FOTBOLLS-FILOSOFI

Rundabolls-reflektioner.

Seger eller förlust? Är vi vinnare eller förlorare?

Fotbolls-VM i Ryssland 2018 är över för Sveriges del. Vi vann gruppspelet och kom överraskande till kvartsfinal, men förlorade mot England; 0 -2.

Jag sitter här och filosoferar över hur man kan förstå självaste livet utifrån ett fotbollslag...
Kvällstidningar och lokaltidningen ligger uppradade och jag har just varit på en fin gudstjänst med god predikan.
Nu flyter allt detta ihop...

Snöra på dig fotbollsskorna - eller ta av dig skorna - och reflektera tillsammans med mig!

Fotbolls-VM i Ryssland.

Allting hänger på vilket perspektiv man har. Vilken utgångspunkt som gäller.

- Vi kan ju döma det här laget utifrån slutet, men det är så oerhört mycket ärligare att döma dem utifrån var de började, skriver Simon Bank i Aftonbladet.

Ingen förväntade sig att Sverige skulle komma etta före Tyskland, Mexico och Schweiz.
Men det gjorde vi!

Du och jag har också våra hinder. Inte många förväntar sig att man kan resa sig upp från arbetslöshet och missbruk, eller segra över skilsmässor och sjukskrivningar... Men det går!
Andras förväntningar är ibland den största belastningen...

Och just därför att våra svenska fotbolls-arbetare inte hade några större förväntningar på sig kunde de leka med bollen och vara kreativa. De hade ändå inget att förlora. Vi skulle ju komma sist i tabellen.
Utan press presterade de som bäst!

Fokusera rätt.

Samhällets förväntningar på den lilla människa som fastnat i missbruk, blivit arbetslös, orsakat skilsmässa och blivit sjukskriven - bara för att nämna det allra vanligaste - är att hon eller han är dömd att vara längst ned.
Men till skillnad från fotbollen finns det ingen lekfullhet eller kapacitet att ta sig uppåt för egen maskin.

Det krävs ett kollektiv som stöttar - vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och familjen.
Och Gud vår Skapare...

Anfallaren Ola Toivonen, som gjort en imponerande insats, säger:

- Vi vet att vi måste vara på den högsta nivån för att slå de bästa. Mot Italien kom vi inte upp i den nivån, men vi hade Någon där uppe med oss. Nu hade vi inte Någon med oss... England gjorde det bättre än vi och fick första målet, som satte sin prägel på matchen.

Ja... när Någon är med oss så lyfts vår egen oförmåga upp ett par snäpp. Det lilla vi kan och orkar det blir välsignat.

Är Någon med oss?

Ibland kan man drömma mardrömmar på natten att man är på jobbet i pyjamas... att inget är förberett och man ska hålla föredrag/ lektion/ predikan iklädd - ingenting...
Så vaknar man med ett ryck och inser att drömmen inte bara var en dröm utan faktiskt en varning; att inte ta sina uppgifter för lättvindigt.

Och så kommer verkligheten och vardagen, och man står där, likväl oförmögen att få det att tända till, trots förberedelser. Allt är bara segt. Och overkligt.


Kvartsfinalen i fotbolls-VM har fått många tvivlare att nicka uppskattande åt svenska spelare som visat sig hålla alldeles utmärkt på högsta nivå.
En av dem är Albin Ekdahl och han säger:

- Jag har spelat varje match och det är jag nöjd med, men jag tycker jag kunde ha gjort det mycket bättre. Idag kände jag mig inte riktigt "där". Det var lite soppatorsk både mentalt och i kroppen, säger mittfältsmotorn.

Ja, så är det i livet.

Vi kan ha världens viktigaste möte framför oss; med försäkringskassan, på jobbet, eller i predikstolen inför biskopen i kyrkbänken, likväl är man bara totalt okoncentrerad och inte närvarande.
Mardrömmen blir verklighet och man vaknar inte. Eftersom man redan är vaken.

Känner du igen dig?

Utanför Lunds Domkyrka.

När kvartfinal-matchen sändes i lördags så satt jag "back-stage" i festivaltältet på Sölvesborgs stadsfestival Killebom. Jag skulle snart uppträda tillsammans med några vänner i ett program om originalet och prästmannen Ove Johnsson.

Framför mig satt sångerskan Pernilla Andersson och lite längre bort satt stå-upp-komikern Anne Westin och läste igenom sitt manus.

Det var en helt ny situation för mig...

Pernilla Andersson.

Nej, egentligen inte. Jag minns de fantastiska dansbans-tältmötes-kvällarna i Ulvsmåla då det kunde vara 300 personer i tältet, och jag var predikant. Bakom scen träffade jag Git Persson, Mats Blads orkester, Lasse Stefanz, Cindy Peters...

Men vårt svenska landslag har inte varit på den här höga nivån sedan 1994.

- Vi var i en situation där ingen av oss hade varit förut, säger Andreas Granqvist. Vi hade chans att göra något fantastiskt, och när vi då faller lite kort så blir det jobbigt.

Erik Niva i Aftonbladet Sport kommenterar det så här:
- England var inte särskilt bra, men Sverige hav ett näst intill handlingsförlamat intryck. Långsam fotboll, lågkvalitativ fotboll, livlös fotboll.

Redan vid avspark kände jag, Helene, att det här inte skulle gå vägen.
Det gällde att den känslan inte smittade av sig på det engagemang jag hade framför mig...

Männen kramas.

Så, hur tar man en förlust när man egentligen är en vinnare?

Sebastian Larsson är uppgiven då han konstaterar:
- Det är ingen idé att hitta någon bortförklaring.

Nej, var och en måste i sin livssituation stå för de konsekvenser livet ger oss. Även om vi har slagits för vårt liv mot myndigheter eller allmänt dumma personer, så gör det ont att erkänna verkligheten. Det gör ont, väldigt ont.

Och åter igen kan det vara andras förväntningar - och nu fördömanden - som sårar mest, särskilt när man vet att man gjort allt man kunde för att undvika förlusten, av att förlora arbetet, hälsan, barnen, äktenskapet...

Förklaringar finns. Men bortförklaringar är inte värdiga den som känner sig själv.

Solen är skuggans förutsättning.

Sveriges förbundskapten har goda ledaregenskaper då han säger:

- Vi ska vara stolta och glada över turneringen som helhet. Vi får vara deppiga ett tag... Vi är besvikna men det får gå över.
Det var viktigt att vi också tackade våra supportrar.

Framgång med förlust.

Förlust trots framgång.

Framgångsrik förlust... och drevet går.

Peter Wennman i Aftonbladet skriver om risken att bli hånad nu när "football is coming home again" till England.
- Det värsta är att jag inte har något att sätta emot. Det är bara att huka sig i sätet, hålla för öronen och fortsätta skämmas.
Jag erkänner nämligen att jag verkligen satt och skämdes långa stunder under Sveriges otroligt tama 0-2 möte med England.

- Hann sanningen ikapp ett lag som överpresterat för länge? undrar Wennman.

Samling.

Den frågan ställer sig alla som i arbets- och familjelivet tvingats överprestera, mot sin vilja, i en ohållbar situation alltför länge.

Vad gäller fotbollen så är det ju bara ett spel och ingen har ju dött... Men i det verkliga livet där det finns man och fru och små barn och andra som behöver en, då är det illa när någon tvingas dra lasset ensam, med för stort ansvar, utan support.

Ja, supportrarna är viktiga i idrotten, så även i vardagslivet. Man behöver någon som tror på en, som klappar en på ryggen och säger "jag tror du klarar det".

Ger vi varandra det hoppet?

Fortsätt bygg ditt liv!

Peter Wennman skriver i sin sportkrönika om föraktet från en pensionerad drevet-medlem; Giancarlo från italienska Gazzetta dello Sport, vars bittra ord lyder så här:

- Mycket smärtsamt att acceptera hur dåligt Italien måste ha varit för att bli utslaget av ett så patetiskt lag."...

… och så gör han misstaget att jämföra det sämsta med det bästa... eftersom Sverige spelade Mycket Bra den gången.

Även vi kan göra det misstaget. Vi kan anklaga oss själva för livets svackor och undra varför vi inte var på topp när vi var som sämst.
Vilken meningslös tanke...

Vi är inga robotar. Livet är inte statiskt. Svaghet finns. Trötthet likaså.

Victor "Viggo" Nilsson Lindelöf konstaterar torrt:
- Jag känner mig tom. Det var inte så här vi ville det skulle sluta. Sådan är fotbollen ibland.

Ja... jo... jodå! I alla idrotter finns det lika många förlorare som vinnare... Det är inget nytt, liksom.
Man kommer inte alltid upp i standard.

För att kunna prestera på hög nivå måste man prestera på hög nivå. Som sagt. Sport-retoriken går runt.

Eller så kan man säga så här:
- Drömmar och förhoppningar krockar emellanåt med verkligheten.

Och då är det verkligheten som gäller. Eller?

Vem presterar högst?

Ryssland, som är värdnation, var starkt nederlagstippat, men de överträffade förväntningarna med råge!
De tog sig förbi gruppspelet och kom till kvartsfinal efter att ha slagit ut självaste Spanien på straffsparkar i åttondelsfinalen.

Och trots förlusten mot Kroatien hyllas det ryska laget ändå som hjältar på hemmaplan.
Det är fint.
Ryssland har ju dessutom en förkärlek till att det är idealet som är verkligare än verkligheten.
Om Putin säger att det ryska laget är hjältar, då är det så.
Om han säger att landet är bra, då är det så - trots censur, bristande frihet och demokrati och diktatorfasoner.

Men vi kan lära oss något av högerbacken Mario Fernandez, som är rysk medborgare trots att han vuxit upp i Spanien. Han blev nämligen både hjälte och syndabock.
Precis som vår Jimmy Durmaz.

Först bli de hjältar - gör mål och räddar laget framåt. Men sedan kommer missen - Fernandoz missade en straffspark - och blev orsaken till att Ryssland förlorade kvartsfinalen mot Kroatien.

Så är det här i livet.

Först är du hjälte. Alla hyllar dig. Du får blommor. Jag får choklad.
Men sedan gör du ett felsteg. Säger något oförhappandes. Trampar någon på tårna med dobbarna.
Jag får gult kort och blir utvisad.

Syndabock.

Fel åsikt. För starkt tonläge. Högröstad. Motvalls. Kritisk och bitsk. Säkert med rätta, men ingen vill höra. Varken dig eller mig.

Vilken självbild ska man ha då?

Syndabockshjälte? Eller hjältestark syndabock?

GUD, GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN,
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN. AMEN.

Gud förvandlar. Folkkyrkan. Malin.

Jag tänker att Gud skapade oss alla till vinnare. Redan som spermier vann vi ju livets allra viktigaste lopp! Eller hur!
Gud har inte skapat oss till förlust eller att vara syndabockar.

Gud har inte skapat larven till att alltid vara på ett så lågt och utvecklat stadium, Nej, in i puppan med dig och väx! När tiden är mogen kommer larven ut som fjäril.

Det är så Gud har tänkt livet för oss alla.

Att vara fjärilar.

- Ge mig lite tid, säger Viggo. Det är klart att jag kommer att titta tillbaka på VM och vara stolt över grabbarna och det jobbet de lagt ned. Men just nu är jag bara besviken.

Men larven får tala till sig själv i egenskap av kommande fjäril.


SvFF, svenska fotbollsförbundet har till sist en paragraf som säger att "landslag som tar medalj firas vid hemkomst."
Men nu kommer fotbollsspelarna hem med förlust och då blåser man av de storslagna planerna.
- Vi kommer officiellt att hylla laget senare.

Färgerna kvarstår.

Är vi vinnare eller förlorare?

Som sagt, det beror på perspektivet. Dömer vi oss själva från slutet då är vi förlorare.
Men om vi dömer oss från var vi började, då är vi vinnare!

Låt oss se på oss själva med vinnarens ögon. Och realismens klarhet.

Anfallaren Marcus Berg går mållös genom hela VM.
- Jag vet att jag har gjort bra och mindre bra matcher. Jag är stolt över det laget har gjort. Sedan vill man alltid göra saker bättre, både i livet och fotbollen. Det är ingenting jag kan gräva ned mig för, utan jag kör på, säger Berg.

Och fortsätter:
- Jag har gjort många mål i min karriär och jag har missat många chanser.
Det är bara att se framåt just nu. Nu släpper jag fotbollen och hämtar ny energi hos familjen.

Tack för resan.

Jag låter Svenska kyrkan i Västra Frölunda i Göteborg avsluta detta inkastet, med en bön, som bara en göteborgare kan formulera, med värme:

#hurricane
#harrykane
#marcusberg
#andreasgranqvist

"Gud, du som råder över skapelsen; stilla Stormen, förflytta Berg och låt Granen skjuta skott! Amen"

Men, tyvärr stillades inte stormen (orkanen Harry Cane), berget stod kvar och granen har alla sina kottar hemma (Andreas fru Sofia födde en dotter dagen före denna match).

Även som det svenska fotbollslandslaget förlorade, så har laget överträffat sig själva.
Så, grattis Sverige, att vi faktiskt kom så här långt!

Det finns ju viktigare stormar att stilla och större berg att förflytta...
Men granarna förtvinar i sommarhettan och skörden håller på att alldeles slå fel för våra svenska bönder.
Det är en match vi inte får förlora! Gud, ge oss REGN!
Fräls oss ifrån (mål-)torkan och förlåt oss våra synder när vi missar målet.

Meningen med livet.

Att älska och ära DIG. Och varandra.

Matchen är avblåst men livet fortsätter, trots att alla gräsmattor är bruna.

Avblåst.

Filosofiska hälsningar från Helene Sture Fotfeltsboll,

- som ber att samhällets kollektiva lag skall hjälpa alla utvisade medmänniskor en väg tillbaka till banan...
- som gärna presterar på högsta nivå - en liten stund där återhämtningen är längre än anfallet...
- och som kanske ska berätta i nästa inlägg hur det gick när jag predikade i en biografsalong...

Och om du inte visste det så handlar fotboll om att ha något att samlas runt, att ha något gemensamt att tro på och att ta sig förbi sina egna begränsningar, skriver Simon Bank.
Hm, då håller den kristna tron bättre i längden!

Jesus förlorade... men vann i uppståndelsen mot den svåraste motståndare världen vet - den lede satan själv. Och den matchen befinner vi oss i just nu, allihop...

Seger i alla kategorier!

HESEKIEL SER SYNER

Vad ser han?

Tivoli på industriområdet. Arbete och nöje. Karuselltjut och kyrkklockor.
Här i byn samsas allt med vartannat.

Men är det någon som hör profetens röst?

Jag kan deltaga i nöjeslivet en stund, men inte utan förankring i min kristna tro.
Jag älskar dansen, sången och musiken, men sedan måste själen få mättas av Ordet som innehåller det djupaste djupet - Guds eget ord.

Så, allt medan tivolit roar här på Killebom - stadsfestivalen i Sölvesborg - så söker jag mig undan värmen och går in i min kammare för att läsa och söka källorna.
Och dela med mig till dig, bäste läsare.

Tullens bom.

I söndags lästes en mycket märklig text i våra kyrkor. Det var profeten Hesekiel som fick komma till tals på självaste Apostladagen. Han får se en syn... och i synen blir han kallad till profet.
Jag vet.
Jag har själv känningar med den ådran.

Och i natt drömde jag om ett stort svart moln som hotade. Men inte mig. Det svarta molnet var min vän.
Men vi tar det från början, allt medan karusellerna snurrar.
Jag läser från början i Hesekiels bok i Gamla Testamentet:

OCH JAG FICK SE EN STORMVIND KOMMA NORRIFRÅN, ETT STORT MOLN MED FLAMMANDE ELD, OCH ETT SKEN OMGAV DET.

MITT I ELDEN SYNTES NÅGOT SOM VAR AV GLÄNSANDE MALM.
OCH MITT I DET SYNTES NÅGOT SOM LIKNADE FYRA VÄSENDEN... Hes 1:4-5.

Matteus - ansikte.

 

Dessa fyra väsenden har sedan under kyrkohistorien avbildats tillsammans med de fyra evangelisterna. Du har säkert sett dem i kyrkorna och undrat varför Matteus har ett mänskoansikte, Markus ett lejonattribut, Lukas en oxe och Johannes en örn vid sin sida, och som jag förstår det så kommer symbolerna just ifrån Hesekiels profetbok.

Takmålningen i Carl-Gustavs kyrka i Karlshamn har avbildat detta.

Hesekiel beskriver vad han ser i sin märkliga syn, om hur de fyra väsendena hade fyra ansikten och fyra vingar med mänskohänder inunder. Vart de än gick behövde de inte vända sig - de gick alltid rakt fram.

Markus - lejon.

OCH DERAS ANSIKTEN LIKNADE MÄNSKOANSIKTEN, OCH ALLA FYRA HADE LEJONASIKTEN PÅ HÖGRA SIDAN,
OCH ALLA FYRA HADE TJURANSIKTEN PÅ VÄNSTRA SIDAN, OCH ALLA FYRA HADE OCKSÅ ÖRNANSIKTEN.

VART ANDEN VILLE GÅ, DIT GICK DE, OCH NÄR DET GICK, BEHÖVDE DE INTE VÄNDA SIG. Hes 1:10.

När Hesekiel beskrivit det han ser, såg han också en tron. Högst upp syntes någon som hade mänsklig gestalt som strålade i vitt guld och eld.

HAN VAR OMSTRÅLAD AV LJUS.
OCH SOM BÅGEN BLAND MOLNEN EN REGNVÄDERSDAG VAR DET LJUS SOM OMSTRÅLADE HONOM. Hes 1:27.

Neonljus.

Inom parentes sagt; någon regnbåge har vi inte sett på längre och inget regn heller, inte sedan Valborg. Torkan börjar få allvarliga konsekvenser i södra Sverige då skörden bränns sönder av solhettan.
Fodret till djuren börjar ta slut och nödslakt blir konsekvensen eftersom djurfodret också förtvinar i torkan.

Läget är allvarligt.

Sol =  är inte "fint väder". Det är riskfyllt väder! Vi behöver REGN!

Välsignat regn! 2014...

 

Det är denna varelse som nu börjar tala till Hesekiel. Året är 597 före Kr och Israels folk är deporterade bort till Babel.
Hesekiels pappa var präst, det är han själv också, väl insatt i ledarskap och gudstjänstordningar.


NÄR JAG SÅG DETTA FÖLL JAG NED MED ANSIKTET MOT MARKEN. OCH JAG HÖRDE NÅGON TALA.
- MÄNNISKA, SADE HAN, RES DIG UPP! JAG VILL TALA MED DIG.

MEDAN HAN TALADE FYLLDES JAG AV EN ANDEKRAFT SOM RESTE MIG UPP.

- MÄNNISKA, JAG SÄNDER DIG TIL ISRAELITERNA, DE TROTSIGA SOM TROTSAR MIN VILJA.
BÅDE DE OCH DERAS FÄDER HAR VARIT UPPRORISKA MOT MIG, TILL DEN DAG SOM IDAG ÄR. Hes 2:1.

Orden gäller Israels folk alltjämt, men också alla människor som är upproriska mot Gud.
Profetens röst måste fortfarande höras!
Och vårt land befinner sig i ett andligt uppror mot Gud, där man själv är sin egen herre och inte alls vill följa någon gud...

… i alla fall inte den Levande Guden, som är kärlek till sitt väsen.

Upp-rorisk.

Vi har varit naiva mot ondskan, som vi trodde var utrotad. Vi trodde alla var snälla.
Vi har låtit banktjänstemän sko sig på våra räntor. Vi skräpar lättvindigt ned överallt.
Nazister trampar gatorna i Visby medan vi så gärna vill att alla skall förstå demokratin - även de som använder den för att avskaffa den...

Och kyrkorna sjunger vackra sommarpsalmer men predikar inte längre omvändelse och syndanöd.

Karusellerna snurrar och vi virar in oss i sockervadd.

Profeter i alla tider kallas att tala obekvämligheter, men inte av eget huvud eller egen kraft. Nej, det förmår ingen och det leder inte rätt heller. Det är Gud själv som måste lägga sina ord i munnen.

Gud och människans tungomål...

Som kristen och som symbolpedagog förstår jag med hela mitt hjärta vad det nu är som Hesekiel får se:

- MÄNNISKA, LYSSNA TILL VAD JAG HAR ATT SÄGA DIG.
VAR INTE MOTSTRÄVIG SOM DETTA MOTSTRÄVIGA FOLK. ÖPPNA DIN MUN OCH ÄT DET JAG GER DIG.

JAG SÅG EN HAND STRÄCKAS FRAM MOT MIG, OCH HANDEN HÖLL EN BOKRULLE.
HAN RULLADE UPP DEN OCH JAG SÅG ATT DEN VAR FULLSKRIVEN PÅ BÅDE FRAMSIDAN OCH BAKSIDAN.

DET SOM STOD SKRIVET DÄR VAR KLAGAN, SUCKAR OCH JÄMMER. Hes 2:8-10.

Ät Guds ord.

Men... det låter ju som alla de kritiska artiklar jag delar på Facebook... eller alla de upprörda inlägg jag publicerar här vad gäller tidens tillstånd. Om än i mycket liten skala i jämförelse.
Även småmynt behövs i Guds rike...

Och vad är poängen då?
Att bara klaga, sucka och gnälla?

Nej, inte alls.

Bibeln har ett tema som är genomgående, i bok efter bok. Det ser ut så här:

1. Profetens kallelse.
2. Folkets tuktan.
3. Folkets upprättelse, som börjar med Guds dom (dooom) över folken och som innebär att Guds rike skall fulländas, med löfte om den gode herden som skall uppsöka det förlorade.

Upp-rättelse.

Det är precis samma sak som när vi fostrar våra barn och talar om vad som är rätt och fel.
Ja... när jag växte upp var det så.
Många av dagens unga föräldrar har abdikerat från sin vuxenroll och vågar inte ta konflikter längre med sina barn. Konsekvenser uteblir och respektlösheten tilltar.

Nu hör jag hur min osnutne granne spelar sin förb... musik på högsta volym igen... Ursäkta ett ögonblick, jag skall bara gå ned och säga till. Drick ett glas vatten under tiden.

- - -

Pulsen är i hundranittio. Han tänkte inte sig för. Han trodde inte det hördes. Eller, han brydde sig inte. Mina krukväxter har slutat studsa, men jag darrar fortfarande. Av ilska.

Respektera respekten.

Poängen är att avslöja ondskan i alla dess former - förakt, girighet, terrorism, narcissism, nonchalans…
Gudlösheten skrattar den fromme rakt i ansiktet.
Den som vill något annat än bara snurra runt blir kallad bakåtsträvare.
Och den som visselblåser syndens existens ombedes att tona ned sig.

Hesekiel fick inga tidningsrubriker.
I motsats till Jesaja och Jeremia fick inte Hesekiel tala till hela folket, inte heller till dess härskare.
Hans verksamhet var begränsad till en skara av lidandeskamrater i landsflykten.
Men bland dem blev han en förkunnare och själasörjare av Guds nåde!

I början mötte hans förkunnelse motstånd och likgiltighet (kap 12:21-23). Men så småningom blev det klart för allt fler att "en profet var bland dem".
Hesekiels anseende var i ständigt stigande. (Ivan Hellström).

Stigande anseende.

Gud kan kalla dig till att tala profetiska ord. Det handlar både om vad som skall ske i framtiden, men oftast behöver Gud sända profetrösten till att tala domsord, omvändelse och upprättelse.
Eftersom priset är så pass högt, är det ingen uppgift som man tar på sig själv.

Gud ger den till dig. Och utrustar dig.

Den Gud kallar, den rustar Gud.

Har du också känt av att du har kontakt med profet-ådran? Lyssna i så fall mycket noga till Guds röst i bön!
Fråga Herren vad Han vill med dig. Fråga vart han vill att du riktar dig. Och säg ingenting förrän du får det givet! Det är nämligen inte din sak att bestämma det. Inte min heller.

Lyssna.

TILL BARNEN MED HÅRDA PANNOR OCH FÖRHÄRDADE HJÄRTAN SÄNDER JAG DIG, OCH DU SKALL SÄGA TILL DEM:
- SÅ SÄGER HERREN, HERREN - - -

OCH DU MÄNSKOBARN, FRUKTA INTE FÖR DERAS ORD,  FASTÄN DU OMGES AV TISTLAR OCH TÖRNEN OCH BOR BLAND SKORPIONER. UTAN TALA MINA ORD TILL DEM... Hes 2:4-7.

Och fastän orden innehåll så mycket av Guds klagan över mänskosläktet, så smakade orden inte bittert i Hesekiels mun.
Nej, denna fulltecknade bokrulle som han skulle äta, den smakade gott!

- ÄT VAD DU HÄR FINNER, ÄT UPP DENNA RULLE OCH GÅ SEDAN OCH TALA TILL ISRAELS HUS.

DÅ ÖPPNADE JAG MIN MUN OCH HAN GAV MIG RULLEN ATT ÄTA.
- DU MÅSTE MÄTTA DIN BUK OCH FYLLA DINA INÄLVOR MED DEN RULLE JAG NU GER DIG.

OCH JAG ÅT, OCH DEN VAR I MIN MUN SÖT SOM HONUNG. Hes 3:1-3.

Sanningens sötma.

Ja, orden var söta eftersom de var sanna.

Äntligen slapp Hesekiel vara ensam med sin kritik. Nu fick han kanalisera allt det han såg och upplevde via Guds eget ord istället.

Om du har denna erfarenhet, dra dig inte för att söka kontakt med likasinnade kristna kvinnor och män! Du skall inte vara ensam med detta.
Låt Guds helige Ande välsigna och vägleda dig i det du erfar - oavsett om det är i vakna visioner eller i nattens drömmar.


Nu skall jag be till Gud att det svarta moln jag såg i min dröm skall vara fyllt av regn... så att markerna kan kvickna till liv igen.
Men det vet ju inte jag.
Risken är också att det jag såg i natt var ett doms-moln över samhället, ett moln fyllt av giftig smog och mental härdsmälta.

Mörka moln.

Låt oss be:

- Käre himmelske Fader, tack för att DU håller hela tillvaron i Din hand.
Tack för att Du ännu idag kan utrusta människor att tala profetiska ord till dem som behöver höra det.

Men jag vill också be om förlåtelse över vårt land som har så "hårda pannor" och är så förstockat i sin gudsförnekelse.

Sänd människor som talar Ditt Ord till oss alla, med väckelse, syndanöd och omvändelse!

Jesus Kristus, Du som är mer än en profet, Du som är Gud själv mitt ibland oss, kom och leta upp varenda en som längtar efter ett äkta liv i gemenskap med Dig!
Fräls särskilt dem med hårda pannor...

Helige Ande, sänd reningens eld över våra kyrkor och över våra samhällen.

Herre, jag anar Dig i röken... Du glimmar som av vitt guld i det svarta molnets smog. Du strålar av det vitaste ljus bakom det hotfulla molnet. Gör det Du skall med oss!

Döm oss!! Förlåt oss! Upprätta oss.

Och visa oss Din väg.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, amen.

Den profetiska gåvan kommer att försvinna och kärleken helt ta över. Men vi är inte där än...
Dock, störst av allt är kärleken och den skarpa rösten från Gud går kärlekens ärende.

Synbara hälsningar från eder syster i Kristus,

Helene F Sturefelt,

- som bildsatte inlägget med foton från Karlshamn och foton från Killebom förra året 2017, då det regnade varannan dag - så skönt och grönt det var!

När karusellerna stannar.

P.S. Killebom betyder = tullbommen vid källan.
Ja, alla sölvesborgare, leta upp den källan som ger dig evigt liv... trots de bommar som vill hindra dig att bekänna Guds namn, i kärlek och vishet.

HELIG DANS UR DJUPEN - De Profundis Ove Johnsson

Dans till Guds ära.

Alla tittar inte på fotboll. Några dansar och några går i kyrkan.
En del kombinerar alltihop.

Denna vecka startar Sölvesborgs stora marknadsvecka "Killebom" med tivoli och olika kulturaktörer.
Redan ikväll inviger Svenska kyrkan detta evenemang med fötternas bön... alltså cirkeldans; det som också kallas Helig Dans.

Följ med!

Du kan smygöva med mig en stund...

Och den självutnämnde prosten - framlidne Ove Johnsson - ska få komma till tals, ur djupen.

Bönesångerna från Taizé gör gott för själen och är lätta att dansa till. Med enkla rörelser - där man kan tänka att Chi Gongen har härmat oss - gestaltar vi först VENI CREATOR SPIRITUS.

St Nicolai cirkeldansare, Sölvesborg.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Livet är som en dans! I alla fall när det går bra för oss, då säger vi att livet går som en dans, eller hur?

Men vi kan inte dansa av oss själva. Vi kan inte ta ett enda steg av oss själva om inte Gud gett oss livet.
Och blåst livsande in i oss - den livets Ande som också vil ge oss gemenskap med Gud.

Den första dansen vi dansade här under kyrkvalven i Sankt Nicolai kyrka, är en bön som hette just så: "Skapar-Ande, kom till oss in" - Veni Creator Spiritus.

Nästa dans vill också forma en bön från klostret i Taizé i södra Frankrike. Sjung med i texten!

I MIN GUD HAR JAG FUNNIT STYRKA,
I MIN HERRE HAR JAG ALLT,
HAN HAR ÖPPNAT FÖR MIG EN VÄG
OCH BYTT MIN ÄNGSLAN I JUBELSÅNG.

Gemenskap mellan himmel och jord.

En människa kan hamna i djupaste mörker och förtvivlan, och faller ned på knä inför Livets Skapare. Bibelns Gud är den Gud som upprättar människan.
Gud reser oss upp, renar oss i förlåtelse och försoning. Det är då jublet föds inom oss.

JUBILATE DEO, JUBILATE DEO!

Men kan jag jubla trots att jag inte är glad?

Ja, den kristna Gudsgemenskapen är inte beroende av känslor. Tvärtom, det bygger på ett handfast faktum att det är Gud som först har älskat oss!
Det är Gud som är aktören, subjektet, och vi som är mottagaren, objektet för denna Guds stora kärlek.

Eller om du så vill; det är Gud som för oss i dansen, och vi som följer...

Jubilate Deo.

Så, när motgångar möter oss blir bönen från Taizé - med originalord på polska - så här.

GUD, DU ÄR KÄRLEK, LÄR OSS ATT VÅGA LEVA I TILLIT.
GUD, DU ÄR KÄRLEK, JAG ÄR TRYGG HOS DIG.

"Bog, jest miloscia"...

Tvivlaren, ateisten, sökaren och den troende har alla det gemensamt att i nöden då ropar vi på Gud.
Ingen av oss kommer undan svårigheter, men det är stor skillnad på hur vi hanterar den.

Vi sitter här i kyrkan under det stora medeltidskrucifixet. Jesus Kristus är den ende guden som har sår...
Gud har genom Jesus själv gått in under vår synd och brist och löst oss ur skuld, vrede och skam.
Jesus är befriaren! Förlösaren!

Älskade Jesus.

Jesus hade Psaltaren som sin bönbok. Vi ska lyssna till orden ur Psaltaren 130; "Ur djupen":

UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG, HERRE,
HERRE, HÖR MIN RÖST, LÅT DINA ÖRON LYSSNA TILL MINA BÖNERS LJUD.

OM DU, HERRE, VILL TILLRÄKNA MISSGÄRNINGAR,
HERRE, VEM KAN DÅ BESTÅ?

DOCK HOS DIG ÄR JU FÖRLÅTELSE, FÖR ATT MAN MÅ FRUKTA DIG.

JAG VÄNTAR EFTER HERREN, MIN SJÄL VÄNTAR,
OCH JAG HOPPAS PÅ HANS ORD.
MIN SJÄL VÄNTAR EFTER HERREN MER ÄN VÄKTAREN EFTER MORGONEN,
JA, MER ÄN VÄKTAREN EFTER MORGONEN.

HOPPAS PÅ HERREN, ISRAELL, TY HOS HERREN ÄR NÅD,
OCH MYCKEN FÖRLOSSNING ÄR HOS HONOM.

OCH HAN SKALL FÖRLOSSA ISRAEL FRÅN ALLA DESS MISSGÄRNINAR. Psaltaren 130.

Ceacarea vid havet, Israel.

Många här i Sölvesborg minns säkert den självutnämnde prosten Ove Johnsson, ett riktigt original!
Jag håller hans maskinskrivna "Herdabrev" i min hand, från 1974. Han skriver så här om Djupen i Psalt 130, jag citerar:

"DE PROFUNDIS

Käre medvandrare, har du någon gång förts ner i de väldiga djupen?
Tacka i så  fall Gud för det. Det finns nämligen inget hälsosammare för själen än att då och då vara gäst i förtvivlans bottenlösa dal.
Kan detta vara möjligt, säger kanske du som alltid befinner dig i sinnenas jämnvikt och aldrig gjort upplevelsen att falla - falla djupt.

Jo, det är möjligt. Där nere i djupen sker det underbara att hela den gamla människan förintas. Jag renas och förnyas och så stiger jag till sist åter upp i Ljuset , pånyttfödd och tvagen ren.

Var aldrig rädd för djupen, de väldiga djupen, min vän. På ett djupt fall följer alltid en stigning och i ödmjukhetens diskreta  mässhake sjunger jag sedan segerns sköna liturgi.

Faller... Lyfts upp. I Ljuset.

"Ur djupen ropar jag till Dig" heter det i en av våra mest allvarliga och gripande psaltarpsalmer.
Ja, här där. För att kunna och våga ropa till Gud fordras ofta att vi befinner oss i en påtaglig nödsitutation,
Framgångens barn ropar sällan eller aldrig till Gud. De menar sig icke vara i behov av Honom. De har för länge sedan glömt att det var ju Gud som gav dem framgången och lyckan.
Dock - i nödens stund vet de var Gud finns.


Tillåt mig ta ett exempel. Ateistens fall blir hans fall.
Jag menar då som så att hans fall blir också den ateists fall och undergång som finns inom honom.
Jag hoppas ni förstår mig rätt.
Jag menar nämligen som så att när exempelvis Gudsförnekaren faller, då blir detta hans fall orsaken till hans förnekelses förintelse… och tänk vilken salig upphöjelse!

De profundis, bröder! De profundis, systrar! Det är det enda som håller, ty ur djupen predikar Gud."

Slut citat.

Ur djupen. Ivön.

Ur djupen predikar Gud. Låt oss be.

- TACK käre himmelske Fader för Livets skönhet, för naturen, vänskap, dans och gläjde.
- HJÄLP oss att vårda våra relationer, vårda miljön - idag ber vi särskilt om REGN till torkande skördar och vissnande växtlighet.

- FÖRLÅT oss när vi glömmer att tacka dig, Gud, för livet. Förlåt oss Jesus Kristus när vi inte tar Ditt försoningsverk på allvar. Förlåt oss, Helige Ande, när vi bara pratar om Dig, men inte vågar fyllas av Dig och din kraft. Veni, creator Spiritus...

Vår Fader, Du som är i himmelen, Låt Ditt namn bli helgat...

Ge oss regn!

Sista dansen är till bönesången "Adoramus Te Domine" (som felaktigt översatts till "Med alla änglar"), som betyder "jag beundrar Dig, Herre, jag tillber dig Herre" (genusperspektiv och kristofobi spelar ibland ett spratt mot oss även inom kyrkan....)

Denna dans är vårt svar på Guds kärlek. Vi svarar an på Guds aktiva sökande efter oss.
Ja, Herre, jag vill ge dig min lovsång, beundran och tillbedjan.

I adore you!

Vi ger Gud all ära denna kväll!

Ära vare Gud i höjden.

MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES
OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN
OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND.

OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD.
OCH TILLS VI SES IGEN, MÅ GUD HÅLLA
HÅLLA DIG, I SIN HAND.

Herren välsigne dig och bevare dig,
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, amen!

Må din väg gå dig till mötes.

Eder meddansare och cirkelbedjande präst Helene F Sturefelt,

- som känner stort släktskap med gamle Ove Johnsson, ty vi är samma andas barn,
- och jag välkomnar er alla på lördag 7 juli till biograf Scala i Sölvesborg kl 18.00 då vi gör ett minnesprogram om Ove, med tonsatta dikter och högläsning ur hans Herdabrev,

- och som undrar i skrivande stund hur det ska gå för Sverige i fotbolls-VM mot Schweiz?
Nu förstår världen att vi inte är samma land... eller spelar de mot  sig själva? Nja...
En liten bön för Sverige också, amen.

Amen.

PRESENTATION AV MATEN

Knäcke-pizza?

- Vad är det i maten? Kan jag äta det här? Det ser konstigt ut...

Ända sedan barnen var små har jag tagit för vana att presentera maten vid matbordet. Alla kan inte äta allt och vissa magar är känsliga.
Så det är lika bra att förekomma än förekommas (passivt verb! Se förra inlägget!).

Eftersom vår mamma var hushållslärarinna/ hemkunskapslärare tillika kursledare på kvällar i matlagning, har vi alltid fått höra om alla nyttigheter, vitaminer och mineraler...

Mamma är lik sin mamma... Jag plågar min omgivning med att berätta om innehållet mer än om smakerna. Säkert mycket tröttsamt...

- Var det gott?
- Hm... frågan är snarare "gör det gott?" - - -

Gör det gott?

Om jag skulle driva med mig själv skulle en presentation kunna låta så här?

- Först får vi en enkel soppa gjord på antioxidanter, med stora mängder järn vilket gynnar kroppens blodbildning.
Till det kraftfulla fibrer med ett adhesivt intermedia för fasthållande av pålägg, utan tillsatser (smör) med gott om kalcium till skelettet och goda A-vitaminer.

Puh.

- Till huvudrätt serveras proteiner, odlade i källaren, med en sås som förhindrar inflammationer i öppna sår.
I grytan ligger nyskördade kolhydrater med C-vitaminer som är fettlösliga, därför kan man ta en klick från ko-riket, gärna med en slemlösande krydda som vi har i trädgården till vänster om höger.

Suck.

Öhh….?

- Efterrätten består av röda bär, vars färgämne i fotosyntesen påminner mycket om hemoglobinet i blodet, toppat med lite kolossalt silver. Men ät inte för mycket! Det är urin-drivande...
Om det är nödvändigt kan vi få koffein efter maten...

Rap.

Jaha. Kan du lista ut vad som stod på menyn, i klarspråk?

Nässelsoppa med rågknäckebröd och smör.
Stekta champinjoner med vitlöksås och honung.
Potatis med gräddfil och timjan.
Jordgubbar och kaffe...

Visst är jag jobbig? Visst är det intressant!

Gör det. Med riktig mat.

Innan läkarvetenskapen tog över och läkemedelsbolagen gjorde oss sjuka... så kunde vi sköta vår hälsa och små sår med hjälp av örter och kryddor. Maten var vår medicin.

Maten är fortfarande vår medicin!

Men vi har glömt alltihop.

Stackars vår kropp som idag proppas full av skräp. Så här kan det låta vid dagens snabba kvällsmat hos familjen Stresslund och Bekvämlighetsson:

- Hej barn, idag blir det härdade fetter till middag, indränkta i palmolja som orsakar skövlingar av regnskogar, emulgeringsmedel, färgämnen E172, E18 och E22 genom Blekinge.

Till efterrätt blir det en riktigt stinn sockerkulör med förtjockningsmedel och antiförsurningsdito, färgämnen från löss och vaniljarom framställt ur petrolium.

Som alternativ har jag en osäker sötningsbakelse, fylld med gelatin från Scans slaktavfall, emulgeringsmedel samt en dold fenyl-alanin-källa.

Middag.

Eftersom vi har fredagsmys hela veckan så kan ni äta tjipps och ostbåågar om ni inte blev mätta.
Det är förvanskade majsprodukter, överdragna med salt som ökar ert blodtryck, vilket är bra för långa och smala människor, vilket ni inte kommer vara så länge till om ni håller på med det här.

Eller varför inte några Wasabinötter, glaserade med senap, hittepåwasabikrydda, kokosolja, sojaolja och lite symaskinsolja, samt potatisstärkelse och jäsmedel.
Hur vi än har letat har vi inte hittat några spår av nötter alls i vår produkt.

Kära barn, producenten garanterar också att du får i dig spår av sesam, kärnor och rester av växtdelar.
Är ni inte nöjda, kan ni beställa på nääätet efter mer skit.
Naturligtvis har jag förvarat nötterna svalt och torrt - i skostället i hallen.

- Är det gott?
- Jättegott!
- Jättejättegott!

Spår av innehåll. Jättegott.

- Glöm inte er tandläkartid imorgon och att inte äta godis till frukost, barn!
- Jamen, det är ju så gott...
- Okej då, det gommen vill ha ska gommen få. Ta Ahlgrensbilar i yoghurten.
- Och Nutella?
- Absolut! Det bygger slappa magmuskler och det är fint med degvolanger runt magen...

Familjen Stresslund och Bekvämlighetsson har föräldrar som inte orkar hålla emot.
Själva har de ett hemligt fack med mjölkchoklad i bilen för de hinner inte äta lunch. Redbull ger fin energi till eftermiddagen...

Övervikten, munhälsan och knäna började ta stryk. Insulinet strejkade efter år av läskmissbruk, och diabetes smög sig in i familjerna...
Och första hjärtinfarkten av allt stillasittande.

Men annars mådde de bra i sin materialism.

Frätningsmedel i all vänskap.

Bästa bloggläsare.

Kroppen är det viktigaste vi har. Det är den som bär oss genom livet, förflyttar oss, tänker åt oss, andas, sväljer och bajsar ut all skit vi stoppar i den... Hur vågar vi hålla på så här??

Vi borde skämmas! Eller börja läsa på. Ta oss på allvar. Kroppen, den vackra och fina.

Dåliga produkter samarbetar säkert med läkemedelsbolagen, för att de ska kunna sälja sina magsårsmediciner ostört.

Losec. Looser. Förlorare. Det är vi det.

Vi äter oss till våra sjukdomar. Lägg hög skatt på socker och härdade fetter och låt det finansiera alla sjukdomar som detta orsakar. Och straffskatt på tobak och snus.

Vitt mjöl, pasta, potatis, ris och socker behöver inte stillasittande människor. Vi gör inte av med den energin. Men det gjorde farfar och farmor!

Losec. Tror jag det!

Så, frågan är helt berättigad:

- Inte; var det gott?
- Utan; gör det gott.

Och lär era barn att dricka riktig hemgjord saft, som är så röd av äkta färgämnen att det blir ränder på glasets insida...

TACK GODE GUD FÖR MATEN! AMEN!

För övrigt är att konstatera (passiv verbform - igen!) att Guds ord låter hälsa:

SE, JAG GER ER ALLA FRÖBÄRANDE ÖRTER PÅ HELA JORDEN OCH ALLA TRÄD MED FRÖBÄRANDE TRÄDFRUKT.
DETTA SKALL NI HA TILL FÖDA. 1 Mosebok 1;29.

Det var först efter syndafallet människan började äta kött. Men det tar vi en annan gång.

Ohärdade hälsningar från Helene Folsyra Sturefett,

- bärpallare, syltkokare och örtälskare.

Innehåller rent solsken.