MASK I ANSIKTET på Krapperups slott

"Larva-mask".

Om du inte betalar TV-licens riskerar du att få en "snigel på ögat" varnade de för förr.
Nu ska jag skriva om att få en "mask i ansiktet"...

Vi talar ofta om att vi ska släppa "våra masker" och vara oss själva.
Inte dölja vem vi är.

Men det finns en motsatt rörelse. Eller fanns. På medeltiden.
Då masken för ansiktet gav frihet och demokrati.

Följ med på en pilgrims-cykeltur genom rapsfälten till Krapperups slott på Kullahalvön.

Cyklar på Kullahalvön.

Den enda "mask" jag hade för ansiktet var min solskärm och cykelhjälm, som dolde min identitet.
Bedövad av rapsen gula doft svängde jag in på Krapperups slott för att ta en paus.

Café och hantverksbodar var öppna och jag gick in, utan att veta vad som skulle möta mig.

På ett ögonblick var jag tillbaka till medeltiden...
Musik av Hildegard av Bingen strömmade emot mig, liksom dessa märkliga masker på väggarna.

Krapperups kyrkoväg.

Maskerna är gjorda efter en antik teknik som utvecklades i Kina på 600-talet, och som kom till Europa på 1500-talet. Det är formpressad laminat av lump-papper.

Men.
Vem vill ha en mask framför ansiktet?

Men jag lärde mig någonting och ändrade uppfattning.

Masker har använts i riter inom de flesta kulturer.

I Venedig blev de mode-accessoarer, och i Sverige blev dessa modemasker populära på 1700-talet, främst vid de exklusiva maskeradbalerna i de högre ståndens kretsar.

Jag beskådade dessa konstverk, stående i Krapperups slotts före detta ko-stallar... och kände mig som ett fäkreatur av okunnighet.

Adel, präster, borgare och bönder.

Jag ville inte säga vem jag var.

Vem är jag?

Kvickt lärde jag mig att dessa masker hade olika syften.

Vissa modeller ansågs göra bäraren både vacker och intressant.

Masken gav bäraren även en anonymitet, som kunde underlätta samtal mellan personer från olika samhällsklasser.

Jag associerade till de vita konfirmandkåpor som ungdomarna bär vid sin konfirmation - ett sätt att utjämna skillnader och visa att vi alla har samma värde.

Elevarbeten.

Men att vara anonym bakom en mask kunde naturligtvis locka till dåligt uppförande...

Det var fler som besökte prostituerade, begick brott, medverkade i orgier eller spelade hasardspel.

I en broschyr läste jag att "detta ansåg den venetianska myndigheten vara en samhällsfara, och förbjöd bärandet av masker på offentliga platser, under vissa perioder."

Narr "Comico".

Paradoxalt nog fanns även lagar som krävde mask, t ex för dem som deltog i karnevaler eller för kvinnor som ville gå på teatern...

År 1776 var denna "Larva-mask" rent av obligatorisk för den kvinnliga publiken vid vissa vågade teaterföreställningar, eftersom anonymiteten ansågs rädda deras heder.

Men, männens "heder" kräver aldrig någonting...

?? !!

Utställningslokalen.

Den svarta masken var också för kvinnan ett tecken på att hon var ogift.

När hon gifte sig, fick hon ta av den och visa sitt ansikte. Då var det inte så farligt längre eftersom hon tillhörde en man...

Det finns en porträttsamling i Krapperups slott, där högre-ståndsdamer gärna låtit sig avmålas med den svarta masken i handen, ett tecken på den tidens frihet.

Slottsfrun var den som var förebild.
Inför denna nytillverkade mask har journalisten Alexandra Pascalidou suttit modell:

Ogift.

En annan mycket intressant funktion var maskens bärande i politiska sammanhang.

Det lär ha funnits lagar som påbjöd mask just vid dessa politiska debatter!
Det gav personligt skydd då man framförde djärva politiska åsikter.

Masken skyddade även sakfrågan...

Nu fick jag mycket att tänka på.

Demokratin i Sverige lider just nu under ett farligt förtryck, där man har bestämt att en viss fråga inte får debatteras.

Men vår känsla för det fria ordet kräver att Allt Ska Kunna sägas, även det som är obekvämt.

Våra syriska vänner är inte imponerade över att vi tillåter mobbing av vissa, men inte av andra.
Det påminner dem lite om det som de flyr ifrån.

Se rapsens skönhet!

Så, nu önskar jag att alla partiledare ska få varsin Larva-mask - där den stora näsöppningen dessutom förvränger rösten något - för att våga tala ut i frågan om invandring och integration.

Alternativet är att annars låna varsin heltäckande svart klädnad som bara visar ögonen, alltså motsatsen till masken, för att komma ifrån partipolitiken och istället lyfta fram sakfrågan.

Eller hur?

En annan sidofråga:
Varför är svenska flaggan gul och blå?

Kan Sverige visa vägen?

Vi lämnar politiken och går in i religionen.

Masken under medeltiden kunde användas av präster i (katolska) kyrkan för att ge dem lite frihet... och möjlighet till att leva ett "vanligt liv".

Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag nog behöver en sådan mask...

Att leva ett vanligt liv är mycket vackert.
Grattis till dig som gör det. Var rädd om ditt liv. Det privata är dyrbart.

Det är inte lätt att vara offentlig person och vilja ta en glass, gå på puben eller gå ut och dansa, när man är igenkänd såsom "dop-prästen / vigsel-prästen / begravnings-prästen " med åtsittande åsikter vad en sådan person ska göra, eller inte ska göra.

Adel, präster, borgare och bönder.

Eller en urtids-mask?

Nej, jag är inte säker på att vi ska lägga av oss alla "masker".
Så länge vi inte tåler sanningen, så måste vi hitta ett annat sätt att kommunicera.

Sociala medier kan förstås vara ett modernt sätt att anonymt gömma sig och framföra sina åsikter.
Men utan egen moral och känsla för respekt skadar det mer...

Medeltidens maskbärande, frispråkiga personer stod ju på en estrad av något slag, och kunde konfronteras genast efter sitt uttalande.

Ibland var det bättre förr.

Privat, eller offentligt?

Jag cyklade tillbaka hem genom de gula rapsfälten, fylld av intryck och ännu mer bedövad av dess väldoft.

Öresund blänkte silvervitt i väster med den danska kusten svagt synlig.
Gulsparven drillade i snåren bland löktraven.

Den gamla banvallen var en gång dansk mark.
Öresund förenade Själland med Skåne, inte åtskilde. Vattenvägarna var mycket bättre än de obefintliga landvägarna.

Krigshjälmarna, som delvis dolde ansiktena en gång i tiden, var också ett skydd för att lättare kunna såra och döda när "den andre" är avpersonifierad...

Skåneflagg.

Oj, jag har glömt betala TV-avgiften... Aj aj.
Här kommer sniglarna krypande!

Vänta, posten kommer... Ett brev från Radiotjänst i Kiruna...
Bäst jag ringer direkt.

Bra. Nu slipper jag slemkryparna på ögat! Licensen är betald.

Men någon form av mask framför ansiktet vill jag nog ändå ha...

Maskerad. I snigelfart.

Fördolda hälsningar till adel, präster, borgare och bönder från
Helene "Sten Sture" Sturefelt,

- opolitisk bond-dotter i andra generationen, med avlägset kungablod i ådrorna sedan fem generationer tillbaka (det har de flesta...) samt knäsvag bärare av kyrkans ämbete och glad utställningsbesökare.

Maskerat möte.

HIMMEL OCH HÖGHJULINGAR - Kristi Himmelsfärds Dag

Blicka uppåt.

- Varför står ni här och ser mot himmelen?

Har du testat det experimentet någon gång att i grupp stå och titta rakt upp i luften, och samtidigt kolla hur folk runt omkring reagerar?

Nyfikenheten är stor och inte många kan låta bli att snegla uppåt...
Men i det här fallet fanns det ingenting att se...
Det var bara en "rolig grej".

Tvärtom...

Kristi Himmelsfärds Dag är däremot ingen rolig grej.
Det är en av kristendomens fyra hörnstenar i Jesu liv på jorden:

- Korsfäst, Uppstånden, Himlafaren och den som skall Komma Tillbaka.

Uppståndelsen fick lärjungarna inte vara med att bevittna, bara konstatera efteråt.
Och nu har de varit tillsammans med den Uppståndne i mer än 40 dagar, och hans jordeliv är slut.

Det är lätt att tro att dessa elva män nu var fulla med kloka insikter efter tre år tillsammans med Jesus.
Men nej.

De hade fortfarande inte fattat att han inte var en mänsklig, jordisk kung...

Mellan himmel och jord.

- HERRE, ÄR TIDEN NU INNE DÅ DU SKALL UPPRÄTTA ISRAEL SOM KUNGARIKE?

JESUS SVARADE:

- DET ÄR INTE ER SAK ATT VETA VILKA TIDER OCH STUNDER FADERN HAR FASTSTÄLLT.

Det är Lukas som i ett brev skriver till den "ärade Theofilos" om vad som hände sedan.
Allt återberättat i Apostlagärningarna.

Lärjungarna tyckte säkert att det var en vackert vald plats där vid berget, att proklamera kungarikets återupprättande.

Men Jesus svarade undvikande.
Varken ja eller nej.

De hade fel fokus.
För snäva gränser. Både geografiskt och andligt.

Moln över Ryssberget.

Syftet var så väldigt mycket större:

MEN NI SKALL FÅ KRAFT NÄR DEN HELIGA ANDEN KOMMER ÖVER ER.

OCH NI SKALL VITTNA OM MIG...

... ÄNDA TILL JORDENS YTTERSTA GRÄNS.


De var inte samlade till ett möte då ministerposter eventuellt skulle delas ut.
Inte heller till ett avsked.

Snarare var det en höjdpunkt, i dubbel bemärkelse, en startpunkt för det verkligt viktiga.

- Berätta om mig! Förkunna Guds väldiga gärningar.

Berätta om hur jag har läkt och upprättat, förmanat och förlåtit.
Givit mitt liv och fått det åter.

Men inte i egen kraft.
Ni måste invänta Helig Ande. Sade Jesus.

Det är gott för dig och mig att påminna oss om detta.
Krysta inte fram din tro för någon.
Tvinga inte fram din bekännelse om Kristus.

Vänta tills den där varma närvaron fyller dig med frimodig glädje!

Inväntar Kraften.

JAG LYFTER ÖGAT MOT HIMMELEN
OCH KNÄPPER HOP MINA HÄNDER.

TILL DIG, O GUD, SOM ÄR BARNENS VÄN,
MIN HÅG OCH TANKE JAG VÄNDER.
                                                          Psalm 210.


Idag har jag cyklat över Ljungaviksbron i Sölvesborg, och hamnade först på en rolig lekplats för barnen, sedan i ett veterancykellopp!

Dessa höghjulingar knarrade och vinglade fram över asfalten, med anor från 1800-talet!

Barnasinnet var kvar hos många.

Norrmannen "Jan" med vikingahjälm och en "Vingel-Petter" (jo, det heter så på norska!) med trä-ekrar, hade mycket intressant att berätta om cykelns utveckling, från "spring-fordon" till dagens kedjedrivna velocipeder.

Jan med sin höghjuling.

Tjecker och tyskar var väl representerade i detta världsmästerlopp i vår lilla stad.

Gemenskapen rullade över språkgränserna. Mina arabisktalande vänner från Syrien hade aldrig sett något liknande...

- Kameler av stål...?
Nä, det trodde det inte. Jag bara skojar.


JAG ÄR SÅ GLAD ATT FÅ TACKA DIG
OCH GÄRNA VILL JAG DET GÖRA!

JAG VET DET VISST ATT DU SER TILL MIG,
OCH VAD JAG BER VILL DU HÖRA.

Veterancykel-race idag!

Det finns mycket vi inte förstår.
Ibland är vi historielösa både bakåt och framåt.

Vi glömmer gammal teknik och vi vet inget om morgondagens robotar, som kanske tar över allt vårt arbete...

- Kristi Himmelfärds Dag? Det är väl då man ska börja meta fisk? sa någon och gjorde ett förbjudet kast med sitt spö där på Ljungaviksbron...

Se upp!

Meta inte! Cykla. Mot himeln.

Solen gick i moln.
Inte bara på Listerlandet utan även i Galileen, och ett stort moln sänkte sig över den församlade skaran.

NÄR JESUS HADE SAGT DETTA, SÅG DE HUR HAN LYFTES UPP I HÖJDEN OCH ETT MOLN TOG HONOM UR DERAS ÅSYN.

Jag är tacksam att jag inte var med...
Det finns ögonvittnesskildringar som är så kolossalt speciella att ingen ändå skulle tro vad man berättade...

Kristi Himmelsfärd tillhör den kategorin.

Likväl så skedde detta inför deras ögon.
De var vakna, nyktra med utan förväntan på det som skedde.

Överraskade och överrumplade.

Överraskad av Kraften.

När vi var tonåringar spekulerade vi mycket om vad som fanns i det där molnet.

- Ett UFO!
- En rymdfarkost som tog honom ut i rymden.
- Änglar...

Ingen vet, mer än att han försvann.
Precis som flera av profeterna i Gamla Testamentet; Melkisedek och Elia.

Även Koranen berättar att Jesus togs upp till himlen, men Muhammed förnekade hans död och uppståndelse.
- Det slapp Jesus, sa min muslimske vän, och även han missar då hela försoningsgärningen...

Gemensamt har vi dock att vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka.

Hur kommer Han?!

TACK FÖR ALLT GOTT DU MIG STÄNDIGT GER,
ATT KÄNNA, ÄLSKA OCH ÄGA.

TACK GODE FADER FÖR MYCKET MER
ÄN JAG KAN NÄMNA OCH SÄGA.


Så sluter vi cirkeln och lyfter ögat mot himmelen igen.

MEDAN DE SÅG MOT HIMMELEN, DIT HAN STEG UPP, STOD PLÖTSLIGT TVÅ MÄN I VITA KLÄDER BREDVID DEM.

- GALILLÉER, SADE DE, VARFÖR STÅR NI OCH SER MOT HIMMELEN?

DENNE JESUS SOM HAR BLIVIT UPPTAGEN FRÅN ER TILL HIMMELEN, SKALL KOMMA TILLBAKA JUST SÅ SOM NI HAR SETT HONOM FARA UPP...
                                Apostlagärningarna kapitel 1:1-11.

Landar. Kommer tillbaka!

Åter igen är änglarna, Guds budbärare, där.
Kanske är det desamma som vid graven där Jesus låg.
Men det viktiga är att dessa vita varelser nu ger uttolkningen av det som sker.

Och äntligen trillar polletten ned.
Nu får lärjungarna den sista pusselbiten.

Det handlar om Guds rike. Inte om ett landområde.
Naturligtvis måste Jesus återvända till den existens varifrån han en gång kom!

Och han lämnade en oerhörd kraftresurs till oss:
- Den Helige Ande.

Använder du den?

Osynlig. Schwoosch!

- Mormor, hur vet du att Gud finns?
- Jo, jag lever i den Kraften...

Den roliga slänggungan stannade.
Höghjulingscyklisterna kom i mål.
Och lärjungarna gick hem till Jerusalem.

Kvar är du och jag, som är mitt i maj månads långhelg.

I handen håller jag mitt porslinsöga, fortfarande höjt mot himmelen, och inväntar Jesu återkomst.

Fast då är jag på fel ställe.
Mina muslimska vänner säger att Jesus skall komma tillbaka i Damaskus.
Och då ska de vara där, såsom de första att välkomna honom!

Nåväl, då måste Assad-regimen, den Fria Syriska Armén samt Islamiska Staten IS se till att ha kommit överens om att sluta döda sitt folk - annars finns det inget Damaskus att komma tillbaka till för Jesus!!

Men annars är han välkommen att komma tillbaka till jorden här i Sölvesborg.
Vi har en fin kulle där det en gång stod ett torn...

Och käre Jesus, om Du kommer redan imorgon då kan du få se några riktigt fina Vingel-Petter-cyklar som du nog skulle tycka om!

Ut-märkt.

SÅ SKYDDA MIG MED DIN STARKA HAND
OCH FADER GOD, UTAN LIKE.

OCH LÅT MIG VÄXA FÖR LIVETS LAND
SOM ÄR DITT HIMMELSKA RIKE!


Högtflygande hälsningar från teolog-cyklisten
Helene Vingel-Sture Petterfelt,

- keltiskt kristen, med norska inslag...

Kolla in norrmannes hemsida om veterancyklar: Velosiped.no
Det rullar! Och jag flyger.

Flygar-hjälm för Sykelsture.

DU ÄR EN BÖN, psalm 762

Tystnaden öppnar sig.

BLI STILLA
  LÅT TYSTNADEN FÖRA DIG NÄRA.

NÄRVARON FINNS DÄR
  EN KRAFT SOM VILL BÄRA.

JA, ÖPPNA DET RUM
   SOM STÅR LÅST DJUPT INOM DIG.

BARNET SOM BOR DÄR
   OCH STUMT SKRIKER:
      - HÖR MIG!

                       DU ÄR EN BÖN
                         GUD ÄR DIN BÖN.

Magnolior och St Nicolai.

Mitt i staden öppnade sig paradiset.
En park med överdådigt blommande magnolior och japanska körsbärsträd fick oss att tappa andan...

Skönhets-bedövade.

Det var vitt överallt, uppåt mot himmelen, och nedåt på marken.

Vår-snö.
Snö-blomster.
Blomster-vitt.

Skönhets-bedövade.

Bilar och bussar brusade. Det var inte alls stilla.
Och när trafiken väl tystnar, är det många som blir nervösa... Pulsen slutar liksom slå.

Och man kan inte komma undan sig själv.

Ingmar Johanssons psalm "Du är en bön", nr 762 i psalmboken, är ofta sjungen och mycket älskad, särskilt av konfirmander.
Och vi som varit deras ledare.

- Men be mig inte ta ur mina hörsnäckor! sa en ung tjej, då skaver min tinnitus ännu värre... och tomrummet från själen ekar...

Bilbrus. Markblad.

Öppna det rum som står låst djupt inom dig...

Vem vågar det?

Bakom själens tillslutna rum finns så många instängda känslor och förbjudna tankar, att om de skulle släppas ut, ja då bleve det kaos!

- Jag kan inte hantera det, sa tjejen.
Och skruvade upp musiken i örat.

Barnet som bor där skriker stumt:
- Hör mig!

Det är inte alla som är sorglösa och kan klättra i träd!

Sorglös trädklättrare.

LÅT ORON FÅ SJUNKA
   SOM STENAR MOT BOTTEN.

HELA DITT LIV
   ÄR ETT SAMTAL MED HONOM,

SOM BÄR UNIVERSUM
   OCH BOR I DITT HJÄRTA.

HAN DELAR DITT LIV
   BÅDE GLÄDJEN OCH SMÄRTAN.

                        DU ÄR EN BÖN.
                            GUD ÄR DIN BÖN.

Gud är min bön.

Ja, oron är verkligen som stenar!
Oron över den egna hälsan, arbetsmarknaden, barn- och barnbarn.

Det är oro över världsläget, konflikter, jordbävningar och ekonomi.

Men psalmen påminner oss om att varken du eller jag är världens frälsare.
Ingen av oss kan bära allt detta, som nyheterna matar oss med.

Okej, jag låter oron sjunka mot bottnen... och klättrar upp i trädet istället.
Där är perspektiven lite större!

Barnatro.

Jag är så tacksam för min kristna tro.
Ingen annanstans finner jag en "gud" som delar mitt liv...

... och som är mitt hjärtas subjekt och objekt, i andningens ordlösa bön.

Tack Herre att DU delar både min glädje - och smärta!

Magnolian blev som en hälsning från Edens förlorade lustgård...

Anar lustgården. 

BLI STILLA
   LÅT TYSTNADEN FÖRA DIG NÄRA.

NÄRVARON FINNS DÄR
   EN KRAFT SOM VILL BÄRA.

JA, VÅGA DEN TILLIT
   SOM BOR DJUPT INOM DIG.

LYSSNA TILL RÖSTEN
   SOM KALLAR DIG:
      - FÖLJ MIG!

                        DU ÄR EN BÖN.
                            JAG ÄR DIN BÖN.

Närvaron finns.

När jag väl vant mig vid tystnaden blir den min bästa vän!
Allt stannar upp.
Jag får plats.

TV-tablåer och reklamblad är bortsorterade.
Och jag hör mitt hjärta slå.

Om "jag" är en bön, så måste jag känna mina verkliga behov.
Och kunna skilja dem från de pockande begären, som drivs av egot.

Paulus skriver i Filipperbrevet om våra önskningar:

GÖR ER INGA BEKYMMER.

UTAN NÄR NI ÅKALLAR OCH BER,
TACKA DÅ GUD,

OCH LÅT HONOM VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR.

DÅ SKALL GUDS FRID, SOM ÄR MERA VÄRD ÄN ALLT VI TÄNKER, 
GE ERA HJÄRTAN OCH ERA TANKAR SKYDD I KRISTUS JESUS.
                        Filipperbrevet kapitel 4:6-7.

Ta en kaka!

Åter igen, det är inte för "Guds skull" vi behöver klargöra våra önskningar och behov (se föregående inlägg).
Det är för vår egen skull.

Och det gäller i alla relationer!
Både i kontakten med våra föräldrar, syskon, barn och vänner samt i relationen till Gud.

- Om du inte ber mig om hjälp, vet jag ju inte vad jag ska hjälpa dig med...

Men vi tiger.
I rädsla för att blotta oss.
Visa oss svaga.

Eller riskera att få ett avvisande nej, eller ointresse.

Taste of Paradise?

Gud, Du är min bön.
Är även jag Din bön??

Ja... kanske det. Jesus, Du kallar ju på mig!

Men käre Herre, jag läcker som ett såll... 
Jag vill så gärna vara fylld av Ditt sinnelag, men det droppar och rinner runt omkring mig...

Hela din kristna kyrka läcker som ett såll... Kan det finnas någon poäng med det?

Ofullkomliga hälsningar, 
- din Helene. Amen.

Fullkomlig skönhet.

Läs vad Frimodig Kyrka skriver om kyrkans brustenhet:
- Ska vi stanna kvar i Svenska kyrkan?

http://frimodigkyrka.se/wp-content/uploads/2011/02/ar_det_ratt.pdf


Efter två terminerns "läsande för prästen" vågade den unga konfirmandtjejen öppna sitt hjärtas dörr.
Hon tog mod till sig och prövade den där tilliten, som vi sjöng om.

Och Närvaron bar!

Gud var där.

Gud är här.

Närvaro, även här.

Trädets grenar, stadiga i stammen, blir min sinnebild för hur Gud bär sin skapelse och för hur Kristus bär sin församling.

Och den helige Ande regnar över mig som det rosaste blomsterblad!

Vår-yra hälsningar från psalmsjungaren
Helene Sture Tystfelt,

- magnolia- och barnälskare.

Körsbärsbloms-älskare också.

ALADDINS BÖNELAMPA och den TJATIGA ÄNKAN

Ingen oljelampa.

Hur har du det bland flygande drönare och pollenstinna vindar?
Orkar du med våren?

Jag njuter i fulla drag!
Framför mig har jag sagoboken "Tusen och en natt", och bredvid den ligger evangeliet - dock inte med sagor utan med ögonvittnes-skildringar från Jesu närvaro på jorden.

Det handlar om bönen.

Om hur lätt det är att förväxla Gud med trollkarlen i sagan, och Aladdins gnuggande av lampan med bönen riktad till helig Ande.

Min älskade tekanna får tjänstgöra som illustrationsobjekt.

Sagomössa.

Kommer du ihåg folksagan från Mellanöstern?

Namnet ALADDIN kommer från syriskan, med betydelsen "Trons ädelhet".

Aladdin var en fattig ung man som rekryterades av en trollkarl från Maghreb.
Hans uppgift var att leta rätt på en oljelampa i en magisk grotta.

Trollkarlen försökte lura honom och Aladdin blev fångad i grottan.
Han hade fått en magisk ring, och när han i förtvivlan gnuggade sina händer i vanmakt, gnuggade han också igång ringen...

En liten ande dyker upp och Aladdin önskar sig hem igen, till sin mor.

Vem bor i lampan?

Lampan var kvar i hans ägo. En dag när hans mor städade, skulle hon rengöra lampan... och i detta gnuggande frigjordes plötsligt den stora anden!

Anden i lampan var bunden att lyda den person som höll i lampan.

Du får själv läsa upplösningen av sagan, men Aladdin blir rik, gifter sig med prinsessan och den stora anden hjälper honom att bygga ett palats, finare än sultanens.

Trollkarlen tar reda på var Aladdin finns och lyckas byta till sig den gamla lampan, mot en ny.
Prinsesshustrun tyckte det var ett bra byte... Hon kände nämligen inte till hemligheten.

Med bönen.

Sultanens slott.

Allt för många människor idag har en ytlig Gudstro, där Gud skulle vara någon sorts tjänare till oss, med enda uppgift att uppfylla våra önskningar.

Men att vara kristen är tvärtom!

Vi gnuggar inga lampor och vi använder inte Gud som en fjärrkontroll över våra liv.

Det är mer intressant - och spännande - att fråga Gud:
- Vad vill DU med mitt liv?

Svaren kan bli alldeles otroligt mycket mer än vad vi någonsin kunnat drömma om!

Gud är inte vår motpart.
Det är den djävulske fienden som är det.

Vän eller fiende.

Gud vill vårt bästa. Fienden vill splittring och hat.
Lyssna nu till berättelsen om kvinnans tjat:

JESUS GAV DEM EN LIKNELSE FÖR ATT LÄRA DEM ATT ALLTID BE, OCH INTE GE UPP:

"I EN STAD FANNS DET EN DOMARE SOM VARKEN FRUKTADE GUD ELLER BRYDDE SIG OM MÄNNISKOR.

I SAMMA STAD FANNS EN ÄNKA. HON KOM GÅNG PÅ GÅNG TILL HONOM OCH SA:

- LÅT MIG FÅ UT AV MIN MOTPART VAD JAG HAR RÄTT TILL.


TILL EN BÖRJAN VILLE HAN INTE, MEN SEDAN TÄNKTE HAN:

- INTE FÖR ATT JAG FRUKTAR GUD ELLER BRYR MIG OM MÄNNISKOR, MEN SÅ BESVÄRLIG SOM DEN DÄR ÄNKAN ÄR SKALL JAG LÅTA HENNE FÅ UT VAD HON HAR RÄTT TILL, ANNARS PINAR HON LIVET UR MIG MED SITT SPRINGANDE."

Ge mig min frukost.

HERREN SA:

- DÄR HÖR NI VAD EN ORÄTTFÄRDIG DOMARE SÄGER.
SKULLE DÅ INTE GUD LÅTA SINA UTVALDA FÅ SIN RÄTT NÄR DE ROPAR TILL HONOM, DAG OCH NATT?

SKULLE HAN LÅTA DEM VÄNTA?

JAG SÄGER ER:

- HAN SKALL SNART NOG LÅTA DEM FÅ SIN RÄTT.

MEN MÄNNISKOSONEN, SKALL HAN FINNA NÅGON TRO HÄR PÅ JORDEN NÄR HAN KOMMER?
                                     Lukas kapitel 18:1-8.

Finns det någon tro?

Det är intressant att konstatera att Jesus är så fri i sitt sätt att berätta liknelser att han t o m vågar ta en usel domare som "förebild" till Gud!

Usla domare vet vad som är rätt, med de är ofta mutade för att fatta felaktiga beslut.
I detta fallet var det kvinnans tjat som fick domaren att kalkylera om sitt agerande.

Kvinnligt tjat... som en "förebild" till bönens ihärdighet... det är också intressant!

Och inte var hon i städtagen och inte putsade hon några lampor.
Hon hade inte ens en vigselring att gnugga... och ingen ande dök heller upp.

Men hon fick bönesvar!

Be...

Nu kommer genast frågan:
- Varför måste vi böne-tjata på Gud? Hör han inte? Är han trög? Ovillig?

Nej, jag tror det handlar om oss, inte om Gud.

Vi kan nämligen inte bedja bort vårt eget ansvar i det vi ber om.
- Gud, fixa det här!

Nej, inte så.
Vi är alltid involverade i vårt eget bönesvar, på ett eller annat sätt.

Carl-Erik Sahlberg, f d kyrkoherde i St Klara i Stockholm, undervisar om bönen i boken "Effektiv bön" och skriver:

- När du ber är det viktigt att du inte med dina egna ord förhindrar eller försenar bönesvaret.

Exempel:
- Du kan inte komma överens med någon att be om tillfrisknande och sedan fråga 'Har du skrivit ett testamente...'

- Du kan inte be om nya order i ditt företag och sedan kalla samman dina anställda och säga upp dem...

- Du kan inte be för dina grannars frälsning och sedan hälsa surt på dem i trappan...

Du måste tala i enlighet med dina ord.
Det är tro.

Tala TRO mot omständigheterna! Gå emot problemen. Herren är med dig.
Du har Gud i ryggen.
Det är fienden som ska attackeras. Inte Gud. Hen vet.

.. så skall du få!

Ett ögonblick.
Jag ska bara sätta på en kanna te...

- - -

Oj vad det rök!
Vattenånga i hela köket! Jag glömde plattan... Det såg nästan ut som en ande.
I alla fall en liten en...


Den korrupta domaren var änkans fiende.
Men även det onda måste till slut tjäna Gud.

Ni skall få ut er rätt.

Rätt? Angående vad?

Jesus talar till sina lärjungar om att de är "det nya Israel". Jesus fullkomnar det gamla förbundet och instiftar ett nytt.
De skall bli erkända en dag såsom Guds folk.

Även om hånet och förföljelserna har jagat oss kristna genom tiderna, skall sanningen och rättfärdigheten en dag komma till allas kännedom.

Eller som en ung kille sa, när han fick frågan om han var kristen:
- Det låter som om de undrar om jag har en livsfarlig sjukdom.... Ja, smittsam är den ialla fall!

Guds kärlek påverkar oss.

Åh.. det kommer nå't! 

Tillbaka till tjatet.

Det har blivit så tydligt för mig att tjatet gäller mig själv, och min förändring, för att bönesvaret ska bli möjligt.

Problemet ligger inte hos Gud.

Vi är ju fast i tiden och rummet, låsta i den "magiska grottan", som detta fysiska liv utgör.
Guds bönesvar måste vara följsamma i denna tröghet.
Pusselbitar ska falla på plats.
Tills tiden är inne.

Jag är redo.

Då!

- Herre, jag är här, redo att lyssna till Din vilja.

Redo att lyssna.

Aladdins förtvivlade gnuggande handlade om att bli räddad ur en svår situation.
Så ber vi också, många gånger.

Vad händer sedan?
Är vi tacksamma?
Eller bortförklarar vi hjälpen med att det var en "tillfällighet" eller "lustig omständighet"?

I så fall talar vi Emot vår egen bön - och hädar faktiskt den Gud vi ber till...
En  sådan förnekelse gynnar inte vår andliga utveckling.

Och relationen till Gud uteblir.

Utan "tack" - ingen relation.

Tillfälliga slumpar.

Carl-Erik Sahlberg skriver:

- Det är mycket jag vet att jag inte ska be för, eller be om.

Exempel:
- Jag ska inte be att bli gift med den vackra grannfrun...
- Jag ska inte be att få smita undan med så mycket skatt som möjligt.
- Och om en person ber mig att be för hans New Age-kurs, så blir det Noll förbön!

Vi håller oss till Old Age.

Bönen måste vara efter Guds sinne.
Målet är alltid kärlek, förlåtelse, försoning och gemenskap.
Inte hatböner, hämndböner eller splittringsböner.

Gud, ge mig en ny fru. Eller åtminstone en ny cykel.

Till sist.

När vi inte orkar be, och har slut på ord och kraft, då står det så gott om Den Helige Ande:

ANDEN STÖDER OSS I VÅR SVAGHET.

VI VET JU INTE HUR VÅR BÖN EGENTLIGEN BÖR VARA,
MEN ANDEN VÄDJAR FÖR OSS MED ROP UTAN ORD.

OCH HAN SOM UTFORSKAR VÅRA HJÄRTAN, VET VAD ANDEN MENAR
EFTERSOM ANDEN VÄDJAR FÖR DE HELIGA, SÅSOM GUD VILL.
                            Romarbrevet kapitel 8:26-27.

Gud känner oss.

Så.
Jag är mycket noga med till Vem jag ber.
Det är en avgörande skillnad! Eller hur? För dig också.

Det okunniga uttrycket:
- Det spelar ingen roll om man ber till en sten eller en kristall, huvudsaken är att man ber...
... det kan vi väl lämna bakom oss, och höja ribban lite?

Eller?
Spelar det ingen roll om tjat-änkan ber om sin rätt inför portvakten eller sekreteraren...?
Jo, visst gör det det.

Vi kan göra "allt" till Gud.
Men "allt" är inte Gud.

Det kanske Aladdin också upptäckte, till slut.

Kinder-chokladägg.

Gud, Du som är vår tillflykt och vår starkhet,
tack för bönens gåva och möjlighet!

Tack för att Du alltid hör våra böner!
Förlåt att vi inte lika ofta lyssnar på Dig...

Tack för att Du handlar med oss i kärlek,
och låt oss avslöja ondskans mönster, så att vår bön blir en kamp för det goda.

I Jesu namn, Amen.

Äktenskaps-te.

Trons ädlaste hälsningar till eder alla,
- med en smak av choklad från bönebloggaren och tedrickaren

Helene Sture Aladdinfelt,

- som fick hjälp av barnbarnet 4,5 år, att fotografera livets väsentligheter.

Choklad! Bönesvar för den fikasugna.