UCKE FELLOWS i BROMÖLLA

Våra Birgittor.

- Vad är locket gjort utav på ukulelens ovansida?
- Vad heter det lilla segel man kan hissa i mastens topp?
- Vad hette den skådespelare som också var känd för att spela ukulele i sina filmer?

Välkommen till Drejar'ns dagcentral i Bromölla.
Vår fantastiska orkester Ucke Fellows är på turné med ett musik-quiz, som det heter på svenska.

- På trummor har vi vår bankdirektör - Bosse Dynamit - ja, han heter så för han bankar och slår så hårt på trumskinnet...
- Därborta sitter Helene med en lökplanterare... Nej, det är bara hennes hårdrocksukulele som ser ut så. Och bredvid sitter de två heliga i Birgittorna...

... och Kristin, Ylva, Kerstin, Christer och Hanna. Vilket gäng!

KOM HIT OCH HÖR, KOM HIT OCH HÖR
ALEXANDERS RAGTIME BAND - nej fel, VÅRAT UKULELE-BAND!

Friskvård.

SKYMNING FALLER ÖVER PALMKLÄDD STRAND
OCH DESS SAND SYNS SOM ETT SILVERBAND...

ALOHA-OE JAG ÄLSKAR DIG
PÅ DUNKEL KÄRLEKSSTIG MÖTER JAG DIG.

Fast nu för tiden träffas man ju inte på riktigt. Det är digitala möten med dejtar på internet.
Inte kan man höra något palmsus då inte. Endast datorn brummar lite i oromantiskt bakgrunden.

Tulpan-sus.

De flesta i publiken var födda på 1930-talet.
Alla sjöng med i El Baion:

NÄR EN GÅNG VI ÄR GAMLA OCH GRÅ
SKA VI LEVA PÅ MINNEN ÄNDÅ
OCH IBLAND SKA VI SJUNGA VÅR SÅNG, EL BAION EL BAION EL BAION.

OM VI UNGDOMEN INTE FÖRSTÅR,
OM VI BUTTRA OCH MUTTRANDE GÅR
SKA VI DANSA DEN ÄNNU EN GÅNG, EL BAION EL BAION EL BAION!

Nej, jag vill inte bara leva på gamla minnen!
Jag vill leva här och nu.
Inte bara minnas när jag blev uppvaktad som student, med ros, eller utfrågad av näste spekulant hur mycket pengar jag hade på banken...

Nej, låtom oss fortsätta älska och leva i detta nu.

Spelevink-vänner.

EN GÅNG JAG SEGLAR I HAMN
EN GÅNG ÄR DU I MIN FAMN...

Tänk att det kan sitta en liten apa i toppen...
Idag lärde jag mig att så heter det lilla segel man hissar längst upp- inte oxe, och inte mus.

Muntra skratt i publiken.

Bäst är ändå vår special-översatta amerikanska schlager Ain't she sweet:

HON ÄR FIN
HON ÄR NÄTT OCH HON ÄR MIN...

JAG ÄR KÄR
OCH VILL DU VETA VEM HON ÄR
HÄR ÄR HON SOM GER MIG SIN INTIMITET:

UCKEN MIN!

Översättar-Holmquist har gjort en snygg text.
I kombination med ett lika ursnyggt intro - D6, Diss-dim, e-moll, A7 - är detta nu vår signaturmelodi.

Kluven ukulele.

Jazzlåtar, schlagers, vals, gamla danslåtar och till och med en Lennart Hellsing barn-visa gjorde repertoaren bred och intressant.

Jag har övat flitigt på mitt munspel så att jag skulle kunna ge lite goa klanger till "Det var så roligt" - men jag fick skratta själv... jag hittade inte tonen...

Blås, blås ut, dra in, ja jag drar! Men det blir fel ändå... D-durs munspel till G-durs sjungande, hm.

DET VAR SÅ ROLIGT JAG MÅSTE SKRATTA
DET KOM EN TREKANTIG GUBBE IN.

HAN HADE TRÄSKOR OCH NÄVERJACKA OCH HATTEN KANTAD AV KORVASKINN...

Nä, på min stråhatt satt bara ett stearinljuspynt och vippade...

Tryn-orgel... inte mungiga!

Efter 40 minuter var det dags för kaffe.
Jag fick en pratstund med herr Mårtensson från Vinslöv.

Han hade nio bröder och flera av dem hade vunnit fina medaljer i brottning på sin tid.
- 180 stycken svenska medaljer i denna ädla sport, det är mer än vad någon annan idrott bidragit med! sade han stolt.

Sen sjöng han solo för mig:
- Det ska va' gamla låtar såna som man hörde förr, nånting glatt, nånting enkelt så att alla hänger med...

Det var ett fint möte.

Men han hade bara 4 rätt i musik-quizzzet. Torsten vann karamellerna. Tillsammans med två tanter.

Mårtensson från Vinslöv.

Och vi sjöng:

VARJE KVÄLL GÅR EN VÄDJAN UT I TONER
SKÄNK EN SLANT TILL EN GAMMAL SPELEMAN.

DET ÄR SÅNGEN OM BRUSTNA ILLUSIONER
DET ÄR SÅNGEN OM LYCKAN JAG EJ FANN...

Många kommuner har dragit in på dagcentralernas öppna verksamhet, liksom på många äldreboenden.

Det är inte bra!

Ska de gamle bara sitta där och vänta?
På vad då? Maten och sen döden? Kulturen är rena friskvården och får oss att känna glädje och livslust.

Så kan vi inte ha det.
Återför skattemedel till denna viktiga friskvård!
Själv är jag piggare sen jag började i denna utmärkta lilla orkester.

Jag tackar alla - och Kalle särskilt - för ännu en rolig eftermiddag.

D, D7 och G istället för medicin. C, G9 och A+ istället för en pillerburk...
Det är mycket billigare.
Och inga biverkningar!

Choklad-musikalisk medicin.

Granlocks-svängiga musikalhälsningar från en med trekantig rundhatt,

Helene Sture Ragtime-felt,

- friskvårdare,
- som gärna hade velat träffa George "Flygmalajen" Formby!

BIBELMARATON i BALKAN och skurkens "Gudskap"

Bibelmat.

Sverige är på nytt en missionsland som behöver få höra om Jesus.
Var finns missionen här hemma?
Var finns den inre glöden?

Kan en gangster bli frälst?

Jag läser ikapp mina tidningar och saxar ur Svenska Bibelsällskapet, Kyrkans Tidning och Dagen.
Jag har många frågor.

Vart skall jag gå för att få höra Bibeln läsas och studeras?
Var någonstans finns det daglig bön som jag kan deltaga i?

Ska jag gå till biblioteket? Tja, kanske det!
Det hörs ju på namnet att det hör ihop med böckernas Bok! På grekiska blir det:

biblia = bäcker
thäke = samla

Många böcker.

Allt oftare använder kristna människor sociala medier för att dela trons gemenskap.
Jag läser i Svenska Bibelsällskapets tidning nr 4/15 om ett bibelmaraton i Balkan:

- Det slovenska bibelsällskapets årliga bibelmaraton, där Bibeln läses kontinuerligt i städer runt om i landet under en vecka, fick en gränslös rivstart!

Vilket behövs i dessa svåra flyktingtider...

- Under första timmen turades deltagare från Slovenien, Albanien, Kroatien och Serbien om att läsa högt ur Bibeln via Skype.
De deltagande församlingarna hade storbildsskärmar i kyrkorna där man kunde se och höra varje deltagare läsa i stafetten.

Fantastiskt.

Vilket fredsarbete! Vilken sammanhållning. Och vilken respekt för Guds ord, som är vår källa till liv och daglig kraft.

Kinesisk bibeltext.

Projektkoordinator Gjergj Ndoci erkänner att det var en del tekniska problem för att få allt att fungera.

- Vi har ju begränsade resurser.
Trots detta var det underbart att läsa Bibeln tillsammans på våra olika språk och höra tacksägelser och lovsånger över gränserna.

- Att dela den här händelsen skapade en känsla av familjeband och vänskap mellan våra länder, säger Gjergj Ndoci.


Jag tänker på när EFS Möllebackens Blås i Karlskrona åkte till Prag i Tjeckien för några år sedan.
Vi förstod ingenting av deras språk, men lovsångerna utstrålade Guds Ande så påtagligt att kommunikationen bara flödade!

Vilken glädje det var.

Cykelsulkyn kör instrumenten.

När jag läser predikoturerna i tidningen så är det detta jag söker.
Mat för min själ. Bön, tillbedjan och bibelläsning. Men det är så sällan jag finner vad jag behöver...

Jo, jag vet, många gudstjänster innehåller detta, men inte heller det kan man vara säker på i dessa tider av inre sekularisering.

Därför blev jag så glad när jag läste Kyrkans Tidning i förra veckan, nr 8/16, och läste om Skarpnäcks församling:

- Sökes: en hållbarhetspräst och en tillgänglighetspräst.

Vad är nu detta?! Det låter spännande.

Kyrkoherde Maria Berg förklarar med en jämförelse från idrotten:

- Vi har jättebra backspelare, men vi behöver anfallsspelare också.

Eller med kyrkiska ord uttryckt: missionärer.

Skarpnäcks församling.

Hur ska det gå till?

- Specialuppdragen sköter prästerna på halva sin arbetstid, övrig tid har de mer vanliga arbetsuppgifter.
Maria Berg ser det som att mer traditionella prästsysslor kombineras med pionjärarbete.

Alltså att vara missionär.

Hennes egen uppgift är främst som förvaltare, medan dessa "specialpräster"  ska bryta ny mark.

Missionera, alltså.

Ja!
Det var precis så jag hade glädjen att få arbeta som i Karlskrona.
Missionärspräst.

* Tillgänglig på torget och gågatan vid lunchtid (vi tog lunchpaus senare).

* Tidegärdsbön i den stora Fredrikskyrkan (folk slank in, och slank ut, välsignade).

* Pilgrimsvandringar i staden på söndag eftermiddag  ("en promenad med kyrkan kan väl inte vara så farligt" = folk vågade närma sig oss).

* Cirkeldans under kupolen ("att få röra sig i kyrkorummet kan väl inte vara så farligt" = folk vågade komma till oss).

* Katekumenatet: vanliga människors livsberättelse fick möta bibelordet - och tycke uppstod! Tron växte sakta och fick mogna.

Jag är så stolt och glad när jag tänker på detta!
Det är mission. Pionjärarbete. Utåtriktad verksamhet för att visa vägen in till altaret. Och Jesus.

Karlskrona stadsförsamling.

Tänk om vi kunde ta vår tro på större allvar och läsa Bibeln tillsammans mer?

Tänk om både radio och TV kunde ha en timmes bibelläsning?
Gärna en timme Koranläsning också, så alla själva kan jämföra, höra och förstå var frälsningen finns.

Bibelläsning på facebook och bloggar - det finns redan - men också läsning på våra bibliotek; Guds ord har en enorm berättarkraft!

Helig dans och bön under kupolen.

Balkan inspirerar.
Tänk om vi i Norden kunde Skypa Bibelläsning på norska, danska, samiska, finska, färöiska och listerländska...

Kan Anders Blåberg, generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet, samordna detta?

Norden inspirerar.
Och konkurrerar ut Melodifestivalen!

Vi behöver ett starkare sammanhållande kitt i detta land.

Det finns inga "behöriga"...

Låt mig till sist avsluta med skurken Daniel Webb som blev räddad av Jesus.

Han var tidigare en gangster i Stockholms undre värld.
En problematisk uppväxt gick från bus till grova brott, och fängelse.

Jag citerar ur Dagen, nr 35/16:

- Efter ett par riktigt tunga år blev han medbjuden till en liten kyrkolokal på Brunnsgatan.
Detta var dagen som förändrade allt.

- Alla var så vänliga och det + lovsången ledde mig till ett fysiskt möte med gudsnärvaro - det hade jag aldrig känt tidigare.
Har man väl varit i kontakt med det, så finns det inget härligare, säger Daniel Webb, oavsett om man åker jorden runt!

När frågan kom om någon ville ta emot frälsningen kunde Daniel inte stå emot.

- Gud fångade upp mig, det var som att jag flög. Jag sträckte upp handen - pang - det var som en blixt.
Den gamla Daniel dog där. Mitt hjärta mjuknade. Jag gick från att ha hatat allt och alla, till att möta förlåtelsen i Jesus.
Jag kände hur kärlek rann in i mig och Jesus sa:

- Du är med mig nu, du är förlåten.

Daniel Webb, inte rädd - räddad!

Tidningen Dagen fortsätter:

De som följer Daniel Webb på sociala medier vet att det varken råder brist på frimodighet eller tydlighet:

- Många använder Facebook eller Instagram för att lägga upp semesterbilder eller politiska budskap, men jag vill använda det till "Gudskap" istället!.

Den frälsta gangstern poängterar:
- Namnet Jesus är hett! Inte bara "Gud..." När du pratar om honom står rummet still. Det är där kraften finns.
Jag är inte rädd att använda namnet Jesus. Det har förändrat mitt liv. Det här är på riktigt!

Låt oss läsa på alla språk!

Jag vill med detta utmana och uppmuntra de kyrkor som finns i min närhet att satsa på bibelmaratonläsning, med inspiration från Balkan.

Jag vill uppmana alla vänner på sociala medier att våga citera Bibeln.
Lägg ut ett ord som du tycker om och som betyder mycket för dig!

Låt oss dela.

Anders Blåberg lyfter fram Romarbrevet 8:

VI VET ATT GUD PÅ ALLT SÄTT HJÄLPER DEM SOM ÄLSKAR HONOM ATT NÅ DET GODA, 
DEM SOM HAN HAR KALLAT EFTER SIN PLAN.
Rom 8:28

Eller som det stod i den gamla översättningen - ett av mina favoritord längs livets motgångar:

MEN VI VETA ATT ATT FÖR DEM SOM ÄLSKA GUD,
SAMVERKAR ALLT TILL DET BÄSTA,
FÖR DEM SOM ÄRO KALLADE EFTER HANS RÅDSLUT.

Krusiga bibelblad.

Maria Berg i Skarpnäck skulle kunna citera missionsbefallningen:

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...
Matteus kap 28:18-20.

Daniel Webb citerar:

TÄNK INTE PÅ VAD FÖRR HAR VARIT;
BRY ER INTE OM VAD FORDOM SKETT.

SE, JAG VILL GÖRA NÅGOT NYTT.
REDAN NU VISAR DET SIG - MÄRKER NI DET INTE!?
Jesaja kap 43:18-20


Så, alla vänner från Balkan, Norden och Mellanöstern, låt oss stärka varandra med Guds ord.
Det är levande och verksamt.

Må du vara välsignad idag - och mättad av bröd och fisk från frysen.. nej jag menar från evangeliet.

Långdistanshälsningar med ett glatt "Gudskap" från

Helene Sture Bokfelt, bloggmissionär,

- som äter Guds ord för själen och slukar bacon för magen...

Tyvärr inte halal.

SJÄLVVALD ENSAMHET

Äntligen själv.

Vi talar så ofta om bekymren kring "ensamma människor".
Det är inte roligt att tappa sitt sociala sammanhang och bli isolerad. Där gör kyrkans diakonala verksamhet en stor insats!
Liksom goda grannar.

Men.

Nu vill jag lyfta fram en annan sida - den självvalda ensamheten, som är av godo.

Den underbara känslan av att få vara ifred!

Med sig själv. Bara och endast.

En del går in i garaget. En del går in i en bok. Andra går bara ut.
Eller tar fram gitarren - och ukulelen.

Poängen är att slippa relatera...

Spårlöst bortglömd.

I bakhuvudet har jag den text jag arbetat med hela veckan;
- när folk trängde sig på Jesus och en kvinna med "blodgång" rörde vid honom i smyg (se förrförra inlägget 3 mars), Markus evangelium kap 5.

Har du också upplevt obehag i stora folkmassor? När folk tränger sig på...

Det kan vara den långa kön i kassan. För mycket folk på tåget, högljudda människor på bussen, jättetrevliga personer i kyrkan som hälsar och vill veta allt - i omsorg - eller i foajén till konserthuset... och så vidare.

Vi är några stycken som inte trivs så bra med sådana situationer.
Och då väljer att komma lite senare, sitta i "tyst kupé" eller helt enkelt stanna hemma.

I lugn och ro!

Lugn och ro.

Undrar vad som händer ifall jag lägger ett raster av pilgrimens sju nyckelord över den här ensamheten...
Vi prövar och ser vad som händer.

Jag tänker på kärleksörten Fetblad och kommer ihåg orden med hjälp av den:

Frihet  -  Enkelhet -  Tystnad - Bekymmerslöshet  - Långsamhet  - Andlighet -  Delande.

FRIHET

Jag svingar mina ben över cykelramen och drar iväg, med håret fladdrande i vinden.
Det är bara jag och min cykelhjälm.
Ingen annan att ta hänsyn till. Ingen annan att interagera med.

Men fy så tråkig du är, Helene!

Snälla du, att gå ut ur min personliga bubbla och "vara tillsammans" kräver väldigt mycket energi av mig.
Jag förlorar mina tankar, hittar inte mina känslor och vet inte vad jag vill...

Frihet - att ha egen tid för att hämta hem mig själv.

Hämtar hem mig.

ENKELHET

Jag gör det enkelt. Det blir kaffe och ostmacka till lunch. Med "Tele-kryptot" som inte kräver någon intellektuell insats...

Klär mig i hemmakläder. Gör vanliga saker. Eller ingenting...

Söker motsatsen till det komplicerade. Det krävande.

Klappar en katt. Får villkorslös kärlek av en hund. Eller en vän!

Jag har slappat för lite i mitt liv. Inte alls, om jag skall vara ärlig. Det är dags nu.
I enkelheten finns återhämtningen.

Hoppet.

Slappat för lite.

TYSTNAD

Det finns de som drivs av stimulans utifrån - musik, film, ja det måste "hända något" hela tiden för att inte energin ska stanna.

Andra drivs av stimulans inifrån - det är redan fullt i huvudet av intryck; tankar, ord, melodier, ideér...

Då måste det vara tyst runt omkring för att vi skall höra allt detta som pågår inne i huvudet.

Idag samlar jag på tomrum.
Gör plats för nya intryck. Bereder rum för de idéer som vill komma fram. Nya blogginlägg som vill bli skrivna.

Inga ljud. Inte ens närradions goda musikutbud hörs idag. Tyst och lugnt.

Min tysta kommunikation med omgivningen. Med dig.

Tysta bergen talar.

BEKYMMERSLÖSHET

När man är högkänslig, HSP, är det lätt hänt att man inte hinner skydda sig mot andras känslor eller behov.
Vi blandar ihop allt, tar på oss andras bördor, sörjer andras sorg, fyller ut andras behov.

Men vad tillhör mig?

Att då våga vara "i sig själv" är en stor upplevelse.

Det kan bli en erfarenhet av bekymmerslöshet som är alldeles underbar.

- Gör er inga bekymmer, sa Jesus.

Tillverka inga nya. Vi kan bära varandras bördor, men inte så att vi tar över varandras bekymmer. Då är vi inte till någon hjälp.


LÅNGSAMHET

Detta ord är ett av de vackraste jag vet. Min själ jublar!
Men vårt samhälle rynkar på näsan.

I effektivitetens namn ska det gå undan! Brutal mjukhet. Mjukt bråttom. Sjukt fort.

Ställtiden avskaffad.
Organisationen slimmad.
Fikapausen bortrationaliserad.

Stopp. Pilgrimen i staden saktar ned på tempot. Springer inte till bussen. Rusar inte till affären.

Jag går så långsamt att jag hinner se att gråsparvarna sitter i buskagen.
Mina tankar får utrymme så att jag förmår känna vilka känslor de väcker.

Hur många i Sverige är sjukskrivna på grund av Utmattning?

Dag efter dag erövrar jag lugnet igen. Långsamheten botar stressen.
Hur många år får det ta?

Otroligt långsamt.

ANDLIGHET

Går det att vara andlig i den självvalda ensamheten?

Ja.
Det kan ge en oerhörd koncentration att få sitta själv hemma på bönepallen, utan att behöva ge uppmärksamhet till andra.

Det är bara jag och Gud. Vi. Vår tvåenighet!

Jag andas. Lyssnar. Läser. Ber i kontemplativ anda. Bara är, inför Guds ansikte.

Eller sätter på en gospelskiva och lovsångsdansar så svetten lackar!


DELANDE

Men nu får du väl ändå ge dig, Helene.
Man kan väl inte vara ensam och ändå dela?

Jo...

Jag är ju tillsammans med mig Själv. Då är vi två! - - -

Jag delar med mig till mig själv genom att skriva. Reflektera.

Jaha, tänker jag så? Jasså, menar jag det? Tycker jag verkligen detta? Där ser man!

Bokstäverna på det vita pappret tvingar mig till ärliga formuleringar.
Men ibland ljuger jag... för jag vet inget annat... fast i gamla hjulspår.. som efterlämnar en fadd smak.

Insikt saknas. Och ord.

Känner du igen det?

Då bryter jag min självvalda ensamhet och ringer en syster...

- Delandet är helandet!
Nya perspektiv flödar och halvlögner försvinner. Den sanning som befriar, och gör lite ont, får ta plats istället.

Lite mer egen tid krävs för att insikter ska komma till ro och bli ett med mig.

Att inte springa ifrån sig själv.

Helt delande.

OCH SEDAN?

När alla dessa goda ting fått tillräckligt mycket med utrymme, då är jag samlad!
Hemma i mig själv. I balans. Med min fetbladiga kärleksört.

Redo.

För fest! Att träffa dig. Att gå ut.
Till affären. Till kyrkan. På bio eller puben. Gå en konstrunda.
Eller till och med orka sitta på ett pratigt café... och längta efter Sweden Rock.

Men sen får jag börja om igen.

Hejdå. Stänga dörren. Samla på tomrum. Lyssna inåt. Tänka. Skriva. Sitta här och dela med mig.... för att du skall förstå.

Ofta är det mycket lättare att vara i sin yrkesroll, eller hur?
Då går man in i ett tryggt beteende, i en trygg roll.

Det jag nu har beskrivit är hur det kan kännas att lära känna sig själv igen, mitt i livet, bortanför det invanda yrkesbeteendet

Hitta hem igen. Till sin insida.

Och efter ett stort dagsverke, då Jesus mättat femtusen personer, sa han till lärjungarna - ungefär som att ha haft ett konfirmandläger:

FÖLJ MED MIG BORT TILL EN ÖDE TRAKT,
SÅ ATT VI FÅR VARA ENSAMMA OCH NI KAN VILA ER LITET.
Markus kap 6:31

Reträtt. Pilgrimsvila. Retreat. Vapenvila. Mänskovila. Jesusvila - med mig.

Säker vila.

Så var rädd om dig, du som möter många människor i din vardag; i skolan och på fritids, inom sjukvården och i restaurantvärlden... Och i kyrkan.

Den varmaste ensamhetshälsningar i enskildhet,
Helene Sture Självfelt,

- som leker med foto-drawing och lattjar lite onyttigheter...
- och undrar vem som glömt sin blekinge-eka på land?

KYRKORNA LÄKER IHOP

Speglar frälsningen.

Söndag - vilodag.
Men inte för präster, kantorer, vaktmästare och kyrkosångare.

Jag är så tacksam att jag får sitta i "avbytarbåset" ännu en tid, och vila. Bara ta emot.

Och nu vill jag dela med mig av två ytterligheter.

Vår kristna tradition kan ta sig många uttryck, och alldeles för ofta har vi misstänkliggjort varann.
Ibland har kritik riktats, med rätta.
Men i andra fall har det vara varit oförstånd och okunskap som gjort att man tagit avstånd från varandra.

Jag bildsätter med suddiga foton från TV-gudstjänsten, några snabba shot från gudstjänst live här i Sölvesborg, samt en död duva på min promenadväg...

Serbisk-ortodoxa kyrkan, Stockholm.

Jag kan inte tänka mig större ytterligheter än en ortodox gudstjänst jämfört med en karismatisk pingstförsamling!
Idag har jag deltagit i båda...

... och haft fullt utbyte!

Om jag ställer mig betraktande på avstånd kan jag höra enformigheten i båda:

- den rakt igenom sjungna liturgin, där präster och församling varierar tonerna endast med små intervall,
- den poppiga lovsången, med trummor och basgång som låter likadant låt efter låt, hela tiden med samma typ av ackordklanger.

Musiken som beledsagar bönen är bara tycke och smak. Egentligen.
Det är innehållet och texternas fokus som är det väsentliga.

Vi prisar dig från soluppgång till...

- i den ortodoxa gudstjänsten står man upp hela tiden - det finns inga bänkar - för man är "ett folk på väg" och utför gudstjänsten som ett "arbete" inför Herren, i positiv betydelse,
- i den karismatiska lovsångsgudstjänsten står man också upp under större delen av gudstjänsten, och sitter endast under predikan.

- de ortodoxa gör ständiga korstecken, bugar och svingar rökelse, med små klockor på,
- de karismatiska lyfter sina händer, blundar och utbrister i Amen, Halleluja, ja Jesus...

- vilket också de ortodoxa gör... men mer organiserat i liturgin.

Allt är samma!

Kören sjunger med församlingen.

Pastor Lilja frågade idag:

- Varför är vi här?
Av tradition "vi brukar ju gå till kyrkan på söndagar..." ?
Eller för att visa vår position "jag har en uppgift att utföra, annars kommer jag nog inte.." ?
Eller rent av som en prestation "jag måste göra nåt för Gud för att få frid"... ?

Inget av detta leder till någon andlig växt, sa han.

- Det är myllan det kommer an på, var din själs rötter söker sin näring. När du är planterad i Jesus Kristus, då försvinner alla andra motiv.

Och så läste vi, hela församlingen tillsammans, en text från Kolosserbrevet, upplyst på väggen:

HAN HAR RÄDDAT OSS UR MÖRKRETS VÄLDE
OCH FÖRT OSS IN I SIN ÄLSKADE SONS RIKE...

Utan rötter, ingen frukt.

I den ortodoxa kyrkan förekommer ingen predikan. Där är det själva liturgin som är bärande.
I vår lutherska tradition är predikan mycket central - där av bänkarna "var så god och sitt". Varför?
Jo, därför att:

TRON BYGGER PÅ FÖRKUNNELSEN OCH FÖRKUNNELSEN PÅ KRISTI ORD.
Romarbrevet 10:17

Tommy Lilja lät predikan ta en sväng ut i universum, och sa:

- Forskarna har inget svar på hur själva gravitationen fungerar... och inte heller detta med de svarta hålen - imploderat ljus.

Men vi kan med bibelns språk förstå detta på ett andligt sätt:

KRISTUS ÄR DEN OSYNLIGE GUDENS AVBILD,
DEN FÖRSTFÖDDE I HELA SKAPELSEN,

TY I HONOM SKAPADES ALLT I HIMLEN OCH PÅ JORDEN,
   SYNLIGT OCH OSYNLIGT, 
      TRONER OCH HERRAVÄLDEN,
         HÄRSKARE OCH MAKTER - ALLT ÄR SKAPAT GENOM HONOM OCH TILL HONOM.

HAN FANNS FÖRE ALLTING OCH ALLTING HÅLLS SAMMAN I HONOM.
Kolosserbrevet kap 1.

- Gravitationskraften hålls samman i Jesus Kristus.
De svarta hålen är det perverterade ljus som synden har blivit...

Ingen gravitationskraft.

Och så ställde han två personer framför oss, och förklarade pedagogiskt detta svåra med varför Jesus måste dö på korset...

- Den onda makten är en verklighet. Djävulen är fiende till allt liv. Vad skulle han göra för att förstöra så mycket som möjligt för Gud? Gud älskar ju människan!

Jo, djävulen planterade in det som Gud hatar mest - synden - i det som Gud älskade mest; människan.

Vilken diabolisk konflikt!

Det onda måste dödas... och då dras hela människan med i döden... in i det svarta hålet.
Anti-materien.

Död duva.

Men Gud hade en plan, det som hela Bibeln vittnar om, sida efter sida.
Paulus beskriver Kristus igen i Kolosserbrevet:

TY GUD BESLÖT ATT LÅTA ALL FULLHET BO I HONOM,
OCH ATT GENOM HANS BLOD STIFTA FRED

OCH FÖRSONA ALLT MED SIG GENOM HONOM, (läs sakta!)

ALLT PÅ JORDEN OCH ALLT I HIMLEN.

För att rädda människan från dödssynden beslöt Gud att själv ta syndens konsekvenser på sig.
När Gud blev människa i Jesus Kristus - så tog han all ondska på sig, oskyldig.

Vi tror på Gud Fader...

Inom mig sjunger jag långfredagspsalmen 143:

GUDS RENA LAMM OSKYLDIG
   PÅ KORSET FÖR OSS SLAKTAD...

Märkligt att jag nästan skulle råka trampa på den stackars duvan som låg på min kyrkstig...

Jesus dödade döden inifrån och uppstod igen. Det svarta hålet kunde inte behålla Guds ljus.

- När vi tar emot Jesus i våra hjärtan står vi rena och fläckfria inför Gud!
Inte på grund av tradition, inte heller av position och absolut inte av prestation - utan bara av Guds NÅD!

Detta är det stora med kristen tro!

Det är ett enda stor givande och ett enda stort mottagande!

Och pastor Tommy Lilja, som just var hemkommen från en missionsresa i Nepal, hade fått se hur både hinduer, buddhister och muslimer fått lämna sin gärnings-religion och ta emot det Gud har gjort för oss!

HAN SKALL LÅTA ER TRÄDA FRAM INFÖR SIG,
HELIGA OCH FLÄCKFRIA OCH OFÖRVITLIGA

OM NI HÅLLER FAST VID ER TRO, HAR EN STADIG GRUND OCH INTE VIKER AV FRÅN DET HOPP NI FÅTT HÖRA OM I EVANGELIET...

Har ni hört att... 

Jag tänkte på den där döda duvan igen... Vad hade hänt med den?
Fjädrarna låg utspridda över stigen.

Hade den blivit anfallen? Offer för skatornas terrorattack? Utmobbad av kråkorna?

Eller hade duvan försökt skydda en annan fågel från angripare, och så offrat sitt liv?

Vad vet jag.
Imorgon kanske den är uppäten av naturens asätare.

För dig utgiven...

Stackars dig.

Det var nattvard i båda kyrkorna, både på TV'n och live i Sölvesborg.

Ingen av dessa traditioner firar Herrens måltid såsom jag är van vid, från Svenska kyrkan, med oblater som doppas i vinbägaren.

- ortodoxa kyrkan har ett bakat bröd, kallat "Lammet", där man skär ut mittbiten och lägger på ett silverfat.
- i Folkkyrkan är ett litet bord förberett med bröd uppskuret i små bitar, och på en bricka står små "snapsglas" (förlåt) med druvjuice färdigt.

I båda fallen läses, sjunges och bedes nattvardens instiftelseord med stor inlevelse.
Församlingen är stående, i båda fallen. Andakten är stor, både i TV'soffan och i kyrkbänkarna.

Nattvard i Folkkyrkan.

- i ortodoxa kyrkan är mässkrudarna oerhört påkostade,
- i den karismatiska kyrkan är det kavaj som gäller.

Men samtliga församlingsbor deltager i vanliga kläder, och vördnaden inför det heliga fyller själen.

Vilket är mest ursprungligt?
Frågan är ointressant för mig. Det enda som räknas är allvaret. Att det är på riktigt. Att vi får vara i tillbedjan. Att vi sätter tro till det som händer.

Jo, det mest ursprungliga är att ha Kristus i centrum. Det är inte längre självklart.
Jag gråter en torr tår över den sekularisering jag ser i min egen kyrkotradition...

- Nu drar Gud oss ut ur mörkret och för oss in i sin älskade sons rike, sa pastor Tommy.

Samtidigt tog vi den lilla brödbiten i mun.
Samtidigt drack vi den lilla klunken alkoholfri druvjuice, tillsammans.

Ett fysiskt tecken på Guds kärlek! Gud är kroppslig. Påtaglig. Smakfull åt alla sinnen!

Instiftelseorden.

För mig är det så viktigt att försöka se helheten, likheten.
Men också avslöja de olikheter som skiljer och inte leder till Gud.

Jag hade aldrig kunnat förstå denna serbisk-ortodoxa gudstjänst från Stockholm om jag inte lärt mig bedja efter Tidegärdens modell i Vadstena.
Eller själv blivit skolad in i liturgin på pastoralinstitutet.

Jag hade inte heller kunnat ta till mig Folkkyrkans kraftfulla karismatiska uttryck om jag inte sedan tonåren varit van vid att gå till Pingstkyrkan ibland.

En sida av mig behöver uttrycka tron mycket pietetsfullt och stilla.
En annan sida av mig vill sjunga och dansa! Med trummor!

Och ta emot Kristus i bröd och vin, som oblat eller i platsbägare...

Hela tiden till Guds ära.

Lammets Bröd!

Och i Svenska kyrkan firades en ungersk gudstjänst igår, i St Nicolai.
Alla får plats.

Det enda som stör mig är, ifall de som kommit till gudstjänsten inte verkar bry sig varför de är där.
Om vi inte vågar visa respektfull andakt, ta det på allvar, då är det bara ett falskt beteende.
Och efteråt förneka vad som hänt och skynda till kaffet...

Nu är det min bön att alla kristna kyrkor snart skall kunna enas om ett gemensamt datum att fira påsk.

Jag står inte ut längre med att den västliga och östliga kyrkan har olika datum.
Vi måste hålla ihop. Vara enade.
Jag ger gärna upp vårt sätt att räkna ut påskens infallande, bara vi blir Ett.

Fjädrar i kors.

Inga fler offrade duvor.

Fred på jorden. Och i våra kyrkor.

Kolossala hälsningar från ytterligheternas försvarare,

Helene Sture Duvfelt,

- ekumenisk nattvardsfirare och bedjande bloggare, som är nyfiken på vad Love Nepal gör...

Tacksam för Eukaristin.

GUD BLÖDER, KVINNAN BLÖDER

Sparkort.

Det var ett högt pris att betala.
Jag har varit på banken för att se över mina tillgångar.
Ska jag öppna ett nytt konto? Satsa på fonder? Obligationer?

Ränta, profit och avkastning är på lägsta nivå. En blödande ekonomi?

Med denna ingång närmar vi oss nu denna veckas evangelietext.

Det är den tredje söndagen i fastan och andra årgångens texter.
Vi lyfter våra ögon mot en blödande verklighet.
Vi rengör våra ocular för att se klart...

Oculi nostri ad Dominum Deum...

Jag sjunger tyst sången från Taizé, på latin:
- Vi lyfter våra ögon till vår Gud.

Öppna dina ögon.

Minns du berättelsen om kvinnan som lidit av "blodgång" i tolv år?
Markus återger en situation i kapitel 5 där det är mycket trängsel runt Jesus och hur han märker att något händer...

MYCKET FOLK FÖLJDE EFTER OCH TRÄNGDE SIG INPÅ HONOM.

DÄR FANNS EN KVINNA SOM HADE LIDIT AV BLÖDNINGAR I TOLV ÅR.
HON HADE VARIT HOS MÅNGA LÄKARE OCH FÅTT UTSÅ MYCKET.

DET HADE KOSTAT HENNE ALLT HON ÄGDE, MEN INGENTING HADE HJÄLPT.
SNARARE HADE HON BLIVIT SÄMRE. Mark 5:24

Kostat allt.

Inte alla läkare har utbildning på kvinnokroppen.
Här kan vi konstatera att kvinnors sjukdomar inte är så kända. Inte nu heller.
Särskilt de som har med det livgivande kvinnoblodet att göra.

Det var inte tillåtet att komma i kontakt med blod vid denna tiden. Kanske inte så konstigt att många läkare inte hade undersökt henne ordentligt...

Läkare? Vilka var de?

Det var prästerna.

Prästerna som tjänstgjorde vid tempelkulten i Jerusalem hade ansvar både för den kultiska renheten och för den offentliga hälsovården.

- kultisk renhet: att inte låta hednisk avgudadyrkan ta över, eller religionssynkretsim = religionsblandning.

Hm, Sverige av idag har alltihop...

- offentlig hälsovård: det var prästerna som avgjorde om man var frisk eller inte:

"Gå och visa dig för prästerna" sa Jesus då han botat de tio spetälska. Det sa han i respekt för den mosaiska förordningen. (Lukas 17:14).

Jag vet inte om det fanns några kvinnliga sjukvårdskunniga vid denna tiden.
Kanske du vet det, bästa läsare?
Här erkänner jag min okunnighet.

Tygskydd.

Om kvinnor med gynekologiska smärtor bara var hänvisade till manliga prästtempeltjänare, så förstår jag att hon inte hade fått någon hjälp...

Dessutom hade de tydligen tagit så pass mycket betalt - för ingenting - att hon nu var utblottad.
Ännu mer dessutom; hon var sämre än någonsin...

Alla som har sett sitt blod rinna ur kroppen vet vilken dramatik det är.
I blodet är livet.

Att som kvinna blöda varje månad under hela sitt vuxna liv, är oerhört påfrestande.
Dessutom, för tredje gången, är det så svårt att vara i händerna på hormonerna, som förstör kvinnans humör...
... vilket också förstör för mannen, och ibland för hela familjen.

Det känns som om hormonerna straffar oss för att vi har fått gåvan att kunna ge liv och föda barn...
Förlåt denna bittra kommentar.

Tänk dig nu att ditt blod har runnit ur din kropp i 12 år.
Tolv år!

Finns det något blod kvar?! Hur utmattad måtte hon inte ha varit!! Livskrafterna i botten, verkligen.

Ett blödande år för varje Israels stam.
Ett blodigt år för varje Jesu lärjunge...

Tolv blodröda år. Det är något med siffran 12, det vet du.
Symboliserar denna kvinna allt det offer som både Gamla Testamentets och Nya Testamentets människor måste utstå?

4 x 3 = 12.

Prästerna i GT ansvarade ju för offerkulten, som var blodig.
Lärjungarna skulle komma att bevittna den blodiga korsfästelsen, som äntligen markerade slutet på allt offerväsende. Jesus är det sista offret. Efter hans blod, skall inget mera blod rinna.

En blödande Gud.

En blödande mänsklighet.

- - -

KVINNAN HADE HÖRT VAD SOM BERÄTTADES OM JESUS.
NU KOM HON BAKIFRÅN I HOPEN OCH RÖRDE VID HANS MANTEL.

HON TÄNKTE ATT OM HON BARA FICK RÖRA VID HANS KLÄDER, SKULLE HON BLI HJÄLPT.

OCH GENAST STANNADE BLODFLÖDET, OCH HON KÄNDE I KROPPEN ATT HON VAR BOTAD FRÅN SITT ONDA. Mark 5:27.

Frisk och alldeles levande!

Behovet av att få vara konkret. Att röra vid någon. Att få röra vid Gud...

Kvinnan ville inte ta hans tid, inte boka något möte i pelargångarna eller på vårdcentralen.
Hon ville inte störa, inte fånga hans blick, inte göra något väsen av detta över huvud taget.

Kvinnligt diminutiv.

Men i Guds närhet är ingenting osynligt. Inte heller förminskat eller betydelselöst.

Om Jesus varit en vanlig människa hade han naturligtvis inte märkt något.

Men precis som Prinsessan på ärten kände den lilla ärtan rakt i genom alla hundra madrasserna, så kände Jesus att någonting hände.
Så är det med alla högkänsliga...

Två kroppars kraftkällor möttes i en osynlig rörelse.
Kvinnans minus mötte Gudasonens plus.

Vilken tilltro hon hade till Jesus! Hon hade hört alla vittnesmålen kring honom, hur han botade, läkte, upprättade och förlät.
Hon hade inte råd att betala heller... bäst att smyga... En förvirring av hoppfull förtvivlan och förtvivlat hopp.

Hon blev hel. Läkt och botad.

Jesus, som snart skulle komma att blöda för en hel mänsklighet, stoppade kvinnans blödningar.
Han tog hennes börda.

Bär vår börda.

MEN DET VAR VÅRA SJUKDOMAR HAN BAR,
VÅRA SMÄRTOR, DEM LADE HAN PÅ SIG,

MEDAN VI HÖLL HONOM FÖR ATT VARA HEMSÖKT, TUKTAD AV GUD OCH PINAD.

JA, HAN VAR SARGAD FÖR VÅRA ÖVERTRÄDELSERS SKULL OCH SLAGEN FÖR VÅRA MISSGÄRNINGARS SKULL... Jesaja 53: 4


Man brukar säga att vi blir "religiösa" så fort vi blir sjuka eller drabbas av motgång.
Ja, det ligger dolt i oss att i hemlighet ropa på Gud när våra egna resurser är uttömda.

Det är egentligen väldigt oartigt.
Om mina barn bara skulle höra av sig när det går dåligt och de vill ha lite pengar... ja, då skulle jag bli sårad.

Det handlar om en relation.
Gud vill också ha en relation med oss! Inte bara höra våra begärböner, där vi inte är beredda att lyssna hur Gud vill svara oss...

Om vi vänder bort blicken, så är Gud alltid den som söker upp vår blick.

Oculi nostri... 

Se mig.

NÄR JESUS MÄRKTE ATT DET HADE GÅTT UT KRAFT IFRÅN HONOM, VÄNDE HAN SIG OM I HOPEN OCH FRÅGADE:

- VEM RÖRDE VID MINA KLÄDER?

LÄRJUNGARNA SADE:
- DU SER VÄL HUR FOLK TRÄNGER PÅ, OCH ÄNDÅ FRÅGAR DU VEM SOM HAR RÖRT VID DIG!

HAN SÅG SIG OMKRING EFTER HENNE SOM HADE GJORT DET.

KVINNAN, SOM VISSTE VAD SOM HADE HÄNT MED HENNE, KOM RÄDD OCH DARRANDE FRAM OCH FÖLL NED INFÖR HONOM OCH TALADE OM HUR DET VAR.

HAN SADE TILL HENNE:
- MIN DOTTER, DIN TRO HAR HJÄLPT DIG. GÅ I FRID. DU ÄR BOTAD FRÅN DITT ONDA.

Joh 3:16 som livförsäkring.

Lärjungarna förstod inte. Männen begrep inte. Kyrkans folk fattade inte. Präster och pastorer bad inte.
Jag står undrande själv... men prisar Gud av hela mitt hjärta för att jag får tillhöra en Herre som har livet i sin hand!

Mitt hjärta sjunger! Mitt blod dansar i ådrorna av glädje. Med röda kinder ger jag Jesus min lovsång.

Ännu en gång söker han en människa - och finner henne.
Åter igen upprättar han en darrande kvinna - felbehandlad av inkompetent läkarvård - och ställer henne på fötter.

Han kunde inte bota henne "automatiskt". Det var nödvändigt att hon sökte upp honom, och gjorde sig redo att ta emot det Jesus kunde ge.

Hon tog. Han gav.

Ja, Jesus tar hennes långa lidande, och ger istället sin frid.
Botad från sitt onda!

Saligt byte.

Vilken utdelning! Vilken hög ränta på insatt kapital! Vilken bonuscheck på obligationerna i livets dragning.

Jesus betalde med sitt blod, och köpte tillbaka hennes blod.
Vilken bankman! Vilket gudomligt ekonomiskt sinne.

Här vill jag verkligen ha ett konto.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn!

Herren välsigne dig och bevare dig, Herren vände sitt ansikte.. och sina ögon... till dig och give dig FRID.
Låt din tro hjälpa dig.

Oculi nostri...

Vi sy-ns.

Livsröda ocular-hälsningar med klar blick från
Helene Sture Blodfelt,

- sy-nsk fotograf vid symaskinen med passion för tulpaner - även om de är i plast...