. Gud är subjektet, du och jag som är objektet för denna oerhörda sökande kärlek!

För visst är du lite borttappad? Vilsegången och smågirig på mer pengar?

Det är jag. Ibland.

Överkörd.

Överkörd.

Eller, en annan infallsvinkel:

- Man kan lämna en församling.

- Man kan tappa bort sin präst.

- Församlingen kan gå vilse bland sina visioner.

En av de värsta bibelberättelserna är den om Abraham och Isak.

Gud testar honom - inte tvärtom! - för att se om Abraham står kvar i förbundet, även om budet är extremt tufft:

- Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som ett brännoffer på ett berg, som jag skall visa dig.

Här hade min bibelläsning som barn kunnat ta ett tvärt slut.

Särskilt eftersom teckningarna var så fruktansvärt fula och skrämmande!

Detta är absolut ingen läsning för barn!!

Fult och skrämmande.

Det är ett vuxenprov i tro som det nu handlar om.

Israel var omgivet av folk som tillämpade mänskooffer, bland annat till avguden Molok.

Var Herren Gud lika dan?

Nej och åter nej!

Jag har själv varit i situationer där mycket stått på spel - dock inte livet - där Herren prövat min vilja att välja gå hans väg. Stora offer har jag gjort, men jag har valt Herren.

Varje gång har besluten visat sig ge mycket bättre resultat än vad jag räknat ut... Men mitt offer har också varit stort, vad gäller egna beslut och tankar av förutseende och kontroll.

Vi har inte hela bilden.

Som vuxen började jag sakta ana vad Herren ville säga Abraham i 1 Mosebok kap 22:1-14.

Händelsen är till lärdom för varje läsare, genom tidsseklerna, världen över.

Abraham bad om en son, Isak, och fick det efter krångliga omständigheter. Sedan skulle han offra det dyrbaraste han fått, sonen... eftersom det tillhörde Gud!!

Klarar vi det?

Klarar du det?

Hindrar Gud min framfart?

Vi ropar på fred i krigshärjade tider.

Men freden tillhör Gud. 

Är vi beredda att låta Gud vara Gud även i detta fall? Att ge Honom vårt hjärta som "offer", i bön, tro och tillbedjan?

Vi behöver öva ständigt på den livsläxan.

Förstå-sig-påarna, besser-wissrarna, de som gärna vill tala om för andra hur Det Är - och alla maktlystna; chefer, fariséer, skriftlärda, präster, imamer och presidenter - får sig en rejäl känga av Jesus i liknelsen i Markus kap 12:1-12.

Ingen av dem visar respekt för arbetet, vingården eller folket.

Och när de alltså till slut dödar även vingårdsägarens son, tror de att de skall få ut arvet.

Efter en stund förstod översittarna vad Jesus menade.

De var beredda att slå ihjäl honom... De sökte ju ständigt tillfällen till det.

DE HADE GÄRNA VELAT GRIPA HONOM, MEN DE VAR RÄDDA FÖR FOLKET; DE FÖRSTOD ATT HANS LIKNELSE VAR RIKTAD MOT DEM.

DÄRFÖR LÄT DE HONOM VARA OCH GICK SIN VÄG.

Mark 12:12.

Översittare i återvändsgränden.

Bibeln visar gång på gång hur Gud vill bryta våldets spiral.

Till slut går han själv in i varenda situation - eftersom vi inte klarar av det.

Jesus är den förlorade sonen... i vårt ställe. Fadern kommer honom till mötes, springande i glädje!

Jesus är det dyrbara borttappade myntet. Herren letar upp honom åt oss...

PÅ SAMMA SÄTT GLÄDER SIG GUDS ÄNGLAR ÖVER EN ENDA SYNDARE SOM OMVÄNDER SIG. 

Lukas 15:10.

Jesus är den gode herden som letar upp det förlorade fåret, lägger det över sina axlar och bär hem det igen.

Abraham skulle inte offra Isak.

LYFT INTE DIN HAND MOT POJKEN! NU VET JAG ATT DU INTE VÄGRAT MIG DIN ENDE SON.

NÄR ABRAHAM SÅG UPP, FICK HAN SE EN BAGGE I ETT SNÅR, OCH OFFRADE HONOM SOM ETT BRÄNNOFFER ISTÄLLET.

1 Mosebok 22:11.

Jesus är sonen Isak, som blir offrad, på riktigt, som ett försoningsoffer för våra synder.

Jesus är baggen, Guds lamm, som ger sitt liv, för oss.

I vingården är Jesus också ägarens son som blir ihjälslagen... men det leder inte till något gott, varken i form av arv eller ära. Det är bara fel och ondskefullt av arrendatorerna.

Jesus: Jag tar det!

Ser du?

Det är hela tiden Gud som agerar. Vi kan aldrig nå Honom med vår strävan, endast genom att ge Honom vårt hjärta och våra tomma händer.

Och Herren fyller oss!! Med övermåttan fullt mått!

Jesus är Försonaren, bland dem som sprätter loss sina pengar, bland fårskallar och borttappad ekonomi.

Jesus är Försonare bland oss som går vilse, blir rädda eller försöker vara duktiga.

Jesus är Försonaren för alla som tror att de måste sona sina synder själv.

Eller leka trafikpolis.

OCH ABRAHAM GAV PLATSEN NAMNET "HERREN UTSER".

IDAG SÄGER MAN "PÅ BERGET DÄR HERREN BLIR SEDD".

1 Mos 22:14.

Där blir man sedd.

Tack käre himmelske Fader att du är vår utväg.

Du är Utvägen.

Vägen ut ur svårigheterna som vi försätter oss i.

Återfunnen och hemma.

Amen, i Jesu namn, amen igen!

Skylthälsningar,

Helene Sture Utvägsfelt,

- trafikfotograf, 

- och i bön under trettio dagar för mina muslimska grannar. 

Vi möts i Utvägen!

Här går jag. Helsingborg.