Folkteatern i Ronneby. Korset skall avtäckas.
Det har hänt förr, att man stjäl ett krucifix ur en kyrka. Varför?
För att skada och skända.
För att skada och skända.
Eller för att man är så fattig att man inte ser någon annan utväg än att stjäla det förgyllda korset...
Följ med på en teaterföreställning i Ronneby, på Folkteatern. Manuset är skrivet av Ulf Fembro och bygger på Ulf Nilssons bok "Tjuven som sålde Jesu kropp".
Jag skall se om jag kan lägga ut några filmade glimtar av de fina sångerna med bärande texter.
"Fiskaren och Gud", Ulf Fembro.
Alla församlingar borde se Ulf Fembros pjäs, för att sedan samtala om kyrka och makt.
Hoppas att hela ensemblen kan spela igen, i höst!
Föreställningen börjar med att biskopen skall avtäcka korset med det förgyllda krucifixet, men ve och fasa - det är borta! Hur gick det till?
Nu börjar berättelsen...
Ingen kropp på korset.
Handlingen utspelar sig bland enkla och fattiga människor på en ö i Karlskrona skärgård. Kyrkoherden, greven och biskopen har beslutat att låta bygga en kyrka på ön, för folkets frälsnings skull.
Säger de.
Eller är det för sin egen äras skull?
Och vem skall utföra arbetet?
Folket förstås.
De sliter i sitt anletes svett för att få livet att gå ihop, och har inga krafter över. Trots det blir de tvingade av överheten...
Jag satt högt upp på läktaren och hade fin utsikt över scenen. Men detta var ingen "teater". Det är verkligheten som skildras - baksidan av kyrkans organisation - inte själva kristendomen.
Många tankar for genom mitt huvud...
Uppe på läktaren, Ronneby folkteater.
I Karlskronas norra kommundelar finns en församling som heter Tving. Förr i tiden hade byn namnet Sandkulla och det lär finnas ett litet bortglömt kapell nedanför landborgen. En större kyrka skulle byggas på 1800-talet och det var det enkla folket som skulle utföra de tunga dagsverken.
Namnet ändrades till Tving...
För ett antal år sedan såldes prästgården i Tving och pengarna användes till att renovera fasaden. Den vitblästrades och invigdes med pompa och ståt. Någon vecka sedan kom vinterstormen och sandblästrade sönder fasaden...
Bedrövelse!
Till bitter eftertanke.
Vi lägger fokus på det yttre, när det är insidan - människans själ - som behöver omsorg.
Den vita kyrkan på höjden är byggd.
Tillbaka till Folkteatern i Ronneby.
Folket har sin självständighet och integritet. De kan tillbe Gud utan kyrka. Och de har tron i sitt hjärta, vilket knappast var fallet för varken kyrkoherden, biskopen eller den svärjande greve Bulk.
Stenhuggare Erik, tillika berättaren i föreställningen, skall hugga ut den figur som skall bli Kristus på korset. Sedan skall det förgyllas med gulaste guld...
Den fattiga fiskarfamiljen Järn har knappt mat på bordet. Fadern känner sig tvingad att ge sig ut och fiska, trots att det denna dag råder full storm på havet.
Modern varnar honom, men följer med, och de tar två av barnen med sig ut i båten. Naturligtvis slukar vågorna de oskyldiga - modern och ena barnet - och fadern vänder djupt olycklig hem mot land.
Utan fångst.
Förliser i stormen.
Sedan följer en scen där Järn plågas av två röster; den onda och den goda.
På scen ser vi en röd djävul som föreslår att han helt sonika skall stjäla det förgyllda krucifixet och sälja det för att få pengar.
- Ta båten in till staun, det finns många tyska köpmän som är villiga att köpa lite guld! säger djävulen.
På andra sidan står en vit ängel och manar till motsatsen.
- Nej, gör inte så! Det är fel. Det kan aldrig vara Guds vilja!
Kampen mellan ont och gott.
Kamp. Klämd mellan djävul och ängel.
Fiskaren är förtvivlad. Han faller på knä och ropar ut sin ångest, till den Gud som inte tycks höra...
- Du som har skapat ögat ser allt. Men du som har skapat även örat, tycks inte höra...
Jens U Nilsson, som spelar fiskaren Järn, ropar och sjunger ut från sin själs innersta. Han tolkar det existentiella rop som vi alla känner, oavsett tro. Gud, var är du??
Och nu kräver han verkligen ett svar.
- Kom till mig!!
Hans röst är så stark att det skär in i våra hjärtan.
Stjäla, eller inte stjäla?
På scen ser man det stora korset. Där hänger en förgylld Kristus, spelad av Dimitri Latorre.
Jag höll andan. Det gjorde skådespelar-Jesus också. Är det verkligen en människa? Eller en docka? Andas han?
Plötsligt kliver guld-Jesus ned från korset och hela publiken hoppar till.
På något sätt är det så vi kan önsketänka:
- Kliv ned från korset och hjälp oss!!
Så sa även den ene rövaren då Jesus korsfästes på Golgata.
- ÄR INTE DU MESSIAS? HJÄLP DÅ DIG SJÄLV OCH OSS...
Lukas 24:39.
Men det är inte lösningen. Då förblir döden obesegrad. Jesus är kvar, intill slutet.
Hjälpen kommer i form av försoningen av människans upproriskhet mot Gud, då denna synd korsfästs.
Uppståndelsen är det som är lösningen.
Men i pjäsen får vi se det vi tänker...
Gud hör bön.
En dialog utspelar sig som är mycket intressant.
Guld-Jesus ifrågasätter att bli kallad för "lille gud" när det är Han som egentligen har all makt, men inte på ett världsligt sätt.
Sedan går krucifixet tillbaka till korset och ställer sig i rätt position, blixtstilla.
Det är både dramatiskt och komiskt, ett generat skratt hörs i publiken. Scenen är skickligt gjord.
Tillbaka upp på korset.
I hemlighet tar fiskaren Järn ned Jesu döda kropp, sveper in honom och tar honom med i båten över havet, in till staun (* karlskronitiska för "stan") och säljer honom där.
Han återvänder med många påsar guldpengar... Den hungriga och förtvivlade fiskaren delar ut pengapåsar till öns familjer, som nu får bättre välstånd.
Men.
Stenhuggar-Erik berättar.
Stenhuggar-Erik, spelad av Matz Arnström.
Snart skall det uppdagas vad som har hänt. Kyrkan skall invigas och korset avtäckas. Biskopen skall vara där och greve Bulk är förväntansfull, liksom kyrkoherden.
Här måste jag skjuta in vad som hände i Mörrums kyrka år 2007.
Sabotörer hade klättrat in i kyrkan via några byggnadsställningar och stulit Jesu kropp...
Det två meter höga och 300 år gamla träkrucifixet var borta.
Kyrkoherden i Mörrum gick tillsammans med några församlingsbor ut för att leta efter Kristus.
Spår av törnekronan och andra avbrutna delar hittades runt kyrkan.
Mörrums kyrka, stulet krucifix.
Varsamt lyftes Kristus upp ur vattnet, renoverades och återfördes till sin plats på korset i Mörrums kyrka.
Jag läser vidare:
"Förövarna som skändade Kristus-bilden den olustiga natten i oktober 2007 hjälper oss samtidigt att djupna i förståelsen av vem Gud är. Det brutna krucifixet påminner oss om att Kristus är den sårade guden som lät sig brytas till döds på korset och föras ned i dödsrikets mörker, för att fylla det med ljus."
Hur gick det då för ö-borna i Ulf Fembros pjäs?
Mörrumsån. Här återfanns krucifixet.
Greve Bulk, spelad av Patrik Francke, kliver upp på podiet och avtäcker korset inför den förväntansfulla församlingen.
Men krucifixet är alltså inte där... På bred karlskronitiska utropar greven:
- Var är det sautans korset??
Kyrkoherden känner sig också hotad och undrar vem som skall försörja honom och ge lön?
Det fattiga folket, förstås.
Maktens män blir upprörda, nu uteblir ju äran de vill ha för sitt nit...
Ska frälsningen också utebli för fiskarbefolkningen?
Nej, de har redan tron i sitt hjärta, vilket de höga herrarna inte har...
Farliga läktarplatser. Kan ramla över kant...
Jag fortsätter tänka och fundera där jag sitter uppe på läktaren.
I lokaltidningen läser jag om hur fackförbundet Kommunal är beredda att ta ut sina arbetare inom kyrkan i strejk...!
- Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation vill göra kraftiga försämringar i medlemmarnas arbetsvillkor och lönevillkor, som vi inte kan acceptera. Kommunal har därför varslat om konflikt för arbetstagare inom Svenska kyrkan med start fredag 29 april, 2022.
En del arbetsplatser är uttagna i strejkvarsel och i Blekinge län gäller detta Jämjö pastorat, Nättraby-Hasslö, Fridlevstad (där Tving ingår) och Kyrkhults församlingar.
Insändaren är undertecknad av Malin Ragnegård, Mahlin Bergman, Anette Modin och Elena Skogersson, 23 april 2022, Sydöstran.
Detta kommer framför allt att gälla vaktmästarna och dem som är medlemmar i Kommunal.
Kommunal tar strid.
Hur slutar då själva pjäsen?
Biskopen, spelad av Lenny Mostberg, visar sin grymhet, som i hans ögon är rättrådighet, och vill straffa alla som hjälpt till att stjäla Jesu kropp. Fiskaren skall piskas, liksom hela hans familj med alla barnen.
- Nej! Det var bara jag! ropar han, jag ensam skall ta straffet!
I nästa scen är kyrkan är borta... Den står inte längre där uppe på den gröna kullen... Det är som om ingenting har hänt. Friden är tillbaka i "Vår Herres hage".
Och fiskaren gifter sig med en änka som kan tänka sig att hjälpa honom med alla barnen.
Frid och fröjd.
Hm...
Glädje i vår Herres hage.
På natten efter besöket på Folkteatern hade jag en obehaglig dröm.
vi befann oss i en nybyggd kyrka med finaste träbänkar och altare. En man med grått pipskägg kommer fram till mig, böjer sig ned och viskar:
- Jesus... med dig... ditt konto... Kristus... är hackat... Hackat är ditt konto.
Sedan sätter jag mig på kanten av det splitter nya altaret, som står lågt. Det går ett förfärat sus genom församlingen.
Man får inte sätta baken på ett bord! Och absolut inte på altaret!!
Jag ber om ursäkt och går ut ur kyrkan.
Sätter mig i en modern bil med konstiga reglage, och körde skenade runt på en p-plats....
Vakna!!
Usch, vad var det här??
Vår kristna tro blir hackad.
Förment milda och blida röster lurar oss.
Förlorad fattning och tappad kontroll.
Lita inte på mäktiga män.
Att stjäla Jesu kropp.
Att sälja kyrkguldet på grund av fattigdom.
Att skända ett krucifix och kasta det i ån. Att bli straffad i sin fattigdom.
Samtidigt som dagens kyrkoarbetare har ganska tuffa arbetsvillkor.
Teater. Verklighet. Tillsammans.
Fortfarande känns kyrkans organisation för långt bort från både folket, arbetarna och Jesu eget budskap.
I allt detta finns den på riktigt uppståndne Kristus, och går levande bland oss.
Han är den som manar gott, till försoning och upprättelse.
Han är den som tillrättavisar makten och styrker den lilla människan.
Det spelar ingen roll hur många gånger till korsfäster honom eller slänger honom i ån - det liv som bor i Jesus är evigt och odödligt!!
Och det bästa är att han vill bo i ditt och mitt hjärta - även när ridån faller och spotlighten släcks...
Varma hälsningar från Helene F Sturefelt,
- som värmdes extra av den värme som ensemblen visade sin regissör Ulf Fembro;
- We love you!
- Vi kommer att sakna vår teaterfamilj1
- Det blir tomt nu...
Och han svarade:
- Stort tack till er alla! Och glöm inte att Gud hör bön.
Stor tack till er alla! och glöm inte att Gud hör bön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar