EFTERFÖLJELSE - äktenskap eller falskskap

Efterföljare?

Hur många bloggar följer du?
Eller, om du själv är bloggare - hur många följare har du?

Ju fler, desto bättre.
Men det säger inget om kvaliteten på det du följer, bara att det väcker intresse, alltifrån nageldesigners till kakrecept.

Och så Sturellas smala fotoblogg förstås, med kristen tro som grund...

Bloggverkstad.

Det är lätt att vara en följare, man bara klickar och så är det klart. Det kräver ingenting av dig och du syns inte.

Men det är annorlunda i trons värld.
Efterföljelse och att vara en Följare är inte samma sak. Hur då?

Och jag leker med orden äkten-skap och falsk-skap...

Idag har Mjällby församling och Listerkyrkan EFS firat gudstjänst tillsammans.
Mitt inlägg är en återgivning av en mycket god predikan.

Låt detta bli din digitala söndagsvila med andlig vägledning.
Kyrkkaffet kan du ta redan nu...

Vi följer tillsammans.

Temat är alltså Efterföljelse, inte förföljelse... och inte heller att bara vara en följare.

Det är 6:e söndagen i Trefaldighet och Bibeltexterna är hämtade från 3 Mosebok 19:1-2, 113-18, 1 Petrusbrevet 1:13-316 och Matteus evangelium 5:20-26.

Att följa Jesus idag är att ge sig ut på en fantastisk livsvandring!
Vi kan tycka att Jesus levde för länge sedan och inte har något intresse av vad vi gör, men så är det inte.

Allt vi säger i vrede och våra dåliga val ligger där väl synliga i solen för honom.
Herren ser.
Han ser dem vi sårat - eller blivit sårade av - och vi försöker kanske gömma undan det.
Men det går inte att göra ogjort.

Vi följde vårt eget hämndbegär, eller vår rädsla att stå upp för våra behov.
Jag citerar några meningar ur evangeliets skarpa ord:

Gräv på djupet.

JESUS SA:

- NI HAR HÖRT ATT DET BLEV SAGT TILL FÄDERNA:
DU SKALL INTE DRÄPA; DEN SOM DRÄPER UNDGÅR INTE SIN DOM.

MEN JAG SÄGER ER:
DEN SOM BLIR VRED PÅ SIN BRODER UNDGÅR INTE SIN DOM...

... INTE HELLER DEN SOM OKVÄDAR ELLER FÖRBANNAR HONOM.

/.../ SKYNDA DIG ATT KOMMA ÖVERENS MED DIN MOTPART MEDAN NI ÄNNU ÄR PÅ VÄG, SÅ ATT DU INTE ÖVERLÄMNAS OCH SÄTTS I FÄNGELSE.

SANNERLIGEN , DU SLIPPER INTE UT FÖRRÄN DU BETALT SISTA ÖRET.

Okväda inte...

Tänk om vi hade en tidsmaskin så vi kunde vrida tiden tillbaka och rätta till det som blivit fel!

Jag lät blicken svepa runt furuplankorna i kyrktaket och tänkte.

Eller är det så att alla våra misstag är "nödvändiga" för att vi ska växa och utvecklas?

Istället för att förfölja våra egna fel och anklaga oss själva för vårt oförstånd, kanske vi ska se på oss själva med ömhet?
Som en mor...

.. med en helighet som är barmhärtighet...

Bibelns ord står på den svages sida och tillrättavisar "den starke":
- Döm inte, förbanna inte, bli inte arg, hämnas inte.

Dessa starka känslor känns som ett fängelse...

Fängelse.

Petrus säger om Gud och vår position som lydnadens barn:

NI SKALL VARA HELIGA, TY JAG ÄR HELIG.

Det här är bara för mycket... Alldeles omöjligt!
Och det står likadant i 3 Mosebok.

Men lagens bud var inte tänkta som ett regelverk i luften. Grunden är  k ä r l e k e n  - till Gud, sin medmänniska och sig själv.
Utan denna kärlek, blir lagen bara hård och känslokall, och det var inte så Herren hade tänkt det.

Det är detta som Jesus går tillrätta med. Ögontjänarna. De till det yttre korrekta "följarna" men med svärta inuti.
Falskspelarna.

Och de missar hela poängen!

Ögontjänare, eller?

Min blick letade sig ned mot altaret, blommorna och ljusen.

Jag tänkte på alla som gift sig i sommar. Jag såg alla gråa nackar framför mig i bänkraden, en del par om par, andra ensamma.

Kärleken i äktenskapet är ett underbart sätt att ära Gud och leva i efterföljelse!

Men de som tömmer sitt äktenskap på hjälpsamhet och ömhet, de håller fast endast vid skalet.
Man kan hamna i ett läge där man tror att det är själva den yttre sammanhållningen som är viktig, allt medan relationer tynar bort och makarna blir allt mer ledsna och grälsjuka.

Sådana tomma relationer ärar inte Gud.

Det finns väl inget man blir så illa berörd av som ett grälande äkta par, som tjuvsticker varann med anklagande ord...

Grälsjuka.

Motsatsen är intressant:

Människor som inte lever i äktenskapets form, men som visar varandra stor tillgivenhet och ansvar.

Där uppfylls kärlekens lag.

Liksom det provocerande i att ha modet att bryta upp från den relation som sviker och förstör den andres självkänsla.

Det heter ju äkten-skap, inte falsk-skap...
Våra relationer ska inte vara ett spel för galleriet - i församlingen - vilket det alltför ofta är...

BRYT UPP OCH HÅLL ER VAKNA...

Den dåliga relationen får inte fortsätta.

Tillbaka till predikan.

Att försöka följa Jesus utan kärlek leder ingen vart.
Och rädsla för ett Guds straff är ingen god grund att bygga sin tro eller sitt liv på.

Vi kan inte bli heliga och rättfärdiga utan Kristus.

Han talar om våra negativa begär som ett fängelse.
Det är insidan han vill åt.

- You are in the jail of your own misery and your heart is breaking.
You must pay to be free, but what shall you pay with?

Mercy. Nåd.

Det finns inget som löser de onda knutarna mer än Guds nåd.

Svälj din stolhet och ditt motstånd och försona dig med din medmänniska, så långt det beror på dig.

Inget kan bli ogjort, men Herren läser ditt hjärta.
Han är helig och du får gå i hans efterföljelse med Guds helighet lysande över dig.

Det kommer en domens dag, med det är inte våra domar det handlar om!

Men det äkta får grönt ljus!

Att vara kristen är inte att bli en följare genom ett enkelt "klick", osynlig bakom en skärm.

Nej, vi är efterföljare, där vår livsstil är synlig inför både våra grannar och inför Gud.

Och honom som vi följer är inte en spektakulär bloggare som behöver så många "likes" som möjligt.
Nej, Jesus är oberoende av vårt "gilla" eller inte...

Sanningen går inte alltid majoritetens väg.

Huvudled - för vad?

Vi som följer Jesus är Kristi kropp på jorden, vi är hans heliga kyrka, hans älskade barn.
Världen kan tyckas vara full av hat, men vi som är troende förenas i kärleken från Gud.

Guds rike kan tyckas långt bort, men det är inte längre bort än vad Herren är till dig.


Tänk inte att Gud inte ser allt det hemska som sker, eller att Han inte skulle bry sig om att du har blivit sårad.
Det gör Han!

Det kan vara så att du sitter där i ditt känslomässiga fängelse och får ansvara för vad du gjort och sagt.
Samvetskvalen gnager och tär.
Men Jesus är med dig.

Ta ditt ansvar. Och minns att ingen av oss kan sona alla synder själv... Därtill räcker inte livet...

Jesus har betalt vår skuld på korset - det är ju detta som är så stort!

Så fortsätt vara en efterföljare till Jesus och res dig upp!
Han vill inte ha dig liggande kvar på knä.

Res dig upp och gå!

Och jag tänker på hur viktigt det är att vi accepterar våra livsval och inte ifrågasätter dem.
Det försonande sinnelaget får gälla både bakåt och framåt.

Solveig ledde oss i en fin bön:

I ljuset från Ditt ansikte...
Jag vet inte hur jag skall be. Endast Du vet mina djupaste behov.

Du, Gud, älskar mig mer än vad jag är kapabel till att älska mig själv.

Hjälp mig att se mina grundläggande behov som fallit i glömska, in i skuggan.

Jag vågar varken be om kors, eller krona...

Jag vill bara dröja kvar vid Ditt ansiktes ljus.
Mitt hjärta är öppet för Dig.

Jag har ingen annan önskan än att följa Din vilja.
Lär mig att bedja, gör mig till en bedjare. Amen.

Ljus över fängelset.

Till sist.

Det var mycket intressant att höra våra syriska vänners kommentarer till predikan.

De har sett alltför mycket av falsk följsamhet i sin kultur och i sin religion.

- Jesus put the law back to Love! This is the life!

Ja, det är Kärleken som är Livet.
Punkt.

Tack för att du var med mig.
Guds frid till alla i sommar-Sverige!

Helene Sture Fransson, som fotograferade i Helsingborgs bussterminal och fängelset Hvita Briggen i Karlskrona.

Och du, vilket är värst:
- att vara en äkta falskspelare,
- eller en falsk äktenskapslevare...? Nä, det där blev inte bra... Gräv ned det.

Gräv ned.

DOUG SEEGERS OCH ISA PÅ HASSLÖFESTIVALEN

Doug Seegers på Hasslöfestivalen.

Vad har en cowboy gemensamt med ett glittrig tonårstjej?
Vad förenar Sveriges sommarlåtskrivare nummer 1 med en nyupptäckt jämtländsk rockfolkmusiker?

Jo, de har alla spelat på Hasslöfestivalen!

Följ med ut i Karlskronas skärgård och smyglyssna med mig på DOUG SEEGERS, ISA TENGBLAD, ELLEN SUNDBERG och TOMAS LEDIN, som spelade igår.

Välkomna!

Men varför kom jag så tidigt?
Ingen kommer väl till en festival redan klockan 17 på eftermiddagen... Jo, jag.
Man får anpassa sig efter tåg och bussar.

Och då blir upplevelsen en annan.

Nu kunde jag hänga lite med grillkillarna och stekvändarna Peter, Johan och Peter och låta snålvattnet rinna i väntan på långsamt tillagad barbeque-fläsk.

En... publik...

Jag var också väl synlig på den ödsliga gräsmattan så här dags, och blev ett enkelt intervjuoffer för BLT.

- Vad lockar på Hasslöfestivalen?
- Att det är så lokalt förankrat. Det vill jag stödja.
- Namn, ålder och yrke?
- Njä...

Nöje.

Men det syntes tydligt på dagens recensioner att vi tillhörde olika generationer.
De uppfattade inte alls Doug Seegers storhet, men hyllade sega låtar från Ellen.

Snart ska jag ge min syn på denne fantastiske man.

Det är också det som är så fascinerande - att det som tilltalar någon, inte ger något alls den som har andra behov.
Så är det både i kyrka och på festival.

Vad är det du förväntar dig?

Ingen kyrkbänk.

Otacksamt är också att vara först ut. "Formation" spelade för sina fans och fick till ett gott sound.
Nästa gång står de säkert högre upp på spellistan.

Nybörjaren måste ju få sin chans.

Karlskrona gjorde reklam för sitt kranvatten och Länsförsäkringar förpackade det i smarta refillpåsar.

Varannan vatten. Och den andra "varannan", vad är det?
En öl förstås. Men inte så stark.

Hoppsan, blev det en starköl..?. Ja ja, jag får väl ta det lite lugnt...

Vattenrefillpåsar.

Ännu en smart uppfinning fanns vid festivalområdets början - en pinkoar...
Så slapp vi gubbarnas stinkande piss i buskarna.

Tack till Oppfinnar-Jocke, han som är gift med Baja-Maja...

Pinkoar.

Annars vill man gärna gå ned och bada av sig festivallukterna - kanske tillsammans med Doug Seegers:

"I'm going down to the river and wash my sins away...

I've been running with the devil, but I know he's not my friend.

I'm going down to the river and wash my soul again."

Going to the stage.

Vilken upplockning denne man har varit med om!

Upptäckt av Jill Johnsson som trasig gatumusikant i Nashville, till att nu turnera runt om, klädd i fin klarblå cowboykostym.

Från att sova under broarna till att nu sova på hotellrum.

Jag stod nästan längst fram, och tyckte mig möta hans blick ibland.
Från TV-soffan till min verklighet. Det var stort!

Men livet under broarna har också sin frihet som fina hus inte har... allt enligt filmen "Efter Jills veranda".

Hasslös veranda.

De pratsamma återvändande Hasslöborna lyssnade inte så noga på hans texter, men det gjorde jag.

Ödmjuk, lågmäld med finurlig och överväldigad över det mottagande han fått överallt i Sverige.

- God bless you! God bless you Sweden!

Gud välsigne er... Ja, gör det, käre herre, för vi är så svältfödda på andlig föda!

Doug Seeger har en amerikanskt självklar Gudstro. Att vara kristen tillhör vardagslivet, utan den beröringsskräck som vi har här.

- Now I wanna play a song that means a lot for me. It's about a mother who prays for her child... Don't forget out there to pray for your kids!

Guds beskydd, älskade barn!

Om han visste hur rätt det träffade.
Ja, vi behöver uppmuntra varandra till att be för våra barn och barnbarn, våra grannar och vänner.

Förbönen omsluter oss med välsignelser och öppnar stängda dörrar.
Bönens öppning mot vår himmelske Fader är så oändligt viktig.

Och någonstans i vimlet gick Isas mormorsmor omkring och var stolt över sitt barnbarnsbarn.

- Don't stop, don't you never stop! sjöng silverglittriga Isa innan Doug gick upp på scen.
Proffsig till tusen är hon och jag undrade vad det är som inte ska stoppa...

Just nu är det denna varma förbön som inte bör ha något slut.

Isa stoppar inte.

Eller som mitt eget barnbarn utbrast här om dagen:

- Jag älskar min mamma så mycket! Jag skall laga mat till henne och be för henne!

Vem har hört talas om det - barnen som ber för de vuxna...
Ja... det är genom den nya generationen som sekulariseringen ska vändas om till frimodig tro igen.

Vi kan inte ersätta Gud med något annat än med - Gud.

Idol-dyrkan.

Doug Seegers fortsatte sina sköna countrylåtar där den fingerflinka fiddlaren Barbara Lamb var en fröjd att höra.

- Now Im gonna play a weddingsong for you. How many of you people are married?

Ingen var med på noterna. Inga händer upp...

- Well... have been married the last ten years...?

Några sträckte upp en hand. Vi är inte så gifta här. Längre.
Vi vågar inte, vill inte, jo lite, fast... det är inte så lätt.

Kulturkrock igen.

Vi ber inte så mycket. Vi klarar inte att hålla ihop så länge.
Är vi för ensamma?
För isolerade i vardagens företeelser?

Både böneliv och äktenskap behöver yttre strukturer som uppmuntrar hållfastheten.

Och dagligen behöver vi omvända oss från den där synden som driver med oss.
Leker vi med djävulen? Trots att han inte är vår vän...

Varje kväll behöver själen tvättas i Guds nåds rena flod.
Eller åtminstone med kranvatten från Karlskrona och med psalmbokens bönbok:

Ett par - vänner.

Helige Gud, 
tack att Du möter oss med ömhet
och är lika nära oss som en mor...

Förlåt oss när vi lockas att leka med det destruktiva och det som binder oss.

Drag oss in i din helighet och gör oss rena igen.
I Jesu namn, amen.


Och Herren svarar, med sitt ord:

VAR BEREDDA ATT BRYTA UPP
OCH HÅLL ER VAKNA...    1 Petrus brev 1:13

Håll er vakna. 

Efter konserten satt Doug Seegers vid ett bord och signerade skivor.
Jag samlade ihop mina tankar som inför ett högtidligt och viktigt möte, vilket det var för mig.

- Thank you for reminding us of the blessing from God, and to pray... We are so hungry... In Sweden we have lost our faith.. no believe... Please continue with your word!

Han tittade på mig under cowboyhatten och sa.

- You are not the first one that tells me so... Yes, that's why I am here...

Förkunnare.

Mission i retur.

Jag var helt tagen och behövde gå undan från allt festivalbrus.

Övervåningen på caféet hade några mjuka kuddar i en hörna där jag satte mig.
Drog ned kepsen i pannan och andades djupt.
Kanske bad. Osynligt.

Laddade mobilen dessutom i en kontakt på väggen.

Jag frös. Denna fredagkväll i juli bjöd bara på +16 grader...

Till slut kom caféägaren och kollade hur det stod till.
Han trodde nog att jag var... lite... jag hade ju druckit en starköl... under två timmar...
Nej, så var inte fallet.

Men tagen av ett levande möte med en riktig människa, med en stilla Gudstro som inte skämdes för sig.

Just nu!

- Just nu! ekade det plötsligt.
Tomas Ledin hade intaget scenen. Just nu vill jag leva! Javisst!

Jag drog mig tillbaka till festivalområdet och såg hur det i kvällningen faktiskt var sant att:
- Inte ett moln, så långt ögat kan nå!

Klockan var 22 och solen hade gått ned bakom öarna.

Den ena sommarhiten efter den andra levererades:
- Det blir en dag på stranden. Genom ett regnigt Europa.

 Och sängkammarlåten som säkert orsakat en del ökad nativitet:
- I natt är jag din!

Tomas Ledin i natten.

Där någonstans lämnade jag Hasslö, trött och glad och välsignad, för att övernatta hos mina vänner Christina och Sven-Olof. Tack för gästfrihet!

Segerrika hälsningar från festivalbesökaren
Helene Sture Hasslöfelt,

- vattendrickare och förebedjare.

Bussiga Blekingefestivaler!

DUGER DET "ATT DUGA"?

Duger detta?

- Kom som du är!
- Du duger.

Men predikan suger... ty den gick inte i mål.

Vad menar vi i kyrkan när vi talar om att duga?
Betyder det att allting är bra med oss?

Nej, det stämmer inte med min erfarenhet. Det är verkligen inte bra ställt med oss!

Vi är fega, vi ljuger, smusslar med pengar och går helst den bekväma vägen - förbi den nödställde.

Det duger inte!

Fläderbåt.

Följ med på en tur i kanoten så fortsätter vi filosofera.

Den grunda viken med slemmigt vatten var lika oaptitlig som när jag predikar som sämst...
Fast det var länge sedan nu.
Blott åsikterna kvarstår.

När bilderna togs hördes ännu ljudet från karusellerna och tivolit på Innerhamnens betongplan.

Men här, på Andra Sidan, vid yttre Kaninholmarna, där råder friden bland doftande fläderbärsträd.
En häger betraktade oss häpet, och flög sin väg.

- Kom som du är. Men inte hit!

Utsikt med insikt.

Den kristna mänskosynen är den vackraste jag vet.
Inbjudan att komma gäller alla - oavsett kläder, åsikter och vilka misstag man har med sig i ryggsäcken.

Det duger verkligen!

Men vi ska inte stanna vid det.  Predikan behöver gå i mål.

En av sommarens fina texter lästes här om söndagen. Det handlar om att inte döma:

MEN DU SOM DÖMER DEM SOM LEVER SÅ,
OCH ÄNDÅ SJÄLV GÖR SAMMA SAK,
INBILLAR DU DIG ATT JUST DU SKALL UNDGÅ GUDS DOM?

BRYR DU DIG INTE OM GUDS OÄNDLIGA GODHET, FÖRDRAGSAMHET OCH TÅLAMOD?

FÖRSTÅR DU INTE ATT HANS GODHET VILL FÖRA DIG TILL OMVÄNDELSE?

Ur Romarbrevet kap 2 vers 3-4, fjärde söndagen efter Trefaldighet.

Spänn din båge.

Om vi missförstår ordet "duga" till att tro att vi kan fortsätta leva med vår dåliga moral, vårt fördömande av andra och vår självgodhet, ja då missar vi målet.

Andlig växt uteblir. Ingen mognad av själen...

Den stora insikten är att vi står där inför Guds altare med alla våra tillkortakommanden, och det är det som är vår "gåva" till Herren...

- Tag mina synder... det är det enda jag kan ge till Dig, du min skapare... och min vilja till förändring. Kan du hjälpa mig?

Att gå under...

Gud är god.

Och i denna Guds godhet bor allt som är gott- Där bor massor av tålamod och en oändlig vilja att varje litet mänskobarn ska omvända sig från sina dumheter, och genomskåda sina svagheter.

Det slemmiga vattnet förstärkte mina tankar.

Men åh! Se där!
- Sjögräset blommar!

Små oansenliga vita blommor guppade på vattnet. Med försiktiga paddeltag närmade vi oss...

Vi skådade ned i ett litet universum, där fiskyngel levde i skydd av sjögräsets långa rottrådar.
Bladen vilade på vattenytan och hämtade ljus och näring genom blommorna, ned till bottnen.

Vackert.

Blomvatten.

Jag - ett fiskyngel i livets hav.
Hur skulle jag klara mig undan världens fördömelse - och min egen - om inte Guds tålamod skyddade mig?

Den som försöker prestera sig fram till bättre positioner i livet, går en tung väg.
Till slut orkar man inte mer.

Tappar styrfart. Balansproblem.
Ramlar. Baklänges. I kanoten.

Hjälp!

Ja Herre, jag kommer som jag är till dig.
Men det enda som duger är ju att lyssna till vad Du har att säga!

- Omvänd er...

Rotera paddeln på andra hållet. Sväng. Byt perspektiv.

Läs sjökortet. Ta fram Bibeln.
Studera sjömärkena, se upp för grynnorna och de lömska människorna som vill få dig på fall.

Fördöm dem inte.
Håll ditt hjärta rent genom försoningen.

Navigation.

Endast den som förlåter är fri.

Huka er! Nu tar vi oss under Ljungaviksbron!

Guds kärlek hjälper mig att böja på nacken och kröka rygg vid rätt tillfälle...
Men efter kraftprovet - då rätar vi på ryggen och ställer oss upprätta i livet igen.

Hjälp mig upp.

Vad menade prästen som sa:
- Du duger.

Var det en tröst till dem som hört förtryckande predikningar från äldre svartrockar?
I så fall är det ett gott ord att räcka till den förskräckte kyrkobesökaren.

Men Bibelns ord säger inte så. Det går djupare.

För det första talas det om Godhet, inte om straff.
För det andra talas det om en Gud som föra oss framåt, inte slå ned på oss.
För det tredje poängteras omvändelsen, om och om igen - och att Tro Evangelium.

Låt oss göra det.

Inte fokusera på oss själva och våra år-tag, utan känna in Guds vind istället.

Rotera. Läs sjömärkena. Omvänd er.

Bakom oss lämnade vi den trasiga stolen på Yttre Kaninholmen.
Den urbruktagna silon gav sin silhuett i vattnet, medan skrakarna kraxade sin lovsång.

Ljungaviksbron blev för den vattenburna pilgrimen ett tecken på att det går att lämna ett dåligt liv, till ett bättre.

Oväntad vila.

Jesus Kristus,
Tack att Du är denna bro för oss alla till ett liv i ljus och glädje!

Det är först "i Dig" som jag verkligen är mig själv,
fri från allt som har svärtat mig och tyngt ned.

Hjälp mig från frestelsen att fiska i mina grumliga vatten...

Herre, Du är livets källa!
Amen.

Död ål i grumligt vatten.

D-U-G.

Vi vänder på det: G-U-D... !

Du och Gud.
I Gud duger vi!

Vilken välsignad ordlek på havet denna dag.

Simma lugnt.

Balanserade hälsningar från Helene Sture Kanotfelt,
- äventyrlig paddelfotograf.

Ljuvligt dugligt!

FESTIVAL-KRISTEN

Går det utför med tron? När kommer lyftet?

Utan internet i två veckor gör att den verkliga verkligheten fått mer tid.
Den ena festivalen avlöser den andra...

Jag gick runt och filosoferade bland karusellerna.
Kan tivolit spegla något av vår kristna tro?

Kom, nu går vi och löser biljett!

Stadig grund.

Kan man lita på att de byggt upp ställningarna ordentligt? Är säkerheten god? Hållbarheten?

"Larven" kringlade sig uppför rälsen, sen tog den fart, nedåt...

Vad bygger vi vår kristna tro på?
Egna åsikter? Önsketänkande? Eller upplevda erfarenheter?

När Jesus Kristus vandrade bland oss människor för tvåtusen år sedan var han ett svar på generationers längtan efter en Messias.

"Ställningen" var så att säga redan byggd, men "tåget" gick inte än... förrän han kom.

Jesus ställde många föreställningar på kant och vände upp och ned på begreppen.

Matreglerna upphörde liksom religionsmarkörerna - all mat är ren! Tacka Gud och ät det som ställs fram på bordet.
I Kristus är ni alla ett enda folk - gör ingen skillnad på varann.

Alla får plats.

Barnen ställdes i centrum - de minsta var de största.
Och nu tjatar barnbarnen på mig igen att de vill åka mer karusell...

- Vänta lite! Då måste vi köpa nya biljetter.

Jesus ville inte någon enda vuxen skulle hindra barnen från att komma till honom.
I Guds rike finns det ingen biljettkontroll för de himmelska karusellerna... där är det fri tillgång!

- Momo, kan du sjunga "Jesus älskar alla barnen och alla färger..."
- !! Visst. Röd och gul och vit och svart...

Visst finns det blåa elefanter.

Killebom-marknaden byggs upp i Sölvesborgs innerhamn. Den stora silon blir en mäktig kontrast mot de grälla tivolilamporna.

Just den här eftermiddagen var det precis så det kändes - Guds rike landar där man bereder plats... om det så än är ett fult industriområde.

Om själen känns smutsig och tom, så kan Jesus ändå komma in när vi välkomnar honom.

Om sorg och ensamhet tagit över kan sockervaddsdoften och öltälten öka känslan av utanförskap.
Men titta här en sån fin hälsning på ett av klotterplanken:

"Before I die I want to..."

.." love again!"

Innan jag dör vill jag älska igen. Och bli älskad.
Så vackert!

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN ATT HAN SÄNDE SIN ENFÖDDE SON... Joh 3:16.

Det pirrar till i magen när jag inser vilken kärlek vi är utsatt för från Guds sida!
Så stort.

Jag tittar på sladdarna runt min router på skrivbordet och anar att uppkopplingar av alla de slag är viktiga för livets flöde...

"Om du inte förstår Gud har du älskat Honom för lite".

Om du är missnöjd med dig själv kanske du älskar dig själv för lite?
Och om du utstrålar kärlek, då kommer den till dig...

Suck, jag orkar inte.

- Vila i Jesus, sa tanten. Och vänta tills dörrarna öppnar sig igen. Vänta.

Ibland får man stå bredvid och titta på medan tivolit pulserar.

Inte min tur än.

Kärlek - som en erfarenhet.

Men för mig är det också viktigt att min kristna tro bygger på handfasta historiska händelser.
Jag orkar inte låta känslorna vara byggställning - därtill är de allt för opålitliga.

Bultarna i berg-o-dalbanans räls påminner mig om spikarna i korset, som satte punkt för allt offrande till Gud i hopp om att blidka och få en gratis biljett till himmelen...

Korsets trä påminner mig om att Livets Träd från paradiset huggs ned varenda dag i våra regnskogar och mals till pappersmassa...
Ordet "förlåt" står i varenda årsring.

Slänggungorna blir en sinnebild av hur Jesus söker upp den förlorade, upprättar den förnedrade och sätter oss på försoningens säte, där livet sakta kan ta fart igen.

Livet tar fart igen.

Och när karusellerna tystnat, då finns Jesus kvar i mitt hjärta, med en stilla frid och glädje som varar längre än Blekinges alla festivaler tillsammans!

Fast jag måste nog ändå besöka Hasslöfestivalen i morgon...

Jag tar med mig min fickbibel i väskan och en extra vattenflaska.

Vi kanske ses?!
Se'n får jag nog gå i kloster ett tag...

Jesus lyfter upp!

BARA HOS GUD FINNER JAG RO,
FRÅN HONOM KOMMER MIN RÄDDNING.

HAN ÄR KLIPPAN SOM RÄDDAR MIG,
MIN BORG DÄR JAG STÅR TRYGG.
                                                 Psaltaren 62:2

Nu går mina böner till att Grekland skall förstå att den skuldtyngde inte kan ställa krav på sina lånegivare...
Böner om fred till Syrien som töms allt mer på sitt folk...
Och böner till alla vänner som firar ramadan att de i sin läsning av Koranen skall möta vem Jesus verkligen är.

The gospel train in rain.

Och må Glädjen vara med dig, bästa bloggläsare.

Hälsningar från en uppkopplad ballongälskare,
Helene Sture Festivalfelt,

- som ständigt söker mer energi...

Krafttag.