LIBERAL FUNDAMENTALISM

Ytterligheter.

Så kan man väl inte säga - liberal fundamentalism?
Det är ju varandras motsats!

Salt socker... Sött salt... öppen och tillåtande bokstavstro?

Rubriken vill vara en ingång i det fortsatta resonemanget om sekulariseringen i kyrkan (se även den 10 augusti).
Något allvarligt håller på att hända, och vi måste våga tala om det.

Utgångspunkten är alltså Magnus Malms bok SOM OM GUD INTE FINNS.
Köp den. Läs den!

Jag bildsätter med egna foton från den fantastiska Ljungaviksbron, som förbinder Sölvesborg med Listerlandet.

Bron mellan Gud och människa.

Det finns en global konflikt mellan sekularism och fundamentalism, mellan att leva efter världens tidsanda och att hålla sig till bokstaven i de fundament som religionen/ politiken föreskriver.

Båda gör anspråk på att kunna bygga upp det goda samhället, skriver Magnus Malm.
Båda är den andres mardröm...

Tekniken är att demonisera "de andra" och så punktera samtalet.
Det kan bli demokratins död!

Pumpar ut varandras argument.

Vad innebär det att vara kristen i en sådan värld? frågar författaren.

Du känner säkert till bibelordet:

ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDENS TIDSANDA.

Eller som det står i Kolosserbrevet:

LÅT INGEN GÖRA ER TILL FÅNGAR I DE TOMMA OCH BEDRÄGLIGA VISHETSLÄROR SOM BYGGER PÅ MÄNSKLIGA TRADITIONER OCH KOSMISKA MAKTER, OCH INTE PÅ KRISTUS.
Kol 2:8

Avstannad markberedning. Fånge i systemet.

Den moderna liberala nationalstaten vill att medborgarna skall vara lojala mot idén att man privatiserar sina övertygelser så att de inte konkurrerar med samhällsbygget, menar Magnus Malm.

- Det officiella ledordet är "mångfald" men vid närmare betraktande ser det snarare ut som motsatsen.

Det blir en "enfald" där alla ska tycka lika - nämligen att religiösa åsikter och levnadssätt hålls inom väggarna och inte vara offentliga i samhället.

Att leva som om Gud inte finns...

Tron går alltid utöver...

Fundamentalismen är liberalismens motsats, men effekten blir lika kvävande...
Att alla ska leva efter maktens uppfattning om Gud, och hur man tycker Gud bäst skall äras... utan personlig täckning.

Magnus Malm undrar varifrån den kristna kyrkan dräneras på kraft.

Är det vi som inte klarar av det sekulära samhällets påverkan?
Anpassar vi oss efter tidsandan utan att vi tänker på det?
Eller är det tvärtom?

- Att det är kyrkorna som börjar med att tömma tron på innehåll...
- att det är vi själva som drar tillbaka trons konsekvenser från det ena området efter det andra...
- att vår kristna tro bara gäller oss själva, utan synlig påverkan på samhället...

Eller tillspetsat:

- Först tömmer vi tron på innehåll, sedan töms kyrkan på människor...

.. som längtar efter en levande kristen gemenskap med Kristus!

Längtar efter gemenskap.

Rädslan griper omkring sig.

Både sekularism och fundamentalism är bunden i varsin fångenskap.

Man kan tycka att den liberala och världsliga hållningen skulle vara fri från rädsla vad andra ska tycka.
Där ska man ju vara fri att ifrågasätta allt med en vidsynt tolerans.

Men rädslan ser annorlunda ut och handlar här om att inte våga sätta ned foten.
Relativismen har sina gränser.
Rädsla för att "förlora sociala poäng och därmed yttranderätten i nästa debatt" som Magnus Malm uttrycker det.

Ja, rädsla för att ifrågasätta själva relativismen..

Orosmoln över Ryssberget.

Den andra rädslan då?

Fundamentalismens rädsla ligger i moderniteten, tänker sig M Malm.

Rädsla för alla som ifrågasätter  trossatserna, att självbilden då skulle spricka och att Gud skulle straffa mig om jag avviker från Den Rätta Vägen...

Och djupast: att Gud egentligen inte är den jag tror att han är... och att hela världsbilden då kan rasa.


Det är farligt att låsa in varandra i uppfattningar som förminskar det andre, tänker jag.

En hederlig debatt kräver att vi kan beskriva varandra i termer så att den andre känner igen sig, eller hur?

Under det kalla kriget vågade den kristna kyrkan inte tala för mycket om "de fattiga", för då kunde de beskyllas för att vara kommunistiska.

Idag vågar vågar kyrkan inte tala om de kristna grunderna (inlägg 11 augusti), i rädsla för att verka alltför omodernt religiösa.

Det är den anti-kommunistiska fångenskapen, säger Magnus Malm.
Och den kristo-fobiska fångenskapen, tillägger jag - inom kyrkan själv!

Har kyrkan någonsin kunnat förkunna ett helt evangelium utan att dömas av sin samtid?

Förstockad.

Författaren skriver:

- Varje offentligt yttrande från kyrkliga ledare måste garantistämplas: "Obs, innehåller ej spår av trångsynt fundamentalism. Helt ofarligt.."

Och plötsligt har vi hamnat i det andra diket - bland sekularisterna.

Att erkänna detta, och att våga börja tala klartext, kräver mycket mod.
Motståndet är hårt.

Medan andra går gråtande därifrån... och kyrkporten är stängd.

Men bron är öppen.

Detta är inget nytt.

Den kristna församlingen har kämpat med detta i alla tider.

En förmaning från Kolosserbrevet får avrunda detta inlägg:

OM NI MED KRISTUS HAR DÖTT BORT FRÅN DE KOSMISKA MAKTERNA, 
VARFÖR BETER NI ER DÅ SOM OM NI LEVDE I VÄRLDEN,
OCH UNDERKASTAR ER PÅBUD SOM:

- SMAKA INTE! RÖR INTE! 

DET GÄLLER JU SAKER SOM SKALL FÖRBRUKAS OCH UPPLÖSAS,
OCH ÄR BARA MÄNNISKORS PÅBUD OM LÄROR,

LÅT VARA ATT DET KALLAS VISHET, EFTERSOM DET SER UT SOM FROMHETSÖVNINGAR, SJÄLVFÖRNEKELSE OCH SPÄKNNGAR - FÖRAKT FÖR KROPPENS BEHOV.
Kolosserbrevet 2:20-23.

Hjälp oss bygga på nytt.

Käre himmelske Far,
- förlåt oss för att vi är så vilsegångna, blinda och fega!

Hjälp oss att hitta tillbaka till Dig.
Led dina medarbetare i kyrkans församlingar, att åter våga tala om omvändelse från ett kristet liv utan konsekvenser.

Helig Ande,
- Hjälp oss att leva ut tron på Jesus Kristus så att det märks i samhället, och gör skillnad.
Amen.

NI HAR JU DÖTT, OCH LEVER ETT OSYNLIGT LIV MED KRISTUS, HOS GUD.
Kol 3:3

Osynlig bro-Kristus!

Bästa bloggläsare, har du någon erfarenhet av detta som Magnus Malm, och jag, lyfter fram?

Har du några goda idéer hur vi ska hitta tillbaka till att leva SOM OM GUD VERKLIGEN FINNS !?

Nästa inlägg kan komma att handla om hur Gud själv oväntat anpassar sig till oss...

Fundamentala hälsningar från
Helene Fri Sturefelt,

- Bibel- och bokläsare,

- och amatörfotograf. där fotoserien är tagen från de markarbeten som stannat av vid brofästet, p g a missad ansökan om markarbete nära vatten...

Det blir snart bättre.