ANPASSAR SIG GUD?

Anpassad framfart.

Gud är helig, den helt Annorlunda.

Konstant evig. Densamme igår, idag och imorgon.

Guds väsen är oföränderligt. Inte anpassar sig Gud till oss!
Eller?

Bibeln berättar något märkligt.
Denne levande universums Herre vill kommunicera med sin skapelse.

Kärleken vill Liv, och livet vill älska och samspela.

Cikoria och vallmo.

Det här inlägget vill komma åt detta med att vi kristna inte bör "anpassa oss efter denna världens tidsanda" - vilket är negativt och drar oss bort från Kristus - men hur Gud faktiskt måste anpassa sig efter oss...för att kunna kommunicera.

Jag jämför gärna med en förälder:

Mamma och pappa är vuxna, men de pratar med 1-åringen på 1-åringens vis och tonåringen på tonåringens vis.
Föräldern anpassar sin kommunikation, men inte sin person. Han/ hon förblir vuxen.

Jag fortsätter nu referera till Magnus Malms bok "Som om Gud inte finns", hur Gud på olika sätt förkroppsligar sig för att gripa in i sin skapelse, och återföra den till sin ursprungliga härlighet.

Inlägget avslutas med en kommentar från Ojnareskogen.

Bildsättningen är som vanligt min egen, bl a med en liten egendomlig kyrka uppförd på Malmöfestivalen, nära järnvägsstationen, i syfte att ifrågasätta rivningen av Maglarps kyrka....

Röd låtsaskyrka i Malmö.

Vår kristna tro är mycket fysisk i sin grund.

Gud blir kropp - inkarneras i vår värld - som Jesus Kristus. Han är Guds levande Ord, som läker sjuka kroppar, mättar hungriga kroppar och uppväcker döda kroppar.

Gamla Testamentet är också fyllt av exempel på hur Gud "stiger ned" till folket, t ex de som byggde Babels torn.

Nya Testamentet "förkroppsligades" på den folkliga grekiska som talades då - inte på Jesu eget provinsiella språk arameiska - skriver Magnus Malm, och snart också på romarmaktens latin.

- Så har den kristna kyrkan fortsatt att inkarneras och inkultureras, i en ständig balansgång mellan ängslig konservatism och konturlös kulturanspassning.

Han kallar vårt uppdrag för kreativ trohet !

Storklockan kallar till kreativ trohet.

Magnus Malm ställer en rykande aktuell fråga:

- Men hur vet man när kyrkan gör en destruktiv anpassning till tidsandan?

Vi måste ju översätta evangeliet i ord och handling i varje ny tid, utan att överge centrala delar för att bli accepterade i vår kultur.

Han ger oss en ledtråd från Domarboken, som skildrar den vilda nybyggarperioden i det förlovade landet, innan tempel och kungamakt hade formats.

- Moses skulle forma en motkultur av Gudstillbedjan, i kontrast till de omgivande folkens nyttobaserade fruktbarhetsgudar....

Tillbe inte mig, det skapade.

Sekularisering är inte att vi slutar tro på Gud, menar Magnus Malm, utan att vi släpper heligheten.. och tar in fler gudar.

- Israeliterna "breddade sin aktieportfölj" och tillbad även Baal, Astarte och flera kananeiska fruktbarhetsgudar.

Varför?

För att försäkra sig om en bättre skörd, mer boskap och fler barn.
Offrandet till dessa avgudar skapade en slags "terrorbalans" tänkte man.

Det var likadant här i kalla Nord.
Offrandet till asagudarna var att blidka naturkrafterna och hålla rädslan för straff borta.

Tro är inte att blidka.

Som religionshistoriker tycker jag mig kunna se att denna instrumentella Gudsrelation finns i de flesta världsvida religioner:

- Vad ska jag göra för att behaga Gud?
- Vad ska jag göra för att det skall gå bättre för mig?
- .. och för att slippa olycka och evig död?

Fokus ligger på människan och vad jag skall göra.

Men religiösa gärningsläror skapar bara större oro och otillräcklighet.
Samvetet gnager ständigt.

Inga mänskliga ansträngningar når upp till Guds helighet.

Inga mänskliga ansträngningar når fram.

Författaren skriver:

- Hela livet präglades av denna grundläggande premiss: att gudar, affärer, släktrelationer och politiska allianser var ett slags materiel som kunde användas för att förstärka det egna välbefinnandet.

Vår egen kultur har inte kommit ett dugg längre...

Och New Age visar en parallellitet med Old Age - där Israels barn alltså lockas att tillbedja andra gudar - och uppmuntrar oss till att ta för oss av det religiösa smörgåsbordet, där Jesus bara är en i mängden.

Jag ÄR.

Det är nu busken börjar brinna...

Magnus Malm påpekar att något radikalt inträffar när Gud ger Moses uppdrag att tala till israeliterna och rädda dem undan Egyptens förtryck.

Ni minns säkert berättelsen hur Moses frågar Gud vad hans namn är:

VAD SKALL JAG DÅ SVARA?
GUD SADE:
- SÄG DEM ATT HAN SOM HETER "JAG ÄR" HAR SÄNT DIG TILL DEM.

Blåeld.

Här vänds allting upp och ned.

- Att tillbe den levande Guden är att avstå från all instrumentalitet.

Nu står vi inför Honom som ÄR... och vår barnsliga längtan att använda Gud för vårt eget syfte försvinner.

Ja, inför detta livets stora VARA, blir det tydligt hur fel det är att använda Gud, oss själva, andra människor och naturen, för våra egna syften.

- Syftet med att tillbe Gud är inte att få större skördar eller mer pengar i plånboken, skriver Magnus Malm.

Skälet till att vi vill tillbe Gud, är för att Gud är den Gud ÄR...

Allt nyttotänkande upphör vid den brinnande busken.

Från och med detta ingripande i historien från Guds sida, känner jag att man liksom skäms över att ens komma på tanken att utnyttja Gud för sina egna syften...

Det gör man inte med den man älskar.
Nu nuddar vi vid den djupaste av alla relationer.

Prästens krage.

- Inte undra på att det utgår en sådan frihet från platsen inför hans ansikte! utbrister Magnus Malm, och fortsätter:

När vi ber Herrens bön går vi in med en helt annan attityd än i begär-bönerna.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMLEN,
HELGAT VARDE DITT NAMN...

Det betyder:

- Jag kommer inte att försöka använda Dig, Gud, till något, inte ändra på Dig, inte anpassa Dig för mina syften och inte infoga Dig i mitt eget livsprojekt.

- Jag låter Dig vara den Du ÄR, utan att begränsa eller förminska Dig efter mina egna mått.

Vill göra om dig... Du sticks!

Magnus Malms beskrivning är något av det bästa jag har läst!
Här  finns evangelisk luft att andas!

Att släppa egots behov av att utnyttja skapar den frihet vi innerst inne längtar efter.

Denna "frihetens port" låter också medmänniskan ha sitt egenvärde, liksom naturen.

VÅR FADER, DU SOM ÄR I HIMLEN,
LÅT DITT NAMN BLI HELGAT...

Gud ÄR. Frihetens port.

Den smygande sekulariseringen vi ser i kyrkan, har sin grund här.
Vi utnyttjar Gud för våra egna behov och låter inte Gud vara Gud.

Ingenting är längre heligt.
- Allt mäts i nytta och lönsamhet, skriver Magnus Malm, allt ska fogas in i vårt eget livsprojekt.

Jag citerar igen:

- Gud är inte längre den inför vilken vi böjer oss i reservationslös tillit och tillbedjan.

Gud reduceras till ett objekt för våra egna tolkningar.

Vår självbild drabbas av samma förlamande instrumentalitet, där vi alla ska vara snabbt utbytbara.
Medan själen protesterar i djupet...

Mönstret smittar av sig till hela livet; så länge en relation eller situation ger oss fördelar, behåller vi den, annars kasseras den.

Hm, varför denna uppblossade second-hand-marknad av prylar just nu...?
Och relationer... undrar jag.

Magnus Malm drar sitt resonemang till slutet:

- Och skapelsen läggs under samma förbannelse; att allt objektifieras till råvaror och tillväx.

Nytt liv bor i frökapseln.

Det är precis det som varit nära att hända i Ojnareskogen.

Under flera år har jag följt kampen på Gotland, att rädda Ojnareskogen från Nordkalks lust att skövla ett känsligt naturområde, för sina behov.

Hela norra Gotlands dricksvattentäkt riskerar i så fall att gå förlorad.

Kampen har varit ojämn, med enormt tappra naturälskare, som med andra mätmetoder har visat vilka obotliga skador detta brytande skulle kunna ge.

Inte minst har min vän Sofia Bothorp i Karlskrona gjort en fantastisk insats i att belysa allvaret i denna skövling.

- Om våra miljölagar inte kan värna naturen, då är det fritt fram att även ge sig på andra platser.

Nu när Socialdemokraterna är i regering med Miljöpartiet så verkar det som att de tillsammans kommer stoppa Nordkalks brytning.

På goda grunder!

Att skapa arbetstillfällen som innebär skövling kan aldrig vara meningen.

Fläder. Koka saft!

* Så, anpassar sig Gud till oss?

Nej, Guds väsen är oföränderligt.
Men ja, Gud talar till oss på olika sätt, i olika tider, för att vi skall förstå.

* Anpassar vi oss till Gud?

Nej, det är sekulariseringen ett tecken på. Vi lever som om Gud inte finns.
Men jo, var och en som innerligt söker värna om tro och liv.

* Anpassar vi Gud till oss?

Ack ja, i en avskuren intellektualisering där Gud är reducerad till en åsikt.
Men nej, inte den som söker Guds hjärta.

Jesus visar oss friheten.

Jag avslutar med ett uttryck som Magnus Malm snappat upp:

- Let us be att human being, not a human doing.

Köp boken. Läs den!
Och låt oss tillsammans vara kvar i kyrkan, och styra henne tillbaka mot ledfyren Jesus Kristus.

Anpassningsbara hälsningar...
Helene Fri Sturefelt,

- bokrecensent, blomsterluktare och kyrkofotograf.

Per Johansson byggde för att väcka.

FYR-HUSENS DAG PÅ HANÖ

Hanö fyr, 16 meter hög.

Den blinkar där i nattens mörker.
Fyrens ledljus hjälper sjöfarare att hitta rätt på det gungande havet.
Och i dimman ljuder dess mistlur.

Eller?

Har den digitala GPS'en tagit över samtliga funktioner som fyren tidigare hade?
Det blir inte lätt att skriva romantiska poem om en GPS...

Blinka lilla app.. app... apparat där...

Hanö fyr med tre prismor.

Följ med till HANÖ på "fyr-husens dag"!

Det har blåst kraftigt men idag hade vinden stillat sig något, tja, det var som att åka "Flumride" på Liseberg... fast tio gånger värre.

Denna helg har det alltså varit internationella fyr-dagen på många platser.
Hanö fyr har inte varit öppen på två år. Sjöfartsverket stängde den med motivationen att säkerheten inte kunde garanteras.

Vi gick upp för trapporna...

Trappa i huggen granit.

... såg wiren i taket... och kaminen som höll kondensen borta... och det stora kvicksilverkaret som minskar linsernas friktion.

Döskallemärket grinade emot oss.

Men vi fick inte komma ända upp, och inte ut på balkongen och inte heller nära linserna, mer än så här:

Häftigt.

Tekniken är oerhört imponerande. Mekaniken är mäktig.
Och synlig, i dubbel bemärkelse, mer än den digitala tekniken som vi inte har kontroll över.

Ett antal fyrar skall nu släckas ned eftersom de inte behövs.

Men vad händer om GPS'en slås ut?
Om satelliterna blir meteorbombade och inte fungerar?

Det har faktiskt hänt att 1:or och 0:or inte har fungerat, med dödlig utgång i ett svårt sjödrama för ett antal år sedan.
En kollega miste sitt liv, och jag tänker ofta på henne och allt vad hon hann uträtta.

Karna vid engelska kyrkogården.

Bodhi, jag tillägnar dig en sång från Credo's kristna ungdomsläger, där vi sjöng:

SOM EN BÅT I EN SÄKER HAMN
VILL JAG VILA I DIN FAMN
VILA GUD, VILA GUD
JA, SOM EN BÅT I EN SÄKER HAMN.

Kyrkor byggs ofta med båtliknande formationer.
Och Bibeln är som ett sjökort:

Båten angör snart Hanö.

DU HAR GETT MIG ETT SJÖKORT ATT LÄSA
SÅ JAG KAN FARA GENOM SUND
OCH ÖVER STORA FJÄRDAR FRÄSA
UTAN ATT GÅ PÅ GRUND

SOM EN BÅT  I EN SÄKER HAMN...


Ja, Guds Ord är som en GPS... som ger oss positionsbestämningar i livet.

Longituden kanske är våra handlingar.
Och latituden skulle kunna vara det Gud gör för oss.

Rutmönstret på kartan bildar små tunna kors... och påminner mig om vad Jesus gjort för oss på korset, med sin död och uppståndelse.

Kors...

OFTA ANDRA BÅTAR MIG HÅNAR
NÄR JAG BERÄTTAR OM EN FYR
SOM ALLA FAROR UTPLÅNAR
NÄR MAN MOT LJUSET STYR.

SOM EN BÅT I EN SÄKER HAMN...


Jesus is love and light.

Our Lord is a lighthouse, beaming his light out all over the world...

Jag tänker bli medlem i Hanö Fyr-förening för att stötta möjligheten att hålla detta lilla mästerverk öppet för allmänheten.

Dess ljus når ända till Karlskrona... och till Åhus kust.

Blekinges kust.

Här står jag 60 m över havsytan och blickar ut och låter tankarna fara iväg...

Det är varmt, över 23 grader, och jag tar av mig strumpor och skor.

Barfota går jag över solvarma klippor och mjukt sommartorrt gräs.
Björnbären är knappt mogna och på några ställen är de bara i blom.

Fötterna hittar själv vägen till Vindhalla.
Bruset från havet ökar till ett mäktigt dån, högre än decibeltalen på Sweden Rock...

Vindhalla.

Jag sätter mig ned på de slätslipade hällarna, så nära vattnet jag vågar.
Men vissa vågor är så stora när de rullar in att jag reser mig upp och backar...

Solen lyser igenom när vågen bryter, och det glimmar som grönaste smaragd!

Skådespelet är magnifikt.

Levande teater.
Gud bjuder upp till dans!

Okej...

Dans?

Hildegard av Bingen sa på medeltiden:

- Jag kan inte dansa. Men om Du Herre, för - då kan jag!

Får se hur det här ska gå...
Hu vad det dånar...

Hjälp!

Ramla inte!

Plötsligt förvandlades den här dagen till en pilgrimsvandring.
Det yttre blev en sinnebild av det inre.

De starka vågornas regelbundna kraft sa något om livets ständiga villkor:

- Motstånd, medgång - motstånd, medgång... sjögång, sjösång.
Livet är i ständig rörelse.

Naturkrafterna frågar inte. Det är bara till att anpassa sig.

Vågorna bryts.

Det nödvändiga motståndet...
Och utan trycket får vi aldrig öva balansen... mellan de krav andra ställer på oss, och det vi själva förväntar oss av oss.

Är jag som vågorna, som trycker på och drar sig undan?
Eller som stenarna som orubbligt stod och tog emot, igen och igen...?

Jag backade lite till och ställde mig stilla i en pöl istället.
Så mycket kraftfull rörelse orkar jag inte med!

En knippa blåstång hade fastnat mellan tårna.

Blåstångstår.

Genomblåst, yr och lycklig gick jag tillbaka genom avenbokskogen och dess lustiga stenar med mossa på.

Jag skymtade fyren på långt håll.
Den visade vägen genom snårskogen.

Precis som Jesus visar mig vägen, när själens mörker och förtvivlan tränger sig på.
Med sanning och kärlek.

Också det två naturkrafter.

Avenboksskog.

Dagens Psaltarpsalm får avrunda detta blöta inlägg.

JAG STRÄCKER MINA HÄNDER MOT DIG,
ÖPPNAR MIG SOM TÖRSTIG JORD.

  HERRE, SKYNDA ATT SVARA MIG,
  JAG ORKAR INTE MER.

DÖLJ INTE DITT ANSIKTE FÖR MIG,
DÅ BLIR JAG LIK DEM SOM LAGT I GRAVEN.

   LÅT MIG VAR MORGON MÖTA DIN TROFASTHET,
   TY JAG FÖRTRÖSTAR PÅ DIG.

VISA MIG DEN VÄG JAG SKALL GÅ,
JAG SÄTTER MITT HOPP TILL DIG.

   RÄDDA MIG FRÅN MINA FIENDER,
   JAG FLYR TILL DIG.

LÄR MIG GÖRA DIN VILJA, TY DU ÄR MIN GUD.
MÅ DIN GODA ANDE LEDA MIG PÅ JÄMN MARK.
                                                       Psaltaren 143:6-10

Leder mig.

Fyrhöga hälsningar från en som önskar hon vore ett ljushuvud...

Helene Sture Fyrefelt,
- havsskummare.

Havsfru.

RAMADAN BEHAGAR GUD ?

Behagar. Beklagar?

Kan vi behaga Gud?

Vill Gud det? Hur gör man i så fall?

Jag har just lyssnat på radions helgmålsbön och därefter sett ett fint reportage om Ramadan på SVT2.

Veckans bibeltext handlar om den gode och laglydige fariséen och den illa ansedde tullindrivaren.

Ramadan handlar om att balansera kropp och själ.
- Fastan innebär att kroppen försvagas för att själen skall hämta ny kraft, säger imamen i Skövde.

Jag ska göra en jämförelse, söka likheter men också finna den stora skiljelinjen mellan egen rättfärdighet och Guds nåd.

Ramadan avslutas med bön.

Om du har din Bibel i närheten kan du slå upp Lukas evangelium, kapitel 18:9-14.

Jesus berättar en liknelse och gillrar nästan en fälla, då han vill få de egengoda att vakna upp, de som ser ned på andra.

Det finns gott om fundamentalister över allt. I bästa fall är det människor som verkligen vill göra det bästa för att behaga Gud.
De är laglydiga och de försöker göra goda gärningar.

Ja, man kan säga att de liksom räknar poäng...

FARISÉEN STÄLLDE SIG OCH BAD FÖR SIG SJÄLV:

- JAG TACKAR DIG, GUD, ATT JAG INTE ÄR SOM ANDRA MÄNNISKOR; 
TJUVAR, BEDRAGARE OCH HORKARLAR, ELLER SOM TULLINDRIVAREN DÄR.

JAG FASTAR TVÅ GÅNGER I VECKAN OCH  JAG LÄMNAR TIONDE AV ALLT JAG KÖPER...
Lukas 18:9

Han var en ordentlig man.
Men han sökte inte Gud.

Den här "bönen" var en uppvisning i egen duktighet. Som ett köpslående.
Om jag är god mot dig så är du god mot mig.

Men så fungerar inte relationen med Gud.

Var är dörren in?

Eller som en av de intervjuade muslimska kvinnorna sa:

- Man känner sig stolt över sig själv när man har fastat. Man hoppas liksom att Gud är nöjd med en...

En sådan Gudsrelation bygger inte på gemenskap. I botten ligger någon slags rädsla att inte duga.

En av våra muslimska vänner på flyktingboendet här, sa efter fastemånaden:
- Jag går ändå runt med konstant dåligt samvete... Jag är inte ren hur jag än gör.

TV-programmet betonade den muslimska renhetstanken. Att tvätta ansikte, händer, armar och fötter är mycket viktigt.
Ur hygienisk synpunkt är det alldeles utmärkt!

Men ur andlig?

Söker hjälp i bön .

Jesus har en diskussion med Petrus angående tvättandet, som Muhammed kanske kände till.
Det handlar om att tjäna varandra i ödmjukhet. Johannes kap 13.

Sedan lägges all syndareningen i dopet, i vatten och Ande, en gång för alla.
Nattvarden blir därefter den dagliga påminnelsen om vad Jesus har gjort för oss, med den försoning vi själva inte kan åstadkomma.

Bönmix, hm. Religionsdialog!

Tillbaka till liknelsen i Lukas-texten.

Den usle och egoistiske tullindrivaren hade en annan bön:

MEN TULLINDRIVAREN STOD AVSIDES OCH VÅGADE INTE ENS LYFTA BLICKEN MOT HIMLEN, UTAN SLOG MED HÄNDERNA MOT BRÖSTET OCH SA:

- GUD, VAR NÅDIG MOT MIG, SYNDARE.



Här är det en helt annan självkännedom.
Han är medveten som sitt felaktiga beteende, om sitt utnyttjande av systemet och han har plötsligt kommit till insikt - och ber om förlåtelse.

Nu börjar vi närma oss vad det är som behagar Gud...

Fastan är över!

Jag gör en återkoppling till imamen i Skövde.

Det var mycket intressant att få höra delar av den predikan han gav till de församlade männen.

Han sa så här:

- Gud skapade tre sorters varelser; änglar som har förstånd men ingen fysisk kropp, djuren som bara har en kropp med begär, och människan däremellan med både förstånd och begär.

Vi kan göra dåliga saker och gå nedåt och bli som djuren.
Vi kan göra bra saker och gå uppåt och bli som änglarna.

Ramadans fastemånad går ut på att tona ned begären och öka förståndet, att gå uppåt!

God talare.

Flera av de intervjuade pratade med glädje om fastemånadens gemenskap och hur sinnena blev klarare.
Ja, så är det.

Men syftet - att behaga Gud - det går inte Jesus med på.
Muhammed måste ha missat något... eller så är Allah en annan Gud som kräver något annat av oss.

Här går en skiljelinje mellan alla andra religioner och kristendomen.

Bibeln menar att vi ingenting kan göra.... för att förtjäna Guds nåd.
Och det är ju fruktansvärt!

Vem kan då bli räddad??

.. som är vilsna.

Ingen...
Eftersom det inte handlar om att jaga poäng, eller räkna förträffligheter eller överbevisa sig själv och andra och den Gud man tror på, att man minsann är värd paradiset.

Nej, det handlar om kärlek.

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag djupet i den kristna tron.
Att erkänna sin brist är det svåraste man kan göra!

Eller hur!

Det är mycket roligare att räkna upp alla sina goda gärningar.
Men de bygger inga himlabroar.

Syndanöden håller på att kväva tulltjänstemannen.
Medan förträffligheten fick den laglydige att spricka av stolthet längs ryggraden.

Vem bygger  broar?

Vem var rättfärdig i Guds ögon?

JESUS SA:

- JAG SÄGER ER; DET VAR TULLINDRIVAREN SOM GICK HEM RÄTTFÄRDIG, SNARARE ÄN DEN ANDRE.

Varför?

TY DEN SOM UPPHÖJER SIG SKALL BLI FÖRÖDMJUKAD,
MEN DEN SOM ÖDMJUKAR SIG SKALL BLI UPPHÖJD.

Upphöjt.

Idrottshallen i Skövde var upplåten som samlingsplats för de västgötska muslimerna nu i juli då ramadan avslutades.
De gick upp tidigt, som vid gamla tiders julotta, och samlades redan vid 05-tiden för att be tillsammans.

Den bosniske imamen hade mycket god ton i sitt tal, och han uppmuntrade till fred och vänskaplighet.

Det var också viktigt att höra hur han fördömde de illgärningar som görs i islams namn:
- Vi fördömer dem som utövar våld och tvång i religionens namn!

Ber om fred.

Men det är för mig lika svårt varje gång jag ser hur de böjer sig ned mot marken med baken uppåt i bön - i tron att de är närmare Gud än någonsin i denna böneställning...

Är Gud beroende av det?

Åter igen är det en gärningsrättfärdighet som inte skapar den befrielse som frälsningen gör, i Jesu namn.

Även kyrkan har i gamla tider utövat förtryck där yttre beteenden premierades.

Men Gud genomskådar oss alla och ser till våra hjärtan.

På väg ned.

Det enda vi kan komma med inför Gud, är våra tomma händer... inför universums Herre, och ta emot kärlek, och ge kärlek tillbaka.

Detta är nåd.

Nu ska jag snart träffa mina muslimska vänner.
Vi kanske ska titta på natthimlen ikväll, alltmedan det nattliga broloppet i Sölvesborg går av stapeln, kl 22!

En sak har vi gemensamt: fascinationen över meteroregnet Perseiderna!

Må stjärnorna falla över oss alla!
Amen.

Rymdgrus.

Behagfulla hälsningar,
Helene Sture TV-felt, nattkikare.

LIBERAL FUNDAMENTALISM

Ytterligheter.

Så kan man väl inte säga - liberal fundamentalism?
Det är ju varandras motsats!

Salt socker... Sött salt... öppen och tillåtande bokstavstro?

Rubriken vill vara en ingång i det fortsatta resonemanget om sekulariseringen i kyrkan (se även den 10 augusti).
Något allvarligt håller på att hända, och vi måste våga tala om det.

Utgångspunkten är alltså Magnus Malms bok SOM OM GUD INTE FINNS.
Köp den. Läs den!

Jag bildsätter med egna foton från den fantastiska Ljungaviksbron, som förbinder Sölvesborg med Listerlandet.

Bron mellan Gud och människa.

Det finns en global konflikt mellan sekularism och fundamentalism, mellan att leva efter världens tidsanda och att hålla sig till bokstaven i de fundament som religionen/ politiken föreskriver.

Båda gör anspråk på att kunna bygga upp det goda samhället, skriver Magnus Malm.
Båda är den andres mardröm...

Tekniken är att demonisera "de andra" och så punktera samtalet.
Det kan bli demokratins död!

Pumpar ut varandras argument.

Vad innebär det att vara kristen i en sådan värld? frågar författaren.

Du känner säkert till bibelordet:

ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDENS TIDSANDA.

Eller som det står i Kolosserbrevet:

LÅT INGEN GÖRA ER TILL FÅNGAR I DE TOMMA OCH BEDRÄGLIGA VISHETSLÄROR SOM BYGGER PÅ MÄNSKLIGA TRADITIONER OCH KOSMISKA MAKTER, OCH INTE PÅ KRISTUS.
Kol 2:8

Avstannad markberedning. Fånge i systemet.

Den moderna liberala nationalstaten vill att medborgarna skall vara lojala mot idén att man privatiserar sina övertygelser så att de inte konkurrerar med samhällsbygget, menar Magnus Malm.

- Det officiella ledordet är "mångfald" men vid närmare betraktande ser det snarare ut som motsatsen.

Det blir en "enfald" där alla ska tycka lika - nämligen att religiösa åsikter och levnadssätt hålls inom väggarna och inte vara offentliga i samhället.

Att leva som om Gud inte finns...

Tron går alltid utöver...

Fundamentalismen är liberalismens motsats, men effekten blir lika kvävande...
Att alla ska leva efter maktens uppfattning om Gud, och hur man tycker Gud bäst skall äras... utan personlig täckning.

Magnus Malm undrar varifrån den kristna kyrkan dräneras på kraft.

Är det vi som inte klarar av det sekulära samhällets påverkan?
Anpassar vi oss efter tidsandan utan att vi tänker på det?
Eller är det tvärtom?

- Att det är kyrkorna som börjar med att tömma tron på innehåll...
- att det är vi själva som drar tillbaka trons konsekvenser från det ena området efter det andra...
- att vår kristna tro bara gäller oss själva, utan synlig påverkan på samhället...

Eller tillspetsat:

- Först tömmer vi tron på innehåll, sedan töms kyrkan på människor...

.. som längtar efter en levande kristen gemenskap med Kristus!

Längtar efter gemenskap.

Rädslan griper omkring sig.

Både sekularism och fundamentalism är bunden i varsin fångenskap.

Man kan tycka att den liberala och världsliga hållningen skulle vara fri från rädsla vad andra ska tycka.
Där ska man ju vara fri att ifrågasätta allt med en vidsynt tolerans.

Men rädslan ser annorlunda ut och handlar här om att inte våga sätta ned foten.
Relativismen har sina gränser.
Rädsla för att "förlora sociala poäng och därmed yttranderätten i nästa debatt" som Magnus Malm uttrycker det.

Ja, rädsla för att ifrågasätta själva relativismen..

Orosmoln över Ryssberget.

Den andra rädslan då?

Fundamentalismens rädsla ligger i moderniteten, tänker sig M Malm.

Rädsla för alla som ifrågasätter  trossatserna, att självbilden då skulle spricka och att Gud skulle straffa mig om jag avviker från Den Rätta Vägen...

Och djupast: att Gud egentligen inte är den jag tror att han är... och att hela världsbilden då kan rasa.


Det är farligt att låsa in varandra i uppfattningar som förminskar det andre, tänker jag.

En hederlig debatt kräver att vi kan beskriva varandra i termer så att den andre känner igen sig, eller hur?

Under det kalla kriget vågade den kristna kyrkan inte tala för mycket om "de fattiga", för då kunde de beskyllas för att vara kommunistiska.

Idag vågar vågar kyrkan inte tala om de kristna grunderna (inlägg 11 augusti), i rädsla för att verka alltför omodernt religiösa.

Det är den anti-kommunistiska fångenskapen, säger Magnus Malm.
Och den kristo-fobiska fångenskapen, tillägger jag - inom kyrkan själv!

Har kyrkan någonsin kunnat förkunna ett helt evangelium utan att dömas av sin samtid?

Förstockad.

Författaren skriver:

- Varje offentligt yttrande från kyrkliga ledare måste garantistämplas: "Obs, innehåller ej spår av trångsynt fundamentalism. Helt ofarligt.."

Och plötsligt har vi hamnat i det andra diket - bland sekularisterna.

Att erkänna detta, och att våga börja tala klartext, kräver mycket mod.
Motståndet är hårt.

Medan andra går gråtande därifrån... och kyrkporten är stängd.

Men bron är öppen.

Detta är inget nytt.

Den kristna församlingen har kämpat med detta i alla tider.

En förmaning från Kolosserbrevet får avrunda detta inlägg:

OM NI MED KRISTUS HAR DÖTT BORT FRÅN DE KOSMISKA MAKTERNA, 
VARFÖR BETER NI ER DÅ SOM OM NI LEVDE I VÄRLDEN,
OCH UNDERKASTAR ER PÅBUD SOM:

- SMAKA INTE! RÖR INTE! 

DET GÄLLER JU SAKER SOM SKALL FÖRBRUKAS OCH UPPLÖSAS,
OCH ÄR BARA MÄNNISKORS PÅBUD OM LÄROR,

LÅT VARA ATT DET KALLAS VISHET, EFTERSOM DET SER UT SOM FROMHETSÖVNINGAR, SJÄLVFÖRNEKELSE OCH SPÄKNNGAR - FÖRAKT FÖR KROPPENS BEHOV.
Kolosserbrevet 2:20-23.

Hjälp oss bygga på nytt.

Käre himmelske Far,
- förlåt oss för att vi är så vilsegångna, blinda och fega!

Hjälp oss att hitta tillbaka till Dig.
Led dina medarbetare i kyrkans församlingar, att åter våga tala om omvändelse från ett kristet liv utan konsekvenser.

Helig Ande,
- Hjälp oss att leva ut tron på Jesus Kristus så att det märks i samhället, och gör skillnad.
Amen.

NI HAR JU DÖTT, OCH LEVER ETT OSYNLIGT LIV MED KRISTUS, HOS GUD.
Kol 3:3

Osynlig bro-Kristus!

Bästa bloggläsare, har du någon erfarenhet av detta som Magnus Malm, och jag, lyfter fram?

Har du några goda idéer hur vi ska hitta tillbaka till att leva SOM OM GUD VERKLIGEN FINNS !?

Nästa inlägg kan komma att handla om hur Gud själv oväntat anpassar sig till oss...

Fundamentala hälsningar från
Helene Fri Sturefelt,

- Bibel- och bokläsare,

- och amatörfotograf. där fotoserien är tagen från de markarbeten som stannat av vid brofästet, p g a missad ansökan om markarbete nära vatten...

Det blir snart bättre.